Propositionen innehåller tre huvudsakliga element. Genom att ändra den gällande lagen om tidsbundet kostnadsstöd för företag skapas en möjlighet (ny stödperiod) att ansöka om stöd hos Statskontoret för att täcka sådana kostnader som företaget inte genom egna åtgärder har kunnat anpassa så att de motsvarar minskningen av verksamheten under coronapandemin. Dessutom införs i lagen en också ny möjlighet av engångsnatur att ansöka om ersättning på grund av att lokaler måste stängas på grund av pandemin. Ett nytt element är dessutom att den föreslagna regleringen möjliggör stödjande av företag upp till den övre gränsen på 10 miljoner euro, på basis av ett beslut som kommissionen nyligen fattat. 

Statsrådet har bedömt att om de ekonomiska svårigheterna till följd av viruspandemin förlängs, finns det fortfarande ett behov av branschneutralt tidsbegränsat stöd. Den föreslagna regleringen utgör en fortsättning på tidigare stödåtgärder i anslutning till coronapandemin, genom vilka man har strävat efter att underlätta företagens situation från våren 2020 (RP 91/2020 rd, RP 205/2020 rd, RP 27/2021 rd och RP 79/2021 rd). 

Propositionen är också en fortsättning på den reglering i regeringens proposition RP 37/2021 rd som ersatte de förluster som förorsakats av att förplägnadsrörelser stängdes. Den nu aktuella propositionen omfattar till sitt tillämpningsområde sådana förplägnadsrörelser för vilkas nedläggningsersättning det särskilt krävdes ett statligt stödrättsligt godkännande av kommissionen. Godkännandet har erhållits under riksdagsbehandlingen av denna proposition. Därför är det inte nödvändigt att föreskriva om ikraftträdandet genom förordning, utan det är ändamålsenligt att i ikraftträdandebestämmelsen ange datum för ikraftträdandet den 1 juli 2021. Oberoende av detta finns det skäl att i bestämmelserna införa ett bemyndigande att utfärda förordning (2 § 2 mom.) för fastställande av stödberättigade branscher. 

Ekonomiutskottet förordar godkännandet av den föreslagna regleringen, de tekniska kompletteringar som följer av kommissionens beslut SA.63205 (2021/N) samt mindre preciseringar som gäller kraven på de uppgifter som ska lämnas till Statskontoret. 

Ekonomiutskottet konstaterar att omfattande makroekonomiska störningar utan undantag är förenade med betydande strukturella förändringar i ekonomin, eftersom den minskande produktionen och den nya produktion som uppstår till följd av återhämtningen avviker från varandra. Samtidigt sker det också en omställning när det gäller långsiktiga frågor inom den ekonomiska politiken som gäller påverkan på sysselsättningen och produktiviteten och målsättningarna för dessa. 

Vid planeringen av systemet för kostnadsstöd våren 2020 fastställdes det att dess primära uppgift är att förhindra en konkursvåg som uppstår till följd av en likviditetskris som sprider sig: då ansågs det finnas ett hot om att företagens problem med tillgången till finansiering och det försämrade kassaflödet kan leda till att också friska företag blir insolventa. Centralbankernas åtgärder för att avreglera finansmarknaderna har dock medfört låga räntor och en god tillgång till finansiering för lönsamma företag. Enligt den utredning som ekonomiutskottet fått försvårar tillgången till finansiering för närvarande inte företagens verksamhet i någon betydande grad. 

Finland verkar än så länge ha klarat sig ur de ekonomiska svårigheterna till följd av coronapandemin med mindre stötar än många andra länder. Prognoserna för Finlands ekonomiska utveckling är i dagsläget betydligt mer positiva än i höstas. Enligt Statistikcentralens uppgifter inleddes 877 konkurser mellan januari och april 2021, vilket är 124 konkurser (12,4%) färre än vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare. Antalet årsverken i de företag som ansökt om konkurs var dock 200 årsverken (4,3 %) fler än året innan. 

Ekonomiutskottet påpekar att det är möjligt att stödja företag också med instrument som medför mindre direkta kostnader för den offentliga ekonomin, såsom stöd och garantier i form av lån. Ekonomiutskottet påminner om möjligheten att utnyttja stödinstrument som redan används under normala förhållanden och som hör till olika ministeriers förvaltningsområden. 

Kostnadsstödet är ett temporärt statligt stöd som beviljas företag för att underlätta de svårigheter som coronapandemin orsakar och som Europeiska kommissionen har godkänt genom sitt beslut av den 24 april 2020 (kommissionens beslut SA.56995 (2020/N)). Beslutet grundar sig på artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt på avsnitt 3.1 i den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder (kommissionens meddelande 2020/C 91 I/01 med ändringar). Europeiska kommissionen förlängde genom ett meddelande den 28 januari 2021 (C (2021) 564 final) dessa tillfälliga regler om statligt stöd till och med den 31 december 2021. Trots dessa undantagsbestämmelse får en stödordning inte införas förrän Europeiska kommissionen har godkänt den. Därför föreslås det i propositionen att den föreslagna regleringen ska träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet. Enligt uppgift från ekonomiutskottet har kommissionen godkänt stödet genom sitt beslut av den 9 juni 2021. Beslutet utgör ramvillkor för det nationella stöd som nu behandlas. 

Vid beviljandet av statligt stöd ska utöver det ovan sagda också den gällande statsunderstödslagen (688/2001) beaktas. Denna lag tillämpas också på kostnadsstöd. Enligt statsunderstödslagen (6 §) ska understödet basera sig på kostnader och ersättningen får inte täcka dem till fullt belopp. Också EU:s regler om statligt stöd — liksom också kommissionens ovan nämnda beslut om en tillfällig ram för statligt stöd — utgår från förbud mot överkompensation. 

Under behandlingen i ekonomiutskottet har frågan om storleken på det stöd som medlemsstaterna beviljar sina företag aktualiserats. Utskottet konstaterar i sammanhanget att coronastöd från olika medlemsstater är svåra att jämföra. Medlemsstaterna förfogar förutom över instrument för undantagsförhållanden också under normala förhållanden över ett ganska svårjämförbart urval av stöd och incitament som är kopplat också till varje medlemsstats grundläggande lösning för att trygga sina invånares försörjning och sporra dem till ekonomisk aktivitet, och över huvud taget till den beredskap för olika stödarrangemang som är bunden till de offentliga finansernas bärkraft. Till exempel det permitteringssystem som används i Finland är exceptionellt i internationell jämförelse. 

Ekonomiutskottet anser att lagstiftningen i princip och under normala förhållanden ska behandla ekonomiska aktörer jämlikt. Med tanke på rättvis konkurrens och marknadens funktion är det viktigt att de lagstiftningsåtgärder som vidtagits med anledning av spridningen av den smittsamma sjukdomen snedvrider denna konstellation så lite som möjligt. Coronapandemin har dock drabbat branscherna på väldigt olika sätt, och därför är det motiverat att också offentligt finansierade stöd på motsvarande sätt varierar beroende på hur mycket affärsverksamheten har störts på grund av pandemin. Trots detta bör också det aktuella stödsystemet så noggrant och rättvist som möjligt inriktas på korrigering av ekonomiska skador orsakade av coronaepidemin och förhindrande av långvariga skador. Det bör bedömas dels av branscherna internt, dels med tanke på likabehandling av olika branscher. 

Vid bedömningen av den aktuella stödsystemets legitimitet är det viktigt att systemet är avsett att vara ett snabbt och temporärt krisstöd i en situation där verksamhetsbetingelserna utan företagens egen förskyllan har försämrats kraftigt och utan förvarning och verksamhet som i normala fall är lönsam tillfälligt har blivit olönsam. I en sådan situation kan också stödformer som under normala förhållanden inte är motiverade eller tillåtna vara godtagbara. 

Ekonomiutskottet påminner om att principiellt kan riskerna i affärsverksamhet inte överföras på samhället annat än i fråga om att upprätthålla det sociala skyddsnätet i sista hand. Det kan antas att en omsorgsfull näringsidkare genom privat försäkring ordnar med skydd mot de mest typiska risker som är förenade med näringsverksamheten. 

Försäkring kännetecknas ändå av att ersättningsgilla skadefall fastställs uttömmande på förhand så att försäkringen inte täcker förluster som orsakas av faktorer som var okända när avtalet ingicks. Coronapandemin är en sådan realiserad risk för affärsverksamhet som har varit oberoende av företagens egna åtgärder och som det har varit svårt att försäkra sig mot. Skadefall, inklusive myndighetsbeslut, har inte varit förutsebara på grund av att den smittsamma sjukdomen spreds eller hotade att spridas. 

För närvarande är det ännu delvis oklart hur de försäkringsvillkor som gällde vid pandemins början identifierar den nya situationen. Den föreslagna lagstiftningen innehåller dock bestämmelser där eventuella försäkringsersättningar beaktas vid beräkningen av stödbeloppet (4 § 5 punkten, 5 § 3 mom., 5 d § 3 mom., 7 § 2 mom. 3 punkten). 

I den nu aktuella lagstiftningen är det således egentligen fråga om att en enskild företagare inte ensam behöver bära risken för att efterfrågan plötsligt sjunker på grund av ett oförutsebart hot som äventyrar hela samhället. Statens roll i att omfördela svårförsäkrade risker kan också bidra till att öka investeringarna genom att minska de risker som är förenade med dem. Statens ansvar för ersättandet av förluster framhävs särskilt i fråga om affärsverksamhet som genom lagstiftning stängts ner eller kraftigt begränsats. 

Avsikten med de föreslagna bestämmelserna är inte att ändra utgångspunkten att antalet stödberättigade företag kan identifieras maskinellt hos myndigheten (Statskontoret) med stöd av Skatteförvaltningens branschspecifika uppgifter. Genom automatisering av merparten av identifieringen av stödberättigande uppnås betydande effektivitetsvinster. Det kan dock antas — även mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare stödperioder — att dessa åtgärder inte kommer att leda till att man hittar enskilda aktörer vars ekonomiska utveckling inte har följt den allmänna utvecklingen inom branschen. Därför finns det i lagen fortfarande en bestämmelse (3 § mom. ) som ger Statskontoret möjlighet att bevilja stöd också till sådana företag som inte uppfyller branschkriteriet för stödberättigande, men som genom en separat ansökan kan visa att affärsverksamheten har minskat på grund av coronapandemin på det sätt som avses i 2 § 2 mom. 

Principerna för de föreslagna stödmodellerna motsvarar i huvudsak principerna för bestämmande av den redan gällande ersättningen för stängning av små företag. Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden (EkUB 5/2020 rd — RP 25/2020 rd) anser ekonomiutskottet att dessa är ändamålsenliga. Den nya lagen ställer dock på beviljande av stöd mer detaljerade och i och med kravet på granskning på koncernnivå mer komplicerade krav än tidigare på behandlingsprocessen. Således kan Statskontoret inte vid handläggningen enligt de föreslagna stödmodellerna utnyttja det elektroniska datasystemet i en omfattning som motsvarar den tidigare modellen för beviljande av kostnadsstöd. Också ansökan om stöd kommer till denna del att vara manuell i stället för elektronisk. Skatteförvaltningen har inte möjlighet att på koncernnivå lämna Statskontoret de omsättningsuppgifter som behövs för att fastställa stödet. Av ovan nämnda orsaker är kravet på att revisorns revisionsberättelse ska lämnas in nödvändigt med tanke på ett smidigt verkställande av lagen. 

Med avseende på de offentliga finanserna är stödet för utövande av näringsverksamhet inte ändamålsenligt om företag går i konkurs eller på något annat sätt lägger ner sin verksamhet trots stödet. Detta kan vara fallet om företagsverksamheten inte ens i princip har varit lönsam eller om beteendeförändringarna eller restriktionerna på grund av epidemin långvarigt försämrar företagets förutsättningar att bedriva verksamhet. Stödet saknar naturligtvis också syfte om företaget klarar sig ur krisen även utan det.  

Enligt erhållen utredning har arbets- och näringsministeriet inlett ett omfattande projekt där man kommer att bedöma coronastödens konsekvenser för företagen. Målet är att utreda de kort- och långsiktiga konsekvenserna av stöden och att producera information inför framtida kriser. Dessutom görs en granskning av användningen av stöden. Ekonomiutskottet anser detta vara ytterst viktigt, med betoning på att effektanalysen ska göras med hjälp av metoder för akademisk forskning (se även EkUB 16/2021 rd — RP 46/2021 rd). 

Kulturutskottet har i sitt utlåtande (KuUU 11/2021 rd — RP 97/2021 rd) i enlighet med sitt verksamhetsområde fäst särskild uppmärksamhet vid evenemangsbranschens ställning med tanke på den föreslagna regleringen. Kulturutskottet har ansett det vara viktigt att identifiera evenemangsbranschens särdrag och omfattningen av de negativa effekterna av coronapandemin. Ekonomiutskottet hänvisar till den nyligen stiftade ändringen av lagen om kostnadsstöd som gällde särskilt evenemangsbranschen (RP 79/2021 rd — EkUB 15/2021 rd, lag 435/2021) samt till de orsaker som anges i motiveringen till den regeringsproposition som gäller den till att stödåtgärderna inom evenemangsbranschen markerat måste hanteras via branschens nätverk av underleverantörer. I dessa nätverk har undervisnings- och kulturministeriets understöd en central betydelse på det sätt som beskrivs i motiveringen till RP 79/2021 rd. Ekonomiutskottet hänvisar också till sin tidigare anmärkning i detta betänkande om de ramvillkor för stödnivån och de maximala stödbeloppen som EU-lagstiftningen medför. 

De restriktioner som införs för att bromsa spridningen av coronaviruset motiveras med epidemiologiska skäl. Fördelarna med begränsningarna gäller hela samhället, medan de åtföljande förlusterna direkt drabbar de individer och näringar som begränsningarna gäller. Det har därför varit motiverat att minska de ekonomiska konsekvenserna av begränsningsåtgärderna med offentliga medel, vilket innebär att rätten att använda gemensamma medel för stödsystem är betydligt mer omfattande än enbart de allmänna principerna för solidaritet, skyddsnät och omsorg om medborgarna. Av denna anledning har ekonomiutskottet, med grundlagsutskottets medverkan, förutsatt att förluster som uppkommit till följd av att näringsverksamhet hindras på grund av åtgärder vidtagna av den offentliga förvaltningen ska ersättas (EkUB 5/2020 rd — RP 25/2020 rd, EkUB 3/2021 rd — RP 22/2021 rd och EkUB 7/2021 rd — RP 38/2021 rd). 

Den första ansökningsomgången för kostnadsstöd i juni 2020 var ytterst befogad i krissituationen. Bland de sakkunniga som hörts av ekonomiutskottet har det rått en bred enighet om att legitimiteten för fler stödomgångar successivt blir svagare. Kostnadsstödet kan komma att upprätthålla också sådan affärsverksamhet som det egentligen inte är motiverat att stödja. Vid ekonomiutskottets sakkunnighörande har det framförts att en del av de företag som ansökt om kostnadsstöd skulle ha uppfyllt coronastödets kriterier för sänkt omsättning redan före coronapandemin. Om stödsystemet förlängs kan det dessutom styra beteendet på ett sätt som inte var lagstiftarens avsikt. 

I den nu aktuella lagstiftningen är syftet med kompensationen inte att kompensera för det förlorade kassaflödet och därigenom för den uteblivna rörelsevinsten. Däremot är avsikten att kompensera och lindra de ekonomiska aktörernas förluster på grund av att det till följd av epidemin och de begränsningar som införts för att bromsa upp den har blivit betydligt svårare att utöva näring och aktörerna inte rimligen har haft möjlighet att anpassa sin kostnadsstruktur så att den lämpar sig för undantagsförhållandena. Avsikten är att underlätta fullgörandet av de ekonomiska förpliktelser som uttryckligen riktar sig utåt från företaget. Avsikten är att ordna företagarnas utkomst genom lagstiftning som hör till området för social trygghet. 

Vid bedömningen av systemets legitimitet är det viktigt att ordningen är avsedd att vara ett snabbt och temporärt krisstöd i en situation där verksamhetsbetingelserna utan företagens egen förskyllan har försämrats kraftigt och verksamhet som tidigare varit lönsam tillfälligt har blivit olönsam. I en sådan situation kan också stödformer som under normala förhållanden inte är motiverade eller tillåtna vara godtagbara. Avsikten har varit att bygga upp den föreslagna stödordningen så att grunderna för beviljande av stöd framgår av lagen och inte inbegriper mer ingående behovsprövning än vad som föreskrivs i lagens 3 § 3 mom. Det kan anses motiverat både med tanke på en jämlik behandling av företagen och med tanke på stödets syfte. Dessutom tillåter förfarandet en snabb utbetalning av stödet.  

Ekonomiutskottet påminner om att man i stödsystemet måste göra en avvägning mellan snabb utbetalning av stöd och att det når rätt mottagare. I den nu aktuella lagstiftningen har man, i likhet med tidigare ansökningsomgångar, valt att betona vikten av ett snabbt genomförande, vilket endast kan uppnås genom att stödet är schematiskt, vilket i sin tur är en förutsättning för en automatiserad behandling. Ekonomiutskottet påpekar att det med denna lagstiftning inte är möjligt att till fullo åtgärda de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin på ett sätt som täcker hela näringslivet, utan det är ett element i helheten av företagsstöd. Utskottet påminner om att det i lagen fortfarande finns gällande bestämmelser om återkrav av stöd och utbetalning av medel (9 och 11 §), vilka för sin del kan anses lindra de negativa effekter som ett schematiskt stöd och en snabb utbetalning av stödet kan ha. 

Propositionen gäller visserligen inte begränsning av förplägnadsbranschens verksamhet genom lagstiftning, men begränsningsregleringen har dock ett direkt orsakssamband med nu aktuella lagstiftningen om stöd och kompensation. Ekonomiutskottet ser det därför som angeläget att påminna om utgångspunkten för lagstiftningen om begränsningar: näringsverksamhet ska på det hela begränsas endast till den del och så länge som det är nödvändigt då de sammantagna fördelarna och nackdelarna med begränsningarna vägs mot varandra, och så att begränsningarna hävs omedelbart när krisen inom hälso- och sjukvården är över. Grundlagsutskottet har ansett detta vara ett krav för att bestämmelser ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 7/2020 rd). 

Ekonomiutskottet påpekar att bakgrunden till den nu aktuella lagen är behovet av att kompensera för förluster, och att detta är kopplat till hur omfattande begränsningarna har varit och är. Ekonomiutskottet har tagit närmare ställning till detta i samband med behandlingen av regeringens propositioner om begränsningar för förplägnadsrörelser (senast EkUU 9/2020 rd — RP 6/2021 rd, RP 73/2021 rd — EkUU 15/2021 rd).