1. Lagen om tillsyn över vissa system för artificiell intelligens
1 §. Tillämpningsområde.
Enligt 3 mom. ska lagen inte tillämpas på riksdagsarbetet eller riksdagens kansli. Lagen ska inte tillämpas på andra ämbetsverk vid riksdagen, om ett system för artificiell intelligens som ett av riksdagens ämbetsverk tillhandahåller eller tar i bruk har en central koppling till riksdagsarbetet. Lagen tillämpas heller inte på riksdagens justitieombudsman eller justitiekanslern i statsrådet. I propositionen konstateras det att det är förenat med osäkerhetsfaktorer att inkludera riksdagens ämbetsverk i lagens tillämpningsområde och att det inte alltid är möjligt att göra åtskillnad mellan ämbetsverkens verksamhet och riksdagsarbetet. Risken med en tillsyn som riktas mot riksdagens ämbetsverk är då att tillsynen samtidigt riktas mot riksdagsarbetet, som inte anses höra till tillämpningsområdet för unionsrätten.
Med beaktande av det som sägs i propositionen om osäkerhetsfaktorerna och riskerna anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande att det med tanke på riksdagens konstitutionella ställning är motiverat att riksdagens ämbetsverk liksom riksdagens kansli helt och hållet utesluts från lagens tillämpningsområde. Ekonomiutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande att 3 mom. ändras så att inte bara riksdagsarbetet utan också riksdagens samtliga ämbetsverk ska uteslutas från tillämpningsområdet. Enligt 2 § 2 mom. i lagen om riksdagens tjänstemän (1197/2003) är riksdagens ämbetsverk riksdagens kansli och riksdagens justitieombudsmans kansli samt statens revisionsverk och forskningsinstitutet för internationella relationer och EU-frågor, som båda finns i anknytning till riksdagen. För tydlighetens skull föreslår utskottet att riksdagens kansli nämns separat i bestämmelsen.
2 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Utskottet föreslår tekniska och språkliga korrigeringar i 1 mom. för att precisera att marknadskontrollförordningen (EU) 2019/1020 innehåller rambestämmelser och inte tilläggsbestämmelser.
3 §. Marknadskontrollmyndigheter som utövar tillsyn över system för artificiell intelligens med hög risk.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att bestämmelserna om behöriga marknadsmyndigheter i 2 kap. inte till alla delar är entydiga eller exakta på det sätt som utskottet förutsätter och att ekonomiutskottet bör precisera den föreslagna regleringen.
Ekonomiutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande preciseringar i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten. Dessutom föreslås det att 2 mom. 5 punkten ändras och att 7 punkten stryks. Till denna del hänför sig ändringsförslagen liksom också ändringen av myndigheten i 1 mom. 4 punkten till den regionförvaltningsreform som träder i kraft den 1 januari 2026, där det nya Tillstånds- och tillsynsverket tar över uppgifterna från nuvarande Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och största delen av regionförvaltningsverkens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter.
13 §. Påföljdsavgiftsnämnden för tillsynen över system för artificiell intelligens.
Enligt 13 § i lagförslag 1 i propositionen påförs administrativa påföljdsavgifter i regel av den behöriga marknadskontrollmyndigheten när påföljdsavgiften är högst 100 000 euro och beslut om en högre avgift fattas av påföljdsavgiftsnämnden för tillsynen över system för artificiell intelligens. En decentraliserad lösning med tanke på befogenheten att påföra administrativa påföljdsavgifter verkar enligt grundlagsutskottet inte vara ändamålsenligast, eftersom den ökar risken för oenhetlig påföljdspraxis i situationer där påföljdsavgiften är högst 100 000 euro. Grundlagsutskottet anser heller inte att det är helt oproblematiskt att beslutet om att påföra en påföljdsavgift under 100 000 euro blir beroende av hur en enskild tjänsteman inom myndigheten avgör frågan. Av lagstiftningen framgår inte heller entydigt vilken marknadskontrollmyndighet som i varje situation är behörig att påföra påföljdsavgift, utan den behöriga myndigheten bestäms utifrån annan lagstiftning, påpekar grundlagsutskottet. Grundlagsutskottet anser att den exceptionellt svårbegripliga regleringen ökar behovet av att i ett kollegialt organ behandla ärenden som gäller påföljdsavgifter i större utsträckning än vad som föreslås i propositionen.
Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelserna i propositionen ändras utifrån grundlagsutskottets utlåtande så att påföljdsavgiften oberoende av avgiftens storlek påförs av påföljdsavgiftsnämnden på framställning av den behöriga marknadskontrollmyndigheten. Därför föreslår utskottet att 13 § om påförande av påföljdsavgift i lagförslag 1 i propositionen stryks, varvid paragrafnumreringen ändras och 14 § om påföljdsavgiftsnämnden i propositionen blir 13 §.
Enligt 1 mom. ska påföljdsavgiftsnämnden ha till uppgift att påföra påföljdsavgifter på framställning av den behöriga marknadskontrollmyndigheten. Nämnden kan påföra påföljdsavgift till ett lägre eller större belopp än vad som föreslagits eller i enlighet med framställningen eller avstå från att påföra påföljdsavgift. Det föreslås att 2 mom. om påföljdsavgiftsnämnden ändras i fråga om utnämningsbehörigheten för Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026.
14 §. Påföljdsavgift för leverantörer.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i det inledande stycket i 1 och 2 mom., eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
För att förtydliga regleringen föreslås det att 7–11 punkterna, som hänför sig till artikel 16 led I i AI-förordningen, stryks ur 1 mom. De skyldigheter som föreslås bli slopade gäller förenligheten med kraven i webbtillgänglighetsdirektivet (EU) 2016/2102 och tillgänglighetsdirektivet (EU) 2019/882. I fråga om dessa övervakas förenligheten i vilket fall som helst utifrån den lagstiftning genom vilken direktiven har genomförts nationellt. (lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) och lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter (102/2023)). Den behöriga marknadskontrollmyndigheten får fortsätta att vidta marknadskontrollåtgärder i situationer där AI-system med hög risk inte uppfyller dessa krav.
Dessutom föreslås det att punkt 9 om CE-märkning stryks ur 2 mom., eftersom CE-märkning som görs utan att det finns förutsättningar för det är kriminaliserat i lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010).
15 §. Påföljdsavgift för ombud.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i det inledande stycket, eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
16 §. Påföljdsavgift för importörer.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i det inledande stycket, eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
17 §. Påföljdsavgift för distributörer.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i det inledande stycket, eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
18 §. Påföljdsavgift för tillhandahållare.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i det inledande stycket, eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
Utskottet föreslår dessutom att skyldigheten i 6 punkten att informera den som beslutet gäller stryks ur paragrafen. Kopplingen mellan AI-förordningens artikel 86, som ligger till grund för bestämmelsen, och artikel 99 om påföljder lämnar enligt uppgift rum för tolkning och skyldigheten överlappar sannolikt till viss del informationsskyldigheterna enligt den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679.
20 §. Tillhandahållande av oriktig , ofullständig eller vilseledande information.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i 1 mom., eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
21 §. Påföljdsavgift för överträdelse av eller underlåtenhet att iaktta förbjudna användningsområden för artificiell intelligens.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i paragrafen, eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
I sitt utlåtande noterar grundlagsutskottet att även om kraven på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller administrativa påföljder kan det allmänna kravet på exakthet inte åsidosättas i ett sådant sammanhang. Grundlagsutskottet har i praktiken utsträckt sin praxis för bestämmelser om blankostraff till att gälla också bestämmelser om administrativa påföljder. Det innebär att de kedjor av bemyndiganden som bestämmelserna kräver är exakt angivna och att de materiella bestämmelser som utgör ett villkor för påförande av påföljder avfattas med den exakthet som krävs av straffbestämmelser och att det av det normkomplex som bestämmelserna ingår i framgår att överträdelser kan leda till att påföljder påförs. Också i bestämmelsen om påförande av påföljder bör det finnas en saklig beskrivning av den gärning som kan leda till att påföljder påförs.
Eftersom AI-förordningen är direkt tillämplig rätt kan man i fråga om påföljdsbestämmelserna antingen hänvisa till bestämmelsen i förordningen eller upprepa den oförändrad i den nationella lagen. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår ekonomiutskottet att bestämmelserna om blankostraff slopas. Följaktligen föreslår utskottet att bestämmelsen om påföljdsavgift för försummelse eller brott mot förbjudna användningsområden ändras så att det i paragrafen tas in ett förbud enligt artikel 5.1 i förordningen. De förbud som i Finland endast kan överträdas av en myndighet tas dock inte in i bestämmelsen, eftersom myndigheterna i enlighet med lagförslag 1 inte kan påföras administrativa påföljdsavgifter.
22 §. Påföljdsavgift för överträdelse av eller underlåtenhet att iaktta skyldigheten att iaktta transparensskyldigheten.
Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollmyndigheten stryks i 1 och 2 mom., eftersom behörigheten att påföra påföljdsavgifter enligt det som sägs ovan i motiveringen till 13 § föreslås bli centraliserad till påföljdsavgiftsnämnden.
23 §. Påförande och verkställighet av påföljdsavgift.
Grundlagsutskottet hänvisar i sitt utlåtande till de betydande maximala påföljdsavgifter som avses i förordningen och anser att man författningsbaserat bör beakta påföljdens proportionalitet i förfarandet för påförande av påföljder. Ekonomiutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande och för att precisera och förtydliga regleringen att 13 § om påförande av påföljdsavgift stryks ur lagförslaget. Bestämmelser om påförande av påföljdsavgift och om påföljdsavgiftens maximibelopp föreslås i den nya 23 §.
Enligt 1 mom. ska påföljdsavgiftsnämnden när den beslutar om den administrativa påföljdsavgiften och dess belopp i varje enskilt fall beakta påföljdens proportionalitet enligt överträdelsens art, svårighetsgrad och varaktighet samt dess konsekvenser plus de andra omständigheter som avses i artikel 99.7 i förordningen. Genom den föreslagna formuleringen förtydligas regleringen och tillgodoses grundlagsutskottets krav på att påföljdens proportionalitet författningsbaserat ska beaktas i förfarandet för påförande av påföljd.
Grundlagsutskottet har konstaterat att den föreslagna regleringen av påföljdsavgifter är problematisk med tanke på noggrann avgränsning och exakthet bland annat därför att det utifrån den föreslagna regleringen inte står klart om det är fråga om en påföljdsavgift enligt artikel 99.3, 99.4, 99.5 eller 99.6 i förordningen eller vilket maximibeloppet för de olika påföljdsavgifter som avses i lagförslaget är. Grundlagsutskottet anser att regleringen inte kan anses uppfylla det allmänna kravet på exakthet i bestämmelser om påföljdsavgifter.
Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår ekonomiutskottet att bestämmelser om påföljdsavgifternas maximibelopp införs i 23 § 2 och 3 mom. i enlighet med artikel 99.3–99.6 i förordningen om artificiell intelligens. För att öka tydligheten och begripligheten hänvisas det i 2 mom. 1–3 punkten i den föreslagna bestämmelsen till de paragrafer med stöd av vilka påföljdsavgiften ska påföras.
Paragrafens 3 mom. är kopplat till artikel 99.6 i AI-förordningen, där det står ”När det gäller små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, ska varje sanktionsavgift som avses i denna artikel uppgå till högst de procentsatser eller belopp som avses i punkterna 3, 4 och 5, beroende på vilket belopp som är lägre.”. I momentet hänvisas det i fråga om definitionerna till kommissionens rekommendation 2003/361/EG, till vilken det också hänvisas i AI-förordningens inledande kapitel 143 samt i artikel 34.2 och artikel 63.1. Utskottet föreslår att även mikroföretag nämns i bestämmelsen, eftersom det inte finns någon etablerad definition av uppstartsföretag som nämns i förordningen.
24 §. Avstående från att påföra påföljdsavgift.
Utskottet föreslår att omnämnandet av riksdagens ämbetsverk stryks ur 3 mom., eftersom ekonomiutskottet utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår att 1 § ändras så att riksdagens samtliga ämbetsverk utesluts från lagens tillämpningsområde.
25 §. Verkställighet av påföljdsavgift.
Enligt 29 § 3 mom. i lagförslaget gäller 25 § 2 mom. till den 31 december 2025. Från ingången av 2026 föreskrivs det i lagen om verkställighet av böter om preskription av påföljd, det vill säga att påföljden förfaller. Det finns således inte längre något behov av en särskild bestämmelse. Eftersom de aktuella lagförslagen avses träda i kraft den 1 januari 2026 föreslår ekonomiutskottet att 2 mom. stryks som obehövligt.
29 §. Ikraftträdande.
Utskottet föreslår att paragrafhänvisningen i 2 mom. ändras på grund av ändringar i paragrafnumreringen i lagförslaget. Det föreslås att 3 mom. stryks som obehövligt, eftersom lagen avses träda i kraft den 1 januari 2026.