Den föreslagna reformen av konkurrenslagen gäller effektivisering av tillsynen över konkurrensreglernas efterlevnad. Detta ska genomföras genom komplettering och revidering av bestämmelserna om konkurrensneutralitet och myndigheternas befogenheter. Reformeringen medför inga principiellt stora förändringar i konkurrenslagstiftningens innehåll eller strukturen på konkurrensmyndigheternas verksamhet, utan det är fråga om att uppdatera bestämmelserna på så sätt att myndigheterna har ajourförda och effektiva möjligheter att utföra sina uppgifter för att garantera en sund och fungerande konkurrens.  

Ekonomiutskottet anser att lagförslagen behövs och fyller sitt syfte. Det tillstyrker dem med följande synpunkter och ändringar. 

Konkurrensneutralitet och separat redovisning

Enligt förslaget ska en ny 30 d § om separat redovisning fogas till bestämmelserna om konkurrensneutralitet. Den föreslagna paragrafen innebär att om kommuner, samkommuner, landskap, staten eller enheter där de har bestämmande inflytande bedriver ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, ska de ha separat redovisning för den verksamheten. Enligt uppskattning är bolagisering av offentliga samfunds näringsverksamhet inte en tillräcklig åtgärd för att säkerställa marknadsmässig prissättning. Regleringen ger möjlighet att förena åläggandet med vite. 

Utskottet anser att bestämmelsen är viktig för att säkerställa öppenhet och konkurrensneutralitet. Den förebygger situationer med s.k. korsvis subventionering där en myndighet med intäkter av en verksamhet subventionerar sin verksamhet på en konkurrensutsatt marknad för att på detta sätt kunna sälja sina tjänster billigare än till marknadspris. Regleringen av konkurrensneutralitet i den gällande lagen kompletteras nu på ett avgörande sätt. Det är motiverat att införa bestämmelsen i konkurrenslagen för då gäller den de berörda aktörerna oberoende av juridisk form.  

Utskottet vill peka på att det rör sig om allmän reglering som gäller alla offentliga samfund som nämns i bestämmelsen och enheter där de har bestämmande inflytande. Annan lagstiftning innehåller dessutom bransch- och aktörsspecifika bestämmelser om separat redovisning. Konkurrenslagen är en allmän lag om ekonomisk verksamhet och därför är det viktigt att den får en sådan bestämmelse som likabehandlar alla marknadsaktiva offentliga aktörer. Utskottet anser det vara utrett att den aktuella bestämmelsen om separat redovisning gäller minimikrav för marknadsverksamhet i ett konkurrensläge: mer detaljerade och till sin räckvidd snävare ålägganden kan föreskrivas i annan lag. Men om dessa inte motsvarar kraven i den föreslagna 30 d § måste det offentliga samfundet ha separat redovisning och sammanställa uppgifterna om den särredovisade verksamheten i enlighet med 30 d §. Vidare anser utskottet det vara angeläget att Konkurrens. och konsumentverket ger branschaktörerna rådgivning och anvisningar om hur bestämmelserna ska tillämpas. 

Regleringen om konkurrensneutralitet är ett väsentligt inslag i en välfungerande konkurrenstillsyn Konkurrens- och konsumentverkets verksamhetsområde, menar utskottet. Utfrågade sakkunniga har också fört fram den synpunkten att det kan vara motiverat att i detta avseende utvidga myndighetsbefogenheterna exempelvis genom att utsträcka bestämmelserna om påföljdsavgifter till överträdelser av bestämmelserna om konkurrensneutralitet i 4 a kap. i konkurrenslagen. Utskottet påpekar att frågan behandlats när propositionen bereddes. Det instämmer i bedömningen i propositionen om att det i detta skede skulle vara svårt att få påföljdsavgiften att passa in den nuvarande regleringen på grund av det ingående förhandlingsförfarandet och den allmänt hållna regleringen.  

Behandling av data och fortsatt inspektion

Förslaget innebär att Konkurrens- och konsumentverket kan fortsätta inspektionen i sina egna lokaler på så sätt att det för detta ändamål granskar tillfälliga kopior av det inspekterade företagets datamaterial. Kopiorna ska förstöras när inspektionen är slutförd. Det granskade datamaterialet kan vara omfattande och då underlättar och effektiviserar det inspektionen om verket kan gå igenom materialet senare i sina egna lokaler. Förslaget motiveras också med att förfarandet medför mindre olägenhet för de inspekterade företagen. 

Den kritik som framförts mot en sådan utvidgning har i synnerhet gällt företagens rätt att försvara sig. Fortsatta inspektioner har ansetts kunna göra det svårare för företagen att övervaka inspektionerna och medföra extra kostnader. Enligt utskottet är det väsentliga att den föreslagna ändringen inte innebär någon förändring i genomförandet av inspektioner på annat sätt än att inspektionen kan fortsätta i verkets egna lokaler. Det innebär att företagets företrädare måste ha närvarorätt också när inspektionen fortsätter. Utskottet tar fasta på rättssäkerhetsaspekten och påpekar att de föreslagna 35 och 36 § om inspektioner uttryckligen hänvisar till förvaltningslagen. 

Även om den föreslagna ändringen nu bygger på ett nationellt ändringsbehov kommer s.k. fortsatta inspektioner i alla händelser att behöva införas i den nationella lagstiftningen i samband med att direktivet om stärka befogenheter för nationella konkurrensmyndigheter (direktiv (EU) 2019/1, ”ECN+”) genomförs. Utskottet anser det vara motiverat att inspektionen kan fortsätta i efterhand i företagets lokaler. Inspektionerna är långvariga och detta binder i onödigt stor utsträckning både företagens och Konkurrens- och konsumentverkets resurser. Möjligheten till fortsatta inspektioner kan antas effektivisera de elektroniska inspektionerna och sänka inspektionskostnaderna. Bestämmelsen kan anses vara motiverad också ur företagens synvinkel eftersom inspektionerna i företagens lokaler tar kortare tid.  

Skyddet för utomstående juridisk rådgivning samt domstolskontroll av inspektionerna

Frågor som berör företagens rätt att försvara sig togs under sakkunnigutfrågningen också upp när det gäller skyddet för utomstående juridisk rådgivning och domstolskontrollen av inspektionerna. Regeringen föreslår i detta avseende ingen ändring i gällande bestämmelser. Behovet av sådan reglering bedömdes i samband med beredningen av propositionen. Enligt inhämtad utredning förväntas heller inga behov att ändra den aktuella regleringen föranledas av reformeringen av EU-lagstiftningen om samarbetet mellan konkurrensmyndigheter.  

De gällande bestämmelserna i konkurrenslagens 38 § 3 mom. om skyddet för juridisk rådgivning är informativ till sin natur och de motsvarar enligt bedömning den princip om skydd för utomstående juridisk rådgivning som fastställts i EU-domstolens rättspraxis. De kritiska synpunkter som utfrågade sakkunniga framfört gäller framför allt behovet att precisera bestämmelserna och att kunna hänskjuta tvister i frågan till domstol. Ur företagens synvinkel kan ett system som bygger på en objektiv domstolsbedömning bättre än för närvarande garantera förtroendet för att myndigheterna är opartiska. Trots det att regleringsalternativen behandlades ingående i samband med lagberedningen anser utskottet det vara viktigt att man fortsätter att granska om det finns behov av reglering i denna fråga när konkurrenslagen ses över i fortsättningen. 

Regeringen föreslår i fråga om inspektioner inga ändringar i den gällande 44 § i konkurrenslagen. Det innebär att beslut om inspektioner inte heller i fortsättningen går att överklaga särskilt. Husundersökning kräver enligt gällande lag förhandstillstånd av marknadsdomstolen. I propositionen anses de nuvarande rättsmedlen vara tillräckliga, och det finns heller inga uppgifter om att EU-bestämmelserna ens i fortsättningen skulle komma att kräva domstolskontroll av företagsinspektioner. Direktivet om stärka befogenheter för nationella konkurrensmyndigheter (direktiv (EU) 2019/1) skiljer explicit åt befogenheten att inspektera företagets lokaler och befogenheten att inspektera andra lokaler: för inspektion av andra lokaler, såsom husundersökning, krävs tillstånd från en nationell rättslig myndighet, medan frågan får avgöras nationellt i fråga om företagsinspektioner. Det är viktigt att se till att inspektionerna kan ske effektivt, menar utskottet, som för den bedömningen att krav på förhandstillstånd också i fråga om inspektion av näringsidkares lokaler skulle kunna belasta domstolsväsendet i onödan.  

Det har gjorts en relativt omfattande genomgång av rättssäkerhetsaspekterna och regleringsalternativen i fråga om skyddet för juridisk rådgivning och inspektionerna i samband med beredningen, noterar utskottet. Utskottet anser det emellertid fortfarande vara viktigt att i fortsättningen med tanke på företagens rätt att försvara sig bedöma konsekvenserna av den gällande regleringen och de nu aktuella ändringarna och eventuella ändringsbehov. Konkurrensmyndigheterna har långtgående inspektionsbefogenheter och de kräver som motvikt att de inspekterade företagens rättigheter säkerställs. Det är angeläget att också regleringen om företagens rätt att försvara sig och dess tolkning exempelvis i fråga om skyddet för juridisk rådgivning är så enhetlig som möjligt på EU-nivå, i synnerhet på grund av den internationella karaktären hos konkurrensbegränsningarna och deras undersökning. När man granskar behovet att se över regelverket måste man därför beakta hur den relevanta lagstiftningen utvecklas i EU och dess medlemsstater och även hur relevant rättspraxis utvecklas.  

Informationsutbyte och myndighetssamarbete

Enligt förslaget ska de skyldigheter att lämna upplysningar som gäller konkurrensbegränsningar och informationsutbytet mellan myndigheter utvidgas. Den gällande konkurrenslagen innehåller redan den bestämmelser om privata och offentliga aktörers skyldighet att lämna upplysningar och om informationsutbytet mellan myndigheter. Bestämmelser om upplysningsskyldighet finns i 33 och 30 d §. De föreslagna ändringarna avses åtgärda de brister som för närvarande fördröjer eller försvårar utredningen av konkurrensbegränsningar eller företagskoncentrationer. de gällande bestämmelserna kan anses vara bristfälliga såtillvida upplysningsskyldigheten enligt 30 d §, som gäller övervakning av konkurrensneutralitet, endast gäller offentliga aktörer och enheter där de har bestämmande inflytande. På motsvarande sätt gäller upplysningsskyldigheten vid övervakning av karteller och företagskoncentrationer bara näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare. Bestämmelserna om informationsutbyte mellan myndigheterna är också i övrigt bristfälliga i fråga om hur pass heltäckande, entydiga och exakt avgränsade de är. Utskottet anser att den valda regleringsmodellen är motiverad. Där utvidgas förteckningen över dem som deltar i informationsutbytet samtidigt som uppgifternas användningsändamål preciseras.  

Utskottet har bedömt förhållandet mellan den föreslagna 39 § 1 mom. om informationsutbyte och annan gällande lagstiftning, särskilt den skyldighet utomstående har att lämna uppgifter enligt 2 kap. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Det är enligt utskottet angeläget att den föreslagna bestämmelsen i konkurrenslagen inte kan anses begränsa sådan rätten att få upplysningar som föreskrivs i annan lag, såsom lagen om beskattningsförfarande. 

Med avseende på resursallokering och effektiv användning av myndighetsresurser är det motiverat att lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi ändras på så sätt att enheten på Konkurrens- och konsumentverkets begäran skulle kunna utarbeta en fullgöranderapport för tillsynen över att de förbud mot konkurrensbegränsningar som finns i 2 kap. i konkurrenslagen och i artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Utskottet ser det också som motiverat att ändra lagen om offentlighet och sekretess på så sätt att Skatteförvaltningen får rätt att på eget initiativ lämna ut för konkurrenstillsynen viktiga uppgifter till Konkurrens- och konsumentverket. Enligt bedömning kan detta vara betydelsefullt exempelvis vid kartellutredningar där användningen av bulvanföretag eller transaktioner mellan företag kan vara föremål för undersökning såväl inom skattekontrollen som inom kartellkontrollen. 

Prioritering av ärenden vid undersökningar

En princip för utveckling av konkurrenslagstiftningen redan vid tidigare reformer har varit att Konkurrens- och konsumentverket ska kunna prioritera bland sina ärenden och på så sätt använda sina resurser effektivt för att garantera en sund och fungerande konkurrens. Nu föreslår regeringen att relevanta 32 § ska preciseras med att ett kriterium för att lämna ett ärende utan prövning kan vara hur betydande konkurrensbegränsningen är. Det är viktigt att Konkurrens- och konsumentverket kan använda sin prövningsrätt för att rikta resurser till behandling av de överträdelser som har störst betydelse för att marknaden ska fungera väl och konkurrensen vara sund och fungerande. Det föreslagna är logiskt också i det avseendet att detta kan beaktas även enligt den gällande lagen när verket bedömer om det ska vidta åtgärder i fråga om de till den offentliga sektorn kopplade konkurrensbegränsningarna enligt 30 a §. Samtidigt anser utskottet det vara viktigt att verket i sin verksamhet ser till att möjligheten att prioritera också avspeglar sig på handläggningstiderna. I dagsläget är handläggningstiderna för långa inom många ärendegrupper både när det gäller parterna och med tanke på allmänintresset. I detta sammanhang vill utskottet lyfta fram att Konkurrens- och konsumentverket måste tillförsäkras tillräckliga resurser. 

Bestämmelserna om landskap

Konkurrenslagen ska i princip vara allmän lagstiftning och den ska gå att tillämpa på olika marknadsaktörer så konsekvent som möjligt. Detta gäller å ena sidan tillämpningen av dess förbudsbestämmelser, å andra sidan dess 4 a kap. om tryggande av en jämlik konkurrens mellan offentlig och privat näringsverksamhet, dvs. reglerna om konkurrensneutralitet. Avsikten är att bestämmelserna ska kunna tillämpas jämlikt på att offentliga aktörer som bedriver ekonomisk verksamhet, och därför nämns också de planerade landskapen i de föreslagna 30 a, 30 c, 30 d och 33 §. Det föreslås också att 33 § i konkurrenslagen ändras temporärt genom en separat lag till dess att landskapen inleder sin verksamhet. 

Utskottet ser det som angeläget att reglerna om konkurrensneutralitet gäller alla offentliga aktörer jämlikt. Det råder dock osäkerhet om genomförande och tidsplan när det gäller landskapsreformen, och utskottet föreslår därför att lagen om temporär ändring av konkurrenslagen förkastas och att omnämnandet av landskap utgår ur de nämnda paragraferna. Den föreslagna regleringen utgör i detta skede en sammanhållen helhet även utan att landskapen nämns, och det är viktigt men samtidigt lagtekniskt enkelt att lägga till dem i bestämmelserna senare med beaktande av hur och när landskapsreformen genomförs.