Regeringen föreslår att skattetabellen i lagen om punktskatt på flytande bränslen ändras så att värdet per ton koldioxid, som utgör grunden för beräkning av koldioxidskatten på transportbränslen, sänks i två steg från 62 till 51,3 euro. Det föreslås att punktskatten på bensin och på produkter som ersätter den sänks med i genomsnitt totalt 2,7 cent per liter och punktskatten på diesel och på produkter som ersätter den sänks med i genomsnitt totalt 2,4 cent per liter.
De föreslagna ändringarna förväntas minska statens skatteintäkter från energiskatter med cirka 50 miljoner euro på 2026 års nivå och med 96 miljoner euro på 2027 års nivå.
Trots att de nominella punktskattenivåerna i fråga om transportbränslen har stigit, har den reella punktskattenivån i fråga om bensin sjunkit klart från och med 2010, eftersom konsumentpriserna och hushållens inkomster har ökat mer än den genomsnittliga punktskattenivån.
Vi stöder inte propositionen. Propositionen uppvisar underskott och försvagar allvarligt de offentliga finanserna, och det försvårar uppnåendet av klimatmålen i ett läge där utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn har ökat genom flera regeringsbeslut, bland annat på grund av sänkningen av distributionsskyldigheten. Denna typ av skattesänkningar är också oändamålsenliga, och den beräknade sänkningen av pumppriserna är liten, medan den fiskala effekten på statens skatteinkomster är betydande.
Det är mer motiverat att stödja köpkraften på andra sätt, till exempel genom att stödja kollektivtrafiken, utvidga avdraget för arbetsresor eller rikta sänkningen av förvärvsinkomstskatten i sin helhet till låg- och medelinkomsttagare. Dessa åtgärder skulle också ge finländare som använder bil större nytta än vad propositionen kommer att medföra.
Ändringarna i punktskatten på drivmedel är alltså inte det bästa sättet att sänka medborgarnas vardagskostnader, eftersom sänkningarna riktas oändamålsenligt till olika inkomstgrupper.
Utan kompenserande åtgärder för att minska utsläppen kan en ökning av utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn på grund av sänkningen av punktskatten på transportbränslen dessutom öka statens utgifter på grund av anskaffningen av utsläppsenheter inom ansvarsfördelningssektorn eller minska inkomsterna från försäljningen av utsläppsenheter. Dessutom finns det en risk för att RFF-pengarna måste återbetalas, om Finland inte strävar efter att främja åtgärderna i färdplanen för fossilfria transporter, vilket är ett villkor för finansieringen.
I beskattningen av transporter behövs det en övergripande reform som beaktar de olika inkomstgrupperna och människor som bor i olika områden och deras transportbehov samtidigt som målet är att fordonsparken i ökande grad blir eldriven. Även konsekvenserna för statsfinanserna och klimatet måste beaktas. Kostnaderna för bilar med förbränningsmotor kommer att öka betydligt fram till 2030 i och med utsläppshandeln inom vägtrafiken och den ökade distributionsskyldigheten i Finland.