Allmänt
Genom propositionen genomförs en höjning av nivån på den försörjningsberedskapsavgift som tas ut i samband med energibeskattningen. Syftet är att uppnå det årliga intäktsmålet på 91,9 miljoner euro samt att ändra grunden för försörjningsberedskapsavgiften så att den bättre stämmer överens med bestämningsgrunderna för energibeskattningen på det sätt som förutsätts i punktskattedirektivet.
Propositionen hänför sig till totalreformen av försörjningsberedskapslagstiftningen, som träder i kraft den 1 april 2026. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering genomför regeringen en helhetsöversyn av lagstiftningen om försörjningsberedskap för att säkerställa att lagstiftningen är uppdaterad.
I propositionen föreslås det att storleken på försörjningsberedskapsavgiften som tas ut på drivmedel och uppvärmningsbränslen i fortsättningen ska bestämmas utifrån energiinnehållet i de olika bränslena, vilket innebär att avgiften motsvarar de grunder för energiinnehållsskatten som tillämpas vid energibeskattningen. Försörjningsberedskapsavgiften för uppvärmningsbränslen är i likhet med den övriga energibeskattningen lägre än för drivmedel: avgiften för uppvärmningsbränslen är cirka 0,10 euro och för trafikbränslen cirka 0,61 euro per megawattimme. De föreslagna ändringarna medför ändringar i skattenivåerna för enskilda energiprodukter, men sammantaget förblir skatteintäkten från försörjningsberedskapsavgiften för drivmedel och uppvärmningsbränslen oförändrad.
Det föreslås att höjningen av försörjningsberedskapsavgiften riktas till el, vilket innebär att försörjningsberedskapsavgiften i båda elskatteklasserna höjs från 0,013 cent till 0,085 cent per kilowattimme.
Försörjningsberedskapsavgiften är en öronmärkt skatt vars intäkter inte inflyter i statsbudgeten, utan avgiften intäktsförs direkt i försörjningsberedskapsfonden, som står utanför budgeten. I detta avseende föreslås ingen ändring. I propositionen konstateras att det i och för sig skulle finnas flera alternativa sätt att finansiera försörjningsberedskapen, men att dessa inte har utretts grundligt i samband med totalreformen av försörjningsberedskapen.
Försörjningsberedskapsfondens ekonomi har enligt propositionen under de senaste åren uppvisat ett litet underskott, och höjningen vänder fondens ekonomi till ett lätt överskott. De föreslagna ändringarna beräknas öka den årliga intäkten från försörjningsberedskapsavgiften från 36 miljoner euro till 92 miljoner euro på 2026 års nivå. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2026, vilket innebär att skatteintäkterna för 2026 blir mindre än detta. Enligt propositionen skulle nästan hälften av höjningen belasta industrin och cirka en fjärdedel hushållen.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning har flera parter understött att grunden för försörjningsberedskapsavgiften för energiprodukter ändras så att den baserar sig på energiinnehållet och därmed överensstämmer med bestämningsgrunden för energibeskattningen. Åsikterna gick däremot isär beträffande hur avgiftens storlek ska riktas till olika energiprodukter och el. Att höjningen riktas till el har ansetts trygga försörjningsberedskapsavgiftens framtida avkastning, men höjningen har samtidigt ansetts vara stor och bland annat försvaga den internationella konkurrenskraften när det gäller investeringar i den omställningen till ren energi samt försvaga elens ställning i förhållande till bränslen. Vissa av dem som hördes ansåg att den föreslagna skattebasen för försörjningsberedskapsavgiften är alltför snäv med tanke på att nyttan av försörjningsberedskapen kommer flera sektorer till del.
Sammantaget anser utskottet att de föreslagna ändringarna behövs och är ändamålsenliga. De föreslagna ändringarna hänför sig till totalreformen av lagstiftningen om försörjningsberedskap. Utskottet konstaterar också att även om den procentuella höjningen av försörjningsberedskapsavgiften för el är betydande, är höjningen räknat i euro ändå måttlig. Däremot skulle den sammanlagda beskattningen av drivmedel och uppvärmningsbränslen i genomsnitt inte förändras, och de bränslespecifika prisförändringarna skulle vara små. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de ändringar som nämns nedan.
De föreslagna preciseringarna i lagförslagen
Enligt propositionen är avsikten att införa en försörjningsberedskapsavgift för torv på samma sätt som för övriga uppvärmningsbränslen, vilket också framgår av bilagan till lagförslag 2. Utskottet anser det också nödvändigt att precisera 1 § 2 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen så att det framgår att försörjningsberedskapsavgiften också gäller torv. För tydlighetens skull föreslår utskottet att också 15 § preciseras i detta avseende. Å andra sidan är det motiverat att torv befrias från försörjningsberedskapsavgift i de fall där någon energiskatt inte tas ut på torv. Utskottet föreslår att en bestämmelse om detta tas in i 15 b § i lagen. De ovannämnda ändringarna föreslås i lagförslag 2.
Den nya lagen om tryggande av försörjningsberedskapen och om Försörjningsberedskapscentralen stadfästes den 3 februari 2026 och träder i kraft den 1 april 2026. I 1 § 2 mom. i lagen om punktskatt på flytande bränslen och 1 § 2 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen finns en hänvisning till den upphävda lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992). Utskottet föreslår att dessa ändras till en hänvisning till den nya lagen om tryggande av försörjningsberedskapen och om Försörjningsberedskapscentralen (107/2026). Den föreslagna ändringen gäller lagförslag 1 och 2.
På grund av de ändringar som utskottet föreslår ovan föreslås det också att rubriken och ingressen i lagförslag 1 och 2 ändras.
Lagmotionen
I lagmotionen föreslås det att bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen ändras så att försörjningsberedskapsavgiften i båda elskatteklasserna höjs från 0,013 cent per kilowattimme (kWh) till 0,039 cent per kilowattimme (kWh) för att trygga den ekonomiska grunden för försörjningsberedskapssystemet. Med beaktande av de ändringar som föreslås i propositionen föreslår utskottet att lagmotionen förkastas.