Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar. Syftet med ändringsförslagen är att precisera regleringen, inte att ändra de grundläggande principerna i propositionen. Ändringarna motiveras därför endast i detaljmotiven.
Propositionen utgör sista delen av de beskattningsändringar som i hög grad grundar sig på rekommendationer av en arbetsgrupp som finansministeriet tillsatte för att undersöka skattebehandlingen av olika investeringsformer.Skattebehandlingen av olika investeringsformer, Finansministeriets publikation 14/2018. Publicerad 4.5.2018. Arbetsgruppens uppdrag baserade sig på programmet för statsminister Juha Sipiläs regering, där det anges att en utredning om den skattemässiga behandlingen av olika placeringsformer görs under valperioden. Utredningen omfattade också ändringsbehoven i fråga om pensionsförsäkringar med engångspremie.
Den nu aktuella propositionen gäller de rekommendationer som arbetsgruppen lade fram om beskattningen av prestationer som betalas på grundval av vissa indirekta placeringsformer och pensionsförsäkringar med engångspremie. En viktig observation var också för dessas del att lagstiftningen var föråldrad eller bristfällig till följd av de förändringar som skett i omvärlden. Beskattningen har därför i stor utsträckning verkställts utan stöd av lagstiftningen. Propositionen rättar till denna brist och harmoniserar samtidigt skattebehandlingen av produkter som kan anses jämförbara i ekonomiskt avseende. I fråga om pensionsförsäkringar med engångspremie upphävs samtidigt också reglering som lett till dubbelbeskattning.
Avgränsningar
Propositionen svarar på de uppenbara regleringsbehov som arbetsgruppen noterade under utredningen. Propositionen tar i första hand sin utgångspunkt i den i inkomstbeskattningen tillämpade realiseringsprincipen, mot vilken beskattningen av inkomster från placeringsprodukter speglas. Vissa alternativa modeller, exempelvis den i Sverige tillämpade schablonbeskattningen av inkomst, har ansetts främmande i vårt inkomstbeskattningssystem och därför förkastats. Infallsvinkeln har därefter varit mycket praktisk. Det gäller också behandlingen av den uppskovseffekt som utgör en utgångspunkt för de nya bestämmelserna.
Propositionen strävar alltså inte efter en allmän granskning av hur förslagen förhåller sig till målen för beskattningen. Utskottet avgränsar därför också sina egna ställningstaganden till enbart de konkreta ändringsförslagen. Utskottet konstaterar dock att propositionen innebär en breddning av tillämpningsområdet för den beskattningsmässigt principiellt viktiga uppskovseffekten. Detta görs utan den principiella analys som skulle krävts. Det har också under utskottets sakkunnigutfrågning gett anledning till kraftfulla anmärkningar.
Till följd av frågans principiella vikt hänvisar utskottet särskilt till beskattningens fiskala mål, som talar för en bred och aktuell skattebas. Också de nya skattelättnaderna, som enkelt överför trycket på andra skatter eller förutsätter en minskning av de offentliga utgifterna, har kopplingar till behovet av att säkerställa skatteinkomsterna. Under sakkunnigutfrågningen har utskottet också gjorts uppmärksamt på det allmänna målet att gallra ut skatteutgifter (skattestöd) och att innan en ny stödform införs uppskatta behovet av stöd, den nytta stödet ger och till vilka stödet ska riktas. — Det är också värt att notera att uppskovseffekten vid beskattningen av kapitalinkomster har antingen förhindrats eller begränsats i ett flertal EU-stater, däribland Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien och Tyskland.
En annan allmän anmärkning kan göras angående principen om skatteneutralitet, som i propositionen granskas endast i fråga om förhållandet mellan olika placeringsformer. Med hänsyn till syftena med propositionen är detta förståeligt. Frågan är dock vidare än så, och dessutom central med tanke på beskattningssystemets konsekvens och strukturella hållbarhet. Det vore välkommet med en omsorgsfull genomgång av problemet, även om det är mycket svårt att skapa en heltäckande modell. Svårighetsgraden höjs avsevärt av att beskattningssystemen är nationella, medan människor och kapital inte är bundna av nationsgränserna.
En tredje fråga som anknyter till skattebasen och beskattningsrätten är utflyttningsskatt eller exitskatt som den också kallas. I den nu aktuella sammanhanget finns det inga förutsättningar att behandla heller den frågan. De intressen som är förknippade med utflyttningsskatt kan dock vara stora, och bli aktuella om beskattningen av löpande avkastning skjuts upp till den tidpunkt då medlen tas ut. Utflyttningsskattens betydelse minskar å andra sidan, om en värdeökning som grundar sig på bosättningstiden kan beskattas när den löpande inkomsten uppstår. Så är fallet exempelvis i Sverige, som i likhet med Finland har övervägt olika medel att skydda skattebasen i internationella situationer. Tills vidare har Sverige likväl avstått från exitbeskattning.
Utskottet tar alltså i sin bedömning inte upp de ovan nämnda principiella frågorna. Propositionen utgör dock en påminnelse om hur viktigt det är med en allmän granskning av systemnivån. I det avseendet vore det i fortsättningen välkommet med ett mer konsekvent grepp, i synnerhet om avsteg görs från de rådande beskattningsprinciperna. Som bekant grundar sig skattesystemets hållbarhet och konkurrenskraft i regel på en bred skattebas och låga skattesatser. Ju klarare och mer transparenta beskattningsprinciperna är, desto mer förutsebart, kontrollerbart och godtagbart är systemet också i de skattskyldigas ögon.
Allmän bedömning
Trots utskottets anmärkningar är propositionen i många avseenden viktig.
En enhetlig lagstiftningsgrund. Propositionen skapar för det första en heltäckande lagstiftningsgrund för behandlingen av vinster och förluster av sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och andra än frivilliga individuella pensionsförsäkringar. Samtidigt åtgärdas de skatteförmåner som har utformats i beskattningspraxisen och i hög grad garanterat skattefrihet för medel som tagits ut med stöd av sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal. Det har grundat sig på att uttagen ansetts utgöra återbäring av kapital upp till beloppet av det första investerade kapitalet. Först därefter har de begreppsmässigt utgjort beskattningsbar avkastning. På den här punkten är ändringarna mer än väl motiverade.
Propositionen harmoniserar å andra sidan i avsevärd grad skattebehandlingen av olika indirekta placeringsformer. Därmed gynnar propositionen neutraliteten mellan olika placeringsformer och olika branscher som erbjuder tjänster. Enhetliga beskattningsprinciper gör det också enklare för de skattskyldiga att jämföra olika produkter.
Propositionen grundar sig i hög grad på beskattning av den relativa avkastningen, vilket enligt utskottet är ändamålsenligt. Av uttagna medel betraktas som skattepliktig inkomst under utbetalningsåret den andel som motsvararar andelen återstående avkastning på det återstående sparkapitalet vid tidpunkten för utbetalningen. För att enbart avkastningen ska vara beskattningsbar krävs dessutom i fortsättningen att premierna för försäkringen eller avtalet inte har dragits av i beskattningen. Med detta jämställs på goda grunder att den skattepliktiga inkomsten inte har överförts till försäkringen till bruttobelopp.
Utskottet godkänner förslagen också till den del de gäller behandlingen av förluster av placeringsprodukter. Propositionen syftar på denna punkt till en harmonisering utifrån de allmänna utgångspunkterna för inkomstbeskattningen. Förlusterna är alltså avdragbara när de är slutliga, vilket i praktiken betyder det år avtalet löper ut. Detta ligger också i linje med arbetsgruppens och regeringens syn. Även om denna lösning är asymmetrisk med beskattningen av avkastning, behövs den för att förhindra skatteplanering som bygger på konstgjorda förluster.
Pensioner med engångspremie. Propositionen behandlar i enlighet med arbetsgruppens uppdrag och rekommendationer också beskattningen av pensioner med engångspremie. Den nuvarande skattebehandlingens straffunktion slopas, och modellen som grundar sig på beskattning av avkastning utsträcks till pensioner med engångspremie och till andra pensionsförsäkringar som inte omfattas av skattestöd. En förutsättning är att försäkringspremierna inte har dragits av vid beskattningen. Lösningen är motiverad, och skälen till den har återgivits väl i propositionen. Lösningen är tydlig också i fråga om hur man fastställer den andel av den utbetalda pensionen som ska betraktas som skattepliktig kapitalinkomst. Det förväntade antalet levnadsår, som bygger på Statistikcentralens dödlighetsstatistik, är en naturlig och objektiv grund för fastställandet av den andelen.
Utskottet menar att förslagen är konsekventa också i fråga om den del av dessa försäkringars återköpsvärde eller ändringsvärde som ska räknas som skattepliktig inkomst. Också denna del är proportionell på samma sätt som jämställbara placeringsprodukter, vilket ger en mer enhetlig skattebehandling av produkterna.
Också bland de sakkunniga var inställningen till ändringarna gällande pensioner med engångspremie reservationslöst positiv. Dessa ändringar har rentav ansetts vara de viktigaste i propositionen, eftersom de medför helt nya möjligheter att finansiera eller förbättra skyddet för pensionstiden. Det är i vilket fall välkommet att beskattningen av också andra pensionsarrangemang än de skattestödda frivilliga försäkringar beskattas rättvist. Propositionen uppfyller på denna punkt förväntningarna.
Aktiesparkonto. Utöver de ovan nämnda förslagen som kompletterar eller ändrar lagstiftningen innehåller propositionen också bestämmelser om det nya aktiesparkontot. Bestämmelserna har sin grund i en proposition (
RP 279/2018 rd) som behandlas av riksdagen samtidigt som den nu aktuella propositionen,
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om aktiesparkonton och lag om ändring av 40 § i lagen om Finansinspektionenvars första behandling avslutades den 21 februari 2019 Lagförslagen godkändes då enligt ekonomiutskottets betänkande (
EkUB 36/2018 rd).
Eftersom aktiesparkontot är ett helt nytt placeringsinstrument som positionerar sig mellan direkta och indirekta placeringsformer, har utskottet valt att behandla det separat nedan. Utskottet granskar dessutom vissa enskilda frågor som aktualiserats vid utskottets behandling av propositionen. Avslutningsvis bedöms propositionens konsekvenser och de risker ändringarna är förknippade med samt behovet av uppföljning.
Aktiesparkonto
Lagstiftningskomplexet. De allmänna bestämmelserna om aktiesparkonton finns alltså i en separat lag. Där föreskrivs om alla de viktigaste villkoren för kontot, exempelvis om att endast penningmedel kan sättas in på och tas ut från kontot. Maximibeloppet av placeringen är 50 000 euro. I lagen specificeras dessutom de objekt i vilka medel kan placeras. De begränsas åtminstone i det rådande läget enbart till inhemska och utländska börsaktier. Användningen av aktiesparkontots medel har dessutom begränsats bland annat så att de inte kan doneras15 §: Avtalet upphör att gälla när spararen avlider. Rätten till medlen övergår till spararens rättsinnehavare. Medel som finns på ett aktiesparkonto får inte ges i gåva helt eller delvis. En gåva i strid med förbudet jämställs med uttag av medel från kontot..
I den nu aktuella propositionen föreskrivs alltså endast om beskattningen av kontomedel och avkastningen av dem. Den bärande tanken är att avkastningen av placeringsverksamheten beskattas först när medel tas ut från kontot. Utdelning och överlåtelsevinst på aktier är på motsvarande sätt skattefria vid förvärvet5 §: Tjänsteleverantören ska sörja för att den vinstutdelning som fåtts från investering av sparmedel och medlen från överföring av investeringsobjekt och anknytande rättigheter betalas till aktiesparkontot, om medlen inte omedelbart placeras på nytt.. Modellen ger därmed möjlighet att omplacera de direkta aktieinnehaven utan några skattepåföljder. Modellen är också förknippad med ett skatteuppskov. — Den skattepliktiga andelen av de uttagna medlen fastställs likaså som en relativ andel av de återstående sparmedlen.
I 53 b § inkomstskattelagen föreskrivs i fråga om aktiesparkonton dessutom att en skattskyldig får ha endast ett aktiesparkonto. Det är förståeligt med tanke på övervakningen av det maximibelopp som fastställts för kontot. Maximibeloppet är i sin tur motiverat med hänsyn till att aktiesparkontona kan ha avsevärt och svårförutsebara konsekvenser för statsfinanserna. För att regleringen ska vara effektiv på den här punkten, ger innehav av flera konton straffpåföljder i form av en skatteförhöjning per dag. Tjänsteleverantören kan dock bytas utan skattepåföljder, förutsatt att medlen överförs direkt till den nya tjänsteleverantören.13 §: Spararen har rätt att säga upp ett avtal om aktiesparkonto och kräva att medlen förs över när avtalet upphör att gälla. Uppsägning av avtalet kräver inte att medlen realiseras om spararen har ingått ett annat avtal om aktiesparkonto, varmed de influtna medlen förs över till den tjänsteleverantör som är part i nämnda avtal.
Allmän bedömning. Utskottet menar att propositionen i sin helhet i och för sig är gedigen och ändamålsenlig. Det uttryckliga syftet är att uppmuntra hushållen till aktiesparande, varvid de skatterelaterade förmånerna har en viktig roll för utbudet av den nya produkten. Samtidigt måste det noteras att skatteförmånen uppkommer genom lag. Det kan med tiden bland annat påverka hur placerarnas skydd för berättigade förväntningar bedöms, om relevant lagstiftning ändras.
Propositionen har av sakkunniga fått två slags bemötanden. Företrädarna för finanssektorn anser att aktiesparkontot är ett välkommet tillskott till placeringsprodukterna. Det kan locka nya placerare och uppmuntra finländarna till ett mer varierat sparande och mer aktiv placeringsverksamhet. Propositionen har bedömts stärka det inhemska ägandet och leda till en allmän förbättring av verksamheten på den finländska finansmarknaden. Detta motsvarar i huvudsak också ekonomiutskottets uppfattning.
Å andra sidan har det ändamålsenliga med den nya produkten ifrågasatts, eftersom hushållen redan i nuläget kan investera i aktier direkt eller indirekt genom placeringsfonder. Modellen är dessutom förknippad med statsfinansiella och EU-rättsliga risker. Dessa har också beskrivits i propositionsmotiven. Ett fungerande alternativ hade varit att sänka den skattepliktiga andelen av utdelning på börsaktier. Då hade också riskerna varit mindre.
Båda synsätten kan enligt utskottet motiveras. Propositionen lägger tonvikt vid de incitament som den nya produkten innebär. Intresset kan i avgörande grad ökas av att aktiesparkontot är lätt att använda; den skattepliktiga andelen kan alltid beräknas schablonmässigt utan att placeraren måste bokföra tidpunkt och utgifter för förvärvet av aktierna. Placeraren har likväl full äganderätt till och bestämmanderätt över aktierna, trots att tjänsteleverantören förvaltar kontot. I det här avseendet avviker aktiesparkontot bland annat från en placeringsfond som förvaltar aktier, även om beskattningen av avkastningen skjuts upp till dess medlen tas ut eller innehaven realiseras.
För tydlighetens skull vill utskottet konstatera att penningmedel som placeras på bankkonton i sig inte är ett totalekonomiskt problem. Medlen är i vilket fall placerade, men avkastningen av placeringen kommer inte kontoinnehavaren till del. Sakkunniga har också påpekat att det behövs tillräckliga bankdepositioner behövs för att banksystemet ska fungera stabilt. Att bankdepositioner är så populära kan också skvallra om att hushållen inte har vilja eller förmåga att ta den risk som fond- eller aktiesparande innebär. För en del utgör bankdepositionerna beredskap inför kommande utgifter, och de vill inte binda upp medlen i långtidssparande. — Det finns orsak att ta hänsyn till dessa aspekter.
Den valda modellen. Villkoren för aktiesparkonton avviker på många sätt från de villkor som arbetsgruppen föreslog. Arbetsgruppen förordade ett sparkonto där också annat än börsaktier kunde placeras. Dessutom skulle vinstutdelning ha lämnats utanför kontot och beskattats på normalt vis. Det hade likväl garanterat en fri omplacering av aktier utan skattepåföljd, vilket vissa sakkunnig har ansett vara den viktigaste egenskapen hos aktiesparkontot. Arbetsgruppens modell satte heller ingen övre gräns för de placerade medlen.
Den föreslagna lagen skiljer sig från arbetsgruppens modell på samtliga dessa punkter. Den främsta orsaken till det är att skatteuppskovet har ansetts utgöra den avgörande faktorn för placeraren. Jämförelseobjektet är därför placeringsfonder och inte direkt aktieinnehav.
Den största principiella skillnaden mot arbetsgruppens förslag gäller kanske behandlingen av vinstutdelning. Utdelningen har EU-rättsliga risker, men som konstateras i propositionen är skillnaden betydelsefull också för placeraren. Utdelning som överförs till kontot berörs, till skillnad från utdelning från direktägda börsaktier, nämligen inte av bestämmelsen om en skattefri andel på 15 procent. Det kan dessutom leda till dubbelbeskattning i gränsöverskridande fall, om bosättningsstaten beskattar utdelningen det år den utbetalas, och Finland påför en skatt för den relativa andelen när medlen tas ut. På motsvarande sätt kan källskatt på utdelning från utlandet inte gottgöras. Effekten av detta lindras visserligen av att endast nettobeloppet av utdelning från utlandet läggs till kontot.
Utskottet omfattar ändå modellen i propositionen, eftersom den är klar och tydlig. Avgränsningen till börsaktier och ett maximibelopp på 50 000 euro är å sin sida motiverade av försiktighetsskäl, eftersom underlaget för tillförlitliga konsekvensbedömningar har varit bristfälligt. Dessa val skyddar skattebasen innan det finns information om reformens konsekvenser. Vill man senare lindra avgränsningarna, förutsätter det enligt utskottets mening tillräcklig kunskap om hur en sådan ändring påverkar placerarnas beteende och skatteintäkterna.
Den valda modellen motsvarar i hög grad de principer som de andra nämnda indirekta placeringsformerna bygger på. Det gäller också behandlingen av förluster. Enhetligheten stärker den inbördes neutraliteten mellan de indirekta placeringsformerna och underlättar placerarens jämförelser av olika placeringsobjekt. Utskottet vill betonar betydelsen av dessa aspekter.
Skatteförhöjning. Bestämmelsen om skatteförhöjning anknyter till de begränsningar som fastställts för aktiesparkonton. Utskottet har redan konstaterat att begränsningarna är motiverade. För att det inte ska vara möjligt att kringgå begränsningen gällande ett enda konto, behövs en påföljd i form av exempelvis en skatteförhöjning. Avsikten är att bestämmelsen ska vara förebyggande, så påföljden måste vara tillräckligt effektiv. Det är därför motiverat med en bestämmelse som bygger på schablonmässig och automatisk uppföljning. Bestämmelsen är alltså inte förknippad med någon individuell prövning — och behöver inte vara det. Placeraren ansvarar för de uppgifter han eller hon lämnar till tjänsteleverantören. Utskottet vill dock samtidigt betona att också tjänsteleverantören har ansvar för sin marknadsföring.
Särskilt beskattningsförfarande enligt 35 b § i inkomstskattelagen
Sakkunniga har fäst uppmärksamheten vid nya 35 b § i inkomstskattelagen. Där föreskrivs det om ett särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar. Det gäller situationer som de facto inte uppfyller kriterierna för indirekta placeringar och där skatteuppskov därför inte är motiverat. Avkastningen beskattas då som den skattskyldiges inkomst under det skatteår som intäkterna har flutit in till försäkringsbolaget och som de kan tas ut av den skattskyldige.
Propositionen bygger till den här delen på en rekommendation av arbetsgruppen för utredning av olika placeringsformer och har godkänts av regeringen. Avsikten är att reglera skräddarsydda försäkringsarrangemang som i synnerhet utländska bolag erbjuder kunderna. Det är vid sidan av att beskatta inkomsten vid rätt tidpunkt också en fråga om att säkerställa jämlika konkurrensvillkor för finländska bolag. Också de sakkunniga som utskottet hört har påpekat detta.
Regleringsbehovet och motiven fick i sig allmänt godkännande under sakkunnigutfrågningen. Oklarhet uppstod närmast i fråga om bestämmelsens ordalydelse och dess motiv. De ansågs förhindra avtalsarrangemang — som blivit mer allmänna också i Finland — där placeraren kan lämna förhållningsorder angående de underliggande tillgångar som ingår i avtalet också på annat sätt än direkt till försäkringsbolaget.
Det är beskattningsavseende fråga om hur det skatteuppskov som anknyter till den indirekta placeringen ska avgränsas. Det är ju frågan om ett undantag från de allmänna inkomstbeskattningsprinciperna, och området för förmånen måste därför tolkas snävt.
Nya 35 b § gäller situationer där placeraren — eller en av denne utsedd person — har rätt att helt självständigt besluta om de rättigheter som är kopplade till den underliggande tillgången, trots att denna tillgång utgör försäkringsbolagets egendom. Placeraren har alltså i praktiken rättigheter som kan jämställas med direkt ägande och skatteförmåner som är kopplade till indirekt placering. Det här konceptet är avsett enbart för det nya aktiesparkontot, som är förknippat med avsevärda begränsningar jämfört med olika försäkringsprodukter. Därför behövs det också mer precisa regler.
Behovet av förtydliganden gäller i synnerhet paragrafens 1 mom. 2 och 4 punkt. Momentets 2 punkt gäller rätt att besluta till vem och på vilka villkor den egendom som utgör underliggande tillgång ska överlåtas. Punkt 4 gäller rätt att avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå andra avtal som gäller den underliggande tillgången för försäkringsbolagets del med en tredje part. Här finns det anledning att precisera att dessa bestämmelser inte begränsar placerarens rätt att välja placeringsobjekt, exempelvis börsaktier, och besluta om omplacering av medlen genom ett uppdrag till försäkringsbolaget. Det väsentliga är att uppdraget ges det försäkringsbolag med vilket försäkringsavtalet har tecknats. Gör man på detta sätt är 35 b § inte tillämplig. Det har konstaterats klart och tydligt också i propositionsmotiven.
Däremot kan bestämmelsen tillämpas på avtal genom vilka försäkringstagaren får lämna uppdrag direkt till förvaltaren eller förmedlaren. Det kan grunda sig exempelvis på en fullmakt från försäkringsbolaget eller ett bemyndigande i egendomsförvaltningsavtalet. Detsamma gäller enligt 2 mom. situationer där detta förfarande har tillämpats eller det har funnits faktisk möjlighet till det.
Utskottet anser att bestämmelsens syfte och avgränsningar i sig är klara. Bestämmelsen tillåter sedvanligt försäkringssparande, men utesluter skatteförmånen i fall av aggressiv skatteplanering. Ur rättssäkerhetssynpunkt och för möjligheten att förebygga missbruk är en separat bestämmelse bättre än en allmän bestämmelse om kringgående av skatt.
Det antas i propositionen att 35 § kommer att föranleda ett behov av att ändra villkoren i vissa avtal. Propositionen ger en skälig tid för detta, eftersom de nya reglerna börjar tillämpas först vid ingången av 2020.
Konsekvensbedömningar
Propositionens harmonisering av beskattningen har behandlats ovan. Ändringarna leder bland annat till att sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal blir mindre förmånliga i skattehänseende jämfört med andra sparformer. Det har antagits öka de årliga skatteutfallet, men ökningens belopp är svår att uppskatta. I propositionen anges att ökningen kan vara till exempel 10—20 miljoner euro på medellång sikt.
Utskottet understryker att ändringen handlar inte enbart om skatteutfallet, utan framför allt om en enhetlig och rättvis skattebehandling. I båda dessa fall kan konsekvenserna förväntas vara positiva. Branschaktörernas anmärkningar gällande de inhemska aktörernas jämlika konkurrensvillkor är likaså vägande. De ger dessutom en klar grund för att effektivisera skattetillsynen över utländska placeringar.
I propositionsmotiven granskas framför allt konsekvenserna av aktiesparkontot. Utskottet fokuserar i det följande endast på bedömningen av dessa konsekvenser.
Den allmänna uppfattningen i propositionen är att det nya aktiesparkontot kommer att bli en populär placeringsform. Intresset förväntas öka bland spararna, oberoende av om de föredrar direkta eller indirekta aktieplaceringarFör detta talar situationen bl.a. i Sverige, där det s.k. ISK-kontot (investeringssparkonto) funnits på marknaden sedan 2012. Kontot är populärt, och över två miljoner personer har redan tecknat ett sådant. Det anses vara ett enkelt sätt för småsparare att börja placera. Det beror bland annat på att kontot är lätt att förvalta och har en förmånligare kostnadsstruktur än exempelvis placeringsfonder. - Villkoren och beskattningen av avkastning skiljer sig dock från aktiesparkontot.. Nyheten förväntas också erbjuda nya affärsmöjligheter för värdepappersföretagen.
En annan viktig bedömning är att aktiesparkontot antas öka hushållens aktiesparande uttryckligen i inhemska börsaktier. Det beror delvis på det så kallade home bias-fenomenet, det vill säga att placerarna överbetonar inhemska placeringsobjekt.
Båda förändringarna går precis i den önskade riktningen, vilket kan utläsas av de positiva konsekvensbedömningarna. Eftersom det är svårt att förutse placerarnas beteende, utvecklingen på aktiemarknaden och andra faktorer, måste bedömningen av konsekvenserna för skatteutfallet endast ses som riktgivande. I propositionen uppskattas att skatteutfallet år 2025 är cirka 100 miljoner euro lägre än i dag. Dessutom kan källskatten på ränteinkomster från depositioner sjunka med några miljoner euro, om insatta penningmedel överförs till aktieinnehav.
Bedömningen är statisk och utgår från nuläget. Samtidigt har det öppet konstaterats att konsekvenserna för statsfinanserna kan vara avsevärda och svåra att förutse. Om tidsspannet för en placering är långt, kan skatteuppskovet bli betydande. Det uppmuntrar i sin tur placeraren att behålla placeringarna på kontot, vilket i sin tur återspeglas på skatteutfallet. Till följd av dessa scenarier finns det anledning att bevaka konsekvenserna av reformen. Ett tillförlitligt informationsunderlag ger också verktyg för att bedöma eventuella ändringsbehov.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att propositionen inte i nämnvärd utsträckning har bedömt konsekvenserna för inkomstfördelningen. Under utskottsbehandlingen har dessa konsekvenser allmänt taget konstaterats vara små. Det beror delvis på hur populärt aktiesparkontot blir bland låginkomsttagarna. Å andra sidan är det känt att även om innehavet av börsaktier i sig är mycket spritt, är den förmögenhet som är placerad i aktier mycket klart delad. Det återges detaljerat också i propositionsmotiven. Man kan alltså förvänta sig att reformen ökar inkomstskillnaderna, men det är oklart i vilken grad.
Risker
Utskottet har ovan hänvisat till att propositionen kan medföra vissa EU-rättsliga risker. Om utländska placeringskonton jämställs med det finländska aktiesparkontot, kan Finland förlora rätten att ta ut källskatt på utdelning som betalas från Finland till utlandet. Arbetsgruppen för placeringsformer uppskattade att detta kan ge en risk på knappt 60 miljoner euro per år. Dessutom måste skatter som tagits ut i strid med EU-rätten återbäras retroaktivt och med ränta, vilket ökar risken.
Utgångspunkten i propositionen är att aktiesparkontot är ett individuellt finländskt koncept. Det antas inte ha någon jämställbar europeisk motsvarighet. I ljuset av propositionsmotiven och de ställningstaganden som aktualiserats i samband med behandlingen av ärendet motsvarar denna utgångspunkt också utskottets uppfattning. Det är sedan en annan sak att det står var och en fritt att utmana denna uppfattning. Frågan om jämställbarheten för olika investeringskonton avgörs då i sista hand genom tolkning i EU- eller EFTA-domstolen.
Uppföljning
Det har vid sakkunnigutfrågningen konstaterats att den nya modellen bör bevakas i lugn och ro utan några stora förändringar alltför tidigt. Det är viktigt för att beskattningen ska vara förutsebar och med hänsyn till de nämnda EU-rättsliga aspekterna. Utskottet omfattar denna ståndpunkt. Det finns i nuläget inte heller några möjligheter att bedöma den fortsatta utvecklingen av modellen på det sätt som exempelvis ekonomiutskottet har föreslagit. För kommande ändringar behövs mer kunskap om propositionens konsekvenser.
Som konstaterats ovan behövs det information bland annat om hur populärt aktiesparkontot de facto blir och vilka konsekvenser detta har för statens skatteintäkter och inkomstfördelningen. En granskning på systemnivå behövs också för att upptäcka eventuell skatteflykt eller nya metoder för skatteplanering.
