Huvudprincipen i det finska skattesystemet är att beskattningen ska vara fiskal: skatt tas ut för att finansiera det allmännas åtgärder. Skatterna ska samlas in så långt som möjligt i enlighet med allmänt accepterade egenskaper hos ett bra skattesystem, av vilka de viktigaste är neutralitet, rättvisa, förutsägbarhet och ekonomisk effektivitet. Rättvisa är horisontell och vertikal: horisontell rättvisa kräver att samma två skatter tas ut på samma två inkomster och vertikal rättvisa kräver att skatten ökar i takt med att inkomsten ökar. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt. Det är bra att förutsägbarheten iakttas i skattebesluten och att skattebetalningen fördelas bland befolkningen enligt betalningsförmågan så att ingen drabbas av fattigdom på grund av beskattningen. Neutralitet syftar till minsta möjliga snedvridning av marknaden till följd av skattemässiga åtgärder. 

SDP anser att alla egenskaper hos ett bra skattesystem inte förverkligas fullt ut i dag och i ännu mindre grad om regeringen genomför de planerade ändringarna i beskattningen. I ett bättre skattesystem anpassas skattesystemet till de offentliga finansernas behov, i stället för att de offentliga finanserna anpassas av och an efter motsvarande disponibla skatteintäkter. Välfärdsstatsprojektet bygger på en stabil grund av social trygghet, offentlig service av hög kvalitet och omfattande socialförsäkring som bildar en helhet som inte bör suboptimeras utifrån ett enskilt delområde. Vi har som uttalat mål att flytta tyngdpunkten i beskattningen från beskattning av arbete till skatt på förmögenhet och klimatskadlig konsumtion. I ett bra skattesystem förverkligas ett starkt skatteunderlag och därmed lägre skatter samt progressivitet i inkomstbeskattningen, vilket garanterar en rättvis fördelning av skattebördan. 

På grund av den ekonomiska avmattningen i Finland är fiskal stimulans ett bra verktyg för att undvika en djupare lågkonjunktur. Regeringens skattelättnader i lönebeskattningen för låg- och medelinkomsttagare är en stimulansåtgärd som går i rätt riktning och är önskvärd, men den urvattnas genom att gränsen för solidaritetsskatten höjs och riktas till den befolkning som redan har de största inkomsterna. Regeringen genomför skattelättnaderna genom att se över inkomstskattegränserna och de i reglerna föreskrivna avdragen med 2,8 procent. Enligt de senaste uppgifterna skulle förtjänstnivåindexet vara 3,5 procent, och vi föreslog att översynen skulle dimensioneras enligt det i stället för enligt 2,8 procent. Vi vill ha kvar gränsen för solidaritetsskatt på den tidigare nivån och höja den endast i enlighet med indexet i stället för att nästan fördubbla den. Det är oändamålsenligt att höja den nedre gränsen för solidaritetsskatten när den ställs i relation till regeringens massiva anpassningar. 

Samma år som arbetslöshetsförsäkringspremien sänks ska det enligt propositionen genomföras en skatteskärpning som motsvarar en sänkning av premien med 0,2 procentenheter. Detta realiseras genom dimensioneringen av indexjusteringen av förvärvsinkomstbeskattningen. Vi kräver att den här skatteåtstramningen återtas och att det görs en fullständig indexjustering på 3,5 procent. Sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremierna gynnar både företagen och arbetstagarna, men regeringen tar denna nytta ensidigt bara av löntagarna i samband med indexjusteringarna. Denna ändring i beskattningen omintetgör en betydande del av fördelarna med att lindra den övriga inkomstbeskattningen för en del av löntagarna. 

Bilism är det viktigaste sättet att ta sig till arbetet i en stor del av landet. För att det ska vara lönsamt att ta emot arbete är det bra att arbetstagaren kan dra av en skälig del av sina resekostnader i beskattningen. Den sänkning av bränsleskatten som regeringen föreslår är ett dyrare och sämre sätt att påverka kostnaderna för arbetsresor än avdrag för arbetsresor. Den största åtgärden som kompenserar kostnaderna för arbetsresor i stadsområdena är det låga avdraget för arbetsresor, medan det blir mindre lönsamt att ta emot arbete i glesbygdsområden efter att maximibeloppet för det årliga avdraget för arbetsresor uppnåtts. Av dessa orsaker föreslår socialdemokraterna att nivån på det höjda avdraget för arbetsresor 2023 förlängs till 2024. 

Vi föreslår att hushållsavdraget blir rättvisare så att det i större utsträckning än för närvarande börjar omfatta boende i flervåningshus och radhus. Det måste bli möjligt att utnyttja hushållsavdraget för renoveringar som utförs med stöd av det finansieringsansvar som en delägare i ett bostadsaktiebolag har. En enkel modell för det är att bostadsaktiebolaget utfärdar ett intyg över att delägaren betalat arbeten för vilka han eller hon har finansieringsansvar. 

Socialdemokraternas modell garanterar större skattelättnader för löntagare med små och medelstora inkomster och undviker en stor sänkning som lämpar sig dåligt för det här konjunkturläget och som gäller för löntagare med höga inkomster. Vi vill framför allt sänka skatten på arbete så att det blir ett incitament att ta emot arbete. Dimensioneringen av indexjusteringen ska följa förvärvsinkomstindexets utveckling i enlighet med vedertagen praxis, och sänkningen av socialskyddsavgifterna bör inte vägas upp av en stramare beskattning. 

Det är ett felsteg att öka utgifterna för arbetsresor

Centern godkänner inte högerregeringens beslut att höja resekostnaderna mellan bostaden och arbetsplatsen genom att försvaga rätten till skatteavdrag. Regeringen skärper beskattningen av arbetsresor nu då prisnivån på bensin och diesel fortfarande är hög och levnadskostnaderna har stigit över hela linjen. 

Regeringens beslut står i uppenbar strid med det budskap som åtminstone en del av de nuvarande regeringspartierna gav medborgarna före riksdagsvalet. Kostnaderna för bilismen skulle enligt vallöftena sjunka avsevärt och åtminstone inte skärpas. 

Nu slår regeringen till mot den nödvändigaste användningen av bilen, alltså arbetsresorna. Skattehöjningen påverkar också många som åker kollektivt till jobbet. 

Regeringens beslut gör arbete olönsammare än tidigare jämfört med att självriskandelen skulle hållas oförändrad på nuvarande 750 euro i stället för 900 euro som regeringen föreslår. Beslutet stramar åt villkoren framför allt för löntagare med låga inkomster. Centern föreslår att självriskandelen bibehålls på nuvarande 750 euro. Detta lindrar beskattningen av arbetsresor med 40 miljoner euro jämfört med propositionen. 

Enligt oss är det också motiverat att behålla den maximala avdragsrätten på 8 400 euro som var i bruk 2022 och 2023 i stället för att låta den minska till 7 000 euro. Denna riktade åtgärd har varit till hjälp för dem som har särskilt lång väg mellan hemmet och arbetsplatsen, och därmed har drabbats hårdast av det höga bränslepriset. Om maximibeloppet bibehålls på 8 400 euro minskar beskattningen av personer som reser långa sträckor med 27 miljoner euro jämfört med propositionen. 

Ursprungligen fastställdes höjningen av maximibeloppet till 8 400 euro den 18 februari 2022 för att den dåvarande regeringen ville reagera på de höga energipriserna. Genomsnittspriset på diesel var 1,87 euro och på bensin 1,94 euro i februari 2022. Eftersom prisnivån fortfarande är hög finns det skäl att förlänga det höjda maximibeloppet också nästa år. 

Skattelättnaden för höginkomsttagare i kombination med massiva sparbeting visar på brist på rättskänsla hos regeringen

Samtidigt som regeringen skärper beskattningen av arbetstagarnas arbetsresor lindrar den avsevärt beskattningen av förvärvsinkomster för dem som har de högsta inkomsterna. Den riktade skattesänkningen för höginkomsttagare genomförs genom att den nedre gränsen för den så kallade solidaritetsskatten, dvs. tilläggsskatten på två procentenheter, höjs till 150 000 euro. Detta ska gälla ända till utgången av den inledda valperioden. 

Den samhälleliga acceptansen för att sänka solidaritetsskatten är liten. Enligt en opinionsundersökning publicerad av Helsingin Sanomat den 15 oktober 2023 motsätter sig rentav 72 procent av finländarna sänkningen av solidaritetsskatten och endast 15 procent är för den. Bara bland statsministerpartiet samlingspartiets anhängare får skatten nästan lika mycket stöd som motstånd. Däremot är en majoritet på 60 procent av finansministerpartiets fiskaliskt konservativa anhängare emot skattesänkningen för höginkomsttagare och bara 30 procent förespråkar den. 

Centern anser inte att regeringens beslut är klokt. Nu då det är nödvändigt att i betydande grad anpassa de offentliga finanserna under valperioden finns det skäl att vara särskilt återhållsam med belöningar till dem som har det allra bäst ställt. Vi måste spara, men det är varken obligatoriskt eller vettigt att lindra beskattningen av höginkomsttagare. Över huvud taget bör regeringen i större utsträckning väga sina beslut mot den övergripande hållbarheten i samhället och också mot rättskänslan. Genom att driva på de egna anhängarnas skatteförmåner försvagar regeringen sina förutsättningar att genomföra behövliga besparingar och reformer i arbetslivet. 

Med den här statsskulden ser vi inte heller några förutsättningar för att beskattningen av arbete ska lindras genom en särskild skattesänkning i enlighet med regeringsprogrammet. Det bör också noteras att skattelättnaden enligt regeringsprogrammet genomförs genom att arbetsinkomstavdraget höjs, varvid pensionärerna inte drar nytta av den. 

Också vi vill genomföra en vanlig indexjustering på samma sätt som regeringen för att beskattningen av förvärvsinkomster inte ska skärpas. 

Höjt hushållsavdrag för ensamboende

Vi föreslår också att regeringen inleder beredningen av ett höjt hushållsavdrag för ensamboende och reserverar 12 miljoner euro per år för ändamålet. För närvarande behandlar hushållsavdraget olika familjeformer ojämlikt. För ensamboende är maximiavdraget otillräckligt till exempel vid renovering av kök eller badrum. 

Förlängningen av betalningstiden för arvs- och gåvoskatt föll platt

Vi föreslår att regeringen utan dröjsmål bereder en serie korrigeringar av betalningstiden för arvs- och gåvoskatt så att det för arvs- och gåvoskatten fås en betalningstid till skälig ränta på tio år och samtidigt ska betalningar kunna göras årligen. 

Vid utskottets utfrågningar har det framgått att den lagändring som regeringen nu föreslår inte fungerar och att den kan leda till att generationsväxlingar fördröjs eftersom den bara gäller arvsbeskattningen. 

Dessutom har regeringen urvattnat betalningstidens betydelse genom den betydande tilläggsränta som tillkommer utöver referensräntan. Vi föreslår en skäligare ränta: referensräntan ökad med 2,0 procentenheter i stället för 3,5 procentenheter som regeringen föreslår. 

Regeringens finanspolitik är både ojämlik och inkonsekvent. Samtidigt som nedskärningarna riktas till de allra svagaste, delar regeringen ut skattelättnader till de allra förmögnaste. Regeringens politik ökar inkomstskillnaderna och lyckas inte heller minska statens skuldbörda. 

Gröna riksdagsgruppen anser att Finland bör genomföra en grön skattereform som förbättrar arbetets lönsamhet och prissätter natur- och klimatskadlighet rätt. Som ett led i den gröna skattereformen vill vi lindra beskattningen av förvärvsinkomster med 200 miljoner euro mer än vad som föreslås i propositionen, med särskilt fokus på barnfamiljer med låga inkomster samt långtidsarbetslösa och unga som får jobb. 

Samtidigt ser vi till att Finlands totala skatteuttag inte sjunker, även om beskattningen av arbete lindras. I det svåra ekonomiska läget är skattelättnaderna för de rikaste inte motiverade. För att få ekonomin i balans och vända den oroväckande skuldutvecklingen är det också enligt sakkunniga viktigt att se till inkomstsidan. 

Mot en grön skattereform

De gröna förespråkar en grön skattereform som lindrar beskattningen av arbete och skärper beskattningen av verksamhet som är skadlig för miljön. 

Därför vill vi lindra beskattningen, utöver det belopp på 97 miljoner euro som föreslås i propositionen, så att beskattningen av förvärvsinkomster med beaktande av de ändringar som föreslås i denna reservation lindras med 200 miljoner euro mer än vad som föreslås i propositionen. Skattelättnaden inriktas särskilt på ett sätt som minskar barnfamiljsfattigdomen och främjar sysselsättningen. 

I praktiken genomför vi en extra barnförhöjning av arbetsinkomstavdraget. En del riktas till alla barnfamiljer och en del endast till barnfamiljer med låga inkomster. En extra höjning av arbetsinkomstavdraget införs för långtidsarbetslösa och unga som får jobb. I och med att vuxenutbildningsstödet bibehålls uteblir den skatteåtstramning som gäller alla inkomstklasser och som regeringen föreslår i samband med indexjusteringen av inkomstskatteskalan. 

I en krävande ekonomisk situation är det inte motiverat att höja den nedre gränsen för solidaritetsskatten. Även om regeringen hävdar att solidaritetsskatten kommer att finnas kvar, kommer skatten i verkligheten att lindras jämfört med 2023. Samtidigt riktar regeringen nedskärningar i utgifterna särskilt till barn och unga samt till dem som redan har det sämst ställt. De gröna vill ha kvar solidaritetsskatten på 2023 års nivå. Dessutom skulle vi permanenta den. 

Arvsskatten bör ses över med noggrannare avgränsning

Skatten på arv och gåva spelar en viktig roll i skattesystemet. Den effektiviserar ekonomin och främjar jämställdhet. Arvsskatten behöver dock uppdateras. Regeringens reformplan syftar till att ingripa i det verkliga problemet, att det är svårt att betala arvsskatt i snabb takt om den ärvda egendomen inte är likvid. 

Den lösning som regeringen valt är dock bristfällig. Den automatiska betalningstiden på tio år med relativt hög ränta kan i praktiken leda till att förlängningen främst nyttjas av skattskyldiga som också i övrigt är insolventa. Reformen gäller dessutom i stor utsträckning alla slags arv, även om problemet hänför sig till rätt specifika situationer. 

Förlängningen av betalningstiden för arvsskatten bör riktas särskilt till icke-likvida tillgångar och genomföras exempelvis så att den skattskyldige årligen under tio års tid kan betala i mindre jämnstora poster. 

Hushållsavdraget måste ses över

Regeringen föreslår att den temporära höjningen av hushållsavdraget förlängs med ett år och att hushållsavdraget utvidgas till att gälla fysioterapi och ergoterapi. Hushållsavdraget riktas särskilt till hushåll med medelstora och höga inkomster, vilket innebär särbehandling i inkomstfördelningen. Förslaget minskar statens årliga skatteintäkter med 43 miljoner euro. Höjningen utgör 39 miljoner euro och utvidgningen 4 miljoner euro. 

Vid sakkunnighörandena framkom det att fysioterapi och ergoterapi inte är sådant typiskt arbete i hemmet som hushållsavdraget ursprungligen är avsett för. Det är också värt att notera att tjänsterna i fråga i regel är mervärdesskattefria tjänster som efter ändringen blir förenade med ett dubbelt stödelement. 

Målen för utvidgningen är dock värda att understöda: att stödja funktionsförmågan hos äldre personer och deras självständiga boende i hemmet. Den temporära utvidgningen kan dessutom erbjuda möjlighet att följa upp och bedöma hushållsavdragets konsekvenser. Av dessa orsaker kan en temporär utvidgning godkännas trots att den ligger relativt långt från hushållsavdragets ursprungliga syfte. 

Men förlängningen av höjningen av hushållsavdraget för hushålls-, omsorgs- och vårdarbete kan inte anses motiverad i detta ekonomiska läge. Allmänt taget ger hushållsavdraget enligt undersökningar endast en liten ökning av tjänstekonsumtionen och sysselsättningen inom servicenäringarna samtidigt som avdraget sammantaget minskar skatteintäkterna med hela 420—500 miljoner euro. 

Hushållsavdragets ändamålsenlighet bör därför bedömas övergripande och samtidigt bör det utredas om bland annat fördelarna med bekämpningen av svart ekonomi kan uppnås med mindre skattebortfall än för närvarande. 

Avdrag för kostnader för arbetsresor enligt kilometer

Målet för arbetsreseavdraget bör vara att övergå till ett mindre byråkratiskt kilometerbaserat system som ligger i linje med klimatpolitiken. Avståndet till arbetsplatsen bör vara grunden för avdraget. I avdragets storlek bör man också beakta regionala skillnader och kollektivtrafik. 

Beskattningen av utdelningen från onoterade bolag bör vara effektiv och neutral

I beskattningen av företag bör man sträva efter att vara tydlig och neutral i förhållande till näringsgrenarna och företagens struktur. På så sätt blir konkurrensen på marknaden effektiv och fungerande, och kapitalet styrs till produktiv användning samtidigt som skatteutfallet är förutsägbart och tillräckligt för statens fiskala behov. 

En uppenbar brist i Finlands skattesystem är lättnaden i beskattningen av utdelning från onoterade bolag. Skatteförmånen i fråga om utdelningar från onoterade bolag är ett undantag i skattesystemet, vilket inte förekommer i andra europeiska länder. Den nuvarande lättnaden gynnar materiella tillgångar på bekostnad av immateriella tillgångar och särbehandlar således företagen. Investeringsviljan minskar när det är lönsamt att samla på sig nettoförmögenhet. Den låga beskattningen av utdelningsinkomster uppmuntrar också till att omvandla förvärvsinkomster till kapitalinkomster och uppmuntrar till att använda företag för förvaltning av personlig egendom. Skattelättnaden utgör också en tröskel för börsnotering och därmed för tillväxt. 

Regeringen ingriper dock inte i detta missförhållande, som har kritiserats av ett flertal sakkunniga. De gröna föreslår att beskattningen av utdelning från onoterade bolag ändras i en mer neutral riktning som främjar en effektiv konkurrens på marknaden. 

Indexhöjningar i arbetspensionerna med måtta

Regeringens beslut ökar orättvisan mellan generationerna. Förmögenheten ackumuleras hos allt äldre generationer och många nedskärningar föreslås för de unga generationerna. I budgetpropositionen för 2024 kommer de kraftigaste konsekvenserna av den ekonomiska anpassningen enligt social- och hälsovårdsministeriets konsekvensbedömning att drabba åldersgrupperna 18—24 år. Finlands social och hälsa rf räknar med att regeringens politik kommer att leda till att nästan 17 000 barn hamnar i fattigdom. Det är möjligt att stärka statsfinanserna också med beaktande av rättvisan mellan generationerna. 

Pensionerna steg med 6,8 procent 2023 och kommer att stiga med 5,7 procent 2024, dvs. betydligt snabbare än den allmänna lönenivån. Arbetspensionerna finansieras i huvudsak med pensionsavgifter som betalas av löntagare och företag. De kan alltså inte täckas med de pensionsavgifter som de nuvarande pensionärerna betalat tidigare. 

Genom en lite mer måttfull pensionsökning kan man dra tillbaka åtskilliga nedskärningar som drabbar de unga generationerna och samtidigt se till att åtgärderna för balans i statsfinanserna är rättvisa. Därför bör det i arbetspensionerna införas en lagom stor skattehöjning som motsvarar en indexbroms på en procent och som i statsfinanserna som helhet kan öka solidariteten mellan generationerna utan att fördjupa pensionärsfattigdomen. 

De sammantagna effekterna av regeringens skatteändringar ökar inkomstskillnaderna, minskar skattesystemets progressivitet och försvagar statsfinanserna. Höginkomsttagarna drar mest nytta av ändringarna i inkomstbeskattningen. Den beräknade sänkningen av det totala skatteuttaget under regeringsperioden leder till att underskottet ökar trots kraftiga och orättvisa försämringar av den sociala tryggheten och andra nedskärningar i utgifterna. 

Låginkomsttagare drabbas av nedskärningar och höginkomsttagare får nya skatteförmåner. Den sociala ojämlikheten ökar, likaså fattigdomen. Vänstern kan inte acceptera regeringens ideologiska val eller den människobild som ligger bakom dem. 

Beskattningen ska vara rättvis

En rättvis beskattning kräver att var och en betalar skatt enligt betalningsförmåga och att beskattningen jämnar ut de ekonomiska skillnaderna. Det finländska skattesystemets förmåga att minska skillnader i inkomst och förmögenhet har redan länge hållit på att försämras. Andelen intäkter från progressiva skatter har gradvis minskat sedan slutet av 1980-talet. När det gäller inkomstskatter stiger skatteuttaget med inkomsterna upp till en viss punkt, men i fråga om höginkomsttagare är spridningen stor, vilket förklaras av en ökande andel kapitalinkomster. I själva verket minskar andelen betalda totala skatter av inkomsterna hos dem som har de allra högsta inkomsterna. Allt sedan skattereformen 1993 har frukterna av den ekonomiska tillväxten gått till dem som har de högsta inkomsterna, medan låginkomsttagarnas förvärvsinkomster var de som ökade mest under de föregående decennierna. Skillnaderna i förmögenhet är större än på många decennier. 

Vänsterförbundet anser att alla inkomster bör behandlas lika i beskattningen inom ramen för en kombinerad skatteskala. Vi måste omedelbart inleda förberedelserna för en tillnärmning av kapitalbeskattningen och förvärvsinkomstbeskattningen. Beskattningen av stora förmögenheter och kapital bör skärpas och skattebasen stärkas. Som ett första steg mot en kombinerad skatteskala för förvärvs- och kapitalinkomster bör progressionen i kapitalbeskattningen ökas och den orättvisa och samhällsekonomiskt ineffektiva skattesubventionen till onoterade bolag minskas. Förmögna personer som äger företag kan omvandla sina inkomster till kapitalinkomster och höja dem genom mycket låg skattesats. Nästan alla ledande experter har på olika sätt talat för att de oskäliga skattesubventionerna för ägare till icke-börsnoterade bolag ska begränsas, men regeringen tänker inte göra något åt saken. 

Minskningen av skatteuttaget måste bromsas upp

Skatteuttaget sjunker betydligt. Sänkningen leder till att underskottet i de offentliga finanserna ökar. Då det totala skatteuttaget 2022 var 42,9 procent, räknar finansministeriet med att det nästa år är 40,8 procent och 2027 bara 40 procent. Om skatteuttaget i slutet av ramperioden, 2027, låg på 2022 års nivå, skulle detta innebära nästan 10 miljarder mer skatteinkomster för den offentliga sektorn det året. Detta skulle täcka nästan hela det beräknade underskottet och vara rejält större än den anpassning på 6 miljarder euro som regeringen eftersträvar. Om skatteuttaget hålls kvar på 2023 års nivå (41,7 procent) skulle detta innebära nästan 6 miljarder euro 2027 — den anpassning som regeringen eftersträvar. Enbart nästa år är de offentliga finanserna över 2,5 miljarder mindre än om skatteuttaget hölls på samma nivå som i år (2023). Om skatteuttaget 2024 låg på 2022 års nivå, skulle de offentliga finanserna vara 6 miljarder starkare. 

Regeringen låter dock skatteuttaget sjunka. Den skärper inte exempelvis beskattningen av stora kapital, korrigerar inte utdelningsbeskattningen, lindrar energibeskattningen avsevärt, sänker beskattningen av höginkomsttagare och satsar dessutom mindre än tidigare på bekämpning av svart ekonomi och skatteflykt, det vill säga stärkande av skattebasen. De ändringar som nu ingår i de aktuella propositionerna beräknas minska skatteinkomsterna med sammanlagt över 600 miljoner euro, och regeringen vidtar inga åtgärder för att stärka de offentliga finanserna på något annat håll i beskattningen. Regeringens skattelinje leder inte bara till ökad skuldsättning utan också till ökad ojämlikhet och minskad miljöstyrning inom beskattningen. 

Också finansministeriet och merparten av de sakkunniga har betonat vikten av att stärka inkomstbasen och utnyttja ”skatteelementen” vid anpassningen av de offentliga finanserna. Samlingspartiets och Sannfinländarnas regering har dock beslutat att bortse från dessa råd. Det verkar som om regeringens finans- och skattepolitiska linje inte handlar så mycket om att balansera de offentliga finanserna som om att främja högerns ideologiska mål. Man vill försvaga och inskränka välfärdsstaten, minska den sociala tryggheten, i synnerhet lindra beskattningen för höginkomsttagare, försvaga låginkomsttagarnas valmöjligheter och autonomi och privatisera offentliga funktioner. 

Vänsterförbundets alternativ

I vårt alternativ blir skattesystemet betydligt mer progressivt och skatten på stora inkomster är också proportionellt sett större. De inkomster som blir kvar hos en överväldigande majoritet ökar, även om inkomstskatteskalan inte lindras på samma sätt som i propositionen, eftersom vi återtar ändringarna i socialförsäkringsavgifterna enligt det så kallade konkurrenskraftsavtalet, som på ett orättvist sätt överförde betalningsbördan från arbetsgivarna till arbetstagarna. Konkurrenskraftsavtalet var en enorm inkomstöverföring från löntagare och den offentliga sektorn till företag och det är dags att slopa detta nu. I vänsterns alternativ kompenseras kommunerna för de ökade arbetsgivarkostnader som ändringen medför. 

Som motvikt till ändringarna i socialförsäkringsavgifterna och för att stärka statsfinanserna görs inga indexhöjningar av inkomstskatteskalan, vilket stärker de offentliga finanserna med hundratals miljoner euro. Också den högsta skatteklassen är densamma som 2023, det vill säga vi återtar den skattesänkning på tiotals miljoner euro till höginkomsttagarna som regeringen gjorde i och med höjningen av den nedre gränsen för den så kallade solidaritetsskatten. 

Grundavdraget lindras i enlighet med propositionen för att förbättra låginkomsttagarnas köpkraft. Ändringarna i arbetsinkomstavdraget återtas. Det ekonomiskt dåligt motiverade så kallade företagaravdraget, som gynnar höginkomsttagare, slopas. 

Vi anser inte att det är motiverat att fortsätta med den höjda nivån på hushållsavdraget. Hushållsavdraget är en samhällsekonomiskt tämligen ineffektiv skatteförmån som i huvudsak riktas till höginkomsttagare och som enligt undersökningar inte har någon tydligt skönjbar inverkan på sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten eller bekämpningen av svart ekonomi. I Vänsterförbundets alternativ blir hushållsavdraget skäligare genom att dess villkor återställs till modellen från 2020. Avdraget ska härefter också kunna användas för fysioterapi och ergoterapi, så som regeringen föreslår. Som komplement till hushållsavdraget bör vi skapa en ny typ av hushållsnära stöd som ger motsvarande fördelar till dem vars ekonomiska situation inte gör det möjligt att utnyttja hushållsavdraget. 

Vänsterförbundet återtar höjningen av självriskandelen för avdraget för resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen från 750 euro till 900 euro. Höjningen av självriskandelen höjer kostnaderna för resor till och från arbetet och minskar därför incitamentet för låginkomsttagare att arbeta. 

De flesta skatteexperter betraktar arvsskatten som en ”bra skatt” som främjar en effektiv ekonomi och social jämlikhet och stärker de offentliga finanserna utan förlust av välfärd. I Finland är nästan två tredjedelar av arven skattefria. Merparten av arv och gåvor är redan koncentrerad till sedan tidigare förmögna personer. Vi anser att det på grund av de ökande skillnaderna i förmögenhet och de betydande utmaningarna för de offentliga finanserna är motiverat att skärpa beskattningen av stora arv och gåvor. 

I Vänsterförbundets alternativ återinförs de villkor för arvsskatten som gällde före de av regeringen Sipilä införda betydande lättnader som trädde i kraft vid ingången av 2017 och som gynnar förmögna personer. Samtidigt inleds beredningen av en mer omfattande reform av arvs- och gåvoskatten, där bland annat skattelättnaderna vid generationsväxling blir skäligare, beskattningen av stora gåvor och arv skärps, en möjlighet införs att förlänga betalningstiden till dess att arvtagaren övertar egendomen, och värderingen av arv och gåvor utvecklas. 

Vänstern föreslår dessutom att beredningen av en måttfull förmögenhetsskatt på stora tillgångar, den så kallade miljonärsskatten, inleds. En måttfull skatt på stora förmögenheter skulle kunna stärka statens inkomstunderlag, förebygga orättvis ackumulering av förmögenhet och öka den ekonomiska dynamiken.