Propositionens syften

(1)Regeringen föreslår att lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014), lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) och lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) ändras. Ändringarna har inte några konsekvenser för de grundläggande lösningarna inom det militära disciplinsystemet, utan de preciserar närmast den gällande regleringen. De sakkunniga som utskottet har hört framhåller att syftet med propositionen är att säkerställa att lagstiftningen om förundersökning av militära brott är aktuell, så att det straffrättsliga ansvaret realiseras effektivt inom Försvarsmakten. 

(2)Sammantaget sett tillstyrker försvarsutskottet lagförslagen i propositionen, men med följande synpunkter och ändringsförslag. Lagarna avses träda i kraft den 1 juli 2021. 

Om särdragen i det militära disciplinsystemet

(3)Med militärdisciplinförfarande avses en straffprocess som omfattar förundersökning av ett militärt brott och ett särskilt disciplinärt förfarande där det för en gärning kan påföras ett disciplinstraff eller dömas ut ett straff i en militärrättegång på det sätt som föreskrivs i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten eller i militära rättegångslagen (326/1983). Militärdisciplinförfarandet är ett överordnat begrepp för disciplinärt förfarande, som är ett särskilt led i den straffprocess som följer på förundersökning, där den disciplinära förmannen avgör ärendet i ett disciplinärt förfarande eller, om det inte finns förutsättningar för det, överför ärendet till åklagaren för åtalsprövning. 

(4)Totalreformen av försvarsmaktens militärdisciplinförfarande genomfördes i början av förra årtiondet (RP 30/2013 rd), och lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014) trädde i kraft den 1 maj 2014. Även då ansågs det nödvändigt att bevara ett militärdisciplinärt förfarande separat från den övriga straffprocessen. Den föregående reformen genomfördes 1983. 

(5)Utredningen och behandlingen av brott som gäller soldater har separerats från det normala straffprocessuella förfarandet. Försvarsmaktens militärdisciplinförfarande säkerställer upprätthållandet av den inre disciplinen och ordningen och regleras i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten. Militärdisciplinförfarandet jämställs med en påskyndad och förenklad straffprocess. Det innefattar element av alla skeden i en straffprocess (RP 30/2013 rd, s. 6). Disciplinärt förfarande är bara tillämpligt i enkla och klara ärenden. Merparten av de disciplinära ärendena handlar om brott mot och försummelser av Försvarsmaktens interna ordningsregler. 

(6)Enligt erhållen utredning har disciplinförfarandet fortfarande, både under normala förhållanden och under undantagsförhållanden, en viktig betydelse med tanke på ett effektivt utförande av Försvarsmaktens uppgifter. Det disciplinära förfarandet har betraktats som en fungerande lösning och som en viktig del av värnpliktssystemet. Största delen (ca 95 procent) av de disciplinära påföljderna påförs fortfarande personer som fullgör beväringstjänst eller frivillig militärtjänst för kvinnor. Enligt de experter som utskottet har hört ska reglerna i ett militärt kommandomål vara desamma för alla soldater, även för Försvarsmaktens yrkesmilitärer, som ingår i samma militärt organiserade trupp. Det kan således anses motiverat med tanke på likabehandlingen att militärdisciplinförfarandet också gäller yrkesmilitärer. 

(7)Om det nuvarande militärdisciplinsystemet slopades, skulle det innebära att cirka 3 000 i strafflagen avsedda militära brott skulle överföras till polisen och behandlas i normalt bötes - och åtalsförfarande. Det här vore enligt utskottet inte ett ändamålsenligt sätt att utnyttja myndighetsresurser. 

Beslut om förundersökning

(8)Enligt de gällande bestämmelserna kan huvudstaben inte självständigt inleda förundersökning, utan för detta krävs alltid ett beslut av den disciplinära förmannen. Polisen kan inte heller självständigt besluta att förundersökning ska inledas. Förundersökningen görs av truppförbandet, huvudstaben eller polisen. Åklagaren har rätt att bestämma att förundersökning ska göras, men enligt erhållen utredning har detta i praktiken varit ovanligt. 

(9)Alla misstänkta militära brott kommer inte nödvändigtvis till den behöriga disciplinära förmannens kännedom. Huvudstabens bristande behörighet har enligt motiveringen aktualiserats i fall där huvudstaben har underrättats om ett misstänkt brott där tröskeln för förundersökning kan anses ha överskridits, men när huvudstaben överför ärendet till den behöriga disciplinära förmannen för avgörande har denne inte vidtagit åtgärder. Det är också möjligt att den disciplinära förmannen i vissa situationer beslutar att inleda förundersökning och gör en begäran om utredning i ett ärende där det inte finns skäl att misstänka brott. Huvudstaben gör då en framställning till åklagaren om begränsning av förundersökningen. 

(10)Utskottet anser det motiverat att det till lagen fogas bestämmelser om att Försvarsmaktens assessor eller en militärjurist som är huvudstabens undersökningsledare (28 a §) och polisen (28 b §) självständigt kan inleda förundersökning utan beslut av den disciplinära förmannen. Den disciplinära förmannen ska i bägge fallen underrättas om ett beslut om att inleda förundersökning, om inte detta äventyrar genomförandet av förundersökningen. Genom ändringarna effektiviseras förverkligandet av straffansvaret inom försvarsmakten och undersökningens oberoende förbättras. Syftet med den föreslagna regleringen är dock inte att undanröja eller minska den disciplinära förmannens ansvar för inledande av förundersökning, utan att komplettera regleringen. 

(11)Eftersom Gränsbevakningsväsendets organisation avviker från Försvarsmaktens organisation finns det i 31 § 4 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om de tjänstemän som i Gränsbevakningsväsendets organisation har rätt att fatta vissa beslut och vidta vissa åtgärder enligt lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten. Det föreslås att denna bestämmelse i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning ändras så att bestämmelser om också de tjänstemän som i fortsättningen har motsvarande självständiga rätt att besluta om förundersökning som försvarsmaktens assessor och huvudstabens undersökningsledare utfärdas genom förordning av statsrådet. 

(12)Enligt gällande 39 § har polisen av ett särskilt skäl rätt att på eget initiativ överta ett ärende, där huvudstaben gör förundersökning, för att undersöka det. Med stöd av bestämmelsen kan överlappande arbete hos olika myndigheter undvikas, vilket effektiviserar myndighetssamarbetet. Bestämmelsen möjliggör dock för närvarande inte att polisen övertar undersökningen av ett ärende som undersöks vid ett av Försvarsmaktens truppförband. Enligt den utredning som fåtts är denna avgränsning inte konsekvent med avseende på polisens behörighet och det föreslås att polisens så kallade övertagningsrätt utvidgas till denna del. 

(13)Det föreslås också att bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 40 § kompletteras så att den disciplinära förmannen ska underrätta polisen om en åtgärd som han eller hon har inlett för att utreda ett brott. För närvarande gäller denna skyldighet endast tjänstemän som sköter förundersökning vid huvudstaben. Försvarsmakten beslutar tillsammans med polisen vilka brott som omfattas av anmälningsskyldigheten samt om anmälningsförfarandet. Enligt motiveringen är avsikten att polisen ska underrättas endast om de allvarligaste militära brotten. 

Handräckning

(14)I lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten finns inga bestämmelser om handräckning till försvarsmakten från andra myndigheter. I 38 § föreskrivs dock om assistans av polisen och samverkan med polisen. Om Huvudstaben inte har behörighet att vidta en åtgärd som behövs för skötseln av ett uppdrag som gäller förundersökning, kan polisen på skriftlig begäran av en tjänsteman vid huvudstaben som sköter förundersökningen vidta en sådan enskild åtgärd som polisen har befogenhet till. Enligt motiveringen till bestämmelsen (RP 30/2013 rd) ska i paragrafen inte avses lämnande av handräckning. Den assistans som polisen ger ska vara ett slags mellanform mellan handräckning och samverkan, vilket främjar smidigt informationsutbyte och en förnuftig resursanvändning hos myndigheterna. 

(15)Polisens ovan nämnda assistans är för närvarande begränsad till förundersökning som görs av huvudstaben och till situationer där huvudstaben saknar behörighet. Enligt motiveringen möjliggör den gällande regleringen inte polisens assistans till huvudstaben i en situation där huvudstaben är behörig att vidta en åtgärd, men saknar exempelvis tillräcklig sakkunskap för åtgärden. I den gällande lagen finns inga bestämmelser alls om assistans eller handräckning som ges av Gränsbevakningsväsendet eller Tullen. I lagen föreskrivs inte heller om polisens eller någon annan förundersökningsmyndighets handräckning till Försvarsmaktens truppförband, där största delen av förundersökningarna av militära brott utförs. I dessa situationer har ansvaret för undersökningen i praktiken helt överförts till polisen, även om det endast skulle ha funnits behov av att genomföra ett enskilt förhör eller någon annan förundersökningsåtgärd. 

(16)Enligt 9 kap.1 § 1 mom. i polislagen ska polisen på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så bestäms särskilt. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning. Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets skyldighet att ge handräckning till bland annat Försvarsmakten finns i 77 § 2 mom. i gränsbevakningslagen (578/2005) och bestämmelser om Tullens handräckning till en annan myndighet i 100 § 1 mom. i tullagen (304/2016). 

(17)Det föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om polisens, Gränsbevakningsväsendets och Tullens handräckning till Försvarsmakten (38 a §). Försvarsmakten har i fortsättningen rätt att av dessa myndigheter få behövlig handräckning för att utföra ett uppdrag med anknytning till utredning av brott enligt lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten. I praktiken kan andra förundersökningsmyndigheter ge handräckning exempelvis genom att höra parter eller vittnen. Försvarsmakten har rätt att få handräckning, om handräckningen kan ges utan att detta äventyrar utförandet av andra lagstadgade uppgifter vid den myndighet som ger handräckningen. Utskottet konstaterar att den föreslagna bestämmelsen om andra förundersökningsmyndigheters handräckning till försvarsmakten förtydligar regleringen och effektiviserar myndighetssamarbetet vid förundersökning. Dessutom är det viktigt att på samma sätt som i fråga om bestämmelserna om handräckning i allmänhet se till att lämnandet av handräckning inte leder till hinder eller fördröjning i fråga om skötseln de egna uppgifterna hos den myndighet som ger handräckningen. 

Övrigt

(18)Utskottet understryker vikten av att myndigheternas olika roller definieras klart och exakt i lagstiftningen. Det är viktigt att exempelvis bestämmelserna om olika förundersökningsmyndigheter inte i onödan avviker från varandra. Utskottet påpekar att det av motiveringen till regeringens proposition framgår att justitieministeriet för närvarande bereder ändringar i militära rättegångslagen. Också i detta sammanhang bör man se till att polisens och Försvarsmaktens roller vid förundersökningen förblir tydliga. 

(19)Försvarsutskottet konstaterar att propositionen inte ändrar krishanteringsstyrkornas disciplinära ställning och därför har tillämpningen av bestämmelserna i krishanteringsstyrkorna inte behandlats närmare i propositionen. Propositionen gäller inte heller utredningar av olyckor och tillbud. Vid undersökning av sådana situationer är det fråga om en process som är helt åtskild från förundersökning. 

(20)Slutligen betonar utskottet att det efter att lagreformerna trätt i kraft är viktigt att Försvarsmakten ser till att den egna personalen får utbildning för att konsekvenserna av den nya regleringen ska vara kända i försvarsmaktens alla truppförband.