Allmänt

I propositionen föreslås det att det av den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap (614/2021) ska bildas två separata lagar, lagen om indelningen i välfärdsområden och lagen om indelningen i landskap. I den föreslagna lagen om indelningen i välfärdsområden ska det inte längre finnas bestämmelser om indelningen i landskap eller om ändring av landskapsindelningen till följd av ändringar i indelningen av välfärdsområden. Det föreslås att det till lagen fogas bestämmelser om ekonomisk uppgörelse om uppdelningen av välfärdsområdet samt vissa andra preciseringar. 

I lagen om indelningen i landskap föreslås bestämmelser om grunderna för indelningen i landskap och om förutsättningar för och inledning och beredning av ändringar i indelningen. De statliga myndigheternas verksamhetsområden ska i enlighet med gällande bestämmelser grunda sig på landskapsindelningen. 

Propositionen ändrar inte indelningen i välfärdsområden eller landskapsindelningen och inte heller grunderna för dem. I propositionen föreslås inga ändringar i de grundläggande förutsättningarna för ändring av välfärdsområden eller i hur en ändring av välfärdsområden inleds, om vilka det föreskrivs i 5 och 6 § i lagen om indelningen i välfärdsområden. 

Förvaltningsutskottet välkomnar propositionen, eftersom den förtydligar bestämmelserna om områdesindelning och undanröjer den automatiska inverkan som ändringen i indelningen i välfärdsområden har på landskapsindelningen. Grunderna för indelningen i välfärdsområden hänför sig i enlighet med välfärdsområdenas uppgifter till ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Landskapsindelningen baserar sig å sin sida på mer omfattande aspekter, eftersom indelningen grundar sig på statens regionförvaltning, planläggning, regionutveckling och andra samhälleliga funktioner. 

Lagen om indelningen i välfärdsområden

Utgångspunkten för den föreslagna lagen om indelningen i välfärdsområden är att ett välfärdsområde omfattar ett eller flera hela landskap som avses i lagen om indelningen i landskap, om det inte finns särskilda funktionella grunder för att avvika från landskapsindelningen. Ett undantag är liksom för närvarande landskapet Nyland, inom vars område det kan finnas fler än ett välfärdsområde, om det behövs på grund av områdets befolkningsmängd eller av någon annan motsvarande grundad anledning. I lagen föreskrivs dessutom mer exakt än tidigare att välfärdsområdet ska bestå av ett enhetligt område som bildar en funktionell helhet med tanke på ordnandet av välfärdsområdets uppgifter. Enligt propositionsmotiven kan särskilda skäl till en indelning av verksamhetsområdena som avviker från landskapsindelningen exempelvis vara att det finns språkliga eller vägande funktionella grunder för det. Undantaget ska grunda sig på att välfärdsområdets uppgifter kan ordnas på ett ändamålsenligt sätt i de välfärdsområden som är föremål för ändringen. 

Indelningen i välfärdsområden kan således enligt propositionen avvika från landskapsindelningen endast om det finns en särskild funktionell grund för att avvika från landskapsindelningen. Förvaltningsutskottet konstaterar dessutom att alla andra förutsättningar för ändring av välfärdsområden som det föreskrivs om i 5 § i lagen om indelningen i välfärdsområdeng ska uppfyllas. Förutsättningarna i 5 § gäller alla ändringssituationer, inklusive den överföring av kommuner som avses i 2 § 3 mom. Utskottet betonar i detta sammanhang dessutom bestämmelserna i 5 § 2 mom., enligt vilket man vid ändring av välfärdsområden ska eftersträva i språkligt hänseende förenliga områden så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens rätt att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. 

I lagen om indelningen i välfärdsområden preciseras också bestämmelserna om övergång av egendom och skulder vid upplösning av välfärdsområden (17 §). I den gällande lagen finns inga bestämmelser om vad som händer med egendom och förbindelser vid delning av ett välfärdsområde. Enligt förslaget ska den egendom och de förpliktelser som hänför sig till ordnandet av tjänsterna övergå som en universalsuccession till det välfärdsområde som fortsätter att ordna tjänsterna i området i fråga. Det primära förfarandet är att välfärdsområdena avtalar sinsemellan i frågan. Dessutom föreskrivs det om hur egendom och förpliktelser ska fördelas, om inget avtal har ingåtts sex månader innan ändringen träder i kraft. I 18 a § föreskrivs det dessutom om den ekonomiska uppgörelse som det välfärdsområde som upphör ska lämna till de välfärdsområden som fortsätter verksamheten. Regleringen behövs för att fördela den egendom och de förpliktelser som avses i 17 § och för att ändringen av välfärdsområdet ska kunna genomföras på ett sätt som tryggar tjänsterna. 

Lagen om indelningen i landskap

Enligt den nya lagen om indelningen i landskap är landskapsindelningen en basområdesindelning för organiseringen av förvaltningen, för regionutvecklingen och för planeringen av områdesanvändningen. Motsvarande grunder för landskapsindelningen har etablerats och tillämpats före reformen då välfärdsområdena inrättades, även om det i den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap inte finns några särskilda bestämmelser om landskapen och grunderna för dem. Landskapen fungerar direkt som landskapsförbundens verksamhetsområden och deras lagstadgade uppgifter är planläggningen och regionutvecklingen i landskapet. 

Enligt förslaget är ett landskap ett område som består av kommuner vilka bildar en ändamålsenlig helhet i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av området. Varje landskap ska omfatta minst två kommuner. Förslaget motsvarar i huvudsak bestämmelserna i lagen om landskapsindelning från 1997 (1159/1997) och den långvariga praxis som rådde innan välfärdsområdena inrättades. De centrala kriterierna som används för att fastställa ett landskaps område är kontakt- och serviceförbindelser, pendlingstrafik, kommunernas samarbete, kontakter till näringslivet, föreningsverksamhetsområden samt kulturella och historiska traditioner. Dessa faktorer anses utgöra en helhet som är ändamålsenlig ur ett funktionellt och ekonomiskt perspektiv samt med tanke på områdesplaneringen. Landskapet ska utifrån från detta bilda ett så enhetligt område som möjligt vars invånare har en gemensam kultur- och intressemiljö. 

Vid beredningen av en ändring i landskapsindelningen ska finansministeriet i enlighet med 6 § i den föreslagna lagen begära utlåtanden i bred usträckning. När finansministeriet bereder ett beslut om ändring av landskapsindelningen ska det utreda hur ändringen påverkar de statliga myndigheternas geografiska verksamhetsområden och de regionindelningar som tillämpas i Europeiska unionens verksamhet. Utlåtande om ändringen av landskapsindelningen ska begäras av de ministerier vilkas ansvarsområde berörs av ändringen och höra de landskapsförbund och kommuner som berörs av ändringen och de berörda välfärdsområdena och statliga myndigheterna. 

Landskapsindelningen har en väsentlig inverkan på regionutvecklingen och landskapsplanläggningen, som hör till arbets- och näringsministeriets och miljöministeriets ansvarsområden. Därför kan det anses ändamålsenligt att föreskriva att också dessa ministerier har rätt att göra en framställning till finansministeriet om ändring av landskapsindelningen. Förvaltningsutskottet betonar att även om initiativet till beredningen av en ändring i landskapsindelningen kommer från dessa ministerier, är processen och förutsättningarna för eventuella ändringar desamma som i andra fall. 

Lagen om ändring av lagen om välfärdsområden

I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen om välfärdsområden (611/2021). Det föreslås att 27 § 2 mom. ändras så att välfärdsområdet för att förbättra fullmäktigegruppernas verksamhetsförutsättningar kan lämna ekonomiskt stöd för verksamheten inom fullmäktigegrupperna och för annan verksamhet i anslutning till beslutsfattandet i fullmäktigegrupperna. Syftet med regleringen är att göra stödet transparent och rikta det mer precist till verksamheten i välfärdsområdets välfärdsområdesfullmäktigegrupper. Till exempel kan också i fortsättningen välfärdsområdets invånare höras och diskussionsmöten ordnas i anslutning till välfärdsområdets beslutsfattande. Regleringen möjliggör alltså inte till exempel stöd för valkampanjer. Fullmäktigegruppen kan inte besluta om användningsändamålen, utan de ska specificeras av välfärdsområdet. För att förbättra transparensen i rapporteringen föreslås det att man i välfärdsområdets bokslut utöver stödbeloppet ska uppge vad stödet använts till särskilt för varje fullmäktigegrupp. 

Syftet med den föreslagna regleringen är att förtydliga förutsättningarna för att stödja fullmäktigegruppernas verksamhet och också att det inte är fråga om partistöd. Bestämmelserna om fullmäktigegrupperna och stödjandet av deras verksamhet kan anses behövliga med tanke på den politiska ledningen av välfärdsområdena, för att möjliggöra stöd för de förtroendevaldas beslutsfattande och för att göra stödet transparent. Med beaktande av att välfärdsområdesfullmäktige beslutar om stöd till fullmäktigegrupperna, anser utskottet att förslaget inte inskränker rätten till inflytande för invånarna i välfärdsområdena och dem som använder tjänsterna. Invånarnas och serviceanvändarnas rätt till inflytande tillgodoses framför allt utifrån bestämmelserna i 5 kap. i lagen om välfärdsområden och utifrån välfärdsområdesstrategin enligt 41 § i samma lag.