Bakgrund

I propositionen föreslår regeringen ändringar i utlänningslagen (301/ 2004) och i sju andra lagar. De viktigaste ändringsförslagen gäller bestämmelserna om arbete och företagande i 5 kap. i utlänningslagen. Indelningen enligt den gällande lagen i uppehållstillstånd för arbetstagare som inbegriper delprövning (prövning av tillgången på arbetskraft) och andra uppehållstillstånd som beviljas på grund av arbete är enligt förslaget oförändrad. 

Det föreslås att utlänningslagen kompletteras med nya bestämmelser om certifiering av arbetsgivare. Dessutom föreslås det att bestämmelserna om muntligt hörande av utlänningar ändras bland annat så att det i fortsättningen är möjligt att höra utlänningar också genom distansförbindelse. Propositionen innehåller också förslag om att etablerad tillämpningspraxis ska skrivas in i lagen. I de anknytande lagarna föreslås i huvudsak tekniska ändringar. 

Syftet med de föreslagna ändringarna är bland annat att förenhetliga behandlingen, förtydliga ansvarsfördelningen, gallra bland myndigheternas överlappande uppgifter, förtydliga bestämmelserna och öka transparensen samt att i högre grad än för närvarande styra till att anlita elektroniska tjänster och utnyttja automation vid behandlingen av ansökningar. Förvaltningsutskottet ställer sig bakom de här målen. 

Av propositionsmotiven framgår att regeringen har som mål att före 2030 åtminstone fördubbla arbetskraftsinvandringen från den nuvarande nivån och tredubbla antalet nya utländska examensstuderande. Dessutom är målet att 75 procent av de utländska examensstuderandena ska få arbete i Finland efter att de utexaminerats. För att uppnå dessa mål förutsätts det en övergripande och långsiktig utveckling av servicesystemet. 

Förvaltningsutskottet har under innevarande valperiod behandlat flera regeringspropositioner där de föreslagna ändringarna har syftat till att göra invandringen smidigare för studerande, forskare och arbetstagare (till exempel FvUB 16/2021 rd — RP 232/2021 rd) och å andra sidan till att förhindra att utländska arbetskraft utnyttjas (FvUU 15/2021 rd — RP 253/2020 rd och FvUU 4/2021 rd — RP 252/2020 rd). 

Finland har också tagit i bruk en så kallad visering för längre vistelse eller nationell visering som utfärdas för att påskynda inresan på ansökan till en tredjelandsmedborgare som redan har beviljats uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna om specialsakkunniga eller tillväxtföretagare. Målet har varit att inresan för specialsakkunniga och tillväxtföretagare samt deras familjer ska kunna genomföras en till två veckor snabbare med stöd av bestämmelsen. Viseringen för längre vistelse har nyligen utsträckts till studerande, forskare, personer i ledande ställning i företag samt deras familjemedlemmar (FvUB 21/2022 rd — RP 99/2022 rd). Enligt förslaget ska visering för längre vistelse i fortsättningen också utfärdas till anställda hos certifierade arbetsgivare. 

Propositionens huvudsakliga syfte är att i enlighet med regeringsprogrammets mål främja en snabb och smidig behandling av arbetsbaserade uppehållstillstånd. Målet är en behandlingstid på i genomsnitt en månad. Den maximala handläggningstiden för ansökningar om uppehållstillstånd på grund av arbete är enligt den gällande lagen fyra månader. Det föreslås nu att den maximala behandlingstiden ska vara två månader, varav högst en månad får förflyta till delbeslutet. 

Utskottet välkomnar att behandlingstiderna för ansökningar om uppehållstillstånd har förkortats betydligt under den senaste tiden med hjälp av tilläggsresurser och olika utvecklingsåtgärder. Samtidigt som resurser anvisas för att göra behandlingen av tillståndsansökningar smidigare för olika målgrupper i syfte att nå de uppställda målen, är det viktigt att också se till att Migrationsverket permanent har tillräckliga resurser för att även sköta alla andra uppgifter som hör till verket. Det finns också skäl att fästa uppmärksamhet vid tillräckliga resurser för de finska beskickningar som tar emot ansökningar om uppehållstillstånd och visum och för de arbets- och näringsbyråer som fattar delbeslut som inbegriper tillgångsprövning. I anslutning till den föreslagna regleringen betonar utskottet särskilt att arbetarskyddsmyndigheterna bör ha tillräckliga resurser för att sköta sina tillsynsuppgifter och också öka antalet arbetarskyddsinspektioner. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att skyddspolisen har en faktisk möjlighet att bedöma det hot som de som ansöker om uppehållstillstånd utgör för den nationella säkerheten i alla uppehållstillståndsprocesser också när de annars görs smidigare. 

Även om ansökan om uppehållstillstånd kan lämnas in och handläggningsavgiften betalas elektroniskt, ska den som ansöker om uppehållstillstånd också personligen besöka en finsk beskickning eller en extern tjänsteleverantör för kontroll av identiteten och för att lämna biometriska kännetecken. Utskottet anser det vara viktigt att det finns tillräckligt med tid för att uträtta ärenden och att arbetet för att utveckla identifieringslösningarna fortsätter. 

Utlänningslagen, som trädde i kraft år 2004, har ändrats nästan 100 gånger och har i synnerhet till följd av flera ändringar som föranletts av införandet av EU-lagstiftningen blivit en komplicerad och svårbegriplig helhet. Dessutom har en del av EU-lagstiftningen genomförts nationellt genom speciallagstiftning. Enligt utskottet är det viktigt att det har inletts ett preliminär utredning som syftar till en totalreform av utlänningslagen. Utskottet framhåller att en totalreform kräver en långsiktig beredning som eventuellt kan sträcka sig över flera valperioder. Arbetet förutsätter också ansenliga personalresurser. I samband med totalreformen finns det skäl att också granska regleringen om arbetskraftsinvandring som en del av en mer omfattande helhet av utlänningslagstiftningen, även om den nu ses över. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 74/2022 rd) kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 1 bara om utskottets konstitutionella anmärkning till dess 76 § 2 mom. beaktas på behörigt sätt. Förvaltningsutskottet föreslår med anledning av anmärkningen en ändring i 76 § i förslaget till utlänningslag, som gäller beviljande av certifiering av arbetsgivare. 

Sammantaget anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för arbete och arbetsgivarens utredningsskyldighet

Avsikten är att systemet med arbetsbaserade uppehållstillstånd ska ändras så att det stöder målen för internationell tillväxt, konkurrenskraft och lockande av experter. Målet är att påskynda behandlingen av ansökningar genom att göra det lättare att ansöka om uppehållstillstånd och genom att öka e-tjänsterna. Utskottet konstaterar att informationssystemens funktion har en central betydelse för att påskynda uppehållstillståndsprocesserna och att det automatiserade beslutsfattandet i fortsättningen bör kunna utnyttjas i större utsträckning än för närvarande. Utskottet har under behandling en proposition med förslag till lagstiftning om automatiskt beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen (RP 145/2022 rd). Utskottet har tidigare drivit på en brådskande beredning av lagstiftningen. Också syftet med den nu aktuella propositionen är att skapa förutsättningar för ett mer omfattande utnyttjande av automatiseringen än för närvarande. 

I 71 § i utlänningslagen föreslås bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för uppehållstillstånd som beviljas på grund av arbete och som gäller alla uppehållstillstånd som beviljas på grund av arbete. (uppehållstillstånd för arbetstagare, uppehållstillstånd för specialsakkunniga, EU-blåkort, annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete eller näringsidkande, uppehållstillstånd för personer som avlagt examen eller bedrivit forskning i Finland). I den föreslagna 71 a § föreskrivs det om arbetstagarens informationsskyldighet och i 71 b § om arbetsgivarens informationsskyldighet. Avsikten är att så klart som möjligt föreskriva vilken utredning som krävs dels av arbetstagaren, dels av arbetsgivaren för behandlingen av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av arbete. Utgångspunkten för den föreslagna regleringen är att de uppgifter som ska fogas till ansökan när det är möjligt lämnas med anlitande av Migrationsverkets elektroniska tjänst. 

Under den senaste tiden har uppehållstillståndsprocesserna reviderats och tillståndsmyndigheterna har enligt utredning till utskottet i större utsträckning än tidigare övergått eller kommer att övergå till riskbaserad behandling av ansökningar. Målet har varit att öka myndigheternas produktivitet med beaktande av det ökade antalet ansökningar, begränsade personalresurser och behovet av att samtidigt effektivisera handläggnings- och avgörandeverksamheten. Också syftet med den föreslagna regleringen är att öka riskbaseringen, där man i större utsträckning än för närvarande kan satsa på ansökningar med hög risk genom att sålla dem ur ett stort antal ansökningar för en noggrannare bedömning. 

Enligt propositionsmotiven ska arbetsgivarens roll i uppehållstillståndsprocessen ökas. Arbetsgivaren presenterar i samband med alla ansökningar om arbete bland annat centrala arbetsvillkor och information om det yrkesområde inom vilket arbetet utförs. Huvudregeln är enligt förslaget att tillståndsmyndigheten får uppgifter om hur arbetsgivarskyldigheterna har fullgjorts till exempel genom en fullgöranderapport eller någon annan informationsresurs hos myndigheten. De uppgifter som kan fås ur myndighetsregistren behöver enligt förslaget inte begäras av arbetsgivaren. 

Utskottet konstaterar att det till exempel inom hälso- och sjukvården, utbildningen, gruvindustrin och transportbranschen föreskrivs om särskilda krav på arbetstagarnas kompetens, utbildning, språkkunskaper eller hälsotillstånd. Enligt den gällande lagen ska arbets- och näringsbyrån säkerställa att uppehållstillstånd för arbetstagare beviljas endast personer som uppfyller villkoren, om det i arbetet krävs särskild kompetens eller ett godkänt hälsotillstånd. Enligt den föreslagna 71 § 2 punkten förutsätter beviljande av uppehållstillstånd för arbete att arbetsgivaren har försäkrat sig om att arbetstagaren uppfyller de särskilda krav som nämns ovan, om sådana krav krävs i arbetet. En ändring jämfört med nuläget är enligt utredning till utskottet att intyget inte behöver fogas till ansökan om uppehållstillstånd, vilket också motsvarar den senaste tidens tillämpningspraxis. Arbetsgivaren ansvarar i första hand för de utredningar som krävs. Ett intyg kan dock krävas, om det råder oklarhet i saken. Förvaltningsutskottet betonar att den som ansöker om uppehållstillstånd även i fortsättningen ska uppfylla kraven på särskild kompetens, tillstånd och godkänt hälsotillstånd, och att den föreslagna regleringen inte påverkar kompetenskraven för yrken eller processerna för legitimation. 

Utskottet anser det vara viktigt att en utlänning som får uppehållstillstånd i Finland på grund av arbete kan trygga sin försörjning med lön för arbetet. En förutsättning för beviljande av uppehållstillstånd är enligt den föreslagna 71 § 3 punkten att utlänningens försörjning är tryggad med inkomster av förvärvsarbete under den tid uppehållstillståndet är i kraft. Enligt erhållen utredning förutsätts i uppehållstillståndsförfarandet alltid lön enligt branschens kollektivavtal, om det finns ett sådant inom branschen. I vedertagen förvaltningspraxis har det för beviljande av uppehållstillstånd 2022 förutsatts en månadslön på minst 1 283 euro i situationer där kollektivavtal inte tillämpas på arbetet eller det är fråga om deltidsarbete. Utskottet konstaterar att åtminstone med ett lägre utkomstbelopp klarar man sig inte i Finland utan att inte ty sig till sociala förmåner. 

Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att det i propositionen inte föreslås några ändringar i de allmänna förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd enligt 36 § i utlänningslagen. Uppehållstillstånd kan således vägras, om utlänningen till exempel anses äventyra allmän ordning eller säkerhet eller om det finns grundad anledning att misstänka att utlänningen har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet. Uppehållstillstånd kan enligt gällande bestämmelser vägras också om det finns grundad anledning att misstänka att en arbetsgivare eller uppdragsgivare har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet vid ansökan om uppehållstillstånd. Det föreslås dock att det till 36 § i utlänningslagen fogas ett nytt 5 mom. som syftar till att förtydliga tillämpningen av lagen i situationer som hänför sig till bedömningen av förutsättningarna för en ansökan om arbete. 

Certifiering av arbetsgivare

I utlänningslagen föreslås nya bestämmelser om certifiering av arbetsgivare. Syftet med certifieringen är att underlätta den administrativa bördan för företag som rekryterar mycket utländsk arbetskraft. Certifieringen gör det möjligt att på förhand utreda uppgifter om arbetsgivaren och identifiera en så kallad tillförlitlig arbetsgivare. Certifierade arbetsgivare behöver enligt förslaget inte på nytt lämna de uppgifter som utretts i samband med ansökan om certifiering i samband med ansökan om uppehållstillstånd för en arbetstagare under certifieringens giltighetstid. 

Avsikten är att påskynda behandlingen av ansökningar om uppehållstillstånd, eftersom man vid behandlingen av ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare kan koncentrera sig på faktorer som saknas och som närmast hänför sig till sökandens person. Utskottet betonar att beviljandet av certifiering inte innebär lättnader i förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd, utan arbetstagaren hos en certifierad arbetsgivare ska uppfylla samma förutsättningar som andra sökande. 

Enligt 76 § i den föreslagna utlänningslagen beviljas certifiering på ansökan arbetsgivare med hemort och verksamhetsställe i Finland först för två år och därefter för tre år åt gången. Närmare bestämmelser om förutsättningar för beviljande av certifiering för arbetsgivare ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Av grundlagsutskottets utlåtandet framgår att lagförslaget inte innehåller någon grundläggande bestämmelse på lagnivå om de förutsättningar för beviljande av certifiering som det ska utfärdas närmare bestämmelser om genom förordning. Den föreslagna regleringen måste enligt grundlagsutskottet kompletteras med en sådan grundläggande bestämmelse som innehåller exempelvis de förutsättningar som anges i propositionsmotiven. Förvaltningsutskottet föreslår på det sätt som framgår av detaljmotiveringen att 76 § 1 mom. i utlänningslagen kompletteras med en grundläggande bestämmelse om förutsättningarna för certifiering och att bemyndigandet att utfärda förordning i 2 mom. preciseras. 

Förvaltningsutskottet påpekar i detta sammanhang att utkastet till förordning, i motsats till vad som konstateras i propositionsmotiven, inte har fogats till propositionen. Utkastet till förordning har dock i samband med behandlingen av ärendet ställts till utskottets förfogande. Avsikten har varit att som villkor för beviljande av certifiering genom förordning föreskriva om krav på arbetsgivarens eget kapital, fastställda inkomst och omsättning samt om att det tidigare har beviljats uppehållstillstånd på grund av arbete i arbetsgivarens tjänst. Avsikten är dessutom att genom förordning föreskriva om ett krav på att arbetsgivaren ska fullgöra sina skyldigheter som villkor för beviljande av certifiering. 

Certifieringen beräknas gälla de arbetsgivare som rekryterar mest. Enligt statistiken för 2018–2020 uppfyller minst 230 arbetsgivare de aktuella certifieringskriterierna. Dessa företags näringsgrenar är planering och tillverkning av programvara, städning av fastigheter, byggande av bostadsbyggnader och andra byggnader, uthyrning av arbetskraft, odling av grönsaker i växthus samt restaurangverksamhet. Utskottet noterar att byggnads-, städ- och restaurangbranschen är riskområden för utnyttjande av utländsk arbetskraft. Utskottet betonar att också certifierade arbetsgivare kan bli föremål för effektiviserad tillsyn. En tillräcklig tillsyn över certifierade arbetsgivare är viktig med tanke på systemets trovärdighet. 

Certifieringen av arbetsgivare kan återkallas under de förutsättningar som anges i den föreslagna 78 §. Om certifieringen återkallas, kan den beviljas på nytt tidigast två eller fem år efter det att de omständigheter som beslutet om återkallande grundar sig på har upphört. En påföljd, ett beslut eller en dom som beslutet om återkallande grundar sig på behöver inte ha vunnit laga kraft när certifieringen återkallas. 

Förvaltningsutskottet välkomnar i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 14/2022 rd) den föreslagna certifieringen av arbetsgivare. Sakkunniga har framfört att certifieringen gäller en mycket begränsad grupp arbetsgivare. Den omfattar enligt det förslag till förordning som utskottet haft tillgång till exempelvis inte de arbetsgivare som under de senaste tre åren inte haft minst tio utländska arbetstagare med arbetstillstånd. Utskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna av certifieringsförfarandet följs upp och att gruppen arbetsgivare som omfattas av certifieringen utvidgas om erfarenheterna är positiva. Certifieringen bör dock ses som en helhet så att kriterierna måste kunna ses över om den föreslagna certifieringen medför exempelvis onödigt stora risker för ökat utnyttjande av arbetskraft. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att företagets storlek, antalet anställda och företagets goda ekonomiska ställning inte i sig är en garanti för att arbetsgivarens skyldigheter fullgörs omsorgsfullt. I stället för sådana villkor bör särskild uppmärksamhet fästas vid att företaget har iakttagit sina arbetsgivarförpliktelser och att företaget inte har brutit mot arbetsgivarförpliktelserna till exempel genom att göra sig skyldigt till lönedumpning. Certifieringsförfarandet måste vara omsorgsfullt och öppet för insyn, understryker förvaltningsutskottet. 

Förebyggande av utnyttjande av utländsk arbetskraft

Syftet med propositionen är att snabba upp, tydliggöra och förenkla tillståndsprocessen för arbetsbaserade uppehållstillstånd. Förhandstillsynen beräknas ta mindre tid än för närvarande, och betydelsen av efterhandstillsynen accentueras när tillståndsprövningen på det sätt som beskrivs ovan baserar sig på en bedömning av arbetsgivarens tillförlitlighet utifrån uppgifter ur myndighetsregistren eller uppgifter som begärts av arbetsgivaren samt på de uppgifter som arbetsgivaren och sökanden lämnat om de centrala villkoren i anställningsförhållandet. Automation och riskbaserad verksamhet betonas i högre grad vid tillståndsprövningen. För att den föreslagna lagstiftningen ska fungera anser utskottet att det är nödvändigt att informationsutbytet mellan myndigheterna fungerar smidigt. Utskottet betonar också mer allmänt betydelsen av informationsgången mellan myndigheterna och anser det vara viktigt att myndigheternas rätt att lämna ut och få uppgifter är uppdaterad. 

Förvaltningsutskottet betonar att man i samband med att regleringen om arbetskraftsinvandring görs smidigare måste se till att utnyttjandet av utländsk arbetskraft inte samtidigt underlättas. Tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft och tillräckliga resurser för att förebygga arbetsrelaterat utnyttjande är centrala faktorer i detta sammanhang. Det föreslagna tydliggörandet av bestämmelserna om utlänningars rätt att arbeta underlättar enligt motiven arbetarskyddsmyndighetens tillsynsarbete. Många brister har upptäckts i rätten att arbeta för utländska, utstationerade arbetstagare, och tillsynen har varit svår eftersom uppdragsgivaren enligt gällande lag inte har någon skyldighet att bevara uppgifter om grunden för rätten att arbeta. Tillsynen effektiviseras i och med de föreslagna ändringarna till dessa delar jämfört med nuläget. 

Förvaltningsutskottet anser att det är viktigt att förebygga utnyttjandet så effektivt som möjligt på olika sätt. Kampen mot utnyttjande av utländsk arbetskraft är en väsentlig del av en hållbar och rättvis invandringspolitik som gagnar alla parter. Arbetskraftsinvandring kan främjas på ett hållbart sätt endast om man samtidigt säkerställer att utländska arbetstagare inte blir offer för utnyttjande. Utskottet konstaterar att det i kampen mot utnyttjande av utländsk arbetskraft är viktigt att åtgärderna kan sättas in på rätt sätt och att en arbetsgivare som har handlat i ond tro blir ansvarig för sina handlingar. 

Utländsk arbetskraft utnyttjas ofta systematiskt och yrkesmässigt. Risken för att åka fast är för närvarande rätt liten, eftersom bedräglig verksamhet inte nödvändigtvis syns utåt och tröskeln för ett utländskt offer för utnyttjande att anmäla saken till myndigheten kan vara hög om han eller hon är rädd för att förlora sin rätt att vistas eller arbeta i landet. 

Enligt utredning till utskottet är rekrytering av arbetskraft från utlandet, särskilt från utvecklingsländerna, i betydande grad förenad med utbetalning av så kallade tröskelpengar. I samband med inresa och människohandel avses med tröskelpengar en avgift utan eller i praktiken utan motprestation som tas ut för inresa i utreselandet. Motprestation mot tröskelpengar kan vara ett anställningsavtal för uppehållstillstånd, en rekommendation om att få ett arbete, eller också handlar det om att vilseleda offret, som inte får någonting i gengäld. Tröskelpengar tas ut särskilt av personer som har för avsikt att permanent eller för en lång tid flytta till ett inflyttningsland som en del av arbetet. Enligt den utredning som fåtts framgår det i praktiken att tröskelpengar förekommer i alla brottsutredningar som hänför sig till arbetsrelaterad människohandel. I en sådan situation ökar riskerna också för annat utnyttjande av arbetskraft. 

Förvaltningsutskottet anser att straffen för arbetsgivare som utnyttjar utländsk arbetskraft behöver skärpas. Straffet bör vara kännbart så att utnyttjandet blir olönsamt. Förvaltningsutskottet påpekar att utnyttjandet är ett problem inte bara för att det medför mänskligt lidande utan också för att det försätter företagare som handlar lagligt i en orättvis ställning i förhållande till företagare som handlar olagligt. Sakkunniga har också lyft fram kriminalisering av underavlöning. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet noterar i sitt utlåtande att ett av de nyaste fenomenen inom den svarta ekonomin i fråga om utlänningar är att utsatta personer hänvisas eller rentav tvingas att jobba som lättföretagare och på sådana villkor att personerna inte kan teckna till exempel olycksfallsförsäkring eller FöPL-försäkring. 

Beslut om vägran

Migrationsverket föreslås ha behörighet att fatta beslut om vägran enligt 187 § i utlänningslagen. För närvarande är endast arbets- och näringsbyråerna behöriga. I fortsättningen kan båda myndigheterna besluta att uppehållstillstånd enligt 5 kap. i utlänningslagen inte beviljas för anställning hos en arbetsgivare som har lämnat myndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter. Dessutom kan ett beslut om vägran enligt förslaget meddelas i alla situationer där grunden för beviljande av uppehållstillstånd är arbete. För närvarande kan ett beslut om vägran endast gälla uppehållstillstånd för arbetstagare. 

Beslut om att inte bevilja uppehållstillstånd kan för närvarande fattas för högst sex månader. Enligt förslaget kan beslutet fattas för viss tid, minst tre månader och högst ett år. Beslutet om vägran har vid utskottets sakkunnigutfrågning ansetts vara ett proportionellt och fungerande sätt att förhindra utnyttjande av arbetskraft och rentav människohandel genom att förhindra rekrytering direkt hos arbetsgivare som gör sig skyldiga till missbruk. Dessutom har det framförts ett behov av att fatta beslut om vägran i situationer där arbetsgivaren har dömts eller misstänks för ett brott som riktar sig mot rekrytering av arbetskraft, såsom ocker. Enligt erhållen utredning har utredning av brott företräde framför beslut om vägran. Förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd uppfylls dock sannolikt inte i en sådan situation enligt utskottets uppfattning. 

Övrigt

Arbetsgivaren ska enligt 82 § i den föreslagna utlänningslagen försäkra sig om att utlänningar som anställs eller är anställda har rätt att arbeta. Regleringen motsvarar till denna del i huvudsak nuläget. Arbetsgivaren kan säkerställa rätten att arbeta med hjälp av ett uppehållstillstånd eller ett uppehållstillståndskort av vilket rätten att arbeta och dess varaktighet framgår. Migrationsverket kan på begäran utfärda ett intyg över rätt att arbeta direkt med stöd av lag. 

Förvaltningsutskottet har tidigare fäst uppmärksamhet vid arbetsgivarens möjlighet att försäkra sig om rätten att arbeta i fråga om personer som sökt internationellt skydd och förutsatt att det utreds hur arbetsgivaren på ett tillförlitligare sätt än för närvarande kan försäkra sig om att en utlänning som sökt internationellt skydd har rätt att arbeta och vid behov vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder (FvUB 8/2022 rd). Utskottet konstaterar att arbetsgivaren ska ha tillräckliga möjligheter att de facto försäkra sig om utlänningens rätt att arbeta. Utskottet anser det motiverat att rätten att arbeta och rätten att utöva näringsverksamhet förtydligas för den som registrerats som sökande av tillfälligt skydd. 

Utskottet anser det vara viktigt att myndigheterna har tillräckliga metoder för att så snabbt som möjligt ingripa i situationer där arbetsgivare importerar många utländska arbetstagare, men i verkligheten inte erbjuder dem arbete och förhindrar att företag används som transitföretag för inresa i landet. Enligt utskottets sakkunnigutfrågning finns det till exempel inom bygg- och städbranschen observationer om att en utländsk arbetstagare som fått uppehållstillstånd på grund av arbete inte har inlett sitt arbete på överenskommet sätt på arbetsplatsen eller har slutat arbeta genast i början av anställningsförhållandet. Arbetsgivaren är inte skyldig att underrätta Migrationsverket om saken. 

Enligt erhållen utredning är avsikten att utveckla automatiseringsfunktionerna inom systemet för behandling av utlänningsärenden för att upptäcka de arbetsgivare för vilka arbetsgivaren ansöker om de första uppehållstillstånden, men inte fortsatt tillstånd. Arbets- och näringsbyrån eller Migrationsverket kan då i samband med behandlingen av ansökan närmare utreda om arbetsgivaren har lämnat tillståndsmyndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter och bestämma att ovan nämnda beslut om vägran ska fattas. Migrationsmyndigheterna utnyttjar dessutom uppgifterna i inkomstregistret i synnerhet när det gäller fortsatt uppehållstillstånd. Ur inkomstregistret fås också uppgifter om en utlänning har beviljats arbetslöshetsförmån. 

Utskottet anser att det är viktigt att följa konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid hur den nya lagstiftningen om certifiering av arbetsgivare fungerar och vilka konsekvenser den har. Utskottet betonar vikten av att förebygga utnyttjande av utländsk arbetskraft när arbetskraftsinvandringen ökar. Utskottet välkomnar att EU-finansiering utnyttjas för kostnaderna för ändringar i informationssystemen i anslutning till främjandet av automatiseringen. 

Åtgärdsmotionen

I åtgärdsmotionen (AM 124/2020 rd) föreslås att regeringen vidtar åtgärder för att göra intervjuerna i samband med arbetsrelaterade uppehållstillstånd elektroniska och att regeringen vidtar omedelbara åtgärder för att ta i bruk ett nationellt D-visum. Utskottet tillstyrker i detta betänkande propositionens förslag till en bestämmelse som möjliggör muntligt hörande i samband med behandlingen av alla ansökningar om uppehållstillstånd, också via distansförbindelse. Dessutom konstaterar utskottet att en visering för längre vistelse som baserar sig på Schengenkonventionen, således en nationell visering (D-visum), har tagits i bruk i Finland genom de ändringar av utlänningslagen (FvUB 16/2021 rd — RP 122/2021 rd) som trädde i kraft den 1 juni 2022 och att dess tillämpningsområde nyligen har utvidgats till nya kundgrupper (FvUB 21/2022 rd — RP 99/2022 rd). Utskottet föreslår följaktligen att åtgärdsmotionen förkastas.