Allmänt

I sin redogörelse om livsmedelspolitik Mat2030 (JsUB 7/2017 rd — SRR 2/2017 rd) ställde statsrådet upp som mål att garantera att Finlands myndighetssystem förmår möta utmaningar för tillsynen och att vi har beredskap att effektivt identifiera, hantera, förebygga och hindra både nya och redan befintliga hot mot livsmedelssäkerheten. Syftet var också att bland annat se till att Finlands goda livsmedelssäkerhet ses som en viktig exporttillgång och att myndighetsverksamheten stöder exporten. Med hänvisning till redogörelsebetänkandet betonar utskottet också nu primärproduktionens betydelse för vårt livsmedelssystem och konstaterar att det är ytterst viktigt att primärproduktionen finns kvar i Finland också för den inhemska livsmedelsindustrin och försörjningsberedskapen. 

I regeringsprogrammet 2019 är ett livskraftigt Finland en strategisk helhet, och ett av dess mål är en livskraftig och lönsam livsmedelsekonomi. I enlighet med regeringsprogrammet anser utskottet att det är viktigt att man för att uppnå målet fortsätter att göra regleringen och tillsynen inom livsmedelsbranschen smidigare. 

Med hänvisning till de resultat av myndighetstillsynen och myndigheternas utredning för 2019 som nämns i propositionen konstaterar utskottet att livsmedelssäkerheten håller hög standard i Finland. De inhemska aktörerna inom livsmedelsbranschen uppfyller de krav som ställs på livsmedelssäkerheten. Utskottet framhåller i varje fall att fortsatt god mikrobiologisk livsmedelssäkerhet kräver kontinuerlig bevakning. Både de ökade salmonellafynden i importerat foder och sämre möjligheter att eliminera salmonella i fodret på grund av förbudet mot användning av formaldehyd utgör en utmaning för den goda salmonellasituationen i Finland. 

Utskottet anser att det är viktigt att lagstiftningen om livsmedelsekonomin utgår från att den höga standarden på livsmedelssäkerheten i vårt land bibehålls. Samtidigt ska tillsynen beakta aktörernas egenkontroll och ett riskbaserat tillsynsarbete, vilket också EU:s livsmedelslagstiftning utgår från. Tillsynen ska ha ett samordnat mål, livsmedelssäkerhet, men målet ska kunna nås på olika sätt beroende på verksamhetens natur. Tillsynen ska samordnas och fokuseras enligt behovet. 

Utskottet påpekar att medlemsländerna enligt EU-lagstiftningen själva får fatta beslut om den administrativa organiseringen av livsmedelstillsynen och sättet att ordna tillsynen. Den gällande livsmedelslagen hänvisar dock till EU:s livsmedelslagstiftning i fråga om de allmänna kraven på livsmedelstillsynen. I propositionen stryks de informativa hänvisningarna i lagen, eftersom EU-förordningarna är direkt tillämpliga.  

Utskottet lägger vikt vid balansen mellan att garantera livsmedelssäkerheten och trygga verksamhetsförutsättningar för livsmedelsbranschen. I utvecklingen av den offentliga tillsynen är det väsentligt att öka tillsynens genomslagskraft och effektivitet. Myndighetstillsynen måste ses som en mer omfattande helhet än enbart inspektionsbesök. De begränsade tillsynsresurserna måste kunna fördelas på så sätt att aktörerna kan övervakas så bra som möjligt. Då myndigheterna får bättre möjligheter att ingripa i exempelvis misstänkta livsmedelsbedrägerier och livsmedelsförfalskningar skapar det förtroende och förbättrar verksamheten på marknaden. En ny snabb administrativ sanktion, påföljdsavgift för livsmedelstillsyn, främjar den målsättningen. I samband med reformen av livsmedelslagen är det viktigt att också bedöma författningar på lägre nivå. Målet bör vara att det i framtiden ska finnas klart färre förordningar än nu. 

Allmänt taget noterar utskottet att det i propositionen inte föreslås några betydande funktionella ändringar i den gällande lagstiftningen om livsmedel och tillsyn. Ett av målen med propositionen är att göra bestämmelserna och tillsynen mer flexibla, men utan att livsmedelssäkerheten äventyras. 

Särskilda frågor

Utskottet påpekar att egenkontrollsförpliktelsen i livsmedelslagen under årens lopp har utvecklats till fördel för livsmedelsverksamheten och konsumenterna. Kraven på en godkänd plan för egenkontroll, tillsynsmyndighetens skyldighet att ange vilka undersökningar egenkontrollen ska omfatta och kravet på en särskild skriftlig plan för egenkontroll har redan tidigare strukits ur lagen. 

Med tanke på tillsynen anser utskottet att det är viktigt att livsmedelsföretagaren offentliggör den handling som kommunens livsmedelstillsynsmyndighet utfärdat över inspektionen av livsmedelslokalen, den så kallade Oiva-rapporten. Handlingen ska finnas tillgänglig på företagets webbplats och på ett synligt ställe i företaget. Även de kommunala tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra resultatet av livsmedelstillsynen. Synliga tillsynsresultat motiverar livsmedelsföretagare att bättre uppfylla kraven i livsmedelslagstiftningen och bidrar på så sätt till en effektivare livsmedelstillsyn. 

Utskottet noterar att Livsmedelsverket nu ska starta ett projekt där man i samarbete med livsmedelsföretagarna går igenom hur privata kvalitetssäkringssystem bäst kan beaktas i den offentliga tillsynen. Frågan om beaktandet av Oiva-resultaten tas upp i projektet. Utskottet ser det som viktigt att tillsynspersonalens kompetensnivå vid utvärderingen av aktörernas kvalitetssäkringsprogram utvecklas. De extra resurser för kommunal tillsyn som fås genom den nu föreskrivna årsavgiften kan också användas för detta ändamål, till exempel genom att gemensamma kurser ordnas för aktörer och tillsynsmyndigheter. 

Redan nu följer vår lagstiftning den princip som skrivits in i EU:s livsmedelslagstiftning enligt vilken aktörerna inom livsmedelsbranschen i alla faser av livsmedelskedjan svarar för livsmedelssäkerheten och för att verksamheten uppfyller kraven enligt livsmedelslagstiftningen. Det väsentliga är att detta också gäller integreringen av tillsynen över den första ankomstplatsen för livsmedel av animaliskt ursprung i den övriga riskbaserade livsmedelstillsynen. Till åtgärdsprogrammet för strategin för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet anknyter också bestämmelser om aktörens tillförlitlighet, dvs. tillsynsmyndigheternas rätt att för utredning av tillförlitligheten få uppgifter om skötseln av aktörens offentligrättsliga skyldigheter som skatter och andra lagstadgade avgifter. 

EU-lagstiftningen gällande informationen om livsmedel reviderades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. Förordningen föreskriver både om allmänna märkningar och om näringsdeklarationer. På tillhandahållandet av livsmedelsinformation tillämpas samma principer oavsett det sätt på vilket livsmedlen marknadsförs. Samma information ska tillhandahållas om livsmedel som marknadsförs genom distansförsäljning som i fråga om livsmedel som marknadsförs på traditionella vis. Livsmedlen måste också ha ursprungsmärkning. Livsmedelsföretagaren ansvarar för att de uppgifter om livsmedlen som lagstiftningen kräver lämnas in. Trots att Finland också har utfärdat nationella bestämmelser för att förbättra konsumentinformationen anser utskottet att det behövs mer omfattande och också rättvisande uppgifter om livsmedlens ursprung, bland annat tillverkningsland. Nu presenteras rentav vilseledande uppgifter om ursprunget till exempel med hjälp av nationalsymboler. 

Utskottet förutsätter att jord- och skogsbruksministeriet skärper de krav på livsmedelsmärkning som gäller ursprungsmärkning, effektiviserar tillsynen och sanktionerna i enlighet med utskottets betänkande och förelägger riksdagen de behövliga författningsändringarna 2022. Finland måste ansöka om undantag från EU-lagstiftningen, om det inte annars är möjligt att ändra författningarna. (Förslag till uttalande 1) 

I fråga om myndighetstillsynen konstaterar utskottet att ursprungsmärkningen, liksom även andra obligatoriska livsmedelsuppgifter, övervakas av kommunala livsmedelstillsynsmyndigheter i samband med Oiva-inspektionerna som en del av den normala riskbaserade livsmedelstillsynen. Om det vid tillsynen upptäcks märkning som är bristfällig eller strider mot bestämmelserna, använder tillsynsmyndigheten också för närvarande de administrativa tvångsmedel som anges i livsmedelslagen (23/2006). Utskottet betonar att förfalskat ursprung är en typ av ohederlig verksamhet i livsmedelskedjan och att påståendet om ursprung kan vara vilseledande även i dessa fall. Här behövs effektivare myndighetsåtgärder och straff. 

Regeringen föreslår att lagen får en ny administrativ sanktion: påföljdsavgift inom livsmedelstillsynen (67 §). Tillsynsmyndigheten ska kunna påföra en påföljdsavgift om livsmedelsföretagaren marknadsför livsmedel i strid med livsmedelsbestämmelserna. 

Utskottet konstaterar att EU-lagstiftningen om ursprungsmärkning inte har utvecklats på det sätt som situationen kräver. I maj 2020 publicerade kommissionen en strategi och ett åtgärdsprogram Från jord till bord. I åtgärdsprogrammet konstateras det att kommissionen kommer att föreslå en utvidgning av de obligatoriska uppgifterna om ursprung till att omfatta vissa produkter. Utskottet anser att Finland aktivt måste delta i behandlingen av initiativet och kräva att ursprungsmärkningen blir mer heltäckande så att missbruk förhindras. 

Utskottet betonar särskilt betydelsen av småskalig och lokal livsmedelsproduktion, bland annat med tanke på sysselsättning och företagande, och fäster stor vikt vid en flexibel reglering och tillsyn av denna produktion med hänsyn till särskilda omständigheter samtidigt som byråkrati undviks och vägledning tillhandahålls. Bland annat är det viktigt att tillåta så omfattande direktförsäljning av primärprodukter som möjligt, exempelvis försäljning av fisk direkt till restauranger. Bland annat ska små slakteriers verksamhet underlättas och stödjas. Regional direktförsäljning och småskalig fårslakt måste möjliggöras. Den lagstiftning som har skapats med tanke på stora slakterier får inte bli ett problem för små slakterier. Dessutom anser utskottet att det också till denna del är nödvändigt att Finland tar initiativ till att ändra EU-lagstiftningen så att verksamhetsförutsättningarna för små slakterier och lokal köttbearbetning förbättras (inklusive avlivning på gården med kulgevärsmetoden). Genomförandet av besiktningar före slakt med digitala metoder bör utvidgas och veterinärerna ska ha kvar sina inspektionsrättigheter. 

Utskottet förutsätter att jord- och skogsbruksministeriet underlättar och förbättrar små slakteriers verksamhetsbetingelser och slakt på gårdar i enlighet med utskottets betänkande och förelägger riksdagen de behövliga författningsändringarna 2022. Finland måste ansöka om undantag från EU-lagstiftningen, om det inte annars är möjligt att ändra författningarna. (Förslag till uttalande 2) 

Utskottet noterar att den föreslagna regleringen höjer den genomsnittliga tillsynsavgiften för små företag på grund av den obligatoriska årliga grundavgiften på 150 euro. Även med hänvisning till ekonomiutskottets utlåtande anser utskottet att det är viktigt att små aktörer som motvikt till grundavgiften får större nytta av myndighetstillsynen bland annat i form av styrning och rådgivning. Genom att rikta tillsynen måste man dessutom förbättra tillsynens genomslagskraft genom att minska antalet inspektioner i lågriskobjekt. 

Också inom myndigheternas verksamhet är främjandet av livsmedelsexporten en viktig prioritering med tanke på Finlands konkurrenskraft, framhåller utskottet. Den ökande livsmedelsexporten till länder utanför EU förutsätter myndighetssamarbete med myndigheterna i det mottagande landet. Utan detta samarbete är det svårt eller omöjligt att få exporttillstånd. Myndigheternas roll i exportfrämjandet ökar ytterligare när de mottagande ländernas krav på de exporterande länderna, företagen och produkterna ökar. 

Det framgår av propositionen att antalet livsmedelsbedrägerier ökar internationellt och att bedrägerier också påträffas i Finland. Typiska föremål för bedrägerier i Finland är ursprungsmärkningar, datummärkningar eller att livsmedlens innehåll inte motsvarar märkningarna. När det gäller bedrägerier är det viktigt att man kan spåra livsmedlen och råvarorna. För att effektivisera förebyggandet av livsmedelsbedrägerier ser utskottet det som angeläget att myndighetssamarbetet intensifieras ytterligare mellan livsmedelstillsynsmyndigheterna, polisens utredare av ekonomiska brott, åklagarmyndigheterna, skattemyndigheterna samt Tullens utredare av ekonomiska brott. 

Utskottet instämmer i det som sägs i propositionsmotiven om att framtidens utmaningar för myndigheternas verksamhet framför allt gäller den globala produktionen av råvaror för livsmedel, den globala produktionen och försäljningen, nätverkandet och kedjebildningen för företagen inom branschen, försäljning och marknadsföring via många kanaler, nya produktionsformer, teknologins utveckling, konsumenternas allt mer differentierade och mångformiga behov, urbaniseringens inverkan på konsumtionen och produktionen av livsmedel, inverkan av befolkningens åldrande, risktåligheten, den cirkulära ekonomin och klimatförändringen. Övervakningen av livsmedelsbedrägerier och distansförsäljning för med sig nya typer av utmaningar för myndighetstillsynen.