Allmänt om ändringen av livsmedelsmarknadslagen

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de ändringar som anges nedan. 

Livsmedelsmarknadslagen ändrades senast 2021 när Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (nedan direktivet om otillbörliga handelsmetoder) sattes i kraft nationellt. Ändringen trädde i kraft den 1 november 2021. I samband med behandlingen av ändringen av livsmedelsmarknadslagen delade jord- och skogsbruksutskottet den oro som framgick av propositionen gällande obalansen i förhandlingspositionen mellan leverantörer och köpare inom den finländska livsmedelskedjan (JsUB 16/2020 rd — RP 199/2020 rd). Utskottet fäster vikt vid att efter behandlingen av ändringen av livsmedelsmarknadslagen har jordbrukets lönsamhet kraftigt försämrats till följd av den exceptionellt dåliga skörden 2021 och Rysslands anfallskrig. För att få till stånd en hållbar lösning på lönsamhetskrisen inom jordbruket krävs åtgärder inom hela livsmedelskedjan. 

Jord- och skogsbruksutskottet har våren 2022 behandlat lönsamhetskrisen inom jordbruket som ett eget ärende (EÄ 11/2022 rd), och utskottet har i ett brev till jord- och skogsbruksministeriet framhållit att det så snart som möjligt bör beredas ytterligare sådana ändringar i konkurrens- och livsmedelsmarknadslagstiftningen med vilka förändringar på marknaden bättre kunde förmedlas vidare i livsmedelskedjan, till exempel genom kostnadsindex och kortare prissättningsperioder. Utskottet anser att dessa ändringar i lagstiftningen fortfarande behövs och förutsätter att beredningen av ändringar i konkurrens- och livsmedelslagstiftningen fortsätter till denna del (Utskottets förslag till uttalande 1). I den aktuella propositionen beskrivs också den utredning som gjorts om kostnadsindex för livsmedelskedjan, men det har ansetts att det krävs ytterligare utredningar innan kostnadsindex kan införas. Utskottet ser det som viktigt att frågan utreds vidare och påpekar också att införandet av index inte i sig är tillräckligt för att lösa de strukturella problem som anknyter till jordbrukets lönsamhet. 

Syftet med de nu föreslagna ändringarna i livsmedelsmarknadslagen är att med åtgärder som kan genomföras med snabb tidtabell förbättra ställningen för de svagaste producenterna i livsmedelskedjan. I propositionen föreslås det att den betalningstid som tillåts enligt livsmedelsmarknadslagen förkortas och att möjligheten för köparen att returnera osålda produkter utan betalning slopas. Utskottet behandlar nedan närmare det föreslagna förbudet mot returnering av osålda produkter. 

Det föreslås att de nuvarande betalningstiderna på högst 30 dagar enligt lagens 2 a § 1 och 2 mom. förkortas till 14 dagar, och att den betalningstid på högst 60 dagar som anges i 2 a § 3 mom. förkortas till högst 30 dagar. Som motvikt till kortare betalningstider föreslås möjligheter till flexibilitet. Enligt lagförslagets paragraf kan man på leverantörens initiativ i leveransavtalet klart och tydligt komma överens om en längre betalningstid. Utskottet påpekar att hela avgiften i regel ska betalas på en gång inom den betalningstid som bestäms i lagen. Enligt artikel 3.1 a i direktivet om otillbörliga handelsmetoder börjar betalningstiden löpa från leveransdagen, om köparen fastställer det belopp som ska betalas. Direktivet ställer således upp vissa yttre villkor för betalning i flera poster. Utskottet föreslår nedan i detaljmotiveringen att bestämmelsen förtydligas ytterligare till denna del. 

Det föreslås att livsmedelsmarknadsombudsmannens uppgifter i lagen kompletteras med en precisering som gäller bevakning av marknaden. I praktiken har ombudsmannen redan nu på eget initiativ bevakat verksamheten på marknaden, alltså ändras de facto inte nuläget trots att uppgiften förs in i lagen. Utskottet välkomnar att livsmedelsmarknadsombudsmannens verksamhet har inletts under det senaste året i samarbete med olika aktörer i livsmedelskedjan, och att ombudsmannen aktivt har publicerat utredningar, anvisningar och rekommendationer. 

Utskottet påpekar att bevakningen av marknaden också är förknippad med frågan om vilka situationer och vilka uppgifter ombudsmannen har möjlighet att få kännedom om. Den föreslagna ändringen påverkar inte ombudsmannens rätt till information eller resurser, vilket i praktiken kan vara problematiskt med tanke på skötseln av uppgiften. Bestämmelsen om rätt till uppgifter förpliktar inte till att ge ombudsmannen uppgifter som på ett allmänt plan gäller marknadens funktion eller utredning av marknadsförhållanden. Sådana uppgifter är till exempel aktörernas inköps- och försäljningspriser, inköps- och försäljningsvolymer samt uppgifter om kostnadsstrukturen. Aktörerna inom branschen kan om de så önskar lämna ut dessa uppgifter till ombudsmannen, men de har ingen skyldighet att göra det. 

Utskottet ser det som viktigt att öppenheten och transparensen inom livsmedelskedjan förbättras. För de finländska konsumenterna är det viktigt att den inhemska matproduktionen tryggas och att det finns ett brett urval av inhemska produkter. Det är dock mycket svårt för konsumenterna att bedöma om alla prishöjningar på livsmedel är motiverade och hur värdet fördelas mellan aktörerna i kedjan. Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att det är viktigt att livsmedelsmarknadsombudsmannen har tillräckliga resurser och medel för att bevaka marknaden. De centrala myndigheterna, det vill säga livsmedelsmarknadsombudsmannen, Konkurrens- och konsumentverket, Naturresursinstitutet och Statistikcentralen, ska samarbeta kring bevakningen av livsmedelsmarknaden och sinsemellan utbyta information om marknaden. Det ska finnas tillgång till heltäckande och aktuell statistik om marknaden. Utskottet förutsätter dessutom att möjligheten att i större omfattning än i nuläget samla in och statistikföra uppgifter om livsmedelsmarknadens funktion utreds, också med beaktande av eventuella behov av att revidera lagstiftningen som gäller insamling och behandling av uppgifter, till exempel statistiklagen (utskottets förslag till uttalande 2). 

Utskottet påpekar att de avtal som ingåtts innan ändringarna i livsmedelsmarknadslagen trädde i kraft 2021 skulle ändras före den 1 maj 2022 så att de motsvarade kraven enligt den nya lagen. Eftersom den reviderade livsmedelsmarknadslagen har tillämpats i sin helhet först från och med våren 2022 är de praktiska erfarenheterna av tillämpningen av lagen fortfarande få. I remissvaren som gäller de nya ändringar som nu föreslås i livsmedelsmarknadslagen har det framförts kritik mot att lagen inom loppet av en relativt kort tid ändras på nytt, utan att det har varit möjligt att grundligt bedöma ändringarnas sammantagna konsekvenser. Det har särskilt uttryckts oro över att ändringar som förbättrar producenternas ställning i praktiken, exempelvis i fråga om betalningstiderna, kan leda till att livsmedelshandeln i fortsättningen gynnar utländska leverantörer inom vissa produktkategorier, om dessa leverantörer kan erbjuda betydligt förmånligare betalningsvillkor än de finländska aktörerna. Konsumentpriserna på livsmedel har stigit och flexibiliteten i konsumenternas ekonomi är liten, vilket kan återspeglas i konkurrensen mellan butikerna när det gäller konsumentpriserna. 

Konsumentpriserna på livsmedel har stigit och flexibiliteten i konsumenternas ekonomi är liten, vilket kan återspeglas i konkurrensen mellan butikerna när det gäller konsumentpriserna. Utskottet anser att farhågorna som lyfts fram delvis är motiverade och betonar rent allmänt vikten av noggrann konsekvensbedömning både när författningar bereds och verkställs. Genom att systematiskt bedöma konsekvenserna av författningsändringar kan man också stödja ett lyckat genomförande av författningarna. Utskottet förutsätter att man, för att säkerställa att de nu föreslagna ändringarna i livsmedelsmarknadslagen inte får konsekvenser som strider mot de uppställda målen, noggrant bevakar vilka konsekvenser ändringarna får på marknaden, i synnerhet för små och medelstora leverantörer, konsumentpriserna och sortimentet (Utskottets förslag till uttalande 3). 

Förbud mot returnering

Det föreslås ett ovillkorligt förbud mot returnering av osålda jordbruksprodukter och livsmedel. Det innebär alltså en ändring av 2 f § om returnering i den gällande livsmedelsmarknadslagen, så att det inte är möjligt att genom ett avtal mellan leverantören och köparen avvika från det förbud mot returnering som anges i paragrafen. I livsmedelskedjan har aktörerna inom dagligvaruhandeln i allmänhet de bästa förutsättningarna att uppskatta vilken efterfrågan det finns på jordbruksprodukter och livsmedel bland konsumenterna. Aktörerna inom dagligvaruhandeln har också i allmänhet möjlighet att påverka produktåtgången till exempel med hjälp av olika rabatter. Ett förbud mot återköpsskyldighet i avtalsförhållanden mellan en butik och en leverantör är motiverat i situationer där en butik har bättre förutsättningar än leverantörerna att uppskatta utvecklingen av efterfrågan och därmed också att bära risken för att den förväntade försäljningsvolymen inte förverkligas. Det kan också antas att större leverantörer har bättre risktäckningskapacitet än mindre aktörer. Ett ovillkorligt förbud mot returnering kan förbättra ställningen för sådana leverantörer som är i utsatt position i förhållande till större aktörer. 

Genom ändringen som gäller returnering av produkter överförs ansvaret i större utsträckning än tidigare på köparen, vilket stöder lagens syfte att trygga de leverantörer som är i svagare ställning. Ändringen begränsar dock parternas avtalsfrihet på ett sätt som inte gör det möjligt att beakta alla särskilda situationer, inte ens när det kan vara nödvändigt för en svagare part. Ändringen kan leda till att stora och medelstora beställningar delas upp, så att leverantörerna säljer mindre partier än tidigare men oftare. Ändringen av bestämmelserna som gäller returnering kan också påverka produktinnovationen. När köparna inte har samma möjlighet till returnering som tidigare är de inte nödvändigtvis villiga att delta i kampanjer eller pröva på nya produkter, särskilt sådana som produceras av små och medelstora företag. Den föreslagna ändringen kan ha betydande konsekvenser för nya produkters tillträde till marknaden, och försämra ställningen särskilt för lokala och regionala små och medelstora företag. Utskottet påpekar att det på de grunder som anförts ovan i enskilda situationer är förståeligt och godtagbart att utöva rätten till returnering. Det kan till exempel vara frågan om produktnyheter eller säsongsprodukter, i och med att varken köparen eller säljaren kan vara säker på hur konsumenterna tar emot dessa produkter. En liknande situation kan uppstå också när ett nytt företag försöker ta sig in på marknaden. För att beakta sådana situationer föreslår utskottet att bestämmelsen om förbud mot returnering kompletteras med möjligheten att på leverantörens initiativ och i mycket begränsad omfattning avtala om undantag från förbudet mot returnering på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen.