Betänkande
KoUB
21
2018 rd
Kommunikationsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem (RP 61/2018 rd)
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem (RP 61/2018 rd): Ärendet har remitterats till kommunikationsutskottet för betänkande. 
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem (RP 61/2018 rd) (RP 104/2018 rd): Ärendet har remitterats till kommunikationsutskottet för betänkande. 
Sakkunniga
Utskottet har hört 
överdirektör, avdelningschef
Juhapekka
Ristola
kommunikationsministeriet
lagstiftningsdirektör
Silja
Ruokola
kommunikationsministeriet
enhetschef
Sanna
Ruuskanen
kommunikationsministeriet
överinspektör
Emma
Särkkä
kommunikationsministeriet
miljöråd
Matias
Warsta
försvarsministeriet
äldre regeringssekreterare
Jenni
Herrala
försvarsministeriet
lagstiftningsråd
Marietta
Keravuori-Rusanen
justitieministeriet
regeringsråd
Ilpo
Helismaa
inrikesministeriet
gränsbevakningsöverinspektör
Pertti
Normia
inrikesministeriet
polisinspektör
Jari
Pajunen
inrikesministeriet
budgetråd
Elina
Selinheimo
finansministeriet
dataombudsman
Reijo
Aarnio
dataombudsmannens byrå
generaldirektör
Kari
Wihlman
Trafikverket
direktör
Laura
Kuistio
Trafikverket
branschdirektör
Raimo
Tapio
Trafikverket
branschdirektör
Olli
Lindroos
Trafiksäkerhetsverket
chefen för juridiska ärenden
Matti
Luopa
Trafiksäkerhetsverket
generaldirektör
Mia
Nykopp
Trafiksäkerhetsverket
generaldirektör
Kirsi
Karlamaa
Kommunikationsverket
direktör
Jarkko
Saarimäki
Kommunikationsverket
ledande expert
Pertti
Suortti
Kommunikationsverket
direktör
Jarkko
Saarimäki
Kommunikationsverket Cybersäkerhetscentret
förvaltningsdirektör
Johanna
Kari
Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot
tullöverinspektör
Olli
Tuomisto
Tullen
direktör
Jukka
Lehtinen
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Mellersta Finland
direktör
Juha
Sammallahti
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland
jurist
Leena
Keisanen
VR-Group Ab
avtalschef
Kimmo
Sinisalo
Helsingforsregionens trafik
trafiksakkunnig
Johanna
Vilkuna
​Finlands Kommunförbund
verkställande direktör
Raine
Luojus
Air Navigation Services Finland Oy (ANS Finland)
verkställande direktör
Pertti
Saarela
Finrail Ab
ledande expert
Tiina
Haapasalo
Finlands näringsliv rf
verkställande direktör
Paavo
Syrjö
Infra rf
avtalsfunktionär
Minna
Salminen
Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf
expert
Kaisa
Saario
Centralhandelskammaren
verkställande direktör
Mika
Mäkilä
Linja-autoliitto
verkställande direktör
Pekka
Aaltonen
Logistiikkayritysten Liitto ry
expert
Aila
Järveläinen
Löntagarorganisationen Pardia rf
vice ordförande
Aila
Järveläinen
ProUnioni rf
ledande expert
Ari
Herrala
Finlands Transport och Logistik SKAL rf
verkställande direktör
Annaleena
Mäkilä
Finlands Hamnförbund rf
verkställande direktör
Nina
Raitanen
Vägföreningen i Finland rf
juridisk chef
Marko
Lahtinen
Tietoliikenteen ja tietotekniikan keskusliitto, FiCom ry.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
kommunikationsministeriet
justitieministeriet
inrikesministeriet
försvarsministeriet
finansministeriet
Trafikverket
Trafiksäkerhetsverket
Kommunikationsverket
Polisstyrelsen
Tullen
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Mellersta Finland
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland
VR-Group Ab
Rundradion
Helsingforsregionens trafik
Lapplands förbund
Birkalands förbund
Air Navigation Services Finland Oy (ANS Finland)
Finavia Abp
Finnair Abp
Finlands näringsliv rf
Infra rf
Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf
Centralhandelskammaren
Linja-autoliitto
Delegationen för logistikkunder (LONK)
Logistiikkayritysten Liitto ry
Skogsindustrin rf
Löntagarorganisationen Pardia rf
Delegationen för bantrafiksbranschen (RAINE)
Finlands Transport och Logistik SKAL rf
Suomen Paikallisliikenneliitto - Finlands Lokaltrafikförbund ry
Suomen Taksiliitto ry
Vägföreningen i Finland rf
Rederierna i Finland rf.
Inget yttrande av 
Skatteförvaltningen
Ålands landskapsregering
Fenniarail Oy
F-Secure Oyj
Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund AKT ry
Biltrafikens Arbetsgivareförbund rf
Finsk Energiindustri rf.
PROPOSITIONERNA
Proposition RP 61/2018 rd
I propositionen föreslår regeringen att det ska stiftas en ny lag om Transport- och kommunikationsverket, en lag om ändring av lagen om Trafikverket (ämbetsverkslagarna) och en gemensam lag om införande av dessa. I propositionen ingår dessutom alla andra ändringsförslag av relevans för reformen på kommunikationsministeriets förvaltningsområde. Förslagen gäller cirka 90 lagar. I dessa bilagelagar ändras de berörda myndigheternas behörigheter så att de stämmer överens med de uppgifter och ansvar som föreskrivs i ämbetsverkslagarna. 
Trafiksäkerhetsverket, Kommunikationsverket och vissa av Trafikverkets verksamheter ska enligt förslaget slås ihop i en ny myndighet, Transport- och kommunikationsverket. Trafikverkets återstående uppgifter och verksamheter övertas av Trafikledsverket. Verket byter namn men i övrigt fortsätter dess verksamhet utan avbrott. Trafikverkets trafiklednings- och trafikstyrningstjänster (ledning av väg-, järnvägs- och sjötrafik) ombildas till ett statligt aktiebolag med specialuppgift. Trafikledsverket behåller dock ansvaret att anordna trafikledning samt ansvaret för därmed sammanhängande avtal och finansiering. Regeringen har lämnat en separat proposition om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag (RP 34/2018 rd). 
Genom den föreslagna myndighetsreformen ges förvaltningsområdet bättre förutsättningar att reagera på nya behov bland användarna och på förändrade förhållanden. Målet för reformen är att utveckla och stärka den strategiska ledningen av förvaltningsområdet och att uppnå synergifördelar. Målet är också en förvaltning som är produktivare och verkningsfullare genom att resurserna används på ett bredare och effektivare sätt. Reformen ligger i linje med målen för spetsprojektet Smidigare författningar och med utvecklingsmålen avseende ledning av den offentliga förvaltningen. Reformen understöder dessutom regeringens mål att bygga upp en gynnsam tillväxtmiljö för digitala tjänster inom transporter. 
Syftet med propositionen är att skapa större klarhet i myndighetsuppgifterna i transport- och kommunikationssektorn, att rationalisera författningarna och att trygga pålitliga, smidiga transport- och kommunikationsnät. Den föreslagna reformen är avsedd att stärka det dynamiska transportsystemet och den elektroniska kommunikationen som sammanhängande helhet. Detta innebär nya tjänster för användarna och främjar företagsverksamheten. Ett ytterligare mål är att förbättra möjligheterna att ta till vara information om trafik och transporter, och på så sätt understödja utvecklingen av nya digitala tjänster. Reformen underbygger den öppna marknad som redan införts inom kommunikation och främjar införandet av motsvarande praxis i transportsektorn. En rationaliserad förvaltning och ett bättre regleringsklimat skapar möjligheter till försök och uppstartverksamhet. Det blir samtidigt möjligt att attrahera internationell finansiering och kompetens till Finland, vilket höjer sysselsättningen. 
Propositionen understöder följande spetsprojekt i regeringsprogrammet: smidigare författningar (rationalisering av lagstiftningen) och digitalisering i myndigheternas verksamhet och i näringslivet. 
Det föreslås att lagen som inför lagstiftningen om genomförandet av myndighetsreformen på kommunikationsministeriets förvaltningsområde och om omorganisering av myndigheternas uppgifter ska träda i kraft så snart som möjligt. För de övriga lagarnas del är tanken att de ska träda i kraft den 1 januari 2019. Med tanke på det förberedande arbetet och organiseringen kunde en generaldirektör utses för Transport- och kommunikationsverket redan den 1 oktober 2018. 
Proposition RP 104/2018 rd
I propositionen föreslår regeringen komplettering av regeringens proposition med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem. 
I den kompletterande propositionen föreslås tekniska ändringar till den ursprungliga propositionen. Ändringarna gäller framför allt vissa lagförslag som riksdagen redan godkänt och deras ingresser. 
Dessutom föreslås det i propositionen att hänvisningarna till eller textavsnitten om landskapsreformen stryks ur lagförslagen. Däremot ska till vissa lagförslag i propositionen fogas omnämnanden om samarbete med landskapsförbunden. Det föreslås att hänvisningarna till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (RP 29/2018 rd) ändras till hänvisningar till förvaltningsprocesslagen (586/1996). Hänvisningar till EU:s allmänna dataskyddsförordning stryks till den del de kan anses vara onödiga. De bestämmelser som grundar sig på de anslutande lagarna i regeringens proposition om vägtrafiklagen (RP 180/2017 rd) ändras så att de motsvarar gällande lagstiftning. Dessutom fogas ändringsförslag som gäller vägtrafiklagen (267/1981) till propositionen. 
Det föreslås att det lagförslag som gäller lagen om sjömanspensioner, det lagförslag som gäller räddningslagen och det lagförslag som gäller polislagen stryks ur propositionen. 
Avsikten är att den överföring av personal och uppgifter som gäller trafikfrågor inom landskapsreformen ska lämnas till riksdagen för behandling genom en separat regeringsproposition hösten 2018. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Syftet med den nu aktuella myndighetsreformen är att anpassa verken inom kommunikationsministeriets ansvarsområde till den föränderliga omvärlden, där transporter och kommunikation som en följd av digitaliseringen och automatiseringen inom trafiken knyts allt närmare varandra. Myndighetsreformen möjliggör nya handlingsmodeller där det uppstår samverkanseffekter som gör det möjligt att nå bättre resultat genom effektivare resursanvändning. Det handlar om en omfattande totalreform, och de sakkunniga var under utfrågningen därför bekymrade över att det är svårt att uppskatta nyttan av reformen. Ett annat orosmoment är att verksamheten hos välfungerande system till vissa delar rentav kan försvåras i framtiden. Enligt uppgifter som utskottet fått från kommunikationsministeriet och verken är den planerade reformen och dess syften behövliga och lämpliga. 
Utskottet har gjorts uppmärksamt på att personalen är oroad över både jobben och verksamheten. Utskottet ser det som viktigt att personalens ställning fastställs med det snaraste. Därför är det viktigt att den nya tjänsten som generaldirektör kan inrättas och att man kan vidta åtgärder för att tillsätta tjänsten genast efter det att lagarna trätt i kraft. När utskottet uttryckt sin oro över personalens ställning i de nya verken har det försäkrats att reformen har beretts i god andra tillsammans med de anställda och deras representanter. 
Uppgiftsfördelningen mellan de verk som inrättas
Under utfrågningen fäste de sakkunniga utskottets uppmärksamhet vid att uppgiftsfördelningen mellan Trafikledsverket och Transport- och kommunikationsverket bör vara tydlig bland annat när det gäller planeringen av trafiksystem och infrastruktur. En tydlig uppgiftsfördelning mellan de verken är viktig särskilt med tanke på den helhet som består av trafiksystemet och markanvändningen. Därför är det viktigt att se till att Trafikledsverket får behålla en tillräckligt stor och tydligt sammanhållen del av de uppgifter inom planering, utveckling och underhåll av infrastrukturen för trafik- och farleder som i dag hör till Trafikverket. Utskottet betonar att det inte får finnas några oklarheter eller motstridigheter i fråga om verkens uppgifter. 
Kommunikation
De sakkunniga har varit bekymrade över att kommunikationen kommer att utgöra bara en liten del av det nya stora verkets uppgifter. Man befarar att resurserna för kommunikationsfrågor då inte kommer att räcka för att trygga viktiga samhällsuppgifter. Det är angeläget att resurserna för och verksamheterna inom kommunikation fortsatt säkerställs. 
Cybersäkerhetscentret
Enligt uppgift till utskottet utgör Cybersäkerhetscentret i dag ett särskilt ansvarsområde vid Kommunikationsverket. Centrets placering vid en myndighet med tyngdpunkt inom kommunikationssektorn har inte hindrat det från att producera tjänster för hela samhället på riksomfattande basis. I fortsättningen är det meningen att centret ska finnas vid Transport- och kommunikationsverket där det har en separat verksamhet. Utöver centrets verksamhet inom andra samhällssektorer är syftet med centrets verksamhet att stödja omställningen inom trafik och transport och se till att informationssäkerhetsaspekterna beaktas bland annat i samband med olika försök. 
Av de nuvarande verksamheterna vid Kommunikationsverket upplevs enligt de sakkunniga särskilt Cybersäkerhetscentret och frekvensförvaltningen som viktiga förvaltningsövergripande verksamheter också utanför kommunikationsministeriets förvaltningsområde. Kommunikationsverket har ansett att myndighetsreformen inte försvagar eller äventyrar Cybersäkerhetscentrets eller frekvensförvaltningens verksamheter i det avseendet. Enligt Kommunikationsverket kommer Cybersäkerhetscentrets ställning vid det sammanslagna nya Transport- och kommunikationsverket enligt den föreslagna lagen om Transport- och kommunikationsverket att vara stark, fristående och intakt i såväl funktionellt som organisatoriskt hänseende. Utskottet framhåller att det även i fortsättningen måste ses till att Cybersäkerhetscentret är pålitligt, att de finns kontinuitet i verksamheten, att finansieringen är tillräcklig och att centret har operativa verksamhetsförutsättningar. 
Uppföljning
Det handlar om en stor reform där verksamheter inom kommunikation, trafik och transporter slås ihop. Under utfrågningen tillstyrkte de sakkunniga reformen, men man var också bekymrad över huruvida målen med reformen kan nås. Särskilt oroade man sig för Cybersäkerhetscentrets effektiva och konfidentiella verksamhet och självständiga roll. Utskottet anser därför att det är viktigt att kommunikationsministeriet noga följer hur reformen utfaller, särskilt när det gäller kommunikationen och Cybersäkerhetscentret. 
Strukna lagförslag
Genom proposition RP 104/2018 rd har man strukit lagförslaget om sjömanspensioner (lagförslag 41), lagförslaget om räddningslagen (lagförslag 42) och lagförslaget om polislagen (lagförslag 43). 
Beredningen av lagen
Utskottet fäster uppmärksamhet vid kvaliteten på lagberedningen. Den ursprungliga propositionen är visserligen omfattande, men också den kompletterande propositionen innehåller många fel. Det framgår av förteckningen i detaljmotiveringen över lagtekniska och tekniska korrigeringar. Utskottet understryker den centrala betydelsen av justitieministeriets laggranskning och framhåller att laggranskningen får förbigås endast i undantagsfall, om det finns särskilda skäl. Utskottet vill göra tjänstemannaledningen vid kommunikationsministeriet uppmärksam på nivån på lagberedningen. Det är nödvändigt att ministeriet vidtar åtgärder för att förbättra lagberedningen. 
DETALJMOTIVERING
Lagtekniska och tekniska ändringar
Utskottet har gjort lagtekniska och tekniska ändringar i följande lagbestämmelser: 
lagförslag 1 om Transport- och kommunikationsverket: 11 §. 
lagförslag 2 om ändring av lagen om Trafikverket: 2 §. 
lagförslag 3 om införande av lagstiftningen om genomförande av ämbetsverksreformen och omorganisering av ämbetsverkens uppgifter inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde: 2, 5, 6, 10, (11) och 11 (13) §. 
lagförslag 4 om ändring av körkortslagen: Ingressen och 3, 17, 18, 31 a, 34, 35, 36, 37, 38, 47, 52, 61, 63, 78, 82 och 88 §. 
lagförslag 5 om ändring av lagen om fordonsbesiktningsverksamhet: Ingressen och 5 och 18 §. 
lagförslag 7 om ändring av lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon: 7 §. 
lagförslag 8 om ändring av fordonslagen: Ingressen och 3, 29 b, 31, 58, 76 och 96 §. 
lagförslag 9 om ändring av fordonsskattelagen: Ingressen och 48 och 58 §. 
lagförslag 11 om ändring av territorialövervakningslagen: Ingressen. 
lagförslag 12 om ändring av lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg: Ingressen och 2 § 24 punkten och 36, 41, 75, 77, 79 och 82 §. 
lagförslag 13 om ändring av lagen om fartygstrafikservice: Ingressen och 2, 19 a, 20 c och 22 a §. 
lagförslag 14 om ändring av 1 § i fartygsregisterlagen: Ingressen. 
lagförslag 15 om ändring av lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans: 10 a §. 
lagförslag 17 om ändring av bilskattelagen: Ingressen. 
lagförslag 19 om ändring av 20 § i lagen om transport av djur: 20 §. 
lagförslag 21 om ändring av lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet: Ingressen och 7 e §. 
lagförslag 22 om ändring av lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden: 8 §. 
lagförslag 23 om ändring av lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg: Ingressen och 14 §. 
lagförslag 25 om ändring av 52 a § i lagen om Finansinspektionen: Ingressen. 
lagförslag 26 om ändring av 6 § i lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet: 6 §. 
lagförslag 29 om ändring av 13 och 28 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet: Ingressen och 28 §. 
lagförslag 32 om ändring av luftfartslagen: 2, 3, 7, 75, 105, 106, 139, 155, 168, 178 och 181 §. 
lagförslag 33 om ändring av 23 § i lagen om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät: 23 §. 
lagförslag 34 om ändring av 59 och 108 a § i avfallslagen: Ingressen. 
lagförslag 37 om ändring av lagen om förarexamensverksamhet: 2, 3 a, 7 b och 15 §. 
lagförslag 38 om ändring av lagen om stöd för byggande av bredband i glesbygdsområden: Ingressen och 13 och 17 §. 
lagförslag 40 om ändring av lagen om marin utrustning: Ingressen och 18 §. 
lagförslag 41 om ändring av lagen om läkarundersökning av fartygspersonal: 10 §. 
lagförslag 42 om ändring av 3 och 19 § i lagen om fartygspersonalens arbets- och boendemiljö samt mathållningen ombord på fartyg: Lagrubriken. 
lagförslag 43 om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg: Ingressen och 2 och 6 §. 
lagförslag 45 om ändring av lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart: 2 §. 
lagförslag 46 om ändring av lagen om tillsynsavgift för flygtrafiken: Ingressen och 11 §. 
lagförslag 47 om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar: Ingressen och 4 §. 
lagförslag 51 om ändring av lagen om transportservice: Ingressen och II avd. 1 kap. 2, 3 och 9 §, 4 kap. 3 §, 7 kap. 4 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 5, 6 och 8 §, 13 kap. 3 och 6 §, IV avd. 2 kap. 5 §, 4 kap. 5 §, V avd. 3 kap. 4, 5 och 8 §, VI avd. 1 kap. 3 h och 5 §. 
lagförslag 52 om ändring av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen: 14 §. 
lagförslag 53 om ändring av lotsningslagen: Ingressen och 11 d och 14 §. 
lagförslag 55 om ändring av lagen om passagerarfartygs personlistor: 12 §. 
lagförslag 56 om ändring av 24 § i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg: 24 §. 
lagförslag 57 om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten: 1 kap. 2 §, 2 kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 2 §, 4 kap. 8 §, 5 kap. 5 §, 7 kap. 6 §, 7 a kap. 3 §, 12 kap. 11, 12 och 17 §. 
lagförslag 58 om ändring av sjölagen: Ingressen och 18 kap. 7 §. 
lagförslag 59 om ändring av 3 och 17 § i lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport: Ingressen. 
lagförslag 61 om ändring av sjöräddningslagen: Ingressen och 4 §. 
lagförslag 66 om ändring av bränsleavgiftslagen: Ingressen. 
lagförslag 67 om ändring av postlagen: 17 och 80 §. 
lagförslag 68 om ändring av banlagen: Ingressen och 3, 5, 6, 22 a, 38, 40, 43, 57, 87 och 91 §. 
lagförslag 72 om ändring av 27 och 28 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden: Ingressen. 
lagförslag 73 om ändring av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation: 4, 18, 25, 28, 40, 49, 65, 68, 157, 163, 164, 209, 242, 253, 253 a, 253 b, 253 d och 271 c §. 
lagförslag 74 om ändring av lagen om driftskompatibilitet för elektroniska vägtullsystem 24 §. 
lagförslag 77 om ändring av lagen om transport av farliga ämnen: 13 a §. 
lagförslag 79 om ändring av lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster: Ingressen och 7 b, 30 och 43 §. 
lagförslag 83 om ändring av 35 § i lagen om vattentjänster: 35 §. 
lagförslag 84 om ändring av lagen om registrering av farkoster: 41 §. 
lagförslag 87 om ändring av lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken: 63 §. 
lagförslag 88 om ändring av miljöskyddslagen: 24 §. 
Lagförslag 3
1 §. Författningar som träder i kraft.
Det föreslås nedan att lagförslag 28 ska förkastas. Utskottet har därför omarbetat lagförteckningen i enlighet med detta. 
4 §. Övergångsbestämmelser som gäller Transport- och kommunikationsverkets uppgifter.
Enligt uppgift från kommunikationsministeriet bör laghänvisningen gälla både 2 och 3 § i lagen om Transport- och kommunikationsverket. Enligt ministeriet behövs kompletteringen för att det inte ska uppstå oklarheter om Cybersäkerhetscentrets uppgifter eller personalöverföringar. 
10 §. Övergångsbestämmelser som gäller närings-, trafik- och miljöcentralerna.
Enligt uppgift från kommunikationsministeriet ska paragrafen strykas i lagen eftersom den på grund av landskapsreformen är onödig i det här sammanhanget. 
Lagförslag 28 i proposition RP 61/2018 rd
I lagförslagets 19 § finns det hänvisningar till upphävda bestämmelser. Enligt uppgift från kommunikationsministeriet kommer inrikesministeriet att förelägga riksdagen en ny proposition om saken där det föreslås att den nu aktuella lagen ska upphävas. Därför föreslår utskottet att det lagförslag som nu behandlas ska förkastas. 
Lagförslag 42
Ingressen.
Utskottet föreslår att lagens 8 § stryks och har gjort en motsvarande ändring i ingressen. 
8 §. Inspektioner och utlåtanden för sjöarbetscertifikat.
Enligt uppgift från kommunikationsministeriet har 8 § ändrats genom lag 448/2018, som träder i kraft den 8 januari 2019. Utskottet har därför strukit paragrafen ur den nu aktuella lagen. 
Lagförslag 47
27 §. Växelverkan.
I 2 mom. har utskottet ändrat landskap till kommun. 
Lagförslag 51
II avd. 7 kap. 4 §. Beviljande av tillstånd.
Utskottet har kompletterat paragrafen med 3 och 4 mom., som fallit bort från den kompletterande propositionen. 
Lagförslag 79
49 §. Sökande av ändring i myndighetsbeslut.
I 5 mom. i den kompletterande propositionen finns det en hänvisning till den dataskyddslag som ska stiftas utifrån regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning som kompletterar EU:s allmänna dataskyddsförordning (RP 9/2018 rd). Enligt uppgift från kommunikationsministeriet är momentet endast informativt. Dataskyddslagen har ännu inte stiftats i enlighet med propositionen, och utskottet har därför strukit momentet. 
Lagförslag 81
7 §.
Till 7 § 6 punkten i regeringens proposition RP 61/2018 rd har fogats den tjänst som underrättelseombudsman och de tjänster vid underrättelseombudsmannafunktionen som planeras bli inrättade i samband med de så kallade underrättelselagarna. Dessa nämns inte i motiven till propositionen och har inte i enlighet med praxis utmärkts med kursiv i parallelltexterna. 
Tjänsterna har ännu inte inrättats, och utskottet har därför strukit dem i punkten. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Kommunikationsutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslag 18, 20, 24, 36, 49, 50, 62, 63, 69, 71, 76, 78, 80, 86 och 89 i proposition RP 61/2018 rd utan ändringar. 
Riksdagen godkänner det lagförslag 60 i proposition RP 104/2018 rd som är lagförslag 90 i betänkandet utan ändringar. 
Riksdagen godkänner lagförslag 6, 10, 16, 27, 30, 31, 39, 44, 48, 54, 70, 75, 82 och 85 i proposition RP 61/2018 rd och lagförslag 6, 10, 14, 17, 18, 19, 24, 28, 32, 36, 47, 50, 54 och 57 i proposition RP 104/2018 rd utan ändringar och sammanförda till lagförslag 6, 10, 16, 27, 30, 31, 39, 44, 48, 54, 70, 75, 82 och 85 i betänkandet. 
Riksdagen godkänner lagförslag 11, 14, 17, 19, 22, 25, 26, 29, 33, 34, 42, 59, 61 och 72 i proposition RP 61/2018 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) 
Riksdagen godkänner lagförslag 1—5, 7—9, 12, 13, 15, 21, 23, 32, 35, 37, 38, 40, 41, 43, 45—47, 51—53, 55—58, 66—68, 73, 74, 77, 79, 81, 83, 84, 87 och 88 i proposition RP 61/2018 rd och lagförslag 1—5, 7—9, 11—13, 15, 16, 20—23, 25—27, 29—31, 33—35, 37—40, 44—46, 48, 49, 51—53, 55, 56, 58 och 59 i RP 104/2018 rd med ändringar och sammanförda till lagförslag 1—5, 7—9, 12, 13, 15, 21, 23, 32, 35, 37, 38, 40, 41, 43, 45—47, 51—53, 55—58, 66—68, 73, 74, 77, 79, 81, 83, 84, 87 och 88 i betänkandet. (Utskottets ändringsförslag) 
Riksdagen förkastar lagförslag 28 i proposition RP 61/2018 rd. 
Riksdagen förkastar lagförslag 60, 64 och 65 i proposition RP 61/2018 rd och lagförslag 41—43 i proposition RP 104/2018 rd sammanförda. 
1. 
Lag 
om Transport- och kommunikationsverket 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 kap. 
Transport- och kommunikationsverkets ställning och uppgifter 
1 § 
Ställning och verksamhetsidé 
Transport- och kommunikationsverket är ett ämbetsverk på centralnivå inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde som sköter sådana myndighetsuppgifter som avser trafik, transport och elektronisk kommunikation. 
Transport- och kommunikationsverket främjar informationssamhällets och trafiksystemets utveckling samt fungerande och säkra trafik-, transport- och kommunikationsförbindelser och tjänster som gäller trafik, transport och kommunikation. Dessutom främjar verket genom sin verksamhet trafiksystemets funktion och automatisering, trafiksäkerheten och verksamhetsförutsättningarna för regionerna och näringslivet samt en hållbar utveckling i hela landet. Verket utgår i sin verksamhet från kundernas behov och utnyttjar sektorsövergripande sakkunskap. Verket bedriver en förutseende verksamhet som är informations- och riskbaserad. 
Verkets geografiska verksamhetsområde är hela landet, om inte något annat föreskrivs särskilt. 
2 § 
Verkets uppgifter 
Transport- och kommunikationsverket har till uppgift att  
1) främja trafik- och kommunikationssäkerheten samt den tekniska utvecklingen och störningsfriheten inom detta område, 
2) sköta sådana uppgifter inom trafik, transport och elektronisk kommunikation som gäller reglering, tillstånd, godkännanden, register, tillsyn, kompetens och examina som avser verksamhetsområdet samt informationstjänster och statistikföring inom verksamhetsområdet, 
3) begränsa miljöolägenheter som orsakas av trafiken, 
4) svara för ordnandet av sjökartläggningen, 
5) utveckla och främja trafik-, transport- och kommunikationstjänsterna, utbudet av dessa tjänster och transport- och kommunikationsmarknadens funktionsduglighet samt sörja för uppgifter som avser användarnas och passagerarnas rättigheter, 
6) främja digitaliseringen och automatiseringen inom transport och kommunikation och inom denna marknad samt skapa förutsättningar för experiment, undersökningar och innovationer som gäller trafik, transport och kommunikation, 
7) utveckla verksamhetsförutsättningarna för offentlig persontrafik, godstrafik och logistik, 
8) svara för den särskilda finansieringen av trafik- och transporttjänster i skärgården inom ramen för statsbudgeten, 
9) planera användningen av radiofrekvenser, främja radiokommunikationen i tekniskt hänseende, utreda och undanröja störningar i radiokommunikationen, sköta marknadsövervakningen i fråga om radioutrustning, övervaka att villkoren för nätkoncessioner iakttas och sköta förvaltningen i fråga om radiotillstånd samt annan frekvensförvaltning, 
10) sköta tillsynsuppgifter som gäller postverksamheten samt register- och tillsynsuppgifter som gäller domännamn, 
11) sköta uppgifter som gäller statsbidrag och statsunderstöd samt beskattningsuppgifter som gäller trafik och transport, 
12) svara för uppgifter som åligger den behöriga myndigheten för sjötrafikledning och, biträdd av den som tillhandahåller fartygstrafikservice, framställa aktuella lägesbilder över sjötrafiken för försvars- och säkerhetsmyndigheterna, samt 
13) inom den egna verksamheten sörja för beredskapen för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden, främja och övervaka funktionssäkerheten i trafiksystemet och den elektroniska kommunikationen samt inom sitt verksamhetsområde stödja samhällets allmänna beredskap för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden. 
Transport- och kommunikationsverket samordnar och övervakar beredningen och genomförandet av den riksomfattande trafiksystemplaneringen och producerar och uppdaterar riksomfattande strategiska program, åtgärdshelheter och lägesinformation för trafiksystemets olika aktörer. Verket deltar i trafiksystemplaneringen och beredningen av åtgärder i egenskap av sakkunnig i fråga om transportservice, marknadens funktion, utnyttjande av information och främjande av automation. Verket deltar också i den regionala trafiksystemplaneringen tillsammans med landskapsförbunden, kommunerna, stadsregionerna och andra aktörer. 
Dessutom ska verket 
1) meddela tekniska föreskrifter som gäller verksamhetsområdet, inom ramen för särskilt föreskriven behörighet, 
2) delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde, och 
3) inom ramen för sina befogenheter ingå sådana internationella överenskommelser av teknisk karaktär som inte gäller området för lagstiftningen. 
Verket ska även sörja för andra sådana myndighetsuppgifter inom verksamhetsområdet som det har enligt särskilda bestämmelser.  
3 § 
Cybersäkerhetscentrets uppgifter 
Transport- och kommunikationsverkets cybersäkerhetscenter, nedan Cybersäkerhetscentret, har till uppgift att stödja, styra och övervaka informationssäkerheten och tillgodoseendet av integritetsskyddet vid elektronisk kommunikation. Cybersäkerhetscentret ska upprätthålla en lägesbild över den nationella cybersäkerheten. Cybersäkerhetscentret ska i sin verksamhet främja och säkerställa informationssäkerheten i informationssystem och datakommunikation. Cybersäkerhetscentret är ansvarig myndighet för den offentligt reglerade satellittjänsten. Dessutom ska Cybersäkerhetscentret sörja för kommunikationsbranschens beredskap för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden, främja och övervaka funktionssäkerheten i den elektroniska kommunikationen samt inom sitt verksamhetsområde stödja samhällets allmänna beredskap för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden.  
Cybersäkerhetscentret svarar för sin del för de av verkets uppgifter som anges i 2 § 1 mom. 1 och 13 punkten. 
Transport- och kommunikationsverket kan tillhandahålla sådana offentligrättsliga prestationer eller enligt företagsekonomiska grunder prissatta prestationer som baserar sig på Cybersäkerhetscentrets uppgifter enligt 1 mom., samt ingå avtal om utförandet av sådana prestationer. 
2 kap. 
Transport- och kommunikationsverkets organisation och ledning 
4 § 
Ledning och personal  
Chef för Transport- och kommunikationsverket är en generaldirektör, som utnämns av statsrådet. Generaldirektören svarar för att verkets verksamhet utvecklas och leder till resultat och för att resultatmålen nås. 
Övrig personal utnämns eller anställs av generaldirektören, om inte något annat bestäms i arbetsordningen. 
Närmare bestämmelser om ledningen av verket och skötseln av verkets uppgifter samt bestämmelser om behörighetsvillkoren för andra tjänster vid verket än tjänsten som generaldirektör, om förordnande av ställföreträdare för generaldirektören och om övriga frågor som gäller personalen utfärdas genom förordning av statsrådet. 
5 § 
Cybersäkerhetscentret 
Cybersäkerhetscentret är i organisatoriskt och funktionellt hänseende fristående. Det lyder direkt under generaldirektören och svarar för riksomfattande informationssäkerhetsuppgifter.  
6 § 
Regleringsorganet för järnvägssektorn 
I samband med Transport- och kommunikationsverket finns det självständiga och oberoende nationella regleringsorgan för järnvägssektorn som avses i artikel 55 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, och om vars ställning, beslutanderätt och uppgifter det föreskrivs särskilt. 
7 § 
Beslutanderätt 
Generaldirektören avgör de till Transport- och kommunikationsverket hörande ärenden som inte enligt gällande bestämmelser eller enligt arbetsordningen ska avgöras av någon annan tjänsteman. Generaldirektören kan också i enskilda fall överta avgörandet av ett ärende som annars skulle avgöras av en underlydande. Generaldirektören får dock inte överta avgörandet av ett ärende som enligt lag eller enligt arbetsordningen omfattas av den behörighet som tillkommer regleringsorganet för järnvägssektorn eller omfattas av den behörighet Cybersäkerhetscentret har när det gäller internationella informationssäkerhetsförpliktelser, bedömning av myndigheters informationssystem eller datakommunikation eller godkännande av bedömningsorgan för informationssäkerhet.  
Närmare bestämmelser om behandlingen och avgörandet av ärenden vid verket utfärdas genom förordning av statsrådet. 
8 § 
Arbetsordning 
Genraldirektören utfärdar Transport- och kommunikationsverkets arbetsordning som innehåller bestämmelser om  
1) organisationen, 
2) utövandet av beslutanderätten, 
3) den interna ledningen, 
4) andra ställföreträdare än ställföreträdare för generaldirektören, och 
5) övriga frågor som hör till den interna förvaltningen. 
3 kap. 
Särskilda bestämmelser 
9 § 
Överföring av vissa biträdande uppgifter 
Utöver vad som föreskrivs annanstans i lag får Transport- och kommunikationsverket till privata eller offentliga tjänsteleverantörer föra över sådana rådgivningstjänster, kundtjänstuppgifter, dokumentserviceuppgifter och andra biträdande uppgifter som inte innebär utövande av beslutanderätt.  
När verket överför uppgifter ska det säkerställa att tjänsteleverantören har tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta uppdraget. På den som utför uppgifterna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid utförande av uppgifter som avses i 1 mom. Bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (412/1974). 
10 § 
Företrädande av staten 
Transport- och kommunikationsverket kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstolar och hos myndigheter statens rätt och fördel i alla de ärenden som gäller verkets uppgiftsområde samt annanstans än i landskapet Åland i sådana ärenden för vilka ingen behörig myndighet har föreskrivits särskilt. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
2. 
Lag 
om ändring av lagen om Trafikverket 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Trafikverket (862/2009) lagens rubrik och 1—7 § samt  
fogas till lagen nya kapitelrubriker före 1, 3 och 6 § som följer:  
Lag 
                                                      om Trafikledsverket 
1 kap. 
Trafikledsverkets ställning och uppgifter 
1 § 
Ställning och verksamhetsidé 
Trafikledsverket är ett ämbetsverk på centralnivå inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde som i egenskap av huvudman för trafik- och farleder svarar för upprätthållandet och utvecklandet av servicenivån på vägar, järnvägar och farleder när det gäller de trafik- och farleder som förvaltas av staten. Verket främjar genom sin verksamhet trafikledsnätets funktion, automatisering, trafiksäkerhet och en hållbar utveckling av trafikledsnätet som en integrerad del av trafiksystemet samt verksamhetsförutsättningarna för regionerna och näringslivet och en balanserad utveckling av dem.  
Trafikledsverket utgår i sin verksamhet från kundernas behov och utnyttjar befintlig sakkunskap. Verket bedriver en förutseende verksamhet som är informations- och riskbaserad. 
Trafikledsverkets geografiska verksamhetsområde är hela landet, om inte något annat föreskrivs särskilt. 
2 § 
Verkets uppgifter 
Trafikledsverket har till uppgift att 
1) svara för de statliga väg- och bannät och de farleder som verket är huvudman för, för utvecklandet av dem samt för samordnandet av åtgärder som gäller dem i hela landet, 
2) begränsa miljöolägenheter som orsakas av trafiken, 
3) svara för trafikstyrningen, 
4) främja digitaliseringen och automatiseringen av transportservice och trafiksystem, 
5) svara för underhållet av landsvägarna och upprätthållandet av deras servicenivå, för genomförandet av viktiga vägprojekt och för riksomfattande uppgifter inom väghållningen samt för planering, byggande och underhåll av järnvägar och farleder och upprätthållandet av deras servicenivå, 
6) svara för styrningen av verksamheten vid närings-, trafik- och miljöcentralerna inom sitt verksamhetsområde och för samordningen av väghållningen vid nämnda centraler,  
7) svara för och administrera informationsresurser som gäller trafikleder, sörja för statistikföringen inom verksamhetsområdet samt svara för det samarbete som gäller trafik- och trafikledsdata, 
8) trygga vintersjöfartens förutsättningar, 
9) främja en fungerande marknad för trafik- och farledshållning,  
10) inom den egna verksamheten sörja för beredskapen för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden samt inom sitt verksamhetsområde främja samhällets allmänna beredskap för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden, samt 
11) slå vakt om och sköta kulturhistoriskt värdefulla fastighetsobjekt, kulturmiljöer och kulturegendom som verket har i sin besittning. 
Trafikledsverket deltar i egenskap av sakkunnig i trafik- och farledshållning och innehavare av trafikledsegendom i trafiksystemplaneringen och beredningen av åtgärder som gäller trafiknäten samt i markanvändningssamarbetet. Verket deltar också i samordningen av trafiken och markanvändningen och i uppgörandet av riksomfattande planer för trafiksystemen och i den regionala trafiksystemplaneringen tillsammans med landskapsförbunden, kommunerna, stadsregionerna och andra aktörer. 
Verket får dessutom 
1) inom ramen för sina befogenheter ingå sådana internationella överenskommelser av teknisk karaktär som inte gäller området för lagstiftningen, och 
2) delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde. 
Verket ska även sörja för andra sådana uppgifter inom sitt verksamhetsområde som det har enligt särskilda bestämmelser. 
2 kap. 
Trafikledsverkets organisation och ledning 
3 § 
Ledning och personal 
Chef för Trafikledsverket är en generaldirektör, som utnämns av statsrådet. Generaldirektören svarar för att verkets verksamhet utvecklas och leder till resultat och för att resultatmålen nås. 
Beslut om verkets organisation i övrigt fattas av generaldirektören. Övrig personal utnämns eller anställs av generaldirektören, om inte något annat bestäms i arbetsordningen. 
Närmare bestämmelser om ledningen av verket och skötseln av verkets uppgifter samt bestämmelser om behörighetsvillkoren för andra tjänster vid verket än tjänsten som generaldirektör, om förordnande av ställföreträdare för generaldirektören och om övriga frågor som gäller personalen utfärdas genom förordning av statsrådet. 
4 § 
Beslutanderätt 
Generaldirektören avgör de till Trafikledsverket hörande ärenden som inte enligt gällande bestämmelser eller enligt arbetsordningen ska avgöras av någon annan tjänsteman. Generaldirektören kan också i enskilda fall överta avgörandet av ett ärende som annars skulle avgöras av en underlydande. 
Närmare bestämmelser om behandlingen och avgörandet av ärenden vid verket utfärdas genom förordning av statsrådet. 
5 § 
Arbetsordning 
Generaldirektören utfärdar Trafikledsverkets arbetsordning, som innehåller bestämmelser om 
1) organisationen, 
2) utövandet av beslutanderätten, 
3) den interna ledningen, 
4) andra ställföreträdare än ställföreträdare för generaldirektören, och 
5) övriga frågor som hör till den interna förvaltningen. 
3 kap. 
Särskilda bestämmelser 
6 § 
Överföring av vissa uppgifter 
Trafikledsverket får till privata eller offentliga tjänsteleverantörer föra över sådana dokumentserviceuppgifter, rådgivningstjänster, förvaltningstjänster, biträdande fältuppgifter och uppgifter i anslutning till markförvärv och inlösen som inte innebär utövande av beslutanderätt.  
Tjänsteleverantören ska ha tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta de uppgifter som avses i 1 mom. På den som utför uppgifterna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid utförande av uppgifter enligt denna paragraf. Bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (412/1974). 
7 § 
Företrädande av staten 
Trafikledsverket kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstolar och hos myndigheter statens rätt och fördel i alla de ärenden som gäller verkets uppgiftsområde samt annanstans än i landskapet Åland i sådana ärenden för vilka ingen behörig myndighet har föreskrivits särskilt. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
3. 
Lag 
om införande av lagstiftningen om genomförande av ämbetsverksreformen och omorganisering av ämbetsverkens uppgifter inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Författningar som träder i kraft  
Följande lagar träder i kraft den 1 januari 2019:  
1) lagen om Transport- och kommunikationsverket (/), 
2) lagen om ändring av lagen om Trafikverket (/),  
3) lagen om ändring av körkortslagen (/), 
4) lagen om ändring av lagen om fordonsbesiktningsverksamhet (/), 
5) lagen om ändring av 14 § i lagen om flyttning av fordon (/), 
6) lagen om ändring av lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon (/), 
7) lagen om ändring av fordonslagen (/), 
8) lagen om ändring av fordonsskattelagen (/), 
9) lagen om ändring av lagen om alkolås (/), 
10) lagen om ändring av territorialövervakningslagen (/), 
11) lagen om ändring av lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (/), 
12) lagen om ändring av lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (/), 
13) lagen om ändring av lagen om fartygstrafikservice (/), 
14) lagen om ändring av 1 § i fartygsregisterlagen (/), 
15) lagen om ändring av lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (/), 
16) lagen om ändring av bilskattelagen (/), 
17) lagen om ändring av 33 § i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (/), 
18) lagen om ändring av 20 § i lagen om transport av djur (/), 
19) lagen om ändring av 1 § i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut (/), 
20) lagen om ändring av lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (/), 
21) lagen om ändring av lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden (/), 
22) lagen om ändring av lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg (/), 
23) lagen om ändring av 2 § i lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (/), 
24) lagen om ändring av 52 a § i lagen om Finansinspektionen (/), 
25) lagen om ändring av 6 § i lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet (/), 
26) lagen om ändring av lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift (/), 
27) lagen om ändring av 19 och 32 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (   /   ), 
27) lagen om ändring av 13 och 28 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (/), 
28) lagen om ändring av lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (/), 
29) lagen om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden (/), 
30) lagen om ändring av luftfartslagen (/), 
31) lagen om ändring av 23 § i lagen om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät (/), 
32) lagen om ändring av 59 och 108 a § i avfallslagen (/), 
33) lagen om ändring av lagen om tillsynsavgift för besiktningsverksamheten (/), 
34) lagen om ändring av 6 § i containerlagen (/), 
35) lagen om ändring av lagen om förarexamensverksamhet (/), 
36) lagen om ändring av lagen om stöd för byggande av bredband i glesbygdsområden (/), 
37) lagen om ändring av 13 och 14 § i lagen om fartygsapotek (/), 
38) lagen om ändring av lagen om marin utrustning (/), 
39) lagen om ändring av lagen om läkarundersökning av fartygspersonal (/), 
40) lagen om ändring av lagen om fartygspersonalens arbets- och boendemiljö samt mathållningen ombord på fartyg (/), 
41) lagen om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (/), 
42) lagen om ändring av lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter (/), 
43) lagen om ändring av lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (/), 
44) lagen om ändring av lagen om tillsynsavgift för flygtrafiken (/), 
45) lagen om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar (/), 
46) lagen om ändring av lagen om trafiksäkerhetsavgift (/), 
47) lagen om ändring av 5 § i lagen om Trafikskyddet (/), 
48) lagen om ändring av trafikförsäkringslagen (/), 
49) lagen om ändring av lagen om transportservice (/), 
50) lagen om ändring av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen (/), 
51) lagen om ändring av lotsningslagen (/), 
52) lagen om ändring av lagen om trafikföretagarutbildning för vägtrafik (/), 
53) lagen om ändring av lagen om passagerarfartygs personlistor (/), 
54) lagen om ändring av 24 § i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (/), 
55) lagen om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten (/), 
56) lagen om ändring av sjölagen (/), 
57) lagen om ändring av 3 och 17 § i lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (/), 
58) lagen om ändring av sjöräddningslagen (/), 
59) lagen om ändring av 12 a § i lagen om punktskatt på flytande bränslen (/), 
60) lagen om ändring av 4 och 98 § i lagen om tryckbärande anordningar (/), 
61) lagen om ändring av bränsleavgiftslagen (/), 
62) lagen om ändring av postlagen (/), 
63) lagen om ändring av banlagen (/), 
64) lagen om upphävande av banskattelagen (/), 
65) lagen om ändring av 3 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget med Ryssland om utarrendering av den del av Saima kanal som tillhör Ryssland och av det därtill hörande området till republiken Finland samt om fartygstrafiken genom Saima kanal och om tillämpning av fördraget (/), 
66) lagen om ändring av 3 § i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (/), 
67) lagen om ändring av 27 och 28 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (/), 
68) lagen om ändring av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (/), 
69) lagen om ändring av lagen om driftskompatibilitet för elektroniska vägtullsystem (/), 
70) lagen om ändring av lagen om ett informationssystem för väg- och gatunätet (/), 
71) lagen om ändring av 74 § i inkomstskattelagen (/), 
72) lagen om ändring av lagen om transport av farliga ämnen (/), 
73) lagen om ändring av 5 § i lagen om varningsmeddelanden (/), 
74) lagen om ändring av lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (/), 
75) lagen om ändring av 3 och 4 § i lagen om statens televisions- och radiofond (/), 
76) lagen om ändring av 7 § i statstjänstemannalagen (/), 
77) lagen om ändring av lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur (/), 
78) lagen om ändring av 35 § i lagen om vattentjänster (/), 
79) lagen om ändring av lagen om registrering av farkoster (/), 
80) lagen om ändring av sjötrafiklagen (/), 
81) lagen om ändring av lagen om farledsavgift (/), 
82) lagen om ändring av lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (/), 
83) lagen om ändring av miljöskyddslagen (/), 
84) lagen om ändring av 5 § i oljeskyddsfonden (/), 
85) lagen om ändring av vägtrafiklagen (/). 
2 § 
Författningar som upphävs  
Genom denna lag upphävs den 1 januari 2019 
1) lagen om Trafiksäkerhetsverket (863/2009),  
2) lagen om kommunikationsförvaltningen (625/2001),  
3) statsrådets förordning om Trafiksäkerhetsverket (865/2009), och 
4) statsrådets förordning om kommunikationsförvaltningen (60/2004). 
3 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om överföringen av de uppgifter som anges i de lagar som nämns i 1 §. I fråga om omständigheterna i samband med överföringen av uppgifter gäller dessutom vad som föreskrivs särskilt. 
4 § 
Övergångsbestämmelser som gäller Transport- och kommunikationsverkets uppgifter  
En sådan uppgift inom det uppgiftsområde som avses i 2 § i lagen om Transport- och kommunikationsverket som enligt bestämmelser någon annanstans i lagstiftningen ska skötas av Trafiksäkerhetsverket, Kommunikationsverket, Trafikverket, Luftfartsförvaltningen, Teleförvaltningscentralen, Bilregistercentralen, Fordonsförvaltningscentralen, Järnvägsverket, Sjöfartsverket eller länsstyrelsen, ska övergå på Transport- och kommunikationsverket den 1 januari 2019 i enlighet med denna lag.  
5 § 
Övergångsbestämmelser som gäller Trafikledsverkets uppgifter  
En sådan uppgift inom det uppgiftsområde som avses i 2 § i lagen om ändring av lagen om Trafikverket som enligt bestämmelser någon annanstans i lagstiftningen ska skötas av Trafikverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter, Sjöfartsverket, Banförvaltningscentralen, Vägförvaltningen eller länsstyrelsen, ska övergå på Trafikledsverket den 1 januari 2019 i enlighet med denna lag.  
6 § 
Ställningen för den personal som överförs 
Den personal i tjänste- och arbetsavtalsförhållande som sköter de i 4 § avsedda uppgifter som överförs från Trafiksäkerhetsverket, Trafikverket och Kommunikationsverket till Transport- och kommunikationsverket samt motsvarande tjänster och uppgifter som sköts i arbetsavtalsförhållande övergår vid ikraftträdandet av denna lag till Transport- och kommunikationsverket. Den personal i arbetsavtalsförhållande som sköter uppgifter som överförs från Trafikverket övergår vid ikraftträdandet av denna lag till anställning i tjänsteförhållande vid Transport- och kommunikationsverket. Visstidsanställda överförs till Transport- och kommunikationsverket för den tid som deras anställningsförhållande varar. 
Bestämmelser om ställningen för den personal som är anställd i tjänsteförhållande finns i  5 a—5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). 
En person som står i arbetsavtalsförhållande till Trafikverket kan överföras utan hans eller hennes samtycke, om personen överförs inom eller till hans eller hennes pendlingsregion. Med pendlingsregion avses ett område enligt 1 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). På arbetsavtalsförhållandets anställningsvillkor tillämpas till övriga delar vad som avtalas i kollektivavtal eller föreskrivs i lag. 
Anställningsförhållandet för den personal som överförs anses med avseende på anställningsförmånerna ha fortgått hos staten utan avbrott. 
Den personal i tjänste- och arbetsavtalsförhållande vid Trafikverket som sköter de i 5 § avsedda uppgifter som överförs till Trafikledsverket samt motsvarande tjänster och uppgifter som sköts i arbetsavtalsförhållande övergår vid ikraftträdandet av denna lag till Trafikledsverket. Visstidsanställda fortsätter arbetet för den tid som deras anställningsförhållande varar. 
7 § 
Övergångsbestämmelser som gäller anhängiga ärenden och avtal samt rättigheter och skyldigheter i anslutning till dem 
Transport- och kommunikationsverket övertar Trafiksäkerhetsverkets och Kommunikationsverkets verksamhet. De ärenden som är anhängiga samt avtal och förbindelser som ingåtts vid Trafiksäkerhetsverket och Kommunikationsverket samt inom de uppgiftsområden som överförs från Trafikverket till Transport- och kommunikationsverket, liksom de rättigheter och skyldigheter som följer av dem, övergår på Transport- och kommunikationsverket den 1 januari 2019. 
8 § 
Föreskrifter, tillstånd och beslut 
De föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket, Kommunikationsverket och Trafikverket har meddelat med stöd av de ursprungliga och ändrade lagar som avses i 1 § 3—86 punkten ska förbli i kraft tills något annat föreskrivs eller bestäms. 
De tillstånd och beslut som Trafiksäkerhetsverket, Kommunikationsverket och Trafikverket har meddelat med stöd av de ursprungliga och ändrade lagar som avses i 1 § 3—86 punkten ska förbli i kraft på de villkor som anges i dem. 
9 § 
Vissa administrativa arrangemang vid Transport- och kommunikationsverket  
Kommunikationsministeriet får vid kommunikationsministeriet inrätta tjänsten som generaldirektör för Transport- och kommunikationsverket från och med den 1 november 2018. Tjänsten övergår den 1 januari 2019 till Transport- och kommunikationsverket.  
Trafiksäkerhetsverket och Kommunikationsverket ska tillsammans och efter utnämningen av Transport- och kommunikationsverkets generaldirektör under dennes ledning bereda arbetsordningen för det nya verket och organisera förvaltningstjänster och andra stödtjänster så att Transport- och kommunikationsverket kan inleda sin verksamhet den 1 januari 2019. 
10 § 
Övergångsbestämmelser om styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralerna 
Trafikledsverket ska till den 31 december 2019 svara för styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvarsområde för trafik och fördelningen av statsunderstöd för enskilda vägar. 
Transport- och kommunikationsverket ska till den 31 december 2019 svara för styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralerna när det gäller ordnande av kollektivtrafik och trafik- och transportservice i skärgården. 
10 § 
Övergångsbestämmelser som gäller ändringssökande 
Ändring i ett beslut som har fattats före ikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 § söks i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av lagarna i fråga. 
På handläggningen vid sökande av ändring i ärenden som är anhängiga vid domstol vid ikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 § tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av lagarna i fråga. 
Om en domstol upphäver ett beslut som har fattats före ikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 mom. och återförvisar ärendet att i sin helhet behandlas på nytt, ska ärendet behandlas och avgöras i enlighet med de lagar som nämns i 1 §. 
12 § 
Övergångsbestämmelse om uppgifter som anförtros åt landskapen eller överförs till dem 
 
11 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den 20
4. 
Lag 
om ändring av körkortslagen 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i körkortslagen (386/2011) 3, 8, 10, 15, 15 a, 16—19, 21, 25, 26, 28—31, 31 a, 32,  34—38, 40, 41, 47, 50, 52, 53, 59, 61—63 §, 65 § 4 mom., 68 a § 2 mom., 76, 78—82, 88, 95, 97, 98, 100 och 101 §,  
av dem 3 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1081/2012, 70/2015, 731/2016, 553/2017, 302/2018 och 387/2018, 8, 15, 29, 30, 76, 95 och 100 § sådana de lyder i lag 70/2015, 10 § sådan den lyder i lagarna 70/2015, 302/2018 och 387/2018, 15 a § sådan den lyder i lagarna 731/2016 och 387/2018, 16, 25, 26 62 och 88 § sådana de lyder i lagarna 70/2015 och 387/2018, 17 och 18 § sådana de lyder delvis ändrade i lagarna 70/2015 och 387/2018, 21, 34—38, 40, 41, 47, 50, 52, 53, 63, 80—82 och 97 § sådana de lyder i lag 387/2018, 28 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 70/2015 och 363/2016, 31 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1081/2012 och 387/2018, 31 a § sådan den lyder i lagarna 1081/2012 och 70/2015, 32 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 999/2016, 59 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1081/2012, 70/2015 och 302/2018, 61 § sådan den lyder i lag 67/2018, 65 § 4 mom. sådant det lyder i lag 302/2018, 68 a § 2 mom. sådant det lyder i lag 731/2016, 78 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1081/2012, 70/2015 och 387/2018, 79 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 387/2018, 88 § sådan den lyder i lagarna 70/2015 och 387/2018, 98 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 70/2015 samt 101 § sådan den lyder i lag 302/2018, som följer: 
3 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) körrättsinnehavare den som har ett giltigt körkort eller intyg över godkänd förarexamen, 
4) förarexamensmottagare tjänsteleverantör som Transport- och kommunikationsverket har ingått avtal med om förarexamensverksamhet enligt lagen om förarexamensverksamhet (535/1998) eller Transport- och kommunikationsverket, om det självt sköter verksamheten, 
5) vanlig vistelseort den plats där en person normalt bor, dvs. under minst 185 dagar varje kalenderår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om personen saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och den plats där personen bor, men inte till följd av studier vid universitet eller någon annan utbildningsanstalt; för en person som har den yrkesmässiga anknytningen till en annan plats än den personliga anknytningen och som därför omväxlande bor i två eller flera stater ska den vanliga vistelseorten anses vara den plats som han eller hon har personlig anknytning till, under förutsättning att personen med regelbundna mellanrum återvänder dit eller bor i en annan stat för att genomföra en tidsbegränsad arbetsuppgift, 
6) yrkeskompetens för förare yrkeskompetens för lastbils- och bussförare enligt II avd. 3 kap. 4 § i lagen om transportservice (320/2017), med grundläggande yrkeskompetens grundläggande yrkeskompetens för lastbils- och bussförare enligt det kapitlet och med yrkesinriktad grundexamen för bussförare grundexamen enligt II avd. 3 kap. 5 § 3 mom. i den lagen, 
7) körkort och körkortstillstånd i grupp 1 körkort eller körkortstillstånd där en eller flera av körkortskategorierna i gruppen ingår och med förare i grupp 1 förare med körkort som avses i denna punkt, 
8) körkort och körkortstillstånd i grupp 2 körkort eller körkortstillstånd där det utöver en eller flera kategorier i grupp 1 ingår en eller flera körkortskategorier i grupp 2 och med förare i grupp 2 förare som har körkort för kategorier i både grupp 1 och grupp 2 och för vilka de medicinska kraven och giltighetstiden för körkortet följer kraven i grupp 2, 
9) tillstånd att driva bilskola inom grupp 1 tillstånd att driva bilskola som ger rätt att ordna förarutbildning för körkortskategorierna i grupp 1 och med tillstånd att driva bilskola inom grupp 2 tillstånd att driva bilskola som ger rätt att ordna förarutbildning för körkortskategorierna i grupp 2, 
10) inrättning som utbildar trafiklärare utbildningsanordnare som har av undervisnings- och kulturministeriet beviljat tillstånd att ordna examina och utbildning enligt 23 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017) och som ger utbildning för specialyrkesexamen för trafiklärare, 
11) fordonets totalvikt fordonets totalvikt enligt registret och har uppgetts i registreringsintyget, eller om fordonet inte behöver registreras, dess faktiska totalvikt och med den totala vikten på fordonen i kombinationen definierad på samma sätt, 
12) alkolås en i lagen om alkolås (730/2016) avsedd anordning som hindrar att ett fordon startar och vars användning kan vara förenad med en påföljd för rattfylleri eller ett läkarutlåtande om huruvida kraven på förarens hälsotillstånd har uppfyllts, 
13) två- eller trehjuliga fordon i kategori AM två- eller trehjuliga fordon enligt artikel 4.2 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, med lätta fyrhjulingar fyrhjulingar enligt artikel 4.2 f i den förordningen, med motorcyklar i kategorierna A1, A2 och A motorcyklar enligt artikel 4.2 c och d i den förordningen och med trehjulingar trehjulingar enligt artikel 4.2 e i den förordningen, 
14) läkarintyg och läkarutlåtande ett utlåtande om huruvida de medicinska kraven uppfylls vilket getts utifrån en bedömning av förarens hälsotillstånd som gjorts med stöd av denna lag, med optikerutlåtande ett utlåtande om huruvida kraven på synförmåga uppfylls vilket getts med stöd av denna lag och som är avsett att användas i stället för en kontroll i samband med trafikövervakningen och med sökandens hälsodeklaration en försäkran att sökanden inte känner till några hinder för uppfyllande av de medicinska kraven,  
15) alkolåsövervakad körrätt sådan körrätt som övervakas med alkolås och som meddelas personer som har gjort sig skyldiga till rattfylleri, 
16) den övervakade en person för vilken alkolåsövervakad körrätt har meddelats. 
8 § 
Behörighet i anslutning till körkort, körkortstillstånd och vissa andra tillstånd 
Transport- och kommunikationsverket beviljar körkort, körkortstillstånd, undervisningstillstånd, övningstillstånd för motorcykel och trafiklärartillstånd, förnyar körkort och trafiklärartillstånd samt fastställer internationellt körkort. Transport- och kommunikationsverket lämnar ut dupletter av körkort och av andra tillstånd samt återkallar körkortstillstånd. 
Polisen meddelar körförbud, temporärt körförbud och andra påföljder samt återkallar tillstånd enligt denna paragraf med undantag av körkortstillstånd. Polisen svarar för övervakningen av körrättsinnehavares körförmåga och hälsotillstånd och kan i anslutning därtill besluta om åtgärder som föranleds av övervakningen på det sätt som föreskrivs särskilt i denna lag. 
Transport- och kommunikationsverket kan besluta att ett körkort som visas upp i samband med ansökan om körkortstillstånd eller körkort ska tas om hand för undersökning av dess äkthet, om körkortet misstänks vara förfalskat. 
10 § 
Bilagor till ansökan 
Till ansökan ska fogas 
1) ett högst sex månader gammalt läkarutlåtande och dessutom ett utlåtande av en specialistläkare, om ett sådant behövs för att behandla ansökan utifrån läkarutlåtandet eller annars av en orsak som kommit till Transport- och kommunikationsverkets kännedom, 
2) ett fotografi av sökanden som uppfyller kraven på passfoto, med undantag av kravet att fotografiet får vara högst sex månader gammalt, om inte ett sådant fotografi används i körkortet som tidigare har registrerats i trafik- och transportregistret eller om fotografiet enligt 31 § inte behöver bifogas ansökan, 
3) sökandens namnteckningsprov, som ska kunna digitaliseras, om inte ett namnteckningsprov som registrerats tidigare i trafik- och transportregistret används i körkortet, 
4) information om huruvida sökanden har körkort beviljat i någon annan EU- eller EES-stat och en försäkran om att han eller hon inte har körförbud eller hans eller hennes körkort inte har begränsats, omhändertagits eller för viss tid återkallats i någon annan EU- eller EES-stat, 
5) sådana upplysningar från en myndighet, arbetsgivaren, utbildningsanordnaren eller någon annan motsvarande aktör som gäller grunderna för att bevilja körkort och hur behövligt ett körkort är i arbetet, om ansökan gäller körkort för körning enligt 5 § 4 mom. 
Läkarutlåtande eller utlåtande av en specialistläkare enligt 1 mom. 1 punkten krävs dock inte om det inte behövs till följd av ett läkarutlåtande eller annars av en orsak som kommit till Transport- och kommunikationsverkets kännedom, om 
1) sökanden har giltigt körkort i den grupp som ansökan avser och inget annat följer av bestämmelserna om förnyelse av körkort, 
2) sökanden högst tre år tidigare vid beväringstjänst inom försvarsmakten har avlagt förarexamen i den kategori som ansökan avser, 
3) sökanden har giltigt körkort från någon annan EU- eller EES-stat i den kategori som ansökan avser och inget annat följer av bestämmelserna om förnyelse av körkort, 
4) ansökan gäller det första körkortet i grupp 1 och sökanden lämnar en hälsodeklaration. 
I läkarutlåtandet ska det vid bedömningen av huruvida de medicinska kraven är uppfyllda beaktas särskilt hur stigande ålder inverkar på förarens hälsotillstånd och uppfyllande av de medicinska kraven, om den som ansöker om körkortstillstånd i grupp 1 har fyllt 70 år och den som ansöker om körkortstillstånd i grupp 2 har fyllt 68 år. 
Den som ger upplysningar enligt 1 mom. 5 punkten ska enligt bestämmelserna om inlämnande av ansökan i 8 c § 1 mom. underrätta Transport- och kommunikationsverket om sådana förändringar i arbetsuppgifterna som har samband med upplysningarna. Närmare bestämmelser om kraven i anslutning till de upplysningar som ska lämnas enligt 1 mom. 5 punkten och, vid behov, om andra krav enligt 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Med avvikelse från 2 mom. 3 punkten ska ett läkarutlåtande dock visas upp, om innehavaren av ett körkort i grupp 2 har fyllt 45 år och det har gått minst 5 år sedan körkortet beviljades eller om körkortsinnehavaren har fyllt 70 år och det har gått minst 5 år sedan ett körkort i grupp 1 beviljades eller minst 2 år sedan ett körkort i grupp 2 beviljades. 
15 § 
Återkallelse av körkortstillstånd 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla ett körkortstillstånd, om mottagaren inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av körkortstillstånd. Körkortstillståndet återkallas dock inte om polisen har meddelat innehavaren körförbud. Har körrätten för någon kategori i körkortstillståndet börjat gälla, ska tillståndet återkallas till den del körrätten ännu inte har börjat gälla. 
15 a § 
Ändring av körkortskategori 
Polisen kan ändra körkortskategorin till den kategori som körrättsinnehavaren uppfyller förutsättningarna för, om innehavaren inte längre uppfyller de förutsättningar för körkortstillstånd som motsvarar körrättskategorin eller motsvarande krav på ålder. 
Ändrad körrätt enligt 1 mom. ska återställas, om körrättsinnehavaren visar för polisen att han eller hon åter uppfyller förutsättningarna för körrätt och polisen återlämnar det körkort som motsvarar körrätten och som är i polisens besittning. 
Innehavaren av ändrad körrätt ska överlämna sitt körkort till polisen och ansöka om ett körkort som motsvarar den nya kategorin hos Transport- och kommunikationsverket. Polisen kan utfärda ett temporärt körkort om inget annat körkort lämnas ut. 
16 § 
Villkor och begränsningar i körkort 
Till ett körkortstillstånd och ett körkort kan utöver villkor och begränsningar enligt 5 §         2—4 mom., 68 a § 2 mom. och 97 § 3 mom. också fogas ett villkor om att 
1) körrättsinnehavaren vid körning ska använda glasögon eller andra korrigerande linser, hörapparat, alkolås eller protes eller andra ortopediska hjälpmedel, om han eller hon bara genom att använda dem uppfyller föreskrivna medicinska krav eller kan köra ett fordon, 
2) det i ett fordon som körs av körrättsinnehavaren ska finnas automatväxel, om inte något annat följer av 7 § 6 mom., eller särskilda manöverorgan godkända av förarexamensmottagaren som innehavaren har använt vid körprovet eller manöverprovet för förarexamen eller vid ett prov på körförmåga som polisen förordnat och därigenom visat att han eller hon kan köra fordonet, 
3) körrättsinnehavaren inom utsatt tid ska lämna in ett intyg av en läkare eller en specialistläkare till polisen. 
Transport- och kommunikationsverket beslutar om villkoren och begränsningarna. Polisen fattar beslut i fråga om ett villkor eller en begränsning eller en ändring som beror på en åtgärd som hör till polisens behörighet med stöd av denna lag. Förarexamensmottagaren uppställer ett villkor eller en begränsning enligt 1 mom. 2 punkten utifrån det fordon som använts i körprovet, manöverprovet eller provet på körförmåga. 
Med undantag för villkor som avses 1 mom. 3 punkten och 97 § 3 mom. ska villkoren och begränsningarna antecknas på körkortet i anslutning till den körkortskategori som villkoret eller begränsningen gäller. 
17 § 
Medicinska krav för körkort i grupp 1 
För att få körkortstillstånd för kategorierna i grupp 1 ska följande medicinska krav uppfyllas: 
1) den som ansöker om körkortstillstånd ska, om nödvändigt med korrigerande linser, ha en binokulär synskärpa på minst 0,5 för båda ögonen tillsammans; den som ansöker om körkortstillstånd och är helt blind på ett öga eller endast använder det ena ögat för att se ska ha en synskärpa på minst 0,5 och ska ha haft denna monokulära syn tillräckligt länge för att ha vant sig vid den, 
2) sökandens synfält ska uppfylla minimikraven på synfält i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort, nedan körkortsdirektivet, så att synfältet inte i någon väsentlig grad försämrar hans eller hennes förmåga att riskfritt köra ett fordon som hör till denna grupp, 
3) sökanden får inte ha något men, någon sjukdom eller någon kroppsskada som nämns i bilaga III till körkortsdirektivet och som i väsentlig grad försämrar hans eller hennes förmåga att köra ett fordon i den kategori som avses i detta moment eller, om sökanden har ett men, en sjukdom eller en kroppsskada som påverkar körförmågan, får detta inte i någon väsentlig grad försämra förmågan att köra ett fordon utrustat med automatväxel, alkolås eller särskilda manöverorgan. 
En specialistläkare får av särskilda skäl i sitt utlåtande avvika från körkortsdirektivets minimikrav på synfält enligt 1 mom. 2 punkten och anse att de medicinska kraven är uppfyllda, om kraven enligt bilaga III till körkortsdirektivet är uppfyllda i övrigt och ett körprov som avläggs vid behov talar för det. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur kraven på synfält enligt 1 mom. 2 punkten uppfylls och om undantag från kraven på synfält samt om hur övriga medicinska krav enligt 1 mom. 3 punkten uppfylls. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de kontroller som ska göras för att undersöka om de medicinska kraven är uppfyllda och för att bedöma förarens hälsa och om innehållet i kontrollerna så att kraven i körkortsdirektivet och kraven på trafiksäkerhet uppfylls. 
18 § 
Medicinska krav för körkort i grupp 2 
För att få körkortstillstånd för kategorierna i grupp 2 ska följande medicinska krav uppfyllas: 
1) den som ansöker om körkortstillstånd ska ha en synskärpa på minst 0,8 på ett öga och minst 0,1 på det andra ögat, vid behov genom korrigering med linser som har en styrka på högst +8 dioptrier, 
2) synfältet i vartdera ögat hos sökanden ska uppfylla minimikraven på synfält i bilaga III till körkortsdirektivet, så att synfältet inte i någon väsentlig grad försämrar hans eller hennes förmåga att riskfritt köra ett fordon som hör till denna grupp, 
3) sökanden ska, vid behov med hörapparat, åtminstone på ett öra uppfatta normal konversationsstämma på fyra meters avstånd, 
4) sökanden får inte ha något men, någon sjukdom eller någon kroppsskada som nämns i bilaga III till körkortsdirektivet och som i väsentlig grad försämrar hans eller hennes förmåga att köra ett fordon i den kategori som avses i detta moment eller, om sökanden har ett men, en sjukdom eller en kroppsskada som påverkar körförmågan, får detta inte i någon väsentlig grad försämra förmågan att köra ett fordon utrustat med automatväxel, alkolås eller särskilda manöverorgan. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur kraven på synfält enligt 1 mom. 2 punkten och övriga medicinska krav enligt 4 punkten uppfylls samt om de kontroller som ska göras för att undersöka om de medicinska kraven är uppfyllda och för att bedöma förarens hälsa och om innehållet i kontrollerna så att kraven i körkortsdirektivet och kraven på trafiksäkerhet uppfylls. 
Hörselkravet enligt 1 mom. 3 punkten är inget hinder för att använda hörselskydd i fordon i kategorierna C1 och C, om det är nödvändigt enligt arbetarskyddsbestämmelserna för arbetstagaren. 
19 § 
Prov på körförmåga 
Polisen har rätt att förordna att ett sådant intyg ska lämnas in över prov på körförmåga som visar hur en sjukdom, ett men eller en kroppsskada enligt 17 § 1 mom. 3 punkten och 18 § 1 mom. 4 punkten påverkar körningen och över eventuella manöverorgan som därför kan behövas. 
Provet ska avläggas för förarexamensmottagaren med ett fordon i den kategori som körkortet eller förarexamen avser. Närmare föreskrifter om hur prov på körförmåga ska genomföras får meddelas av Transport- och kommunikationsverket. 
21 § 
Anmälan om förares hälsotillstånd 
Trots sekretessbestämmelserna ska en läkare göra en anmälan till polisen, om han eller hon konstaterar att den som ansöker om körkortstillstånd eller en körrättsinnehavare inte längre uppfyller de medicinska krav som anges i 17 eller 18 § på grund av att personen fortgående använder berusningsmedel eller på grund av att hälsotillståndet försämrats och försämringen inte är endast tillfällig. 
Trots sekretessbestämmelserna har en sjukskötare och hälsovårdare rätt att göra en anmälan till polisen om att den som ansöker om körkortstillstånd eller en körrättsinnehavare inte längre uppfyller de medicinska krav som anges i 17 eller 18 § på grund av att personen fortgående använder berusningsmedel. 
Innan en anmälan enligt 1 eller 2 mom. görs ska patienten informeras om skyldigheten eller rätten att göra en anmälan och upplysas om hur körförmågan påverkas av hälsotillståndet. 
En anmälan enligt 1 eller 2 mom. får bara innehålla 
1) uppgift om att personen inte uppfyller de medicinska kraven för körkortstillstånd, 
2) uppgift om andra åtgärder som läkaren, sjukskötaren eller hälsovårdaren föreslår för att närmare utreda personens hälsotillstånd och hur det påverkar körförmågan. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om läkares anmälningsplikt gäller också optiker vid kontroll enligt 20 § av synförmågan i samband med trafikövervakning. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om anmälan. 
25 § 
Hinder för att lämna ut körkort 
Ett körkort får inte lämnas ut om 
1) körkortstillståndet har återkallats, 
2) det efter beviljat körkortstillstånd kommer fram omständigheter som hindrar att tillstånd beviljas, 
3) den som har körkortstillstånd har meddelats körförbud eller temporärt körförbud. 
Om sökanden redan har ett i Finland, inbegripet Åland, eller i utlandet utfärdat körkort ska han eller hon återlämna det när ett nytt körkort lämnas ut, om inte något annat föreskrivs. Om körkortet inte kan återlämnas på grund av att det har stulits, förstörts eller försvunnit, ska det lämnas en redogörelse för detta. Om körkortet senare kommer till rätta, ska det återlämnas till Transport- och kommunikationsverket. 
26 § 
Utlämnande av körkort 
Körkortet sänds till sökanden per post. Transport- och kommunikationsverket lämnar ut körkortet, om det inte kan skickas per post på grund av att myndigheten måste få sökandens gamla körkort eller av någon annan orsak som hänför sig till dokumentsäkerhet eller till utförande av någon uppgift enligt denna lag. Närmare bestämmelser om hinder för att sända körkort per post, förfarandet vid postning och andra krav på postningen samt återlämnande av sökandens gamla körkort till myndigheten får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Om ett körkort utfärdat i någon annan EU- eller EES-stat återlämnas när ett körkort lämnas ut, ska det återlämnas till utfärdaren och skälen för detta anges. 
Närmare bestämmelser om bevarande av ett återlämnat körkort och om återlämnande av ett körkort som avses i 2 mom. till utfärdaren vid utlämnande av körkort får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
28 § 
Duplett av körkort 
En innehavare av ett körkort kan få en duplett av körkortet, om kraven i 12 § 1 mom. 2 och 3 punkten uppfylls och körkortet har beviljats i Finland. En duplett kan dock med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 punkten utfärdas, om innehavaren av körkortet har sin vanliga vistelseort i någon annan stat än en EU- eller EES-stat. 
Ansökan om duplett av körkort ska göras om 
1) körkortet har förkommit, förstörts eller blivit stulet, 
2) innehavaren inte längre kan identifieras på fotografiet, 
3) innehavaren har bytt namn eller fått ny personbeteckning, 
4) körkortet är så förstört att det inte går att läsa utan svårigheter. 
I ansökan ska uppges orsaken till att man ansöker om en duplett och till ansökan ska vid behov fogas fotografi och namnteckningsprov. Om ett förkommet eller stulet körkort senare hittas, ska det överlämnas till Transport- och kommunikationsverket. När det behövs ska innehavaren lägga fram en tillförlitlig redogörelse för en namnändring eller en ny personbeteckning. Ansökan ska göras senast tre månader efter ändringen. 
Dupletten är giltig till samma datum som det körkort som ligger till grund för utfärdandet av dupletten, om giltighetstiden för det körkort som ligger till grund för utfärdandet av dupletten motsvarar de tider som avses i 22 §. 
Bestämmelserna i 25 § gäller också utlämnande av dupletter. Dupletten får förstöras, om den inte har lämnats ut inom ett år från ansökan. Närmare bestämmelser om utlämnande och förstörande av dupletter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
29 § 
Temporärt körkort 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket lämna ut ett temporärt körkort som motsvarar körkortstillståndet eller någon kategori i tillståndet, om förutsättningarna för att lämna ut körkort uppfylls och inget annat motsvarande körkort lämnas ut. Temporärt körkort får lämnas ut också om nytt körkortstillstånd inte krävs eller om ansökan gäller duplett av körkort. 
Polisen kan under de förutsättningar som anges i 1 mom. utfärda ett temporärt körkort i samband med en åtgärd som hör till polisens behörighet enligt denna lag, om körrättens uppkomst eller dess fortsatta giltighet kräver det. 
Temporärt körkort utfärdas för högst tre månader och det gäller endast i Finland, om inte något annat följer av internationella avtal. Ett temporärt körkort får inte lämnas ut till någon som har ansökt om tillfälligt körkort. 
Formuläret för blanketten för temporärt körkort fastställs av Transport- och kommunikationsverket. Om det inte finns något fotografi av innehavaren på körkortet, ska innehavaren vid körning medföra en giltig och tillförlitlig identitetshandling. Det temporära körkortet ska återlämnas när det nya körkortet eller dupletten lämnas ut. 
30 § 
När körkortstillstånd och andra tillstånd förfaller samt förstörande av körkort 
Ett körkortstillstånd förfaller två år efter den dag då det beviljades till den del ett körkort eller ett temporärt körkort som motsvarar den kategori som antecknats i tillståndet inte har lämnats ut. 
Transport- och kommunikationsverket får förstöra ett körkort om det inte har lämnats ut inom tre år från det att körkortstillstånd beviljades. Ett tidigare körkort som återlämnas samtidigt som ett körkort lämnas ut kan förstöras om inte något annat föreskrivs i 26 § eller 6 kap. 
Om ett körkortstillstånd har förfallit, ska sökanden ansöka om nytt tillstånd och visa att förutsättningarna uppfylls. Närmare bestämmelser om förstörande av körkort får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
31 § 
Körkortskrav 
Körkorten ska överensstämma med körkortsmodellen enligt artikel 1.1 i körkortsdirektivet. Närmare bestämmelser om körkortskraven och informationen på körkorten får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Kategorierna för körkortstillstånd antecknas på körkortet. Villkor, begränsningar och andra upplysningar som rör körkortet antecknas i kodad form. Närmare bestämmelser om koder och användningen av dem får utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid ansökan om körkortstillstånd eller förnyelse av körkort ska ett nytt fotografi bifogas, om det fotografi som finns i myndigheternas register är mer än 15 år gammalt. 
Transport- och kommunikationsverket svarar för att körkort tillverkas och levereras för att lämnas ut enligt 26 §. Det svarar också för tillverkning och leverans av övriga tillstånd och intyg som avses i denna lag, om inte något annat föreskrivs särskilt.  
Körkortsbestämmelserna i denna paragraf gäller inte ett temporärt, tillfälligt eller internationellt körkort. 
31 a § 
Serviceuppgifter som gäller körkort och andra tillstånd 
Transport- och kommunikationsverket kan sköta de uppgifter som avses i 31 § 3 mom. genom att skaffa service för uppgifterna från en privat eller offentlig serviceproducent. Verket kan förena sådana uppgifter med uppgifter vid mottagandet av körkort som återsänds av dem som får körkort. Detta moment kan även tillämpas på andra tillstånd som avses i denna lag. Närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas när servicen produceras utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över serviceproducentens verksamhet. Verket ska med iakttagande av 8 b § avtala med serviceproducenten om serviceuppgifternas omfattning och andra krav på serviceuppgifterna så att kraven på god förvaltning uppfylls. Serviceproducenten ska vara tillförlitlig och ha sådan teknisk, ekonomisk och operativ beredskap som krävs för att sköta uppgifterna och beredskap att sörja för den datasäkerhet som uppgifterna förutsätter. 
De personuppgifter som behandlas när uppgifter som avses i denna paragraf fullgörs är sekretessbelagda. På behandlingen av personuppgifter tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). När serviceproducenten och dennes anställda sköter dessa uppgifter ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974)
32 § 
Skyldighet att medföra och visa upp körkort och andra tillstånd eller intyg 
Körkort, temporärt körkort, tillfälligt körkort, internationellt körkort, undervisningstillstånd, övningstillstånd för motorcykel, förarbevis för moped utfärdat i någon annan EU- eller EES-stat än Finland, trafiklärartillstånd, tillstånd för undervisningspraktik och intyg över förarexamen ska medföras vid körning och på anmodan visas upp för en polisman, för en tullman eller gränsbevakningsman som fullgör tjänsteåligganden som hänför sig till trafikövervakning eller för en tjänsteman enligt 97 § i vägtrafiklagen som kommunikationsministeriet eller Transport- och kommunikationsverket har förordnat att övervaka trafiken. 
Om föraren inte medför körkort, men hans eller hennes identitet har fastställts och det inte finns anledning att anta att han eller hon saknar körrätt, kan en polisman låta färden fortsätta. Föraren kan då förpliktas att visa upp körkortet inom en viss tid hos polisen. Detsamma gäller om föraren saknar något annat av de dokument som nämns i 1 mom. 
34 § 
Tillståndsplikt för körundervisning och övningskörning 
För att ge körundervisning och handleda övningskörning i trafiken för körkort krävs tillstånd av Transport- och kommunikationsverket (undervisningstillstånd). Bestämmelserna om körundervisning gäller också undervisning i manövrering, om inte annat föreskrivs. 
För att få driva bilskola krävs tillstånd av Transport- och kommunikationsverket (tillstånd att driva bilskola). Tillstånd att driva bilskola krävs också för att ge yrkesmässig eller kommersiell körundervisning eller handledning av övningskörning för körkort. Undervisningstillstånd medför rätt att ge annan än kommersiell eller yrkesmässig körundervisning och handledning av övningskörning för körkort. 
Övningskörning med motorcykel för motorcykelkörkort får ske med tillstånd av Transport- och kommunikationsverket (övningstillstånd för motorcykel). 
35 § 
Utbildningskrav för körkort i grupp 1 
En person som avlägger körkort i grupp 1 och som inte redan har ett körkort i denna grupp ska oberoende av körkortskategori få utbildning som ger baskunskaper om trafiksystemet, samspelet och riskerna i trafiken, faktorer som hänför sig till säkerheten för olika kategorier av trafikanter, ansvar och skyldigheter som hänför sig till framförandet av motordrivna fordon samt andra krav på en körstil som är säker och tar hänsyn till miljön. Utbildningen får ges i form av teoriutbildning. 
En person som avlägger körkort för bil i kategori B ska före förarexamen få utbildning som förbättrar hans eller hennes färdigheter att köra under svåra förhållanden och även i övrigt stöder en säker och ansvarsfull körstil som följer reglerna. Utbildningen ska särskilt stärka färdigheterna att upptäcka och undvika farliga situationer och faktorer som kan öka olycksrisken genom att de försämrar förarens körförmåga. Utbildningen ska innefatta undervisning i att identifiera särdragen hos och riskerna med körning i mörker och halt väglag, såsom hur en hal vägyta påverkar kontrollen över fordonet samt i hur körhastighet, avstånd till fordonet framför och korrekta observationer påverkar förarens möjligheter att reagera och hur hastigheten påverkar bromssträckan och kontrollen över fordonet. Körundervisningen i halt väglag kan också ordnas som prov på och träning av körning på övningsbana eller något annat motsvarande område som inte används för allmän trafik. Utbildningen ska ta åtta timmar och innefatta teoriundervisning och körundervisning, som delvis får ske med simulator.  
Ett villkor för det första körkortet för motorcykel och för körkort för bil i kategori B är att den som avlägger körkortet har fått körundervisning. 
Körkortskategorin för motorcykel kan höjas till följande kategori genom att den som ansöker om höjningen genomgår utbildning eller avlägger körprov, om han eller hon har fått körrätt för kategorin som ska höjas minst två år tidigare. 
För att få ge utbildning som avses i 1, 2 och 4 mom. krävs tillstånd att driva bilskola. Med avvikelse från kravet på tillstånd att driva bilskola får Transport- och kommunikationsverket godkänna att sådan utbildning också ges av andra aktörer i trafiksäkerhetsbranschen som har den branschkännedom och det kunnande samt den utbildningserfarenhet som krävs för utbildningen. Utan tillstånd att driva bilskola och särskilt godkännande får utbildning som avses i 1 mom. ges i grundskolan och inom utbildning på andra stadiet i enlighet med kraven på utbildningens innehåll och genomförande. På sådana tillhandahållare av utbildning som avses i detta moment tillämpas bestämmelserna om tillsyn över bilskolor. 
Närmare bestämmelser om den utbildning som avses i denna paragraf och kraven på genomförandet av den, utbildningens och körundervisningens omfattning samt undantag från tillsynen över bilskolor i fråga om i 4 mom. avsedda andra tillhandahållare av utbildning än sådana som har tillstånd att driva bilskola får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om utbildningens innehåll och de praktiska utbildningsarrangemangen samt föreskrifter om tillgodoräknande av utländsk utbildning som motsvarar den utbildning som avses i 2 eller 3 mom. 
36 § 
Förarutbildning för körkort i grupp 2 
I förarutbildning för körkort i grupp 2 ska ingå undervisning om hur fordonet, med hänsyn till dess särskilda egenskaper, används, manövreras och körs rätt och enligt trafikreglerna i varierande trafiksituationer och trafikmiljöer på ett säkert, ekonomiskt, ekologiskt och flexibelt sätt. Utbildningen ska också innefatta den utbildning i första hjälpen som behövs för aktiva insatser på en olycksplats samt undervisning i defensivt körsätt för upptäckande och undvikande av farliga trafiksituationer. 
Förarutbildningen ska innefatta teoriutbildning och körundervisning för respektive kategori och utbildningen ska följa den läroplan som Transport- och kommunikationsverket fastställt. Utbildningen kan ges som utbildning som kompletterar det körkort i grupp 2 eller den yrkeskompetens för lastbils- eller bussförare som den som avlägger körkortet har. 
Bestämmelser om undervisningens minimimängd och närmare bestämmelser om kraven på läroplanen, yrkeskompetensen och utbildningen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om utbildningens innehåll och de praktiska utbildningsarrangemangen samt om tillgodoräknande av motsvarande utländsk utbildning. 
37 § 
Utbildning i anslutning till körförbud för nya förare samt återlämnande av körkort efter körförbud 
Om en förare meddelas körförbud för trafikbrott eller återkommande trafikförseelser under två år från det att den första körrätten för bil erhölls, är ett villkor för att körkortet ska återlämnas efter att körförbudet upphört att föraren har fått efterutbildning om riskbeteende och dess inverkan på trafiksäkerheten. Bestämmelsen tillämpas också på en sådan innehavare av körrätt för motorcykel som inte har körrätt för bil, under två år efter erhållandet av den första körrätten för motorcykel. Om de övervakningstider som avses i detta moment överlappar varandra eller följer på varandra utan avbrott, betraktas övervakningstiderna som en enda övervakningsperiod. 
För att körkortet ska återlämnas efter ett sådant körförbud som avses i 1 mom. krävs det att den som meddelats körförbud visar upp ett intyg över att han eller hon fått den utbildning som avses i 1 mom. 
För att få ge utbildning som avses i 1 mom. krävs tillstånd att driva bilskola. Transport- och kommunikationsverket får godkänna att utbildningen också ges av andra aktörer i trafiksäkerhetsbranschen eller av aktörer inom andra branscher som har den kännedom om trafiksäkerhetsbranschen och det kunnande samt den utbildningserfarenhet som krävs för utbildningen. På tillsynen över utbildningen tillämpas bestämmelserna om tillsyn över bilskolor. 
Närmare bestämmelser om utbildningen och dess omfattning samt bestämmelser om undantag från tillsynen över bilskolor i fråga om i 3 mom. avsedda andra tillhandahållare av utbildning än sådana som har tillstånd att driva bilskola får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om utbildningens innehåll och de praktiska utbildningsarrangemangen. 
38 § 
Minimiålder för körundervisning och övningskörning  
Körundervisning och övningskörning för körkort i kategori B får inledas tidigast två år och för andra kategorier tidigast sex månader innan den minimiålder som krävs uppnås. Körundervisning och övningskörning i trafiken får dock inledas först när den som avlägger körkort har fyllt 15 år. 
En elev inom sådan utbildning för yrkesinriktad grundexamen som är avsedd för uppgifter som lastbils- och bussförare och som står under Utbildningsstyrelsens tillsyn får, utan krav på körkort för kategori B, det år då han eller hon fyller 16 år delta i den förarutbildning för körkort i grupp 2 som ges i samband med denna utbildning. Körundervisning i trafiken för kategori B får ges när eleven har fyllt 16 år och med lastbil eller buss när eleven har fyllt 17 år. När körundervisning med buss ges i trafiken ska eleven ha körrätt för kategori B och när körundervisning med en fordonskombination för kategori E ges i trafiken ska eleven ha körrätt för dragbil. 
För att få inleda körundervisning och övningskörning för kategori E krävs att den som avlägger körkort har körrätt för dragbil. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om kraven för att få inleda körundervisning och övningskörning. 
40 § 
Fordon och andra undervisningsredskap som används i undervisningen och vid övningskörning 
Det fordon som används i körundervisningen och vid övningskörning ska uppfylla kraven på körkortskategorin och i kategori AM kraven på fordonskategorin, och det ska vid behov ha en separat pedal som inverkar på fordonets färdbroms för läraren eller vid övningskörning för den som handleder övningskörningen. 
I körundervisning och annan utbildning får det även användas simulatorer och andra undervisningsredskap som ska motsvara de krav som ställs på körkortskategorin. Undervisningsmaterial som används för undervisning för grupp 2 ska motsvara den läroplan som följs i undervisningen. 
Om körundervisning och annan utbildning ges med hjälp av en teknisk anslutning, ska anslutningen möjliggöra en tillförlitlig identifiering av eleven och växelverkan i realtid mellan läraren och eleven under hela lektionen. 
Närmare bestämmelser om fordon och andra undervisningsredskap som avses i denna paragraf och om användningen av dem i körundervisning och annan utbildning samt om undantag från pedalkravet får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter om tekniska krav på andra undervisningsredskap än fordon. 
41 § 
Genomförandet av körundervisningen och övningskörningen 
Vid körundervisning och övningskörning ansvarar läraren eller den som handleder övningskörningen, och som enligt 39 § betraktas som förare, för att den som avlägger körkort har den förmåga att manövrera fordonet och det övriga kunnande som behövs. När det första körkortet avläggs och körundervisningen och övningskörningen sker med undervisningstillstånd ska intyget över genomgången utbildning enligt 35 § 1 mom. medföras vid körning och på begäran visas upp för den som avses i 32 § 1 mom. 
Vid körundervisningen för kategorierna B, C1 och C ska läraren eller vid övningskörning den som handleder övningen sitta bredvid eleven. Detsamma gäller körundervisning och övningskörning med lätt fyrhjuling eller traktor, om sitsarna är placerade bredvid varandra. 
Vid körundervisning och övningskörning med moped och motorcykel, traktor samt lätt fyrhjuling, där sitsarna är placerade efter varandra, ska den som avlägger körkort ha anordningar för att kunna ta emot körinstruktioner och körutrustning som skyddar föraren. Kravet på anordningar för att ta emot körinstruktioner gäller också körundervisning och övningskörning med fordon i kategori T, om det inte finns någon sits för läraren i fordonet eller om sitsarna är placerade efter varandra. 
Om simulator används för körundervisning eller övningskörning och läraren inte finns i samma utrymme som den som avlägger körkort, ska undervisningen ges med hjälp av en teknisk anslutning som uppfyller de föreskrivna kraven. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om körundervisning och övningskörning med fordon, simulatorer och andra undervisningsredskap samt om anordningar som behövs för att ta emot körinstruktioner och om körutrustning för förare. 
47 § 
Beviljande av övningstillstånd för motorcykel 
För övningstillstånd för motorcykel krävs det att 
1) sökanden har ett giltigt körkortstillstånd, 
2) sökanden har fått i 35 § 1 mom. avsedd utbildning i anslutning till det första körkortet och i 35 § 3 mom. avsedd körundervisning, 
3) sökanden har avlagt teoriprovet i den berörda körkortskategorin med godkänt resultat, 
4) sökanden har avlagt manöverprovet för motorcykel i den berörda körkortskategorin med godkänt resultat, 
5) sökanden inte har körförbud eller temporärt körförbud och inte har haft körförbud under en tid av fem år före tillståndsbeslutet. 
Bestämmelser om det samtycke av vårdnadshavaren som krävs för övningstillstånd för en person som inte fyllt 18 år finns i 46 § 2 mom. 
Om sökanden i minst två år har haft körkort för motorcykel i kategorin under det körkort som ska avläggas, krävs inte det teoriprov som avses i 1 mom. 3 punkten för övningstillstånd. 
I övningstillståndet ska det antecknas vem som övningskör och körkortskategorin. Övningstillstånd beviljas för högst tre månader, och det kan förenas med villkor och begränsningar. Nytt tillstånd får inte beviljas utan vägande skäl. 
Närmare föreskrifter om manöverprov enligt 1 mom. 4 punkten får meddelas av Transport- och kommunikationsverket. 
50 § 
Försökstillstånd 
Transport- och kommunikationsverket får bevilja tillstånd för att ordna försök som behövs för att utveckla förarutbildningen för grupp 2. Vid försöken kan man avvika från i denna lag angivna krav på förarutbildningens omfattning och genomförande. Den förarutbildning som ges inom ramen för försök ska ha sådana mål och sådant innehåll att de elever som deltar i ett försök får de förarfärdigheter som avses i denna lag och att deras rättigheter inte äventyras genom försöket. Försöken genomförs under Transport- och kommunikationsverkets tillsyn, och de ska följa den försöksplan som verket godkänt och de villkor och begränsningar som verket bestämt. 
52 § 
Syftet med och innehållet i förarexamen 
Syftet med förarexamen är att säkerställa att den som avlägger körkort har de kunskaper och den praktiska körskicklighet som behövs för att vara en ansvarsfull förare som agerar självständigt och säkert i olika trafiksituationer med hänsyn till även sociala och ekologiska aspekter. 
I förarexamen ska allsidigt bedömas förmågan att 
1) framföra fordonet säkert, flexibelt och ekologiskt och utan att orsaka farliga situationer i olika trafikmiljöer och trafiksituationer i enlighet med trafikreglerna och med hänsyn till fordonets särskilda egenskaper, 
2) visa ansvarighet gentemot andra trafikanter och miljön, 
3) uppfatta farliga situationer i trafiken och hur hastigheten, väglaget och olika faktorer som inverkar på förarens körförmåga, såsom känslotillstånd, passagerare, användning av berusningsmedel och läkemedel, trötthet, synförmåga och hälsotillstånd, bidrar till ökad olycksrisk, 
4) upptäcka fel och brister som väsentligt inverkar på fordonets funktionsduglighet och säkerhet och även i övrigt agera på det sätt som krävs för att undvika farliga situationer. 
Förarexamina ska uppfylla minimikraven i bilaga II till körkortsdirektivet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i förarexamen. 
53 § 
Hur förarexamen är uppbyggd och hur den genomförs  
I förarexamen ingår ett teoriprov och ett körprov. Körprovet kan innefatta ett särskilt manöverprov. I körprovet för körkort för moped ingår enbart ett manöverprov. För kategori T avläggs endast teoriprov. I en examen som avläggs för att höja körkortskategorin för motorcykel i fall som avses i 35 § 4 mom. eller för att erhålla körrätt för sådana fordonskombinationer i kategori B som avses i 7 § 4 mom. avläggs endast körprov. 
För att få avlägga körprovet ska examinanden ha avlagt teoriprovet för motsvarande körkortskategori och i kategori AM för motsvarande fordonskategori. I teoriprovet ska Transport- och kommunikationsverkets material användas.  
Det fordon som används för körprovet ska uppfylla de krav som gäller i examenskategorin och det ska vid behov vara utrustat med en sådan pedal för förarprövaren som påverkar fordonets färdbroms. Examinanden ska tillhandahålla ett sådant fordon som behövs för körprovet. Under provet betraktas examinanden som förare.  
Bestämmelser om körprovets längd samt mottagandet av körprov och undantag från kravet på pedal utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om teoriprov, examensfordon och andra krav på förarexamen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i teoriprov, körprov och manöverprov samt hur de genomförs i praktiken. 
59 § 
Körkort och andra körtillstånd eller körrättigheter för moped utfärdade i någon annan EU- eller EES-stat 
Ett körkort som är utfärdat i någon annan EU- eller EES-stat än Finland ger innehavaren rätt att köra ett motordrivet fordon eller en fordonskombination, om motsvarande harmoniserade kategori finns antecknad på körkortet och innehavaren uppfyller ålderskravet enligt 5 §. För körrättens omfattning gäller 7 §, om inte något annat följer av ömsesidigt erkännande av körkort, och för kontrollen av förarens hälsotillstånd gäller 20 och 21 §. Bestämmelserna i detta moment gäller också temporära körkort utfärdade i Danmark, Island, Norge och Sverige. Närmare bestämmelser om krav som gäller ömsesidigt erkännande som följer av Europeiska kommissionens beslut om motsvarighet som gäller förvärvade rättigheter i anslutning till tillämpningen av artikel 13 i körkortsdirektivet får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Körrätt saknas och körkort godtas inte om 
1) innehavaren av ett körkort har körförbud i Finland eller någon annan EU- eller EES-stat eller om körkortet i övrigt innehåller begränsningar eller har omhändertagits eller för viss tid återkallats i en annan EU- eller EES-stat, 
2) körkortet har bytts ut till ett finländskt körkort eller ett körkort i någon annan EU- eller EES-stat, 
3) innehavaren av ett körkort från en EU- eller EES-stat är varaktigt bosatt i Finland och körkortet enligt en anteckning på det har bytts ut, utan att innehavaren har avlagt ny förarexamen, på grundval av ett utländskt körkort som inte är giltigt i Finland. 
Bestämmelserna om körkortstillstånd, utlämnande av körkort och förnyelse av körkort tillämpas på utbyte och förnyelse av andra körkort enligt 1 mom. än temporära körkort. 
Om ett körkort enligt 1 mom., dock inte ett temporärt körkort, har förkommit, stulits eller förstörts, ges en innehavare som är varaktigt bosatt i Finland eller som studerat här minst sex månader på ansökan ett nytt motsvarande körkort med iakttagande av bestämmelserna om ansökan om körkortstillstånd. I ansökan ska uppges orsaken till att körkort söks. Transport- och kommunikationsverket ska underrätta den utfärdande myndigheten om att körkortet har ersatts med ett finländskt körkort. Om körkortet senare hittas, ska det överlämnas till Transport- och kommunikationsverket, som ska återlämna det till den utfärdande myndigheten. 
Körkortsbestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på giltigheten hos ett körtillstånd för moped utfärdat i en annan EU- eller EES-stat, med undantag av körkort för moped. Föraren ska uppfylla ålderskraven enligt denna lag för framförande av moped. För lätt fyrhjuling krävs det körkort för kategori AM eller något annat motsvarande körkort som ger rätt att köra lätt fyrhjuling. När ett körkort för kategori AM byts ut, utfärdas körkortet utan de anteckningar som avses i 6 § 3 mom. 1 punkten och 7 § 3 mom. 1 punkten. Närmare bestämmelser om kraven på tillstånd att köra moped får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Sådan information om körrättigheter, körkort och anknytande uppgifter och åtgärder som ska utbytas inom ramen för ömsesidigt erkännande av i EU- och EES-stater utfärdade körkort förmedlas ur trafik- och transportregistret med hjälp av nätverket för EU-körkort. 
61 § 
Annat utländskt körkort  
Andra än i 59 eller 60 § avsedda nationella körkort som motsvarar kategori A1, A2, A eller B och som beviljats i en stat som Finland erkänt godkänns för körning i Finland, om  
1) innehavaren inte hade sin vanliga vistelseort i Finland när körkortet utfärdades,  
2) det nationella körkortets modell och körrätten motsvarar det som föreskrivs om körkort i 59 eller 60 § eller om uppgifterna i körkortet är skrivna med latinska bokstäver och det av körkortet framgår vilka olika fordon det ger rätt att framföra eller om det utöver det nationella körkortet uppvisas en översättning av körkortet och dess uppgifter om körrätten på finska, svenska, norska, danska, engelska, tyska eller franska och översättningen har gjorts av en auktoriserad translator eller översättningen annars kan anses tillförlitlig,  
3) körkortet åtföljs av en identitetshandling med fotografi när körkortet saknar fotografi på innehavaren,  
4) innehavaren uppfyller ålderskraven och de medicinska kraven för körkortskategorin,  
5) körkortet är i kraft i den stat där det har beviljats.  
Körkortet godkänns för körning i Finland utom på Åland i ett år från inresan eller, om innehavaren är införd i befolkningsregistret, från det att innehavaren infördes i befolkningsregistret. En förutsättning för godkännande är att körkortet är giltigt och det inte finns någon orsak i övrigt att giltigheten skulle upphöra tidigare. I fråga om kontroll av förarens hälsotillstånd tillämpas vad som föreskrivs i 20 och 21 §.  
Transport- och kommunikationsverket kan i enlighet med intyg från utrikesministeriet på ansökan bevilja körkortstillstånd för erhållande av ett körkort i Finland som motsvarar ett utländskt körkort och utan att kräva ny förarexamen lämna ut det nya körkortet enligt 24 § 2 mom. 3 punkten till en utlänning som hör till personalen vid en utländsk stats diplomatiska representation i Finland, vid ett konsulat under ledning av en utsänd konsul eller vid en internationell organisations verksamhetsställe i Finland, om denne har kommit till Finland för det uppdraget, samt till en sådan persons familjemedlem.  
På ett i 3 mom. avsett körkort som utfärdas utifrån ett utländskt körkort ska det antecknas vilken stat som har beviljat det körkort utifrån vilket det är utfärdat. Vad som föreskrivs i denna paragraf om giltighet för och godkännande av andra utländska körkort gäller inte giltighet för och godkännande av körkort på Åland.  
62 § 
Skyldighet att lämna in körkortet i samband med att det byts ut 
Om ett utländskt körkort enligt 59—61 § byts ut till ett finländskt körkort, ska det utländska körkortet lämnas in till Transport- och kommunikationsverket. Detta gäller också körkort enligt 59 § som förnyas i enlighet med denna lag. 
Transport- och kommunikationsverket ska återlämna ett körkort utfärdat i en annan EU- eller EES-stat till utfärdaren och samtidigt ange skälen för detta. 
Andra utländska körkort än de som avses i 2 mom. ska på begäran återlämnas till innehavaren, när han eller hon flyttar från Finland och lämnar in sitt finländska körkort till Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om att återlämna andra utländska körkort till utfärdaren enligt 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
63 § 
Tillfälligt körkort  
Transport- och kommunikationsverket kan bevilja innehavaren av ett i 60 § avsett nationellt körkort tillfälligt körkort med rätt att köra i Finland om det är fråga om 
1) en asylsökande vars ansökan om uppehållstillstånd inte har avgjorts när fristen enligt 60 § 3 mom. går ut, eller 
2) utredning av körkortets äkthet, giltighet eller annan behörighet eller någon annan motsvarande omständighet som hindrar innehavaren att använda körkortet. 
Körkortstillstånd för tillfälligt körkort får beviljas oberoende av kravet på vanlig vistelseort enligt 12 § 1 mom. 2 punkten och körkortet får lämnas ut utan krav på ny förarexamen. 
Tillfälligt körkort utfärdas för viss tid, högst ett år, men dock högst för så lång tid som det ursprungliga körkortet är i kraft. Giltighetstiden för ett tillfälligt körkort får förlängas om det ursprungliga körkortet är i kraft. Transport- och kommunikationsverket ska omhänderta det ursprungliga körkortet när det tillfälliga körkortet lämnas ut bara om det behövs av de skäl som anges i 1 mom. 2 punkten. 
Det tillfälliga körkortet ska medföras vid körning tillsammans med det ursprungliga körkortet om det inte på det tillfälliga körkortet har antecknats att Transport- och kommunikationsverket har omhändertagit det ursprungliga körkortet. 
65 § 
Körförbud på grundval av återkommande förseelser 
Utifrån uppgifter i trafik- och transportregistret ska Transport- och kommunikationsverket skicka en påminnelse till körrättsinnehavaren om grunderna för körförbud enligt denna paragraf. Verket ska skicka påminnelsen, när nästa gärning enligt 1 mom. leder till att polisen överväger att meddela körförbud. 
68 a § 
Hur alkolåsövervakad körrätt sätts i kraft och upphör att gälla 
Polisen ställer som villkor att den övervakade ska använda alkolås vid körning. Den övervakade ska överlämna sitt körkort till polisen och hos Transport- och kommunikationsverket ansöka om ett nytt körkort där villkoret som gäller alkolås anges. Polisen kan utfärda ett temporärt körkort för den övervakade. 
76 § 
När körrätt förfaller 
Vid körförbud som gäller tills vidare förfaller körrätten inom fem år efter det att beslutet meddelats, förutsatt att den som meddelats körförbudet inte tidigare på ansökan har fått tillbaka sitt körkort. 
I samband med en åtgärd som hör till polisens behörighet med stöd av denna lag kan polisen bestämma att körrätten förfaller eller begränsa dess omfattning. Transport- och kommunikationsverket har samma behörighet på grundval av körrättsinnehavarens ansökan. 
78 § 
Utbildningsansvarig föreståndare 
En bilskola ska ha en utbildningsansvarig föreståndare som ansvarar för att utbildningsverksamheten bedrivs enligt gällande bestämmelser och tillståndsvillkor. Föreståndaren styr undervisningen i bilskolan, ansvarar för dess innehåll och utvecklandet av den samt för de läroplaner som utbildningen ska följa. 
Transport- och kommunikationsverket godkänner en person som utbildningsansvarig föreståndare enligt följande kriterier: 
1) personen har trafiklärartillstånd och
a) behörighet för körundervisning för kategori B och minst ett års erfarenhet av körundervisning med ett fordon i denna kategori, om bilskolan har tillstånd för utbildning för kategorier i grupp 1,
b) körkort för kategori A och minst ett års erfarenhet av körundervisning för motorcykel, om bilskolan bara ger utbildning för motorcykelkörkort,
c) behörighet för körundervisning för kategori C och minst ett års erfarenhet av körundervisning i bilskola för en kategori i grupp 2 eller av förarutbildningen för körkort inom yrkesutbildningen, om bilskolan har tillstånd för utbildning för kategorier i grupp 2,
d) körkort för motorcykel eller moped och minst ett års erfarenhet av körundervisning för motorcykel eller moped, om bilskolan bara ger utbildning för mopedkörkort,
 
2) personen har avlagt den till specialyrkesexamen för trafiklärare hörande examensdel som gäller ledarskap och företagande inom undervisningsverksamheten, 
3) personen ska inte anses uppenbart olämplig för uppgiften på grund av grova eller upprepade trafikbrott eller andra brott eller i övrigt som person, 
4) personens handlingsförmåga har inte begränsats. 
En utbildningsansvarig föreståndare betraktas inte som lämplig för uppdraget, om 
1) han eller hon under de fem senaste åren har gjort sig skyldig till rattfylleri, grovt rattfylleri eller grovt äventyrande av trafiken, visat allvarlig likgiltighet för trafiksäkerheten eller har haft körförbud på grund av detta, 
2) han eller hon under de senaste två åren i övrigt har meddelats körförbud på grund av upprepade trafikbrott, 
3) han eller hon har dömts till fängelsestraff under de senaste fem åren eller till bötesstraff minst tre gånger under det senaste året för brott mot bestämmelser om trafik- eller fordonssäkerhet, anställningsförhållande, bokföring eller miljöskydd eller andra bestämmelser om yrkesmässigt ansvar och gärningen eller gärningarna visar att han eller hon är uppenbart olämplig att vara verksam som utbildningsansvarig föreståndare. 
Det utbildningskrav som avses i 2 mom. 2 punkten uppfylls också av en sökande som har ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) om en motsvarande behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer och som förvärvats i en annan EU- eller EES-stat. Beslutet fattas av Transport- och kommunikationsverket. 
79 § 
Att ansöka om tillstånd att driva bilskola 
Ansökan om tillstånd att driva bilskola ska göras hos Transport- och kommunikationsverket. Sökanden ska 
1) uppge på vilken ort bilskolan har sitt huvudsakliga driftställe, 
2) uppge till vilken grupp de kategorier hör som tillståndet söks för, 
3) uppge under vilken firma verksamheten bedrivs och vilka bifirmor som eventuellt används, 
4) namnge den utbildningsansvariga föreståndaren och redogöra för personens behörighet, 
5) lämna in övriga uppgifter som tillståndsmyndigheten begär och som behövs för handläggningen av ansökan. 
80 § 
Beviljande av tillstånd att driva bilskola och tillsynsavgift för bilskolor 
Tillstånd att driva bilskola beviljas att gälla tills vidare och i hela landet med undantag för Åland. I tillståndet antecknas den grupp eller de grupper till vilken eller vilka de körkortskategorier hör för vilka tillståndet ger rätt till undervisning. 
Tillstånd att driva bilskola kan beviljas för utbildning för körkortskategorier som hör till grupp 1 eller grupp 2 eller bägge grupperna. Tillstånd att driva bilskola för grupp 1 kan begränsas till endast utbildning för körning med två- eller trehjulig moped eller med motorcykel. 
Med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning kan tillståndet förenas med sådana kompletterande villkor och begränsningar med avseende på undervisningsarrangemangen som behövs med tanke på verksamheten och tillsynen över den. 
För att täcka kostnaderna för de tillståndsuppgifter och den registerföring som hänför sig till tillståndet att driva bilskola, tillsynen över bilskolan och andra myndighetsuppgifter tas det varje kalenderår ut en tillsavgift för bilskolor av tillståndshavaren från och med det år då tillståndet beviljas. Bestämmelser om avgiftens storlek utfärdas genom en sådan förordning av kommunikationsministeriet som gäller Transport- och kommunikationsverkets prestationer. Tillsynsavgiften är direkt utsökbar, och på indrivningen av den tillämpas lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). 
En ansökan om tillstånd att driva bilskola förfaller om den av en orsak som beror på sökanden inte har kunnat behandlas inom ett år efter det att ansökan anlände. 
81 § 
Tillsyn över bilskolor 
Transport- och kommunikationsverket svarar för tillsynen över bilskolor. Verket kan ordna de uppgifter som hänför sig till tillsynen i samband med förarexamensverksamheten eller så att de sköts separat från den genom att skaffa behövliga tjänster av privata eller offentliga serviceproducenter med iakttagande av vad som i lagen om förarexamensverksamhet föreskrivs om ordnandet av förarexamensverksamhet som en serviceuppgift. 
Vid tillsynen kan verket anlita en expert som är insatt i förarutbildningssystemet och examenssystemet och kraven på dem. I denna uppgift omfattas experten av bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974)
Innehavaren av tillstånd att driva bilskola ska trots sekretessbestämmelserna visa upp de handlingar som behövs för tillsynen, tillåta granskning av de uppgifter som hänför sig till förarutbildnings- och förarexamenssystemet och lämna övriga uppgifter som behövs för tillsynen. Bilskolans verksamhet ska ordnas så att övervakarna har tillträde till alla lokaler och fordon som används i verksamheten för att kunna genomföra tillsynen. 
Bilskolan ska föra bok över sina elever och över utbildningsintyg som utfärdats över utbildningen. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de anmälningar som ska göras om elever och om elevbokföringen. 
82 § 
Anmälningar som gäller bilskoleverksamheten 
Innehavaren av tillstånd att driva bilskola ska underrätta Transport- och kommunikationsverket 
1) om byte av utbildningsansvarig föreståndare och samtidigt ange en ny person som kan godkännas för uppdraget, inom en månad efter det att den utbildningsansvariga föreståndaren har upphört att sköta sitt uppdrag, 
2) om att verksamheten vid bilskolan upphör, inom en månad efter det att verksamheten upphört.  
Om den utbildningsansvariga föreståndaren har avlidit eller inte kan sköta uppdraget på grund av akut allvarlig sjukdom, olycksfall, uppsägning eller någon annan oförutsedd händelse och det inte genast finns att tillgå en person som uppfyller det studiekrav i 78 § 2 mom. 2 punkten som gäller föreståndaren, kan tillståndshavaren för uppgiften föreslå en tillfällig föreståndare som inte uppfyller detta krav. Godkännande kan meddelas för högst två år. 
Om en innehavare av tillstånd att driva bilskola försätts i konkurs, har konkursboet rätt att med stöd av det tidigare tillståndet fortsätta att driva bilskolan i högst ett år från det att innehavaren försattes i konkurs. Konkursboet ska omedelbart informera om konkursen och om det kommer att utnyttja rätten eller inte. De som förvaltar konkursboet ska svara för den utbildningsansvariga föreståndarens uppgifter. Den som sköter uppgifterna ska uppfylla behörighetskraven för föreståndare, med undantag av kravet i 78 § 2 mom. 2 punkten. 
Uppgifter om godkända ändringar ska registreras i trafik- och transportregistret. Närmare bestämmelser om anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
88 § 
Trafiklärartillstånd 
Ett trafiklärartillstånd medför rätt att ge förarutbildning för körkort för kategori B. Tillståndshavaren får också ge utbildning för körkort för sådana fordon i kategori AM som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten underpunkt b. 
Förutsättningarna för trafiklärartillstånd är att 
1) sökanden har fyllt 23 år, 
2) sökanden har slutfört de obligatoriska examensdelar som gäller arbetsuppgifterna i en bilskola och arbetet som trafiklärare inom specialyrkesexamen för trafiklärare, 
3) sökanden har körrätt för kategori B och har haft den i minst tre år, 
4) sökanden uppfyller de medicinska kraven för körkortstillstånd i grupp 2, 
5) sökanden inte ska anses olämplig som trafiklärare på grund av sina personliga egenskaper, 
6) sökanden inte har körförbud. 
En sökande ska inte anses vara lämplig som trafiklärare på grund av sina personliga egenskaper, om 
1) han eller hon under de senaste fem åren har gjort sig skyldig till rattfylleri, grovt rattfylleri, grovt äventyrande av trafiksäkerheten eller en gärning enligt 23 kap. 1 § i strafflagen (39/1889) som tyder på allvarlig likgiltighet för trafiksäkerheten eller under denna tid har haft körförbud på grund av gärningarna, 
2) han eller hon under det senaste året annars har meddelats körförbud eller har haft körförbud på grund av andra trafikbrott, 
3) han eller hon under de senaste fem åren gjort sig skyldig till brott mot liv och hälsa eller brott som annars tyder på våldsamt uppträdande, sexualbrott eller något annat motsvarande brott och gärningen visar att sökanden är uppenbart olämplig att vara trafiklärare, 
4) han eller hon utifrån uppgifter i ett av polisens register i övrigt genom sin livsstil eller sina personliga egenskaper har visat sig vara uppenbart olämplig som trafiklärare. 
Det utbildningskrav som avses i 2 mom. 2 punkten uppfylls också av en sökande som har ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer om en sådan behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer och som förvärvats i en annan EU- eller EES-stat. Beslutet fattas av Transport- och kommunikationsverket. 
95 § 
Sökande av ändring 
Omprövning av ett beslut som en förarexamensmottagare meddelat i samband med skötseln av uppgifter som föreskrivs i denna lag får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i förvaltningslagen. 
Beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat med anledning av en begäran om omprövning och andra beslut som verket fattat får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Om en sökande beviljas körkort eller något annat tillstånd enligt denna lag i enlighet med ansökan utan att villkor eller begränsningar ställs, ska sökanden utöver körkortet eller tillståndet inte meddelas något annat beslut eller ges besvärsanvisning. 
Ett beslut som polisen fattat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Trots besvär kan ett beslut som polisen fattat med stöd av denna lag verkställas. 
Ett beslut av förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd att driva bilskola och återkallelse av trafiklärartillstånd får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
97 § 
Tillstånd till undantag  
Transport- och kommunikationsverket får av särskilda skäl utifrån en helhetsbedömning bevilja dispens från det minimiålderskrav som gäller körkortstillstånd och körkort för kategori B. Som särskilda skäl när sökandens körkortsbehov bedöms kan beaktas långa avstånd, de tillgängliga kollektivtrafikförbindelserna och möjligheterna att utnyttja dem samt andra skäl i anslutning till förbindelserna som utgör hinder för resor i anslutning till arbete, arbetspraktik eller studier eller andra motsvarande nödvändiga resor. Vid bedömningen av särskilda skäl i anslutning till förbindelserna kan beaktas också oförutsedda förändringar i familjens situation samt behov att trygga familjens försörjning och sköta familjens nödvändiga ärenden. 
Dispens ska sökas med en gemensam ansökan av sökanden och hans eller hennes vårdnadshavare. Dispensen får beviljas tidigast tre månader innan den som ansöker om körkort fyller 17 år. Minimiåldern för att få delta i förarexamen är 17 år. 
Dispensbeslutet kan förenas med ett villkor som gäller de transporter som dispensen berättigar till innan det föreskrivna minimiålderskravet uppfylls. Dispensbeslutet ska medföras vid körning och på begäran visas upp för polisen eller någon annan trafikövervakare. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om ansökan om åldersdispens, de blanketter som ska användas vid ansökan och de bilagor som behövs till ansökan. 
98 § 
Internationellt körkort 
Ett internationellt körkort enligt den i Genève respektive Wien ingångna konventionen om vägtrafik som avses i 60 § 1 mom. får utfärdas till en person 
1) som har ett giltigt körkort utfärdat i Finland eller någon annan EU- eller EES-stat, 
2) som har fyllt 18 år, 
3) som har vanlig vistelseort i Finland eller, om han eller hon har finländskt körkort, har vanlig vistelseort i en stat som inte är EU- eller EES-stat. 
Internationella körkort fastställs av Transport- och kommunikationsverket. 
100 § 
Fastställande av blanketter för läkarutlåtande 
Transport- och kommunikationsverket fastställer formuläret för läkarutlåtande enligt denna lag, optikerutlåtande enligt 20 § 3 mom. och anmälningar enligt 21 §, med undantag av hälsointyg för unga. 
101 § 
Anmälan till trafik- och transportregistret 
Trots sekretessbestämmelserna ska polisen till trafik- och transportregistret anmäla uppgift om 
1) ändrade villkor och begränsningar i körkort, 
2) ändrad körkortskategori, 
3) återkallat trafiklärartillstånd, 
4) körförbud eller temporärt körförbud eller någon annan påföljd som gäller körrätten, återlämnat körkort efter utgången av körförbud eller temporärt körförbud och att körkortet tagits om hand av polisen eller inte erhållits, 
5) återkallat undervisnings- och övningstillstånd. 
Trots sekretessbestämmelserna ska domstolen, åklagaren och polisen till trafik- och transportregistret anmäla uppgift om straff eller körförbud som den meddelat för brott som avses i 64 §, avslag på yrkande om körförbud, meddelande av alkolåsövervakad körrätt eller verkställighet av ett villkorligt körförbud. Fullföljdsdomstolen ska också lämna anmälan om straff som inte påförts eller åtal som förkastats, när domstolen i samband med överklagande har upphävt eller undanröjt ett straff som dömts ut eller påförts tidigare och om vilket det finns en anteckning i trafik- och transportregistret. Domstolen och åklagaren ska registrera uppgifterna i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden enligt lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) för förmedling till trafik- och transportregistret.  
Närmare föreskrifter om registeranmälningar enligt denna lag, med undantag för anmälan enligt 2 mom., får meddelas av Transport- och kommunikationsverket. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
5. 
Lag 
om ändring av lagen om fordonsbesiktningsverksamhet  
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fordonsbesiktningsverksamhet (957/2013) 3, 5, 8, 10, 12—14, 16, 18, 19, 21 a, 22, 25—29, 31—33, 36—48, 50, 53, 55, 56 och 58 §,  
av dem 13 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 474/2017 och 303/2018, 14 och 33 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 474/2017, 21 a § sådan den lyder i lag 1387/2015, 45 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 303/2018 samt 48 § sådan den lyder i lag 303/2018, som följer: 
3 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) besiktning i fordonslagen (1090/2002) avsedda besiktningar av fordon, 
2) person som svarar för besiktningsverksamheten den som säkerställer att besiktningarna utförs korrekt på besiktningsstället, 
3) besiktare en person som har rätt att utföra besiktningar, 
4) lätta fordon fordon i kategori M1 med en totalmassa av högst 3,5 ton, fordon i kategori N1, L, O1 och O2 samt terrängfordon, 
5) tunga fordon fordon i kategori M1 med en totalmassa som är större än 3,5 ton, fordon i kategori N2, N3, M2, M3, O3, O4, T och C samt trafiktraktorer och motorredskap, 
6) besiktningsserviceregistret ett offentligt register som Transport- och kommunikationsverket för med hjälp av automatisk databehandling över innehavare av besiktningskoncession och över ärenden i anslutning till deras besiktningstjänster. 
Bestämmelser om de fordonskategorier som avses i 1 mom. 4 och 5 punkten finns i fordonslagen. 
5 § 
Delar av en besiktning som får utföras utan besiktningskoncession 
Genom förordning av statsrådet får det bestämmas att kontroll av avgasutsläpp, bromssystem, dragkopplingar och hastighetsbegränsare, samt andra smärre delar av besiktningsuppgifterna får utföras även av någon annan än den som har beviljats besiktningskoncession (kontrollställe). Ett kontrollställe ska ha behövliga lokaler, tillräckliga kontrollanordningar samt kompetent och sakkunnig personal. 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över kontrollställena och kan meddela dem en anmärkning eller skriftlig varning, om 
1) kontrollstället inte har tillgång till behövliga lokaler, 
2) kontrollstället inte har tillgång till tillräckliga kontrollanordningar, 
3) underhållet av kontrollanordningarna eller kontrollen av mätningarnas exakthet har försummats, eller 
4) kontrollerna inte har utförts på behörigt sätt. 
Transport- och kommunikationsverket kan bestämma att de kontroller som utförs vid ett kontrollställe inte godkänns, om de brister eller försummelser som avses i 2 mom. fortfarande förekommer trots en skriftlig varning. 
Närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på kontrollställena och om tillsynen över verksamheten utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs också om de intyg som utfärdas över utförda uppgifter och om intygens giltighet. Bestämmelser om tjänsteansvar finns i 52 §. 
8 § 
Exceptionella förutsättningar för koncession för besiktning av tunga fordon 
Om utbudet av tjänster för besiktning av tunga fordon är bristfälligt i regionen, får Transport- och kommunikationsverket bevilja en sökande vars lokaler eller anordningar på besiktningsstället till smärre delar inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller i bestämmelser eller föreskrifter med stöd av den besiktningskoncession för periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar av tunga fordon. 
Vid bedömningen av om utbudet av besiktningstjänster är bristfälligt ska hänsyn åtminstone tas till avståndet mellan det planerade besiktningsstället och ett sådant besiktningsställe för tunga fordon som bedriver verksamhet med stöd av en koncession som avses i 6 § 2 eller 4 punkten, de resor som normalt företas i regionen när ärenden ska skötas samt antalet tunga fordon som omfattas av besiktningsskyldighet. 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla en sådan besiktningskoncession som avses i denna paragraf, om den förutsättning enligt 1 mom. som gäller bristfälligt utbud av besiktningstjänster inte längre uppfylls, om inte lokalerna och anordningarna på besiktningsstället försätts i sådant skick att de uppfyller kraven i 7 §. Verksamheten enligt den återkallade koncessionen ska upphöra senast ett år efter det att ett sådant besiktningsställe för tunga fordon som avses i 2 mom. har inlett sin verksamhet i regionen. 
10 § 
Beslut om sökandes tillförlitlighet 
Transport- och kommunikationsverket beslutar särskilt på begäran av den som söker besiktningskoncession eller någon annan person som avses i 9 §, eller annars vid behov, om huruvida en sökande eller en person ska anses tillförlitlig. 
12 § 
Besiktningsställets lokaler och besiktningsanordningar 
Som tillräckliga lokaler betraktas sådana lokaler där besiktningar kan utföras på behörigt sätt och oberoende av vädret. Besiktningsställets lokaler ska vara belägna nära varandra. 
Besiktningar kan utföras på behörigt sätt i enlighet med 7 § 1 mom. 9 punkten om det på besiktningsstället för de besiktningar som avses i besiktningskoncessionen finns sådana anordningar och sådan utrustning som lämpar sig för kontroller av de fordon som ska besiktas. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare tekniska föreskrifter om besiktningsanordningar och besiktningsutrustning, besiktningsställets lokaler samt om de maximala tillåtna avstånden mellan besiktningsställets separata lokaler. När föreskrifter om avstånd meddelas ska hänsyn tas till synpunkter på kundtjänsten samt möjligheten för den som svarar för besiktningsverksamheten att säkerställa att besiktningarna utförs korrekt. 
13 § 
Ansökan om besiktningskoncession 
Besiktningskoncession söks skriftligt hos Transport- och kommunikationsverket. Till ansökan ska fogas 
1) utdrag ur handelsregistret eller någon annan motsvarande utredning samt utredning om ägandeförhållandena, om sökandens verksamhet bedrivs i bolagsform, 
2) uppgift om vilken i 6 § avsedd koncession som söks, 
3) uppgift om den plats där verksamheten kommer att bedrivas, 
4) en redogörelse för hur sökanden säkerställer att verksamheten är av tillräckligt hög kvalitet och för certifieringen av kvalitetsledningssystemet i enlighet med den standard som nämns i 7 § 1 mom. 5 punkten, 
4 a) en redogörelse för hur sökanden ordnar sin verksamhet så att annan verksamhet som sökanden bedriver i anknytning till fordon än besiktningsverksamhet inte inverkar på besiktningens resultat, 
5) uppgift om den person som svarar för besiktningsverksamheten, 
6) en redogörelse för hur sökanden ämnar ordna anslutningen till trafik- och transportregistret och hur sökanden sörjer för att dataskyddet är ordnat på behörigt sätt, 
7) en redogörelse för hur lokaler, anordningar samt den person som svarar för besiktningsverksamheten, besiktarna och de personer som avses i 9 § uppfyller kraven på den verksamhet som ansökan avser, 
8) uppgifter om ansvarsförsäkringen, 
9) en uppskattning av den tidpunkt då besiktningsverksamheten inleds. 
Om den som söker besiktningskoncession har en giltig besiktningskoncession, behöver till ansökan inte fogas den utredning enligt 1 mom. som har lämnats till tillståndsmyndigheten i samband med föregående ansökan eller för tillsyn, förutsatt att uppgifterna i handlingarna fortfarande stämmer. 
14 § 
Beviljande av besiktningskoncession 
Transport- och kommunikationsverket ska bevilja besiktningskoncession om sökanden uppfyller de krav i 7—9 och 12 § som gäller koncessionen i fråga och lämnar de redogörelser som avses i 13 §. 
Besiktningskoncession beviljas efter det att Transport- och kommunikationsverket på besiktningsstället har kontrollerat att besiktningsställets lokaler och anordningar uppfyller kraven samt att övriga krav för beviljande av koncession är uppfyllda. 
Koncession beviljas för ett bestämt besiktningsställe. 
16 § 
Beslut om tillförlitlighet i fråga om den person som svarar för besiktningsverksamheten samt besiktarna 
Transport- och kommunikationsverket kan på begäran av en person som svarar för besiktningsverksamheten eller en besiktare eller annars vid behov särskilt besluta om huruvida en besiktare eller en person som svarar för besiktningsverksamheten ska anses vara tillförlitlig. Den som dömts till eller förelagts bötesstraff anses olämplig att utföra besiktningsuppgifter för högst sex månader. 
Bestämmelser om tjänsteansvar för den som svarar för besiktningsverksamheten och för besiktare finns i 52 §. 
18 § 
Grundutbildning för besiktare 
Av en besiktare som utför periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar förutsätts som grundutbildning minst 
1) yrkeshögskoleexamen i teknik och antingen minst 30 studiepoäng omfattande grund- och yrkesstudier i fordonsteknik vid en yrkeshögskola eller minst 30 studiepoäng omfattande andra lämpliga grund- och yrkesstudier i maskinteknik vid en yrkeshögskola, 
2) specialyrkesexamen som avses i lagen om yrkesutbildning (531/2017) och som lämpar sig för besiktningsverksamhet, eller 
3) yrkesexamen som avses i lagen om yrkesutbildning och som lämpar sig för besiktningsverksamhet. 
Av en besiktare som utför andra besiktningar än periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar förutsätts som grundutbildning minst sådan utbildning som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten. 
Examen vid biltekniska studielinjen vid en teknisk läroanstalt eller motsvarande examen på teknikernivå anses uppfylla kravet på grundutbildning enligt 1 och 2 mom. 
Efter att ha hört undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen meddelar Transport- och kommunikationsverket vid behov närmare föreskrifter om vilka 
1) grund- och yrkesstudier som anses som sådana andra lämpliga grund- och yrkesstudier i maskinteknik som avses i 1 mom. 1 punkten, 
2) specialyrkesexamina som anses som sådana lämpliga specialyrkesexamina som avses i 1 mom. 2 punkten, 
3) yrkesexamina som anses som sådana lämpliga yrkesexamina som avses i 1 mom. 3 punkten, 
4) examina på teknikernivå som anses som sådana motsvarande examina på teknikernivå som avses i 3 mom. 
19 § 
Vidareutbildning för besiktare 
Av en besiktare förutsätts som vidareutbildning sådan utbildning i periodisk besiktning för periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar av lätta fordon och tunga fordon som motsvarar personens besiktningsuppgifter samt fortbildning som är avsedd att upprätthålla yrkesskickligheten. Av besiktare som utför omfattande kontroller av bromsarna på tunga fordon samt registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktningar förutsätts som vidareutbildning även specialutbildning som motsvarar besiktningsuppgifterna. 
Inträdeskravet till utbildningsperioden för lätta fordon i den utbildning i periodisk besiktning som avses i 1 mom. är verkstadserfarenhet eller motsvarande erfarenhet av fordonsbranschen. Utöver grund- och yrkesstudier i fordonsteknik vid en yrkeshögskola krävs sex månader sådan erfarenhet, utöver andra lämpliga grund- och yrkesstudier i maskinteknik vid en yrkeshögskola tolv månader samt utöver specialyrkesexamen eller yrkesexamen tre år. 
Inträdeskravet till utbildning i periodisk besiktning av tunga fordon enligt 1 mom. är sex månaders erfarenhet av periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar av lätta fordon, till specialutbildning i omfattande kontroll av bromsarna på tunga fordon utbildning i periodisk besiktning av tunga fordon samt till specialutbildning i registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktning sex månaders praktisk erfarenhet av periodiska besiktningar och kontrollbesiktningar av fordon som motsvarar besiktningsuppgifterna. 
Närmare bestämmelser om vidareutbildningen utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. Genom förordning av kommunikationsministeriet utfärdas dessutom bestämmelser om de prov som ansluter sig till vidareutbildningen och om det betyg som ges över proven. Transport- och kommunikationsverket meddelar dock vid behov föreskrifter om grunderna för bedömning och godkännande av de prov som ansluter sig till vidareutbildningen. 
21 a § 
Erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utomlands 
Det krav på utbildning som avses i 17—19 och 21 § uppfylls även av en sökande som har fått ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) om den behörighet som bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medför. Beslutet fattas av Transport- och kommunikationsverket. En utbildningsanordnare som har beviljats vidareutbildningstillstånd enligt 32 § i denna lag och Transport- och kommunikationsverket kan för en sökande ordna sådana lämplighetsprov som avses i 7 § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. 
22 § 
Inledande av verksamhet enligt besiktningskoncessionen 
Den besiktningsverksamhet som besiktningskoncessionen avser ska inledas inom sex månader från det att besiktningskoncessionen beviljades. Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl förlänga tidsfristen på ansökan. 
25 § 
Utförande av besiktning utanför besiktningsstället 
Innehavaren av besiktningskoncession får i lokaler utanför besiktningsställets lokaler besikta sådana fordon som det på grund av mått, massor eller andra egenskaper som avviker från de värden som är allmänt tillåtna i vägtrafiken inte är möjligt att besikta i besiktningsställets lokaler eller som det annars är oändamålsenligt att besikta i besiktningsställets ordinarie lokaler. Lokaler utanför besiktningsstället samt de anordningar och den utrustning som används vid besiktningen ska i den omfattning som besiktningarna kräver motsvara de krav på det ordinarie besiktningsställets lokaler, anordningar och utrustning som föreskrivs i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Transport- och kommunikationsverket kan i undantagsfall ge innehavaren av besiktningskoncession tillstånd att tills vidare besikta även andra fordon än sådana som avses i 1 mom. i sådana lokaler utanför besiktningsstället som verket godkänt. En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att det på grund av det stora antalet fordon, trafiksäkerheten, miljöomständigheter eller någon annan motsvarande orsak är oändamålsenligt att förflytta fordonen till besiktningsstället för besiktning. En ytterligare förutsättning för beviljande av tillstånd är att lokalerna utanför besiktningsstället samt de anordningar och den utrustning som används vid besiktningen, i den omfattning som besiktningarna kräver, motsvarar de krav på det ordinarie besiktningsställets lokaler, anordningar och utrustning som föreskrivs i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de lokaler samt de anordningar och den utrustning som ska användas för besiktningar enligt 1 och 2 mom. samt om vilka slags fordon som enligt 1 och 2 mom. kan besiktas utanför besiktningsstället. 
26 § 
Anmälan av serviceuppgifter och besiktningspriser till besiktningsserviceregistret 
Innehavaren av besiktningskoncession ska genom direkt anslutning i besiktningsserviceregistret registrera följande uppgifter: 
1) besiktningsställets namn, läge och kontaktuppgifter, 
2) de betjäningstider enligt besiktningsslag då allmänheten kan få besiktningstjänster på besiktningsstället, 
3) uppgifter om de besiktningstjänster som erbjuds och de avgifter som allmänt tas ut för dem enligt fordonskategori och besiktningsslag. 
Transport- och kommunikationsverket har av särskilda skäl rätt att ändra de uppgifter som registrerats i besiktningsserviceregistret, om verket upptäcker fel eller brister i dem. Innan verket ändrar uppgifter som registrerats i besiktningsserviceregistret, ska innehavaren av besiktningskoncession ges tillfälle att bli hörd. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare tekniska föreskrifter om de uppgifter som ska föras in i besiktningsserviceregistret och om hur uppgifterna registreras. 
27 § 
Bevarande och utlämnande av besiktningshandlingar 
Besiktningsstället ska sända intyg och andra handlingar som gäller registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktningar till Transport- och kommunikationsverket för bevarande, så snart som möjligt efter avslutad besiktning. Transport- och kommunikationsverket får trots sekretessbestämmelserna med hjälp av teknisk anslutning lämna ut sådana intyg och handlingar samt andra handlingar som behövs för besiktningsverksamhet till besiktningsställena för besiktningsverksamheten. 
Övriga intyg och andra handlingar som gäller besiktning än de som avses i 1 mom. ska bevaras på besiktningsstället. Handlingar och intyg som gäller periodisk besiktning och kontrollintyg bevaras minst två år och övriga handlingar minst femton år. 
28 § 
Upphörande med besiktningsverksamheten 
Avbryts eller upphör verksamheten vid ett besiktningsställe ska innehavaren av besiktningskoncession på Transport- och kommunikationsverket begäran sända verket de handlingar och blanketter som direkt ansluter sig till utförande av besiktning. På dessa handlingar tillämpas i övrigt 27 §. 
29 § 
Anordnare av vidareutbildning 
Den som ger personer som svarar för besiktningsverksamheten och besiktare vidareutbildning ska ha av Transport- och kommunikationsverket beviljat tillstånd att ge vidareutbildning. Transport- och kommunikationsverket beviljar också tillstånd att ordna enskild fortbildning. På den som ordnar en sådan fortbildning tillämpas det som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om den som söker vidareutbildningstillstånd och om beviljande av vidareutbildningstillstånd. 
Transport- och kommunikationsverket kan vid behov ge specialutbildning och fortbildning. 
31 § 
Ansökan om vidareutbildningstillstånd 
Vidareutbildningstillstånd söks skriftligt hos Transport- och kommunikationsverket. Till ansökan ska fogas 
1) en redogörelse för i vilken omfattning utbildningsrätt söks, 
2) uppgift om den person som svarar för utbildningsverksamheten samt dennes utbildning och erfarenhet i anslutning till besiktningsverksamhet, 
3) en redogörelse för den huvudsakliga undervisningspersonalens yrkesskicklighet, 
4) utredning om undervisningsmaterialet, 
5) en utredning om utbildningens innehåll, av vilken framgår undervisningsämnena, tidtabellen för dem samt undervisningsmetoderna, 
6) uppgifter om de platser där utbildningen i huvudsak ges, samt en redogörelse för möjligheterna att få den praktik som krävs och för de praktiska arrangemangen för skriftliga prov, 
7) en bedömning av när utbildningsverksamheten ska inledas. 
På Transport- och kommunikationsverkets begäran ska sökanden för verket visa upp hela det undervisningsmaterial som ska användas i utbildningen. 
Om den som söker vidareutbildningstillstånd har ett giltigt vidareutbildningstillstånd, behöver till ansökan inte fogas den utredning enligt 1 mom. som har lämnats till tillståndsmyndigheten i samband med föregående ansökan eller för tillsyn, förutsatt att uppgifterna i handlingarna fortfarande stämmer. 
32 § 
Beviljande av vidareutbildningstillstånd 
Transport- och kommunikationsverket ska bevilja vidareutbildningstillstånd om sökanden uppfyller kraven i 30 § och lämnar den utredning som avses i 31 §. 
33 § 
Prov i anslutning till vidareutbildningen och bevarande av handlingar som gäller dem 
Transport- och kommunikationsverket ordnar slutprov i anslutning till utbildningen i periodisk besiktning och utbildningsanordnaren övriga prov i anslutning till vidareutbildningen. 
36 § 
Uppföljning av besiktningsverksamheten 
Transport- och kommunikationsverket följer det regionala utbudet av besiktningstjänster, utvecklingen av de avgifter som tas ut för besiktning och besiktningsverksamheten även i övrigt. Verket ger varje år kommunikationsministeriet en redogörelse för uppföljningsresultaten. 
37 § 
Tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. 
Transport- och kommunikationsverket kontrollerar med minst fem års mellanrum att innehavarna av besiktningskoncession och vidareutbildningstillstånd fortfarande uppfyller kraven för beviljande av koncession och tillstånd. 
38 § 
Lämnande av uppgifter till tillsynsmyndigheten 
Innehavaren av besiktningskoncession ska trots sekretessbestämmelserna på begäran lämna Transport- och kommunikationsverket de uppgifter som behövs för tillsynen inklusive uppgifter om koncessionshavarens bokföring, ekonomiförvaltning, administration, hyrning av lokaler och anordningar samt om de personer som utför besiktningar och den besiktningsverksamhet som bedrivits. Innehavaren av besiktningskoncession ska dessutom trots sekretessbestämmelserna för tillsynen över och uppföljningen av besiktningsverksamheten samt för forskningsverksamhet på begäran lämna Transport- och kommunikationsverket uppgifter om de genomsnittliga avgifter som i besiktningsverksamheten tagits ut för besiktningar under det föregående året och innevarande år enligt besiktningsslag och fordonskategori. 
Innehavaren av vidareutbildningstillstånd ska trots sekretessbestämmelserna på begäran lämna Transport- och kommunikationsverket de uppgifter som behövs för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs inklusive uppgifter om de personer som ger utbildning och den utbildning som givits. 
Innehavare av besiktningskoncession och vidareutbildningstillstånd ska utan dröjsmål meddela Transport- och kommunikationsverket personskiften i fråga om dem som är ansvariga för verksamheten samt andra betydande förändringar som gäller verksamheten. Innehavare av besiktningskoncession ska dessutom meddela verket förändringar i sina ägandeförhållanden. 
39 § 
Inspektioner av besiktningsställen och utbildningsställen 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att på ställen där verksamhet som avses i besiktningskoncessionen eller vidareutbildningstillståndet bedrivs företa de inspektioner som behövs för skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Koncessionshavaren och tillståndshavaren är skyldig att ordna förhållandena så att en inspektion kan utföras. Inspektioner får inte företas i utrymmen som används för boende av permanent natur. Bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen ska iakttas vid inspektionerna. 
40 § 
Inspektioner av verksamhetsställen som utförs av en avtalspart 
Transport- och kommunikationsverket kan ingå avtal med privata tjänsteproducenter om utförande av inspektioner enligt 39 §. Med tjänsteproducenten ska ett detaljerat avtal ingås om de besiktningsställen och lokaler tillhörande innehavare av vidareutbildningstillstånd som ska inspekteras samt om vad som ska inspekteras där. 
En avtalspart enligt 1 mom. och andra personer som utför inspektioner och är anställda hos avtalsparten ska ha sådan yrkesskicklighet som behövs för att utföra inspektionerna i fråga. Den som utför inspektioner ska ha ett av Transport- och kommunikationsverket utfärdat intyg över rätten att utföra inspektioner. Intyget ska på begäran visas upp för företrädaren för innehavaren av besiktningskoncession eller vidareutbildningstillstånd. Bestämmelser om tjänsteansvar för den som utför inspektioner finns i 52 §. 
Transport- och kommunikationsverket övervakar att inspektionerna utförs i enlighet med bestämmelserna och avtalet om upphandling av tjänster och svarar för de inspektioner som utförts av avtalsparterna. En avtalspart enligt 1 mom. är skyldig att ge Transport- och kommunikationsverket en rapport om varje utförd inspektion och om de brister som upptäckts vid inspektionen på det sätt som man kommit överens om i avtalet om utförande av inspektioner. Rapporten ska för kännedom lämnas även till innehavaren av besiktningskoncession och innehavaren av vidareutbildningstillstånd. 
41 § 
Kontroll av besiktade fordon 
För att övervaka hur ett besiktningsställe utför sina besiktningsuppgifter får Transport- och kommunikationsverket genast efter besiktningen utföra en kontroll av fordonet som motsvarar en besiktning eller en del av den. För att utföra kontrollen får en tjänsteman vid Transport- och kommunikationsverket stoppa fordonet innan det lämnar besiktningsstället. Kontrollen ska utföras så att föraren av det fordon som kontrolleras på nytt orsakas så liten olägenhet som möjligt. 
Kontroll enligt 1 mom. får utföras utan ersättning i lokaler och med anordningar tillhörande det besiktningsställe som avses i 1 mom. På kontrollen tillämpas det som i fordonslagen och med stöd av den föreskrivs om besiktningsslaget i fråga. 
Transport- och kommunikationsverket får delta i sådana tekniska vägkontroller som avses i fordonslagen, om syftet med deltagandet är att utöver kontrollen enligt 70 § i den lagen övervaka hur besiktningsställena utför sina besiktningsuppgifter. En tjänsteman vid Transport- och kommunikationsverket är teknisk sakkunnig vid kontrollen i stället för en person som har rätt att utföra besiktningar. Tjänstemannen har vid kontrollen samma behörighet som den som har rätt att utföra besiktningar enligt 71 § i fordonslagen. 
Vid kontroller enligt 1—3 mom. ska Transport- och kommunikationsverkets tjänsteman ha ett av verket utfärdat intyg över rätten att utföra kontroll. Intyget ska på begäran visas upp för föraren av det fordon som kontrolleras. 
42 § 
Föreläggande om kontrollbesiktning av fordon 
För att övervaka hur ett besiktningsställe utför sina besiktningsuppgifter kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att ett fordon ska genomgå kontrollbesiktning på något besiktningsställe i närheten av fordonet, om verket vid en kontroll enligt 41 § upptäcker eller annars får veta att det uppenbart finns ett sådant fel eller en sådan brist i fråga om fordonets skick eller överensstämmelse med bestämmelserna att fordonet borde ha underkänts vid föregående besiktning. Om fordonet inte har godkänts vid kontrollbesiktning inom den tid som Transport- och kommunikationsverket satt ut, får fordonet inte användas i trafik. 
43 § 
Återkallande av besiktningskoncession samt anmärkning och varning 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla en besiktningskoncession, om 
1) verksamheten på besiktningsstället har upphört helt och hållet, eller 
2) innehavaren av besiktningskoncession har försatts i konkurs. 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla en besiktningskoncession för viss tid eller helt och hållet, om 
1) regelbunden besiktningsverksamhet inte bedrivs på besiktningsstället eller verksamheten inte bedrivs i enlighet med vad som anmälts till besiktningsserviceregistret, 
2) innehavaren av besiktningskoncession inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av besiktningskoncession, eller 
3) den personal som utför besiktningar på besiktningsstället inte uppfyller de föreskrivna kraven på yrkesskicklighet eller tillförlitlighet. 
Transport- och kommunikationsverket kan återkalla en besiktningskoncession för viss tid eller helt och hållet, om 
1) fordon som uppenbart inte uppfyller gällande bestämmelser och föreskrifter har godkänts vid besiktningar för användning i trafik, 
2) det vid besiktningen har underkänts fordon vilkas samtliga uppenbara fel eller brister inte har beaktats, 
3) det vid besiktningen i onödan har krävts att fel och brister hos fordonen ska avhjälpas, 
4) antalet fel eller brister som upptäckts vid besiktningarna eller den relativa andelen fordon som underkänts första gången vid en besiktning, utan grund betydligt avviker mellan enskilda besiktare på besiktningsstället eller från den allmänna nivån i landet eller från det faktiska skicket hos de fordon som visats upp för besiktning på besiktningsstället, 
5) tillsynen över beskattningen av fordon har försummats vid besiktningen eller en uppgift som enligt vad som föreskrivs särskilt ska utföras i samband med besiktningen annars har försummats, eller 
6) det i verksamheten har brutits mot kravet på opartiskhet enligt 23 § eller mot något annat krav som föreskrivs i denna lag eller i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Transport- och kommunikationsverket ska dock meddela innehavaren av besiktningskoncession en anmärkning och vid behov en skriftlig varning i stället för att återkalla besiktningskoncessionen, om det är oskäligt att återkalla koncessionen. Om grunden för återkallande av besiktningskoncessionen eller meddelande av varning eller anmärkning är sådan att den kan rättas till, ska Transport- och kommunikationsverket innan koncessionen återkallas eller varning eller anmärkning meddelas ge koncessionshavaren möjlighet att inom en rimlig tid avhjälpa bristen eller försummelsen. Koncessionen kan återkallas om missförhållandet inte har avhjälpts inom utsatt tid. 
44 § 
Förbud att utföra besiktning samt anmärkning och varning till besiktare 
Transport- och kommunikationsverket kan för högst sex månader förbjuda en besiktare att utföra besiktningar, om han eller hon vid besiktning har 
1) godkänt sådana fordon för användning i trafik som uppenbart inte uppfyller gällande bestämmelser och föreskrifter, 
2) underkänt fordon vilkas samtliga uppenbara fel eller brister inte har beaktats, 
3) i onödan har krävt att fel och brister hos ett fordon ska avhjälpas, 
4) försummat tillsynen över beskattningen av fordon eller annars försummat en uppgift som enligt vad som föreskrivs särskilt ska utföras i samband med besiktningen, eller 
5) brutit mot kravet på opartiskhet enligt 23 § eller mot något annat krav som föreskrivs i denna lag eller i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Transport- och kommunikationsverket ska dock meddela besiktaren en anmärkning och vid behov en skriftlig varning i stället för ett förbud att utföra besiktningar, om ett förbud är oskäligt och de överträdelser eller försummelser som konstaterats är ringa. 
45 § 
Temporära åtgärder på grund av brister i besiktningsverksamheten 
Om det är uppenbart att det förekommer väsentliga brister eller missbruk i besiktningsverksamheten hos en innehavare av besiktningskoncession eller en besiktare, kan Transport- och kommunikationsverket temporärt förbjuda innehavaren av besiktningskoncession att bedriva besiktningsverksamhet och besiktaren att utföra besiktningar samt vid behov hindra innehavaren av besiktningskoncession eller besiktaren att använda uppgifterna i trafik- och transportregistret och att registrera uppgifter i datatjänsten. Ett temporärt förbud samt förhindrande av användning och registrering gäller tills ärendet om återkallande av besiktningskoncessionen eller förbudet för besiktaren att utföra besiktningar har avgjorts slutligt med stöd av 43 eller 44 §. Ärendet ska avgöras utan onödigt dröjsmål.  
I 1 mom. avsedda beslut om temporärt förbud och beslut om förhindrande av användning och registrering av uppgifter i datatjänsten ska iakttas även om besvär anförts över besluten. 
46 § 
Förbud att använda besiktningsställets lokaler och anordningar 
Om det vid en inspektion eller annars upptäcks att en lokal eller anordning som används i besiktningsverksamheten inte uppfyller sådana krav som anges i denna lag eller i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av lokalen eller anordningen eller begränsa dess användning tills lokalen och anordningen stämmer överens med bestämmelserna och föreskrifterna. 
47 § 
Återkallande av vidareutbildningstillstånd samt anmärkning och varning till innehavare av vidareutbildningstillstånd 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla ett vidareutbildningstillstånd för viss tid eller helt och hållet, om innehavaren av vidareutbildningstillståndet inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd. 
Transport- och kommunikationsverket kan återkalla vidareutbildningstillståndet för viss tid eller helt och hållet, om 
1) bestämmelserna om utbildningen inte har iakttagits i utbildningen, eller 
2) utbildningen inte har skötts i enlighet med tillståndet eller annars på behörigt sätt. 
Transport- och kommunikationsverket ska dock meddela innehavaren av vidareutbildningstillstånd en anmärkning och vid behov en skriftlig varning i stället för att återkalla tillståndet, om det är oskäligt att återkalla tillståndet. Om grunden för återkallande av vidareutbildningstillståndet eller meddelande av varning eller anmärkning är sådan att den kan rättas till, ska Transport- och kommunikationsverket innan tillståndet återkallas eller varning eller anmärkning meddelas ge den som innehar tillståndet möjlighet att inom en rimlig tid avhjälpa bristen eller försummelsen. Tillståndet kan återkallas om missförhållandet inte har avhjälpts inom utsatt tid. 
48 § 
Personregisteruppgifter 
Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att få de uppgifter ur straffregistret och trafik- och transportregistret som behövs vid behandlingen av ärenden som gäller beviljande och återkallande av besiktningskoncession, för beslutsfattande enligt 10 och 16 § och för tillsynen enligt 6 kap. Uppgifter om brott får trots sekretessbestämmelserna lämnas ut till en innehavare av besiktningskoncession i samband med de åtgärder som avses i 43 § samt i samband med beslut enligt 10 och 16 § till den koncessionssökande och den person enligt 9 § som begärt beslutet samt till den för besiktningsverksamheten svarande person och den besiktare som begärt beslutet. 
50 § 
Tvångsmedel 
Transport- och kommunikationsverket kan förena skyldigheten att sända sådana handlingar och blanketter som avses i 28 §, skyldigheten enligt 38 § att lämna uppgifter och iakttagandet av de förbud och begränsningar som avses i 45 § med vite. Bestämmelser om vite finns i övrigt i viteslagen (1113/1990). 
Den som underlåter att iaktta en skyldighet, ett förbud eller en begränsning som har meddelats eller ålagts med stöd av denna lag och som har förenats med vite kan inte dömas till straff för samma gärning. 
53 § 
Omprövning och ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som innehavaren av besiktningskoncession har fattat i ett besiktningsärende och av ett beslut som innehavaren av vidareutbildningstillstånd har fattat i ett utbildningsärende får begäras hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen. 
I ett beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat med anledning av en begäran om omprövning eller i ett beslut som verket annars fattat med stöd av denna lag får ändring sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
55 § 
Lämnande av uppgifter om misstänkta brott och om fordon som inte är i skick 
Den myndighet som utför förundersökning av brott eller åtalsprövning eller fattar beslut om körrätt får trots sekretessbestämmelserna underrätta Transport- och kommunikationsverket om ett sådant misstänkt brott som kan påverka bedömningen av en i 9 § 1 mom. avsedd sökandes eller persons tillförlitlighet att bedriva besiktningsverksamhet eller en i 15 § avsedd persons tillförlitlighet i besiktningsuppgifter. 
Den myndighet som utför trafikövervakning får trots sekretessbestämmelserna underrätta Transport- och kommunikationsverket om fel eller brister som konstaterats hos ett fordon i samband med övervakningen och som fordonet uppenbarligen har haft vid den senaste besiktningen. 
56 § 
Närmare bestämmelser 
Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs dessutom om tillsättandet av en rådgivande utbildningskommission som bistår Transport- och kommunikationsverket samt om kommissionens sammansättning och uppgifter. 
Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av besiktningskoncession, om kvalitetsledningssystem och om de handlingar som ska bevaras på besiktningsstället får utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
58 § 
Övergångsbestämmelser 
1. De bestämmelser som utfärdats med stöd av den lag som upphävs ska fortsätta att gälla. 
2. De besiktningskoncessioner som gäller vid ikraftträdandet av denna lag gäller som sådana den tid som anges i koncessionen. Besiktningsverksamhet med stöd av en sådan koncession bedrivs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Koncessionshavaren ska dock registrera de uppgifter som avses i 26 § i besiktningsserviceregistret. På koncessionshavaren tillämpas dessutom 37—46 §. 
3. Om giltigheten för en besiktningskoncession som gäller vid ikraftträdandet av denna lag går ut tidigare än tre år från ikraftträdandet, får koncessionshavaren fortsätta den koncessionsenliga besiktningsverksamheten med stöd av koncessionen i fråga tre år från ikraftträdandet efter att ha anmält detta skriftligt till Transport- och kommunikationsverket innan giltigheten för koncessionen går ut. Om en sådan anmälan har gjorts, ska koncessionshavaren under denna tid bedriva besiktningsverksamhet i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Koncessionshavaren ska dock registrera de uppgifter som avses i 26 § i besiktningsserviceregistret. På koncessionshavaren tillämpas dessutom 37—46 §. 
4. Alla innehavare av besiktningskoncession ska registrera de uppgifter som avses i 26 § i besiktningsserviceregistret inom en månad från ikraftträdandet av den paragrafen. 
5. En sådan filial enligt 15 § i den lag som upphävs som är verksam vid ikraftträdandet av denna lag får fortsätta med sin verksamhet som sådan tills verksamheten med stöd av 2 eller 3 mom. fortsätter att bedrivas av det besiktningsställe från vilket filialen har skötts i enlighet med nämnda 15 §. Koncessionshavarens rätt till en filial upphör dock sex månader från det att ett besiktningsställe som har rätt utföra besiktningar som avses i 6 § 1 punkten i denna lag inleder verksamhet i regionen. 
6. Med avvikelse från 2 och 3 mom. upphör de rättigheter till besiktning av fordon på något annat ställe än besiktningsstället som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ett år efter ikraftträdandet. 
7. En person som vid ikraftträdandet av denna lag uppfyller kompetenskraven för personer som utför besiktningar, anses uppfylla de krav på yrkesskicklighet som anges i 17 § och föreskrivs med stöd av denna lag, om han eller hon genomgår föreskriven fortbildning inklusive prov inom specialutbildningen med föreskrivna intervaller. 
8. En person som vid ikraftträdandet av denna lag uppfyller kompetenskraven för den person som svarar för besiktningsverksamheten, anses uppfylla de krav på yrkesskicklighet som anges i 21 § och föreskrivs med stöd av denna lag, om han eller hon genomgår föreskriven fortbildning inklusive prov inom specialutbildningen med föreskrivna intervaller. En person som uppfyller kraven på yrkesskicklighet med stöd av 29 § i den lag som upphävs ska avlägga det prov inom specialutbildningen som saknas senast tre år efter denna lags ikraftträdande och därefter med föreskrivna intervaller. 
9. Intyg och andra handlingar som gäller registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktningar som utförts före den 2 november 2007 bevaras på besiktningsstället i femton år. 
10. De utbildningsrättigheter som gäller vid ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft som sådana. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
6. 
Lag 
om ändring av 14 § i lagen om flyttning av fordon 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om flyttning av fordon (828/2008) 14 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 1319/2009, som följer: 
14 § 
Verkställighet och närmare bestämmelser 
Kommunikationsministeriet ansvarar för den riksomfattande styrningen av de uppgifter som föreskrivs i denna lag. 
Trafikledsverket kan med stöd av ett avtal ge kommunen i uppgift att sköta sådana offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på verket eller självt överta offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
7. 
Lag 
om ändring av lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon (958/2013) 2—8, 10, 13, 14, 15 a, 20, 22—29, 31 och 35 §, 
av dem 7 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 474/2017 och 305/2018, 8 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 305/2018, 15 a § sådan den lyder i lag 1388/2015, 22 § sådan den lyder i lag 907/2014, 27 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 475/2017 samt 28 § sådan den lyder i lag 305/2018, som följer: 
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) enskilt godkännande ett förfarande enligt 3 § 9 punkten i fordonslagen, 
2) beviljare av enskilt godkännande en serviceproducent med vilken Transport- och kommunikationsverket har ingått avtal om beviljande av enskilda godkännanden av fordon, 
3) utförare av enskilt godkännande en person som har rätt att utföra enskilda godkännanden. 
Beviljare av enskilda godkännanden får i samband med enskilda godkännanden utföra kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar enligt 50 e § 2 mom. 5 punkten i fordonslagen. 
3 § 
Ansvaret för ordnande av enskilda godkännanden 
Transport- och kommunikationsverket svarar för ordnandet av enskilda godkännanden av fordon i Finland. 
4 § 
Hur beviljandet av enskilda godkännanden ordnas 
Transport- och kommunikationsverket ordnar beviljandet av enskilda godkännanden genom att upphandla behövliga tjänster av tjänsteproducenter. Beviljandet ska genom avtal ordnas så att kvaliteten, enhetligheten och tillgången på de tjänster som behövs i verksamheten säkerställs i skälig omfattning i olika delar av landet. 
Transport- och kommunikationsverket ingår avtal om beviljande av enskilda godkännanden med de tjänsteproducenter som uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. 
5 § 
Serviceersättning som betalas för verksamhet för enskilda godkännanden 
Transport- och kommunikationsverket bestämmer om storleken på den serviceersättning som betalas till avtalsparterna. 
6 § 
Information om upphandling av enskilda godkännanden 
Transport- och kommunikationsverket informerar på sin webbplats om möjligheten för tjänsteproducenter att ingå avtal med Transport- och kommunikationsverket om beviljande av enskilda godkännanden. 
7 § 
Anmälan som avtalspart 
En tjänsteproducent som vill ingå avtal med Transport- och kommunikationsverket om beviljande av enskilda godkännanden, nedan sökanden, ska lämna Transport- och kommunikationsverket följande skriftliga utredning: 
1) utdrag ur handelsregistret eller någon annan motsvarande utredning samt utredning om ägandeförhållandena, om sökandens verksamhet bedrivs i bolagsform, 
2) en redogörelse för tjänsternas omfattning, 
3) uppgift om den planerade platsen och lokalen där verksamheten kommer att bedrivas, 
4) en uppskattning av den tidpunkt då verksamheten inleds, 
5) en redogörelse för de planerade betjäningstiderna, 
6) en redogörelse för kvalitetssystemet, 
7) uppgift om den person som svarar för beviljandet av enskilda godkännanden, 
8) en redogörelse för hur sökanden ämnar ordna anslutningen till trafik- och transportregistret och hur sökanden sörjer för att dataskyddet och datasäkerheten är ordnade på behörigt sätt, 
9) en redogörelse för hur sökanden eller den som utövar bestämmande inflytande över en sökande vars verksamhet bedrivs i bolagsform uppfyller kraven i 9, 11 och 12 §, 
10) en redogörelse för hur sökandens personal uppfyller kraven enligt 11 och 13—15 §, 
11) en redogörelse för hur lokalerna uppfyller kraven i 10 §. 
8 § 
Avtal om beviljande av enskilda godkännanden 
I avtalet ska det överenskommas om 
1) tjänsternas omfattning, 
2) inledandet av verksamheten, 
3) ort och lokaler där kontrollerna för enskilda godkännanden utförs, 
4) den utrustning som krävs för verksamheten, 
5) betjäningstider, 
6) användningen av trafik- och transportregistret, registrering av uppgifter om beviljande av enskilt godkännande i trafik- och transportregistret samt hur det ska visas att det dataskydd och den datasäkerhet som förutsätts av beviljaren av enskilt godkännande har ordnats, 
7) det förfarande som ska iakttas vid uttagande av avgifter för beviljande av enskilt godkännande och vid redovisningen av dessa avgifter till Transport- och kommunikationsverket, 
8) hur dokument som gäller beviljande av enskilda godkännanden ska ges in till Transport- och kommunikationsverket, 
9) avtalsperioden och upphörande av avtalet i särskilda situationer under avtalsperioden samt avtalsvite, 
10) tillsynen och andra medel genom vilka Transport- och kommunikationsverket kan säkerställa att enskilda godkännanden beviljas på behörigt sätt. 
10 § 
Lokaler 
De lokaler som används för enskilt godkännande ska vara sådana att kontrollerna av fordonen kan utföras på behörigt sätt inomhus oberoende av vädret. 
Enskilt godkännande får utföras utanför lokalerna, om det är oändamålsenligt att förflytta fordonen till lokalerna på grund av det stora antalet fordon, trafiksäkerheten eller miljöomständigheter eller av någon annan motsvarande orsak. Om en beviljare av enskilt godkännande utför kontroller utanför sina lokaler ska utrymmena uppfylla kraven i 1 mom. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de lokaler som används för kontrollerna och om under vilka förutsättningar de kontroller som ingår i enskilt godkännande kan utföras utanför lokalerna. 
13 § 
Krav på grundutbildning för utförare av enskilt godkännande 
Av utförare av enskilt godkännande förutsätts som grundutbildning minst yrkeshögskoleexamen i teknik och antingen minst 30 studiepoäng omfattande grund- och yrkesstudier i fordonsteknik vid en yrkeshögskola eller minst 30 studiepoäng omfattande andra lämpliga grund- och yrkesstudier i maskinteknik vid en yrkeshögskola. 
Examen vid biltekniska studielinjen vid en teknisk läroanstalt eller motsvarande lämplig examen på teknikernivå anses uppfylla kravet i 1 mom. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om 
1) vilka grund- och yrkesstudier som anses som sådana andra lämpliga grund- och yrkesstudier i maskinteknik som avses i 1 mom., 
2) vilka examina på teknikernivå som anses som sådana motsvarande examina på teknikernivå som avses i 2 mom. 
14 § 
Krav på vidareutbildning för utförare av enskilt godkännande 
En utförare av enskilt godkännande ska för beviljandet av enskilda godkännanden ha den vidareutbildning som behövs för enskilt godkännande och däri ingående fortbildning för upprätthållande av yrkesskickligheten. 
Transport- och kommunikationsverket kan vid behov ge den vidareutbildning som avses i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket tar emot prov i anslutning till vidareutbildningen. 
Närmare bestämmelser om den vidareutbildning som behövs och om proven i anslutning till den utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
15 a § 
Erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utomlands 
Det krav på utbildning som avses i 13—15 § uppfylls även av en sökande som har fått ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) om den behörighet som bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medför. Beslutet fattas av Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket kan för en sökande ordna sådana lämplighetsprov som avses i 7 § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. 
20 § 
Bevarande och utlämnande av dokument 
Beviljare av enskilt godkännande ska sända de dokument som gäller enskilda godkännanden till Transport- och kommunikationsverket för bevarande efter det att det enskilda godkännandet har utförts. Transport- och kommunikationsverket får för verksamheten i fråga trots sekretessbestämmelserna lämna ut dessa dokument genom teknisk anslutning till dem som utför uppgifter i anslutning till besiktning och registrering av fordon samt till dem som bedriver verksamhet för beviljande av enskilda godkännanden. 
Om behandlingen av ett ärende som gäller beviljande av enskilt godkännande fortfarande pågår när beviljaren av enskilt godkännande upphör med verksamheten, ska beviljaren av enskilt godkännande lämna Transport- och kommunikationsverket de dokument som samlats i ärendet så att de kan sändas tillbaka till den som ansökt om enskilt godkännande. 
22 § 
Tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över beviljandet av enskilda godkännanden samt över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Transport- och kommunikationsverket kan vid tillsynen anlita Ackrediteringstjänsten FINAS eller någon annan motsvarande inrättning. 
23 § 
Information  
Beviljare av enskilt godkännande ska trots sekretessbestämmelserna lämna Transport- och kommunikationsverket de uppgifter som behövs för tillsynen inklusive de uppgifter som behövs om beviljarens bokföring, ekonomiförvaltning, administration och hyrning av lokaler samt om utförare av enskilt godkännande och verksamheten för enskilda godkännanden. 
Beviljare av enskilt godkännande ska utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om sådana förändringar i den egna verksamheten som kan ha inverkan på beviljandet av enskilda godkännanden. 
24 § 
Inspektioner i lokalerna 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att utföra inspektioner på platser där enskilda godkännanden beviljas. Beviljare av enskilt godkännande ska ordna förhållandena så att inspektioner kan utföras på ett ändamålsenligt sätt. Inspektioner får inte företas i utrymmen som används för boende av permanent natur. 
25 § 
Kontroll av fordon 
För att övervaka verksamheten för enskilda godkännanden får Transport- och kommunikationsverket genast efter ett enskilt godkännande utföra kontroll av fordonet som motsvarar enskilt godkännande eller en del av det. För att utföra kontrollen får en tjänsteman vid Transport- och kommunikationsverket stoppa fordonet när det lämnar den plats där det enskilda godkännandet utförts. Transport- och kommunikationsverket får även i övrigt utföra kontroll av ett fordon som motsvarar enskilt godkännande eller en del av det, om Transport- och kommunikationsverket har anledning att misstänka att ett fordon som beviljats enskilt godkännande är behäftat med allvarliga brister som inverkar på trafiksäkerheten eller miljön. Kontrollen av fordonet får utföras i lokaler tillhörande den beviljare av enskilt godkännande som har beviljat fordonet enskilt godkännande. 
Transport- och kommunikationsverkets kontroll ersätter till utförda delar det tidigare utförda enskilda godkännandet. På kontrollen tillämpas det som i fordonslagen och med stöd av den föreskrivs om enskilt godkännande. 
26 § 
Återkallande av enskilt godkännande 
Transport- och kommunikationsverket kan återkalla ett enskilt godkännande och kräva att fordonet på nytt ska genomgå enskilt godkännande, om verket upptäcker att fordonet har godkänts på felaktiga grunder vid det enskilda godkännandet. Om det fel eller den brist som upptäckts i det enskilda godkännandet är ringa, kan Transport- och kommunikationsverket kräva att det fel eller den brist som konstaterats hos fordonet avhjälps inom en tid som verket satt ut i stället för att återkalla det enskilda godkännandet. 
Fordonet är belagt med användningsförbud, om den brist eller det fel som Transport- och kommunikationsverket krävt att ska avhjälpas inte avhjälps inom den utsatta tiden. Ett fordon som är belagt med användningsförbud får inte användas i trafik förrän de fel och brister som har lett till användningsförbudet har avhjälpts. 
27 § 
Hävning av avtal 
Transport- och kommunikationsverket kan häva ett avtal om beviljande av enskilda godkännanden, om beviljaren av enskilt godkännande 
1) inte uppfyller de krav som föreskrivs i 9—15 §, 
2) vägrar att lämna Transport- och kommunikationsverket de uppgifter som behövs för tillsynen över verksamheten, 
3) bryter mot det avtal som avses i 8 § så att beviljandet av enskilda godkännanden på behörigt sätt äventyras, eller 
4) beviljar enskilda godkännanden i strid med bestämmelserna och föreskrifterna om dessa. 
En förutsättning för hävning av ett avtal är att Transport- och kommunikationsverket har meddelat beviljaren av enskilt godkännande anmärkningar eller en skriftlig varning om de överträdelser eller försummelser som avses i 1 mom. och att detta inte har lett till att överträdelserna eller försummelserna rättats till. 
28 § 
Transport- och kommunikationsverkets rätt att få upplysningar och rätt att lämna uppgifter vidare 
Transport- och kommunikationsverket har trots vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter rätt att genom teknisk anslutning få den information ur straffregistret som är nödvändig för skötseln av verkets uppgifter för utredning av att de krav på tillförlitlighet som föreskrivs för beviljande av enskilda godkännanden är uppfyllda och för tillsynen. Information om brott kan som grund för hävning av avtal trots sekretessbestämmelserna lämnas ut till beviljare av enskilt godkännande. 
29 § 
Lämnande av uppgifter om misstänkta brott och om fordon som inte stämmer överens med kraven 
Den myndighet som utför förundersökning av brott eller åtalsprövning eller fattar beslut om körrätt får trots sekretessbestämmelserna underrätta Transport- och kommunikationsverket om ett sådant misstänkt brott som kan påverka bedömningen av om en beviljare av enskilt godkännande och en utförare av enskilt godkännande är tillförlitlig som beviljare eller utförare av enskilt godkännande. 
Den myndighet som utför trafikövervakning får trots sekretessbestämmelserna underrätta Transport- och kommunikationsverket om vid övervakningen upptäckta fordon som inte stämmer överens med kraven och som uppenbarligen inte heller har gjort det när enskilt godkännande beviljades. 
31 § 
Begäran om omprövning och ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som en beviljare av enskilt godkännande fattat om enskilt godkännande får begäras hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen. 
I ett beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat med anledning av en begäran om omprövning eller i ett beslut som verket annars fattat med stöd av denna lag får ändring sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
35 § 
Avgift för enskilt godkännande 
För enskilt godkännande tas det ut en avgift till Transport- och kommunikationsverket i enlighet med de grunder som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
8. 
Lag 
om ändring av fordonslagen 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i fordonslagen (1090/2002) 1, 3, 7, 19 b, 20, 21, 24, 24 a, 24 b, 26, 27, 27 a, 29, 29 b, 31, 34, 34 a, 36, 39 b, 45, 48, 50 c, 50 e, 53, 53 a, 58, 60 a, 61 a, 62, 65 a, 65 b, 66 a, 66 c, 66 f, 69 a, 74—77, 79, 80, 84—86, 88, 93, 95 a, 96 och 98 §, 
sådana de lyder, 1 § i lagarna 226/2009 och 1042/2014, 3 § i lagarna 226/2009, 961/2013, 176/2015, 1609/2015, 507/2017 och 306/2018, 7, 19 b, 24 a, 24 b, 27, 29, 36, 50 c, 61 a och 62 § i lag 507/2017, 20, 24, 29 b, 39 b och 79 § i lag 1042/2014, 21 och 60 a § i lag 703/2018, 26, 34 a, 65 b, 69 a, 77 och 88 § i lag 276/2010, 27 a § i lagarna 507/2017 och 306/2018, 31, 34 och 95 a § i lag 1609/2015, 45 § i lagarna 226/2009 och 276/2010, 48 § i lagarna 276/2010 och 1042/2014, 50 e § i lagarna 226/2009 och 507/2017, 53, 53 a och 58 § i lag 473/2017, 60 a och 65 a § i lagarna 233/2007 och 276/2010, 66 a § i lagarna 176/2015 och 507/2017, 66 c och 98 § i lag 176/2015, 66 f § i lagarna 233/2007, 276/2010 och 176/2015, 74 och 75 § delvis ändrade i lag 276/2010, 76 § i lagarna 276/2010 och 507/2017, 80 § i lagarna 1042/2014 och 1609/2015, 84 § i lagarna 233/2007 och 507/2017, 85 § i lagarna 961/2013 och 473/2017, 86 § i lagarna 276/2010 och 1609/2015, 93 § i lagarna 276/2010 och 473/2017 samt 96 § i lagarna 992/2016, 473/2017 och 728/2017, som följer: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag gäller, i fråga om fordon som används på vägar som avses i vägtrafiklagen (267/1981) och på andra platser, fordonens 
1) klassificering, 
2) konstruktion, manöverorgan, utrustning, system, komponenter och separata tekniska enheter, 
3) miljöegenskaper, 
4) godkännande för trafik samt registrering, 
5) periodiska och övriga besiktningar i syfte att kontrollera fordons skick och registeruppgifter samt ändra dessa. 
Denna lag gäller tekniska vägkontroller av fordon. 
Denna lag gäller import, tillverkning för försäljning, saluföring, försäljning och annan överlåtelse av nya snöskotrar samt av nya fordon avsedda för vägtrafik samt av sådana system, komponenter och separata tekniska enheter och sådan utrustning om vilkas tekniska egenskaper eller godkännandemärkningar föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. 
Denna lag gäller installation och reparation av snöskotrar samt av fordon avsedda för vägtrafik samt av sådana system, komponenter och separata tekniska enheter och sådan utrustning om vilkas tekniska egenskaper eller godkännandemärkningar föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. 
Denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den ska tillämpas på militärfordon. Om det behövs med hänsyn till ett militärfordons särskilda användningssyfte eller konstruktion, kan det dock genom förordning av försvarsministeriet föreskrivas om undantag från denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt genom föreskrifter av huvudstaben meddelas bestämmelser som avviker från de föreskrifter som Transport- och kommunikationsverket meddelat. 
3 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) fordon en anordning som är avsedd för färd på marken och som inte löper på skenor, 
2) motordrivet fordon ett fordon som drivs med maskinkraft; motordrivna fordon är bilar, mopeder, motorcyklar och tre- och fyrhjuliga fordon i kategori L samt traktorer, motorredskap och terrängfordon, 
3) släpfordon ett fordon som kopplas till ett annat fordon och som inte är avsett att vara självgående, 
4) militärfordon ett fordon som innehas av försvarsmakten eller ett fordon som särskilt är avsett för försvarsmakten samt ett fordon som är avsett för Förenta nationernas fredsbevarande verksamhet och befinner sig i Finland, 
5) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
6) register det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice (320/2017), 
7) typgodkännande ett förfarande genom vilket en typgodkännandemyndighet certifierar att en fordonstyp, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet eller en utrustning uppfyller de tekniska kraven, 
8) etappvist typgodkännande ett förfarande där en typgodkännandemyndighet ensam eller tillsammans med en godkännandemyndighet i en annan EES-stat eller i landskapet Åland certifierar att en ej färdigbyggd eller en färdigbyggd fordonstyp, enligt byggnadsstadiet, uppfyller de gällande tekniska kraven, 
9) enskilt godkännande ett förfarande genom vilket det konstateras att en enskild bil eller dess släpvagn, oavsett om den är unik eller inte, uppfyller de gällande kraven, 
10) registreringsbesiktning kontroll som utförs för att klassificera och registrera ett enskilt fordon och för att konstatera överensstämmelse med kraven, 
11) kopplingsbesiktning kontroll som utförs för godkännande av koppling mellan ett dragfordon och ett eller flera släpfordon, 
12) ändringsbesiktning kontroll som utförs för att ändringar av ett fordon ska kunna godkännas och de uppgifter om ett fordon som antecknats i registret ska kunna ändras eller kompletteras, 
13) periodisk besiktning föreskriven regelbunden kontroll av ett fordons skick under den tid fordonet används och av uppgifter som antecknats i registret, 
14) teknisk vägkontroll på väg eller någon annanstans förrättad kontroll av skicket hos fordon och av de uppgifter som antecknats i registret, 
15) första registrering den åtgärd då identifieringsuppgifter om ett fordon och uppgifter om ägande, innehav, den som ansvarar för användningen av bilen, trafikförsäkring och användningsändamål första gången antecknas i registret i Finland, 
16) ändringsregistrering anteckning i registret av förändringar som i fråga om fordonet skett i uppgifterna om ägande, innehav, den som ansvarar för användningen av bilen samt trafikförsäkring och användningsändamål, 
17) system sådan apparatur i ett fordon som utgör en väsentlig del av fordonet och som i allmänhet inte kan lösgöras i separata komponenter, såsom bromssystem, avgasreningssystem eller inredningsdetaljer, 
18) komponent en anordning som är avsedd att utgöra en del av ett fordon och som kan lösgöras eller installeras i fordonet och typgodkännas särskilt, samt komponenter som avses i de EU-förordningar som nämns i 2 a § 2 och 3 mom., 
19) separat teknisk enhet en anordning som är avsedd att utgöra en del av ett fordon och som hänför sig till en viss fordonstyp och som kan typgodkännas särskilt eller som en del av ifrågavarande fordonstyp, såsom underkörningsskydd, och en från fordonet fristående anordning som används i trafik, såsom skyddshjälm eller skyddsanordning för barn, 
20) utsedd teknisk tjänst en inrättning som Finland utsett till teknisk tjänst och som anmälts till Europeiska kommissionen eller Förenta nationernas generalsekretariat,  
21) tillverkarens representant den som tillverkaren av fordon, system, komponenter eller separata enheter befullmäktigat att företräda denne inför godkännandemyndigheten och agera på dennes vägnar i frågor som gäller typgodkännande eller enskilt godkännande, 
22) registreringsintyg ett dokument om första registrering, ändringsregistrering, avställning och påställning som utfärdats av den som utför registrering och som intygar att fordonet är registrerat och av vars del I (teknisk del) framgår uppgifter som gäller fordonets ägare och innehavare samt vissa av fordonets tekniska data och vars del II (anmälningsdel) är avsedd för anmälan av förändringar i registeruppgifterna, 
23) den som ansvarar för användningen av en bil en i Finland bosatt myndig fysisk person som är en bils huvudsakliga förare utan att vara dess ägare eller innehavare eller, om bilen inte har någon huvudsaklig förare, som har uppgifter om bilens förare; den som ansvarar för användningen av en bil ska ha körrätt minst för fordon av klass B, 
24) CE-märkning märkning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93,  
25) avställning att ett fordon som registrerats första gången tas ur trafik tillfälligt och att uppgift om detta antecknas i registret, 
26) påställning att ett fordon som registrerats första gången och därefter avställts åter tas i trafik och att uppgift om detta antecknas i registret, 
27) slutlig avregistrering att ett fordon som registrerats första gången slutligt tas ur trafik i Finland och att uppgift om detta antecknas i registret, 
28) efterkontroll sådan kontroll av ett fordon som underkänts vid besiktning som ska utföras inom en månad från besiktningen,  
29) certifikat en identifieringskod som lämnas till en förhandsanmälare enligt 65 a § eller till den i registret antecknade ägaren av ett fordon och som visar äganderätten till fordonet,  
30) den som utför registreringar Transport- och kommunikationsverket och en i IV avd. 4 kap. i lagen om transportservice avsedd tjänsteleverantör som bistår i registreringsuppgiften, 
31) klassificeringsvikt den tekniskt tillåtna högsta vikt inklusive last som hjulen överför till marken och som ligger till grund för klassificeringen av fordon i kategorierna M, N och O. 
7 § 
Ändring, konstruktion och reparation av fordon 
Om inte något annat föreskrivs nedan, får ett fordon som används i trafik inte efter ibruktagandet repareras, ändras, tillåtas bli ändrat eller förses med tilläggsanordningar så att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som fordonets ålder och naturliga slitage medför får inte heller öka mer än i ringa omfattning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om de tekniska kraven för reparation och iståndsättning av fordon och ändring av fordons konstruktion samt om sådana smärre undantag och alternativa krav som tillämpas av ändamålsenlighetsskäl vid påvisande av överensstämmelse. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som undantagen och de alternativa kraven medför får inte öka mer än i ringa omfattning. Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter även om säkerhetskraven för strålkastare och lyktor samt andra tilläggsanordningar som installeras i fordon för särskilda ändamål. 
19 b § 
Närmare föreskrifter om grundläggande klassificering av fordon 
Transport- och kommunikationsverket får meddela sådana närmare föreskrifter om klassificering av i detta kapitel avsedda fordon som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 
20 § 
Räddningsbil, polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon 
Räddningsbil är ett för räddningsväsendet särskilt tillverkat fordon i kategori M eller N, vars totalmassa är större än 3,5 ton. Som räddningsbil betraktas också andra fordon i kategori M eller N som innehas av en kommuns eller samkommuns räddningsverk eller av en myndighet som lyder under statens räddningsförvaltning, av Räddningsinstitutet eller av en flygplatsoperatör och som används uteslutande för uppgifter inom räddningsväsendet. Också manskapsbilar som ägs av en brandkår och som har plats för minst åtta personer utöver föraren betraktas som räddningsbilar. 
Polisfordon är för polisen särskilt tillverkade eller utrustade fordon. 
Gränsbevakningsväsendets fordon är för Gränsbevakningsväsendet särskilt tillverkade eller utrustade fordon. 
Tullens fordon är för Tullen särskilt tillverkade eller utrustade fordon. 
Bestämmelser om den konstruktion och utrustning samt de färger som räddningsväsendet förutsätter i fråga om räddningsbilar samt om utrustning, färgsättning och emblem på polisfordon och Gränsbevakningsväsendets fordon utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. I den förordningen föreskriven färgsättning och föreskrivna emblem på polisfordon och Gränsbevakningsväsendets fordon får inte användas på andra fordon. Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de tekniska kraven på och installeringen av igenkänningslyktor, varningslyktor, reflektorer, reflekterande märkning och ljudsignalanordningar som de speciella ändamål som räddningsbilar, polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon används för förutsätter. 
21 § 
Ambulans  
En ambulans är ett fordon i kategori M som är avsett för transport av sjuka eller skadade människor och som har specialutrustning för det ändamålet. 
Bestämmelser om närmare klassificering av ambulanser, dimensionering av karosseri och patientutrymme, prestanda samt medicinsk och annan utrustning utfärdas vid behov genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de tekniska kraven på och installeringen av igenkänningslyktor, varningslyktor, reflektorer, reflekterande märkning och ljudsignalanordningar som det speciella ändamål som ambulanser används för förutsätter. 
24 § 
Museifordon 
Ett besiktningsställe godkänner på basis av ett utlåtande som utfärdats högst sex månader tidigare av en landsomfattande registrerad museifordonsförening som museifordon ett fordon för vilket det har förflutit minst 30 år sedan utgången av tillverkningsåret och som har hållits i ett skick som motsvarar originalskicket eller restaurerats eller konserverats på behörigt sätt. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov föreskrifter om restaurering och konservering av museifordon samt om ändamålsenliga ersättande komponenter som får installeras i ett museifordon och om utbyte av komponenter till sådana som är trafiksäkrare samt om innehållet i det utlåtande som avses i 1 mom. 
24 a § 
Specialtransportfordon 
Ett specialtransportfordon är ett fordon som har godkänts för sådana specialtransporter som avses i 2 § 16 punkten i vägtrafiklagen och som utan last överskrider de dimensioner som är allmänt tillåtna på väg eller som med eller utan last har godkänts för transport som överskrider den massa som är allmänt tillåten på väg. För att ett specialtransportfordon ska godkännas för trafik krävs dispens som meddelas av Transport- och kommunikationsverket. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. 
En dispens enligt 1 mom. krävs inte för ett motorredskap, för ett typgodkänt fordon vars användning i trafik inte förutsätter tillstånd för specialtransport enligt 87 c § i vägtrafiklagen eller för ett typgodkänt fordon för vilket det i registret antecknas uppgift om ett tillstånd för specialtransport enligt 87 c § i vägtrafiklagen som utgör förutsättning för användningen av fordonet. För fordon som inte behöver registreras krävs dispens enligt 1 mom. endast om fordonets vikt eller axelmassa överskrider den massa som är allmänt tillåten på väg. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de tekniska tilläggskrav med anknytning till specialtransportfordons användningsändamål som tillämpas vid godkännande av specialtransportfordon för transportändamål samt om undantag från de tekniska kraven på fordon. Dessutom meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om hur överensstämmelse med kraven ska påvisas tekniskt. 
24 b § 
Närmare föreskrifter om klassificering av fordon som är avsedda för särskilda ändamål 
Transport- och kommunikationsverket får meddela sådana närmare föreskrifter om klassificering av i detta kapitel avsedda fordon som följer av kraven i Europeiska unionens fordonslagstiftning eller som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten eller skyddet av miljön. 
26 § 
Tillverkningsnummer och tillverkarskylt 
Ett motordrivet fordon och en släpvagn som används i trafik ska ha ett tillverkningsnummer som getts av tillverkaren, Transport- och kommunikationsverket, ett besiktningsställe eller en utländsk myndighet som sköter fordonsregistrering. En bil och dess släpvagn, ett fordon i kategori L och en traktor ska dessutom ha en tillverkarskylt. 
27 § 
Undantag från kraven på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning 
Bestämmelser om undantag från de krav som föreskrivs i 25 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Undantagen ska vara behövliga med beaktande av fordonens användningsändamål, trafiksäkerhetskraven och möjligheterna att uppfylla de krav som gäller fordonen. 
Fordon som är avsedda att användas av förare eller passagerare med funktionsnedsättning kan godkännas för transportändamål även om specialanordningen inte uppfyller bestämmelser eller föreskrifter, förutsatt att trafiksäkerheten inte nämnvärt äventyras. 
Transport- och kommunikationsverket får för enskilda fordon bevilja dispens från de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag i fråga om säkerheten när det gäller fordons konstruktion, manöverorgan, utrustning, system, komponenter, separata tekniska enheter och andra motsvarande objekt som ska godkännas. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av dispens utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. 
27 a § 
Föreskrifter om fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning 
Transport- och kommunikationsverket meddelar tekniska föreskrifter om 
1) de alternativa krav på bromssystemen i bilar och bilsläpvagnar med tryckluftsbromsar som tillämpas vid nationellt typgodkännande, enskilt godkännande, registreringsbesiktning och ändringsbesiktning, 
2) kraven på dubbar och dubbdäck som är tillåtna för användning i trafik. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar dessutom vid behov närmare tekniska föreskrifter om 
1) kraven på ett fordons konstruktion och egenskaper, 
2) kraven på ett fordons tillverkningsnummer och tillverkarskylt, 
3) kraven på system, komponenter, separata tekniska enheter och utrustning för fordon, 
4) kraven på lastkorgar och lastutrymmen, fästanordningar som används för lastsäkring och skyddskonstruktioner för fordon som används för godstransport, 
5) surrnings- och fästanordningar som används för surrning och säkring av last, 
6) sådana andra komponenter, system och separata tekniska enheter som behövs för fordonets drift än de som avses i 1—3 punkten och för vilka godkännande krävs samt om annan utrustning än den som avses i 1 mom. 2 punkten, 
7) dimensioneringen av transportutrymmet och om de hjälpmedel som behövs för resandet och deras fastsättning när det gäller tillgängliga fordon och andra fordon i kategori M, dock inte ambulanser, om fordonen kan användas för transport av passagerare på bår eller personer med funktionsnedsättning, 
8) taxametrar samt andra instrument och system som avses i 25 § 2 mom. 
De föreskrifter som avses i denna paragraf ska vara behövliga för att en tillräcklig internationell allmän kravnivå ska kunna uppnås och en tillräcklig nivå på trafiksäkerheten och skyddet av hälsan och miljön säkerställas. 
29 § 
Närmare bestämmelser och föreskrifter om begränsning av energi- och miljökonsekvenser 
Bestämmelser om komponenter och egenskaper samt andra motsvarande objekt som ska godkännas, som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenserna av andra fordon än motorredskap och som krävs för att fordonen i fråga ska kunna godkännas för transportändamål, utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om de gränsvärden för buller och utsläpp som tillämpas vid godkännande av sådana fordon utfärdas också genom förordning av statsrådet. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de i 1 mom. avsedda tekniska krav på komponenter och egenskaper som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenser. Föreskrifterna ska vara behövliga för att en tillräcklig internationell allmän kravnivå ska uppnås och en tillräcklig nivå på trafiksäkerheten och skyddet av hälsan och miljön säkerställas. 
Transport- och kommunikationsverket får i fråga om enskilda fordon bevilja dispens från de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag i fråga om begränsning av fordons energi- och miljökonsekvenser. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan och miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av dispens utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. 
29 b § 
Krav på fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter 
Fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter ska förses med tillräckliga märkningar, igenkännings- och varningslyktor, reflektorer och andra varningsanordningar för att förebygga fara och olägenhet som orsakas av specialtransporter. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om de märkningar, igenkännings- och varningslyktor, reflektorer och andra varningsanordningar som krävs i fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om kategori, massa och färger som krävs av varningsfordon som används vid specialtransporter, om varningsskyltar, höjdmätare, varningslyktor, reflektorer och andra varningsanordningar i varningsfordon samt om tillbörliga anordningar och redskap som ska användas i varningsfordon vid reglering av trafiken och tryggande av säkerheten. 
De föreskrifter som avses i denna paragraf ska grunda sig på praxis som iakttas allmänt i Europa. 
31 § 
Tillämpningsområdet för typgodkännanden 
Transport- och kommunikationsverket beviljar EG- och EU-typgodkännande för system, komponenter, separata tekniska enheter, fordon i kategorierna M, N, O, L, T, C, R och S samt motorredskap. Fordon i kategorierna M, N, L, T, C, R och S som inte har beviljats EU-typgodkännande kan beviljas nationellt typgodkännande av små serier. Nationellt typgodkännande beviljas andra fordon och annan utrustning avsedda för vägtrafik samt motorredskap. Nationellt typgodkännande beviljas dock inte trafiktraktorer. Vid typgodkännande av små serier tillämpas kvantitativa begränsningar som baserar sig på de rättsakter som nämns i 30 § 1 mom. E-typgodkännande beviljas system, komponenter och separata tekniska enheter. 
34 § 
Typgodkännandemyndighet 
I Finland är Transport- och kommunikationsverket typgodkännandemyndighet i fråga om fordon i kategorierna M, N, L, O, T, C, R och S, motorredskap och terrängfordon liksom system, komponenter, separata tekniska enheter och utrustning i dessa. 
34 a § 
Behörig myndighet i fråga om ärenden som gäller CE-märkta produkter 
Om det i denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den förutsätts påvisande av överensstämmelse genom CE-märkning i fråga om en cykel, en snöskoter, en komponent, ett system eller en separat teknisk enhet är Transport- och kommunikationsverket behörig myndighet. 
36 § 
Påvisande av överensstämmelse med kraven vid typgodkännande 
Överensstämmelse med kraven enligt 35 § påvisas genom att den som ansöker om godkännande lämnar in ett intyg över typgodkännande som utfärdats av en godkännandemyndighet i en EES-stat eller i landskapet Åland eller i en stat som tillämpar E-reglementet i fråga eller genom kontroller, mätningar, tester och kalkyler som utförs av en utsedd teknisk tjänst. 
Genom förordning av statsrådet utfärdas det bestämmelser om 
1) de tekniska sätten att vid nationellt typgodkännande av små serier påvisa överensstämmelse med andra krav än sådana där det krävs fullständig överensstämmelse enligt de EU-rättsakter som avses i 30 § 1 mom., 
2) de tekniska sätten att påvisa överensstämmelse med kraven vid nationellt typgodkännande, 
3) när överensstämmelse med kraven kan påvisas även med hjälp av en utredning som gjorts av en i 48 § avsedd godkänd sakkunnig. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de frågor som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten. Dessutom meddelar Transport- och kommunikationsverket, med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom., föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa dubbars överensstämmelse med kraven. 
39 b § 
Undantag som tillämpas vid typgodkännande 
Transport- och kommunikationsverket kan bevilja smärre enskilda undantag från de bestämmelser och föreskrifter om typgodkännande som utfärdats med stöd av denna lag. En förutsättning för beviljande av undantag är att undantaget inte äventyrar trafiksäkerheten eller snedvrider konkurrensen. 
45 § 
Tillsyn över överensstämmelse vid produktion 
Vid överlåtelse av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter ska tillverkaren och tillverkarens representant se till att fordonet, systemet, komponenten eller den tekniska enheten till sin konstruktion och utrustning samt sitt skick stämmer överens med den godkända typen eller förutsättningarna för CE-märkningen. 
Tillverkaren eller tillverkarens representant ska utan dröjsmål underrätta typgodkännandemyndigheten om sådana uppgifter om bristande överensstämmelse hos en typ som kan leda till att typgodkännandet återkallas. 
Innan typgodkännande beviljas ska typgodkännandemyndigheten försäkra sig om ett tillräckligt förfarande som garanterar effektiv tillsyn över produktionens överensstämmelse. 
Utöver vad som föreskrivs i denna lag ska vid tillsynen över produktionens överensstämmelse tillämpas i fråga om EG-typgodkännande de förfaranden som föreskrivs i de rättsakter som nämns i 30 § 1 mom., och i fråga om E-typgodkännande det förfarande som föreskrivs i Genèveöverenskommelsen. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om hur förfarandena ovan ska tillämpas på tillsynen över produktionens överensstämmelse för nationellt typgodkännande.  
Vid bedömning av och därmed förknippad tillsyn över överensstämmelse i fråga om en produkt som certifierats med CE-märkning iakttas vad som föreskrivs om produkten i det direktiv eller i de bestämmelser som utfärdats om genomförande av direktivet och som med stöd av denna lag ska tillämpas på produkten. 
48 § 
Godkända sakkunniga 
Typgodkännandemyndigheten kan på ansökan godkänna en teknisk tjänst, en organisation som utför testning eller en enskild sakkunnig som godkänd sakkunnig för att utföra i 36 § 2 mom., 45 § 4 mom. eller 50 e § 2 mom. avsedda utredningar eller utredningar som krävs för registrerings- ändrings- eller kopplingsbesiktning inom sitt kompetensområde som typgodkännandemyndigheten särskilt slagit fast i sitt beslut. Den godkända sakkunniga ska ha de anordningar som förutsätts för uppgifterna och yrkeskunnig personal. Vid bedömning av anordningarna och personalens kompetens iakttas i tillämpliga delar kraven enligt de standarder som nämns i 47 § 2 mom. 1 och 2 punkten och förfarandet enligt 47 a § 1 mom. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de utredningar som avses i 1 mom. och om innehållet i de intyg som gäller eventuella kontroller, tester och kalkyler som behövs för utredningarna och i den beskrivning av verksamheten för godkända sakkunniga som förutsätts för beslut om godkännande. 
50 c § 
Krav som gäller enskilt godkännande 
Ett fordon som beviljas enskilt godkännande ska till sina miljö- och trafiksäkerhetsegenskaper uppfylla de krav som gäller för EG-typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier. Transport- och kommunikationsverket får emellertid genom sina föreskrifter ställa sådana alternativa tekniska krav som avviker från dessa, när det gäller beviljande av enskilda godkännanden av fordon. Föreskrifterna ska säkerställa en nivå för trafiksäkerhet och miljöskydd som så långt möjligt motsvarar den nivå som förutsätts vid EG-typgodkännandet. 
50 e § 
Påvisande av överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande 
Komponenters, systems och separata tekniska enheters överensstämmelse med kraven kan vid enskilt godkännande påvisas 
1) genom ett av den som ansöker om godkännande inlämnat intyg över EG-typgodkännande av en godkännandemyndighet i en EES-stat eller i landskapet Åland eller en godkännandemärkning som påvisar ett godkännande enligt intyget, 
2) genom ett intyg över E-typgodkännande av en godkännandemyndighet i en stat som tillämpar E-reglementet i fråga eller genom en godkännandemärkning som påvisar ett godkännande enligt intyget. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom., föreskrivs det genom förordning av statsrådet när överensstämmelse med de tekniska kraven kan påvisas 
1) på basis av en utredning som motsvarar kompetensområdet för den tekniska tjänst som anmälts av en EES-stat eller en stat som tillämpar E-reglementet, 
2) på basis av en utredning som motsvarar kompetensområdet för en godkänd sakkunnig som avses i 48 §, 
3) genom någon annan än en i 1 mom. avsedd godkännandemärkning i allmänt internationellt bruk som fästs på komponenten, systemet eller den separata tekniska enheten, 
4) genom tillverkarens mätningar, kalkyler eller tester som baserar sig på förfaranden som används allmänt, 
5) till smärre delar genom kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar av den som beviljar enskilt godkännande. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordonets överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande.  
53 § 
Innehållet i periodisk besiktning 
Varje fordon ska föras till periodisk besiktning för kontroll av fordonets trafikduglighet. 
Vid periodisk besiktning av ett fordon kontrolleras att 
1) fordonets skick överensstämmer med de bestämmelser som gäller för fordonet, 
2) fordonet är tryggt att använda i trafik, 
3) fordonet inte orsakar onödiga miljöolägenheter, 
4) de uppgifter om fordonet som ska antecknas i registret är korrekta.  
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om komponenter som ska kontrolleras och kontrollmetoder. 
53 a § 
Kategorisering av fel och brister 
Fel och brister som upptäckts vid periodisk besiktning ska kategoriseras till någon av följande grupper: 
1) mindre fel och brister, som inte har någon betydande inverkan på fordonets säkerhet eller påverkar miljön, 
2) allvarliga fel och brister, som kan äventyra fordonets säkerhet eller påverka miljön eller som kan orsaka fara för andra trafikanter, 
3) farliga fel och brister, som utgör en direkt och omedelbar risk för trafiksäkerheten eller påverkar miljön. 
Om flera mindre eller allvarliga fel eller brister som hör till samma grupp upptäcks hos ett fordon, kan de med avseende på den samverkan de får kategoriseras som allvarliga eller farliga. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om kategorisering av fel och brister. 
58 § 
Besiktningsintyg 
Över periodisk besiktning ges ett intyg av vilket framgår resultatet av besiktningen, tidpunkten för följande besiktning samt eventuella tidsfrister enligt 57 § för reparation av fordonet. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om intygets innehåll. 
Intyg över periodisk besiktning av ett fordon som registrerats eller tagits i bruk utomlands eller i landskapet Åland eller bevis som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG gäller i Finland. 
60 a § 
Påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning 
Om ett fordon godkänns för trafik på basis av registreringsbesiktning, kan uppfyllandet av kraven på fordonets konstruktion, mått eller utrustning påvisas så som avses i 50 e § 1 mom. 
Ett giltigt EG-typgodkännande eller ett giltigt nationellt typgodkännande av små serier som beviljats fordonet eller erkänts i Finland betraktas som bevis på överensstämmelse med kraven. 
När överensstämmelse med kraven påvisas vid registreringsbesiktning ska hänsyn tas till det intyg över enskilt godkännande som fordonet beviljats i någon annan EES-stat eller i landskapet Åland eller något annat intyg som beviljats av en myndighet och av vilket framgår vilka kontroller som fordonet genomgått. 
Bestämmelser om när fordons överensstämmelse med kraven, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom., kan påvisas vid registreringsbesiktning så som avses i 50 e § 2 mom.         1—4 punkten eller till smärre delar genom besiktningsställets kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar, utfärdas genom förordning av statsrådet.  
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar dessutom vid behov föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa att ändrade fordon som förts in i landet som begagnade överensstämmer med kraven till den del ändringarna gäller andra komponenter och egenskaper än de som anges i de EU-rättsakter som nämns i 2 a §. 
61 a § 
Påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning 
Vid påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning tillämpas 60 a §     1—3 mom. 
Bestämmelser om när fordons överensstämmelse med kraven, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom., kan påvisas vid ändringsbesiktning så som avses i 50 e § 2 mom. 1—4 punkten eller till smärre delar genom besiktningsställets kontroller, mätningar, kalkyler och utredningar, utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar dessutom vid behov föreskrifter om de tekniska sätten att påvisa fordons överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning till den del ändringarna gäller andra komponenter och egenskaper än de som anges i de EU-rättsakter som nämns i 2 a §. 
62 § 
Kopplingsbesiktning 
Ett fordon i kategori M eller N och ett fordon i kategori O som ska kopplas till fordonet eller till dess släpvagn ska föras till kopplingsbesiktning innan kombinationen tas i bruk, om det är fråga om en fordonskombination som godkänts för specialtransporter eller om fordonets mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion eller dimensioneringen eller placeringen av släpbromskopplingarna avviker från dem som allmänt används i fordon. 
Bestämmelser om utförande av kopplingsbesiktning och det intyg som ges över den samt om registeranmälan av uppgifter om kopplingsbesiktning utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om kriterierna för när mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion och dimensioneringen av släpbromskopplingarna ska anses vara i allmän användning i fordon. 
65 a § 
Förhandsanmälare 
Förhandsanmälan får göras av en fordonstillverkare och dennes representant eller, om fordonet har förts in i landet av någon annan än tillverkarens representant, av en importör som 
1) är en i Finland registrerad juridisk person, 
2) är en registrerad skattskyldig enligt 39 § i bilskattelagen, om sammanslutningen förhandsanmäler bilskattebelagda fordon, eller är registrerad kreditkund hos Tullen, om sammanslutningen förhandsanmäler andra än bilskattebelagda fordon som den importerar från ett land utanför EES-området, 
3) är solvent och sakkunnig, 
4) av tillverkaren får tillgång till de tekniska uppgifter om ett fordons konstruktion och utrustning som är ett villkor för godkännande och till intyg över överensstämmelse för EG-typgodkända fordon eller intyg över typgodkännande för annat fordon, och 
5) ingått ett avtal med Transport- och kommunikationsverket om lämnande av uppgifter genom teknisk anslutning eller annars i elektronisk form.  
Den som avser att göra en förhandsanmälan ska innan det avtal som avses i 1 mom. 5 punkten ingås visa för Transport- och kommunikationsverket att den uppfyller villkoren i 1 mom.         1—4 punkten. 
65 b  § 
Fel i förhandsanmälan 
Transport- och kommunikationsverket kan bestämma att ett fordon som förhandsanmälts av en förhandsanmälare ska genomgå registreringsbesiktning, om bestämmelserna om förhandsanmälan eller ett avtal enligt 65 a § 1 mom. 5 punkten inte har följts eller om det i övrigt förekommit fel som är mer än obetydliga när fordonsuppgifterna inlämnats. Samtidigt kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av felaktigt gjorda förhandsanmälningar. 
Om det redan tidigare har bestämts att en förhandsanmälares fordon på det sätt som avses i 1 mom. ska registreringsbesiktigas eller om det i övrigt upprepade gånger förekommit fel i förhandsanmälningarna som påpekats för förhandsanmälaren, får Transport- och kommunikationsverket förbjuda förhandsanmälaren att under viss tid göra förhandsanmälningar. 
Förhandsanmälaren ska rätta till de fel som före första registreringen uppdagats i uppgifter om ett förhandsanmält fordon och underrätta registret om felen. Statsrådet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om rättelse av förhandsanmälningar. 
66 a § 
Registreringsintyg, registreringsskyltar och certifikat 
Transport- och kommunikationsverket utfärdar på begäran ett registreringsintyg när ett fordon registreras första gången, när en ändringsregistrering görs och när ett fordon avställs eller påställs. Till den som gör en förhandsanmälan som avses i 65 § eller till den i registret antecknade ägaren av fordonet beviljar Transport- och kommunikationsverket på begäran ett certifikat. 
När ett fordon används i internationell trafik ska del I av registreringsintyget medföras i fordonet under körning.  
När fordon registreras första gången och vid behov när fordon påställs överlämnas registreringsskyltar med det registreringstecken som identifierar fordonet. 
När fordonet får en ny ägare ska den tidigare ägaren ge fordonets certifikat eller gällande registreringsintyg samt registreringsskyltarna till den nya ägaren.  
Närmare bestämmelser om registreringstecken, registreringsskyltar, nationalitetsbeteckningar och förflyttningsmärken samt om användningen, fastsättningen och skötseln av registreringsskyltar och nationalitetsbeteckningar och om certifikat och registreringsintyg och deras användning utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket fastställer de tekniska detaljerna för registreringsintygen och de uppgifter som anges i dem, formuläret för de blanketter som används vid registrering samt registreringsskyltarnas mått och andra tekniska egenskaper. 
66 c § 
Avställning av fordon 
Anmälan om att ett fordon avställs ska göras den dag då användningen av fordonet i trafik upphör. Fordonet antecknas i registret som avställt från den dag då anmälan gjordes. Av särskilda skäl kan dock en dag som infallit före den dag då anmälan gjordes antecknas som den dag då fordonet avställdes. 
Ett fordon som har avställts får användas i trafik och i övrigt fram till utgången av det dygn då avställningsperioden börjar. 
Bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att i registret anteckna ett fordon såsom avställt på grund av export eller av något annat särskilt skäl utfärdas genom förordning av statsrådet. 
66 f § 
Tillfällig användning av fordon i trafik 
Transport- och kommunikationsverket kan bevilja ett affärsföretag, en inrättning eller någon annan sammanslutning som tillverkar, säljer, utrustar eller reparerar fordon eller som idkar transportverksamhet eller som bedriver forskning som gäller fordon ett provnummerintyg för högst ett år. Intyget ger begränsad rätt att tillfälligt i trafik och i övrigt med provnummerskyltar använda ett fordon som inte registrerats första gången i Finland eller som avställts i Finland. Transport- och kommunikationsverket kan återkalla provnummerintyget om fordonet med provnummerskyltar används i strid med denna lag eller vägtrafiklagen eller i strid med bestämmelser som utfärdats med stöd av dem, bestämmelserna om fordonsbeskattning eller villkoren i provnummerintyget. Transport- och kommunikationsverket kan återkalla samtliga provnummerintyg som en innehavare av ett intyg har, om innehavaren upprepade gånger handlat i strid med bestämmelserna eller villkoren eller om detta beteende annars är särskilt allvarligt. 
Transport- och kommunikationsverket och Tullen kan för ett fordon som inte registrerats första gången i Finland eller som i Finland avställts eller belagts med användningsförbud eller körförbud ge förflyttningstillstånd och tillhörande förflyttningsmärken för begränsad användning av fordonet i trafik och i övrigt. 
Provnummerintyg och förflyttningstillstånd ska medföras i fordonet under körning. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om beviljande av provnummerintyg och förflyttningstillstånd och om deras giltighetstid, om användning av fordon med stöd av provnummerintyg eller förflyttningstillstånd samt om andra frågor som gäller provnummerintyg och förflyttningstillstånd. Transport- och kommunikationsverket beslutar dock om detaljinnehållet i provnummerintyg och förflyttningstillstånd samt om förflyttningsmärkens mått och andra tekniska egenskaper. 
Genom förordning av statsrådet föreskrivs om temporär eller tillfällig användning i Finland av fordon som registrerats eller tagits i bruk utomlands eller i landskapet Åland samt om rätten att sporadiskt eller tillfälligt i trafik eller någon annanstans använda även andra fordon som inte registrerats första gången eller anmälts för användning i trafik. 
69 a § 
Förbud att ändra registeruppgifter 
Om Transport- och kommunikationsverket får veta om en uppenbar oklarhet i fråga om vem som äger ett fordon eller i fråga om fordonets identifieringsuppgifter, kan verket för viss tid förbjuda ändring av fordonets registeruppgifter och göra en anteckning om detta i registret. 
74 § 
Fordonskontrollanter 
Tekniska vägkontroller utförs av polisen. Tullen och Gränsbevakningsväsendet utför också tekniska vägkontroller inom sitt verksamhetsområde. 
För de tekniska vägkontrollerna ordnar Transport- och kommunikationsverket teknisk sakkunskap till hjälp för fordonskontrollanten genom att med besiktningsställena avtala om att personer berättigade att utföra besiktningar deltar i kontrollerna i den omfattning som fordonskontrollanten och Transport- och kommunikationsverket avtalar.  
Den som utför besiktningar och som deltar som sakkunnig i tekniska vägkontroller ska ha ett intyg av besiktningsstället över rätten att delta som sakkunnig i den tekniska vägkontrollen. Intyget ska på begäran visas upp för föraren av det fordon som kontrolleras. 
I fråga om Transport- och kommunikationsverkets rätt att delta i tekniska vägkontroller föreskrivs i lagen om fordonsbesiktningsverksamhet. 
75 § 
Utomlands konstaterade brister hos fordon som registrerats i Finland 
Om en utländsk behörig myndighet anmäler allvarliga fel eller brister hos ett fordon som registrerats eller tagits i bruk i Finland och som upptäckts i fordonet vid teknisk vägkontroll utomlands, kan polisen bestämma att fordonet ska genomgå i 85 § avsedd kontrollbesiktning i Finland vid äventyr att fordonet inte får användas i trafik om det inte förts till kontrollbesiktning inom den tid som polisen föreskrivit. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om på vilka villkor ett sådant fordon med användningsförbud får framföras till kontrollbesiktning. 
Transport- och kommunikationsverket har trots bestämmelserna om sekretess rätt att till polisen lämna ut de uppgifter enligt 1 mom. som verket fått av utländska myndigheter. 
76 § 
Utbyte av information och övrigt samarbete med myndigheter i andra stater och i landskapet Åland 
Polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet och Transport- och kommunikationsverket ska inom sitt verksamhetsområde bistå de behöriga myndigheterna i EES-staterna så som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG.  
Transport- och kommunikationsverket meddelar den behöriga myndigheten i staten i fråga eller i landskapet Åland de uppgifter som avses i artikel 7.2 första och tredje stycket i det direktiv som nämns i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket kan samtidigt begära att den behöriga myndigheten i staten i fråga eller i landskapet Åland vidtar de åtgärder som avses i artikel 7.2 andra stycket. 
Trots bestämmelserna om sekretess har polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet rätt att lämna Transport- och kommunikationsverket sådana i 2 mom. avsedda uppgifter som de fått vid tekniska vägkontroller, och Transport- och kommunikationsverket har rätt att lämna den behöriga myndigheten i staten i fråga de uppgifterna och övriga i 2 mom. avsedda uppgifter.  
Närmare bestämmelser om översändande av uppgifter enligt denna paragraf och om begäran att vidta åtgärder får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
77 § 
Internationell rapportering om tekniska vägkontroller 
Närmare bestämmelser om inlämnande av rapporter om tekniska vägkontroller till Transport- och kommunikationsverket och kommissionen samt om lämnande av kontaktinformation och begäran till behöriga myndigheter i EES-staterna utfärdas genom förordning av statsrådet. 
79 § 
Marknadstillsyn som gäller fordon, komponenter och separata tekniska enheter 
Transport- och kommunikationsverket är tillsynsmyndighet i fråga om tillverkning av och handel med fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter och utrustning som avses i 6 § 2 och 3 mom. Tullen är tillsynsmyndighet i fråga om övervakning av import från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till Finland. 
Förbudet enligt 6 § 2 och 3 mom. gäller inte fordon, komponenter eller separata tekniska enheter, vilka på grund av slitage eller av någon annan orsak är odugliga för det ursprungliga ändamålet, om detta anges synligt genom en anteckning på de fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som saluförs eller på deras förpackningar eller om det annars klart framgår att ett fordon, en komponent eller en separat teknisk enhet säljs som skrot eller för något annat ändamål än för att som sådana användas i trafik. 
Transport- och kommunikationsverket är den tillsynsmyndighet som avses i artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar. 
80 § 
Fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som medför fara 
Om typgodkännandemyndigheten bedömer att något fordon eller system eller någon komponent eller separat teknisk enhet som avses i den rättsakt som avses i 30 § 1 mom. 1 punkten medför allvarlig fara för trafiksäkerheten, arbetarskyddet, miljön eller hälsan trots att den är försedd med ett giltigt intyg över överensstämmelse, kan typgodkännandemyndigheten för högst sex månader förbjuda första registrering eller försäljning av ett sådant fordon, ett sådant system, en sådan komponent eller en sådan teknisk enhet. Typgodkännandemyndigheten ska utan dröjsmål och trots bestämmelserna om sekretess anmäla detta till godkännandemyndigheterna i de övriga EES-staterna och i landskapet Åland, godkännandemyndigheterna i de stater som tillämpar E-reglementet i fråga, Europeiska kommissionen och, om så förutsätts i den rättsakt som avses i 30 § 1 mom. 1 punkten, tillverkaren av fordonet samt uppge grunderna för sitt beslut. 
Om en medlemsstat som meddelat typgodkännande gör en i 1 mom. avsedd fara som anmälts till den stridig, ska typgodkännandemyndigheten försöka lösa meningsskiljaktigheten genom samråd med den myndighet som beviljat godkännandet. 
Om Transport- och kommunikationsverket bedömer att en komponent eller separat teknisk enhet som är försedd med CE-märkning enligt denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser medför allvarlig fara för trafiksäkerheten, arbetarskyddet, miljön eller hälsan trots att den är försedd med tillräckliga märkningar, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda att sådana komponenter och separata tekniska enheter säljs eller tas i bruk. I sådana fall ska Transport- och kommunikationsverket förfara enligt 44 a §. 
Om en cykel eller någon annan än en typgodkänd komponent eller separat teknisk enhet medför fara för förarens hälsa eller egendom, ska konsumentsäkerhetslagen (920/2011) tillämpas. 
84 § 
Föreläggande om körförbud 
Om det vid en teknisk vägkontroll eller annars konstateras att ett fordon till sin konstruktion eller utrustning eller till sitt skick inte uppfyller kraven, om fordonet är belagt med användningsförbud eller om fordonet har använts i strid med bestämmelserna om registrering eller om temporär eller tillfällig användning av oregistrerat fordon i trafik, kan en polisman, tullman eller gränsbevakningsman förhindra att fordonet används i trafik eller någon annanstans och ge fordonet körförbud genom att avlägsna registreringsskyltarna och omhänderta förflyttningsmärkena, intyget över registrering, provnummerintyget, förflyttningstillståndet eller med andra behövliga metoder. Polismannen, tullmannen eller gränsbevakningsmannen får ändå meddela skriftligt tillstånd att föra fordonet till en bestämmelseort, för reparation eller besiktning. Om en brist i fordonet inte medför omedelbar fara för trafiksäkerheten eller betydande olägenhet för miljön, kan en polisman, tullman eller gränsbevakningsman utan att förhindra att fordonet används förelägga en tid inom vilken bristen ska avhjälpas. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela körförbud för ett fordon, om fordonets konstruktion har ändrats i strid med det som föreskrivs i 7 § eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen.  
Genom förordning av statsrådet föreskrivs om hantering och återställande av omhändertagna handlingar och avlägsnade skyltar enligt 1 mom. 
85 § 
Föreläggande om kontrollbesiktning 
Om en polisman, tullman eller gränsbevakningsman anser att de fel eller brister som upptäckts hos ett fordon kan medföra en sådan olägenhet för miljön eller en sådan säkerhetsrisk att det är motiverat att utföra en grundligare kontroll än kontroll på väg, kan han eller hon bestämma att fordonet ska besiktas (kontrollbesiktning). Transport- och kommunikationsverket ersätter besiktningsstället med de skäliga kostnaderna för en sådan kontrollbesiktning, om det vid besiktning eller vägkontroll konstateras att fordonet inte har några fel eller brister. En polisman, tullman eller gränsbevakningsman kan också förordna att fordonet ska kontrollbesiktas om en tidigare given uppmaning att reparera fordonet inte har följts. Ett fordon som inte inom den tid som polismannen, tullmannen eller gränsbevakningsmannen bestämt har förts till kontrollbesiktning får inte användas i trafik förrän det har godkänts vid en kontrollbesiktning. På kontrollbesiktning tillämpas 53, 53 a, 54 och 56—58 §. Om polismannen, tullmannen eller gränsbevakningsmannen på grund av fordonsskada eller av andra särskilda skäl anser att det behövs en utförligare kontroll, kan han eller hon bestämma att kontrollbesiktningen ska utvidgas till en besiktning som motsvarar en registreringsbesiktning. Kontrollbesiktning kan också föreläggas i fråga om fordon som registrerats eller tagits i bruk i landskapet Åland eller utomlands. 
86 § 
Skyldighet att reparera fordon och återkallande 
Om sådana fel eller avvikelser som medför allvarlig fara för trafiksäkerheten eller avsevärd olägenhet för miljön eller hälsan konstateras i en fordonstyp i kategori M, N, O eller L som har godkänts för användning i trafik i Finland men som inte är en fordonstyp som är EG- eller EU-typgodkänd i enlighet med någon av de EU-förordningar som avses i 2 a §, eller i en del av fordonen av en sådan typ, ska fordonstillverkaren, tillverkarens representant och importören underrätta Transport- och kommunikationsverket om alla pågående kampanjer för återkallande, de objekt som ska repareras och kännetecknen för utförd reparation så snart fordonstillverkaren har inlett en kampanj för återkallande för en sådan fordonstyp i Finland eller någon annanstans inom en EES-stats territorium. Fordonstillverkaren, tillverkarens representant och importören ska se till att felet eller avvikelsen avhjälps i fråga om alla nämnda fordon som används i Finland. Tillverkaren, tillverkarens representant och importören ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om när kampanjen för återkallande har slutförts och alla fordon har reparerats. 
Om tillverkaren av en fordonstyp, tillverkarens representant eller importören försummar sin underrättelseskyldighet i fråga om en kampanj enligt 1 mom., kan Transport- och kommunikationsverket förelägga den försumlige vite enligt viteslagen. 
Om alla fordon enligt 1 mom. inte kan repareras med åtgärder som tillverkaren, tillverkarens representant eller importören vidtar, ska denna meddela Transport- och kommunikationsverket tillverkningsnumren på de oreparerade fordonen. Transport- och kommunikationsverket ska uppmana ägarna till oreparerade fordon att föra sitt fordon för reparation. Ett besiktningsställe kan också i samband med periodisk besiktning ge ägaren eller innehavaren en reparationsuppmaning. Transport- och kommunikationsverket kan genom anteckning i registret om att fordonet avställs, genom meddelande av körförbud eller på annat sätt förhindra användningen av ett fordon som trots uppmaning inte förs för reparation. 
Bestämmelser om skyldighet att ersätta reparation av felaktiga fordon finns i konsumentskyddslagen (38/1978). 
88 § 
Tillsynsmyndighet vid installationer och reparationer 
Transport- och kommunikationsverket är tillsynsmyndighet vid installation och reparation av system, komponenter och separata tekniska enheter avsedda i 87 § 1 mom. 
93 § 
Fordonstillverkarens anvisningar samt tekniska uppgifter som behövs vid besiktning av fordon  
Fordonstillverkaren, tillverkarens representant och importören ska lämna Transport- och kommunikationsverket sådana särskilda anvisningar av tillverkaren som Transport- och kommunikationsverket förutsätter och som behövs vid besiktning eller teknisk vägkontroll av fordon. 
Fordonstillverkaren eller tillverkarens representant ska också lämna de tekniska uppgifter som behövs vid besiktning av fordon. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas och hur uppgifterna ska lämnas får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
95 a § 
Kontaktpunkt för fordonsbesiktning och tekniska vägkontroller 
Transport- och kommunikationsverket är en sådan kontaktpunkt som avses i artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG samt i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG. 
Transport- och kommunikationsverket ska sända Europeiska kommissionen en anmälan om att det utsetts enligt 1 mom. på det sätt som förutsätts i de direktiv som nämns i 1 mom. 
96 § 
Fordonsförseelse 
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 
1) underlåter att fullgöra den reparationsskyldighet som föreskrivs i 5 eller 57 §, 
2) bryter mot användningsförbud eller körförbud enligt 6 § 1 mom. eller 51, 56, 57, 75 eller 84 §, 
3) bryter mot det förbud mot tillverkning, import, saluföring, försäljning eller annan överlåtelse som föreskrivs i 6 § 2 eller 3 mom., 
4) underlåter att fullgöra den skyldighet att hålla ett fordon trafikdugligt som föreskrivs i 9 § 2 mom., 
5) underlåter att fullgöra den besiktningsskyldighet som föreskrivs i 61 eller 62 §,  
6) bryter mot kravet enligt 66 a § 5 mom. om användning, fastsättning eller skötsel av registreringstecken, registreringsskyltar, förflyttningsmärken eller nationalitetsbeteckningar, 
7) använder ett i 66 f § avsett provnummerintyg eller förflyttningstillstånd i strid med paragrafen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, 
8) bryter mot skyldigheten enligt 71 § att tillåta utförandet av teknisk vägkontroll, 
9) vägrar att visa upp de handlingar som avses i 71 § eller att lämna de handlingar som avses i 93 § eller att ge i 71 § avsedda personer tillträde till fordonet eller i 82 § avsedda myndigheter eller personer tillträde till den plats där den som importerar, tillverkar eller säljer fordon, komponenter eller separata tekniska enheter tillverkar, lagrar eller säljer dem, eller hindrar myndigheterna eller personerna i fråga från att ta prov för undersökningar eller få behövliga handlingar eller uppgifter om egenskaperna hos eller om godkännandet av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter, 
10) försummar att ge den beskrivning som föreskrivs i 93 c §, 
11) utför installations- och reparationsarbeten enligt 87 § utan behörigt tillstånd eller i strid med den begränsning som föreskrivs i 90 §, 
12) vägrar att ge i 91 § avsedda myndigheter eller personer tillträde till den plats där system, komponenter eller separata tekniska enheter installeras eller repareras, 
13) underlåter att fullgöra skyldigheten enligt 78 § att skaffa tillstånd för att bjuda ut för försäljning eller sälja komponenter och tekniska enheter, 
14) bryter mot ett förbud mot första registrering eller försäljning som meddelats med stöd av 80 § 1 mom., 
15) försummar att lämna sådan information som föreskrivs i en EU-rättsakt som innehåller tekniska krav och hänför sig till de rättsakter som nämns i 30 § 1 mom. och som kan leda till att fordon, komponenter, separata tekniska enheter eller utrustning avlägsnas från marknaden, 
16) underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 45 § 2 mom., 46 § 4 mom., 81 § 2 mom. eller 86 a § 1 mom., 
17) underlåter att fullgöra den skyldighet som ålagts tillverkaren att tillhandahålla material som avses i 46 a § 2 mom. 3 punkten eller material som behövs för verksamhet enligt 49 §, 
18) försummar att tillhandahålla information som avses i 93, 93 a och 93 b §, eller 
19) bryter mot förbudet enligt 20 § 5 mom. att på andra fordon använda den färgsättning och de emblem som polisfordon och Gränsbevakningsväsendets fordon använder, ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för fordonsförseelse dömas till böter. 
För fordonsförseelse döms också den som uppsåtligen ger en utsedd teknisk tjänst, en godkänd sakkunnig eller en beviljare av enskilda godkännanden information som till sin juridiska betydelse är inkorrekt vid kontroller, mätningar eller tester som utförs för förfarandet för godkännande av eller för ett förfarande för att från marknaden dra bort fordon, komponenter, separata tekniska enheter eller utrustning, eller vid tester eller bedömningar som utförs för tillsyn över produktionens överensstämmelse. 
För fordonsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 
1) försummar den skyldighet med avseende på åtkomst till uppgifter som behövs vid reparation och underhåll som föreskrivs i Europeiska unionens förordning om tekniska krav vilken kompletterar de rättsakter som avses i 30 § 1 mom., 
2) försummar den skyldighet med avseende på användning av reagens i systemet för begränsning av utsläpp för fordon då fordonet används i trafik som föreskrivs i Europeiska unionens förordning om tekniska krav vilken kompletterar de rättsakter som avses i 30 § 1 mom., eller 
3) bryter mot det förbud att använda anordningar som begränsar funktionen av utsläppsbegränsande system eller mot det förbud att ändra utsläppsbegränsande system i strid med bestämmelserna om överensstämmelse som föreskrivs i Europeiska unionens förordning om tekniska krav vilken kompletterar de rättsakter som avses i 30 § 1 mom. 
Bestämmelser om ordningsbot som enda straff för fordonsförseelse vid överträdelse av de allmänna säkerhetskraven för fordon som föreskrivs i 4 § 1 mom., det krav på konstruktion, utrustning eller skick för motordrivna fordon eller släpfordon som föreskrivs i 4 §, 7 § 1 mom. eller 9 § 1 mom., det förbud mot användning av ett obesiktigat, oregistrerat eller avställt fordon som föreskrivs i 8 § 1 mom. eller 85 § 1 mom., den skyldighet avseende registeranmälan som föreskrivs i 64 § 1 mom. samt den skyldighet att medföra handlingar som föreskrivs i 66 a § 1 mom. finns i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016). 
Vid en fordonsförseelse ska eftergift ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal och straff, om sådan tilläggsskatt som avses i 47 a § i fordonsskattelagen (1281/2003) kan påföras för samma gärning. Myndigheten ska då göra en anmälan om användningen av fordonet till Transport- och kommunikationsverket. 
98 § 
Sökande av ändring 
Omprövning av ett beslut om godkännande eller besiktning av ett fordon som har fattats av ett besiktningsställe får begäras hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen. 
Ett beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat med anledning av en begäran om omprövning eller som verket annars meddelat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ett beslut som polisen, Tullen eller Gränsbevakningsväsendet meddelat med stöd av denna lag får också överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. 
I ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller åtgärder enligt 42 §, återkallande av godkännande enligt 50 §, återkallande av provnummerintyg enligt 66 f §, återkallande av tillstånd enligt 78 §, förbud enligt 80—82 §, återkallande av typgodkännande enligt 86 a § samt återkallande av tillstånd enligt 92 § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Ett beslut som har fattats med stöd av denna lag ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
9. 
Lag 
om ändring av fordonsskattelagen  
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i fordonsskattelagen (1281/2003) 7, 8, 11, 15, 16, 18, 19, 21, 23, 25, 26, 30—33, 36,    46—49, 52, 53 och 56 §, 57 § 1 mom., 58, 59, 61 och 63 §, 
sådana de lyder 7, 15, 16 och 25 och 57 § 1 mom. i lag 1327/2009, 8 § delvis ändrad i lagarna 235/2007, 1327/2009 och 1065/2014, 11 § delvis ändrad i lagarna 1236/2004, 1401/2010 och 1317/2011, 18 § delvis ändrad i lagarna 235/2007 och 1327/2009, 19 och 23 § delvis ändrade i lag 1327/2009, 21 § i lagarna 1317/2011 och 307/2018, 26, 30, 31 och 32 § delvis ändrade i lag 1327/2009, 33 § i lag 44/2018, 36 § delvis ändrad i lagarna 1327/2009 och 1065/2014, 46 § delvis ändrad i lagarna 1327/2009 och 1317/2011, 47 § delvis ändrad i lagarna 235/2007, 1327/2009 och 1317/2011, 48 och 49 § i lag 937/2015, 52 § delvis ändrad i lagarna 1327/2009 och 801/2016, 53 § i lagarna 972/2012 och 385/2014, 56 § delvis ändrad i lagarna 972/2012 och 307/2018, 57 § 1 mom. i lag 1327/2009, 58 § i lagarna 1317/2011 och 1482/2015, 59 § delvis ändrad i lag 1317/2011, 61 § delvis ändrad i lag 972/2012 samt 63 § delvis ändrad i lagarna 1327/2009 och 307/2018, som följer: 
7 § 
Överföring av skattskyldighet 
En skattskyldig kan genom avtal överföra skattskyldigheten på en annan person. Ett sådant avtal ska upprättas skriftligt på en blankett som fastställts av Transport- och kommunikationsverket. Den som övertar skattskyldigheten svarar för skatten enligt de grunder som gäller för den som ursprungligen var skattskyldig. Om det är uppenbart att överföring av skattskyldighet har skett i syfte att undgå skattebetalning, kan skatten debiteras som om överföringen inte hade skett. 
Transport- och kommunikationsverket kan på de villkor som det bestämmer godkänna eller förkasta överföring av skattskyldighet. Om den som övertagit skattskyldigheten inte betalar skatten på föreskrivet sätt, kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att den som överfört skattskyldigheten och den som övertagit skattskyldigheten solidariskt ska svara för skatten. 
8 § 
När skattskyldigheten inträder och upphör 
Skattskyldigheten inträder 
1) den dag ett fordon första gången registreras eller omregistreras eller påställs, 
2) dagen efter att ett i registret infört fordons ägar- eller innehavaruppgifter ändras så att skatten ska påföras en ny skattskyldig, 
3) den dag ett skattefritt fordon ändringsregistreras eller ändringsbesiktigas som skattepliktigt, eller 
4) dagen efter den dag förutsättningarna för skattebefrielse upphörde. 
Om tidpunkten för skattskyldighetens begynnande inte kan utredas i sådana fall som avses i 5 § 2 mom., kan skattskyldighetens begynnande fastställas enligt uppskattning till tidigast 12 månader före den dag då Transport- och kommunikationsverket fick kännedom om att fordonet använts på det sätt som avses i 5 § 2 mom. 
Skattskyldigheten upphör den dag 
1) i registret antecknas att fordonet avställs eller avregistreras slutligt, 
2) uppgifterna om fordonets ägare eller innehavare ändras så att skatt ska påföras en ny skattskyldig, 
3) ett skattepliktigt fordon ändringsregistreras eller ändringsbesiktigas som skattefritt, eller 
4) förutsättningar för skattebefrielse uppkommer. 
Om i ett fall som avses i 3 mom. 1 punkten den dag då registreringsskyltarna återställs infaller före dagen då i registret antecknas att fordonet avställs eller avregistreras slutligt, upphör skatteperioden den dag då registreringsskyltarna återställs. 
En förutsättning för skattskyldighetens upphörande i fall som avses i 3 mom. 2 och 4 punkten är att det har gjorts en registreringsanmälan om grunden för skattskyldighetens upphörande enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av fordonslagen. Om det på ett tillförlitligt sätt kan visas att grunden för skattskyldighetens upphörande har uppstått vid en tidigare tidpunkt än den då anmälan gjordes, kan skattskyldigheten anses ha upphört vid den tidpunkten. Om fordonets föregående ägare har överlåtit fordonet till en okänd, upphör skattskyldigheten dock den dag då Transport- och kommunikationsverket har fått anmälan och en sådan redogörelse för överlåtelsen som verket anser vara tillförlitlig. 
Överlåtaren svarar för skatten för överlåtelsedagen, och innehavaren svarar för skatten för den sista dag som han eller hon är fordonets innehavare. 
11 § 
Drivkraftsskatt 
För fordon som utnyttjar annan kraftkälla eller annat bränsle än motorbensin påförs drivkraftsskatt. Drivkraftsskattebeloppet per dag är 
1) för personbilar (kategorierna M1 och M1G) och bilar avsedda för två ändamål (kategori N1), samt för fordon vars användningssyfte på grund av obesiktigade ändringar närmast motsvarar användningssyftet för personbilar 5,5 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa, 
2) med avvikelse från bestämmelserna i 1 punkten per dag för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa dock
a) 1,5 cent om fordonets drivkraft är el,
b) 0,5 cent om fordonets drivkraft är el och motorbensin,
c) 4,9 cent om fordonets drivkraft är el och dieselolja,
d) 3,1 cent om fordonets drivkraft är bränsle som består av metan,
 
3) för paketbilar (kategorierna N1 och N1G), husbilar (kategori M1) och servicebilar (kategorierna M1, N1, N2, N3, M1G, N1G, N2G och N3G) 0,9 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa, 
4) för lastbilar (kategorierna N2, N3, N2G och N3G) med vilka inte används släpvagn 0,6 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa upp till en totalmassa om 12 000 kilogram och 1,3 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa som överstiger denna massa, om fordonet har två axlar; skatten är 0,8 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa om fordonet har tre axlar, 0,7 cent om fordonet har fyra axlar och 0,6 cent om fordonet har fem eller flera axlar, 
5) för lastbilar (kategorierna N2, N3, N2G och N3G) som är utrustade för och används för dragning av påhängsvagn 2,2 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa om fordonet har två axlar, 1,3 cent om fordonet har tre axlar, 1,2 cent om fordonet har fyra axlar och 1,0 cent om fordonet har fem eller flera axlar, 
6) för lastbilar (kategorierna N2, N3, N2G och N3G) som är utrustade och används för dragning av egentlig släpvagn eller släpkärra 2,1 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa om fordonet har två axlar, 1,4 cent om fordonet har tre axlar, 1,3 cent om fordonet har fyra axlar och 1,2 cent om fordonet har fem eller flera axlar. 
Skatten för fordon som är införda i registret som specialbilar är densamma som skatten för till axelantalet motsvarande fordon i kategori M eller N. För en specialbil fastställs fordonskategorin närmare enligt de fordonsklassificeringsbestämmelser som skulle tillämpas, om fordonets registreringskategori ändrades vid skatteperiodens ingång. Som bil avsedd för två ändamål anses ett fordon i kategori N1 som utöver förarsätet och sätena bredvid detta är utrustat med andra säten eller anordningar för fastgörande av säten, med undantag av sådana säten som är avsedda för tillfälligt bruk och som avses i 24 § i bilskattelagen (1482/1994) eller sådana säten som i enlighet med de vägtrafikbestämmelser som gällde före den 30 september 1998 har godkänts för paketbil.  
En lastbil som är utrustad för dragning av släpvagn anses användas för dragning av släpvagn, om inte annat anmäls. Om en lastbil som är utrustad för dragning av släpvagn inte används för dragning av släpvagn, ska fordonets ägare eller innehavare anmäla detta i samband med lastbilens första registrering eller omregistrering samt i samband med påställning eller innan användningen av släpvagn upphör. På motsvarande sätt ska det på förhand anmälas om en lastbil, för vilken gjorts anmälan om upphörande av användning av släpvagn, börjar användas för dragning av släpvagn. Anmälan ska göras på fastställd blankett vid ett besiktningsställe som utför registrering eller till Transport- och kommunikationsverket. 
15 § 
Debitering av fordonsskatt 
Fordonsskatt debiteras utan dröjsmål, när skatteperioden har börjat eller när en sådan ändring av fordonets beskaffenhet som påverkar beskattningen eller någon annan uppgift som behövs för beskattningen har antecknats i registret eller på annat sätt kommit till Transport- och kommunikationsverkets kännedom. Debiteringen verkställs utan att den skattskyldige blir hörd. 
16 § 
Uppbörd av skatt vid åtagande att svara för skatten 
Om den som överlåtit fordonet har försummat att göra registreringsanmälan och överlåtarens i 6 § avsedda skatt inte har debiterats hos överlåtaren, uppbärs skatten i första hand såsom åtagen skatt hos den mottagare som har registrerat fordonet i sitt namn. På beloppet av den åtagna skatten tillämpas då inte bestämmelserna i 62 § om det minsta belopp som påförs. Debiteringen verkställs utan att mottagaren blir hörd. Om mottagaren meddelar Transport- och kommunikationsverket att han eller hon inte åtar sig att svara för skatten, återtas debiteringen. Skatten uppbärs därefter hos överlåtaren och mottagaren utgående från den tid fordonet varit i överlåtarens respektive mottagarens ägo. 
Om i 1 mom. avsedd skatt inte har betalats senast på förfallodagen, kan Transport- och kommunikationsverket debitera skatten hos den som överlåtit fordonet. Mottagaren kan dock efter debiteringen genom anmälan till Transport- och kommunikationsverket åta sig att svara för skatten. 
18 § 
Betalning av skatt i rater och tillägg för betalningssätt 
Skattebelopp som ska debiteras kan av Transport- och kommunikationsverket på den skattskyldiges begäran före den första förfallodagen i en skatteperiod delas upp för betalning i två eller fyra rater. Till beloppet av varje rat läggs då ett betalningssättstillägg på 3 euro per rat. Betalningssättet tillämpas tills den skattskyldige begär ändring av betalningssättet. Begäran ska framställas före skatteperiodens början. 
Om en i registret antecknad ny skattskyldig i samband med att hans eller hennes skattskyldighet börjar betalar en del av den i debetsedeln angivna skatten som är uppdelad på rater, anses den skattskyldige ha gjort en sådan begäran som avses i 1 mom. 
Skatt som ska debiteras med anledning av debiteringsrättelse eller efterbeskattning, som tilläggsskatt eller med anledning av beslut på ändringsansökan uppbärs i en rat. 
19 § 
Skatteuppbörd i vissa fall 
Fordonsskatt behöver inte betalas för den tid då fordonet 
1) är anmält till polisen som tillgripet, 
2) är beslagtaget eller annars omhändertaget av polisen eller den myndighet som handhar bilskatten, 
3) är utmätt och i utsökningsmyndighetens besittning, 
4) omhändertagits som skrotfordon av kommunen, eller 
5) intygats vara förstört eller nedskrotat. 
I fall som avses i 1 mom. rättas debiteringen av skatt. Rättelse görs utan ansökan, om Transport- och kommunikationsverket känner till grunden för rättelsen. Betald skatt återbärs till den skattskyldige på det sätt som föreskrivs i 32 §.  
När ett fordon tas i bruk på nytt, debiteras skatten från den dag då den i 1 mom. avsedda grunden upphörde. Om skatteperioden ännu inte har upphört, uppbärs skatten för den återstående tiden av skatteperioden. 
21 § 
Sändning av debetsedel och annat meddelande eller beslut 
Transport- och kommunikationsverket sänder debetsedel, annat meddelande och beslut under den adress som finns antecknad i trafik- och transportregistret. Andra än enskilda kan skriftligen anmäla adressen för fakturering av fordonsskatt till Transport- och kommunikationsverket. Om inte annat visas, anses delgivningen av en handling ha skett den sjunde dagen efter det att verket har lämnat handlingen till befordran av posten eller någon annan avtalspartner som handhar liknande uppgifter. 
Debetsedeln och andra handlingar som avses i 1 mom. kan på den skattskyldiges begäran också sändas till en elektronisk faktureringsadress. 
Om den skattskyldige inte har fått någon debetsedel, ska han eller hon begära en sådan av Transport- och kommunikationsverket så att skatten kan betalas på förfallodagen. 
Om det finns skäl att befara att mottagarens adress är oriktig, kan handlingen sändas som bevislig delgivning. 
23 § 
Förfallodagar 
Skatten förfaller till betalning när 42 dagar har förflutit från skatteperiodens början eller från beskattningsbeslutet, beroende på vilken av dessa tidpunkter som infaller senare. Som förfallodag för debitering enligt 18 § 3 mom. kan Transport- och kommunikationsverket fastställa även någon annan dag. 
Skatt som ska betalas i mer än en rat förfaller till betalning med tre eller sex månaders intervall från förfallodagen för den första raten på det sätt som anges i debetsedeln. 
25 § 
Betalningspåminnelse 
Transport- och kommunikationsverket kan sända den avgiftsskyldige en betalningspåminnelse om skatt som har förfallit till betalning. Betalningspåminnelse sänds dock inte om det finns särskilda skäl för att avstå från att sända den. 
26 § 
Periodisering av skatteuppbörden 
Transport- och kommunikationsverket kan som periodbeskattad godkänna en skattskyldig som dagligen under 12 månader i genomsnitt bedöms svara för skatten för minst 50 fordon. Som periodbeskattad kan av särskilda skäl godkännas även en skattskyldig som svarar för ett mindre antal fordon än detta. 
Till en skattskyldig som godkänts som periodbeskattad sänds efter utgången av beskattningsperioden en sammanställning av debetsedlarna för de fordon för vilka den periodbeskattade har varit skattskyldig under perioden. Skatten uppbärs per dag för de fordon som under perioden har varit införda i registret. 
Transport- och kommunikationsverket kan på de villkor som det bestämmer avtala med en periodbeskattad om 
1) uppgifter i debetsedeln, 
2) skattens förfallodag, 
3) beskattningsperiodens längd, 
4) säkerhet för tryggande av skattefordran, 
5) minimibeloppet för den skatt som ska debiteras, och 
6) andra frågor som är nödvändiga vid verkställandet av periodbeskattningen. 
Om en periodbeskattad inte iakttar avtalsvillkoren eller om avtalsförutsättningarna på annat sätt upphör, kan Transport- och kommunikationsverket häva avtalet utan att höra den skattskyldige. Efter det att avtalet har hävts debiteras fordonsskatten fordonsvis på det sätt som föreskrivs i denna lag.  
30 § 
Återbäring av grundlös prestation 
Den som visar att han eller hon har betalat fordonsskatt av misstag har rätt att hos Transport- och kommunikationsverket ansöka om att återfå det betalda beloppet. Som misstag betraktas inte att skatt har betalats för att undvika att användningen av fordonet förhindras eller under omständigheter där detta syfte kan anses vara uppenbart.  
Om två eller flera har betalt fordonsskatt för ett och samma fordon, återbärs den grundlöst betalda skatten på ansökan till den som inte är skattskyldig. 
31 § 
Överföring av skatteåterbäring 
Om Transport- och kommunikationsverket ska både återbära skatt till en skattskyldig och debitera denne, överför verket utan att höra den skattskyldige återbäringen för att användas som betalning för skatten. Överföring kan göras även om den skatt för vars betalning återbäringen överförs inte har förfallit till betalning. Om det inte finns någon skatt att debitera, överförs återbäringen i väntan på följande debitering.  
På överförd skatteåterbäring tillämpas bestämmelserna i 32 §. 
Besked om att återbäringsbelopp har överförts för att användas som betalning för skatt ska ges den skattskyldige i följande debetsedel. 
32 § 
Betalning av återbäring 
Återbäring betalas på ansökan till ett av mottagaren angivet bankkonto eller genom betalningsanvisning, om inte återbäringen har använts på det sätt som anges i 31 eller 33 §. 
Har ansökan om återbäring inte gjorts inom 12 månader efter det att återbäringsgrunden har uppstått, betalas skatteåterbäringen utan särskild ansökan om skatten har betalats av den skattskyldige. Har någon annan än den skattskyldige betalat den skatt som ska återbäras, ska betalaren skriftligen ansöka om skatteåterbäring hos Transport- och kommunikationsverket. 
33 § 
Kvittning 
Om de förutsättningar för användning av återbäring som anges i lagen om skatteuppbörd är uppfyllda och kvittning kan anses vara ändamålsenlig, kan kvittning verkställas mellan skatter som uppbärs av Transport- och kommunikationsverket och skatter som uppbärs av någon annan myndighet. På kvittningsförfarandet tillämpas bestämmelserna om användning av återbäring i lagen om skatteuppbörd. 
36 § 
Förfarande vid ansökan om skattebefrielse 
Ansökan om skattebefrielse på grundval av handikapp ska göras skriftligt hos Transport- och kommunikationsverket. 
Av ansökan ska framgå den skattskyldiges och den handikappade personens namn, adress och personbeteckning samt fordonets registreringstecken och motiven till ansökan. Transport- och kommunikationsverket kan kräva att få de handlingar som ansökan om skattebefrielse grundar sig på för påseende under behandlingen av ansökan eller efter det att skattebefrielse beviljats. 
Skattebefrielse kan beviljas utan ansökan, om Transport- och kommunikationsverket känner till grunden för skattebefrielsen. 
46 § 
Skatterättelse till skattetagarens fördel 
Om skatt har lämnats odebiterad eller debiterats till för lågt belopp, eller har återburits till en skattskyldig utan grund eller till ett alltför stort belopp, kan beskattningen rättas inom tre år efter utgången av den skatteperiod då skatten debiterades eller borde ha debiterats eller då beslutet om skatteåterbäring fattades. 
Trots den tid som föreskrivs i 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverkets beslut som gäller ändring av beskattning rättas inom 60 dagar räknat från den dag då den som har rätt att söka ändring fick kännedom om verkets beslut. 
47 § 
Efterbeskattning 
Om ett fordon helt eller delvis har lämnats obeskattat eller skatt har återburits utan grund med anledning av att anmälan eller annan uppgift eller handling inte har lämnats in eller är bristfällig eller oriktig, påför Transport- och kommunikationsverket den odebiterade eller återburna skatten för betalning. 
Om skattebeloppet ska beräknas på ett fordon som inte är infört i registret eller som anmälts som avställt, ska skatten på basis av de omständigheter som är kända uppskattas till det belopp som sannolikt skulle betalas för ett registrerat fordon av motsvarande slag. Skatten kan alltid påföras åtminstone på basis av de uppgifter som antecknats om fordonet då det senast var infört i registret. 
Innan efterbeskattning verkställs ska den skattskyldige beredas tillfälle att avge bemötande i saken. Efterbeskattning ska verkställas senast två år efter utgången av det år under vilket den omständighet som ligger till grund för efterbeskattningen kom till skattemyndighetens kännedom. Efterbeskattning verkställs dock senast tre år efter utgången av det år för vilket skatten borde ha debiterats. 
48 § 
Förhandsavgörande 
Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan meddela förhandsavgörande om tillämpningen av bestämmelser som gäller fordonsskatt. Förhandsavgörande ges den för vilken det är viktigt att veta hur lagen tillämpas på hans eller hennes fordon, och meddelas för en tid om högst två år. För ett förhandsavgörande tas avgift ut enligt lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden (1209/2006). 
Om en sökande kräver det, ska ett förhandsavgörande som vunnit laga kraft med bindande verkan iakttas vid beskattningen av den sökande för den tid avgörandet gäller. Omprövning enligt 50 § av ett förhandsavgörande får inte begäras, utan avgörandet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär. Besvärsrätt på statens vägnar har Transport- och kommunikationsverkets skatteombud. 
49 § 
Rättelse till den skattskyldiges fördel 
Om fordonsskatt har debiterats till ett alltför stort belopp, kan Transport- och kommunikationsverket rätta debiteringen till den skattskyldiges fördel. 
52 § 
Ränta som ska betalas med anledning av ändringssökande 
Om skatt med anledning av ändringssökande eller rättelse har avlyfts eller sänkts, ska till vederbörande återbetalas det överskjutande beloppet jämte årlig ränta från skattebetalningsdagen enligt vad som bestäms i lagen om skatteuppbörd. 
Ränta betalas dock inte på grundval av rättelse, om skatteåterbäringen beror på att den skattskyldige har underlåtit att göra anmälan om någon omständighet som hänför sig till skattskyldighetens upphörande eller till avbrytande av skatteuppbörd enligt 19 §, eller om andra sådana liknande omständigheter som han eller hon känner till och som gäller skattskyldighet eller fordonets skattepliktighet. 
Om skatt påförs eller skattens belopp höjs med anledning av ändringssökande, driver Transport- och kommunikationsverket in skatten jämte förseningsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta. 
53 § 
Bevakning av statens intresse 
Statens intresse i ärenden som gäller ändringssökande och rättelse bevakas av Transport- och kommunikationsverkets skatteombud. Statens intresse i ärenden som gäller fast skatt och konsumtionsskatt enligt 38 § bevakas av ett tullombud. 
Den statliga intressebevakaren hörs och delges ett beslut genom att intressebevakaren ges tillfälle att ta del av beslutet och de handlingar som ligger till grund för det. 
56 § 
Myndigheter 
Skatteuppbördsmyndighet i fråga om fordonsskatten är Transport- och kommunikationsverket. Tullen är dock skatteuppbördsmyndighet i fråga om den fasta skatten och konsumtionsskatten. Skatteuppbördsmyndighet i landskapet Åland är Statens ämbetsverk på Åland, på vilket tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om Transport- och kommunikationsverket. 
Verkställandet av skattedebiteringen samt skatteuppbörden och andra åtgärder i anslutning till beskattningen liksom behandlingen av ansökningsärenden och andra ärenden som gäller fordonsbeskattningen handhas av Transport- och kommunikationsverket, Tullen samt, i fråga om fordon som är registrerade i landskapet Åland, av Statens ämbetsverk på Åland. Transport- och kommunikationsverket behandlar dock även sådana ärenden om skatteuppskov och skattelättnad som gäller skatter som uppbärs av Statens ämbetsverk på Åland. 
Skatteuppbördsmyndigheten kan avtala om att rådgivande telefonservice i anslutning till skatteuppbörden kan överföras till andra än myndigheter. Med rådgivande telefonservice avses förmedling av information till skattskyldiga om innehållet i lagstiftningen och anvisningarna om fordonsskatt, lämnande av uppgifter som gäller beskattningen av fordon ur trafik- och transportregistret samt mottagande av de skattskyldigas deklarationer, registrering av dem och vidarebefordran av dem till skattemyndigheten. På den som sköter den rådgivande telefonservicen tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid skötseln av uppdraget i fråga. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). I den rådgivande telefonservicen sköts inte uppgifter som innebär utövande av beslutanderätt i fråga om beskattningen. Ett avtal om rådgivande telefonservice inverkar inte på de uppgifter som åligger skatteuppbördsmyndigheten eller på myndighetens skyldigheter. 
57 § 
Tillsyn 
Tillsynen över fordonsbeskattningen ankommer på Transport- och kommunikationsverket samt polis-, gränsbevaknings- och tullmyndigheterna. De myndigheter som anges i lag ska se till att ett fordonsskattepliktigt fordon inte används i trafik eller förs ut ur landet, om skatt som förfallit till betalning inte har betalats för fordonet. Transport- och kommunikationsverket kan ge andra myndigheter anvisningar om tillsynen. 
58 § 
Användningsförbud 
Om skatt eller den del av skatten som förfallit till betalning inte har betalats inom utsatt tid, får fordonet inte användas i trafik (användningsförbud). Fordonet får inte heller användas i trafik trots att det övergått till en annan ägare eller innehavare än den skattskyldige. Registreringsskyltarna och registreringsintyget för ett fordon som belagts med användningsförbud kan omhändertas av tillsynsmyndigheten. Fordonet får dock med skriftligt tillstånd av polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndigheten köras till ett i tillståndet bestämt ställe för förvaring. Användningen av fordonet kan också förhindras om tilläggsskatt enligt 47 a § ska debiteras för fordonet. 
Användningsförbudet upphör när den debiterade skatten har betalts helt och hållet. Användningsförbudet upphör också om Transport- och kommunikationsverket låter bli att debitera tilläggsskatt enligt 47 a §. 
Om datasystemet inte innehåller någon anteckning om att skatten har betalts och det inte annars går att säkerställa att skatten har betalts, ska den skattskyldige eller den som använder fordonet i en tillsynssituation framlägga bevisning om att skatten har betalts på det sätt som föreskrivs i 59 § 3 mom. 
Transport- och kommunikationsverket kan av synnerligen vägande skäl helt eller för en bestämd tid återkalla ett användningsförbud eller bestämma att användningsförbud inte ska tillämpas på fordonet. Användning av fordonet kan tillåtas endast 
1) om en domstol har beslutat om inledning av skuldsanering eller skuldreglering i fråga om den som lämnat skatten obetald, eller 
2) om det kan anses att fordonets ägare eller innehavare inte har känt till och inte har kunnat känna till att skatten är obetald och det med beaktande av omständigheterna kan anses vara oskäligt att förbjuda att fordonet används. 
Om uppgifter om försummad skattebetalning har varit tillgängliga för fordonets köpare i ett register som gäller fordon, återkallas användningsförbudet inte utan särskilda skäl. 
Obetald skatteprestation som hänför sig till en periodbeskattningstid medför inte användningsförbud för fordonets nästa ägare. 
Har fordonsskatt med stöd av 5 § 5 mom. debiterats en person som tillgripit fordonet, medför detta inte användningsförbud för ägaren eller innehavaren på grund av obetald skatt. 
59 § 
Besiktning av fordon 
Vid utförandet av en periodisk besiktning enligt fordonslagen ska besiktningsförrättaren kontrollera att fordonsskatten är betald. Om fordonsskatt som förfallit till betalning är obetald, godkänns fordonet inte vid en periodisk besiktning. 
Om datasystemet inte innehåller någon anteckning om att skatten har betalts och det inte framläggs någon annan bevisning om att skatten har betalts, avbryts besiktningen tills skatten jämte förseningsräntor har betalts helt och hållet. Tillsynsmyndigheterna kan förhindra att fordonet används under den tid som besiktningen är avbruten. 
Som bevisning enligt 2 mom. kan betraktas ett verifikat från en penninginrättning över betald skatt, ett kontoutdrag som visas upp tillsammans med debetsedeln eller ett verifikat som skrivits ut av en betalningsautomat eller annan dataterminal och som visas upp tillsammans med debetsedeln. 
Om Transport- och kommunikationsverket har fattat ett i 58 § 4 mom. avsett beslut om återkallande av användningsförbud, kan fordonet besiktigas under den tid beslutet är i kraft, trots att skatten är obetald. 
61 § 
Skattelättnad 
Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl på ansökan och på de villkor som det bestämmer helt eller delvis bevilja befrielse från eller uppskov med betalning av fordonsskatt som betalats eller ska betalas, jämte ränta. Transport- och kommunikationsverket eller finansministeriet har rätt att av andra skattemyndigheter få uppgifter som behövs för att avgöra ett skattelättnadsärende. Tullen avgör ansökningar om skattebefrielse eller skatteuppskov som gäller sådan fast skatt och konsumtionsskatt som avses i 38 §. Uppskov med betalning av skatt beviljas på de villkor som finansministeriet bestämt. 
Finansministeriet kan överta avgörandet av ett i 1 mom. avsett ärende av principiell betydelse. 
63 § 
Offentlighet och utlämnande av uppgifter som gäller fordonsskatt 
Uppgifter som gäller fordonsskatt är offentliga med undantag av handlingar som gäller den skattskyldiges hälsa, ansökningar om skattelättnad och betalningsuppskov samt ansökningar om befrielse från användningsförbud med tillhörande handlingar. I fråga om utlämnandet av uppgifter om fordonsskatt och om den skattskyldige tillämpas även V avd. 3 kap. i lagen om transportservice. 
Transport- och kommunikationsverket kan utfärda intyg över att fordonsskatt för ett fordon inte är obetald. För uppgifterna tas avgift ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
10. 
Lag 
om ändring av lagen om alkolås 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om alkolås (730/2016) 3, 4, 6, 7, 9, 12, 13 och 15 § som följer: 
3 § 
Godkännande av modeller för alkolås 
Det är förbjudet att släppa ut på marknaden och ta i bruk ett alkolås, om modellen för alkolåset inte har godkänts av Transport- och kommunikationsverket. 
Transport- och kommunikationsverket ska godkänna modeller för alkolås som uppfyller 
1) kraven i standarderna SFS-EN 50436-1 eller SFS-EN 50436-2 eller de nationella krav som föreskrivs i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar nivån i de nämnda standarderna, och 
2) de tekniska krav som fordonslagen (1090/2002) och bestämmelser som utfärdats med stöd av den ställer på anordningar som monteras i fordon. 
Den som ansöker om godkännande av en modell för alkolås ska i sin ansökan visa att kraven enligt 2 mom. 1 punkten uppfylls genom en utredning över överensstämmelse som lämnats av en sådan teknisk tjänst som avses i 5 §. 
På Transport- och kommunikationsverket tillämpas bestämmelserna om typgodkännandemyndighet i 49 § 2 mom. i fordonslagen när verket sköter uppgifter som avses i 1 mom. 
Transport- och kommunikationsverket informerar om de standarder som avses i 2 mom. 1 punkten på finska och svenska. 
4 § 
Giltighetstid för godkännande 
Godkännande av en modell för alkolås gäller tills vidare. 
Om ett alkolås inte längre uppfyller de krav som gällde när låset godkändes, kan Transport- och kommunikationsverket återkalla godkännandet av modellen. Innan godkännandet återkallas ska innehavaren av godkännandet ges en skriftlig anmärkning och en skälig tid inom vilken felet eller bristen ska avhjälpas. 
Om felet eller bristen väsentligt försämrar fordonets trafiksäkerhet eller alkolåsets funktion, kan godkännandet återkallas omedelbart. 
6 § 
Verksamhetsanmälan 
Alkolåstillverkaren eller den befullmäktigade representanten ska för tillsynen göra en verksamhetsanmälan hos Transport- och kommunikationsverket innan alkolåset släpps ut på marknaden och tas i bruk. Till anmälan ska fogas 
1) utdrag ur handelsregistret eller någon annan motsvarande utredning samt utredning om ägandeförhållandena, om anmälarens verksamhet bedrivs i bolagsform, 
2) en redogörelse för anmälarens ansvariga person, 
3) en redogörelse för verksamhetsutövaren och dess ansvariga person, 
4) beslut om godkännande av modellen för alkolås, 
5) en redogörelse för alkolåsets användningsändamål, 
6) en redogörelse för sådan i 7 § 2 mom. avsedd teknisk utrustning och programvara som behövs för montering och service av alkolås. 
Anmälan ska göras senast tre månader innan verksamheten inleds. Om det medan verksamheten pågår sker förändringar i de uppgifter som avses i 1 mom. eller i beslutsinnehållet, ska Transport- och kommunikationsverket omedelbart underrättas om detta. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i de uppgifter som ska anmälas och om hur de ska ges in. 
7 § 
Montering av alkolås, användning av alkolås vid körning samt service och kalibrering av alkolås 
För att fordonets trafiksäkerhet och alkolåsets funktion ska kunna säkerställas ska omsorgsfulla och ändamålsenliga förfaringssätt följas vid montering av alkolås, användning av alkolås vid körning samt vid service och kalibrering av alkolås. 
Endast auktoriserade verksamhetsutövare får montera och utföra service av alkolås. Verksamhetsutövaren ska ha sådan teknisk utrustning och programvara som behövs för montering och service av alkolås och som alkolåstillverkaren eller den befullmäktigade representanten angett. 
Alkolåset ska monteras i fordonet och det ska användas vid körning så att det är funktionsdugligt under körningen. Sådana anordningar, föremål eller program som inte har godkänts av Transport- och kommunikationsverket och alkolåstillverkaren eller den befullmäktigade representanten får inte monteras på alkolåset eller kopplas till det. 
Alkolåset ska kalibreras inom en av Transport- och kommunikationsverket godkänd tid. 
Verksamhetsutövaren ska utfärda ett intyg över montering och kalibrering av ett alkolås, av vilket det framgår datum och plats för monteringen av alkolåset, alkolåsets märke, modell och tillverkningsnummer samt fordonets registreringstecken och datum för nästa kalibrering. Både monterings- och kalibreringsintyget ska medföras i fordonet under körning. 
Transport- och kommunikationsverket ska på sin webbplats föra en förteckning över alkolåsens försäljningsställen och verksamhetsutövarna. 
9 § 
Förhindrande av start samt övervakad användning under körning 
Alkolåset ska ställas in så att det kräver ett utandningsprov för att fordonet ska kunna startas och hindrar att fordonet startas om inget utandningsprov ges eller om alkoholhalten i förarens utandningsluft är minst 0,10 milligram alkohol per liter utandningsluft. 
Under körningen ska alkolåset kräva utandningsprov med slumpmässiga tidsintervaller, om alkolåset används av en person för vilken alkolåsövervakad körrätt meddelats. 
Om alkoholhalten i förarens utandningsluft inte underskrider den gräns som anges i 1 mom. eller om föraren under körning underlåter att ge ett utandningsprov, ska alkolåset låsa sig så att fordonet varken startar eller rör sig. 
Volymen av ett utandningsprov ska vara minst 1,0 liter för att bli godkänt. Om hälsotillståndet hos föraren försvårar givande av ett godkänt utandningsprov, kan polisen på basis av ett läkarintyg ge lov att sänka den volym som krävs. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om alkolåsets tekniska funktion under körning och efter ett underkänt utandningsprov samt om volymen av ett godkänt utandningsprov. 
12 § 
Tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. 
Verket har i sitt tillsynsuppdrag rätt att 
1) i den utsträckning som tillsynen förutsätter få tillträde till tillverkarens, den befullmäktigade representantens och verksamhetsutövarens verksamhetslokaler, andra lokaler och lokaler som ägs eller förvaltas av tillsynsobjektet, med undantag för utrymmen som används för boende av permanent natur, 
2) övervaka personalens verksamhet i de lokaler som avses i 1 punkten, 
3) trots sekretessbestämmelserna få tillgång till dokument som är nödvändiga för tillsynsuppdraget, 
4) granska tillverkarens, dess representants eller verksamhetsutövarens för tillsynsuppdraget nödvändiga uppgifter. 
Transport- och kommunikationsverket får vid tillsynen anlita sakkunnighjälp om det behövs för tillsynen. De sakkunniga ska vara insatta i alkolåsverksamheten och kraven på den. På de sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter sådana uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. 
Transport- och kommunikationsverket ska i sina tillsynsuppdrag iaktta 39 § i förvaltningslagen (434/2003). Bestämmelser om polisens skyldighet att lämna handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). 
13 § 
Administrativa tvångsmedel 
Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en tillverkare, befullmäktigad representant eller verksamhetsutövare att avhjälpa fel eller försummelser samt ålägga denne förpliktelser eller förbjuda en åtgärd, om denne handlar i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den. Verket kan förena åläggandet med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande. Bestämmelser om dessa finns i viteslagen (1113/1990). 
Om tillverkaren eller den befullmäktigade representanten inte fullgör de skyldigheter som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, ska Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål efter att ha fått en anmälan enligt 6 § eller efter att annars ha fått veta om ärendet ge tillverkaren eller den befullmäktigade representanten en möjlighet att redogöra för bristfälligheten och de åtgärder med vilka denne ämnar se till att kraven uppfylls. Om tillverkaren eller den befullmäktigade representanten inte uppfyller kraven inom en rimlig tid, som inte får vara kortare än två månader, kan verket förbjuda tillverkaren eller den befullmäktigade representanten att inleda eller fortsätta sin verksamhet tills vidare eller för en viss tid, om bristen med tanke på verksamhetens säkerhet kan anses vara väsentlig. Om bristen är ringa, kan verket bestämma en ny frist för avhjälpande av bristen, som inte får vara kortare än två veckor. 
Transport- och kommunikationsverket kan i stället för de tvångsmedel som anges i 1 mom. ge tillverkaren, den befullmäktigade representanten eller verksamhetsutövaren en skriftlig anmärkning, om det är oskäligt att använda tvångsmedel. 
15 § 
Ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av denna lag får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. 
Ett beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Transport- och kommunikationsverket kan i sitt beslut bestämma att beslutet ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
11. 
Lag 
om ändring av territorialövervakningslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i territorialövervakningslagen (755/2000) 23, 24 c, 30 b och 34 a §, sådana de lyder, 23 § i lag 195/2015 samt 24 c, 30 b och 34 a § i lag 575/2018, som följer: 
23 § 
Territorialövervakningsmyndigheterna 
Territorialövervakningsmyndigheter är militär-, gränsbevaknings-, polis- och tullmyndigheterna samt dessas tjänstemän som förordnats att sköta territorialövervakning. 
Transport- och kommunikationsverket är territorialövervakningsmyndighet inom sitt verksamhetsområde. 
Försvarsministeriet leder och samordnar territorialövervakningsmyndigheternas verksamhet i frågor som hör till tillämpningsområdet för denna lag, om inte något annat följer av den behörighet som innehas av försvarsmaktens överbefälhavare. 
24 c § 
Tryggande av ett statsluftfartygs territorialövervakningsuppdrag och territorialövervakningsuppdrag på havsområden 
Leverantören av flygtrafikledningstjänster och cellen för luftrumsplanering ska på en territorialövervakningsmyndighets begäran trygga obehindrad användning av luftrummet för ett statsluftfartyg som utför ett territorialövervakningsuppdrag. 
Bestämmelser om samordning av civil och militär luftfart finns i 107 § i luftfartslagen. 
Transport- och kommunikationsverket ska med bistånd från leverantören av fartygstrafikservice på territorialövervakningsmyndighetens begäran trygga obehindrad användning av havsområdet för ett statsfartyg som utför ett territorialövervakningsuppdrag. 
30 b § 
Informationsproduktion, förebyggande av farliga situationer och tryggande av fartygstrafiken 
Transport- och kommunikationsverket och leverantören av fartygstrafikservice ska producera information om befintliga och ankommande fartyg på Finlands territorialvatten, förebygga farliga situationer samt trygga smidig fartygstrafik under normala förhållanden, vid störningar under normala förhållanden och i undantagsförhållanden. 
34 a § 
Tryggande av användningen av maktmedel i luftrummet och på havsområden 
Utöver vad som i luftfartslagen föreskrivs om användning av luftrummet, ska leverantören av flygtrafikledningstjänster och cellen för luftrumsplanering på en territorialövervakningsmyndighets begäran begränsa användningen av luftrummet för att trygga användningen av maktmedel enligt 31—33 § i denna lag och för avvärjande av fientlig verksamhet enligt 34 § samt i detta syfte bereda statsluftfartyg obehindrad användning av luftrummet. 
Transport- och kommunikationsverket och leverantören av fartygstrafikservice ska genom ledning av fartygstrafiken begränsa användningen av havsområdet i enlighet med territorialövervakningsmyndighetens beslut för att trygga användningen av maktmedel enligt 31—33 § i denna lag och för avvärjande av fientlig verksamhet enligt 34 § samt i detta syfte bereda statsfartyg obehindrad användning av havsområdet. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
12. 
Lag 
om ändring av lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) 2, 6—22, 23, 24, 27—34, 36—68, 70, 71, 73—77, 79—81, 82—84, 92 och 93 §, 
av dem 2 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 910/2011, 897/2014, 474/2016, 483/2017 och 629/2017, 21 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 910/2011, 33, 58, 59, 61, 83 och 93 § sådana de lyder i lag 879/2014, 36, 39, 41 och 42 § sådana de lyder i lag 910/2011, 37 och 53 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 474/2016, 38 och 65 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 879/2014, 57 § sådan den lyder i lagarna 879/2014 och 629/2017, 70 § sådan den lyder i lag 308/2018 samt 77 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 308/2018, som följer: 
2 § 
Definitioner 
I denna lag och i de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den avses med 
1) SOLAS-konventionen 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981) jämte ändringar, 
2) non-SOLAS-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg, 
3) MARPOL 73/78-konventionen protokollet av år 1978 (FördrS 51/1983) till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg jämte ändringar, 
4) Helsingforskonventionen 1992 års konvention om Östersjöområdets marina miljö (FördrS 2/2000) och dess bilagor jämte ändringar, 
4 a) barlastvattenkonventionen den år 2004 ingångna internationella konventionen om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment, med senare ändringar,  
5) koden för höghastighetsfartyg internationella säkerhetskoden för höghastighetsfartyg i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) sjösäkerhetskommittés resolution MSC.36(63) (1994 HSC-koden) av den 20 maj 1994 samt sjösäkerhetskommitténs resolution MSC.97(73) (2000 HSC-koden) av den 5 december 2000, jämte ändringar, 
6) fiskefartygsdirektivet rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, sådant det lyder ändrat genom kommissionens direktiv 99/19/EG och 2002/35/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG och förordning (EG) nr 219/2009, 
7) Torremolinosprotokollet det 1993 upprättade protokoll jämte ändringar som hänför sig till 1977 års internationella konvention om säkerheten på fiskefartyg, 
8) koden för specialfartyg säkerhetskoden för specialfartyg i IMO:s generalförsamlings resolution A.534(13) av den 17 november 1983 samt i sjösäkerhetskommitténs resolution MSC.266(84) av den 13 maj 2008, jämte ändringar, 
9) klassificeringssällskapsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed, med senare ändringar,  
10) lastlinjekonventionen 1966 års internationella lastlinjekonvention (FördrS 52/1968) jämte ändringar, 
11) Östersjölastlinjeöverenskommelsen överenskommelsen mellan Republiken Finlands regering och Socialistiska Rådsrepublikernas Förbunds regering om lastlinjer på Östersjön (FördrS 26/1988), 
12) skeppsmätningskonventionen 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (FördrS 31/1982), 
13) sjöarbetskonventionen konventionen om arbete till sjöss från 2006 (FördrS 52/2013),  
13 a) fartygsåtervinningsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG,  
14) fartyg färdmedel och anordningar som vilar på och är avsedda för färd på vatten, 
15) yrkesbåt ett fartyg med en längd på minst 5,5 men under 24 meter som används för att utöva yrke eller idka näring,  
16) specialfartyg ett mekaniskt självgående fartyg som utöver besättningsmedlemmarna medför fler än tolv personer med specialuppdrag ombord och som används för vetenskaplig forskning, sjöpersonalutbildning, kabelläggning, sjöräddning av fartyg och annan egendom eller för något annat motsvarande specialändamål, dock inte fartyg som används som vanliga passagerarfartyg, 
17) fritidsbåt varje båt avsedd för sport- och fritidsändamål, oavsett typ eller framdrivningsmaskineri, med en skrovlängd på 2,5—24 meter, mätt enligt tillämpliga harmoniserade standarder; med fritidsbåt avses dock inte ett fartyg som hyrs ut bemannat eller obemannat, 
18) fiskefartyg fartyg som är utrustade eller används för att fånga fisk eller andra i vatten levande naturresurser, i kommersiellt syfte, 
19) passagerarfartyg fartyg som används för handelssjöfart och medför fler än tolv passagerare; med passagerare avses alla personer med undantag av fartygets befälhavare och besättningsmedlemmarna eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg för det fartygets behov eller barn under ett år, 
20) ro-ro-passagerarfartyg fartyg som medför fler än tolv passagerare och som har ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/A/2 i bilaga I till non-SOLAS-direktivet, 
21) höghastighetsfartyg ett höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel 1 kapitel X i bilagan till SOLAS-konventionen, 
22) höghastighetspassagerarfartyg höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel 1 kapitel X i bilagan till SOLAS-konventionen, vilka medför fler än tolv passagerare; som höghastighetspassagerarfartyg betraktas inte i 38 punkten avsedda passagerarfartyg av klass B, C eller D som används på inrikes resor, om deras deplacement vid konstruktionsvattenlinjen är mindre än 500 kubrikmeter och deras maximihastighet, enligt definitionen i punkt 1.4.30 i koden för höghastighetsfartyg, understiger 20 knop, 
23) pråm fartyg med en längd på minst 12 meter som saknar eget framdrivningsmaskineri; minimilängden gäller inte pråmar som används för arbete under vattenytan,  
24) hyresbåt fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015) och som hyrs ut för fritidsbruk bemannade eller obemannade och som i annan än reguljär trafik medför högst tolv passagerare; dock inte en segelbåt med ett skrov vars längd enligt tillverkarens uppgift är under 5,5 meter, en båt med motor vars effekt enligt motortillverkarens uppgift är under 15 kilowatt, en vattenskoter och inte heller en roddbåt, 
25) lastfartyg andra än i 15—24 punkten avsedda fartyg med en längd på minst 5,5 meter,  
26) tankfartyg lastfartyg vars lastrum har byggts eller lämpar sig huvudsakligen för transport av flytande last i bulk, 
27) fartygs längd 96 procent av hela längden i vattenlinjen på 85 procent av minsta malldjupet, mätt från kölens överkant, eller längden från förstävens förkant till roderhjärtstockens mittpunkt i samma vattenlinje, om detta mått är större; för fartyg konstruerade med styrlastighet ska längden mätas i en vattenlinje som är parallell med konstruktionsvattenlinjen; i fråga om fartyg med en längd under 12 meter är längden dock lika med fartygets största längd, 
28) bruttodräktighet den i fartygets mätbrev angivna bruttodräktighet som har fastställts enligt formeln i bilaga I till skeppsmätningskonventionen; bruttodräktigheten för en fast kombination som består av skjutbogserare och pråm är den sammanlagda bruttodräktigheten för dessa, 
29) nettodräktighet den i fartygets mätbrev angivna nettodräktighet som har fastställts enligt formeln i bilaga I till skeppsmätningskonventionen; nettodräktigheten för en fast kombination som består av skjutbogserare och pråm är den sammanlagda nettodräktigheten för dessa, 
30) internationellt lastmärke ett lastmärke i enlighet med lastlinjekonventionen, 
31) östersjölastmärke ett lastmärke i enlighet med Östersjölastlinjeöverenskommelsen, 
32) fiskefartygs klasser klasserna I, II och III så att fartyg med en längd som underskrider 15 meter hör till klass I, fartyg med en längd av minst 15 meter men under 24 meter hör till klass II samt fartyg med en längd av minst 24 meter till klass III, 
33) reguljär trafik trafik enligt på förhand fastställda tidtabeller eller rutter, 
34) internationell fart trafik mellan utländska hamnar eller mellan Finland och utländska hamnar; den internationella farten indelas i fyra fartområden som följer:
a) östersjötrafik är trafik utanför området för inrikes fart på Östersjön inklusive Finska viken och Bottniska viken med latitudparallellen genom Skagen, 57° 44,8" nordlig bredd, som gräns mellan Danmark och Sverige mot Nordsjön,
b) närtrafik är trafik utanför området för östersjötrafik på Nordsjön och därmed förbundna vatten, dock inte längre bort än 12° västlig längd i väster eller 48° nordlig bredd i söder eller 64° nordlig bredd i norr,
c) europatrafik är trafik utanför området för närtrafik, dock inte i västligare än 12° västlig längd, sydligare än 30° nordlig bredd eller östligare än 45° östlig längd,
d) fjärrtrafik är trafik utanför området för närtrafik och utanför området för europatrafik,
 
35) internationell resa en resa till sjöss från en hamn i Finland till en hamn utanför Finland, eller omvänt, 
36) inrikes fart trafik mellan finska hamnar; med inrikes fart jämställs fart via Saima kanal och därtill direkt anslutna ryska vattenområden till Viborg samt fart mellan Vihrevoj och Viborg; inrikes farten delas in i tre fartområden som följer:
a) fartområde I omfattar åar, älvar, kanaler, hamnar, sjöar samt sådana områden i den inre skärgården som inte direkt är utsatta för sjögång från öppna havet och dessutom korta oskyddade farledsavsnitt i den inre skärgården,
b) fartområde II omfattar den yttre skärgården och sådana skärgårdsområden som är direkt utsatta för sjögång från öppna havet,
c) fartområde III omfattar öppna havsområden vid inrikes fart,
 
37) inrikes resa en resa på finskt havsområde från en finsk hamn till en annan finsk hamn eller tillbaka till samma finska hamn, 
38) klassificering av passagerarfartyg passagerarfartygsklasser för passagerarfartyg som omfattas av non-SOLAS-direktivet beroende på vilket havsområde de trafikerar:
a) passagerarfartyg i klass A ett passagerarfartyg som används på inrikes resor och som får användas också utanför det område som trafikeras av fartyg i klasserna B, C och D,
b) passagerarfartyg i klass B ett passagerarfartyg som används på sådana inrikes resor, också inom det område som trafikeras av fartyg i klasserna C och D, under vilka fartyget aldrig befinner sig mer än 20 sjömil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land,
c) passagerarfartyg i klass C ett passagerarfartyg som används på sådana inrikes resor, också inom det område som trafikeras av fartyg i klass D, på havsområden där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 2,5 meter är mindre än 10 procent under en ettårsperiod för åretrunttrafik eller under en särskild begränsad period av året för trafik uteslutande under en sådan period och där fartyget aldrig befinner sig mer än 15 sjömil från en skyddad plats eller mer än 5 sjömil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land,
d) passagerarfartyg i klass D ett passagerarfartyg som används på sådana inrikes resor på havsområden där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 1,5 meter är mindre än 10 procent, under en ettårsperiod för åretrunttrafik eller under en särskild begränsad period av året för trafik uteslutande under en sådan period och där fartyget aldrig befinner sig mer än 6 sjömil från en skyddad plats eller mer än 3 sjömil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land,
 
39) fångstområde I sjöarna samt den inre och yttre skärgården fram till den yttre gränsen av Finlands inre territorialvatten, fångstområde II havsområdena i Finska viken, norra Östersjön och Bottniska viken norr om breddgraden 59 00 N, och fångstområde III de övriga havsområdena i Östersjön, varvid gränsen mot Nordsjön går mellan Danmark och Sverige vid Skagens breddgrad 57 44,8 N, 
40) vintertrafik gång i nybruten isränna eller gång med ansatser i fast is, 
41) klassificeringssällskapsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg,  
42) erkänt klassificeringssällskap ett klassificeringssällskap som erkänts enligt klassificeringssällskapsförordningen och med vilket Trafiksäkerhetsverket eller Transport- och kommunikationsverket har slutit avtal om besiktningsbemyndigande,  
43) redare den som äger eller hyr hela fartyget och som ensam eller tillsammans med andra personer utövar faktisk beslutanderätt i fartygssäkerhetsfrågorna; i denna lag jämställs med redaren en sådan person som enligt avtal eller på något annat sätt faktiskt har hand om frågor med anknytning till fartygets fartygssäkerhet. 
6 § 
Allmänna tekniska säkerhetskrav 
Ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för SOLAS-konventionen ska uppfylla de krav på konstruktioner och utrustning samt arrangemang för dessa som i konventionen uppställs för fartyget. Vid fartygets drift ska iakttas de funktionella krav som uppställs i SOLAS-konventionen i syfte att säkerställa fartygssäkerheten. 
Ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för SOLAS-konventionen ska uppfylla de förpliktande bestämmelser enligt koderna i anslutning till SOLAS-konventionen som gäller fartygs konstruktioner, utrustning och arrangemang för dessa. 
Utöver vad som anges i SOLAS-konventionen ska ett fartyg som omfattas av konventionen uppfylla kraven enligt de regler som ett erkänt klassificeringssällskap utarbetat om fartygets skrov, maskineri samt elektriska och automatiska anläggningar eller motsvarande föreskrifter som meddelats av Transport- och kommunikationsverket. 
För säkerställande av en tillräcklig nivå på fartygssäkerheten kan Transport- och kommunikationsverket meddela närmare tekniska föreskrifter om de tekniska och funktionella kraven enligt SOLAS-konventionen, i första hand med tillämpning av IMO:s anvisningar och rekommendationer, samt godkänna säkerhetskonstruktioner, säkerhetssystem och säkerhetsutrustning enligt SOLAS-konventionen. 
7 § 
Eftergifter 
För ett fartyg som i vanliga fall inte används i internationell fart men som undantagsvis måste göra en internationell resa kan Transport- och kommunikationsverket medge eftergifter från bestämmelserna i SOLAS-konventionen, om fartyget uppfyller de säkerhetskrav som är tillräckliga med hänsyn till den tänkta resans längd och beskaffenhet samt farvattnet. 
Under de förutsättningar som anges i SOLAS-konventionen kan Transport- och kommunikationsverket dessutom för ett sådant fartyg vars konstruktion inrymmer nya slags komponenter medge eftergifter i fråga om utrustningskraven avseende säker navigering, om tillämpningen av kraven allvarligt skulle försvåra forskningsarbetet för att utveckla komponenter av detta slag och möjligheterna att installera dem för bruk på fartyg i internationell fart. 
8 § 
Likvärdigheter 
Transport- och kommunikationsverket kan tillåta att vissa tillbehör, utrustning eller apparater som avviker från kraven i SOLAS-konventionen installeras i ett fartyg, att ämnen som avviker från kraven i konventionen används på fartyget eller att arrangemang som avviker från kraven i konventionen tillämpas i fartyget, om Transport- och kommunikationsverket utifrån utförda tester eller på något annat sätt har konstaterat att tillbehören, utrustningen, apparaten, materialet och det särskilda arrangemanget är minst lika effektiva som de som föreskrivs i SOLAS-konventionen. 
Under de förutsättningar som anges i SOLAS-konventionen kan Transport- och kommunikationsverket besluta att tillbehör, utrustning, apparater, material eller ett särskilt arrangemang i anslutning till ett fartyg i ett enskilt fall kan ersättas på något annat sätt än vad som anges i SOLAS-konventionen. 
9 § 
Eftergifter som gäller tekniska säkerhetskrav 
I de fall som anges i SOLAS-konventionen kan Transport- och kommunikationsverket, under de förutsättningar som anges i SOLAS-konventionen, medge eftergifter för enskilda fartyg eller fartygsklasser i fråga om de krav som ställs på fartygets eller fartygsklassens konstruktioner, utrustning eller arrangemangen för dessa. 
10 § 
Alternativt arrangemang för säkerhetsarrangemangen för ett fartyg 
Transport- och kommunikationsverket kan för ett enskilt fartyg godkänna att säkerhetsarrangemangen för ett fartyg genomförs på ett annat sätt än vad som anges i SOLAS-konventionen, om man på detta sätt uppnår minst samma säkerhetsnivå som när reglerna enligt SOLAS-konventionen iakttas. 
11 § 
Avvikelser, eftergifter och likvärdigheter som gäller säkerhetskrav för navigering 
Transport- och kommunikationsverket meddelar i enlighet med kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen föreskrifter om i vilken omfattning reglerna 15—28 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet under 150 och på sådana fartyg med en bruttodräktighet under 500 som uteslutande navigerar i skyddade kustvatten eller i inre farvatten i Finland. Transport- och kommunikationsverket meddelar även föreskrifter om till vilka delar reglerna i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen ska tillämpas på fartyg i inrikes fart. 
Transport- och kommunikationsverket kan meddela föreskrifter i enlighet med kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen om allmänna avvikelser från kraven på navigationsutrustning för fartyg som saknar mekanisk framdrivning. 
Transport- och kommunikationsverket kan vid behov medge partiella eller villkorliga eftergifter från säkerhetskraven för navigering eller likvärdigheter enligt kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen när ett fartyg används på en resa där den största distansen från fartyget till land, resans längd och beskaffenhet, frånvaron av kända navigationsrisker och andra omständigheter som påverkar säkerheten är sådana att det vore oändamålsenligt eller onödigt att tillämpa SOLAS-konventionen fullt ut. Transport- och kommunikationsverket ska då ta hänsyn till hur eftergifterna och likvärdigheterna eventuellt inverkar på övriga fartygs säkerhet. 
12 § 
Trafiktillstånd för höghastighetsfartyg 
Redaren eller dennes ombud ska för höghastighetsfartyg ansöka om trafiktillstånd enligt den säkerhetskod för höghastighetsfartyg som avses i SOLAS-konventionen. 
Transport- och kommunikationsverket ska bevilja och vid behov återkalla trafiktillstånd för höghastighetsfartyg enligt säkerhetskoden för höghastighetsfartyg, på de grunder som anges i koden. 
13 § 
Information till IMO 
Transport- och kommunikationsverket ska informera IMO om eftergifter beviljade enligt 7 § 2 mom., alternativa arrangemang godkända enligt 10 § samt om partiella eller villkorliga eftergifter eller likvärdigheter beviljade enligt 11 § 3 mom. 
Transport- och kommunikationsverket ska informera IMO om i 8 § 1 mom. avsedda beslut om likvärdighet samt lämna en rapport om utförda undersökningar. 
14 § 
Klassificering av passagerarfartyg 
Passagerarfartyg som omfattas av tillämpningsområdet för non-SOLAS-direktivet delas in i klasserna A, B, C och D i enlighet med non-SOLAS-direktivet beroende på vilket havsområde de trafikerar. 
Transport- och kommunikationsverket bestämmer närmare gränserna för de havsområden som avses i 1 mom. 
Vid tillämpning av bestämmelserna och föreskrifterna om radiokommunikation definieras havsområdena i enlighet med bestämmelserna i bilaga IV till SOLAS-konventionen. 
15 § 
Allmänna tekniska säkerhetskrav 
Ett passagerarfartyg som omfattas av non-SOLAS-direktivet ska uppfylla de tekniska säkerhetskrav som i non-SOLAS-direktivet uppställs för det. 
Utöver vad som anges i non-SOLAS-direktivet ska ett fartyg som omfattas av direktivet uppfylla kraven enligt de regler som ett erkänt klassificeringssällskap utarbetat om fartygets skrov, maskineri samt elektriska och automatiska anläggningar eller motsvarande föreskrifter som meddelats av Transport- och kommunikationsverket. 
För genomförande av non-SOLAS-direktivet meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om fartygs tekniska säkerhet. 
16 § 
Ytterligare säkerhetskrav 
För säkerställande av en tillräcklig nivå med tanke på fartygssäkerheten får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare tekniska föreskrifter om omständigheter kring den tekniska säkerheten för passagerarfartyg som omfattas av tillämpningsområdet för non-SOLAS-direktivet, om det på grund av klimat- och väderleksförhållanden eller andra särskilda lokala förhållanden är nödvändigt att förbättra säkerhetskraven enligt direktivet. 
17 § 
Likvärdigheter 
Transport- och kommunikationsverket kan meddela föreskrifter enligt vilka det är tillåtet att tillämpa regler som motsvarar reglerna i bilaga I till non-SOLAS-direktivet, om de motsvarande reglerna är minst lika effektiva som reglerna i bilaga I. 
18 § 
Eftergifter 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter enligt vilka passagerarfartyg som omfattas av non-SOLAS-direktivet medges eftergifter från vissa särskilda krav enligt direktivet när de används för inrikes resor. 
Transport- och kommunikationsverket ska förena eftergiften med driftkrav enligt non-SOLAS-direktivet genom vilka det säkerställs att säkerhetsnivån för fartyget inte blir lägre. 
19 § 
Trafiktillstånd för höghastighetspassagerarfartyg 
Redaren eller dennes ombud ska för höghastighetspassagerarfartyg ansöka om trafiktillstånd enligt den säkerhetskod för höghastighetsfartyg som avses i non-SOLAS-direktivet. 
Transport- och kommunikationsverket ska bevilja och vid behov återkalla trafiktillstånd för höghastighetspassagerarfartyg enligt den säkerhetskod för höghastighetsfartyg som avses i non-SOLAS-direktivet, på de grunder som anges i koden. 
20 § 
Information till kommissionen 
Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart informera Europeiska kommissionen om de åtgärder som avses i 16—18 §. 
21 § 
Fiskefartyg som omfattas av tillämpningsområdet för fiskefartygsdirektivet 
Ett fiskefartyg som omfattas av tillämpningsområdet för fiskefartygsdirektivet ska uppfylla de tekniska säkerhetskrav som i fiskefartygsdirektivet och i övriga direktiv uppställs för fartyget i fråga. Fartyget ska också uppfylla kraven enligt Torremolinosprotokollet så som anges i fiskefartygsdirektivet. 
Utöver vad som anges i fiskefartygsdirektivet ska vid konstruktion, byggande och underhåll av skrov, huvud- och hjälpmaskineri samt elektriska och automatiska anläggningar på ett fiskefartyg iakttas de föreskrifter som fastställts för klassificering av en erkänd organisation eller motsvarande föreskrifter som meddelats av Transport- och kommunikationsverket. 
För genomförande av fiskefartygsdirektivet och övriga direktiv meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om fiskefartygs tekniska säkerhet. 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket i enskilda fall medge undantag från kraven enligt fiskefartygsdirektivet, om undantaget inte försämrar fartygssäkerheten. 
Under de förutsättningar som anges i fiskefartygsdirektivet kan Transport- och kommunikationsverket besluta att tillbehör, utrustning, apparater, material och särskilda arrangemang i enskilda fall kan betraktas som likvärdiga enligt vad som annars förutsätts i fiskefartygsdirektivet. 
22 § 
Specialfartyg 
Ett specialfartyg som omfattas av någondera koden för specialfartyg ska uppfylla de tekniska säkerhetskrav som i koden uppställts för fartyget i fråga. 
För säkerställande av en tillräcklig nivå på fartygssäkerheten får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare tekniska föreskrifter om de tekniska kraven för specialfartyg i enlighet med IMO:s anvisningar och rekommendationer. 
Transport- och kommunikationsverket kan i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i koden för specialfartyg, om det är fråga om en enstaka resa i skyddade kustvatten och fartyget uppfyller de säkerhetskrav som är tillräckliga med hänsyn till den tänkta resans längd och karaktär samt farvattnet. 
För ett fartyg som i vanliga fall inte används som specialfartyg men som undantagsvis gör en resa som specialfartyg kan Transport- och kommunikationsverket medge eftergifter från bestämmelserna i koden för specialfartyg, om fartyget uppfyller de säkerhetskrav som är tillräckliga med hänsyn till den tänkta resans längd och karaktär samt farvattnet. 
Under de förutsättningar som anges i koden för specialfartyg kan Transport- och kommunikationsverket besluta att tillbehör, utrustning, apparater, material och särskilda arrangemang i enskilda fall kan betraktas som likvärdiga enligt vad som annars förutsätts i koden för specialfartyg. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om hur koden för specialfartyg ska tillämpas på specialfartyg med en bruttodräktighet under 500. 
23 § 
Övriga fartyg 
För andra än i 21 och 22 § avsedda fartyg meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare tekniska föreskrifter för uppfyllande av de allmänna säkerhetskraven enligt 5 § och för säkerställande av en tillräcklig nivå med hänsyn till fartygssäkerheten. Föreskrifterna kan gälla fartygets 
1) konstruktion och utrustning, 
2) stabilitet, 
3) huvud- och hjälpmaskineri, anordningar och system, 
4) navigationsutrustning, 
5) navigationsljus samt kommunikations- och signalutrustning, 
6) radioutrustning, 
7) brandsäkerhet, 
8) livräddningsanordningar, 
9) elinstallationer och elektriska anläggningar, 
10) andra motsvarande tekniska omständigheter. 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket i enskilda fall medge avvikelser från de föreskrifter som avses i 1 mom., om fartygssäkerheten inte försämras väsentligt. 
24 § 
Specialkrav i fråga om den förliga porten på ro-ro-fartyg 
Den förliga ramp som leder till bildäcket på finska ro-ro-fartyg och utländska ro-ro-passagerarfartyg som går i reguljär trafik från eller till en hamn i Finland ska till konstruktion och arrangemang vara sådan att den inte skadas om den förliga bordläggningsporten går sönder eller lossnar. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om konstruktion och arrangemang i fråga om den förliga rampen. 
27 § 
Fartyg i internationell fart 
Ett fartyg i internationell fart ska uppfylla kraven enligt bestämmelserna i lastlinjekonventionen eller Östersjölastlinjeöverenskommelsen. 
Fartyget ska ha ett internationellt lastmärke och ett internationellt lastlinjecertifikat eller ett östersjölastmärke och ett östersjölastlinjecertifikat eller ett internationellt dispenscertifikat så som föreskrivs i lastlinjekonventionen eller Östersjölastlinjeöverenskommelsen. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter för genomförande av lastlinjekonventionen och Östersjölastlinjeöverenskommelsen. 
28 § 
Fartyg i inrikes fart 
Ett passagerarfartyg i inrikes fart som omfattas av non-SOLAS-direktivet ska uppfylla de lastlinjekrav som uppställs i non-SOLAS-direktivet. 
Andra än i 1 mom. avsedda fartyg i inrikes fart med en längd av minst 24 meter ska ha ett lastmärke för inrikes fart och ett nationellt lastlinjecertifikat som anger hur djupt fartyget får lastas. Om fartyget har ett internationellt lastmärke och lastlinjecertifikat eller ett östersjölastmärke och ett östersjölastlinjecertifikat, behövs det inte något särskilt lastmärke för inrikes fart eller något nationellt lastlinjecertifikat. 
Andra än i 1 mom. avsedda fartyg i inrikes fart med en längd över 15 meter men under 24 meter ska ha ett sådant fribord som med hänsyn till farvattnets karaktär kan anses tryggt. För fartyg som avses i detta moment kan Transport- och kommunikationsverket vid behov bestämma ett lastmärke för inrikes fart och utfärda ett nationellt lastlinjecertifikat, om det med hänsyn till av fartygets användningsändamål och fartområdet behövs för att säkerställa säker drift av fartyget. 
För genomförande av non-SOLAS-direktivet meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om lastlinjerna för passagerarfartyg i inrikes fart som omfattas av non-SOLAS-direktivet. Transport- och kommunikationsverket meddelar också närmare tekniska föreskrifter om krav i fråga om konstruktion för övriga fartyg i inrikes fart samt om fribord och uträknandet av det. Dessutom meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare tekniska föreskrifter om mått, placering och utmärkning av lastmärket för inrikes fart och de linjer som används i förening med lastmärket. 
29 § 
Eftergifter 
För ett finskt fartyg med nya typer av lösningar kan Transport- och kommunikationsverket medge eftergifter från de bestämmelser i lastlinjekonventionen som om de tillämpas, i betydande grad kan hindra forskning för att vidareutveckla dessa nya typer av lösningar och hindra ibruktagandet av dem på fartyg som används på internationella resor. Ett fartyg av detta slag ska dock uppfylla de säkerhetskrav som med hänsyn till den totala säkerheten är tillräckliga för den drift som fartyget är avsett för. 
För ett finskt fartyg som i vanliga fall inte används i internationell fart men som undantagsvis gör en internationell resa kan Transport- och kommunikationsverket medge eftergifter från bestämmelserna enligt lastlinjekonventionen, om fartyget uppfyller säkerhetskrav tillräckliga med hänsyn till den tänkta resans längd och karaktär samt farvattnet. 
Transport- och kommunikationsverket ska informera IMO om eftergifter enligt 1 och 2 mom. 
30 § 
Likvärdigheter 
Transport- och kommunikationsverket kan tillåta att vissa tillbehör, en viss utrustning eller en viss apparat installeras i ett finskt fartyg eller att ett visst material används eller ett särskilt arrangemang tillämpas på fartyget som är annorlunda än vad som krävs i lastlinjekonventionen, om Transport- och kommunikationsverket utifrån utförda tester eller på något annat sätt har konstaterat att tillbehören, utrustningen, apparaten, materialet och det särskilda arrangemanget är minst lika ändamålsenliga som de som föreskrivs i lastlinjekonventionen. 
Transport- och kommunikationsverket ska informera IMO om i 1 mom. avsedda beslut som gäller fartyg i internationell fart samt lämna en rapport om utförda undersökningar. 
31 § 
Avvikelser från lastlinjebestämmelserna i inrikes fart 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket i enskilda fall medge avvikelser från lastlinjebestämmelserna för inrikes fart när det gäller andra fartyg än passagerarfartyg som omfattas av non-SOLAS-direktivet, om fartygssäkerheten inte försämras väsentligt. 
32 § 
Ansökan om bestämmande av lastmärke 
Ett finskt fartygs redare eller dennes ombud ska lämna in en skriftlig ansökan om bestämmande av lastmärkets placering till Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap som befullmäktigats av Transport- och kommunikationsverket. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till ansökan, ansökningstidpunkten och ordnandet av bestämmande av lastmärke. 
33 § 
Bestämmande av lastmärke samt lastlinjecertifikat 
Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap bestämmer placeringen av ett lastmärke och utfärdar ett lastlinjecertifikat. I fråga om inrikes fart bestäms placeringen av ett lastmärke och utfärdas lastlinjecertifikat för ett eller flera fartområden för inrikes fart. 
Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap kan på basis av den placering av ett lastmärke som verket eller sällskapet bestämt utfärda ett interimistiskt lastlinjecertifikat för ett fartyg för högst fem månader. 
Om fartygets namn eller hemort ändras eller uppgifterna om fartyget ändras på något annat sätt som påverkar uppgifterna i lastlinjecertifikatet, ska redaren eller dennes ombud utan dröjsmål skriftligen ansöka om ett nytt lastlinjecertifikat hos Transport- och kommunikationsverket eller hos ett erkänt klassificeringssällskap. 
34 § 
Ändring av fartyg efter bestämmandet av lastmärke 
Om ett fartyg efter bestämmandet av lastmärke har ändrats så att fartygets fribord kan påverkas, får fartyget inte användas förrän redaren eller dennes ombud har anmält ändringen till Transport- och kommunikationsverket eller ett av Transport- och kommunikationsverket bemyndigat erkänt klassificeringssällskap och ett nytt fribord har bestämts för fartyget. 
36 § 
Besiktningsförrättare 
Transport- och kommunikationsverket utför besiktning av finska fartyg. Transport- och kommunikationsverket kan bemyndiga ett erkänt klassificeringssällskap att utföra en besiktning partiellt eller helt. Ett klassificeringssällskap som bemyndigats av Transport- och kommunikationsverket ska ha ett ombud som har hemort i Finland och som för klassificeringssällskapets talan inför domstol och andra myndigheter. 
Transport- och kommunikationsverket ska samarbeta med det erkända klassificeringssällskap som det bemyndigat i utformningen av klassificeringssällskapets regler och förfaranden och samråda med klassificeringssällskapet för att uppnå en enhetlig tolkning av de internationella konventionerna. 
Transport- och kommunikationsverket kan ge en besiktningsman som det utsett och som inte är anställd hos Transport- och kommunikationsverket i uppdrag att partiellt eller helt utföra en besiktning av ett fartyg i inrikes fart. 
Vid besiktning av yrkesbåtar kan Transport- och kommunikationsverket anlita ett sådant anmält organ som avses i 27 § i lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar. 
37 § 
Besiktning som utförts av myndigheter i andra stater 
Transport- och kommunikationsverket kan begära att en myndighet i en stat som är fördragsslutande part i SOLAS-konventionen, MARPOL 73/78-konventionen, lastlinjekonventionen eller barlastvattenkonventionen utför någon annan än en första besiktning. En sådan besiktning är likvärdig med en i detta kapitel avsedd besiktning. 
Ett fartyg som för flagg tillhörande en stat som är fördragsslutande part i de konventioner som nämns i 1 mom. kan besiktas i Finland, om en behörig myndighet i fartygets flaggstat anhåller om detta hos Transport- och kommunikationsverket. 
38 § 
Utsedda besiktningsmän 
En utsedd besiktningsman ska ha sådan behörighet att han eller hon kan utföra besiktningar på behörigt sätt. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för utsedda besiktningsmän utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Utnämningsbrev för utsedda besiktningsmän utges för viss tid, högst fem år. Utnämningsbrevet ska kunna förnyas på ansökan om sökanden kan visa att han eller hon har bibehållit sin behörighet. 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla utnämningsbrevet för en utsedd besiktningsman, om 
1) den utsedda besiktningsmannen inte längre i fråga om kunskaper och färdigheter uppfyller villkoren för erhållande av utnämningsbrev, eller 
2) den utsedda besiktningsmannen allvarligt eller upprepade gånger bryter mot denna lag eller de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Den utsedda besiktningsmannen ska höras innan utnämningsbrevet återkallas. 
I de fall som avses i 3 mom. kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den utsedda besiktningsmannen att genast återlämna sitt utnämningsbrev till Transport- och kommunikationsverket. 
Utnämningsbrevet återkallas helt eller för viss tid. Tiden räknas från det att personen i fråga har delgetts beslutet eller senast från det att utnämningsbrevet upphör att gälla. 
39 § 
Avtal om besiktningsbemyndigande 
Transport- och kommunikationsverket ska ingå ett skriftligt avtal med de erkända klassificeringssällskap som verket bemyndigar att utföra besiktningar. Avtal om besiktningsbemyndigande ska innehålla bestämmelser om åtminstone de omständigheter som anges i artikel 5.2 i klassificeringssällskapsdirektivet. Finsk lag ska tillämpas på avtalet. 
40 § 
Vägran att utfärda ett besiktningsbemyndigande 
Om Transport- och kommunikationsverket bemyndigar ett erkänt klassificeringssällskap i enlighet med 39 §, kan det inte vägra att bemyndiga ett annat erkänt klassificeringssällskap som har hemvist inom Europeiska unionens område att utföra besiktningar, om det inte finns grundad anledning till att begränsa klassificeringssällskapens antal. 
41 § 
Återkallande av ett besiktningsbemyndigande 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla ett besiktningsbemyndigande, om erkännandet av klassificeringssällskapet har återkallats i enlighet med artikel 7 i klassificeringssällskapsförordningen. 
Transport- och kommunikationsverket kan dra in eller återkalla ett besiktningsbemyndigande, om klassificeringssällskapet trots Transport- och kommunikationsverkets anmärkning eller varning i väsentlig grad eller upprepade gånger försummar sin skyldighet att utföra besiktning i enlighet med det avtal som avses i 39 §. 
42 § 
Tillsyn över erkända klassificeringssällskap 
Transport- och kommunikationsverket ska övervaka att ett erkänt klassificeringssällskap sköter sina uppgifter enligt det avtal som avses i 39 § och uppfyller kriterierna i bilagan till klassificeringssällskapsförordningen. Transport- och kommunikationsverket ska utföra en inspektion vartannat år och rapportera om inspektionerna till Europeiska kommissionen. 
Transport- och kommunikationsverket ska lämna Europeiska kommissionen och medlemsstaterna i Europeiska unionen de anmälningar som avses i klassificeringssällskapsdirektivet. 
43 § 
Ansökan om och ordnande av besiktning 
Redaren eller dennes ombud ska skriftligen hos Transport- och kommunikationsverket ansöka om första besiktning av ett nytt fartyg och av ändringsarbeten på ett existerande fartyg samt om godkännande av ritningar och planer i anslutning till dessa. 
Ansökan om andra än i 1 mom. avsedda besiktningar ska göras skriftligen hos Transport- och kommunikationsverket eller hos en utsedd besiktningsman. 
Redaren eller dennes ombud kan hos ett erkänt klassificeringssällskap som bemyndigats av Transport- och kommunikationsverket ansöka om besiktningar som Transport- och kommunikationsverket bemyndigat klassificeringssällskapet i fråga att utföra. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till de ansökningar som avses i 1 och 2 mom., om ansökningstidpunkten och om ordnandet av besiktningar. 
44 § 
Förrättande av besiktning 
Redaren ska se till att fartyget besiktas och avtala med Transport- och kommunikationsverket eller med ett erkänt klassificeringssällskap som bemyndigats av Transport- och kommunikationsverket eller med en utsedd besiktningsman om tid och plats för besiktningen. 
Fartygets befälhavare ska se till att det på fartyget, innan besiktningen inleds, har vidtagits sådana förberedande åtgärder som krävs för att besiktningen ska kunna utföras systematiskt och utan dröjsmål samt ställa tillräckligt med personal till besiktningsförrättarens förfogande. 
Besiktningen ska förrättas så att den medför minsta tänkbara olägenhet och dröjsmål för fartyget. 
45 § 
Besiktningsslag 
Sjösäkerhetsbesiktningar som utförs på fartyg är första besiktning, förnyad besiktning, periodisk besiktning, mellanliggande besiktning och årlig besiktning. 
Första besiktningen omfattar ingående inspektion av fartygets konstruktion, maskineri och utrustning, utvändig inspektion av fartygets botten och den första periodiska inspektionen av tryckbärande anordningar. 
Förnyad besiktning omfattar inspektion av fartygets konstruktion och utrustning samt utvändig inspektion av fartygets botten. 
Vid periodisk besiktning kontrolleras att brandsäkerhetsarrangemangen samt släckningsanordningar, livräddningsutrustning och livräddningsarrangemang, radioutrustning, navigationsutrustning, lotslejdare, lotshissar jämte arrangemang samt andra anordningar som förutsätts i SOLAS-konventionen är i skick och lämpliga med beaktande av fartområdena för fartyget. 
Vid mellanliggande besiktning säkerställs att fartygets konstruktion, pannor, tryckbärande anordningar, maskinerier jämte utrustning, manöveranordningar och därtill hörande styrsystem och elektriska anordningar är i gott skick. I den mellanliggande besiktningen ingår dessutom utvändig inspektion av fartygets botten. 
Vid årlig besiktning kontrolleras genom okulär granskning att fartygets konstruktion, maskineri och utrustning har underhållits så att vid föregående besiktning konstaterad sjövärdighet har bevarats och att sådan utrustning eller sådana anordningar ombord på fartyget som krävs i ett beslut av Transport- och kommunikationsverket inte utan tillstånd har avlägsnats eller bytts ut. 
46 § 
Sjösäkerhetsbesiktning av fartyg som omfattas av SOLAS-konventionen 
Ett fartyg som omfattas av SOLAS-konventionen ska genomgå första besiktning så som föreskrivs i SOLAS-konventionen innan det sätts i trafik som finskt fartyg. 
För genomförande av SOLAS-konventionen meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare tekniska föreskrifter om utförandet av i 1 mom. avsedd första besiktning och övriga besiktningar enligt SOLAS-konventionen i enlighet med IMO:s anvisningar. 
47 § 
Sjösäkerhetsbesiktning av fartyg som omfattas av non-SOLAS-direktivet 
Ett passagerarfartyg som används på inrikes resor och ett höghastighetspassagerarfartyg i inrikes fart vilka omfattas av non-SOLAS-direktivet ska genomgå första besiktning innan det sätts i trafik som finskt fartyg så som föreskrivs i non-SOLAS-direktivet. 
För genomförande av non-SOLAS-direktivet meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om utförandet av i 1 mom. avsedd första besiktning och övriga besiktningar enligt non-SOLAS-direktivet. 
48 § 
Sjösäkerhetsbesiktning av andra passagerarfartyg i inrikes fart än sådana som omfattas av non-SOLAS-direktivet 
Ett passagerarfartyg som används i inrikes fart och inte omfattas av non-SOLAS-direktivet ska genomgå första besiktning innan det sätts i trafik som finskt fartyg. 
Utöver första besiktning ska ett fartyg som avses i 1 mom. också genomgå förnyad besiktning och årlig besiktning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om när första besiktning, förnyad besiktning och årlig besiktning ska utföras och vad som ingår i besiktningarna. 
49 § 
Sjösäkerhetsbesiktning av lastfartyg och pråmar som används i inrikes fart samt lastfartyg i internationell fart som inte omfattas av SOLAS-konventionen 
Ett lastfartyg och en pråm som används i inrikes fart samt ett lastfartyg i internationell fart som inte omfattas av SOLAS-konventionen ska genomgå första besiktning innan fartyget eller pråmen sätts i trafik som finskt fartyg. 
Utöver första besiktning ska ett fartyg som avses i 1 mom. också genomgå förnyad besiktning och årlig besiktning. På ett lastfartyg som används i inrikes fart och har en bruttodräktighet av minst 500 och på ett sådant lastfartyg i internationell fart som inte omfattas av SOLAS-konventionen ska det utföras mellanliggande besiktning av fartyget och periodisk besiktning av fartygets radioutrustning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om när första besiktning, förnyad besiktning, årlig besiktning, periodisk besiktning och mellanliggande besiktning ska utföras och vad som ingår i besiktningarna. 
50 § 
Besiktning av fiskefartyg 
Ett fartyg som omfattas av fiskefartygsdirektivet ska genomgå första besiktning så som föreskrivs i fiskefartygsdirektivet innan fartyget sätts i trafik som finskt fartyg. 
För genomförande av fiskefartygsdirektivet meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om utförandet av i 1 mom. avsedd första besiktning och övriga besiktningar enligt fiskefartygsdirektivet. 
Ett fiskefartyg som inte omfattas av fiskefartygsdirektivet ska genomgå första besiktning innan fartyget sätts i trafik som finskt fartyg. Utgående från fiskefartygens klasser och fångstområdena meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om besiktningarna av dessa fartyg. 
51 § 
Besiktning av specialfartyg, yrkesbåtar och hyresbåtar 
Ett specialfartyg, en yrkesbåt och en hyresbåt ska genomgå första besiktning innan fartyget sätts i trafik som finskt fartyg. 
Specialfartyg, yrkesbåtar och hyresbåtar ska utöver första besiktning också genomgå förnyad besiktning, årlig besiktning, mellanliggande besiktning och periodisk besiktning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om när första besiktning, förnyad besiktning, årlig besiktning, mellanliggande besiktning och periodisk besiktning ska utföras och vad som ingår i besiktningarna. 
52 § 
Skrovbesiktning av fartyg som används i vintertrafik 
När ett fartyg första gången tas i bruk i vintertrafik ska dess skrov besiktas för vintertrafik. Bottnen på ett fartyg som används i vintertrafik ska årligen besiktas utvändigt innan fartyget på nytt används i vintertrafik. 
Ett fartyg som isklassats av ett erkänt klassificeringssällskap som bemyndigats av Transport- och kommunikationsverket behöver inte genomgå besiktning enligt 1 mom. Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket dessutom undanta ett oklassat fartyg från besiktning enligt 1 mom., förutsatt att fartygssäkerheten inte äventyras. 
53 § 
Besiktningar för att förhindra förorening av miljön 
Innan ett fartyg sätts i trafik som ett finskt fartyg ska det besiktas för att förhindra förorening av miljön i syfte att säkerställa att fartyget uppfyller kraven enligt miljöskyddslagen för sjöfarten. På besiktningar för att förhindra förorening av miljön tillämpas MARPOL 73/78-konventionen, Helsingforskonventionen, Europeiska unionens rättsakter och övriga internationella förpliktelser som är bindande för Finland. 
För genomförande av MARPOL 73/78-konventionen, Helsingforskonventionen, Europeiska unionens rättsakter och övriga internationella förpliktelser som är bindande för Finland meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om utförandet av de besiktningar som avses i 1 mom. 
54 § 
Lastlinjebesiktningar 
Ett fartyg som omfattas av lastlinjekonventionen ska besiktas så som föreskrivs i lastlinjekonventionen eller i Östersjölastlinjeöverenskommelsen. 
För genomförande av lastlinjekonventionen och Östersjölastlinjeöverenskommelsen meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare tekniska föreskrifter om utförandet av de besiktningar som avses i 1 mom. 
Ett fartyg i inrikes fart med en längd av minst 24 meter ska genomgå lastlinjebesiktning innan det sätts i trafik. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om utförandet av besiktningen. 
55 § 
Extra besiktning 
Transport- och kommunikationsverket kan trots att redaren eller dennes ombud inte ansökt om det besluta om extra besiktning av ett finskt fartyg efter betydande reparations- eller ändringsarbeten på fartyget, efter en sjöolycka, när ett fel har upptäckts på fartyget eller när någon annan särskild orsak kräver det. 
Om fartygets navigationsutrustning eller framdrivningsmaskineri styrs med hjälp av ett integrerat system, är redaren vid en extra besiktning skyldig att visa upp användarhandboken över systemets funktioner och, för utredning av funktioner som inte har beskrivits i den, ett protokoll över en sådan testning av systemet som tillverkaren av utrustningen har låtit utföra eller själv har utfört. Om redaren inte lägger fram något testprotokoll, kan Transport- och kommunikationsverket efter att ha hört redaren begära att ett obundet forskningsinstitut testar systemet på redarens bekostnad. 
56 § 
Ändring av ett fartyg efter besiktning 
Efter besiktningen av ett fartyg får det inte utan samtycke av Transport- och kommunikationsverket göras några ändringar i fartygets konstruktion, maskineri, utrustning eller något annat som besiktningen omfattat. 
57 § 
Besiktningshandlingar samt certifikat och säkerhetscertifikat 
På basis av besiktningarna beviljar Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap besiktningshandlingar samt certifikat och säkerhetscertifikat eller gör anteckningar i dem om utförd periodisk besiktning, mellanliggande besiktning eller årlig besiktning. Om väsentliga brister konstateras ges handlingarna efter det att bristerna har avhjälpts. 
För genomförande av SOLAS-konventionen, lastlinjekonventionen, MARPOL 73/78-konventionen, non-SOLAS-direktivet, fiskefartygsdirektivet och fartygsåtervinningsförordningen samt övriga internationella förpliktelser meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om de besiktningshandlingar samt certifikat och säkerhetscertifikat som utfärdas på basis av besiktningarna samt om hur länge de är giltiga och hur deras giltighet kan förlängas. 
Transport- och kommunikationsverket beviljar sjöarbetscertifikat enligt sjöarbetskonventionen och till certifikatet fogas ett meddelande om att villkoren för arbete till sjöss iakttas. Villkor för beviljandet är att Transport- och kommunikationsverket i fråga om de omständigheter som omfattas av dess behörighet konstaterat att det inte finns hinder för beviljande och att arbetarskyddsmyndigheten utifrån sin inspektion i sitt utlåtande till Transport- och kommunikationsverket konstaterat att det inte finns hinder för beviljande i fråga om de omständigheter som omfattas av arbetarskyddsmyndighetens behörighet. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om förfaranden i samband med beviljande av sjöarbetscertifikat. 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla ett sjöarbetscertifikat när verket i fråga om de omständigheter som omfattas av dess behörighet eller arbetarskyddsmyndigheten på basis av inspektion i sitt utlåtande till Transport- och kommunikationsverket konstaterat att fartyget bevisligen inte uppfyller kraven enligt sjöarbetskonventionen och inga behövliga åtgärder för att rätta till saken har vidtagits. 
58 § 
Interimistiska certifikat eller säkerhetscertifikat 
Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap kan på basis av en besiktning bevilja ett interimistiskt certifikat eller säkerhetscertifikat för ett fartyg för högst fem månader. 
Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap kan bevilja ett interimistiskt sjöarbetscertifikat för ett fartyg för högst sex månader. En förutsättning är att Transport- och kommunikationsverket och arbetarskyddsmyndigheten i fråga om de omständigheter som omfattas av deras behörighet har konstaterat att det inte finns några hinder för beviljande. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om förfaranden i samband med beviljande av ett interimistiskt sjöarbetscertifikat. 
59 § 
Förnyande av certifikat och säkerhetscertifikat och när deras giltighet upphör 
Om fartygets namn eller hemort ändras eller uppgifterna om fartyget ändras på något annat sätt som påverkar uppgifterna i certifikatet, säkerhetscertifikatet eller sjöarbetscertifikatet, ska redaren eller dennes ombud utan dröjsmål skriftligen ansöka om ett nytt certifikat eller säkerhetscertifikat hos Transport- och kommunikationsverket eller hos ett erkänt klassificeringssällskap och ett nytt sjöarbetscertifikat hos Transport- och kommunikationsverket. 
Ett certifikat eller säkerhetscertifikat upphör att gälla om det inte innehåller någon anteckning om föreskriven årlig besiktning, mellanliggande besiktning eller periodisk besiktning eller om fartyget har ändrats utan Transport- och kommunikationsverkets eller ett erkänt klassificeringssällskaps samtycke eller om fartyget börjar föra en annan stats flagg. 
Ett sjöarbetscertifikat upphör att gälla om 
1) fartyget inte har inspekterats i enlighet med bestämmelserna i sjöarbetskonventionen, 
2) ett sjöarbetscertifikat inte har undertecknats efter en godkänd mellanliggande inspektion, 
3) fartyget börjar föra en annan stats flagg, 
4) redaren inte mera ansvarar för driften, 
5) väsentliga ändringar har gjorts i fartygets konstruktion eller utrustning. 
60 § 
Brister som konstaterats på ett fartyg 
Om det på ett fartyg vid en besiktning konstateras ett fel eller en brist, ska besiktningsförrättaren underrätta fartygets befälhavare eller redare om detta och sätta ut en tidsfrist för avhjälpande av felet eller bristen och göra en behörig anteckning om detta i besiktningshandlingarna. Anmälan om att felet eller bristen har avhjälpts ska inom utsatt tid göras till Transport- och kommunikationsverket. 
61 § 
Omhändertagande av ett fartygs certifikat eller säkerhetscertifikat 
Transport- och kommunikationsverket kan omhänderta certifikat eller säkerhetscertifikat som verket eller ett erkänt klassificeringssällskap har beviljat för ett finskt fartyg, om fartyget inte till sin konstruktion, sitt maskineri, sin utrustning eller sin funktion är i ett sådant skick som förutsatts vid besiktningen. Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap beviljar ett interimistiskt certifikat eller säkerhetscertifikat i stället för det omhändertagna certifikatet eller säkerhetscertifikatet. De fel eller brister som upptäckts på fartyget ska avhjälpas inom det interimistiska certifikatets eller säkerhetscertifikatets giltighetstid. Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska utan dröjsmål bevilja ett nytt certifikat eller säkerhetscertifikat för fartyget så snart de konstaterade felen eller bristerna i fartyget har avhjälpts på behörigt sätt. Det nya certifikatet eller säkerhetscertifikatet beviljas för samma tid som det omhändertagna certifikatet eller säkerhetscertifikatet skulle ha varit i kraft. 
62 § 
Medgivande till avvikelser 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket i enskilda fall för viss tid medge avvikelser från de krav som föreskrivs i eller med stöd av detta kapitel. Avvikelserna får inte strida mot internationella överenskommelser som är förpliktande för Finland. 
Avvikelser får medges under förutsättning att säkerhetsnivån för fartyget inte blir avsevärt lägre. 
Om ett fartyg går i trafik enbart mellan utländska hamnar, kan Transport- och kommunikationsverket med hänsyn till trafikens art dock bestämma att trafiken ska jämställas med därmed jämförbar inrikes fart eller internationell fart. 
63 § 
Syftet med och närmare föreskrifter om skeppsmätning 
Genom skeppsmätning fastställs ett fartygs bruttodräktighet och nettodräktighet i enlighet med skeppsmätningskonventionen. 
För säkerställande av att skeppsmätningskonventionen tillämpas på ett enhetligt sätt får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter om kraven enligt skeppsmätningskonventionen i enlighet med IMO:s anvisningar och rekommendationer. 
På det sätt som anges i IMO:s generalförsamlings resolution A.494 av den 19 november 1981 och på begäran av redaren kan Transport- och kommunikationsverket tillåta att också en dräktighet fastställd i konventionen om ett enhetligt skeppsmätningssystem (FördrS 18/1955) används parallellt som fartygets bruttodräktighet. 
64 § 
Utförare av skeppsmätning 
Skeppsmätning av finska fartyg utförs av Transport- och kommunikationsverket eller av skeppsmätare som utsetts av Transport- och kommunikationsverket och som inte är anställda hos Transport- och kommunikationsverket. 
65 § 
Utsedda skeppsmätare 
En utsedd skeppsmätare ska ha sådan behörighet att han eller hon kan utföra skeppsmätningar på behörigt sätt. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för utsedda skeppsmätare utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Utnämningsbrev för utsedda skeppsmätare utges för viss tid, högst fem år. Utnämningsbrevet ska kunna förnyas på ansökan om sökanden kan visa att han eller hon har bibehållit sin behörighet. 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla utnämningsbrevet för en utsedd skeppsmätare, om 
1) den utsedda skeppsmätaren inte längre i fråga om kunskaper och färdigheter uppfyller villkoren för erhållande av utnämningsbrev, 
2) den utsedda skeppsmätaren allvarligt eller upprepade gånger bryter mot denna lag eller de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Den utsedda skeppsmätaren ska höras innan utnämningsbrevet återkallas. 
I de fall som avses i 3 mom. kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den utsedda skeppsmätaren att genast återlämna sitt utnämningsbrev till Transport- och kommunikationsverket. 
Utnämningsbrevet återkallas helt eller för viss tid. Tiden räknas från det att personen i fråga har delgetts beslutet eller senast från det att utnämningsbrevet upphör att gälla. 
66 § 
Ansökan om och ordnande av skeppsmätning 
Redaren eller dennes ombud ska skriftligen ansöka om skeppsmätning hos Transport- och kommunikationsverket eller en utsedd skeppsmätare. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till ansökan, ansökningstidpunkten och ordnandet av skeppsmätning. 
67 § 
Skeppsmätning och mätbrev 
Ett fartyg med en längd av minst 12 meter ska mätas innan det sätts i trafik som ett finskt fartyg. På begäran av redaren eller fartygets befälhavare kan också ett fartyg med en längd som underskrider 12 meter mätas. 
När fartygsbygget nått ett sådant stadium att fartygets övre däck är på plats kan skeppsmätaren ombes upprätta en tillfällig mätblankett för underdäcksutrymmet. 
På basis av skeppsmätningen utfärdar Transport- och kommunikationsverket för fartyget ett mätbrev enligt skeppsmätningskonventionen. 
68 § 
Skeppsmätning av fartyg utförd av en myndighet i en annan stat 
Transport- och kommunikationsverket kan begära att en behörig myndighet i en avtalspart i skeppsmätningskonventionen ska mäta ett finskt fartyg utomlands. En sådan skeppsmätning erkänns som likvärdig med skeppsmätning som avses i detta kapitel. 
Ett fartyg som för flagg tillhörande en avtalspart till skeppsmätningskonventionen kan mätas i Finland, om en behörig myndighet i fartygets flaggstat anhåller om detta hos Transport- och kommunikationsverket. 
70 § 
Finskt fartygs övergång till en annan stats flagg 
När ett fartyg som är infört i trafik- och transportregistret eller i det fartygsregister som förs av Statens ämbetsverk på Åland övergår till en sådan annan stats flagg som tillträtt skeppsmätningskonventionen, ska fartygets mätbrev fortsätta att gälla högst tre månader eller tills en behörig myndighet i den flaggstaten ersätter mätbrevet med ett annat internationellt mätbrev beroende på vilken tidpunkt som infaller tidigare. Mätbrevet ska återlämnas till Transport- och kommunikationsverket.  
71 § 
Mätbrev för Suez kanal och Panama kanal 
På begäran av redaren eller fartygets befälhavare kan Transport- och kommunikationsverket för ett finskt fartyg utfärda ett mätbrev på engelska för Suez kanal eller för Panama kanal. Ett sådant mätbrev kan också utfärdas för ett utländskt fartyg i en finsk hamn, om redaren eller fartygets befälhavare anhåller om det hos Transport- och kommunikationsverket. 
Skeppsmätningen och fastställandet av dräktigheten ska genomföras i enlighet med de regler för skeppsmätning som vid respektive tidpunkt gäller för Suez kanal och Panama kanal. 
73 § 
Ändringar som påverkar uppgifterna i mätbrevet 
Om ett fartyg, efter det att det har försetts med ett mätbrev, har undergått ändringar som påverkar dräktigheten, ska redaren eller fartygets befälhavare underrätta Transport- och kommunikationsverket om detta utan dröjsmål. Fartygets dräktighet ska fastställas på nytt och för fartyget ska utfärdas ett nytt mätbrev enligt skeppsmätningskonventionen och med iakttagande av den tidsbegränsning som anges i skeppsmätningskonventionen. 
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också när rum som inte är märkta som lastrum används som lastrum. 
Om ändringar som avses i 1 mom. konstateras på ett utländskt fartyg som har ett mätbrev enligt skeppsmätningskonventionen, ska Transport- och kommunikationsverket underrätta skeppsmätningsmyndigheterna i fartygets flaggstat om detta. 
Om fartygets namn eller hemort ändras eller uppgifterna om fartyget ändras på något annat sätt som påverkar uppgifterna i mätbrevet, ska redaren eller dennes ombud utan dröjsmål skriftligen ansöka om ett nytt mätbrev hos Transport- och kommunikationsverket. 
74 § 
När ett mätbrev förkommer eller skadas 
Om ett fartygs mätbrev förkommer, ska redaren eller fartygets befälhavare underrätta Transport- och kommunikationsverket om detta. Om det finns grundad anledning att anta att mätbrevet har förkommit, utfärdar Transport- och kommunikationsverket ett nytt mätbrev där orsaken till utfärdandet anges. 
Om ett fartygs mätbrev har skadats eller blivit så slitet att det har blivit svårt att använda det, utfärdar Transport- och kommunikationsverket på ansökan ett nytt mätbrev förutsatt att det gamla mätbrevet återlämnas till Transport- och kommunikationsverket. I det nya mätbrevet anges orsaken till utfärdandet.  
75 § 
Lastning och transport 
Ett fartyg ska lastas så att dess stabilitet och bärighet är tillräcklig och så att dess konstruktioner inte utsätts för alltför stor belastning. Ett fartyg får inte lastas över lastmärket och lasten får inte placeras så att den hindrar fritt och säkert tillträde till objekt och anordningar som behövs för driften av fartyget eller så att fartyget får begynnelselutning. 
När ett fartyg lastas ska det tas noggrann hänsyn till fartygets lämplighet för den tänkta transporten och till lastens egenskaper. Behövliga försiktighetsåtgärder ska vidtas med tanke på händelser som kan äventyra liv och hälsa och säkerheten för fartyget, lasten och miljön. 
Ett fartyg som har en lastsäkringsmanual ska lastas i enligt med den godkända lastsäkringsmanualen eller på något annat sätt eller med någon annan metod som godkänts av Transport- och kommunikationsverket. 
Fartyget ska lastas så att lasten inte hindrar sikten från kommandobryggan. 
Ett passagerarfartyg får inte användas för att utföra bogsering, om inte det är fråga om att hjälpa ett nödställt fartyg som påträffats under färden. 
För genomförande av SOLAS-konventionen, Europeiska unionens rättsakter eller andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare tekniska föreskrifter om lastning av och transport med fartyg. 
76 § 
Transport av spannmål i bulk på fartyg 
När spannmål transporteras i bulk ombord på ett fartyg i internationell fart ska bestämmelserna i SOLAS-konventionen och de regelverk som utfärdats med stöd av den iakttas. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om transport och lastning av spannmål på finska fartyg i inrikes fart och på utländska fartyg som lastar eller lossar spannmål i en finsk hamn. När spannmål transporteras i inrikes fart kan de bestämmelser som nämns i 1 mom. iakttas i stället för Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter. 
77 § 
Märkningar på fartyg 
Fartyg som är införda i trafik- och transportregistret eller i det fartygsregister som förs av Statens ämbetsverk på Åland ska märkas med fartygets namn, hemort och utmärkning av djupgåendet. Dessutom ska fartyget förses med andra märkningar som förutsätts enligt SOLAS-konventionen, Europeiska unionens rättsakter eller övriga internationella förpliktelser som är bindande för Finland. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om hur de märkningar som avses i 1 mom. ska göras, om deras placering, utmärkningssättet och märkningarnas storlek. 
79 § 
Helikoptertransporter 
Om inte något annat följer av luftfartslagen (864/2014) eller av Europeiska unionens lagstiftning som tillämpas på helikoptertransporter, kan helikoptertransporter till och från ett fartyg utföras, om det på fartygets däck finns att tillgå ett vinschningsområde, ett begränsat landningsområde eller ett fullständigt landningsområde. 
I samband med internationell fart ska ett ro-ro-passagerarfartyg i klass A som omfattas av non-SOLAS-direktivet och som används på inrikesresor och ett tankfartyg ha ett fullständigt eller ett begränsat landningsområde så som förutsätts i SOLAS-konventionen. Ett ro-ro-passagerarfartyg i klass B, C och D vilket omfattas av non-SOLAS-direktivet ska ha ett vinschningsområde eller ett landningsområde så som förutsätts i non-SOLAS-direktivet. 
I nödsituationer beslutar fartygets befälhavare och helikopterbefälhavaren tillsammans om sättet och platsen för helikoptertransporten, om fartyget inte har sådana märkningar som behövs vid helikopterverksamhet eller om skyddsutrustningen är bristfällig. 
För att trygga en tillräcklig nivå när det gäller säkerheten får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter som överensstämmer med IMO:s rekommendationer samt Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) standarder och rekommendationer och som gäller de tekniska kraven för helikoptertransporter samt märkningarna och radiokommunikationen samt om de säkerhetsåtgärder som ska genomföras i samband med transporterna. 
80 § 
Medgivande till avvikelser 
Av särskilda skäl kan Transport- och kommunikationsverket i enskilda fall medge avvikelse från de föreskrifter om helikopterverksamhet som meddelats med stöd av 79 § 4 mom., om avvikelsen inte väsentligt försämrar säkerheten för fartyget, helikoptern, personerna ombord på fartyget eller helikoptern, eller för miljön. 
81 § 
Tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. 
Polisen, Tullen, arbetarskyddsförvaltningen och Trafikledsverket ska ge Transport- och kommunikationsverket handräckning för fullgörande av de uppgifter som anges i denna lag. Bestämmelser om handräckning av Gränsbevakningsväsendet finns i gränsbevakningslagen (578/2005). 
82 § 
Föreskrifter om gränserna för fartområden för inrikes fart 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om gränserna för de fartområden för inrikes fart som anges i 2 § 36 punkten. 
83 § 
Serviceföretag för fartygs säkerhetsanordningar 
För säkerställande av att säkerhetsanordningarna på fartyg fungerar auktoriserar Transport- och kommunikationsverket sådana serviceföretag för vilka det enligt SOLAS-konventionen krävs auktorisering av administrationen. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om förutsättningarna för auktorisering av serviceföretag och om kraven på deras verksamhet, i enlighet med kraven i SOLAS-konventionen. 
84 § 
Ersättning för kostnaderna till Transport- och kommunikationsverket  
Bestämmelser om de avgifter som enligt denna lag ska tas ut för Transport- och kommunikationsverkets prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Närmare bestämmelser om avgifterna utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
92 § 
Åtgärdseftergift 
Om en fartygssäkerhetsförseelse är ringa eller de administrativa påföljder som gärningen medför för gärningsmannen kan anses vara tillräckliga med hänsyn till hur allvarlig gärningen är, behöver åtal för förseelsen inte väckas eller straff inte dömas ut. 
Om förseelsen uppenbart är sådan som anges i 1 mom., får Transport- och kommunikationsverket utan att vidta andra åtgärder ge den skyldige en anmärkning. 
93 § 
Ändringssökande 
I ärenden som gäller återkallande av trafiktillstånd, utnämningsbrev och sjöarbetscertifikat samt indragande eller återkallande av besiktningsbemyndigande får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
Omprövning av andra beslut av Transport- och kommunikationsverket, erkända klassificeringssällskap, utsedda besiktningsmän eller utsedda skeppsmätare får begäras hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. 
Beslut av förvaltningsdomstolen i ärenden som avses i 1 mom. får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Ändring i en avgift som Transport- och kommunikationsverket påfört enligt denna lag får sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
13. 
Lag 
om ändring av lagen om fartygstrafikservice 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) 2, 11—13, 15, 16, 16 a, 17, 17 a, 18, 18 a, 19, 19 a, 20, 20 a—20 d, 21, 22, 22 a, 22 d, 22 f, 22 g, 23 och 25—28 §, 
sådana de lyder, 2, 11, 16, 16 a, 17, 17 a, 18, 18 a, 19, 19 a, 20, 20 a, 20 b, 20 c, 21, 22, 22 a, 22 d, 22 f, 23, 25, 26 och 28 § i lag 576/2018, 12, 13 och 15 § delvis ändrade i lag 1307/2009, 20 d och 22 g § i lag 791/2013 samt 27 § i lag 1307/2009, som följer: 
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) fartygstrafikservice (Vessel Traffic Service, VTS) sådan övervakning och ledning av fartygstrafiken som har beredskap att samverka med trafiken och reagera på föränderliga trafiksituationer, 
2) behörig myndighet Transport- och kommunikationsverket, 
3) anordnare av fartygstrafikservice Trafikledsverket, 
4) beslut om inrättande ett beslut genom vilket den behöriga myndigheten inrättar fartygstrafikservice på ett visst område, 
5) VTS-tjänsteleverantör den som tillhandahåller fartygstrafikservice, 
6) VTS-område ett område som genom ett beslut om inrättande har fastställts som VTS-område och på vilket upprätthålls fartygstrafikservice; ett VTS-område kan delas in i delområden eller sektorer, 
7) VTS-central en central där en VTS-tjänsteleverantör upprätthåller fartygstrafikservice, 
8) VTS-operatör en person som i en VTS-central utför uppgifter hörande till fartygstrafikservicen och som har den behörighet som krävs för uppgiften, 
9) VTS-ruttplan en rutt på VTS-området som VTS-operatören och fartygets befälhavare har kommit överens om, 
10) VTS-lägesbild den lägesbild som VTS-centralen upprätthåller över fartygen inom VTS-området och deras rörelser samt över övriga faktorer som inverkar på trafiken, 
11) ruttsystem system bestående av en eller flera rutter eller routingåtgärder som syftar till att minska olycksriskerna; det kan omfatta trafiksepareringssystem, dubbelriktade rutter, rekommenderade rutter, förbjudna områden, kusttrafikzoner, rondeller, försiktighetsområden och djupvattenrutter (DW-rutter), 
12) olycka en olycka i enlighet med Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kod för utredning av olyckor och tillbud till sjöss, 
13) fartyg i behov av assistans fartyg som befinner sig i en situation som kan innebära förlust av fartyget eller fara för miljön eller sjöfarten, 
14) skyddad plats en hamn, en del av en hamn eller annan skyddande kaj eller ankarplats eller något annat skyddat område som Transport- och kommunikationsverket angett för att ta emot fartyg i en nödsituation,  
15) avlastare den som avlämnar godset för transport till sjöss, 
16) fartygsoperatör en redare enligt 2 § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995), 
17) ombud en person med befogenhet eller tillstånd att lämna uppgifter på fartygsoperatörens vägnar,  
18) farligt gods farliga ämnen enligt IMO:s IMDG-kod, 17 kap. i IBC-koden, 19 kap. i IGC-koden samt IMSBC-koden, 
19) förorenande gods oljor enligt definitionen i bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen, skadliga flytande ämnen enligt definitionen i bilaga II till den konventionen och skadliga ämnen enligt definitionen i bilaga III till konventionen, 
20) MARPOL 73/78-konventionen protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (FördrS 51/1983) jämte ändringar, 
21) direktivet om rapporteringsformaliteter Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, jämte ändringar, 
22) övervakningsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG, jämte ändringar, 
23) statistikdirektivet om transporter till sjöss Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/42/EG om förande av statistik över gods- och passagerarbefordran till sjöss, 
24) kodexen om Schengengränserna Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), 
25) anmälningar som hänför sig till sjöfartsskyddet fartygs anmälningar enligt lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (485/2004), 
26) anmälningar om fartygsavfall fartygens anmälningar enligt miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009), 
27) SafeSeaNet-systemet unionens i övervakningsdirektivet avsedda system för informationsutbyte inom sjöfarten, bestående av ett centralsystem som administreras av kommissionen och av medlemsstaternas nationella system, 
28) regelbunden trafik en rad överfarter mellan samma två eller flera hamnar, som antingen följer en offentliggjord tidtabell eller som förekommer så regelbundet eller ofta att de utgör en igenkännlig systematisk serie. 
11 § 
Behörighet för VTS-operatörer och arbetsplatsutbildning 
VTS-operatörer ska ha sådan behörighet att de kan sköta fartygstrafikservicen på ett säkert och effektivt sätt. 
Den som har ett giltigt, av Transport- och kommunikationsverket beviljat behörighetsintyg för VTS-operatörer och som har genomgått arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer får vara VTS-operatör. VTS-tjänsteleverantören gör i behörighetsintyget en anteckning om genomgången arbetsplatsutbildning. 
VTS-tjänsteleverantören ska ha ett kvalitetssystem för upprätthållande och utveckling av arbetsplatsutbildningen. Kvalitetssystemet ska utvärderas av Transport- och kommunikationsverket minst en gång vart femte år. 
Bestämmelser om kvalitetssystemet för upprätthållande och utveckling av arbetsplatsutbildningen för VTS-operatörer utfärdas genom förordning av statsrådet. 
12 § 
Behörighetsintyg för VTS-operatörer 
För att behörighetsintyg för VTS-operatörer ska kunna beviljas förutsätts att sökanden har genomgått grundutbildningen för VTS-operatörer med godkänt resultat och att han eller hon i nödvändig utsträckning behärskar finska, svenska och engelska. Om behörighetsintyget ger rätt att tillhandahålla service som avses i 6 eller 7 §, förutsätts dessutom att sökanden har avlagt vaktstyrmansexamen och erhållit vaktstyrmansbrev. 
Transport- och kommunikationsverket antecknar i ett behörighetsintyg den fartygstrafikservice som innehavaren av behörighetsintyget är berättigad att tillhandahålla.  
I fråga om grundutbildning för och de språkkunskaper som krävs av VTS-operatörer föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. 
13 § 
Behörighet för VTS-chefer 
VTS-chefer ska ha sådan behörighet att de kan leda fartygstrafikservicen på ett säkert och effektivt sätt. 
Den som har ett giltigt, av Transport- och kommunikationsverket beviljat behörighetsintyg för VTS-operatörer, har genomgått grundutbildningen för VTS-chefer och i behövlig utsträckning behärskar finska, svenska och engelska får vara VTS-chef. Transport- och kommunikationsverket gör i behörighetsintyget en anteckning om grundutbildning som genomgåtts med godkänt resultat.  
Angående grundutbildning för och de språkkunskaper som krävs av VTS-chefer föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. 
15 § 
Återkallande av behörighetsintyg för VTS-operatör 
Transport- och kommunikationsverket ska återkalla behörighetsintyget för en VTS-operatör, om han eller hon inte längre i fråga om kunskaper och färdigheter uppfyller kraven för erhållande av behörighetsintyg. 
Transport- och kommunikationsverket kan, efter att ha undersökt saken, återkalla ett behörighetsintyg, om 
1) den som innehar behörighetsintyget upprepade gånger bryter mot denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, eller 
2) innehavaren av behörighetsintyget har varit berusad vid skötseln av sina uppgifter. 
Innan beslut om återkallande av behörighetsintyg fattas ska den person som saken gäller höras. 
I de fall som avses i 1 och 2 mom. kan Transport- och kommunikationsverket ålägga innehavaren av behörighetsintyget att genast lämna in sitt intyg till den behöriga myndigheten. 
Om behörighetsintyget inte återkallas permanent, ska i beslutet anges den tid under vilken behörighetsintyg inte ges. Tiden räknas från det att personen i fråga har delgivits beslutet eller senast från det att behörighetsintyget upphör att gälla. 
16 § 
Upprätthållande av fartygstrafikservice 
VTS-tjänsteleverantören ska upprätthålla fartygstrafikservicen inom sitt VTS-område i enlighet med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt i enlighet med det beslut om inrättande som avses i 8 § och dessutom övervaka och leda fartygstrafiken utifrån den lägesbild som upprätthålls vid VTS-centralen. VTS-tjänsteleverantören ska försäkra sig om att servicenivån på dess VTS-område är tillräcklig i förhållande till trafiken. 
VTS-tjänsteleverantören kan med stöd av ett samarbetsavtal upprätthålla fartygstrafikservicen i samarbete med myndigheter eller hamninnehavare. VTS-tjänsteleverantören ansvarar även i detta fall för upprätthållandet av fartygstrafikservicen. 
På VTS-operatörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter sina lagstadgade uppgifter. 
VTS-tjänsteleverantören ska registrera lägesbilden av VTS-området och den därtill hörande VHF-radiotrafiken. Dessa upptagningar ska förvaras i 30 dygn. I fråga om upptagningarnas offentlighet gäller lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 
VTS-tjänsteleverantören ska sörja för riskhanteringen i fråga om de kommunikationsnät och informationssystem som denne använder. 
Trafikledsverket svarar för ordnandet av trafikledningsservicen på de farleder som det förvaltar med hänsyn tagen till den behöriga myndighetens beslut om inrättande enligt 8 §. 
16 a § 
Marin lägesbild 
VTS-tjänsteleverantören ska producera en uppdaterad marin lägesbild på beställning av Trafikledsverket. Försvars- och säkerhetsmyndigheterna får lägesbilden till sitt förfogande utan ersättning. 
17 § 
Tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer 
Transport- och kommunikationsverket kan till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafiken beordra 
1) att ett vattenområde, en farled eller en del av en farled ska stängas eller öppnas,  
2) att fartyg ska dirigeras till en ankarplats eller återvända till kaj, samt 
3) hastighetsbegränsningar inom ett vattenområde eller en farled. 
Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om sitt beslut så att denne kan vidta behövliga åtgärder för att verkställa beslutet. VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart informera de fartyg som befinner sig inom VTS-området eller är på väg dit samt den berörda hamninnehavaren om åtgärderna.  
VTS-tjänsteleverantören får till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafiken, på eget initiativ fatta beslut enligt 1 mom. för högst ett dygn utifrån de anvisningar i drifthandboken som Transport- och kommunikationsverket godkänt på förhand. VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Transport- och kommunikationsverket och Gränsbevakningsväsendet om sitt beslut. Transport- och kommunikationsverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. 
17 a § 
Förbudsrätt 
Transport- och kommunikationsverket har för verkställande av internationella förpliktelser som är bindande för Finland, av beslut som antagits med stöd av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen, av förordningar som antagits med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, av förordningar som utfärdats med stöd av lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967) eller av frysningsbeslut som meddelats med stöd av lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013) eller för verkställande av restriktioner som en myndighet meddelat i fråga om ett fartygs passage rätt att förbjuda ett fartyg 
1) att anlöpa eller lämna VTS-området, 
2) att anlöpa hamn eller kasta ankar, 
3) att avgå från hamn eller ankarplats, 
4) att stanna inom VTS-området, i hamn eller på ankarplats. 
Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om förbud eller restriktioner enligt 1 mom. VTS-tjänsteleverantören ska delge fartyget Transport- och kommunikationsverkets beslut. VTS-tjänsteleverantören ska så fort som möjligt efter att ha fått Transport- och kommunikationsverkets underrättelse, dock senast då fartyget meddelar om sin avsikt att anlöpa eller lämna VTS-området, att anlöpa hamn eller kasta ankar eller att avgå från hamn eller ankarplats, underrätta fartyget om de åtgärder som det är föremål för. 
För att förstärka förbud enligt 1 mom. har Transport- och kommunikationsverket rätt att meddela företag som producerar lotsnings- eller isbrytartjänster förordnanden. 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att bestämma att fartyget ska flyttas, om fartyget inte iakttar förbudet enligt 1 mom. 4 punkten eller om det finns någon annan orsak att flytta fartyget som beror på fartyget och som utgör fara för sjötrafiken, miljön eller säkerheten eller på begäran av en annan myndighet. Fartygets ägare eller redaren svarar för kostnaderna för flyttningen. 
De handräckningsmyndigheter som nämns i 24 § och utrikesministeriet ska vid behov omedelbart underrättas om åtgärderna enligt 1 mom. 
18 § 
VTS-tjänsteleverantörens anmälnings- och rapporteringsskyldigheter 
VTS-tjänsteleverantören ska till vederbörande sjöfarts-, sjöräddnings-, miljö-, territorialövervaknings-, polis- eller tullmyndighet samt vederbörande hamninnehavare rapportera om alla sådana väsentliga omständigheter som har samband med ett visst fartygs eller de på fartyget ombordvarandes säkerhet, sjöräddningen, miljöskyddet eller territorialövervakningen eller tullkontrollen och som myndigheten har observerat eller som har anmälts till myndigheten. 
VTS-tjänsteleverantören ska till de behöriga VTS-myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen som ligger intill fartygets planerade rutt lämna väsentliga uppgifter om sådana fartyg som anses medföra fara för sjöfarten eller utgöra hot mot sjöfartens eller människors säkerhet eller miljön. 
Bestämmelser om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att ta emot meddelanden om anlitande av lots ombord på fartygen och att meddela Transport- och kommunikationsverket sina iakttagelser av hur lotsningslagen (940/2003) följs ingår i den lagen. 
Närmare bestämmelser om VTS-tjänsteleverantörens anmälnings- och rapporteringsskyldigheter utfärdas genom förordning av statsrådet. 
18 a § 
Anmälan om störningar i anslutning till informationssäkerheten 
VTS-tjänsteleverantören ska utan dröjsmål lämna Transport- och kommunikationsverket en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar som är riktade mot kommunikationsnät eller informationssystem som denne använder. 
Om det ligger i allmänt intresse att en störning anmäls, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller, efter att ha hört den anmälningspliktiga, själv informera om saken. 
Transport- och kommunikationsverket ska bedöma om en sådan störning som avses i 1 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om när en sådan störning som avses i 1 mom. är betydande samt om innehållet i och utformningen av anmälan och hur den ska lämnas in. 
19 § 
VTS-tjänsteleverantörens drifthandbok 
VTS-tjänsteleverantören ska föra en drifthandbok som anger de uppgifter och åtgärder som anknyter till upprätthållandet av VTS-centralens verksamhet och tekniska system samt beredskapen för upprätthållandet av fartygstrafikservicen även i undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. 
I drifthandboken ska det, i fråga om skyldigheterna enligt lotsningslagen, anges förfaringssätt, meddelandepraxis och former för samarbetet med Transport- och kommunikationsverket och det i lotsningslagen avsedda lotsningsbolaget. VTS-tjänsteleverantörens drifthandbok ska vara godkänd av Transport- och kommunikationsverket. 
19 a § 
Förberedelse för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden 
En VTS-tjänsteleverantör som avses i 2 § i denna lag ska förbereda sig för undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) genom att delta i beredskapsplanering och genom förberedelser för verksamhet som bedrivs under undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska leverantören av fartygstrafikservice förbereda sig på att sörja för att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt även under undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. 
Utöver vad som i beredskapslagen föreskrivs om statsrådets, kommunikationsministeriets och Transport- och kommunikationsverkets behörighet får närmare bestämmelser om ordnandet av sådan beredskapsplanering som behövs för förberedelser för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Transport- och kommunikationsverket ska övervaka att denna paragraf och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas. 
20 § 
Övervakning på internationella havsområden 
VTS-tjänsteleverantören ska övervaka att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen på internationella havsområden i anslutning till leverantörens VTS-område iakttas. VTS-tjänsteleverantören ska vidta behövliga åtgärder för att säkerställa att ett fartyg som anlöper VTS-området iakttar de systemen. 
VTS-tjänsteleverantören ska utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket, som övervakar att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen på internationella havsområden i anslutning till VTS-området iakttas, om upptäckta avvikelser från iakttagandet av systemen. 
20 a § 
System för hantering av information inom sjöfarten 
Transport- och kommunikationsverket ska inrätta och upprätthålla ett nationellt system för hantering av information inom sjöfarten för att samla in, behandla och registrera den information som avses i direktivet om rapporteringsformaliteter och övervakningsdirektivet. När det gäller utveckling, förvaltning, uppbyggnad, underhåll, åtkomsträttigheter, säkerhet och uppgiftsutbyte i fråga om systemet för hantering av information inom sjöfarten ska Transport- och kommunikationsverket iaktta bestämmelserna i övervakningsdirektivet och dess bilaga III. 
Transport- och kommunikationsverket kan ordna upprätthållandet, genomförandet och den operativa driften av det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten själv eller upphandla dessa hos en VTS-tjänsteleverantör. När det gäller utveckling, förvaltning, uppbyggnad, underhåll, åtkomsträttigheter, säkerhet och uppgiftsutbyte i fråga om systemet ska även VTS-tjänsteleverantören iaktta bestämmelserna i övervakningsdirektivet och dess bilaga III. 
Systemet för hantering av information ska vara sådant att det kan anslutas till Europeiska unionens system för hantering av information inom sjöfarten (centralsystemet SafeSeaNet). Informationen ska kunna sändas och tas emot elektroniskt. 
Transport- och kommunikationsverket ska med hjälp av systemet för hantering av information på begäran och utan dröjsmål kunna lämna sådan information till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat som gäller ett fartyg samt last och farligt eller förorenande gods som fartyget transporterar. 
När det gäller systemet för hantering av information meddelar Transport- och kommunikationsverket närmare föreskrifter om anmälningsförfarande, struktur, datainnehåll och åtkomsträttigheter, om utlämnande av uppgifter till myndigheter och om utbytet av information med andra medlemsstater och med centralsystemet SafeSeaNet. 
20 b § 
Plan för mottagande av fartyg i behov av assistans 
Gränsbevakningsväsendet ska i samarbete med VTS-tjänsteleverantören, Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket, Finlands miljöcentral och de övriga myndigheter som avses i 4 § i sjöräddningslagen (1145/2001) på basis av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) resolutioner om anvisningar om skyddade platser för fartyg i behov av assistans samt om assistansservice inom sjöfarten utarbeta en plan för beredskap att ta emot och bistå fartyg i behov av assistans samt hantera hot mot människoliv och säkerhet. 
Närmare bestämmelser om den plan som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. 
20 c § 
Mottagande av fartyg i behov av assistans 
Gränsbevakningsväsendet beslutar om assistans av ett fartyg till en skyddad plats i samarbete med de myndigheter som avses i 20 b § på basis av en situationsbedömning enligt den plan som avses i den paragrafen. När Gränsbevakningsväsendet fattar beslut ska det höra VTS-tjänsteleverantören. 
Gränsbevakningsväsendet ska underrätta VTS-tjänsteleverantören om ett beslut som det fattat enligt 1 mom. Gränsbevakningsväsendet meddelar Finlands miljöcentral, Transport- och kommunikationsverket och VTS-tjänsteleverantören om vilka åtgärder enligt sjöräddningslagen och räddningslagen (379/2011) det har vidtagit för att bistå fartyg i behov av assistans och för att rädda människoliv och bekämpa skador. 
Närmare bestämmelser om mottagandet av fartyg i behov av assistans på skyddade platser och om samarbetet mellan myndigheter utfärdas genom förordning av statsrådet. 
20 d § 
Systemet för långväga identifiering och spårning av fartyg 
Transport- och kommunikationsverket är den behöriga myndighet som ingår de avtal med Europeiska unionens datacentral för långväga identifiering och spårning av fartyg som krävs för utbytet av information och som svarar för samarbetet i fråga om utbytet av information. 
Transport- och kommunikationsverket svarar för uppdateringen av datacentralens fartygsregisteruppgifter och för övervakningen av rapporteringen i fråga om fartyg som är registrerade under finsk flagg och av användningen av utrustningen på fartyg. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om utrustning som gäller långväga identifiering och spårning av fartyg. 
21 § 
Deltagande i fartygstrafikservice 
Fartyg vars största längd är minst 24 meter är skyldiga att delta i fartygstrafikservicen genom att anmäla sig till VTS-tjänsteleverantören på det sätt som anges i det beslut om inrättande som avses i 8 §, genom att lyssna på de VHF-radiokanaler som används inom VTS-området samt genom att iaktta de bestämmelser som gäller trafiken på VTS-området och de föreskrifter som fastställts i beslutet om inrättande. 
Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets fartyg kan anmäla sig till VTS-tjänsteleverantören på det sätt som särskilt överenskoms med denna. 
VTS-tjänsteleverantören kan i enskilda fall till följd av väderleks- eller isförhållandena eller av andra sjösäkerhetsskäl bestämma att även andra fartyg i högst ett dygn ska delta i fartygstrafikservicen. VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Transport- och kommunikationsverket om ett beslut som den fattat. Transport- och kommunikationsverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. 
Transport- och kommunikationsverket kan i enskilda fall, om anmälan är uppenbart onödig eller oskäligt svår att göra, befria fartyget från anmälningsskyldigheten förutsatt att fartygssäkerheten inte äventyras och att fartyget använder ett fungerande automatiskt identifieringssystem för fartyg (AIS). 
22 § 
Fartygsbefälhavarens ansvar och anmälningsskyldighet 
Befälhavaren ansvarar för manövreringen av fartyget då det deltar i fartygstrafikservicen. 
Kan befälhavaren av något tvingande skäl som anknyter till fartygets säkerhet inte delta i fartygstrafikservicen på det sätt som anges i 21 § eller kan befälhavaren inte iaktta de förordnanden som meddelats med stöd av 17 § i syfte att tillfälligt leda fartygstrafiken, ska befälhavaren omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om detta samt lämna in en separat skriftlig utredning i ärendet till Transport- och kommunikationsverket. 
Fartygets befälhavare ska underrätta redaren om alla sådana väsentliga åtgärder enligt 17 § som gäller fartyget. 
VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Transport- och kommunikationsverket om en anmälan enligt 2 mom. som den fått. 
22 a § 
Fartygens ankomstmeddelande 
Fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren för ett fartyg i sjöfart som anlöper en finsk hamn eller ankarplats ska lämna ett elektroniskt ankomstmeddelande till Tullen med hjälp av det elektroniska system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a §. Meddelandet ska lämnas minst 24 timmar före ankomsten eller senast då fartyget avgår från en hamn med den finska hamnen som destination. Om destinationen bestäms först under resans gång, ska meddelandet lämnas senast då destinationen har bestämts. Dessutom ska fartyget meddela den slutgiltiga ankomsttiden då det nått destinationen. 
Ankomstmeddelandet ska innehålla de uppgifter som anges i punkt A i bilagan till direktivet om rapporteringsformaliteter. Dessutom kan Tullen kräva att ankomstmeddelandet innehåller de uppgifter i FAL-formulären som avses i punkterna 1—6 i punkt B i bilagan till direktivet om rapporteringsformaliteter samt uppgifter i sjöfartshälsodeklarationen, om de behövs för att säkerställa nationell intern ordning och säkerhet eller för att verkställa lagar på tull-, skatte-, invandrings-, miljö- eller folkhälsoområdet. 
Tullen ska kontrollera att uppgifterna om fartygets ankomst uppfyller gällande krav. 
22 d § 
Lämnande av uppgifter för statistik 
Transport- och kommunikationsverket sammanställer statistik över fartygstrafiken i de finska hamnarna samt över mängden passagerare och gods som fartygen transporterar. 
Transport- och kommunikationsverket ska för sina planerings- och tillsynsuppgifter samt för sammanställandet av sjöfartsstatistik samla information om fartygstrafiken i de finska hamnarna och om mängden passagerare och gods som fartygen transporterar. Transport- och kommunikationsverket kan ge en VTS-tjänsteleverantör i uppdrag att samla in den informationen. 
När informationen om sjötrafiken samlas in, statistiken sammanställs och resultaten av informationsinsamlingen sänds ut ska statistikdirektivet om transporter till sjöss iakttas. Transport- och kommunikationsverket ska sända resultaten av informationsinsamlingen till Europeiska kommissionen. 
Fartygsägarna eller deras representanter och hamnarna ska lämna Transport- och kommunikationsverket uppgifter om mängden passagerare och gods för varje fartyg och enligt varugrupp samt om antalet tomma och fulla transportenheter. 
Ägarna till fartyg i sjöfart eller deras representanter ska lämna uppgifterna till Transport- och kommunikationsverket eller VTS-tjänsteleverantören, om Transport- och kommunikationsverket gett VTS-tjänsteleverantören i uppdrag att samla in informationen, elektroniskt med hjälp av det elektroniska system som avses i 20 a §. 
22 f § 
Eftergifter 
När det gäller resor på högst 12 timmar i regelbunden trafik mellan hamnar i Finland eller mellan finska och utländska hamnar kan Transport- och kommunikationsverket på ansökan befria fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren från skyldigheten enligt 22 a § 1 mom. att lämna ett ankomstmeddelande, skyldigheten enligt 22 b § 1 mom. att lämna ett avgångsmeddelande och anmälningsskyldigheterna enligt 22 c §. För att befrielse ska kunna beviljas krävs det att befrielsen inte äventyrar sjösäkerheten, att befrielsen kan godtas av alla berörda kuststater och att de övriga villkor för befrielse som anges i övervakningsdirektivet uppfylls. 
Transport- och kommunikationsverket ska regelbundet kontrollera att villkoren för befrielse uppfylls och återkalla befrielsen, om den som har fått befrielse inte uppfyller villkoren. 
Transport- och kommunikationsverket ska föra en uppdaterad förteckning över de bolag och fartyg som har beviljats befrielse. Förteckningen och ändringar i den ska sändas till Europeiska kommissionen. 
22 g § 
Närmare föreskrifter 
Tullen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de meddelanden som avses i 22 a och 22 b § och om registrering av meddelandena i det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a §. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska tillämpas vid insamlingen och förmedlingen av de uppgifter som avses i 22 d §. 
23 § 
Anmälan om kritiska lägen och olyckor till sjöss 
Befälhavaren ska på finskt vattenområde underrätta VTS-tjänsteleverantören om 
1) varje kritiskt läge eller olycka som påverkar fartygets säkerhet, såsom kollision, grundstötning, skada, driftsstörning eller maskinfel, läckage eller förskjutning av lasten samt alla typer av skrovskador eller svagheter i strukturen, 
2) varje kritiskt läge eller olycka som äventyrar sjösäkerheten, såsom störningar som kan påverka fartygets manöverförmåga eller sjövärdighet samt varje fel som påverkar framdrivningsmaskinerier, styrinrättningen, generatorer eller navigations- eller kommunikationsutrustning, 
3) varje situation som kan leda till förorening av farvatten eller stränder, såsom utsläpp eller risk för utsläpp av förorenande ämnen i vattnet, samt 
4) alla till sjöss kringdrivande föroreningsbälten, containrar eller förpackningar. 
Utanför finskt vattenområde ska befälhavaren på ett finskt fartyg lämna en anmälan enligt 1 mom. till den behöriga myndigheten i den närmaste kuststaten. 
VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Transport- och kommunikationsverket och Gränsbevakningsväsendet om de anmälningar enligt 1 mom. som den har fått. 
Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om innehållet i de anmälningar som avses i 1 mom. 
25 § 
Utbildningsprogram för uppgifter inom fartygstrafikservicen 
VTS-tjänsteleverantören ska ha utbildningsprogram för de olika uppgifterna inom fartygstrafikservicen. Programmet för grundläggande utbildning i fartygstrafikservice ska omfatta åtminstone fartygstrafikservicens grunder, kommunikation, de bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas i uppgifterna samt hantering av undantagssituationer. 
VTS-tjänsteleverantören ska ha ett kvalitetssystem för den utbildning som krävs för behörighetsintyg för VTS-operatörer och VTS-chefer. Kvalitetssystemet ska utvärderas av Transport- och kommunikationsverket minst en gång vart femte år. 
26 § 
VTS-behörighetsregister 
Transport- och kommunikationsverket ska föra ett personregister (VTS-behörighetsregister) som utnyttjas i övervakningen av behörigheten hos VTS-operatörer och VTS-chefer samt i den uppföljning av serviceuppgifterna som hänför sig till övervakningen. 
I VTS-behörighetsregistret får som basuppgifter införas följande uppgifter om innehavare av behörighetsintyg för VTS-operatörer och VTS-chefer: 
1) namn och födelsedatum, samt 
2) som övriga uppgifter adressuppgifter och andra kontaktuppgifter. 
I VTS-behörighetsregistret får förutom basuppgifterna även införas för registrets användningsändamål nödvändiga uppgifter om 
1) beviljade behörighetsintyg, 
2) fartygstrafikservice som innehavaren av ett behörighetsintyg är berättigad att tillhandahålla, 
3) genomgången arbetsplatsutbildning, 
4) anteckningar om godkännande, 
5) tjänstgöring vid VTS-centraler, 
6) genomgången kompletterande yrkesutbildning för VTS-operatörer, samt 
7) återkallande av behörighetsintyg. 
Personuppgifterna avförs ur registret tio år efter utgången av det år då personens behörighetsintyg upphörde att gälla. 
Personuppgifter får utlämnas endast till den behöriga myndigheten, VTS-tjänsteleverantören och den som med stöd av ett samarbetsavtal som avses i 8 § 2 mom. 2 punkten och 16 § 2 mom. upprätthåller fartygstrafikservice i samarbete med VTS-tjänsteleverantören. 
27 § 
Förteckning över läroanstalter 
Transport- och kommunikationsverket ska föra en förteckning över de läroanstalter som ger grundutbildning för VTS-operatörer och VTS-chefer. 
28 § 
Tillsyn 
Den högsta tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av denna lag hör till kommunikationsministeriet. 
Transport- och kommunikationsverket ska utöva tillsyn över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den iakttas.  
Iakttar inte ett fartyg denna lag, de beslut och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, bestämmelserna i internationella avtal eller beslut av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), ska Transport- och kommunikationsverket anmäla detta till fartygets flaggstat, om brottet mot bestämmelserna är klart och allvarligt. 
Transport- och kommunikationsverket ska bedöma hur den riskhantering som avses i 16 § 5 mom. påverkar säkerheten inom sjöfarten. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en aktör att vidta korrigerande åtgärder för att eliminera en betydande risk som inverkar på säkerheten inom sjöfarten. Skyldigheten kan förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990). 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
14. 
Lag 
om ändring av 1 § i fartygsregisterlagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i fartygsregisterlagen (512/1993) 1 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 486/2004 och 310/2018, som följer: 
1 § 
Registrering av fartyg 
Finska fartyg som används i handelssjöfart och som är minst 15 meter långa ska införas i det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice (320/2017) och som förs av Transport- och kommunikationsverket, eller i ett register enligt denna lag. I registret ska också införas uppgifter om fartyg under byggnad och fartygs historik enligt vad som föreskrivs i V avd. i lagen om transportservice eller nedan i denna lag. Trafik- och transportregistret förs av Transport- och kommunikationsverket i enlighet med V avd. i lagen om transportservice och Statens ämbetsverk på Åland för register över de fartyg som har hemort i landskapet Åland. Registerområdena är landskapet Åland och det övriga Finland. Bestämmelserna i 9—12 § i denna lag tillämpas endast när Statens ämbetsverk på Åland är personuppgiftsansvarig. 
Med fartyg avses i denna lag också pontoner och pontonkonstruktioner samt andra flytande anordningar. 
Bestämmelser om fartygs nationalitet och hemort finns i sjölagen (674/1994). 
Över de finska passagerarfartyg och de finska lastfartyg med en bruttodräktighet på minst 500 som går i internationell fart och som införts i fartygsregistret ska också föras ett historikregister enligt 2 a kap. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
15. 
Lag 
om ändring av lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (1121/2005) 4—10, 10 a, 11 och 12 §, av dem 4—10, 10 a och 11 § sådana de lyder i lag 1308/2009 samt 12 § sådan den lyder i lag 985/2015, som följer: 
4 § 
Isklassföreskrifter och motsvarighetsförteckning 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om de krav som gäller fartygs konstruktion, maskineffekt och övriga isgångsegenskaper, om metoder för bestämmande av isklass och om skillnaderna mellan de olika isklasserna. 
Transport- och kommunikationsverket fastställer en förteckning över vilka finska isklasser de godkända klassificeringssällskapens klassbeteckningar motsvarar och meddelar närmare föreskrifter i ärendet. 
5 § 
Godkännande av isklass som bestämts genom alternativt förfarande 
Transport- och kommunikationsverket kan godkänna att ett fartygs isklass bestäms på annat än i 4 § 1 mom. avsett sätt, om fartyget är så konstruerat att dess isgångsförmåga motsvarar isgångsförmågan hos ett fartyg i samma isklass. 
6 § 
Godkännande av reglerna i Europeiska unionens medlemsstater, Turkiet och stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 
Ett fartyg som har godkänts enligt isklasskraven i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, i Turkiet eller i en stat som hör till Europeiska frihandelssammanslutningen och som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet likställs med fartyg som uppfyller de isklassföreskrifter som Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av 4 § 1 mom., förutsatt att fartyget är lika säkert som ett fartyg som uppfyller isklassbestämmelserna i Finland. 
7 § 
Bestämmande och fastställande av isklass 
Ett fartygs isklass bestäms på basis av den klassbeteckning som ett godkänt klassificeringssällskap utfärdat för fartyget och den motsvarighetsförteckning som fastställts av Transport- och kommunikationsverket med stöd av 4 § 2 mom. Verket gör på basis av redarens anmälan en anteckning om fartygets isklass i sitt isklassregister. 
Om ett fartyg saknar klassbeteckning utfärdat av ett godkänt klassificeringssällskap, fastställer Transport- och kommunikationsverket fartygets isklass på redarens ansökan med hjälp av den metod som avses i 4 § 1 mom. eller 5 § eller i överensstämmelse med isklassbestämmelserna i en stat som avses i 6 §. Redaren ska ge verket de uppgifter och utredningar som behövs för fastställande av isklass. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter och utredningar som behövs. Verket gör en anteckning om isklass i sitt isklassregister. 
Anteckningen om ett fartygs isklass i isklassregistret är i kraft så länge fartygets klassbeteckning eller de omständigheter som utgör grund för fastställande av isklassen inte förändras. Om fartygets klassbeteckning eller de omständigheter som utgör grund för fastställande av fartygets isklass förändras, ska redaren underrätta Transport- och kommunikationsverket, som gör en anteckning om fartygets nya isklass i isklassregistret eller vid behov fastställer en ny isklass för fartyget med stöd av 2 mom. och gör en anteckning om det i isklassregistret. 
8 § 
Isklass som avviker från isklassbestämmelserna 
Om det finns grundad anledning att misstänka att ett fartygs isklass eller isgångsegenskaper väsentligt avviker från vad som förutsätts i de bestämmelser som nämns i 4 §, kan Transport- och kommunikationsverket för bestämmande av fartygets isklass begära tilläggsuppgifter och utredningar eller göra en inspektion på fartyget och på basis av uppgifterna och utredningarna eller resultatet av inspektionen bestämma fartygets isklass. Inspektionsrätten utsträcker sig dock inte till utrymmen som omfattas av hemfriden. 
Redaren ska utan dröjsmål till Transport- och kommunikationsverket översända de uppgifter och utredningar som avses i 1 mom. 
9 § 
Återkallande av isklass och fastställande av ny isklass 
Om ett fartyg har skadats eller konstruktionens skick av någon annan orsak har blivit sämre, ska Transport- och kommunikationsverket vid behov återkalla den isklass som fastställts för fartyget och fastställa en ny lägre isklass som motsvarar fartygets förmåga att gå i is och konstruktionens skick. 
Redaren ska till Transport- och kommunikationsverket anmäla en isskada eller en annan skada som försämrar fartygets skick. 
10 § 
Isbrytarassistans 
Trafikledsverket sörjer för tillgången till isbrytarassistans på finskt vattenområde då isförhållandena kräver det. Assistansen omfattar de hamnar som Trafikledsverket utsett till vinterhamnar och andra platser som Trafikledsverket bestämmer särskilt. I hamnområdena svarar respektive hamn för assistansen. 
Trafikledsverket sörjer för tillgången till isbrytarassistans även utanför finskt vattenområde, om assistans till eller från finska hamnar behövs för att trygga Finlands utrikeshandel eller om den baserar sig på ett samarbetsavtal med en annan stat. 
Trafikledsverket kan av säkerhetsskäl eller på grund av prioriteringar i trafiken begränsa isbrytarassistansen i fråga om ett område eller en hamn. Trafikledsverket beslutar om begränsningar i assistansen utifrån väderleks- och isförhållandena samt fartygets isklass och dödvikt. Trafikledsverket kan även beakta fartygets maskineffekt och den lastmängd fartyget transporterar, om särskilt svåra isförhållanden kräver det. 
Trafikledsverket kan på ansökan i enskilda fall bevilja ett fartyg rätt till isbrytarassistans till en hamn eller ett område till vilka assistansen har begränsats enligt 3 mom., om 
1) isförhållandena tillfälligt är lättare, 
2) det är fråga om en specialtransport, brådskande fall av energiförsörjning eller risk för att produktionen i en fabrik kan stanna upp, 
3) fartyget i övrigt vore berättigat till assistans men dess dödvikt ligger högst fem procent under föreskriven dödvikt, eller 
4) fartygets resa redan har börjat den dag då begränsningarna i assistansen höjdes och fartygets ankomst inte blir väsentligt försenad från den tidpunkt då de tidigare begränsningarna i assistansen var i kraft. 
10 a § 
Isbrytningstjänster 
Trafikledsverket ska beställa de isbrytningstjänster som behövs inom hela landet. Vid upphandlingsförfarandet tillämpas lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016). 
Trafikledsverket kan ålägga en leverantör av isbrytningstjänster med betydande marknadsinflytande att tillhandahålla isbrytningstjänster i en situation då tjänsterna inte kan ordnas genom upphandlingsförfarande. 
När tjänsteleverantören tillhandahåller de isbrytningstjänster som avses i 2 mom. ska de principer som avses i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och som tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse följas när ersättningen för tjänsterna bestäms. 
11 § 
Avgifter för beslut 
För beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat om fastställande av ett fartygs isklass och beslut som Trafikledsverket fattat om en avvikelse enligt 10 § 4 mom. tas en avgift ut enligt vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 
12 § 
Ändringssökande 
Beslut av Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
Beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Ändring i avgift som tas ut för Transport- och kommunikationsverkets beslut om fastställande av isklass och Trafikledsverkets beslut om avvikelse enligt 10 § 4 mom. får sökas enligt 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
16. 
Lag 
om ändring av lagen om tillsyn över fartygssäkerheten 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995) 5, 9, 13 och 18 §, sådana de lyder, 5 § i lag 1138/2010, 9 § delvis ändrad i lag 1138/2010, 13 § i lag 1293/2009 samt 18 § i lag 877/2014, som följer: 
5 § 
Tillsynsmyndighet 
Transport- och kommunikationsverket är den tillsynsmyndighet som avses i denna lag. 
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser och föreskrifter om fartygssäkerheten och handhar inspektioner och meddelanden enligt PSC-direktivet och besiktningsdirektivet samt tillhandahåller och utbyter information enligt direktiven. 
Tjänstemännen vid tillsynsmyndigheten är sådana inspektörer som avses i denna lag. 
Inspektioner enligt PSC-direktivet får förrättas av inspektörer som uppfyller kraven i bilaga XI till PSC-direktivet. Kontroller som avses i besiktningsdirektivet får förrättas av inspektörer som uppfyller kraven i bilaga V till besiktningsdirektivet. Inspektören ska ha ett av tillsynsmyndigheten utfärdat bevis som innehåller de uppgifter som förutsätts i kommissionens direktiv 96/40/EG för fastställandet av en gemensam modell för ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskontroll och som visar att personen i fråga är bemyndigad att förrätta inspektioner. 
9 § 
Myndigheter som är skyldiga att ge handräckning 
I frågor som avses i denna lag är hamn-, tull-, gränsbevaknings-, polis-, arbetarskydds- och hälsovårdsmyndigheterna, försvarsmakten och Trafikledsverket inom respektive verksamhetsområde skyldiga att på begäran ge Transport- och kommunikationsverket behövlig handräckning. Bestämmelser om handräckning av Gränsbevakningsväsendet finns i gränsbevakningslagen (578/2005). 
Förekommer försök att hindra eller störa en i denna lag avsedd inspektion eller annan åtgärd, ska polisen ge handräckning för förrättandet av inspektionen. 
I fråga om förfarandet vid begäran om och givande av handräckning får statsrådet meddela närmare föreskrifter. 
13 § 
Vite och hot om avbrytande 
Transport- och kommunikationsverket kan förena ett åläggande enligt 12 § 2 mom. med vite eller hot om avbrytande. Vite och hot om avbrytande kan föreläggas redaren eller dennes ombud eller båda. Bestämmelser om vite och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990). 
Har tillsynsmyndigheten grundad anledning att misstänka att redaren försöker kringgå åläggandet genom att ta fartyget ur trafik i Finland, kan Transport- och kommunikationsverket förordna att redaren innan fartyget lämnar finsk hamn ska ställa en säkerhet som motsvarar vitet. Då den åtgärd som tillsynsmyndigheten beslutat om blivit vidtagen ska säkerheten återställas till redaren. 
18 § 
Ändringssökande 
Omprövning av en tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag får begäras hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Begäran om omprövning av beslut om kvarhållande enligt 14 och 14 b § i denna lag och om förbud mot tillträde till hamn enligt 14 c—14 h § ska behandlas utan dröjsmål. 
Andra beslut som fattats med stöd av denna lag samt beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
Förvaltningsdomstolens beslut om kvarhållande av fartyg, driftsinskränkning samt förbud att använda utrustning, anordning, rutin eller arrangemang ombord, tillträdesförbud och indragning av en redares rätt att bedriva trafik får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Övriga beslut av en förvaltningsdomstol får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Besvärsskriften ska ges in till den tillsynsmyndighet som avgjort en begäran om omprövning. Denna ska utan dröjsmål vidarebefordra handlingarna i målet och sitt eget utlåtande till besvärsmyndigheten. Besvären ska behandlas utan dröjsmål. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
17. 
Lag 
om ändring av bilskattelagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i bilskattelagen (1482/1994) 46, 47, 50, 51, 54, 55, 67 och 86 §, 
sådana de lyder, 46 § i lagarna 5/2009, 1324/2009 och 1192/2016, 47 § i lag 1073/2014, 50 § delvis ändrad i lag 1192/2016, 51 § i lagarna 1324/2009 och 1192/2016, 54 och 55 § i lag 1192/2016, 67 § i lagarna 413/1997 och 1192/2016 samt 86 § i lagarna 266/2003, 868/2011 och 971/2012, som följer: 
46 § 
Har konstruktionen, äganderätten eller användningssyftet i fråga om ett fordon som enligt denna lag är skattefritt eller berättigar till nedsatt skatt ändrats så att fordonet eller dess användningssyfte inte längre motsvarar förutsättningarna för skattefrihet eller nedsatt skatt, är den som ägde fordonet då konstruktionen eller användningssyftet ändrades skyldig att inom en månad göra anmälan om detta till Transport- och kommunikationsverket. Anmälan ska också göras om fordon som avses i 28 eller 51 §. 
Som en i 1 mom. nämnd ändring av ett fordons konstruktion anses även att en paketbil förses med andra sitsar eller anordningar för deras fastgörande än sådana som avses i 8 §. 
Har anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf försummats, ska Tullen eller polisen hindra att fordonet används till dess att skyldigheten har fullgjorts eller skatten debiterats. 
47 § 
Transport- och kommunikationsverket debiterar bilskatten efter att ha fått anmälan enligt 46 § eller när det annars upptäcks att ett fordon som inte längre uppfyller förutsättningarna för skattefrihet, skatteåterbäring eller skattenedsättning används i trafik. 
Skatten debiteras den som är skattskyldig enligt 5 § 1 mom. eller den som har använt fordonet på det sätt som avses i 28 §, eller dennes rättsinnehavare. Debiteringen verkställs dock inte om fordonet senast en månad från det att fordonet överlåtits av en ägare som har rätt till skattefrihet, rätt att använda ett fordon som omfattas av nedsatt skatt eller rätt till skatteåterbäring, registreras i en annan persons ägo som har rätt till nämnda förmåner. 
50 § 
Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl på ansökan och på de villkor den bestämmer nedsätta eller helt avlyfta sådana bilskatter, förseningsräntor, skattetillägg, dröjsmålsräntor, restavgifter samt räntor med anledning av uppskov som betalats eller ska betalas. Transport- och kommunikationsverket avgör ansökan om verket ska påföra eller har påfört skatten. 
Finansministeriet kan dock överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som avses i 1 mom. 
Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl på ansökan och på de villkor som finansministeriet bestämmer bevilja uppskov med betalningen av skatten. Transport- och kommunikationsverket avgör en ansökan som gäller skatt som verket har debiterat. Finansministeriet kan överta avgörandet av ett uppskovsärende. Ministeriet bestämmer då uppskovsvillkoren i sitt beslut med anledning av ansökan. 
I beslut som meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär. 
51 § 
När vid första registreringen av en bil som ägare eller innehavare har registrerats en invalid, vars varaktiga invaliditetsgrad är minst 80 procent på grund av rörelse- eller synskada och i vars personliga bruk bilen kommer, eller en invalid, vars varaktiga invaliditetsgrad är minst 60 procent och för vilken anskaffningen av en bil fyller ett väsentligt behov för att han eller hon ska kunna sköta sin tjänst, sitt arbete eller sina yrkesutbildningsstudier, ska Skatteförvaltningen på ansökan och på de villkor som den ställer bestämma att skatten ska återbetalas av statens medel, dock högst 3 770 euro. Om sökanden genom anteckning i körkortet eller på något annat sätt tillförlitligt styrker att han eller hon bör använda bil med automatväxel, återbetalas i skatt, under ovannämnda förutsättningar, högst 4 980 euro. Om bilen har varit i innehavarens bruk, återbetalas skatten först sedan denne har blivit registrerad som bilens ägare. Ansökan kan göras innan sökanden blivit registrerad som bilens ägare, men den ska göras inom sex månader från det att sökanden antecknades i registret som bilens ägare, annars förverkas rätten till återbäring. 
När vid första registreringen av en bil som ägare eller innehavare har registrerats en invalid, vars rörelseförmåga på grund av att han eller hon saknar det ena eller båda benen eller på grund av deras bristande funktion är så nedsatt att hans eller hennes varaktiga invaliditetsgrad är minst 40 procent, ska Skatteförvaltningen på ansökan och på de villkor som föreskrivs i 1 mom. bestämma att 60 procent av skatten ska återbetalas av statens medel, dock högst 2 460 euro. Återbäring beviljas endast för en bil vars anskaffning fyller ett väsentligt behov för invaliden för att han eller hon ska kunna sköta sin tjänst, sitt arbete eller sina yrkesutbildningsstudier. Ansökan kan göras innan sökanden har blivit registrerad som bilens ägare, men den ska göras senast inom den tid som nämns i 1 mom. 
Den som med stöd av 1 eller 2 mom. återfått skatt ska, om fordonet överlåts för något annat än i 1 eller 2 mom. avsett bruk, betala i denna lag avsedd skatt och anmäla överlåtelsen till Transport- och kommunikationsverket med iakttagande av 46 §. 
Transport- och kommunikationsverket ska efter att ha mottagit en anmälan enligt 3 mom. påföra fordonets överlåtare skatten, varvid 47 och 48 § ska iakttas i tillämpliga delar. 
54 § 
Med skattemyndigheter avses i denna lag Skatteförvaltningen och Transport- och kommunikationsverket. 
Skatteförvaltningen ansvarar för verkställandet av bilbeskattningen, skatteuppbörden, skattekontrollen och övriga myndighetsuppgifter enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag. 
Transport- och kommunikationsverket ansvarar för uppgifterna enligt 2 mom. i de fall som avses i 3, 14 och 30 § samt 8 kap. 
Utöver skattemyndigheterna övervakar Tullen och polisen att de skyldigheter som bestämts och föreskrivits för att säkerställa att bilbeskattningen är korrekt iakttas. 
55 § 
Vid den beskattning som ankommer på Skatteförvaltningen bevakas statens rätt av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Vid den bilbeskattning som ankommer på Transport- och kommunikationsverket bevakas statens rätt av Transport- och kommunikationsverkets skatteombud. 
Den statliga rättsbevakaren hörs och delges beslut så att rättsbevakaren ges tillfälle att ta del av beslutet och av de handlingar som ligger till grund för beslutet. 
67 § 
Om saken är av synnerlig vikt för sökanden, kan Skatteförvaltningen eller Transport- och kommunikationsverket på ansökan meddela förhandsavgörande om hur denna lag ska tillämpas vid beskattningen av sökandens fordon. Förhandsavgörande ges dock inte i fråga om beskattningsvärdet. 
I ansökan ska den fråga specificeras om vilken förhandsavgörande önskas och den utredning läggas fram som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. 
Förhandsavgörande meddelas för viss tid, dock högst till utgången av kalenderåret efter det år då avgörandet meddelades. Ett förhandsavgörande som har vunnit laga kraft ska, på yrkande av den som fått avgörandet, iakttas under den tid för vilken det har meddelats. 
Ärenden som gäller förhandsavgörande ska i Skatteförvaltningen, Transport- och kommunikationsverket, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen behandlas skyndsamt. I ett beslut genom vilket det bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär. 
86 § 
Uppgifter och handlingar som lämnats eller företetts för bilbeskattningen ska hållas hemliga. De får inte i protokoll eller beslut redovisas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Uppgifterna får användas för skattemyndighetens statistiska utredningar enligt denna lag vilkas sammandrag är offentliga. Beslut om beskattningen av fordon som beskattats på grundvalen av det allmänna värdet i detaljhandeln är offentliga, med undantag för handlingar som hänför sig till de ärenden som avses i 50 och 51 § samt uppgifter om personbeteckning och en fysisk persons adress. Information om offentliga handlingar i en myndighets personregister får lämnas ut i form av en kopia, en utskrift eller i elektronisk form trots 16 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Uppgifter hos skattemyndigheten om ett begagnat fordons värde är offentliga endast om de använts vid beskattningen av fordonet. En parts rätt att få uppgifter bestäms enligt 11 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. 
Trots 1 mom. får uppgifter och handlingar likväl lämnas till skattemyndigheterna och av dessa kallade sakkunniga samt, då syftet är skattetillsyn, skatteuppbörd, prövning av besvär över beskattning och väckande av åtal eller utsökning, även till behöriga myndigheter och deras företrädare. Under de förutsättningar som anges i 8 kap. 2 § i tvångsmedelslagen (806/2011) ska beskattningshandlingarna eller uppgifter som framgår av dem ställas till en anhållningsberättigad tjänstemans förfogande också för utredning av andra brott än skattebrott. 
Tullen, Skatteförvaltningen eller Transport- och kommunikationsverket kan även bestämma att handlingar för statistiska eller vetenskapliga utredningar ska göras tillgängliga för personer eller myndigheter som bedriver forskning på området. Även förvaltningsdomstolens och högsta förvaltningsdomstolens beslut kan publiceras i oförändrad eller förkortad form, dock med utelämnande av parternas namn. Uppgifterna får inte lämnas vidare eller användas utan skattemyndighetens tillstånd för något annat syfte än det för vilket de har lämnats ut, om inte något annat föreskrivs.  
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
18. 
Lag 
om ändring av 33 § i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (393/2013) 33 §, sådan den lyder i lag 388/2017, som följer: 
33 § 
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter 
Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får Energimyndigheten trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter som myndigheten har fått vid utförande av uppdrag enligt denna lag 
1) till åklagare och polis för att förebygga och utreda brott, 
2) till Skatteförvaltningen för verkställandet av och tillsynen över beskattningen och för utförande av uppdrag enligt lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport, 
3) till Transport- och kommunikationsverket för tillsynsuppdrag som avses i lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, 
4) till statsbidragsmyndigheten för övervakningen av statsunderstöd som avses i 2 § 2 mom., 
5) till arbets- och näringsministeriet för beredning och genomförande av energi- och klimatpolitiska mål samt för vidarebefordran till den behöriga institutionen inom Europeiska unionen eller något annat organ inom unionen, om detta krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan förpliktelse som har samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
19. 
Lag 
om ändring av 20 § i lagen om transport av djur 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om transport av djur (1429/2006) 20 §, sådan den lyder i lag 1341/2009, som följer: 
20 § 
Intyg om godkännande av fartyg för djurtransport 
I djurtransportförordningen avsett intyg om godkännande av fartyg för djurtransport söks hos Transport- och kommunikationsverket. Den inspektion av fartyg för djurtransport som förutsätts i djurtransportförordningen utförs av verket. 
Transport- och kommunikationsverket beviljar intyg om godkännande, om fartyget för djurtransport uppfyller de krav som ställs i djurtransportförordningen. Verket kan återkalla intyget om godkännande, om ett fartyg för djurtransport inte längre uppfyller de föreskrivna kraven och innehavaren av intyget inte korrigerar bristerna inom en av verket eller tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid. Intyget om godkännande kan dock återkallas genast, om bristen i ett fartyg för djurtransport är sådan att den omedelbart äventyrar djurens välbefinnande. 
Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål sända uppgifterna i intyget om godkännande och anmäla ett återkallande av ett intyg om godkännande till Livsmedelsverket för införande i ett register över transportörer. Livsmedelsverket förser intygen om godkännande med det unika nummer som avses i djurtransportförordningen. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
20. 
Lag 
om ändring av 1 § i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut (781/2013) 1 § som följer: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på en gärning och försummelse för vilken den behöriga myndigheten kan påföra en fysisk person, ett inhemskt dödsbo eller en i 4 § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedd sammanslutning eller någon annan skattskyldig, för vars skatteförhöjning en fysisk person är ansvarig med stöd av bestämmelserna om skatteansvar, skatteförhöjning eller tullhöjning. 
Behöriga myndigheter som avses i denna lag är Skatteförvaltningen, Tullen och Transport- och kommunikationsverket. 
Vad som i denna lag föreskrivs om skatteförhöjning och beskattningsbeslut tillämpas på motsvarande sätt på tullhöjning och förtullningsbeslut. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
21. 
Lag 
om ändring av lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (485/2004) 2—4, 6, 7, 7 e, 7 f, 10, 13, 14, 17, 19, 20 a och 23 §, 
av dem 2 och 6 § sådana de lyder delvis ändrade i lagarna 69/2007 och 1303/2009, 3 och 23 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 1303/2009, 4 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 69/2007, 1303/2009 och 748/2014, 7 e och 7 f § sådana de lyder i lag 285/2018, 10 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 69/2007, 769/2011 och 165/2017, 13, 14 och 19 § sådana de lyder i lag 1303/2009, 17 § sådan den lyder i lag 651/2015 samt 20 a § sådan den lyder i lag 69/2007, som följer: 
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) behörig myndighet Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen, 
2) hamninnehavare den som håller en hamn eller hamnanläggning, 
3) farligt föremål ett sådant föremål, en sådan imitation av ett föremål eller ett sådant ämne som kan äventyra eller som kan användas för att äventyra säkerheten ombord på ett fartyg eller i en hamn eller de personers säkerhet som befinner sig där, 
4) hamnskyddsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd,  
5) skyddsnivå nivån på de skyddsåtgärder som vidtas för att skapa beredskap mot försök till säkerhetstillbud eller mot att ett säkerhetstillbud inträffar, 
6) skyddsnivå 1 den nivå på vilken de minst omfattande skyddsåtgärderna alltid ska upprätthållas, 
7) skyddsnivå 2 den nivå på vilken tillämpliga ytterligare skyddsåtgärder ska upprätthållas under en viss tidsperiod på grund av en förhöjd risk för säkerhetstillbud,  
8) skyddsnivå 3 den nivå på vilken ytterligare specifika skyddsåtgärder ska upprätthållas under en begränsad tidsperiod då ett säkerhetstillbud kan förväntas eller är överhängande, även om det kanske inte är möjligt att identifiera säkerhetstillbudets specifika mål, 
9) hamnskyddsområde ett område som fastställs utifrån en skyddsutredning enligt denna lag och för vilket uppgörs en skyddsplan, och som ska markeras väl synligt med tydliga märken och skyltar med information om skyddsområdet på finska, svenska, engelska och ryska, 
10) hamnanläggning en plats där personer eller gods förflyttas till eller från fartyget eller där hamntjänster tillhandahålls, 
11) SOLAS-konventionen 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981). 
3 § 
En behörig myndighets allmänna uppgifter 
Den behöriga myndigheten har till uppgift att övervaka att bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag efterlevs. 
Gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen ska informera Transport- och kommunikationsverket om brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att avhjälpa bristerna. Om en brist till sin karaktär är sådan att dess avhjälpande kräver snabba åtgärder, kan även en annan behörig myndighet vidta omedelbara åtgärder för att avhjälpa bristen. Myndigheten ska också genast informera Transport- och kommunikationsverket om detta. 
Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet och Tullen ska informera polisen om de allvarliga brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. med tanke på bedömningen av den skyddsnivå som definieras i kapitel XI-2 regel 1 punkt 1.14 i bilagan till SOLAS-konventionen och i 2 § 5—8 punkten i denna lag. 
Den behöriga myndigheten ska, trots sekretessbestämmelserna, till en annan behörig myndighet lämna information som behövs med tanke på uppnåendet av syftet med denna lag. Informationen kan förmedlas elektroniskt på det sätt som föreskrivs i denna lag. 
4 § 
Transport- och kommunikationsverkets särskilda uppgifter 
Transport- och kommunikationsverket är den nationella myndighet med ansvar för sjöfartsskyddet och skyddsåtgärderna i hamnar som avses i artikel 2.6 i förordningen om sjöfartsskydd. Dessutom har Transport- och kommunikationsverket till uppgift att 
1) utföra skyddsutredningar av hamnanläggningar och hamnar, godkänna fartygens, hamnarnas och hamnanläggningarnas skyddsplaner, besiktiga fartyg samt utfärda certifikat på det sätt som föreskrivs i förordningen om sjöfartsskydd och i denna lag, 
a) på basis av skyddsutredningen och på hamninnehavarens framställning godkänna gränserna för hamnskyddsområdet och vilka av hamnpersonalen som ska omfattas av en säkerhetsutredning som avses i säkerhetsutredningslagen (726/2014) samt sörja för översynen av hamnarnas skyddsplaner i enlighet med denna lag, 
b) godkänna hamnskyddschefen och den övriga centrala skyddspersonalen på framställning av hamnen och på basis av säkerhetsutredningen, 
c) vara hamnskyddsmyndighet enligt artikel 5 i hamnskyddsdirektivet, 
2) vidta de kontrollåtgärder som avses i artikel 9 i förordningen om sjöfartsskydd för att säkerställa att ett fartyg som är i finsk hamn uppfyller bestämmelserna i förordningen och, om det finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i förordningen eller om fartyget inte på begäran uppvisar certifikatet, informera Gränsbevakningsväsendet, polisen eller Tullen om detta samt vidta de behövliga kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkterna 1.2 och 1.3 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd, 
3) vidta de åtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkt 2.4 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd, för att rätta till fartygets bristande överensstämmelse, om det finns grundad anledning att misstänka att ett fartyg som anlöper finsk hamn inte efterlever bestämmelserna i förordningen, och om bristen inte rättas till eller om det annars finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte efterlever bestämmelserna i förordningen, informera Gränsbevakningsväsendet, polisen eller Tullen om detta samt vidta de behövliga kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkt 2.5 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen, 
4) godkänna de likvärdiga skyddsarrangemang som avses i artikel 5.4 i förordningen om sjöfartsskydd och beträffande dem vidta de åtgärder som avses i artikel 5.4 i förordningen, 
5) i behövlig omfattning, effektivt och utan obefogat dröjsmål informera om den skyddsnivå som polisen meddelat verket och om ändringar i denna skyddsnivå samt vid behov ge närmare upplysningar i ärendet, samt utifrån en riskanalys fastställa skyddsnivån för ett fartyg som för finsk flagg i utlandet och förmedla uppgiften om detta till polisen för fastställelse, 
6) göra de administrativa anmälningar som hänför sig till sjöfartsskyddet, 
7) ge anvisningar om och kontrollera övningar som tillsynsmyndigheterna ordnar enligt bilaga III till hamnskyddsdirektivet, 
8) övervaka att de säkerhetskontroller som avses i denna lag utförs i enlighet med förordningen om sjöfartsskydd och denna lag, samt 
9) utföra övriga uppgifter som i denna lag föreskrivs för Transport- och kommunikationsverket. 
6 § 
Polisens särskilda uppgifter 
Polisen har, utöver vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, till uppgift att 
1) fastställa den skyddsnivå som avses i kapitel XI-2 regel 1 punkt 1.14 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd, och i 2 § 5—8 punkten i denna lag, och utgående från de uppgifter polisen har till sitt förfogande fatta beslut om höjning och sänkning av skyddsnivån samt meddela närmare anvisningar om hur man ska skydda sig mot risksituationer, 
2) informera Transport- och kommunikationsverket om de beslut om ändring av skyddsnivån som polisen fattat, och 
3) efter att ha erhållit information om ett sådant fartyg som är i finsk hamn eller anlöper finsk hamn och angående vilket det finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och om det finns grundad anledning att misstänka att fartyget medför säkerhetsrisker eller att fartyget är utsatt för ett säkerhetshot eller ett säkerhetstillbud, vidta de kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkterna 1.2 och 1.3 eller punkten 2.5 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd. 
7 § 
Tullens särskilda uppgift 
Utöver vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska Tullen efter att ha erhållit information om ett fartyg som är i finsk hamn eller anlöper finsk hamn och angående vilket det finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och om det finns grundad anledning att misstänka att fartyget medför säkerhetsrisker eller att fartyget är utsatt för ett säkerhetshot eller ett säkerhetstillbud, vidta de kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkterna 1.2 och 1.3 eller punkten 2.5 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd. 
7 e § 
Hamninnehavares skyldighet att sörja för riskhanteringen i fråga om kommunikationsnät och informationssystem 
Innehavare av samhällsviktiga hamnar ska sörja för riskhanteringen i fråga om de kommunikationsnät och informationssystem som de använder. 
Transport- och kommunikationsverket ska bedöma hur den riskhantering som avses i 1 mom. påverkar säkerheten inom sjöfarten. Verket kan ålägga en i 1 mom. avsedd hamninnehavare att vidta korrigerande åtgärder för att eliminera en betydande risk som inverkar på säkerheten inom sjöfarten. Skyldigheten kan förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990). 
Bestämmelser om när en i 1 mom. avsedd hamn ska betraktas som samhällsviktig utfärdas genom förordning av statsrådet. 
7 f § 
Anmälan om störningar i informationssäkerheten 
Innehavare av samhällsviktiga hamnar ska utan dröjsmål lämna Transport- och kommunikationsverket en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar som är riktade mot kommunikationsnät eller informationssystem som de använder. 
Om det ligger i allmänt intresse att det görs en anmälan om en störning, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller efter att ha hört den anmälningspliktiga själv informera om saken.  
Transport- och kommunikationsverket ska bedöma om en sådan störning som avses i 1 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om när en sådan störning som avses i 1 mom. är betydande samt om innehållet i och utformningen av anmälan och hur den ska lämnas in. 
10 § 
Rätt att utföra säkerhetskontroller 
En gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra en sådan säkerhetskontroll som avses i denna lag för att förhindra att farliga föremål används för olagliga gärningar som skadar ett fartyg eller ett hamnskyddsområde eller personer som befinner sig där. 
Även andra personer än en gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra säkerhetskontroller av de skäl som avses i 1 mom. om de uppfyller de villkor som i 35 § i lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015) ställs för godkännande som ordningsvakt eller om de har fått en av Transport- och kommunikationsverket godkänd utbildning till säkerhetskontrollör enligt skyddsreglerna för den civila luftfarten och om polisen i båda fallen har godkänt dem för uppgiften. När polisen behandlar ett ärende som gäller godkännande har polisen rätt att använda de registeruppgifter som en i säkerhetsutredningslagen avsedd begränsad säkerhetsutredning av person får bygga på. Polisens godkännande gäller i hela landet. 
De säkerhetskontrollörer som avses i 2 mom. har inte rätt att utföra kontroller i utrymmen som omfattas av hemfriden. De har inte heller rätt att använda maktmedel. 
Bestämmelser om fartygets befälhavares rätt och skyldighet att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyget finns i 13 kap. 18 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011). 
13 § 
Lämnande av uppgifter innan fartyget anlöper hamn 
De uppgifter om fartyget som hänför sig till sjöfartsskyddet och som avses i artikel 6 i förordningen om sjöfartsskydd ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket på det sätt som verket bestämmer. 
Transport- och kommunikationsverket får på de villkor som anges i artikel 7 i förordningen om sjöfartsskydd på ansökan medge befrielse från skyldigheten att lämna uppgifter enligt 1 mom. 
14 § 
Hamninnehavarens informationsskyldighet 
Hamninnehavaren ska för bedömningen av skyddsnivån utan dröjsmål informera polisen om alla sådana faktorer som hamninnehavaren fått kännedom om och som kan ha betydelse för det sjöfartsskydd som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag. På samma gång ska även Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet och Tullen informeras. 
17 § 
Teknisk övervakning 
Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag har polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen rätt att, efter att på förhand med ett lämpligt tecken ha meddelat detta, på platser till vilka allmänheten har tillträde inom området för en finsk hamn som avses i denna lag företa sådan teknisk övervakning som avses i 4 kap. 1 § 1 mom. i polislagen och i 5 kap. 28 § i tullagen (304/2016) för genomförande av sjöfartsskyddet. Teknisk övervakning får dock inte ske på platser som omfattas av hemfriden, på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats eller i personalutrymmen eller i arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk. Automatisk upptagning av ljud eller bild med hjälp av en teknisk anordning får göras om detta behövs i syfte att förhindra brott som avses i 34 a kap. i strafflagen eller i syfte att identifiera personer som är efterlysta för brott som avses i det kapitlet eller som på sannolika skäl misstänks för sådana brott. De myndigheter som nämns i detta moment får inom hamnskyddsområdet placera anordningar som används för den tekniska övervakningen, om inte detta medför oskälig olägenhet för hamninnehavaren. 
Polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen har rätt att av hamninnehavaren och redaren till sitt förfogande få övervakningsmaterial från tekniska anordningar som fortlöpande förmedlar eller tar upp bilder och som av hamninnehavaren eller redaren placerats inom ett sådant finskt hamnskyddsområde eller ombord på ett sådant finskt fartyg som avses i denna lag, om skyddsnivå 1 eller 2 har angetts. Uppgifter som avses i detta moment får lämnas ut även via ett gränssnitt eller annars i elektronisk form. 
19 § 
Avhjälpande av brister samt tvångsmedel 
Om hamninnehavaren inte iakttar bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd eller bestämmelserna i denna lag ska Transport- och kommunikationsverket, efter att ha hört den som gjort sig skyldig till försummelsen, meddela behövliga anvisningar och förelägganden för avhjälpande av bristerna eller missförhållandena. Verket får fastställa en frist för avhjälpandet av bristerna eller missförhållandena. 
Om hamninnehavaren motsätter sig kontroll, inte överlämnar material som avses i 16 eller 17 § eller inte iakttar ett föreläggande som avses i 1 mom. eller underlåter att avhjälpa en brist eller ett missförhållande inom den frist som Transport- och kommunikationsverket fastställt, får verket enligt prövning avbryta arbetet vid hamnanläggningen eller inom hamnskyddsområdet tills felet eller bristen har avhjälpts eller materialet överlämnats. Polisen och hamninnehavaren ska utan dröjsmål informeras om beslutet. 
20  a § 
Samarbete mellan den som utför en säkerhetskontroll och den behöriga myndigheten 
Den som utför en säkerhetskontroll har rätt att underrätta Tullen eller Gränsbevakningsväsendet om iakttagelser som är relevanta för verksamheten vid inrättningen. 
23 § 
Förseelse mot sjöfartsskyddet 
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter den informationsskyldighet som avses i 13 § eller inte iakttar ett föreläggande som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av 19 § ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot sjöfartsskyddet dömas till böter. 
Bestämmelser om straff för ingivande av osant intyg till en behörig myndighet finns i 16 kap. 8 § i strafflagen. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
22. 
Lag 
om ändring av lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden (1209/2006) 1, 5 och 8 §, sådana de lyder, 1 § i lagarna 892/2012 och 974/2012, 5 § i lag 974/2012 samt 8 § i lagarna 1328/2009 och 974/2012, som följer: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på ansökningar som behandlas av Skatteförvaltningen och som gäller förhandsavgöranden som sökts hos centralskattenämnden samt annat förhandsavgörande som sökts hos Skatteförvaltningen. 
Denna lag tillämpas också på sådana ansökningar som Tullen eller Transport- och kommunikationsverket behandlar och som avser Tullens eller Transport- och kommunikationsverkets förhandsavgöranden. 
5 § 
Fastställande av fasta avgifter 
De beslutsavgifter samt behandlingsavgifter som Skatteförvaltningen och Tullen tar ut fastställs genom förordning av finansministeriet. De avgifter som Transport- och kommunikationsverket tar ut fastställs genom förordning av kommunikationsministeriet. 
8 § 
Sökande av ändring i en avgift 
En betalningsskyldig som anser att ett fel inträffat i en avgift som fastställts av Skatteförvaltningen eller Transport- och kommunikationsverket kan inom sex månader från avgiftens fastställande begära omprövning hos den myndighet som påfört avgiften. I ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet som påfört avgiften är belägen. Besvärstiden är 30 dagar räknat från det då ändringssökanden har tagit del av beslutet som meddelats med anledning av begäran om omprövning. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär. 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som Tullen har påfört finns i tullagen (304/2016). 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
23. 
Lag 
om ändring av lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg (1206/2004) 6, 8, 10, 12 och 14—25 §, 
sådana de lyder, 6, 12, 16—20 och 24 § i lag 1305/2009, 8, 10, 14, 22 och 23 § delvis ändrade i lag 1305/2009, 15 § i lagarna 1305/2009 och 914/2014, 21 § delvis ändrad i lagarna 1305/2009 och 914/2014 samt 25 § i lag 987/2015, som följer: 
6 § 
Temporärt verksamhetstillstånd 
Transport- och kommunikationsverket kan med avvikelse från kraven i 5 § 1 mom. 4 punkten bevilja nyligen inrättade terminaler temporärt verksamhetstillstånd för högst 12 månader. Terminalen ska dock i sin skriftliga ansökan visa Transport- och kommunikationsverket att den har en plan för genomförande av ett certifierat kvalitetssäkringssystem i enlighet med 5 § 1 mom. 4 punkten. 
8 § 
Terminalrepresentantens uppgifter 
Terminalrepresentanten ska 
1) i enlighet med BLU-koden lämna fartygets befälhavare information om hamnen, terminalen, lastningsförfaranden, lossning och motsvarande omständigheter, enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av kommunikationsministeriet, 
2) när ett fartyg lastas försäkra sig om att fartygets befälhavare så tidigt som möjligt har blivit underrättad om innehållet i lastdeklarationsformuläret, 
3) utan dröjsmål till fartygets befälhavare och Transport- och kommunikationsverket anmäla uppenbara brister som han eller hon har observerat ombord på bulkfartyget och som kan äventyra säkerheten vid lastning eller lossning av fasta bulklaster, och 
4) innan lasthanteringen börjar samt under lastning eller lossning se till att fartygets befälhavare har kontaktinformationen till den för lastningen eller lossningen ansvariga terminalpersonalen eller befraktaren samt att alla försiktighetsåtgärder vid lastning eller lossning iakttas. 
Genom förordning av kommunikationsministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om terminalrepresentantens uppgifter innan lasthanteringen inleds och under lastning eller lossning samt om den information som terminalrepresentanten ska lämna fartygets befälhavare. 
10 § 
Bedömningsorgan och deras uppgifter 
Transport- och kommunikationsverket utnämner på ansökan bedömningsorgan med rätt att certifiera terminaloperatörers kvalitetssäkringssystem. Utnämningen gäller tills vidare. 
Med ett bedömningsorgan jämställs utifrån principen om ömsesidighet företag eller övriga organisationer registrerade i andra medlemsstater i Europeiska unionen eller i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som enligt lagstiftningen i respektive medlemsstat har rätt att certifiera kvalitetssäkringssystem på det sätt som avses i denna lag. 
12 § 
Återtagande av ett bedömningsorgans utnämning 
Om ett bedömningsorgan inte upprätthåller sin kompetens på det sätt som kompetensen har utvärderats i enlighet med 11 § eller om det beviljar certifikat för en terminaloperatörs kvalitetssäkringssystem som inte uppfyller kraven enligt standarden ISO 9001:2000 eller en likvärdig standard, ska Transport- och kommunikationsverket sätta ut en tid inom vilken bedömningsorganet ska rätta till saken. Verket ska återkalla utnämningen, om bedömningsorganet inte har rättat till saken inom utsatt tid. 
14 § 
Reparation av skador som uppstått i samband med lastning eller lossning 
Terminalrepresentanten rapporterar till fartygets befälhavare om fartygets konstruktion eller utrustning har skadats i samband med lastningen eller lossningen. Skadorna ska vid behov repareras. 
Om skadan kan antas försvaga fartygskonstruktionens hållfasthet, minska skrovets vattentäta integritet eller försämra tillförlitligheten hos fartygets väsentliga tekniska system, ska terminalrepresentanten eller befälhavaren informera flaggstatens administration eller ett klassificeringssällskap som denna erkänner och företräds av samt Transport- och kommunikationsverket om saken. Ett beslut om huruvida reparationer krävs omedelbart eller om de kan utföras senare fattas av Transport- och kommunikationsverket med beaktande av ett eventuellt utlåtande från flaggstatens administration eller från den organisation som den erkänner och företräds av samt befälhavarens uppfattning. Om omedelbara reparationer anses nödvändiga, ska de utföras samt befälhavaren och Transport- och kommunikationsverket godkänna dem innan fartyget lämnar hamnen. 
För att fatta ett beslut enligt 2 mom. får Transport- och kommunikationsverket anlita en erkänd organisation som avses i rådets direktiv 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed, sådant direktivet lyder ändrat och är genomfört i Finland, för att inspektera skadan och ge råd om nödvändigheten att utföra reparationer och om hur brådskande reparationerna är. 
Trots vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995) samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
15 § 
Tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. Verket övervakar regelbundet att kraven enligt 5, 8 och 9 § iakttas. Övervakning sker också genom överraskningsinspektioner under lastning och lossning. 
Transport- och kommunikationsverket utför med behövliga intervaller inspektioner av terminaler och bulkfartyg för att säkerställa att terminaloperatörerna iakttar sina skyldigheter enligt 4 § 1 mom. 
Transport- och kommunikationsverket lämnar en rapport till Europeiska kommissionen om resultatet av övervakning som utförts i enlighet med denna lag. Närmare bestämmelser om rapporten och om att lämna den utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
16 § 
Inspektionsrätt 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att få tillträde till fartyg, områden eller lokaler och andra sådana utrymmen till vilka tillträde behövs för övervakningen enligt denna lag samt rätt att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver. Övervakningen kan dock inte utsträckas till lokaler som omfattas av hemfrid. 
17 § 
Brister eller missförhållanden som observerats vid lastning eller lossning av fartyg 
Om terminaloperatören, terminalrepresentanten eller fartygets befälhavare inte iakttar denna lag, ska Transport- och kommunikationsverket efter förhandlingar med den berörda parten ge lämpliga instruktioner för avhjälpande av bristerna eller missförhållandena. Verket kan sätta ut en tid inom vilken bristerna eller missförhållandena ska vara avhjälpta. 
Om terminaloperatören, terminalrepresentanten eller fartygets befälhavare tredskas eller saken inte tål dröjsmål, kan Transport- och kommunikationsverket efter att ha hört berörda parter ålägga den som saken gäller att vidta behövliga åtgärder för att avhjälpa bristen eller missförhållandet. Gäller beslutet ett utländskt fartyg, anses berörd part ha blivit hörd när befälhavaren har hörts i samband med inspektionen. 
18 § 
Vite och hot om avbrytande 
Transport- och kommunikationsverket kan förena ett åläggande enligt 17 § 2 mom. med vite eller hot om avbrytande. Vite och hot om avbrytande kan föreläggas terminaloperatören, terminalrepresentanten eller fartygets befälhavare. Bestämmelser om vite och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990). 
Har Transport- och kommunikationsverket grundad anledning att misstänka att fartygets befälhavare försöker undvika iakttagandet av beslutet genom att ta fartyget ur trafik i Finland, kan verket förordna att redaren innan fartyget lämnar finsk hamn ska ställa en säkerhet som motsvarar vitet. När den åtgärd som Transport- och kommunikationsverket beslutat om blivit vidtagen ska säkerheten återställas till redaren. 
19 § 
Förhindrande eller avbrytande av lastning eller lossning av fast bulklast 
Transport- och kommunikationsverket ska förhindra eller avbryta lastning eller lossning av fast bulklast, om verket har fått vetskap om omständigheter enligt vilka det är uppenbart att lastningen eller lossningen äventyrar fartygets eller besättningens säkerhet. Bestämmelserna i denna paragraf begränsar dock inte befälhavarens rättigheter och skyldigheter att avbryta lastningen eller lossningen av fartyget enligt kapitel VI regel 7.7 i bilagan till 1974 års SOLAS-konvention. 
20 § 
Rätt att få information av andra myndigheter och av leverantören av fartygstrafikservice 
Transport- och kommunikationsverket har trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att av andra myndigheter och av en leverantör av fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice få sådan information som behövs för övervakningen av att denna lag iakttas. 
21 § 
Utlämnande av sekretessbelagd information 
Trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får Transport- och kommunikationsverket lämna ut sekretessbelagd information som verket har fått i samband med skötseln av sina uppgifter enligt denna lag till 
1) åklagaren, polisen, Gränsbevakningsväsendet eller Tullen för förebyggande eller utredning av brott, 
2) arbetarskyddsmyndigheterna och miljöskyddsmyndigheterna, när den handling som ska lämnas ut innehåller information som för myndigheten i fråga är relevant för skötseln av dess uppgifter, och till 
3) en behörig utländsk myndighet och ett internationellt organ för genomförande av en skyldighet enligt Europeiska unionens direktiv eller ett för Finland bindande internationellt avtal. 
22 § 
Utlämnande av information från bedömningsorgan 
Bedömningsorganen är trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet skyldiga att 
1) till andra bedömningsorgan som avses i denna lag och till sådana i 10 § 2 mom. avsedda organisationer som kan jämställas med bedömningsorgan lämna information som behövs för bedömningsorganens samarbete, och 
2) till Transport- och kommunikationsverket lämna information som behövs för övervakningen enligt denna lag. 
23 § 
Handräckningsmyndigheter 
I frågor som avses i denna lag är hamn-, tull-, gränsbevaknings-, polis-, arbetarskydds- och hälsovårdsmyndigheterna samt försvarsmakten inom sina respektive områden skyldiga att på begäran ge Transport- och kommunikationsverket behövlig handräckning. 
Om någon försöker förhindra eller störa inspektioner eller andra åtgärder enligt denna lag, ska polisen ge handräckning för övervakningen av att denna lag iakttas. 
24 § 
Ersättning för kostnader 
Bestämmelser om när åtgärder samt beviljande av intyg enligt denna lag ska vara avgiftsbelagda och om grunderna för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Om det vid inspektioner enligt denna lag konstateras sådana brister som enligt 19 § i denna lag ålägger Transport- och kommunikationsverket att förhindra eller avbryta lastningen eller lossningen av fast bulklast, ska redaren eller dennes representant i Finland eller terminaloperatören ersätta alla kostnader för ytterligare inspektioner. 
För Transport- och kommunikationsverkets rådgivning och allmänna övervakning i samband med tillämpningen och iakttagandet av denna lag tas ingen avgift ut. 
25 § 
Ändringssökande 
Omprövning av ett beslut av ett bedömningsorgan att inte certifiera en terminaloperatörs kvalitetssäkringssystem får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. 
Andra beslut som fattats med stöd av denna lag samt beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller återtagande av ett bedömningsorgans utnämning får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Ett beslut av ett bedömningsorgan att inte certifiera ett kvalitetssäkringssystem och ett beslut av Transport- och kommunikationsverket som fattats med stöd av denna lag ska iakttas oberoende av ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
24. 
Lag 
om ändring av 2 § i lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (954/2012) 2 § som följer: 
2 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på sådana byggprodukter som inte omfattas av en harmoniserad produktstandard och vars tillverkare inte har låtit utföra en europeisk teknisk bedömning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG, nedan byggproduktförordningen. 
Denna lag tillämpas på produkter enligt 1 mom. även när de används vid mark- och vattenbyggnad. Lagen tillämpas dock inte på byggprodukter som används vid farledshållning och godkänns av Trafikledsverket. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
25. 
Lag 
om ändring av 52 a § i lagen om Finansinspektionen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Finansinspektionen (878/2008) 52 a §, sådan den lyder i lag 291/2018, som följer: 
52 a § 
Samarbete och utbyte av information vid skötseln av uppgifter enligt direktivet om nät- och informationssäkerhet 
Finansinspektionen ska samarbeta med Transport- och kommunikationsverket vid skötseln av uppgifter enligt direktivet om nät- och informationssäkerhet. Finansinspektionen har för detta syfte rätt att trots bestämmelserna om sekretess lämna ut uppgifter till Transport- och kommunikationsverket. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
26. 
Lag 
om ändring av 6 § i lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet (185/2013) 6 § som följer: 
6 § 
Behöriga myndigheter 
Behöriga myndigheter enligt denna lag är Energimyndigheten, Transport- och kommunikationsverket, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet, Tullen, Skatteförvaltningen och Statens ämbetsverk på Åland samt de myndigheter dessa har bemyndigat, i enlighet med vad som i annan lagstiftning föreskrivs om dessa myndigheters behörighet i fråga om beskattning. 
Skatteförvaltningen svarar för kontakten till Europeiska kommissionen. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
27. 
Lag 
om ändring av lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift (971/2017) 2, 4 och        6—12 § som följer: 
2 § 
Förutsättningar för beviljande av skrotningspremie 
Skrotningspremie kan beviljas till en fysisk person som skaffar en ny personbil som inte tidigare har genomgått en första registrering, om han eller hon på det sätt som anges i 58 § i avfallslagen (646/2011) till skrotning har lämnat en sådan personbil vars i trafik- och transportregistret antecknade ägare han eller hon har varit i minst tolv månader utan avbrott före skrotningen, som har använts i trafik under det senaste kalenderåret och omedelbart före skrotningen och som har genomgått en första registrering 2007 eller tidigare. 
Understöd beviljas, om 
1) den nya bilen använder antingen höginblandad etanol, el eller bränsle som består av metan som enda drivkraft eller som den ena drivkraften, eller 
2) den nya bilens koldioxidutsläpp, angivna i enlighet med kraven för typgodkännande enligt den EU-lagstiftning som gällde vid tidpunkten för första registrering, är högst 110 gram per kilometer. 
Förutsättningar för att understöd ska beviljas är dessutom att 
1) den återförsäljare som sålt den nya bilen har fått ett skrotningsintyg enligt 59 § i avfallslagen för den bil som understödstagaren lämnat in för skrotning, av vilket det framgår dagen då skrotningsintyget utfärdades, registreringstecknet för den skrotningsfärdiga bilen samt bilens ägare enligt trafik- och transportregistret och bilens fordonskategori, 
2) skrotningsintyget och beställningsavtalet för den nya bilen har daterats tidigast den 1 januari 2018 och senast den 31 juli 2018, och 
3) anslag som i statsbudgeten reserverats för betalning av understödet står till förfogande. 
Understöd kan betalas endast en gång för en och samma personbil. 
4 § 
Förutsättningar för beviljande av konverteringsstöd 
Konverteringsstöd kan beviljas till en fysisk person som under åren 2018—2021 konverterar en personbil så att den blir gas- eller etanoldriven. 
Understöd beviljas, om 
1) konverteringen till gas- eller etanoldrift har gjorts i enlighet med de föreskrifter som Transport- och kommunikationsverket med stöd av 7 § i fordonslagen (1090/2002) har meddelat om ändring av bilars och bilsläpvagnars konstruktion, 
2) det i trafik- och transportregistret antecknas att personbilen använder gas som den ena drivkraften eller som enda drivkraft, eller  
3) det vid en ändringsbesiktning till uppgifterna om en bensindriven personbil fogas att också höginblandad etanol kan användas som drivkraft för bilen, och 
4) anslag som i statsbudgeten reserverats för betalning av understödet står till förfogande. 
Konverteringsstöd kan betalas endast en gång för en och samma bil. En och samma person kan beviljas konverteringsstöd högst en gång per kalenderår. 
6 § 
Understödstagare 
Skrotningspremiens mottagare är den fysiska person som är ägare eller innehavare av den nya personbil som uppfyller förutsättningarna i 2 §, och som enligt trafik- och transportregistret har varit den skrotade bilens ägare. Understödstagaren ska ha varit antecknad som ägare av den skrotningsfärdiga bilen när bilen slutligt avregistreras. 
Anskaffningsstödets mottagare är den fysiska person som är ägare eller innehavare av den nya eldrivna personbil som uppfyller förutsättningarna i 3 §, och som köper eller långtidshyr den eldrivna bilen enbart för eget bruk.  
Konverteringsstödets mottagare är ägaren eller innehavaren av den personbil som konverteras och som uppfyller förutsättningarna i 4 §. Mottagaren av konverteringsstöd ska vara en fysisk person, och han eller hon kan få understödet endast en gång per kalenderår. 
7 § 
Betalning av skrotningspremie 
Skrotningspremie betalas så att den återförsäljare som bedriver bilförsäljning och som säljer en ny personbil som uppfyller förutsättningarna i 2 § beviljar köparen en sänkning av försäljningspriset som motsvarar det i 5 § föreskrivna beloppet, om de förutsättningar som anges i denna lag är uppfyllda. 
Importören ska betala återförsäljaren ett belopp som motsvarar den prissänkning som beviljats köparen. 
Transport- och kommunikationsverket ska betala importören ett belopp som motsvarar den gottgörelse som importören betalat till återförsäljaren. Till ansökan ska det fogas en specificerad redogörelse om den sålda bil för vars anskaffning statsunderstöd har betalats och en kopia av det skrotningsintyg som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten. 
8 § 
Betalning av anskaffningsstöd till köpare av eldrivna bilar 
Anskaffningsstöd till en köpare av en eldriven bil betalas så att den återförsäljare som bedriver bilförsäljning och som säljer en ny eldriven personbil som uppfyller förutsättningarna i 3 § beviljar köparen en sänkning av försäljningspriset som motsvarar anskaffningsstödet, om de förutsättningar som anges i denna lag är uppfyllda. 
Importören ska betala återförsäljaren ett belopp som motsvarar den prissänkning som beviljats köparen. 
Transport- och kommunikationsverket ska betala importören ett belopp som motsvarar den gottgörelse som importören betalat till återförsäljaren. Till ansökan ska det fogas en specificerad redogörelse om den sålda bil för vars anskaffning statsunderstöd har betalats. 
9 § 
Betalning av anskaffningsstöd till den som långtidshyr en eldriven bil 
Anskaffningsstöd till den som långtidshyr en eldriven bil betalas så att den tjänsteleverantör som bedriver långtidsuthyrning och som hyr ut en ny eldriven personbil som uppfyller förutsättningarna i 3 § beviljar den som långtidshyr bilen en sänkning av hyran som motsvarar anskaffningsstödet, om de förutsättningar som anges i denna lag är uppfyllda. 
Transport- och kommunikationsverket ska betala tjänsteleverantören ett belopp som motsvarar sänkningen av hyran. Tjänsteleverantören ska hos Transport- och kommunikationsverket ansöka om gottgörelse inom sex månader från det att den eldrivna bilen har överlämnats till den som hyr bilen. Till ansökan ska det fogas en specificerad redogörelse om den personbil för vars långtidshyrning statsunderstöd har betalats.  
Tjänsteleverantören ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om avtalet om långtidshyrning upphör innan tidsfristen på tre år löper ut. 
10 § 
Betalning av konverteringsstöd 
Konverteringsstöd till ägaren eller innehavaren av en bil som konverterats så att den är gas- eller etanoldriven betalas av Transport- och kommunikationsverket. I ansökan ska uppgifter lämnas om den använda ändringsserien, om den som utfört ändringen och om den godkända ändringsbesiktningen. 
11 § 
Tillsyn och återkrav 
Transport- och kommunikationsverket svarar för beviljande och tillsyn av statsunderstöd enligt denna lag. Bestämmelser om tillsynsuppgiften och granskningsrätten i anslutning till den, om utförande av granskningar samt om handräckning finns i statsunderstödslagen. 
Om de förutsättningar för beviljande av statsunderstöd som anges i denna lag inte är uppfyllda, kan Transport- och kommunikationsverket av understödstagaren återkräva ett av verket betalat statsunderstöd helt eller delvis. Innan verket fattar beslut om återkrav ska verket ge möjlighet att lämna upplysningar inom en skälig tid som inte får vara kortare än 14 dagar. 
12 § 
Ändringssökande 
En part som med stöd av denna lag har rätt att få statsunderstöd får begära omprövning hos Transport- och kommunikationsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003), om han eller hon inte har betalats statsunderstöd i enlighet med denna lag. I det beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Omprövning får dock inte begäras eller besvär anföras, om anslag som i statsbudgeten reserverats för betalning av understödet inte längre står till förfogande. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
Utskottet föreslår att lagförslag 28 i proposition RP 61/2018 rd förkastas.
29. 
Lag 
om ändring av 13 och 28 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (579/2005) 28 § 1 mom. 4 punkten, sådan den lyder i lag 1182/2013, och 
ändras i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (579/2005) 13 och 28 §, sådana de lyder, 13 § delvis ändrad i lagarna 479/2010 och 1182/2013 samt 28 § i lagarna 1182/2013, 751/2014 och 317/2018, som följer: 
13 § 
Rätt att använda säkerhetsdataregistret 
Säkerhetsdataregistret får användas av gränsbevakningsmän som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- och observationsuppdrag samt av gränsbevakningsmän i uppdrag som gäller lägesuppföljning och riskanalys. 
Den personuppgiftsansvarige kan även bevilja polisens, Tullens och försvarsmaktens tjänstemän som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- eller observationsuppdrag samt Transport- och kommunikationsverkets tjänstemän som förordnats till uppdrag enligt lagen om sjöfartsskydd rätt att använda säkerhetsdataregistret, i den omfattning som dessa myndigheter har rätt att få uppgifter av Gränsbevakningsväsendet. 
28 § 
Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter 
Trots sekretessbestämmelserna får Gränsbevakningsväsendet lämna ut behövliga uppgifter ur sina personregister genom teknisk anslutning eller som en datamängd enligt följande:  
1) till Transport- och kommunikationsverket sådana uppgifter i enlighet med IV avd. 2 kap. 2 § och V avd. 1 kap. 2 § i lagen om transportservice som är nödvändiga för utförande av dess lagstadgade uppdrag,  
2) till Nödcentralsverket för utförande av de uppdrag som anges i 19 § 1 mom. i lagen om nödcentralsverksamhet (692/2010) uppgifter som behövs för säkerställande av förberedande åtgärder eller arbetarskyddet eller för stödjande av enheten i fråga, med beaktande av vad som i den lagen föreskrivs om begränsning av rätten att få uppgifter, 
3) till räddningsmyndigheterna för räddningsverksamhet, 
4) till Trafikledsverket för ledning av sjöfarten,  
5) till polisen för polisuppdrag som motsvarar de uppdrag som uppgifterna har samlats in och registrerats för samt för andra ändamål när det gäller fall som avses i 25 § 1 mom., 
6) till en myndighet inom försvarsförvaltningen för övervakning av Finlands territorium och tryggande av dess territoriella integritet, 
7) till huvudstaben för förebyggande, avslöjande och utredning av brott som avses i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten, för i säkerhetsutredningslagen (726/2014) avsedda säkerhetsutredningar och till den som ansvarar för värnpliktsregistret för i 96 § 1 mom. 7 punkten i värnpliktslagen avsedda uppdrag, 
8) till socialmyndigheterna för behandling av ärenden som gäller en utlännings försörjning, 
9) till Tullen för tullövervakning, förhindrande, avslöjande och utredning av tullbrott, för övervakning av personers inresa och utresa och för genomförande av gränskontroll i samband därmed, för stämning och annan delgivning samt för andra ändamål än de som uppgifterna samlats in och registrerats för när det gäller de fall som avses i 25 § 1 mom., 
10) till arbetsmyndigheterna för behandling av ärenden som gäller beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare eller uppehållstillstånd för näringsidkare eller övervakning av arbete, 
11) till utrikesministeriet och finska beskickningar för behandling av ärenden som gäller pass eller något annat resedokument, visum, uppehållstillstånd för arbetstagare, uppehållstillstånd för näringsidkare eller något annat uppehållstillstånd och som hör till deras behörighet, 
12) till Migrationsverket för behandling och avgörande av sådana ärenden avseende utlänningar och finskt medborgarskap som enligt lag eller förordning hör till Migrationsverket, 
13) till en utmätningsman i enlighet med 3 kap. 67 § i utsökningsbalken (705/2007) för utsökningsutredningar eller för annan verkställighet av utsökningsärenden, 
14) till åklagare i den utsträckning som föreskrivs i 25 § i lagen om åklagarväsendet (439/2011), 
15) till en miljömyndighet för uppdrag som gäller att förhindra förorening av vatten som orsakats av fartyg samt för uppdrag som gäller övervakningen av havsskyddet, 
16) till Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakare för jakt- och fiskeövervakning som hör till deras behörighet, 
17) till en hälsovårdsmyndighet för förebyggande av att en smittsam sjukdom som utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan sprids, 
18) till minoritetsombudsmannen för förebyggande av etnisk diskriminering, främjande av goda etniska relationer, tryggande av etniska minoriteters och utlänningars ställning och rättigheter samt för övervakning av principen om etnisk icke-diskriminering och rapportering kring människohandel, 
19) till en vid utrikesministeriet anställd kontaktperson för Gränsbevakningsväsendet och polisen i enlighet med det som föreskrivs i 26 § 1—3 mom. och 27 § 1 och 2 mom. 
Den personuppgiftsansvarige kan trots sekretessbestämmelserna genom teknisk anslutning ge tjänstemän vid polisen, försvarsmakten och Tullen som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- eller observationsuppdrag samt tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- eller observationsuppdrag och som har sådana särskilda polisbefogenheter som föreskrivs i 8 § polislagen (493/1995), sådan paragrafen lyder i lag 498/2009, tillgång till Gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott och till säkerhetsdataregistret. Detsamma gäller en kontaktperson för Gränsbevakningsväsendet och polisen som är anställd vid utrikesministeriet. 
Trots vad som anges i 1 mom. 5 och 9 punkten får de observationsuppgifter som avses i 7 § 3 mom. 3 punkten och uppgifter i det personregister som avses i 11 § inte användas för skötseln av de uppdrag som avses i 25 § 1 mom. 5 punkten. 
Kvaliteten på de uppgifter som lämnas ut ska bekräftas och uppgifterna ska om möjligt förses med information som gör det möjligt för mottagaren att bedöma hur korrekta, fullständiga, aktuella och tillförlitliga uppgifterna är. Om det framgår att felaktiga uppgifter har lämnats ut eller att uppgifter lämnats ut i strid med lag, ska detta utan dröjsmål meddelas mottagaren. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
30. 
Lag 
om ändring av lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar 
I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015) 4, 6, 7, 9, 10, 12,  14—16, 18—22, 24—27, 30, 31, 33, 35—53 och 55 § som följer: 
4 § 
Transport- och kommunikationsverkets rätt att bevilja undantag 
Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl bevilja undantag från kraven i denna lag för enskilda vattenfarkoster, om undantaget inte försämrar vattenfarkostens säkerhet. 
6 § 
Krav i fråga om produkter 
En produkt får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk endast om den inte äventyrar människors säkerhet och hälsa eller medför fara för egendom eller miljön när den är korrekt underhållen och används för avsett ändamål. 
En produkt som ska tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk ska uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar i fråga om konstruktion och byggande av produkten, avgasutsläpp från motorerna samt bullernivåer. 
En delvis färdigställd vattenfarkost får tillhandahållas på marknaden, om tillverkaren eller importören lämnar en försäkran om att farkosten är avsedd att färdigställas av någon annan. 
Utrustning som är försedd med CE-märkning och en sådan skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse som avses i direktivet om fritidsbåtar får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, om den är avsedd att monteras på en vattenfarkost. 
En produkt anses uppfylla kraven i denna lag och i bestämmelser som har utfärdats eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, om produkten överensstämmer med de harmoniserade standarder som gäller den eller med de delar av dem till vilka hänvisningar har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. 
Även om en produkt inte uppfyller kraven i denna lag, får produkten förevisas på utställningar, mässor, förevisningar och i andra motsvarande situationer, om den som förevisar produkten samtidigt klart meddelar att produkten inte är förenlig med denna lag och att den inte får tillhandahållas eller tas i bruk förrän den uppfyller kraven i denna lag. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om de väsentliga krav som avses i 2 mom., den försäkran som avses i 3 mom. samt den EU-försäkran om överensstämmelse som avses i 4 mom. 
7 § 
Bedömning av överensstämmelse 
Innan en produkt släpps ut på marknaden ska den genomgå en lämplig bedömning av överensstämmelse för att säkerställa att den uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. 
Om det är fråga om en bedömning av färdigbyggd produkt, ska följande personer se till att produktens överensstämmelse med kraven bedöms: 
1) privatimportören före ibruktagandet av en produkt, om tillverkaren inte har gjort en bedömning av produkten, 
2) en fysisk eller juridisk person som släpper ut en motor som har genomgått omfattande motorändringar eller en vattenfarkost som har genomgått en omfattande ombyggnad på marknaden eller tar i bruk en sådan, eller som ändrar användningsändamålet för en vattenfarkost som tidigare inte har hört till denna lags tillämpningsområde så att produkten börjar höra till tillämpningsområdet; bedömningen ska då göras innan produkten tas i bruk eller släpps ut på marknaden, 
3) en fysisk eller juridisk person som släpper ut en vattenfarkost som har byggts för eget bruk på marknaden innan den tidsfrist på fem år som anges i 3 § 1 mom. 7 punkten har förflutit; bedömningen ska då göras innan produkten släpps ut på marknaden. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid bedömning av överensstämmelse i enlighet med Europeiska unionens rättsakter. 
9 § 
Dokument som åtföljer produkter samt språket i dokumenten 
När följande produkter tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk ska de åtföljas av en EU-försäkran om överensstämmelse som visar att produkten överensstämmer med kraven: 
1) vattenfarkoster, 
2) utrustning, när den släpps ut på marknaden separat och är avsedd att fästas på en vattenfarkost,  
3) motorer, och 
4) en motor som har ändrats för att installeras i en vattenfarkost. 
En delvis färdigställd vattenfarkost ska åtföljas av en försäkran från tillverkaren eller importören av delvis färdigställda vattenfarkoster. 
Varje produkt ska åtföljas av en instruktionsbok för ägaren som innehåller instruktioner och säkerhetsinformation som gäller produkten. 
De dokument som avses i denna paragraf ska finnas tillgängliga åtminstone på finska och svenska, och språket ska vara begripligt.  
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de dokument som avses i denna paragraf. 
10 § 
Tillverkarens skyldighet att säkerställa att en produkt överensstämmer med kraven och att upprätta dokumentation som gäller produkten 
Tillverkaren ska säkerställa att en produkt som släpps ut på marknaden har konstruerats och tillverkats i enlighet med de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar. 
Tillverkaren ska se till att produkten genomgår en lämplig bedömning av överensstämmelse. Vid bedömningen ska enligt behov användas ett i 27 § avsett anmält organ. När det har visats att produkten överensstämmer med kraven ska tillverkaren upprätta en i 9 § 1 mom. avsedd EU-försäkran om överensstämmelse och förse produkten med CE-märkning i enlighet med 8 §. 
Tillverkaren ska upprätta teknisk dokumentation av vilken framgår att produkten överensstämmer med kraven och bevara dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse i tio år från det att produkten har släppts ut på marknaden. Tillverkaren ska se till att produkten åtföljs av en i 9 § avsedd instruktionsbok. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om den tekniska dokumentation som avses i 3 mom. 
12 § 
Tillverkarens skyldighet att prova produkter 
Tillverkaren ska prova produkter som tillhandahålls på marknaden, när bedömningen av överensstämmelsen så kräver, eller på begäran av Transport- och kommunikationsverket när verket anser att provning behövs för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. 
Tillverkaren ska undersöka produkter som inte överensstämmer med kraven, klagomål som gäller produkter och återkallelser av produkter och vid behov föra bok över dem samt informera distributörerna om denna tillsyn och om de åtgärder som den föranlett. 
14 § 
Tillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna 
Om tillverkaren har skäl att misstänka att en produkt som denne har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, ska tillverkaren utan dröjsmål vidta åtgärder för att produkten ska bli överensstämmande med kraven eller för att dra tillbaka den från marknaden eller vid behov återkalla produkten. 
Om tillverkaren får kännedom om eller utifrån de uppgifter som tillverkaren förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska tillverkaren utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som tillverkaren redan har vidtagit med tanke på faran. 
Tillverkaren ska på motiverad begäran av Transport- och kommunikationsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som Transport- och kommunikationsverket godkänner. Tillverkaren ska på begäran av Transport- och kommunikationsverket samarbeta med verket för att undanröja risker med produkter som tillverkaren har släppt ut på marknaden. 
15 § 
Auktoriserad representant 
Tillverkaren får genom en skriftlig fullmakt utse en representant för sig. 
En auktoriserad representant ska utföra de uppgifter som tillverkaren bemyndigat representanten att utföra. Representanten kan i fullmakten åtminstone bemyndigas att 
1) i tio år från det att produkten har släppts ut på marknaden bevara den kopia av EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen för att kunna uppvisa denna för den myndighet som ansvarar för tillsynen av denna lag, 
2) på motiverad begäran av Transport- och kommunikationsverket lämna alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven, och 
3) på begäran av Transport- och kommunikationsverket samarbeta med verket i åtgärder vars syfte är att undanröja risker med produkter som omfattas av representantens fullmakt. 
En auktoriserad representant får inte ges i uppgift att i enlighet med 10 § 1 mom. säkerställa att en produkt överensstämmer med kraven och upprätta teknisk dokumentation i anknytning till det. 
16 § 
Importörens skyldighet att försäkra sig om att en produkt överensstämmer med kraven och att dokumentation upprättas samt skyldighet att informera om brister 
En importör får endast släppa ut produkter som överensstämmer med kraven på marknaden. Innan en produkt släpps ut på marknaden ska importören säkerställa att tillverkaren har utfört en adekvat bedömning av överensstämmelse och upprättat teknisk dokumentation. Dessutom ska importören säkerställa att produkten är försedd med CE-märkning, att produkten åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och en instruktionsbok och att produkten är försedd med de märkningar som avses i 13 § och som gör att produkten kan spåras. 
Om importören har skäl att misstänka att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, får importören inte släppa ut produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten kan medföra fara, ska importören underrätta tillverkaren samt Transport- och kommunikationsverket om detta. 
Importören ska dessutom säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som importören har ansvar för produkten. 
18 § 
Importörens skyldighet att prova produkter 
Importören ska prova produkter som tillhandahålls på marknaden, när Transport- och kommunikationsverket begär provning för att det anser att provning behövs för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. 
Importören ska undersöka produkter som inte överensstämmer med kraven, klagomål som gäller produkter och återkallelser av produkter och vid behov föra bok över dem samt informera distributörerna om denna tillsyn och om åtgärder som den föranlett. 
19 § 
Importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna 
Om importören har skäl att misstänka att en produkt som denne har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, ska importören utan dröjsmål vidta åtgärder för att produkten ska bli överensstämmande med kraven, för att dra tillbaka den från marknaden eller för att vid behov återkalla produkten. 
Om importören får kännedom om eller utifrån de uppgifter som importören förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska importören utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som importören redan har vidtagit med tanke på faran. 
Importören ska på motiverad begäran av Transport- och kommunikationsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som Transport- och kommunikationsverket godkänner. Importören ska på begäran samarbeta med Transport- och kommunikationsverket för att undanröja risker med produkter som importören har släppt ut på marknaden. 
20 § 
Importörens skyldighet att bevara dokumentation 
Importören ska i tio år från det att en produkt har släppts ut på marknaden bevara en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen så att Transport- och kommunikationsverket har tillgång till dem. 
21 § 
Distributörens skyldigheter vid tillhandahållande av en produkt på marknaden 
När en distributör tillhandahåller en produkt på marknaden ska distributören vara omsorgsfull och beakta kraven i denna lag på tillbörligt sätt. 
Innan en produkt tillhandahålls på marknaden ska distributören kontrollera att produkten är försedd med CE-märkning och att produkten åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och en instruktionsbok. Distributören ska också kontrollera att produkten är försedd med de märkningar som avses i 12 och 17 § och som gör att produkten kan spåras. 
Om en distributör har skäl att misstänka att en produkt inte överensstämmer med kraven i denna lag, får distributören inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten kan medföra fara, ska distributören underrätta tillverkaren eller importören och Transport- och kommunikationsverket om saken. 
Distributören ska dessutom säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som distributören har ansvar för produkten. 
22 § 
Distributörens skyldighet att försäkra sig om korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna 
Om distributören har skäl att misstänka att en produkt som distributören tillhandahåller på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag, ska distributören försäkra sig om att det vidtas behövliga åtgärder för att få produkten att överensstämma med kraven, för att dra tillbaka den från marknaden eller vid behov återkalla produkten. 
Om distributören får kännedom om eller utifrån de uppgifter som distributören förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, ska distributören utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om saken och samtidigt lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de åtgärder som har vidtagits. 
Distributören ska på motiverad begäran av Transport- och kommunikationsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Distributören ska på begäran samarbeta med Transport- och kommunikationsverket för att undanröja risker med produkter som distributören har tillhandahållit på marknaden. 
24 § 
En privatimportörs skyldigheter före ibruktagandet av en produkt 
Om tillverkaren inte tar ansvar för att en produkt överensstämmer med kraven i denna lag, ska privatimportören före ibruktagandet av produkten säkerställa att den är konstruerad och tillverkad i enlighet med de väsentliga kraven.  
Privatimportören ansvarar för att det görs en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven, att det upprättas en EU-försäkran om överensstämmelse för produkten och att produkten förses med CE-märkning. Privatimportören ska säkerställa att produkten förses med namn och adress till det anmälda organ som har bedömt produktens överensstämmelse med kraven. 
Om den tekniska dokumentation som krävs inte fås från tillverkaren, ska privatimportören se till att den upprättas med hjälp av lämplig expertis. En privatimportör ska i tio års tid bevara den tekniska dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse så att Transport- och kommunikationsverket har tillgång till dem. Privatimportören ska på motiverad begäran av Transport- och kommunikationsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som myndigheten godkänner. Privatimportören ska på begäran samarbeta med Transport- och kommunikationsverket för att undanröja risker med den importerade produkten. 
25 § 
Uppgifter om verksamhetsutövare som har levererat produkter 
En verksamhetsutövare ska på begäran ge Transport- och kommunikationsverket uppgifter om de verksamhetsutövare som har levererat produkter till verksamhetsutövaren och som denne har levererat produkter till. 
En verksamhetsutövare ska bevara de uppgifter som avses i 1 mom. i tio år från det att produkten har levererats till verksamhetsutövaren eller verksamhetsutövaren har levererat produkten. 
En privatimportör ska på begäran visa Transport- och kommunikationsverket uppgifter om den verksamhetsutövare som har levererat en produkt till privatimportören. Privatimportören ska bevara uppgifterna i fråga i tio år från det att produkten har levererats till privatimportören. 
26 § 
Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna 
En verksamhetsutövare ska i sin marknadsföring lämna konsumenter och personer som kan jämställas med konsumenter de uppgifter som behövs för att dessa ska kunna bedöma de faror som är förenade med produkten. Verksamhetsutövaren ska också försäkra sig om att uppgifterna ges i begriplig form. Transport- och kommunikationsverket kan kräva att en verksamhetsutövare på ett lämpligt sätt förser konsumenterna med bruksanvisningar, instruktioner, varningar och andra uppgifter som behövs med tanke på avvärjande eller förebyggande av faror som är förenade med en produkt. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av de uppgifter som avses i 1 mom. 
27 § 
Beslut att utse anmälda organ 
Transport- och kommunikationsverket utser på ansökan de organ som har rätt att vara verksamma som anmälda organ vid bedömning av överensstämmelse. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till ansökan. 
I beslutet om utseende anges det anmälda organets kompetensområde, fastställs arrangemangen för tillsynen över organet samt uppställs vid behov andra krav, begränsningar och villkor som gäller organets verksamhet och som säkerställer att uppgifterna utförs på behörigt sätt. Ett anmält organ kan utses för viss tid eller tills vidare. 
Transport- och kommunikationsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om de anmälda organ som det har utsett och om senare betydande ändringar som gäller organen. Ett anmält organ får vara verksamt som anmält organ i enlighet med denna lag, om Europeiska kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater inte reser invändningar mot anmälan om att utse organet. Tidsfristen för invändningar är två veckor från det att anmälan har lämnats, om anmälan åtföljs av ett ackrediteringsintyg. Om det inte finns något ackrediteringsintyg, är tidsfristen för resande av invändningar två månader. Transport- och kommunikationsverket ska dessutom underrätta Europeiska kommissionen om de utvärderings- och tillsynsförfaranden som gäller de anmälda organen och om eventuella ändringar i dessa uppgifter. 
Den anmälan som avses i 3 mom. ska innehålla uppgifter om vilka bedömningar av överensstämmelse det anmälda organet utför och dess bedömningsmoduler, vilka produkter det anmälda organet bedömer samt ett intyg över organets kompetens. Om det anmälda organet inte har ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan, ska till anmälan fogas behövliga skriftliga bevis utifrån vilka det anmälda organets kompetens och tillsyn kan verifieras. 
30 § 
Anmälda organs uppgifter 
Ett anmält organ har till uppgift att säkerställa att de produkter som organet bedömer uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Ett anmält organ ska över bedömning utfärda relevanta intyg över överensstämmelse och EU-typintyg. 
En bedömning av överensstämmelse ska utföras så att den är proportionerlig och orsakar så lite olägenhet som möjligt för verksamhetsutövaren eller privatimportören. Det anmälda organet ska vara tillräckligt omsorgsfullt vid bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. 
Om ett anmält organ anser att en produkt inte överensstämmer med kraven, ska det kräva att tillverkaren eller privatimportören utför behövliga korrigerande åtgärder. Organet får i ett sådant fall inte utfärda ett intyg över överensstämmelse. 
Om det anmälda organet i samband med verksamhet som sker efter det att intyget har utfärdats anser att produkten inte längre överensstämmer med kraven, ska det kräva att tillverkaren utför korrigerande åtgärder och vid behov återkalla intyget tillfälligt eller tills vidare. Om inga korrigerande åtgärder utförs eller om de inte har den effekt som krävs, ska det anmälda organet enligt behov begränsa intyget eller återkalla det tills vidare. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om anmälda organs uppgifter och de dokument som ett anmält organ utfärdar i samband med bedömningen av en färdigbyggd produkt. 
31 § 
Dotterbolag och underleverantörer till ett anmält organ 
Ett anmält organ kan lägga ut delåtgärder inom utförandet av de uppgifter som avses i 30 § på en underleverantör eller ett dotterbolag, om underleverantören eller dotterbolaget uppfyller minimikriterierna enligt 28 § för att bli utsett till anmält organ och om underleverantören eller dotterbolaget utför uppgifterna i enlighet med de krav som anges i denna lag eller med stöd av den. Om åtgärder läggs ut på en underleverantör eller ett dotterbolag, ska det avtalas om saken med kunden. Det anmälda organet ansvarar för åtgärder som det lägger ut på en underleverantör eller ett dotterbolag. 
Det anmälda organet ska se till att Transport- och kommunikationsverket har tillgång till de dokument som gäller underleverantörens eller dotterbolagets kompetens och de bedömningsuppgifter som organet har lagt ut på dem. 
33 § 
Anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter 
Ett anmält organ ska trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) underrätta Transport- och kommunikationsverket om 
1) avslag, begränsning eller återkallande av intyg tillfälligt eller tills vidare, 
2) omständigheter som inverkar på tillämpningsområdet och villkoren för det anmälda organets verksamhet för bedömning av överensstämmelse, 
3) begäran om uppgifter i fråga om bedömningen av överensstämmelse som det har fått av den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över att denna lag iakttas, samt om 
4) annat sådant som är behövligt med tanke på tillsynen enligt denna lag. 
Dessutom ska det anmälda organet på begäran av Transport- och kommunikationsverket underrätta verket om de åtgärder för bedömning av överensstämmelse som har gjorts inom det anmälda organets ansvarsområde och eventuellt andra utförda åtgärder, inklusive gränsöverskridande åtgärder och underentreprenad. 
Ett anmält organ ska till andra anmälda organ som utför likadana bedömningar av överensstämmelse som gäller samma produkter lämna uppgifter om negativa resultat av bedömningarna och på begäran också om positiva resultat. Ett anmält organ ska till andra anmälda organ som avses i denna lag och anmälda organ som utsetts av en annan medlemsstat i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet lämna sådana uppgifter som behövs för organens samarbete. 
35 § 
Tillsyn över anmälda organ och återkallande av beslut att utse ett anmält organ 
Transport- och kommunikationsverket utövar tillsyn över de anmälda organens verksamhet. Transport- och kommunikationsverket har rätt att trots sekretessbestämmelserna få för utförandet av sitt tillsynsuppdrag behövliga uppgifter om organens förvaltning och ekonomi, om personalens tekniska kompetens och om bedömningar som organen har utfört samt om bedömningsförfaranden i enlighet med denna lag och om de intyg över överensstämmelse och de EU-typintyg som organen har utfärdat. 
Ett anmält organ ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om sådana förändringar i verksamheten som kan påverka förutsättningarna för organets verksamhet. 
Transport- och kommunikationsverket kan begränsa ett organs verksamhet eller återkalla sitt beslut att utse ett anmält organ för viss tid eller tills vidare, om det anmälda organet inte längre uppfyller kraven i 28 § eller om organet på ett väsentligt sätt handlar i strid med denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
Transport- och kommunikationsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om återkallande av beslut att utse anmälda organ. 
36 § 
Marknadstillsynsmyndigheter 
Transport- och kommunikationsverket övervakar att produkter som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk uppfyller vad som föreskrivs i denna lag och med stöd av den. 
Bestämmelser om marknadstillsyn och yttre gränskontroll i fråga om produkterna finns dessutom i förordningen om ackreditering och marknadskontroll. 
37 § 
Rätt till information 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att av verksamhetsutövare, privatimportörer och övriga som skyldigheterna i denna lag gäller få uppgifter som är nödvändiga för utövande av tillsynen. 
Rätten att få uppgifter gäller också sådana uppgifter som är nödvändiga för utförande av uppgifter enligt denna lag och som annars skulle vara sekretessbelagda på grund av att de gäller privat affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd. 
38 § 
Inspektionsrätt 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att få tillträde till ett område eller till en lokal eller något annat utrymme, om detta behövs med tanke på den övervakning som avses i denna lag, och att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver. Inspektionsrätten utsträcker sig dock inte till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektionen ska 39 § i förvaltningslagen iakttas. 
39 § 
Rätt att ta produkter för undersökning och provning 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att ta produkter för undersökning och provning, om det behövs med tanke på tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
Om en verksamhetsutövare eller privatimportör kräver det, ska en produkt som tagits för undersökning och provning och som har skadats repareras eller, om det inte är möjligt, ersättas enligt gängse pris, om det inte framgår att produkten strider mot vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. 
Om en produkt inte uppfyller vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga verksamhetsutövaren eller privatimportören att ersätta de nödvändiga och behövliga kostnaderna för anskaffning, undersökning och provning. De kostnader som ska ersättas ska dock stå i rimlig proportion till tillsynsåtgärderna och förseelsens art. 
Tagandet för undersökning och provning får dock inte utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektioner ska 39 § i förvaltningslagen iakttas. 
40 § 
Anlitande av utomstående sakkunniga 
Transport- och kommunikationsverket kan vid undersökningar och provningar som avses i 39 § samt vid riskbedömning anlita utomstående sakkunniga. En sakkunnig ska ha den sakkunskap och kompetens som behövs för uppgifterna i fråga. En utomstående sakkunnig ska vid behov inför Transport- och kommunikationsverket visa sin kompetens och påvisa att de tillämpade undersöknings- och provningsmetoderna är tillförlitliga. 
På en utomstående sakkunnig tillämpas vad som i 34 § föreskrivs om iakttagande av allmänna förvaltningslagar och om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. 
41 § 
Åläggande att korrigera brist 
Om Transport- och kommunikationsverket vid tillsynen konstaterar att en produkt, de dokument som gäller den eller de uppgifter som ges om den inte uppfyller vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan verket ålägga en verksamhetsutövare att inom utsatt tid vidta åtgärder för att få en produkt som släppts ut på marknaden, dokument som gäller produkten eller uppgifter som ges om den att överensstämma med kraven. Verksamhetsutövaren ska säkerställa att behövliga åtgärder genomförs på alla produkter som verksamhetsutövaren tillhandahåller på marknaden i övriga medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
Om det är fråga om en vattenfarkost som en privatimportör har importerat för eget bruk, ska Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål meddela denne vilka åtgärder som ska genomföras för att produkten ska överensstämma med kraven. Verket kan ålägga en privatimportör att åtgärda bristande överensstämmelse med kraven innan en produkt tas i bruk, om produkten inte överensstämmer med kraven. 
Åtgärder och tidsfrister som Transport- och kommunikationsverket ålägger med stöd av denna paragraf ska stå i rätt proportion till den fara som produkten medför. Verket ska meddela det behöriga anmälda organet om allvarliga brister som har upptäckts. 
42 § 
Åläggande om åtgärder för avvärjande eller minskning av fara 
Om den fara för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön som är förenad med en produkt på ett effektivt sätt kan avvärjas eller farans omfattning avsevärt minskas genom korrigerings-, rättelse- eller informationsåtgärder, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga verksamhetsutövaren eller privatimportören att vidta sådana åtgärder inom utsatt tid och på det sätt som verket bestämmer. 
Transport- och kommunikationsverket kan också bestämma att en försummad åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad. 
43 § 
Förbud mot tillverkning, import, tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden och ibruktagande 
Om en produkt är farlig för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda verksamhetsutövaren att tillverka eller importera produkten, tillhandahålla eller släppa ut den på marknaden eller ta den i bruk. Verket kan samtidigt ålägga verksamhetsutövaren att effektivt och omedelbart från marknaden dra tillbaka de farliga produkterna eller de produkter som inte stämmer överens med bestämmelserna. 
Verksamhetsutövaren är skyldig att för Transport- och kommunikationsverket inom den tid som verket utsatt lägga fram en utredning om hur utövaren har verkställt det åläggande att dra tillbaka produkterna från marknaden som förenats med förbudet enligt denna paragraf. Verksamhetsutövaren ska dessutom säkerställa att de behövliga åtgärderna genomförs på alla produkter som verksamhetsutövaren tillhandahåller på marknaden i övriga medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
Om en privatimportör inte vidtar de åtgärder som avses i 41 § 2 mom., kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användning eller ibruktagande av produkten. 
Transport- och kommunikationsverket ska meddela det behöriga anmälda organet om allvarliga brister som har upptäckts. 
Transport- och kommunikationsverket återkallar förbudet, när ärendet har fått ett slutligt avgörande eller när verket får en tillräcklig försäkran om att de omständigheter som föranlett förbudet har åtgärdats eller fått en lösning. 
44 § 
Temporärt förbud 
Om det är uppenbart att en produkt medför fara för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra, eller om verksamhetsutövaren eller privatimportören inte inom utsatt tid vidtar åtgärder som har ålagts med stöd av 41 §, kan Transport- och kommunikationsverket temporärt meddela ett i 43 § avsett förbud under den tid som ärendet utreds. 
Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ett temporärt förbud som det har meddelat. Ett temporärt förbud anses vara berättigat, om varken kommissionen eller någon av medlemsstaterna reser invändningar inom tre månader från det att underrättelsen har tagits emot. 
Transport- och kommunikationsverket återkallar förbudet, när ärendet har fått ett slutligt avgörande eller när verket får en tillräcklig försäkran om att de omständigheter som föranlett det temporära förbudet har åtgärdats eller fått en lösning. När ett temporärt förbud har meddelats ska Transport- och kommunikationsverket i första hand avgöra frågan om huruvida ett i 43 § avsett förbud ska meddelas och för egen del se till att de utredningar som behövs i ärendet görs utan dröjsmål. 
45 § 
Åläggande om att en produkt ska förstöras 
Om de förbud och ålägganden som avses i 41—44 § inte kan anses tillräckliga, kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att en produkt som verksamhetsutövaren har i sin besittning eller en produkt som lämnats tillbaka till verksamhetsutövaren med stöd av 46 § ska förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder i fråga om produkten. 
46 § 
Åläggande om reparation eller byte av en produkt eller om hävning av köp 
När Transport- och kommunikationsverket med stöd av 43 § har meddelat ett förbud beträffande en produkt, kan verket ålägga verksamhetsutövaren att i fråga om sådana produkter som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk vidta åtgärder för att avvärja den fara som hänför sig till produkten och trygga produktinnehavarens rättsliga ställning. 
Genom ett åläggande enligt 1 mom. kan en verksamhetsutövare förpliktas att 
1) reparera produkten så att den fara som föranleds av ett fel eller en brist i dess konstruktion eller sammansättning eller av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om den avvärjs, 
2) återta en produkt som kan äventyra säkerheten och hälsan för människor eller medföra fara för egendom eller miljön samt i stället ge en likadan eller likartad ofarlig produkt, eller 
3) häva köpet. 
Transport- och kommunikationsverket kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även när ett förbud som avses i 43 § inte kan meddelas på grund av att produkterna i fråga inte längre finns hos verksamhetsutövaren och det finns vägande skäl att meddela åläggandet. 
47 § 
Åläggande att lämna information 
Om Transport- och kommunikationsverket har meddelat ett förbud enligt 43 eller 44 § eller ett åläggande enligt 46 §, kan verket inom den tid och på det sätt som det bestämmer förelägga verksamhetsutövaren att informera om förbudet eller åläggandet samt om den risk som är förenad med produkten eller användningen av den och om konsumenternas rättigheter. 
Transport- och kommunikationsverket kan på verksamhetsutövarens bekostnad informera om de frågor som avses i 1 mom., om verksamhetsutövaren inte har iakttagit verkets åläggande eller om det på grund av sakens brådskande natur finns vägande skäl för detta informerande. 
48 § 
Meddelanden till Europeiska kommissionen och medlemsstaterna 
Transport- och kommunikationsverket ska underrätta Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om resultaten av den tillsyn som verket utövat och de åtgärder som det har ålagt, om verket anser att produktens bristande överensstämmelse med kraven inte gäller endast Finlands territorium. 
49 § 
Åtgärder i fråga om produkter vars bristande överensstämmelse med kraven har konstaterats i andra medlemsstater 
Om Transport- och kommunikationsverket får vetskap om att det i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har ålagts en temporär åtgärd som anses berättigad, ska Transport- och kommunikationsverket vidta behövliga åtgärder för att avlägsna en produkt som inte överensstämmer med kraven från den finländska marknaden. 
50 § 
Vite 
Ett förbud eller åläggande som Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av 41—47 § ska förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är onödigt. 
Transport- och kommunikationsverket kan förena skyldigheten att lämna uppgifter enligt 26 §, den uppgiftsskyldighet som avses i 6 § 6 mom. samt den skyldighet att lämna uppgifter som anges i 37 § med vite. 
Vite som avses i 1 och 2 mom. döms ut av förvaltningsdomstolen på ansökan av Transport- och kommunikationsverket. 
I fråga om vite, tvångsutförande och avbrytande tillämpas i övrigt viteslagen (1113/1990). 
51 § 
Tillsynsavgifter 
Transport- och kommunikationsverket kan bestämma att verksamhetsutövaren eller privatimportören ska betala verket en avgift enligt det självkostnadsvärde som avses i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) för de kostnader som föranletts av inspektioner som varit behövliga på grund av tillsynen över efterlevnaden av ålägganden och förbud som meddelats med stöd av 41—46 §. Närmare bestämmelser om avgiften utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
52 § 
Tillsynsmyndigheternas rätt att få uppgifter från andra myndigheter och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter 
Transport- och kommunikationsverket och Tullen har trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter som behövs för tillsynen enligt denna lag. 
Trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får uppgifter som erhållits vid utförandet av uppdrag enligt denna lag och som omfattas av sekretess lämnas ut till 
1) åklagaren, polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen för förebyggande eller utredning av brott, 
2) miljövårds- och konsumentskyddsmyndigheterna samt Olycksutredningscentralen i fall där den handling som överlåts innehåller sådana uppgifter som myndigheten behöver för att utföra sina uppdrag, och 
3) andra staters behöriga myndigheter och internationella organ för uppfyllande av sådana förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens regelverk eller på internationella avtal som är bindande för Finland. 
53 § 
Allmän styrning och tillsyn 
Transport- och kommunikationsverket svarar för den allmänna styrningen av samt tillsynen över tillämpningen av denna lag. Transport- och kommunikationsverket övervakar efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den. 
Tullen övervakar efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den vid import av produkter från länder utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
55 § 
Ändringssökande 
I Transport- och kommunikationsverkets beslut om att utse ett anmält organ och återkallande av ett sådant beslut samt i Transport- och kommunikationsverkets beslut om förbud som avses i 43 § får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
I övriga beslut av Transport- och kommunikationsverket och beslut av Tullen och ett anmält organ får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. I ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.  
I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller återkallande av ett beslut om att utse ett anmält organ eller som gäller ett förbud som avses i 43 § får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övriga beslut som meddelats av förvaltningsdomstolen får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Ändring i ett temporärt förbud som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av 44 § får inte sökas separat genom besvär. 
Ett beslut som Transport- och kommunikationsverket har fattat med stöd av 41—43 och     45—47 § ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. 
Ändring i ett avgiftsbeslut som Transport- och kommunikationsverket har fattat med stöd av 51 § får sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
31. 
Lag 
om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden (40/2015) 2—5 § som följer: 
2 § 
IMSBC-koden tillämpas också på fartyg som transporterar i koden avsedda fasta bulklaster i inrikes fart. Med inrikes fart avses trafik mellan finska hamnar. Med inrikes fart jämställs trafik till Viborg via Saima kanal och därtill direkt anslutna ryska vattenområden och trafik mellan Vichrevoj och Viborg. 
Transport- och kommunikationsverket får i enskilda fall på skriftlig ansökan bevilja undantag från tillämpningen av IMSBC-koden i fråga om fartyg som transporterar i koden avsedda fasta bulklaster i inrikes fart, under förutsättning att iakttagandet av koden skulle medföra oskälig olägenhet eller oskäliga kostnader och skulle vara omotiverat i förhållande till den obetydliga risken för miljöskada. Transport- och kommunikationsverket får dock förena ett beslut avseende ett undantag med villkor om lasttransport och lasthantering som med tanke på sjöfartssäkerheten är behövliga och som trots undantaget måste iakttas på fartyget. 
Transport- och kommunikationsverket får i ett enskilt fall på skriftlig ansökan och under de förutsättningar som anges i SOLAS-konventionen bevilja undantag från tillämpningen av IMSBC-koden på fartyg med en bruttodräktighet under 500. 
3 § 
Avlastaren ska lämna fartygets befälhavare eller dennes representant och vid behov Transport- och kommunikationsverket uppgifter om lasten och testningsintyg som grundar sig på prov som tagits av lasten genom tillförlitliga provtagningsmetoder, i enlighet med vad som bestäms i IMSBC-koden. 
Transport- och kommunikationsverket är den behöriga myndigheten att utföra de åtgärder som avses i IMSBC-koden i fråga om sådana ämnen som inte har uppräknats i koden. 
Transport- och kommunikationsverket får för genomförandet av SOLAS-konventionen och IMSBC-koden meddela närmare tekniska föreskrifter om 
1) säker hantering och transport av lasten, 
2) identifiering och klassificering av lasten, 
3) lämnande av lastinformation, 
4) tagande av prov av lasten, 
5) testningsintyg som gäller lasten samt andra handlingar. 
4 § 
Bestämmelserna om de avgifter som enligt denna lag ska tas ut för Transport- och kommunikationsverkets prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Närmare bestämmelser om avgifterna utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. 
5 § 
I beslut som Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av denna lag får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Begäran om omprövning ska göras hos Transport- och kommunikationsverket. 
Beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag. 
32. 
Lag 
om ändring av luftfartslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i luftfartslagen (864/2014) 1, 2, 3—11, 16—20, 22, 33—44, 46—51, 53, 55, 57, 61, 72, 75—79, 81—84, 86—88, 90—93, 95, 97, 98, 102, 104—106, 109, 110 a, 111, 113—116, 118, 120—122, 124, 126, 128 a, 128 b, 129, 139, 141, 143, 146, 148, 150—161, 166—168, 170, 172, 173 och 178—181 §, 
av dem 3, 7, 47, 153, 178 och 181 § sådana de lyder delvis ändrade i lagarna 61/2016 och 320/2018, 11, 42 och 158 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 61/2016, 16, 17, 19, 20, 22, 50, 51, 122, 141, 146, 148 och 160 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 320/2018, 46 och 143 § sådana de lyder i lag 320/2018, 79 § sådan den lyder i lag 263/2017, 97, 110 a, 111, 126, 129 och 157 § sådana de lyder i lag 61/2016, 118 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1145/2001, 525/2011 och 61/2016, 128 a och 128 b § sådana de lyder i lag 282/2018 och 168 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1242/2016, som följer: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Vid luftfart inom finskt territorium ska denna lag iakttas, om inte något annat följer av Europeiska unionens förordningar eller av internationella förpliktelser som är bindande för Finland. 
Om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland, ska 
1) denna lag iakttas även vid luftfart utanför finskt territorium med ett finskt luftfartyg eller med stöd av ett drifttillstånd som beviljats i Finland, 
2) bestämmelserna i 4, 10, 13, 14 och 16 kap. samt i 153 och 154 § tillämpas på finländska leverantörer av flygtrafiktjänst även utanför finskt territorium, 
3) bestämmelserna i 3, 4, 5 och 13 kap. samt i 170 § iakttas vid luftfart med utländska luftfartyg även utanför finskt territorium, om tillsynen över flygsäkerheten eller bedrivandet av flygverksamhet genom ett giltigt avtal i fråga om ett enskilt luftfartyg och dess besättning har överförts på Transport- och kommunikationsverket och om den operatör som råder över ett sådant luftfartyg med stöd av hyresavtal eller något annat sådant avtal har sin bonings- eller hemort eller sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Finland. 
Trots vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska 59 § och 178 § 10 punkten tillämpas, om luftfartygets första ankomstställe är beläget inom finskt territorium. 
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) Chicagokonventionen konventionen angående internationell civil luftfart (FördrS 11/1949), 
2) ECAC Europeiska civila luftfartskonferensen, 
3) Eurocontrol Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst enligt den internationella konventionen om samarbete för luftfartens säkerhet (Eurocontrol) (FördrS 70/2000), 
4) EASA-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91, 
5) slotförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 545/2009 om ändring av förordning (EEG) nr 95/93 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser, 
6) luftfartyg en anordning som kan få bärkraft i atmosfären genom luftens reaktioner med undantag av luftens reaktioner mot mark- eller vattenytan, 
7) behörighet ett särskilt villkor, en särskild begränsning eller en särskild rättighet som har fogats till ett certifikat eller ett behörighetsbevis, 
8) underhåll alla former av översyn, reparation, inspektion, modifiering eller åtgärdande av fel på luftfartyg eller en komponent, eller en kombination av dessa, med undantag för tillsyn före flygning, 
9) drifttillstånd en deklaration eller ett certifikat som avses i artikel 30.1 i EASA-förordningen och som visar att de som bedriver flygverksamhet har förmåga och möjligheter att på ett betryggande sätt fullgöra de skyldigheter som sammanhänger med deras rättigheter i fråga om sådan luftfartsverksamhet som avses i tillståndet, 
10) militära luftfartsmyndigheten den myndighetsenhet för militär luftfart som finns i anslutning till flygstaben, 
11) militär luftfart luftfart för militära ändamål eller luftfart med militära luftfartyg, 
12) militärt luftfartyg luftfartyg som införts i det militära luftfartsregistret, 
13) samverkande flygplats en flygplats med fasta flygtrafikledningstjänster där det, utöver civil luftfart, permanent finns försvarsmaktens trupper, ledningsorgan och anläggningar, 
14) militär trafikflygplats en flygplats med fasta flygtrafikledningstjänster och som drivs endast för militär luftfart, 
15) militär flygplats landområde som tillfälligt har anordnats för start eller landning endast för den militära luftfarten; den militära flygplatsen kan vara en flygplats, en reservlandningsplats eller ett stigområde som försvarsmakten tillfälligt har tagit i bruk, 
16) statlig luftfart luftfart med statsluftfartyg, 
17) statsluftfartyg luftfartyg som används för Tullens, polisens, Gränsbevakningsväsendets eller räddningsväsendets uppgifter; med statsluftfartyg avses även luftfartyg som används för andra än i denna punkt och i 11 punkten avsedda statliga uppdrag, 
18) medlemsstat medlemsstater i Europeiska unionen, 
19) tredjeland andra än medlemsstater i Europeiska unionen, 
20) flygplats ett bestämt område på land eller vatten eller på en fast struktur på land eller på en fast eller flytande struktur på vatten, som är avsett att användas helt eller delvis för landning, start och manövrering av luftfartyg till lands och på vattnet, 
21) modellflygplan anordning som är avsedd att flygas utan förare och som används för hobby eller sport, 
22) obemannat luftfartyg luftfartyg som är avsett att flygas utan förare, 
23) fjärrstyrt luftfartyg obemannat luftfartyg som styrs från en fjärrstyrningsplats, 
24) cell för luftrumsplanering en cell som avses i kommissionens förordning (EG) nr 2150/2005 om gemensamma regler för en flexibel användning av luftrummet (FUA-förordningen) och som ansvarar för det löpande arbetet med luftrumsplanering och för vilken en eller flera medlemsstater har ansvaret. 
Till en flygplats hör 
1) på vattenområden de kajplatser eller andra förtöjningsplatser med anslutning till manöverområdet, 
2) räddningsvägar och de skyddsområden, hinderbegränsade ytor eller andra områden som krävs för driften, användningen och säkerhetsövervakningen av flygplatsen, 
3) de byggnader, konstruktioner och anordningar som behövs för verksamheten på flygplatsen. 
3 § 
Behöriga myndigheter 
Utöver vad som i denna lag föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets uppgifter, är Transport- och kommunikationsverket behörig nationell myndighet enligt följande av Europeiska unionens rättsakter: 
1) rådets direktiv 96/67/EG om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (marktjänstdirektivet), 
2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (förordningen om skyddsregler) och de förordningar som utfärdats med stöd av den, 
3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordningen), 
4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (förordningen om tillhandahållande av tjänster), 
5) EASA-förordningen och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, 
6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007 (händelseförordningen), 
7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 598/2014 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i unionen inom en välavvägd strategi och om upphävande av direktiv 2002/30/EG (förordningen om flygplatsbuller). 
Dessutom svarar Transport- och kommunikationsverket för de myndighetsuppgifter som avses i slotförordningen. 
Transport- och kommunikationsverket är också den luftfartsmyndighet som avses i Finlands internationella luftfartsavtal och om vilken det föreskrivs i 173 §. 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten, beviljas polismän tillstånd och godkännanden av chefen för den enhet som ansvarar för polisverksamheten. Gränsbevakningsmän beviljas motsvarande tillstånd och godkännanden av chefen för en förvaltningsenhet vid Gränsbevakningsväsendet och tullmän av chefen för Tullens bevakningsavdelning eller av en av chefen utsedd person. 
4 § 
Flygsäkerhetsprogram för Finland 
Transport- och kommunikationsverket ska göra upp och fastställa ett nationellt flygsäkerhetsprogram med beaktande av de standarder som avses i Chicagokonventionen samt Europeiska unionens flygsäkerhetsprogram. 
Luftfartens aktörer ska i sin verksamhet beakta det nationella flygsäkerhetsprogrammet och målen för det samt uppföljningen av dessa. 
5 § 
Meddelande av föreskrifter som gäller trafikregler för luftfart 
Transport- och kommunikationsverket meddelar beträffande trafikreglerna för luftfart sådana närmare föreskrifter som krävs enligt de standarder som avses i Chicagokonventionen om hur trafikregler för luftfart som utfärdats inom Europeiska unionen ska tillämpas i Finland. Transport- och kommunikationsverket ska avtala med försvarsmakten om dessa föreskrifter till den del de hänför sig till verksamhetsförutsättningarna för militär luftfart. 
Inom militär luftfart får avvikelser göras från de regler och föreskrifter som avses i 1 mom. när det gäller 
1) luftfartyg som utför territoriella övervakningsuppdrag, 
2) luftfartyg som utför uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten, frånsett uppgifter som hänför sig till utbildning eller övning, 
3) områden som avskilts enbart för militär användning. 
Försvarsmakten ansvarar för säkerheten under det avvikande förfarandet. Försvarsmakten ska med Transport- och kommunikationsverket avtala om hur leverantören av flygtrafikledningstjänster ges anvisningar om dessa avvikande förfaranden. 
När det gäller militär luftfart ska de föreskrifter som hänför sig till verksamheten enligt 2 mom. ges av försvarsmakten. I fråga om dessa har kommendören för flygvapnet den högsta beslutanderätten. 
6 § 
Militär luftfart 
Utöver vad som föreskrivs i 5 § får försvarsmakten för ordnande av försvaret och skötseln av de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten meddela föreskrifter om den egna militära luftfartsverksamheten och internationell militär luftfart i Finland i enlighet med vad som föreskrivs nedan. 
Den militära luftfartsmyndigheten kan för att trygga säkerheten inom den militära luftfarten meddela föreskrifter om nationell militär luftfart och internationell militär luftfart i Finland i enlighet med vad som föreskrivs nedan. 
Om inte något annat föreskrivs i denna lag, jämställs den militära luftfartsmyndigheten med Transport- och kommunikationsverket när det gäller frågor som uteslutande gäller flygsäkerheten inom den militära luftfarten. 
Kommendören för flygvapnet ansvarar för genomförandet av och säkerheten inom den militära luftfarten. 
Närmare bestämmelser om den militära luftfartsmyndigheten får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
7 § 
Preciseringar och undantag som gäller militär luftfart 
På militär luftfart tillämpas bestämmelserna i denna lag och i lagen om transportservice (320/2017) med följande preciseringar och undantag: 
1) den militära luftfartsmyndigheten för de register som avses i 2 kap. när det gäller militär luftfart och beslutar om registrens utformning och innehåll; på de militära luftfartsregistren tillämpas inte det som i 26 och 28 § föreskrivs om utlämnande av uppgifter, 
2) militära luftfartyg förses med nationalitetsbeteckning och dessutom med specialbeteckning,  
3) den militära luftfartsmyndigheten meddelar föreskrifter om krav på luftvärdighet och beviljande av luftvärdighetsbevis i fråga om militär luftfart; den militära luftfartsmyndigheten utfärdar typcertifikat för finska militära luftfartyg, 
4) den militära luftfartsmyndigheten beslutar om kraven för den organisation som ansvarar för de militära luftfartygens luftvärdighet och flygtrafiktjänstsystemens konstruktions-, tillverknings- och underhållsorganisation samt beviljar inom militär luftfart tillstånd och godkännanden i anslutning till luftvärdighet och flygtrafiktjänstsystem, 
5) den militära luftfartsmyndigheten ställer krav som gäller utbildningsorganisationen för underhållspersonal för militära luftfartyg och flygtrafiktjänstsystem, 
6) den militära luftfartsmyndigheten ställer krav som gäller förfarandena för behörighet och tillstånd för personal som arbetar i uppgifter inom den militära luftfarten, 
7) för att medicinsk lämplighet ska konstateras för personal i militär luftfart förutsätts det att sökanden uppfyller de medicinska, psykologiska och fysiologiska krav som följer av den militära luftfartens särskilda kravnivå; försvarsmakten meddelar närmare föreskrifter om medicinsk lämplighet, 
8) försvarsmakten meddelar föreskrifter om förberedelse och genomförande av flygningar i anslutning till militär luftfart; den militära luftfartsmyndigheten meddelar föreskrifter om handlingar som ska medföras i militära luftfartyg, 
9) för lufttransport krävs inget separat tillstånd inom den militära luftfarten, 
10) bruksflygtillstånd krävs inte för bruksflyg med militära luftfartyg; den militära luftfartsmyndigheten beviljar tillstånd för bruksflyg med ett finskt eller utländskt civilt luftfartyg som sker på beställning av försvarsmakten samt ställer krav som gäller tillstånden, 
11) för militär flygutbildning som försvarsmakten själv ger krävs inte flygutbildningstillstånd; föreskrifter om utbildningen meddelas av försvarsmakten; för militär flygutbildning som ges av någon annan än försvarsmakten krävs flygutbildningstillstånd som beviljas av den militära luftfartsmyndigheten; de krav som gäller tillstånden ställs av den militära luftfartsmyndigheten, 
12) flyguppvisnings- och flygtävlingstillstånd för den militära luftfarten beviljas av försvarsmakten; flyguppvisningstillstånd eller flygtävlingstillstånd krävs inte för den militära luftfartens uppvisningar eller enskilda konstflygningsuppvisningar som försvarsmakten genomför med finska militära luftfartyg enligt militärorder; föreskrifter om tillstånden meddelas av försvarsmakten, 
13) föreskrifter om användningen av militära flygplatser och konstruktioner som reserverats uteslutande för militär luftfart meddelas av försvarsmakten; den militära luftfartsmyndigheten uppställer säkerhetskrav som gäller byggande av militära flygplatser och flygverksamhet samt beviljar tillstånd och godkännanden för ibruktagande och användning av militära trafikflygplatser och militära flygplatser, 
14) Transport- och kommunikationsverket ska avtala med försvarsmakten om samordning av kraven på luftfartsskydd för den civila luftfarten med kraven på verksamhetsförutsättningarna för militär luftfart på trafikflygplatser efter att ha hört flygplatsoperatören, 
15) personal som deltar i militär flygtjänstgöring har en i 102 § 1 mom. avsedd tillträdesrätt på basis av sina arbetsuppgifter; försvarsmakten utfärdar behörighets- eller besättningskort som behövs för vistelse på trafikflygplatser och för passagekontroll; flygplatsoperatören ska bevilja personal som deltar i militär flygtjänstgöring körtillstånd och vid behov ge därtill hörande utbildning, 
16) försvarsmakten meddelar föreskrifter om flygmetoder och flygtrafiktjänst vid militär luftfart; den militära luftfartsmyndigheten uppställer säkerhetskrav som gäller planering av flygprocedurer vid militär luftfart och flygtrafiktjänst samt beviljar tillstånd och godkännanden i anslutning till flygprocedurerna; i fråga om samordningen av civil och militär luftfart ska försvarsmakten höra Transport- och kommunikationsverket, 
17) de bullerutsläpp och andra utsläpp som den militära luftfarten orsakar ska vara så små som möjligt med hänsyn till de militära luftfartygens användningsändamål och verksamhet, 
18) på militär luftfart tillämpas inte det som i denna lag föreskrivs om försäkring, 
19) situationer som avses i 118 och 125 § och som uteslutande gäller militär luftfart ska anmälas till försvarsmakten. 
Närmare bestämmelser om sådan märkning av militära luftfartyg som avses i 1 mom. 2 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet. 
8 § 
Statlig luftfart och undantag som gäller statsluftfartyg 
Bestämmelserna i denna lag tillämpas på statlig luftfart. Om det inte finns några hinder med tanke på flygsäkerheten, får det genom förordning av statsrådet för värnande om allmän ordning och säkerhet föreskrivas om undantag från 3 och 4 kap. när det gäller utförande av uppdrag som en myndighet förelagts att utföra med statsluftfartyg. 
Statsluftfartyg som utför territoriella övervakningsuppdrag eller uppdrag inom ett område som är förbjudet för annan luftfart eller som tillfälligt avskilts för luftfart för statens behov får avvika från trafikreglerna för luftfart och från Transport- och kommunikationsverkets övriga luftfartsföreskrifter när uppdragets art förutsätter det, om det avvikande förfarandet är planerat och genomförs utan att flygsäkerheten äventyras. Transport- och kommunikationsverket ska avtala med Gränsbevakningsväsendet om de föreskrifter som hänför sig till verksamhetsförutsättningarna för statlig luftfart. Luftfartygets operatör ska komma överens med Transport- och kommunikationsverket om principerna för hur det avvikande förfarandet genomförs. 
Ett statsluftfartyg kan utrustas med specialanordningar, i fråga om vilka den myndighet som använder luftfartyget ska svara för godkännande, användning och tillsyn. Transport- och kommunikationsverket kan för statsluftfartyg medge sådana enskilda smärre och tekniska undantag från bestämmelserna i denna lag som gäller specialutrustning som luftfartygets användningsändamål kräver. 
9 § 
Undantag i fråga om vissa andra luftfartyg och anordningar 
Bestämmelserna i denna lag tillämpas på sådana luftfartyg och anordningar som avses i denna paragraf. Om det inte finns några hinder med hänsyn till flygsäkerheten, får Transport- och kommunikationsverket medge smärre undantag från bestämmelserna i 2—7 kap. i fråga om 
1) ultralätta luftfartyg, 
2) luftfartyg av klar historisk betydelse, 
3) luftfartyg som särskilt har konstruerats eller ombyggts för forskningsändamål, försöksändamål eller vetenskapliga ändamål, 
4) amatörbyggda luftfartyg, 
5) luftfartyg som ursprungligen konstruerats för militära ändamål. 
Bestämmelserna i 2—4 och 7 kap. tillämpas inte på följande luftfartyg och anordningar: 
1) tyngdpunktsstyrda ultralätta flygplan eller motordrivna fallskärmar, 
2) glidare med en maximal tommassa på högst 80 kilogram för ensitsiga eller 100 kilogram för tvåsitsiga, inklusive sådana med fotstart, 
3) övriga luftfartyg som har en maximal tommassa inklusive bränsle på högst 70 kilogram; med övriga luftfartyg avses dock inte obemannade luftfartyg. 
Om det inte finns några hinder med hänsyn till flygsäkerheten, får Transport- och kommunikationsverket medge smärre undantag från bestämmelserna i 5 och 6 kap. i fråga om luftfartyg och anordningar som avses i 2 mom. 
Obemannade luftfartyg får avvika från trafikreglerna för luftfart inom ett område som är förbjudet för annan luftfart eller som avskilts för flygning med obemannade luftfartyg, om det avvikande förfarandet är planerat och genomförs utan att flygsäkerheten äventyras. 
Om konsekvenserna för säkerheten och miljön förutsätter det och om inte något annat följer av EASA-förordningen, får Transport- och kommunikationsverket i fråga om luftfartyg och anordningar enligt 2 mom. samt sportfallskärmar och flygskärmar liksom hobby- eller sportmodellflygplan meddela föreskrifter av teknisk natur och driftsföreskrifter samt föreskrifter om de kunskaper och färdigheter samt den erfarenhet och ålder som förutsätts av förarna. När föreskrifterna bereds ska riksomfattande amatörorganisationer inom luftfartsbranschen höras. 
10 § 
Rätt till luftfart inom finskt territorium 
Ett luftfartyg som används för luftfart inom finskt territorium ska ha finsk nationalitet eller nationalitet i en annan stat som tillträtt Chicagokonventionen eller ett särskilt tillstånd av Transport- och kommunikationsverket, om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland. Detta krav gäller dock inte luftfartyg som avses i 9 § 2 mom. Bestämmelser om användning av en främmande stats militära luftfartyg och statsluftfartyg inom finskt territorium finns i territorialövervakningslagen (755/2000). 
Transport- och kommunikationsverket får bevilja ett tillstånd enligt 1 mom., om det är fråga om 
1) tillfällig trafik med ett luftfartyg från en stat som inte har tillträtt Chicagokonventionen, 
2) överförings-, test-, demonstrations-, uppvisnings- eller tävlingsflygningar med ett oregistrerat luftfartyg, 
3) en eller flera flygningar med en oregistrerad och obemannad fri luftballong, 
4) sådan användning av luftfartyg som är jämförbar med användning enligt 1—3 punkten. 
11 § 
Områden där luftfart är inskränkt och farliga områden 
Genom förordning av statsrådet får luftfart begränsas eller förbjudas ovanför objekt och områden som är viktiga för statens ledning, försvaret, gränskontrollen, räddningsuppgifter eller beredskapen eller ovanför områden som är av riksintresse för att skydda miljön. Transport- och kommunikationsverket får av särskilda skäl bevilja tillstånd för luftfart inom förbjudna områden efter att ha hört företrädare för dem som ska skyddas genom inrättandet av områdena. Närmare bestämmelser om hörande utfärdas genom förordning av statsrådet. Om ett förbjudet område har inrättats för att skydda en anläggning, är dock sådan luftfart tillåten som har direkt samband med service av eller annan verksamhet vid och nyttjande av anläggningen. Inom restriktionsområden är luftfart tillåten endast med tillstånd av försvarsmakten eller enligt särskilda villkor som ställs av försvarsmakten. 
Genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter eller beslut kan sådana områden där verksamhet som äventyrar luftfartygens flygsäkerhet utövas under särskilda tidpunkter betecknas som farliga områden. Områdeskontrollen ska underrättas om när utövandet av sådan verksamhet som äventyrar luftfartygens flygsäkerhet inleds och avslutas inom farliga områden. Cellen för luftrumsplanering enligt FUA-förordningen får dessutom av särskilda skäl bestämma och beteckna områden som tillfälliga farliga områden för en tid av högst två veckor, förutsatt att anvisningar om betecknandet finns i den handbok som styr luftrumsplaneringen och som nämns i 107 § 2 mom. 
Av skäl som är nödvändiga för flygsäkerheten, försvaret, territorialövervakningen, polisverksamheten, räddningsuppgifter, säkerhetsutredningar eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt gränssäkerheten får Transport- och kommunikationsverket begränsa eller förbjuda luftfarten inom ett visst område för en tid av högst två veckor. I 167 § föreskrivs om rätt att ingripa i ett luftfartygs färd i de fall som kräver omedelbart ingripande. 
Cellen för luftrumsplanering ska på det sätt som den anser vara ändamålsenligt begränsa eller förbjuda luftfarten inom ett visst område 
1) på framställning av en räddningsmyndighet, en polismyndighet, en militärmyndighet, Gränsbevakningsväsendet eller Tullen, flyg- eller sjöräddningscentralen, strålsäkerhetscentralen eller en luftfartsmyndighet för en tid av högst tre dygn, om det är nödvändigt för flygsäkerheten, försvaret, polisverksamheten, räddningsuppgifter, säkerhetsutredningar eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller gränssäkerheten, 
2) på eget initiativ för en tid av högst ett dygn, om det för detta finns ett exceptionellt och särskilt vägande skäl som gäller flygsäkerheten eller försvaret. 
Cellen för luftrumsplanering ska utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om förbudet eller begränsningen. 
16 § 
Luftfartygs registreringsbeteckning och registreringsbevis 
För att få finsk nationalitet ska ett luftfartyg införas i trafik- och transportregistret eller det militära luftfartsregistret i Finland, om inte något annat föreskrivs nedan i denna lag. Transport- och kommunikationsverket ska ge luftfartyget en registreringsbeteckning och som intyg över registreringen av ett luftfartyg utfärda ett registreringsbevis och ett interimistiskt registreringsbevis över en interimistisk registrering av ett luftfartyg. 
Ett luftfartyg ska märkas med nationalitets- och registreringsbeteckningar. Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter av teknisk natur om nationalitets- och registreringsbeteckningarna och märkningen av dem. 
17 § 
Registreringsrätt 
Ett luftfartyg får införas i trafik- och transportregistret i Finland om dess ägare, innehavare eller operatör är bosatt eller, om det är fråga om en juridisk person, har sin hemort i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland. 
Om luftfartygets ägare, innehavare eller operatör är bosatt eller, om det är fråga om en juridisk person, har sin hemort i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Finland, är en ytterligare förutsättning för registrering att luftfartygets huvudsakliga avgångsplats är i Finland. En sådan ägare, innehavare eller operatör ska ha ett behörigt ombud i Finland. 
Transport- och kommunikationsverket kan dock av särskilda skäl registrera ett luftfartyg i Finland, om luftfartyget har tillräcklig operativ anknytning till Finland och luftfartygets ägare, innehavare eller operatör har ett behörigt ombud i Finland. 
Ett luftfartyg som har införts i luftfartygsregistret i en annan stat får inte registreras i Finland. 
18 § 
Ansökan om registrering 
Luftfartygets ägare ska ansöka om registrering hos Transport- och kommunikationsverket. I ansökan ska uppges de uppgifter som nämns i 13 § 1 och 2 mom. samt i 14 § 1 och 2 mom., och ansökan ska åtföljas av utredning om förvärvet eller om grunden för besittnings- eller nyttjanderätten till luftfartyget och om att rätt enligt 17 § att registerföra luftfartyget i Finland föreligger. 
19 § 
Interimistisk registrering 
Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan och av särskilda skäl registrera ett luftfartyg interimistiskt för överförings- och testflygningar och för utbildning av besättningen. 
Också luftfartyg som är under byggnad får införas i trafik- och transportregistret interimistiskt, om byggarbetet har kommit så långt att luftfartyget kan identifieras. 
20 § 
Förändringar i registeruppgifterna 
Luftfartygets ägare ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om förändringar, och anmälan ska åtföljas av tillräcklig utredning för att identifiera och verifiera de förändrade uppgifterna, om 
1) de uppgifter enligt V avd. 2 kap i lagen om transportservice som ska införas i registret förändras, 
2) det sker en förändring i de förutsättningar för registrering som gäller bonings- eller hemort enligt 17 § 1 eller 2 mom. eller avgångsplats enligt 17 § 2 mom. 
Har ett luftfartyg för längre tid än 30 dagar överlåtits till någon annan för att användas av denne för egen räkning, ska överlåtaren anmäla detta till Transport- och kommunikationsverket. Anmälan enligt detta moment ska åtföljas av en avtalshandling eller anmälan som undertecknats av parterna eller en kopia av en sådan. 
Ett luftfartygs ägare, innehavare eller operatör kan, när ägande-, besittnings- eller nyttjanderätten har upphört, anmäla detta för införande i registret. Anmälan ska åtföljas av utredning om att rätten har upphört och uppgift om den nya ägaren, innehavaren eller operatören. 
Anmälan om ändringar som avses i 1 och 2 mom. ska göras till Transport- och kommunikationsverket inom 14 dagar. Om anmälan inte har gjorts, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av luftfartyget. 
22 § 
Avförande av luftfartyg ur trafik- och transportregistret 
Ett luftfartyg ska avföras ur trafik- och transportregistret 
1) på ansökan av ägaren, 
2) om Transport- och kommunikationsverket efter att ha gett ägaren tillfälle att bli hörd konstaterar att den förutsättning som gäller bonings- eller hemort enligt 17 § 1 mom. eller avgångsplats enligt 17 § 2 mom. inte längre uppfylls, eller om det inte längre finns särskilda skäl enligt 17 § 3 mom. att låta luftfartyget kvarstå i registret. 
Transport- och kommunikationsverket kan avföra ett luftfartyg ur trafik- och transportregistret när luftfartyget har förstörts, skrotats eller försvunnit, om inte ägaren inom en av Transport- och kommunikationsverket utsatt tid på minst sex månader har lagt fram hinder mot att luftfartyget avförs ur registret. 
Är ett luftfartyg intecknat eller har det gjorts en anteckning om att det är utmätt eller föremål för någon säkringsåtgärd, förutsätts för avförande ur registret dessutom ett skriftligt samtycke av inteckningshavaren eller den som ansökt om utmätningen eller säkringsåtgärden. Har en flygplatsoperatör hindrat ett luftfartyg från att starta i enlighet med 165 § 2 mom. och anmält detta till Transport- och kommunikationsverket, förutsätts ett skriftligt samtycke av flygplatsoperatören för avförande ur registret. 
33 § 
Luftvärdighet 
Ett luftfartyg ska vara luftvärdigt när det används för luftfart. Ett luftfartyg betraktas som luftvärdigt om det har konstruerats, tillverkats, utrustats och underhållits så att det på ett betryggande sätt kan användas för luftfart samt i fråga om sina egenskaper även i övrigt är sådant. 
För att säkerställa en tillräcklig nivå på flygsäkerheten meddelar Transport- och kommunikationsverket, utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen samt med beaktande av principerna enligt EASA-förordningen och de förordningar som kommissionen antagit med stöd av den, närmare föreskrifter om konstruktion, tillverkning, utrustning och underhåll av samt egenskaper hos luftfartyg och deras anordningar och komponenter och om innehållet i och övriga arrangemang i anslutning till de inspektioner och prov som krävs för godkännande. 
För att avhjälpa säkerhetsproblem som uppdagats i samband med användningen av luftfartyg eller deras anordningar och komponenter meddelar Transport- och kommunikationsverket dessutom vid behov sådana luftvärdighetsdirektiv av teknisk natur och driftsföreskrifter som förutsätts för flygsäkerheten. 
34 § 
Upprätthållande av luftvärdighet 
Ägaren, innehavaren eller operatören av ett luftfartyg som används för luftfart ska se till att luftfartyget är luftvärdigt. För att uppfylla detta krav ska ägaren, innehavaren eller operatören se till att 
1) alla fel och skador som påverkar säker användning repareras, 
2) luftfartyget underhålls i enlighet med dess godkända underhållsprogram, 
3) luftvärdighetsdirektiv och övriga föreskrifter som påverkar fortsatt luftvärdighet iakttas, 
4) de föreskrifter som Transport- och kommunikationsverket meddelat med anledning av säkerhetsproblem iakttas, 
5) reparationer och ändringar som gäller luftfartyget, anordningarna och komponenterna görs så att luftfartyget, anordningarna och komponenterna uppfyller de krav som anges i eller uppställs med stöd av 33 §, 
6) det efter underhållet görs en testflygning med luftfartyget, om det inte går att försäkra sig om luftfartygets luftvärdighet på något annat sätt. 
Det är förbjudet att flyga med ett luftfartyg, om 
1) det inte är luftvärdigt, 
2) nödutrustning och annan utrustning som behövs för att använda luftfartyget inte har installerats korrekt eller inte är i användbart skick, eller 
3) det granskningsbevis avseende luftvärdighet som avses i 37 eller 38 § inte är giltigt. 
Luftfartygets ägare, innehavare eller operatör kan genom avtal överföra de uppgifter som avses i 1 mom. eller en del av dem på en i 35 § avsedd organisation som svarar för luftvärdighet. När det är fråga om ett luftfartyg med en startmassa på minst 2 730 kilogram och som inte är av enkel konstruktion, ska en i 35 § avsedd organisation som svarar för luftvärdighet sköta de uppgifter som avses i 1 mom. eller så ska ett annat motsvarande arrangemang som godkänns av Transport- och kommunikationsverket göras om förvaltningen av uppgifterna. 
Luftfartygets underhållsprogram och ändringar i det ska godkännas av Transport- och kommunikationsverket eller den organisation som svarar för luftvärdigheten. Underhållsprogrammet för ett luftfartyg av enkel konstruktion och med en högsta tillåten startmassa på mindre än 2 730 kilogram ska godkännas av luftfartygets ägare, innehavare eller operatör, som svarar för luftfartygets luftvärdighet. 
35 § 
Organisationer som svarar för luftvärdighet 
Transport- och kommunikationsverket ska på ansökan godkänna en fysisk eller juridisk person som en organisation som svarar för luftvärdighet, om personen i fråga har den yrkeskunniga personal som krävs för upprätthållande och övervakning av luftfartygs luftvärdighet, behövliga arbetsredskap och arbetslokaler, arbetsmetoder, ett kvalitetssystem och anvisningar. Godkännandet beviljas för viss tid eller tills vidare med hänsyn till praxis för motsvarande godkännanden i de andra medlemsstaterna. Transport- och kommunikationsverket ska övervaka verksamheten vid de organisationer som svarar för luftvärdighet. 
För att säkerställa en tillräcklig nivå på flygsäkerheten meddelar Transport- och kommunikationsverket, utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen och utifrån EASA-förordningen och de förordningar som kommissionen antagit med stöd av den, närmare föreskrifter om yrkesskickligheten för personalen vid organisationer som svarar för luftvärdighet samt om behövliga arbetsredskap, arbetslokaler, arbetsmetoder, kvalitetssystem och anvisningar. 
Bestämmelser om administrativa påföljder i samband med tillsyn över organisationer som svarar för luftvärdighet finns i 14 kap. 
36 § 
Uppgifter om luftvärdighet 
Ägaren, innehavaren eller operatören ska se till att uppgifter om underhållet av luftfartyget och dess anordningar och komponenter registreras och förvaras i den tekniska bokföringen över luftfartyget så att det när som helst går att försäkra sig om luftfartygets luftvärdighet. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om den tekniska bokföringen över luftfartyg. 
Ägaren, innehavaren, operatören eller den som fått i uppdrag att ha hand om luftfartygets underhåll och dess luftvärdighetsförvaltning ska utan dröjsmål underrätta Transport- och kommunikationsverket om omständigheter som kan ha väsentlig betydelse för luftfartygets luftvärdighet. 
Transport- och kommunikationsverket har rätt att av luftfartygets ägare, innehavare, operatör och den som fått i uppdrag att ha hand om luftfartygets underhåll eller dess luftvärdighetsförvaltning få alla uppgifter som behövs för tillsynen över luftvärdigheten. 
37 § 
Luftvärdighetsbevis och granskningsbevis avseende luftvärdighet 
Transport- och kommunikationsverket beviljar luftvärdighetsbevis för luftfartyg som har konstaterats uppfylla luftvärdighetskraven enligt 33 §. 
Luftvärdighetsbeviset åtföljs av ett granskningsbevis avseende luftvärdighet. Granskningsbeviset beviljas för viss tid. 
Luftvärdighetsbeviset och granskningsbeviset avseende luftvärdighet kan förenas med sådana villkor som behövs för trygg användning av luftfartyget och som gäller särskilda användningsförhållanden. 
Transport- och kommunikationsverket godkänner ett utländskt luftvärdighetsbevis eller granskningsbevis avseende luftvärdighet, om luftfartyget uppfyller de krav som gäller för att ett finländskt bevis ska beviljas. 
38 § 
Flygtillstånd 
Trots bestämmelserna i 33 och 34 § kan Transport- och kommunikationsverket för viss tid bevilja tillstånd till att ett luftfartyg används för luftfart för prövning av luftfartygets egenskaper, även om fartygets luftvärdighet inte är fullt klarlagd. Transport- och kommunikationsverket kan bevilja ett motsvarande tillstånd för överföringsflygningar eller även i övrigt av andra motsvarande särskilda skäl, även om luftfartyget inte helt uppfyller kraven på luftvärdighet. 
Transport- och kommunikationsverket kan i stället för ett luftvärdighetsbevis bevilja ett flygtillstånd för ett luftfartyg som inte har påvisats uppfylla kraven enligt 33 §, men som anses uppfylla kraven på flygsäkerhet med hänsyn till det planerade användningsändamålet. Tillståndet ska åtföljas av ett granskningsbevis avseende luftvärdighet som beviljats för viss tid. 
Flygtillståndet och granskningsbeviset avseende luftvärdighet kan förenas med sådana villkor som behövs för säker användning av luftfartyget. 
Transport- och kommunikationsverket kan godkänna luftfart med ett luftfartyg som har ett utländskt tillstånd, om förutsättningarna i 1 och 2 mom. uppfylls. 
39 § 
Tillsyn över luftvärdighet 
Transport- och kommunikationsverket ska utöva tillsyn över att luftfartyg samt deras anordningar och komponenter uppfyller kraven på luftvärdighet enligt 33 §. Transport- och kommunikationsverket har rätt att inspektera och besiktiga ett luftfartyg och förordna att testflygningar ska flygas med det. Luftfartygets ägare, innehavare och operatör svarar för ordnandet av testflygningar och för kostnaderna för dem. 
Vid tillsynen över luftvärdighet kan Transport- och kommunikationsverket som hjälp anlita en i 35 § avsedd organisation som svarar för luftvärdighet eller andra inhemska eller utländska sakkunniga. 
För fastställande av och tillsyn över luftvärdighet meddelar Transport- och kommunikationsverket vid behov närmare föreskrifter av teknisk natur och föreskrifter om förfaranden i fråga om 
1) de besiktningar som utförs av verket, 
2) innehållet i och arrangemangen för de luftvärdighetsgranskningar som organisationer som svarar för luftvärdighet utför när de biträder Transport- och kommunikationsverket, 
3) innehållet i och arrangemangen för inspektioner för fortsatt brukstid för ett luftfartyg och andra särskilda inspektioner samt om den som utför inspektionerna. 
40 § 
Beviljande och förnyande av granskningsbevis avseende luftvärdighet 
På grundval av en luftvärdighetsgranskning som utförts av en organisation som svarar för luftvärdighet och på grundval av organisationens rekommendation beviljar eller förnyar Transport- och kommunikationsverket ett granskningsbevis avseende luftvärdighet, om luftfartyget vid granskningstidpunkten uppfyller kraven för beviljande av ett luftvärdighetsbevis eller flygtillstånd. Transport- och kommunikationsverket kan också bestämma att en organisation som svarar för luftvärdighet och som biträder Transport- och kommunikationsverket i enlighet med 39 § 2 mom. beviljar eller förnyar ett granskningsbevis avseende luftvärdighet på de villkor som Transport- och kommunikationsverket anger särskilt. 
Kan inte ett granskningsbevis avseende luftvärdighet eller en rekommendation skäligen fås av den organisation som svarar för luftvärdighet, kan Transport- och kommunikationsverket på grundval av sin besiktning bevilja ett luftvärdighetsbevis eller ett i 38 § 2 mom. avsett flygtillstånd, om luftfartyget vid besiktningstidpunkten uppfyller kraven för beviljande av ett luftvärdighetsbevis eller flygtillstånd. 
41 § 
Återkallande av luftvärdighetsbevis, granskningsbevis avseende luftvärdighet och flygtillstånd 
Transport- och kommunikationsverket kan återkalla ett luftvärdighetsbevis, ett granskningsbevis avseende luftvärdighet eller ett flygtillstånd eller förbjuda att ett luftfartyg används för luftfart, om verket vid tillsynen konstaterar eller har grundad anledning att misstänka att luftfartyget inte är luftvärdigt eller att det inte längre uppfyller kraven på flygsäkerhet och om det inte inom en skälig tid som Transport- och kommunikationsverket bestämmer görs eller visas vara luftvärdigt eller uppfyller eller visas uppfylla kraven på flygsäkerhet. 
Om villkor som behövs för flygsäkerheten har ställts för beviljande, förnyande eller godkännande av flygtillstånd eller granskningsbevis avseende luftvärdighet och om dessa villkor inte har följts, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av luftfartyget för luftfart till dess att villkoren har uppfyllts. 
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. ska tillämpas på återkallande av sådant godkännande av ett utländskt luftfartyg som avses i 37 § 4 mom. 
42 § 
Konstruktion, tillverkning och underhåll 
För konstruktion, tillverkning och underhåll av luftfartyg och dess anordningar och komponenter krävs godkännande av Transport- och kommunikationsverket. Ett godkännande ska beviljas sådana konstruktörer, tillverkare eller underhållare som har den yrkeskunniga personal som krävs för uppgifterna, behövliga arbetsredskap samt arbetslokaler, arbetsmetoder, ett kvalitetssystem och anvisningar. Beroende på arbetets omfattning och svårighetsgrad kan Transport- och kommunikationsverkets godkännande vara 
1) ett godkännande av en konstruktions-, tillverknings- eller underhållsorganisation, 
2) ett flygmekanikercertifikat, eller 
3) ett godkännande för en person för en viss uppgift som kräver särskild yrkeskunskap. 
För en konstruktör krävs det inte godkännande, om det är fråga om 
1) konstruktion som gäller en mindre modifiering eller reparation, 
2) konstruktion av ett luftfartyg för vilket det inte ansöks om luftvärdighetsbevis eller konstruktion av anordningar eller komponenter till ett sådant luftfartyg, eller 
3) konstruktion som gäller en modifiering eller reparation i ett luftfartyg för vilket det inte ansöks om luftvärdighetsbevis eller för vilket det har utfärdats ett flygtillstånd i stället för ett luftvärdighetsbevis. 
För en tillverkare krävs det inte godkännande, om det är fråga om ett luftfartyg där minst 51 procent är byggt av en amatör eller en amatörförening utan vinstsyfte, för vederbörandes egna syften och utan något kommersiellt syfte. 
För en underhållare krävs inte godkännande av Transport- och kommunikationsverket, om underhållaren har motsvarande godkännande i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller ett godkännande som beviljats i luftfartygets konstruktionsstat. Transport- och kommunikationsverket kan besluta att det inte krävs godkännande för den som utför underhåll, om det är fråga om 
1) begränsat underhåll av ett privat luftfartyg av enkel konstruktion med en högsta tillåten startmassa på mindre än 2 730 kilogram, 
2) begränsat underhåll av ett segelflygplan eller en varmluftsballong, 
3) underhåll av ett luftfartyg för vilket det har utfärdats ett flygtillstånd i stället för ett luftvärdighetsbevis, 
4) ett arbete som utförs under uppsikt av den som godkänts att utföra underhåll. 
För att säkerställa en tillräcklig nivå på flygsäkerheten meddelar Transport- och kommunikationsverket, utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen samt med beaktande av principerna enligt EASA-förordningen och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, närmare föreskrifter om konstruktörerna, tillverkarna och dem som utför underhåll i fråga om 
1) personalens utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet, 
2) prov och intyg som krävs för att fastställa yrkesskickligheten, 
3) arbetsredskap och arbetslokaler, 
4) arbetsmetoder, kvalitetssystem och anvisningar. 
För underlag för luftfartyg och för underlag för modifiering och reparation av luftfartyg krävs godkännande av Transport- och kommunikationsverket, om inte Transport- och kommunikationsverket beslutar något annat. Transport- och kommunikationsverket meddelar närmare föreskrifter om underlagen med beaktande av motsvarande krav i Europeiska unionens lagstiftning, och kan befria underlag från kravet på godkännande, om godkännandet inte är behövligt för flygsäkerheten. 
Bestämmelser om administrativa påföljder i samband med tillsyn över godkännanden som beviljats för konstruktion, tillverkning och underhåll finns i 14 kap. 
43 § 
Utbildningsorganisationer för underhållspersonal 
Utbildningsorganisationer för underhållspersonal kan ansöka om godkännande hos Transport- och kommunikationsverket. Ett godkännande ska beviljas en utbildningsorganisation om den har den yrkeskunniga personal som krävs för uppgifterna, behövliga utbildningslokaler och utbildningshjälpmedel, ett utbildningsprogram och ett kvalitetssystem. Transport- och kommunikationsverket övervakar organisationernas verksamhet. 
För att säkerställa en tillräcklig nivå på flygsäkerheten meddelar Transport- och kommunikationsverket, utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen samt utifrån EASA-förordningen och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, närmare föreskrifter om utbildningsorganisationerna för underhållspersonal i fråga om 
1) personalens utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet, 
2) arbetsmetoder, kvalitetssystem och anvisningar. 
Bestämmelser om administrativa påföljder i samband med tillsyn över utbildningsorganisationer för underhållspersonal finns i 14 kap. 
44 § 
Utsläpp 
Ett motordrivet luftfartyg ska vara konstruerat, tillverkat, utrustat och underhållet så att luftfartygets buller och annat utsläpp inte medför skada för miljön eller avsevärd miljöstörning. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov utifrån de standarder som avses i Chicagokonventionen närmare föreskrifter av teknisk natur om buller och övriga utsläpp. 
Bestämmelser om driftsrestriktioner av bullerskäl vid flygplatser finns i 12 kap. 
46 § 
Tillståndsgivare 
Transport- och kommunikationsverket beviljar tillstånd, om inte något annat följer av 163 §. Medicinska intyg kan dock beviljas av en flygläkare, ett flygmedicinskt centrum eller Transport- och kommunikationsverket. Ett tillstånd ska beviljas om sökanden uppfyller förutsättningarna för erhållande av tillståndet. Ett tillstånd beviljas för viss tid om inte något annat föreskrivs nedan. 
47 § 
Förutsättningar för att tillstånd ska beviljas och tillståndsslag 
För att följande tillstånd ska beviljas förutsätts det att sökanden i fråga om ålder, hälsa, kunskaper, färdigheter, utbildning och erfarenhet uppfyller behörighetskraven för det aktuella tillståndsslaget: 
1) certifikat för underhållspersonal, 
2) certifikat jämte behörigheter för flygtrafiktjänstpersonal, 
3) medicinskt intyg, 
4) certifikat för flygläkare, 
5) kabinbesättningsintyg och medicinsk rapport för kabinbesättning, 
6) godkännande för teckengivare. 
För att säkerställa flygsäkerheten meddelar Transport- och kommunikationsverket, utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen samt utifrån EASA-förordningen och de förordningar som kommissionen antagit med stöd av den eller utifrån Eurocontrols normer, närmare föreskrifter om behörighetskrav för tillstånd, ansökan om tillstånd och tillståndens giltighetstider. 
Ett tillstånd ska dock inte beviljas om sökanden inte är lämplig att inneha tillståndet. En sökande ska anses olämplig att inneha ett tillstånd, om sökanden 
1) trots en anmärkning eller varning fortsätter att bryta mot bestämmelserna eller föreskrifterna om luftfart, 
2) genom att i väsentlig grad eller upprepade gånger bryta mot bestämmelserna eller föreskrifterna om luftfart visar bristande vilja eller förmåga att följa dessa, 
3) genom sin tidigare verksamhet har visat sådan allmän likgiltighet gentemot bestämmelserna eller föreskrifterna att det finns anledning att misstänka att sökanden inte förmår eller vill följa de bestämmelser och föreskrifter som är av väsentlig betydelse för säkerheten inom luftfarten. 
I tillståndet anges vilka uppgifter innehavaren har rätt att utföra. Tillståndet kan förenas med villkor som behövs för upprätthållande av flygsäkerheten. 
Med avvikelse från vad som i språklagen (423/2003) föreskrivs om språk som används hos myndigheter kan Transport- och kommunikationsverket ordna prov på engelska i de kunskaper och färdigheter som krävs för att tillstånd ska beviljas. 
48 § 
Förutsättningar för beviljande av ett medicinskt intyg 
För att ett medicinskt intyg ska beviljas förutsätts det att sökanden uppfyller de medicinska krav som Transport- och kommunikationsverket ställt och som motsvarar de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen eller Eurocontrols normer och rekommendationer eller bestämmelserna i EASA-förordningen och de förordningar som kommissionen antagit med stöd av den. 
Ett medicinskt intyg beviljas för viss tid enligt de standarder, normer och rekommendationer som avses i 1 mom., om det inte finns särskilda skäl att avvika från detta. För att ett medicinskt intyg ska beviljas och förnyas krävs det att personen godkänts vid en undersökning av en flygläkare. 
Godkända flygläkare eller företagsläkare ska lämna utlåtanden om bedömningen av medicinsk lämplighet samt kopior av det medicinska intyget eller av den medicinska rapporten för kabinbesättning till Transport- och kommunikationsverket. På begäran ska också flygmedicinsk dokumentation, flygmedicinska bedömningar och andra uppgifter som behövs lämnas till Transport- och kommunikationsverket. 
49 § 
Skyldighet att anmäla omständigheter som inverkar på behörigheten och fastställande av behörighet 
De som ansöker om tillstånd ska till en auktoriserad flygläkare, en företagsläkare eller Transport- och kommunikationsverket anmäla sådana omständigheter som de fått kännedom om och som inverkar på deras behörighet. De som innehar tillstånd ska till Transport- och kommunikationsverket anmäla sådana omständigheter som de fått kännedom om och som inverkar på deras behörighet. Om de omständigheter som inverkar på tillståndshavarens behörighet påverkar tillståndshavarens förutsättningar att sköta uppgifter enligt detta kapitel, ska tillståndshavaren anmäla förändringarna i behörigheten till sin arbetsgivare. 
Om det finns anledning att misstänka att sökanden eller tillståndshavaren inte uppfyller förutsättningarna för att ett medicinskt intyg ska beviljas, kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att denne ska genomgå läkarkontroller och andra undersökningar för att klarlägga hälsotillståndet. 
Om det finns anledning att misstänka att sökanden eller tillståndshavaren inte uppfyller de krav på kunskaper och färdigheter som förutsätts för att ett tillstånd ska beviljas, kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att denne ska genomgå teoriprov, kontrollflygningar och andra kontroller. 
Den som ansöker om eller innehar ett tillstånd svarar för avgifter och andra kostnader för de kontroller, undersökningar och prov som avses i 2 och 3 mom. 
50 § 
Transport- och kommunikationsverkets rätt att få upplysningar 
För bedömning av förutsättningarna för att bevilja, förnya och återkalla ett tillstånd har Transport- och kommunikationsverket trots sekretessbestämmelserna rätt att ur straffregistret, bötesregistret och justitieförvaltningens informationssystem med uppgifter om brottmål som är föremål för åtalsprövning samt av förundersökningsmyndigheterna få sådana uppgifter om sökanden eller tillståndshavaren som gäller äventyrande av trafiksäkerheten vid luftfart, grovt äventyrande av trafiksäkerheten vid framförande av ett motordrivet fordon, förande eller styrande av luftfartyg eller annat fortskaffningsmedel på det sätt som avses i 23 kap. i strafflagen och användning av alkohol eller annat berusningsmedel i sådana uppgifter inom markorganisationen som påverkar flygsäkerheten samt upplysningar om pågående förundersökning, åtalsprövning eller rättegång avseende sådana gärningar liksom om straff som dömts ut för nämnda gärningar och andra påföljder för dem. 
Den läkare som undersökt den som ansöker om eller innehar ett tillstånd, den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) som har behandlat eller behandlar den som ansöker om eller innehar ett tillstånd och den sammanslutning och inrättning för sjuk- eller hälsovård där den som ansöker om eller innehar ett tillstånd har vårdats eller vårdas ska trots sekretessbestämmelserna på begäran lämna Transport- och kommunikationsverket upplysningar om omständigheter som eventuellt inverkar på erhållandet av eller giltigheten för ett tillstånd. 
En läkare, en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården och en sammanslutning och inrättning för sjuk- eller hälsovård som avses i 2 mom. får trots sekretessbestämmelserna även utan en begäran underrätta Transport- och kommunikationsverket om sina misstankar om att den som ansöker om eller innehar ett tillstånd inte uppfyller de hälsomässiga förutsättningarna för tillståndet. Innan en anmälan görs ska den som ansöker om eller innehar ett tillstånd informeras om rätten att göra anmälan och om hälsotillståndets inverkan på funktionsförmågan hos dem som deltar i luftfartsverksamhet. 
Av en anmälan enligt 3 mom. får framgå endast 
1) att den som anmälan gäller eventuellt inte uppfyller de hälsokrav som uppställs i fråga om tillståndet, och 
2) vilka ytterligare åtgärder läkaren föreslår för en närmare klarläggning av hälsotillståndet eller dess konsekvenser för funktionsförmågan. 
Uppgifterna kan översändas via ett gränssnitt eller annars i elektronisk form. 
51 § 
Utländska certifikat 
Transport- och kommunikationsverket erkänner persontillstånd som beviljats utomlands och som krävs för en viss uppgift i enlighet med de internationella förpliktelser som är bindande för Finland. 
Utländska certifikat kan godkännas om de villkor som anges i detta kapitel uppfylls. 
Av de skäl som anges i 143 eller 144 § kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att ett utländskt tillstånd som har godkänts i Finland inte berättigar till sådan verksamhet som avses i tillståndet inom finskt territorium, ombord på finska luftfartyg eller vid luftfart med stöd av ett drifttillstånd som har beviljats i Finland. 
53 § 
Certifikat, behörigheter och godkännanden samt medicinska intyg för flygbesättningen och piloter för fjärrstyrda luftfartyg 
Medlemmarna av luftfartygets flygbesättning och de som styr fjärrstyrda luftfartyg ska ha 
1) av Transport- och kommunikationsverket eller den i 163 § avsedda organisationen för sportflygverksamhet beviljade eller godkända certifikat, behörigheter eller godkännanden som uppgiften kräver samt ett medicinskt intyg, eller 
2) i en främmande stat utfärdade certifikat, behörigheter och godkännanden som uppgiften kräver och medicinska intyg, vilka i Finland, i enlighet med internationella förpliktelser som är bindande för Finland, erkänns motsvara de som avses i 1 punkten. 
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte på förare av luftfartyg och anordningar som avses i 9 § 2 mom. 
Med avvikelse från 1 mom. 1 punkten behöver inte andra medlemmar av luftfartygets flygbesättning än luftfartygets befälhavare ha de certifikat, behörigheter eller godkännanden som uppgiften kräver när det gäller skolflygningar eller kontrollflygningar som hänför sig till erhållande av sådana certifikat, behörigheter eller godkännanden. 
55 § 
Luftfartygs och fjärrstyrningsplatsers besättning 
Ett luftfartyg och dess fjärrstyrningsplats ska vara tryggt bemannade när luftfartyget används för luftfart. Ägaren, innehavaren eller operatören svarar för att fartyget är bemannat på ett betryggande sätt. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. och i 4 kap. meddelar Transport- och kommunikationsverket sådana närmare föreskrifter som förutsätts för flygsäkerheten och som baserar sig på de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen och på EASA-förordningen och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, kompletterade med undantag och tillägg av geografiska, klimatologiska och trafikmässiga skäl eller för att samordna internationell praxis med förhållandena i Finland, i fråga om följande: 
1) luftfartygets befälhavare, flygbesättning och annan besättning samt fjärrstyrningsplatsens besättning som förutsätts för flyguppdraget, 
2) certifikat, behörigheter, behörighetsbevis, rättigheter, godkännanden och medicinska intyg som krävs av flygbesättningen och av dem som styr fjärrstyrda luftfartyg, 
3) utbildning och erfarenhet som krävs av besättningen, 
4) maximala arbets- och flygtider samt minimivilotider. 
57 § 
Förberedelse och genomförande av flygningar 
Innan en flygning börjar ska luftfartygets eller anordningens befälhavare försäkra sig om att luftfartyget är luftvärdigt eller att anordningen är luftvärdig och att flygningen även i övrigt har förberetts enligt gällande bestämmelser och föreskrifter. 
Befälhavaren ska se till att flygningen genomförs på ett betryggande sätt och att bestämmelserna, föreskrifterna, villkoren enligt drifttillståndet, bruksflygtillståndet eller flygutbildningstillståndet och den av luftfartsmyndigheten godkända flyghandboken iakttas under flygningen. 
Medlemmarna av besättningen, inklusive besättning vid fjärrstyrningsplatsen för fjärrstyrda luftfartyg och spanare, ska utföra de uppgifter som ålagts besättningen i flyghandboken och i drifttillståndet, bruksflygtillståndet eller flygutbildningstillståndet, om inte luftfartygets befälhavare bestämmer något annat om uppgiftsfördelningen. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela sådana närmare föreskrifter som säkerheten kräver och som baserar sig på de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen, på ECAC:s och Eurocontrols normer samt på bestämmelserna i EASA-förordningen och i de förordningar som kommissionen antagit med stöd av den, kompletterade med undantag och tillägg av geografiska, klimatologiska och trafikmässiga skäl eller för att samordna internationell praxis med förhållandena i Finland, i fråga om följande: 
1) planering av och förberedelser inför en flygning, 
2) genomförande av en flygning och verksamhet under flygningen, 
3) specialutrustning som krävs för den aktuella flygningen, 
4) omedelbara åtgärder efter flygningen, 
5) fallskärmshoppning, 
6) avancerad flygning, 
7) flygbogsering, 
8) spridning av ämnen eller fällning av föremål, och 
9) säker användning av luftfartyg som kan framföras på vatten. 
61 § 
Luftfartygs handlingar 
I ett finskt luftfartyg ska följande handlingar finnas när det används för luftfart: 
1) ett giltigt registreringsbevis, 
2) ett giltigt luftvärdighetsbevis eller flygtillstånd som utfärdats med stöd av 38 §, 
3) en utredning över luftfartygets obligatoriska försäkringsskydd, 
4) de av luftfartygets typ och flygningen beroende övriga handlingar som behövs för en säker flygning och för myndigheternas tillsyn över flygningen. 
I ett utländskt luftfartyg och ett luftfartyg som inte har registrerats ska följande handlingar finnas när det används för luftfart inom finskt territorium: 
1) ett giltigt registreringsbevis som utfärdats i en stat som tillträtt Chicagokonventionen eller ett i 10 § 1 mom. avsett tillstånd av Transport- och kommunikationsverket att använda luftfartyget inom finskt territorium, 
2) ett giltigt luftvärdighetsbevis enligt bilaga 8 till Chicagokonventionen eller ett av Transport- och kommunikationsverket erkänt flygtillstånd, 
3) en utredning över luftfartygets obligatoriska försäkringsskydd, 
4) de av luftfartygets typ och flygningen beroende övriga handlingar som behövs för en säker flygning och för myndigheternas tillsyn över flygningen. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter om de handlingar som krävs för ett obemannat luftfartyg, med hänsyn till utvecklingen av den internationella lagstiftningen och Europeiska unionens lagstiftning. De handlingar som krävs för ett obemannat luftfartyg ska förvaras på fjärrstyrningsplatsen, om inte Transport- och kommunikationsverket bestämmer något annat. 
72 § 
Flyguppvisningar och flygtävlingar 
För ordnande av flyguppvisningar eller flygtävlingar krävs ett tillstånd av Transport- och kommunikationsverket när 
1) evenemanget ordnas på en flygplats, 
2) programmet omfattar avancerad flygning, eller 
3) evenemanget har utländska deltagare. 
För att tillstånd ska beviljas förutsätts det att sökanden har den organisation och personal som krävs för att uppvisningen eller tävlingen ska kunna genomföras på ett betryggande sätt. Dessutom förutsätts det att den materiel som används vid det evenemang som avses i tillståndet, de som uppträder vid flyguppvisningen eller tävlingsdeltagarna, flygprogrammen och säkerhetsarrangemangen vid evenemanget uppfyller kraven enligt gällande bestämmelser och föreskrifter. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar de närmare föreskrifter om förutsättningarna för erhållande av flyguppvisningstillstånd och flygtävlingstillstånd som behövs för att evenemangen ska kunna ordnas på ett betryggande sätt. Föreskrifterna kan gälla 
1) dimensionering och yrkesskicklighet i fråga om organisation och personal för innehavare av flyguppvisningstillstånd eller flygtävlingstillstånd, 
2) materiel som används vid det evenemang som avses i flyguppvisningstillståndet eller flygtävlingstillståndet, personer som uppträder vid flyguppvisningen, de uppträdandes flygprogram och tävlingsdeltagare, samt 
3) verksamhetsmetoder för innehavare av flyguppvisningstillstånd eller flygtävlingstillstånd, säkerhetsarrangemang vid evenemangen samt arrangörens samverkan med flygtrafiktjänstorgan och andra myndigheter än luftfartsmyndigheterna. 
Flyguppvisningstillstånd och flygtävlingstillstånd ska beviljas, om sökanden uppfyller förutsättningarna enligt denna paragraf och de förutsättningar som föreskrivits med stöd av 3 mom. Flyguppvisningstillstånd och flygtävlingstillstånd beviljas särskilt för varje evenemang eller evenemangsserie. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter som behövs för att sådana flyguppvisningar och flygtävlingar som inte kräver separat tillstånd ska kunna ordnas på ett betryggande sätt. Föreskrifterna kan gälla anmälan om evenemanget, arrangörens ansvariga personer och verksamhetsmetoder, säkerhetsarrangemang vid evenemanget samt samverkan med flygtrafiktjänstorgan och andra myndigheter än luftfartsmyndigheterna. 
75 § 
Definitioner 
I detta kapitel avses med 
1) trafikflygplats en flygplats med fasta flyginformations-, alarmerings-, flygrådgivnings- och flygkontrolltjänster, 
2) flygplats för lätta luftfartyg en flygplats som används för flygverksamhet med segel- och motorsegelflygplan, luftskepp, varmluftsballonger och andra lätta luftfartyg som Transport- och kommunikationsverket anger närmare, 
3) annat område som tjänar luftfarten ett område där det finns från flygplatsområdet avskilda byggnader, konstruktioner eller anordningar som tjänar luftfarten, 
4) intyg över godkännande av trafikflygplats ett tillstånd som bekräftar att trafikflygplatsens operatör och dess personal har den yrkesskicklighet och organisation och de verksamhetsmetoder som krävs för att säkerställa att lufttrafiken är tillräckligt säker och att trafikflygplatsen stämmer överens med gällande bestämmelser och föreskrifter, 
5) tillstånd till drift av flygplats ett tillstånd som bekräftar flygplatsens organisation och verksamhetsvillkor och dess överensstämmelse med gällande bestämmelser och föreskrifter, 
6) manöverområde en del av flygplatsen som är avsedd för start, landning och taxning med luftfartyg och som inte hör till stationsplattan, och 
7) stationsplatta en del av flygplatsen som är avsedd för lastning och lossning av passagerare, post och gods samt för tankning, uppställning eller underhåll av luftfartyg. 
76 § 
Användning av flygplatser och andra områden 
För start och landning med luftfartyg får användas endast flygplatser eller sådana områden som avses i 2 mom. Förbudet att använda andra områden gäller inte nödlägen, nödlandningar eller andra därmed jämförbara situationer och inte heller start och landning med obemannade luftfartyg eller militära helikoptrar, andra statliga helikoptrar eller, vid räddningsflygningar, handräckningsflygningar och operativa flygningar, med helikoptrar som används för efterspanings- och räddningsverksamhet. I fråga om användning av landningsområden på fartyg för start och landning med helikoptrar föreskrivs särskilt. 
För start och landning med luftfartyg får tillfälligt användas ett öppet vattenområde samt med samtycke av områdets ägare eller innehavare något annat land- eller vattenområde, även om området inte särskilt har organiserats för ett sådant ändamål. Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov för säkerheten inom luftfarten behövliga föreskrifter om 
1) tillfällig användning av land- och vattenområden, 
2) dimensionering av och ytegenskaper hos områden som används av luftfartyg, 
3) flyghinderbegränsningar, 
4) andra omständigheter som påverkar säkerheten vid start och landning. 
Bestämmelser om det samtycke av delägarlaget för ett samfällt mark- eller vattenområde som förutsätts för det tillstånd av mark- eller vattenområdets ägare eller innehavare som behövs för verksamhet enligt 2 mom. finns i lagen om samfälligheter (758/1989). 
Om det krävs av hänsyn till flygsäkerheten eller för att trafiken ska kunna löpa smidigt eller av skäl som hänför sig försvaret eller för idkande av näring eller förebyggande av skadliga miljökonsekvenser, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av andra områden än en flygplats eller begränsa användningen av ett område som avses i 2 mom. till luftfartygs starter och landningar. Transport- och kommunikationsverket ska höra den närings-, trafik- och miljöcentral som saken gäller samt vid behov andra myndigheter, om skälet till förbudet eller begränsningen är något annat än flygsäkerhet eller att trafiken ska kunna löpa smidigt. 
77 § 
Främjande av smidig flygtrafik 
Transport- och kommunikationsverket ska göra upp och fastställa ett nationellt handlingsprogram för främjande av smidig flygtrafik och, i syfte att utveckla smidig flygtrafik, främja samordningen av verksamheten för de företag och myndigheter som regelbundet verkar på trafikflygplatserna. 
I enlighet med det nationella handlingsprogrammet och Transport- och kommunikationsverkets driftsföreskrifter och föreskrifter av teknisk natur ska trafikflygplatsens operatör sörja för samordningen av verksamheten för de företag och myndigheter som regelbundet verkar på trafikflygplatsen. 
78 § 
Fördelning av ankomst- och avgångstider vid trafikflygplatser 
Bestämmelser om fördelning av ankomst- och avgångstider vid trafikflygplatser finns i slotförordningen. 
Om inte något annat föreskrivs i 3 mom., svarar Transport- och kommunikationsverket för de uppgifter som anges för medlemsstaterna i slotförordningen. Transport- och kommunikationsverket utser den tidtabellsanpassare eller samordnare som avses i artikel 4.1 i slotförordningen. 
Trafikflygplatsens operatör ska 
1) utföra den kapacitetsanalys som avses i artikel 3.3 i slotförordningen, 
2) tillsätta den samordningskommitté som avses i artikel 5.1 i slotförordningen, 
3) i enlighet med artikel 6.1 i slotförordningen fastställa de parametrar som används vid fördelning av ankomst- och avgångstider. 
79 § 
Byggnadstillstånd 
För inrättande av en flygplats eller något annat område som tjänar luftfarten krävs byggnadstillstånd. Detsamma gäller ändringar av flygplatser eller andra områden som tjänar luftfarten, när ändringarna kan ha konsekvenser för flygsäkerheten eller avsevärda konsekvenser för landskapsbilden. Byggnadstillstånd beviljas av Transport- och kommunikationsverket. Statsrådet kan i enskilda fall förbehålla sig rätten att avgöra ett ärende som gäller byggnadstillstånd. 
Byggnadstillstånd enligt detta kapitel krävs dock inte för reservlandningsplatser som inrättas för försvarsmaktens behov med tanke på krisförhållanden och övning inför sådana, för försvarsmaktens helikopterlandningsplatser eller flygplatser för lätta luftfartyg som används inom försvarsmaktens verksamhet med modellflygplan. Byggnadstillstånd krävs inte heller för helikopterlandningsplatser avsedda uteslutande för Gränsbevakningsväsendet. 
Om inte något annat följer av detta kapitel, iakttas vid inrättande eller ändring av en flygplats eller ett annat område som tjänar luftfarten vad som föreskrivs om planläggning, miljötillstånd, bedömning av miljökonsekvenserna, byggande samt inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter. Bestämmelser om skyldigheten att till en ansökan om byggnadstillstånd enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) foga en miljökonsekvensbeskrivning och kontaktmyndighetens motiverade slutsats enligt den lagen samt om skyldigheten att beakta miljökonsekvensbedömningen i beslutet om godkännande och att ta in den motiverade slutsatsen i beslutet om godkännande finns i den lagen. Om miljökonsekvensbeskrivningen innehåller de uppgifter om miljökonsekvenserna som behövs för tillämpningen av denna lag, krävs det inte en ny utredning om samma sak. 
Bestämmelserna om det åtgärdstillstånd som avses i 126 § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen ska inte tillämpas på inrättande av flygplatsområden och inte på byggande av radiofyrar för luftfart och radaranläggningar samt skyddskonstruktioner för dessa eller på byggande av andra sådana anordningar och konstruktioner som är nödvändiga för flygsäkerheten och en reguljär flygtrafik. För åtgärder på flygplatser och andra områden som tjänar luftfarten förutsätts inte heller ansökan om tillstånd för miljöåtgärder enligt 128 § i den lagen eller anmälan enligt 129 § i samma lag. 
81 § 
Förutsättningar för beviljande av byggnadstillstånd 
Byggnadstillstånd ska beviljas, om en flygplats eller ett annat område som tjänar luftfarten samt byggnader, konstruktioner och anordningar på flygplatsen eller området uppfyller kraven på flygsäkerhet och smidig trafik, och flygplatsen har beviljats ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014). Byggnadstillståndet kan förenas med villkor med hjälp av vilka flygsäkerheten och smidig trafik kan säkerställas. Ett byggnadstillstånd kan dock vägras av försvarsskäl. 
Utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen meddelar Transport- och kommunikationsverket de närmare föreskrifter om förutsättningarna för byggnadstillstånd som behövs för säker och smidig flygverksamhet. Föreskrifterna kan gälla 
1) dimensionering av och egenskaper hos de områden som är avsedda att användas av luftfartyg, 
2) flyghinderbegränsningar och märkning av flyghinder, 
3) visuella markanordningar, 
4) flygtrafiktjänster på flygplatser, 
5) räddningsverksamhet på flygplatser, 
6) luftfartsskydd, 
7) övriga med 1—6 punkten jämförbara krav för säkerställande av säker och smidig flygtrafik. 
Byggnadstillstånd beviljas för viss tid, minst fem år. Tillståndet kan återkallas, om de villkor som förenats med tillståndet inte iakttas eller om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls och om tillståndshavaren inte har avhjälpt bristerna inom en skälig tid som Transport- och kommunikationsverket bestämmer. 
82 § 
Intyg över godkännande av trafikflygplats 
En trafikflygplats ska vara godkänd av Transport- och kommunikationsverket, om inte något annat föreskrivs nedan. I intyget över godkännande anges den trafik eller annan luftfart som trafikflygplatsen får användas till. 
Användningen av en trafikflygplats som är i allmänt bruk ska vara tillåten på samma villkor för alla, om inte något annat föreskrivs i slotförordningen eller med stöd av den. 
Intyg över godkännande krävs inte för en trafikflygplats som används uteslutande för militär luftfart eller statlig luftfart. 
83 § 
Förutsättningar för beviljande av intyg över godkännande av trafikflygplats 
Ett intyg över godkännande ska beviljas, om sökanden visar att 
1) trafikflygplatsen och dess områden, anordningar, system och verksamheter är förenliga med föreskrifterna, 
2) trafikflygplatsens operatör och dess personal har den kompetens och erfarenhet som behövs för att driva trafikflygplatsen. 
Utifrån de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen meddelar Transport- och kommunikationsverket de närmare föreskrifter om förutsättningarna för intyg över godkännande som behövs för säker och smidig flygverksamhet. Föreskrifterna kan gälla 
1) dimensionering av och egenskaper hos de områden som är avsedda att användas av luftfartyg, 
2) anmälan av uppgifter som gäller trafikflygplatser, 
3) flyghinderbegränsningar och märkning av flyghinder, 
4) visuella markanordningar, 
5) flygtrafiktjänster på trafikflygplatser, 
6) ledning och övervakning av trafiken, 
7) personalens utbildning och behörighet, 
8) skötsel samt tekniskt genomförande av inspektioner, 
9) snöborttagning och halkbekämpning, 
10) räddningsverksamhet på trafikflygplatser, 
11) tillfälliga arrangemang på trafikflygplatser, 
12) fågelbekämpning och bekämpning av andra djur på flygplatser och i närheten av dem, 
13) trafikflygplatsoperatörens drifthandbok, 
14) trafikflygplatsoperatörens organisation och personalens kompetens, 
15) trafikflygplatsoperatörens säkerhetsledningssystem, 
16) övriga krav för säkerställande av säker flygtrafik. 
Godkännande beviljas för viss tid eller tills vidare. Godkännandet gäller högst så länge som innehavaren av intyget har rätt att använda trafikflygplatsens land- eller vattenområde. 
Bestämmelser om administrativa påföljder i samband med tillsyn över godkännande och förutsättningarna för godkännande finns i 14 kap. 
84 § 
Tillstånd till drift av flygplats 
För flygplatser för vilka det inte förutsätts ett sådant intyg över godkännande som avses i 82 § krävs tillstånd av Transport- och kommunikationsverket, om inte något annat föreskrivs nedan. I tillståndet fastställs flygplatsoperatören, vem som är flygplatschef och för hurdan trafik och annan luftfart flygplatsen får användas. 
Tillstånd enligt 1 mom. krävs inte för drift av en flygplats som används uteslutande för militär luftfart eller statlig luftfart. 
86 § 
Flygplatser för lätta luftfartyg 
Tillstånd behöver inte sökas för byggande och drift av flygplatser för lätta luftfartyg. Operatören för en sådan flygplats ska dock lämna anmälan till Transport- och kommunikationsverket 90 dagar innan byggandet inleds och 30 dagar innan flygplatsen tas i bruk. Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om vilka uppgifter som ska framgå av anmälan. 
Transport- och kommunikationsverket kan i syfte att förhindra att flygsäkerheten äventyras eller att skadliga miljökonsekvenser uppstår eller av försvarsskäl förbjuda byggandet eller ibruktagandet av en flygplats för lätta luftfartyg eller ställa sådana villkor i fråga om flygsäkerheten, miljöskyddet och försvaret som behövs för byggandet och användningen av flygplatsen. 
87 § 
Godkännande av ibruktagandet av byggnader, konstruktioner och anordningar 
Transport- och kommunikationsverkets godkännande krävs innan byggnader, konstruktioner och anordningar på flygplatser och andra områden som tjänar luftfarten tas i bruk efter att de har byggts eller ändrats. Ett godkännande ska beviljas, om byggnaderna, konstruktionerna och anordningarna uppfyller kraven på flygsäkerhet och smidig trafik. Transport- och kommunikationsverkets godkännande krävs inte, om byggnaderna, konstruktionerna, anordningarna eller ändringarna inte påverkar flygsäkerheten eller stör en smidig trafik. 
88 § 
Förbud mot användning av flygplatser och begränsning av användningen 
Flygplatsoperatören svarar för att flygplatsen stämmer överens med föreskrifterna under de servicetider som anmälts. För användningen av en flygplats för start, landning och taxning med ett luftfartyg under övriga tider svarar luftfartygets befälhavare. 
Flygplatsoperatören ska förbjuda eller begränsa användning av flygplatsen eller ett annat område som tjänar luftfarten eller av byggnaderna, konstruktionerna eller anordningarna under både servicetider och andra tider, om den fått kännedom om att 
1) den utrustning som enligt luftfartsföreskrifterna krävs på en flygplats inte är i skick, 
2) manöverområdet eller stationsplattan på grund av tjällossning eller reparationsarbeten inte stämmer överens med föreskrifterna, 
3) manöverområdet eller stationsplattan på grund av ett hinder inte stämmer överens med föreskrifterna, 
4) det på flygplatsen ordnas ett evenemang som begränsar eller hindrar flygverksamheten, eller 
5) det behövs av något annat med 1—4 punkten jämförbart vägande skäl. 
Transport- och kommunikationsverket kan meddela ett förbud eller en begränsning enligt 2 mom., om det anser att flygplatsoperatören inte har förfarit på det sätt som förutsätts i det momentet. 
90 § 
Tillhandahållande av marktjänster 
Flygplatsoperatören får inte utan en grund som anges i denna paragraf begränsa tillhandahållandet av marktjänster eller egenhanteringen till den del marktjänstdirektivet ska tillämpas på tillhandahållandet av tjänster på flygplatsen. Flygplatsoperatören är skyldig att se till att bestämmelserna i artikel 16 i marktjänstdirektivet iakttas när flygplatsens konstruktioner och anordningar används för marktjänster och egenhantering och när denna användning organiseras. 
Transport- och kommunikationsverket kan på flygplatsoperatörens ansökan begränsa tillhandahållandet av marktjänster eller egenhanteringen i enlighet med artikel 6, 7, 9 eller 15 i marktjänstdirektivet eller ålägga leverantörerna av marktjänster skyldigheter i fråga om offentlig service enligt artikel 15. En begränsning enligt artikel 9 gäller dock endast till den del den godkänns av Europeiska kommissionen enligt vad som föreskrivs i artikel 9.5. När Transport- och kommunikationsverket begränsar tillhandahållandet av marktjänster eller egenhanteringen i enlighet med artikel 6, 7, 9 eller 15 ska det förfara så som bestämmelserna i de nämnda artiklarna anger samt vid behov ordna ett urvalsförfarande för leverantörer av marktjänster i enlighet med artikel 11 i direktivet. Upplysningar om urvalsbesluten och om tillstånd som utan urval getts för tillhandahållande av marktjänster som omfattas av en begränsning ska lämnas på det sätt som föreskrivs i artikel 11.3 i marktjänstdirektivet. 
I ärenden som gäller marktjänster ska flygplatsoperatören höra den användarkommitté som avses i 94 § och leverantörerna av marktjänster så som föreskrivs i artikel 13 i marktjänstdirektivet. 
I enlighet med artikel 20 i marktjänstdirektivet kan Transport- och kommunikationsverket på grund av att ömsesidighet saknas begränsa de rättigheter som avses i direktivet när det är fråga om leverantörer av marktjänster och utövare av egenhantering från ett tredjeland. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela sådana närmare föreskrifter om marktjänster som behövs för säkerhet och smidighet. Föreskrifterna kan gälla marktjänstarrangemang, övergripande administrering av marktjänsterna och ansvarsfördelning för att marktjänsterna inte ska medföra fara för flygtrafiken. 
91 § 
Användning av flygplatsens centraliserade infrastrukturer 
Transport- och kommunikationsverket kan på flygplatsoperatörens ansökan besluta att leverantörerna av marktjänster och de som är berättigade till egenhantering ska använda flygplatsens centraliserade infrastrukturer för ordnande av marktjänsterna. I detta fall tillämpas artikel 8 i marktjänstdirektivet. 
92 § 
Bokföringsmässig uppdelning samt kontroll av bokföringen över marktjänster 
En leverantör av marktjänster ska göra en bokföringsmässig uppdelning mellan den verksamhet som är knuten till marktjänsterna och den övriga verksamheten samt på begäran till den kontrollant som Transport- och kommunikationsverket förordnat överlämna sin bokföring och de uppgifter som behövs för övervakningen av att den bokföringsmässiga uppdelningen iakttas. 
Kontrollanten avger till Transport- och kommunikationsverket en berättelse om hur den bokföringsmässiga uppdelningen har genomförts. Trots sekretessen får Transport- och kommunikationsverket överlämna berättelsen till kommissionen och Konkurrens- och konsumentverket. 
93 § 
Säkerhetsledning som krävs av en leverantör av marktjänster 
En leverantör av marktjänster ska förvalta och utveckla ett säkerhetsledningssystem med hjälp av vilket leverantören säkerställer säkerheten inom den egna verksamheten och främjar säkerheten på hela flygplatsen. Säkerhetsledningssystemet ska åtminstone innehålla uppgifter om 
1) ansvarsfördelning och beslutsförfarande hos leverantören av marktjänster, 
2) verksamhetens överensstämmelse med kraven, 
3) underleverantörer och tillsynen över dem, 
4) dokumenthantering, 
5) rapportering om och behandling av händelser, 
6) personalutbildning och annan personalutveckling, och 
7) hanteringen av materiel. 
Leverantören av marktjänster ska lämna in uppgifterna om sitt säkerhetsledningssystem till flygplatsoperatören och Transport- och kommunikationsverket. 
95 § 
Kapitlets tillämpningsområde och allmänna bestämmelser 
Bestämmelser om luftfartsskydd finns i förordningen om skyddsregler och i de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den. 
I de fall som avses i artiklarna 4.4 och 6 i förordningen om skyddsregler kan Transport- och kommunikationsverket meddela föreskrifter om åtgärder som avviker från eller kompletterar förordningen om skyddsregler och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, om det är motiverat med hänsyn till de beräknade hoten, det allmänna säkerhetsläget eller särskilda problem i anslutning till den lokala tillämpningen av de åtgärder som avses i förordningen om skyddsregler och i de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den. Åtgärderna får dock inte innebära avvikelser från vad som föreskrivs i 97 § 2 mom. Transport- och kommunikationsverket ska underrätta Europeiska kommissionen om åtgärderna. 
Transport- och kommunikationsverket meddelar vid behov närmare föreskrifter som förutsätts för luftfartsskyddet, med hänsyn till de standarder och rekommendationer som avses i Chicagokonventionen och de krav på nationella definitioner som ställs i förordningen om skyddsregler och i de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den. 
97 § 
Utförande av kontroller och övervakning 
Bestämmelser om hur säkerhetskontroller ska utföras finns i förordningen om skyddsregler och i de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den. Säkerhetskontroller får utföras av personer som har genomgått den utbildning som avses i 98 § och som är godkända som säkerhetskontrollanter av Transport- och kommunikationsverket. Tillträdeskontroll, övervakning och patrullering vid en flygplats får utföras av personer som flygplatsoperatören har godkänt för uppgiften. De ska utföra uppgifterna under uppsikt och enligt anvisningar av flygplatsoperatören. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på personerna när de utför uppgifterna. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i dessa förordningar. 
Säkerhetskontrollerna ska utföras så att de inte medför onödiga olägenheter för de personer, varor eller objekt som ska kontrolleras. Kontrollerna får inte onödigt försvåra eller störa flygtrafiken eller den övriga verksamheten på flygplatsen. 
98 § 
Utbildning för luftfartsskydd 
Utbildning för luftfartsskydd ges av en instruktör som godkänts av Transport- och kommunikationsverket. 
102 § 
Tillträde till flygplatsens flygsida och behörighetsområden 
Flygplatsoperatören beviljar tillträde till flygplatsens flygsida och behörighetsområden för personer som har ett giltigt skäl att befinna sig där. Anställda vid polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen har tillträde till flygplatsens flygsida och behörighetsområden på basis av sina tjänsteåligganden. 
Flygplatsoperatören kan återkalla den tillträdesrätt som avses i 1 mom., om den används på ett sätt som äventyrar genomförandet av eller effektiviteten hos skyddsåtgärder enligt förordningen om skyddsregler eller detta kapitel. Flygplatsoperatören kan återkalla tillträdesrätten även om någon omständighet som avses i 101 § framkommer om tillståndshavaren under tillträdesrättens giltighetstid. 
104 § 
Utrustning som ska användas som stöd för luftfartsskyddet 
Transport- och kommunikationsverket kan återkalla ett godkännande i enlighet med förordningen om skyddsregler av utrustning som ska användas som stöd för luftfartsskyddet, om det visar sig att utrustningen inte uppfyller de kriterier för godkännande som anges i förordningen och om inte utrustningen utan dröjsmål ändras så att den uppfyller kraven. 
105 § 
Kapitlets tillämpningsområde och allmänna bestämmelser 
Bestämmelser om luftrumsplanering, flygledningstjänst och flygtrafiktjänst finns i 
1) Europaparlamentets och