1. Lagen om ändring av lagen om transportservice

28 §. Undantag från yrkeskompetenskrav på lastbils- och bussförare.

Sakkunniga har fäst utskottets uppmärksamhet vid definitionen av huvudsaklig sysselsättning, som har ansetts vara misslyckad. Utskottet noterar att det i propositionsmotiven sägs att enligt skälen till direktivet (EU) 2018/645 anses framförandet av fordon i allmänhet inte utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om det upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. I den föreslagna bestämmelsen avses med huvudsaklig sysselsättning det samma som i direktivets definition av huvudsaklig sysselsättning. 

Enligt kommunikationsministeriet och Polisstyrelsen sker övervakningen vanligen så att polisen utreder situationen genom att prata med föraren och göra iakttagelser exempelvis om de varor som transporteras i bilen. Det centrala är vad föraren berättar om sina arbetsuppgifter, syftet med körningen och dess destination. Om polisen anser att berättelsen inte är trovärdig eller konsekvent, kan polisen utreda ärendet i efterhand utan förundersökning, till exempel genom att be skattemyndigheten om information om det yrke som föraren uppgett i sin skattedeklaration. Vid behov ska föraren höras på nytt. Polisen gör en bedömning av om det är fråga om verksamhet som omfattas av undantaget från yrkeskompetens, och i de flesta fall baserar sig bedömningen inte på en procentuell granskning av arbetstiden utan på en helhetsbedömning av situationen. 

Direktivet anger att den månatliga arbetstiden ska utgöra uppföljningsperiod. På basis av den erhållna utredningen granskar polisen dock i praktiken situationen under flera månader. Uppföljningsperioden kan vara 2—4 månader och i vissa fall rentav sex månader. Polisen utreder om arbetsuppgiften har förändrats och, i det fall att det är fråga om en uppgift som förutsätter yrkeskompetens, utreder när uppgiften har inletts. Den information som föraren lämnat kan vid behov kontrolleras hos arbetsgivaren. 

Enligt uppgift har det nuvarande förfarandet, där övervakningen av undantag från yrkeskompetensen baserar sig på polisens helhetsbedömning, upplevts vara fungerande. I propositionsmotiven ges en definition av huvudsaklig sysselsättning för att underlätta tolkningen av lagen. Eftersom den övervakningsperiod polisen tillämpar kan vara längre än en månad, är det enligt kommunikationsministeriet klarare att direktivets definition inte fogas till bestämmelsen. Eftersom polisens praxis har upplevts vara välfungerande och tolkningssituationerna är mycket olika, anser utskottet det inte ändamålsenligt att precisera bestämmelsen genom att föreskriva om en viss uppföljningsperiod som är bindande för polisen. 

Utskottet betonar dock att man noga bör följa hur bestämmelsen fungerar och vid behov vidta åtgärder för att precisera definitionen. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Dessutom har utskottet med anledning av en anmärkning från kommunikationsministeriet gjort en precisering i 9 mom. 

29 §. Grundläggande yrkeskompetens för lastbils- och bussförare.

Under sakkunnigutfrågningen uppdagades ett utbrett motstånd mot det tillägg genom vilket Transport- och kommunikationsverket bemyndigas att meddela föreskrifter om innehållet i de prov som ingår i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens samt hur de genomförs i praktiken. 

Enligt kommunikationsministeriets utredning är avsikten att bemyndigandet att meddela föreskrifter ska gälla endast sådana prov som administreras av Transport- och kommunikationsverket och hör till dess behörighet och som ordnas av en tjänsteproducent (numera Ajovarma Oy). Därför har utskottet beslutat precisera bemyndigandet att meddela föreskrifter så att det gäller endast de prov som administreras av Transport- och kommunikationsverket och hör till dess behörighet, så att bestämmelsen inte felaktigt tolkas så att bemyndigandet gäller prov som ordnas av undervisnings- och kulturministeriet eller Försvarsmakten. 

38 §. Förvaring av dokument som gäller lastbils- och bussförares yrkeskompetens.

I bilaga III till körkortsdirektivet (2006/126/EG) föreskrivs det om krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon. I 5 punkten i bilagan föreskrivs det att medlemsstaterna får fastställa strängare krav för utfärdande eller förnyelse av körkort än de som fastställs i bilagan. I ingressen till direktivet om ändring av körkortsdirektivet (2009/113/EG) konstateras det likaså att medlemsstater kan införa normer som är strängare än minimikraven i EU-bestämmelserna. I bilaga III till körkortsdirektivet klassificeras epileptiska anfall som en allvarlig fara för trafiksäkerheten. Vid en bedömning av huruvida körkortet kan utfärdas eller förnyas ska myndigheten enligt direktivet bedöma hur allvarlig epilepsin är, dess kliniska form och sjukdomsförloppet samt behandling som getts och dess resultat. 

Utskottet har uppmärksamgjorts på den rättsliga grunden för behandlingen av uppgifter om hälsotillstånd. Enligt uppgift är den rättsliga grunden artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen: behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av medlemsstatens nationella rätt. 

Trafiksäkerheten kan anses vara ett viktigt allmänt intresse. I Finland råder det stor enighet mellan specialistläkare i neurologi som behandlar epilepsi och trafikmedicinska experter om att även epileptiska anfall nattetid utgör en stor risk för förarens körförmåga och säkra rörlighet. 

Tidigare har det utfärdats anvisningar om detta i Transport- och kommunikationsverkets anvisningar till yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om bedömning av körhälsa, men det är motiverat att ta in regleringen i lag. Att ärendet lyfts upp till författningsnivå säkerställer att medborgarna behandlas lika i fråga om bedömning av epilepsi och dess konsekvenser för körrätten. 

2. Lagen om ändring av körkortslagen

2 §. Begränsning av tillämpningsområdet.

Den nya vägtrafiklagen (729/2018) trädde i kraft den 1 juni 2020. Utskottet har därför korrigerat laghänvisningen så att den gäller den nya vägtrafiklagen.