Allmänt

Syftet med propositionen är att för det fria bildningsarbetet ta fram en första nationell uppsättning kompetensmärken utifrån Utbildningsstyrelsens verktyg, tjänsten eGrunder och informationsresursen Koski. Syftet är också att underlätta tillsynen över partifinansieringen och att samtidigt göra penningrörelsen och rapporteringen mellan studiecentraler och organisationer samt självständiga studiecirklar mer exakt och insynsvänlig. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Kompetensmärken

Den föreslagna reformen avseende kompetensmärken är en del av arbetet för att utveckla det kontinuerliga lärandet. Reformen ger möjlighet att i fråga om de grundläggande färdigheter som behövs i arbetslivet identifiera och erkänna små kompetenshelheter och kunnande som förvärvats på olika sätt. Kompetensmärken kan också avläggas utan utbildning som avgiftsbelagd service. 

Utbildningsstyrelsen bestämmer enligt propositionen om kompetensmärkenas innehåll och målen för kunnandet. Beskrivningarna av kompetensmärkena sparas i tjänsten eGrunder. Det är frivilligt för utbildningsanordnarna att erbjuda möjlighet att avlägga kompetensmärken. De prestationer som hänför sig till ett kompetensmärke förs i enlighet med 9 d § i lagen om nationella studie- och examensregister (884/2017) in i informationsresursen Koski, om den som avlägger kompetensmärket har gett sitt samtycke till det på det sätt som avses i den bestämmelsen. Kostnaderna för att utveckla kompetensmärken kan täckas med undervisnings- och kulturministeriets utvecklingsmedel. De föreslagna ändringarna beräknas inte ha några konsekvenser för statsfinanserna. 

Utskottet anser att förslagen som gäller kompetensmärken är motiverade och ställer sig med hänvisning till sitt betänkande om den utbildningspolitiska redogörelsen (KuUB 19/2021 rd) positivt till propositionens mål att förbättra möjligheterna för vuxna att påvisa grundläggande färdigheter och stärka förutsättningarna för kontinuerligt lärande, i synnerhet med tanke på dem som endast i liten utsträckning deltar i utbildning. Tidigare studier har visat att personer med bristande grundläggande färdigheter i lägre grad deltar i formell utbildning än andra. När man genom enhetliga förfaranden synliggör kunnande som förvärvats utanför den formella utbildningen stöder man kontinuerligt lärande, i synnerhet för sådana personer som inte har möjlighet att studera längre perioder eller som saknar examen eller annan formell utbildning. Avläggandet av kompetensmärken har bedömts stärka en persons positiva uppfattning om sig själv som talang och lärande, vilket i sin tur kan sporra till att vidareutveckla det egna kunnandet enligt principen om kontinuerligt lärande. 

Avläggandet av kompetensmärken har bedömts förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för dem som har bristande grundläggande färdigheter. Det är också ett bra sätt att flexibelt svara på de behov av nytt kunnande som följer av sådana förändringar i arbetslivet som inte förutsätter att man avlägger hela examina för att komplettera kunnandet. Avläggandet av hela examina är inte alltid ett tillräckligt snabbt och kostnadseffektivt sätt att råda bot på kompetensbrist. 

Utskottet ser positivt på att det är frivilligt för en huvudman inom det fria bildningsarbetet att erbjuda möjligheten att avlägga kompetensmärken. När reformen genomförs är det ändå nödvändigt att följa hur allmänt reformen börjar utnyttjas och hur den stöder den regionala jämlikheten i utbildningen i fråga om möjligheterna att avlägga kompetensmärken. För att den studerandes rättssäkerhet ska tillgodoses bör det också säkerställas att de bedömningskriterier som används för att bevilja kompetensmärken vid läroanstalter för fritt bildningsarbete är enhetliga. För det behövs gemensamt utvecklingsarbete mellan staten och det fria bildningsarbetet och tydliga nationella anvisningar. För att reformen ska genomföras smidigt krävs det också tillräckliga resurser. 

Utskottet anser det motiverat att Utbildningsstyrelsen fastställer kompetensmärkenas innehåll och målen för kunnandet, och betonar att kompetensmärkenas innehåll och målen för kunnandet bör fastställas med beaktande av behoven av kompetens i arbetslivet. Väsentligt är också att arbetsgivarna känner till kompetensmärkena. Utifrån de praktiska erfarenheter av genomförandet av systemet med kompetensmärken är det bra att bedöma möjligheten att utnyttja kompetensmärken också inom hobby- och fritidsverksamhet, såsom scoutverksamhet och utbildning i första hjälpen. 

Studiecentraler

Enligt lagen om fritt bildningsarbete är studiecentraler läroanstalter på riksnivå som ordnar studier självständigt eller i samarbete med frivillig- och kulturorganisationer (så kallade medanordnare) i syfte att främja livslångt lärande, välmående och välfärd, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i det civila samhället. Medanordnarna av utbildning är till största delen medlemsorganisationer i det bildningsförbund som driver studiecentralen, eller medlemsföreningar i sådana organisationer. En del av medanordnarna är aktörer som omfattas av tillsynen över partifinansieringen. I många fall ansvarar medanordnaren för de praktiska arrangemangen som gäller utbildningen, som lokal- och lärarkostnader, medan studiecentralerna deltar i dessa kostnader med så kallat utbildningsstöd eller studiecirkelstöd. År 2022 delade studiecentralerna ut sammanlagt cirka 5 646 000 euro i utbildnings- eller studiecirkelstöd till 1 366 medanordnare. 

Ändringsförslaget som gäller studiecentralerna grundar sig på Statens revisionsverks anmärkningar om tillsynen över partifinansieringen och ursprunget för finansieringen till medanordnarna samt på rekommendationerna i den slutrapport som utarbetats av en arbetsgrupp som undervisnings- och kulturministeriet tillsatt. Enligt den utredning som gjordes består ungefär 61 procent, det vill säga cirka 16,8 miljoner euro, av kostnaderna för studiecentralsverksamheten av kostnader som medanordnarna har uppgett för utbildningar och studiecirklar. Enligt arbetsgruppens utredning inbegriper de kostnader för studiecentralernas statsandelsverksamhet som rapporterats av studiecentralerna och medanordnarna sannolikt kostnader som i strid med 13 § i lagen om fritt bildningsarbete har täckts med annan statlig finansiering än statlig finansiering enligt den lagen. 

Syftet med propositionen är att förtydliga lagstiftningen så att lagen om fritt bildningsarbete kompletteras med en bestämmelse om utbildnings- och studiecirkelstöd samt ett bemyndigande att utfärda förordning om utbetalning och bokföring av stöd (13 b §) och en bestämmelse om rätten att utföra granskningar av ekonomin och studieverksamheten hos de organisationer som fått stöd (21 §). Syftet är också att precisera vilka kostnader för organisationer och självständiga studiecirklar som får anges i beräkningen (13 § 5 mom.). 

Syftet med det nya 3 mom. som föreslås i 3 § i lagen om fritt bildningsarbete är att förplikta huvudmannen för det fria bildningsarbetet att avskilja inkomsterna och utgifterna för den övriga verksamhet som huvudmannen ordnar från inkomsterna och utgifterna för den verksamhet som ordnas enligt tillståndet att driva läroanstalt. Även om förslaget uttryckligen handlar om att precisera studiecentralernas ekonomi, riktas förslaget till alla utbildningsformer inom fritt bildningsarbete, eftersom också beräkningen av deras statsandelar baserar sig på kostnaderna för verksamheten. 

Utskottet välkomnar de förslag som ingår i propositionen, men anser att 3 § 3 mom. och 13 § i förslaget till ändring av lagen om fritt bildningsarbete behöver preciseras på de grunder som framgår av detaljmotiveringen nedan.