Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av bestämmelserna om ändringssökande i vissa lagar som gäller justitieministeriets förvaltningsområde (RP 109/2020 rd): Ärendet har remitterats till lagutskottet för betänkande.
Utskottet har hört (distanskontakt)
Skriftligt yttrande har lämnats av
Regeringen föreslår att hänvisningarna till den upphävda förvaltningsprocesslagen i bestämmelserna om ändringssökande i 41 lagar inom justitieministeriets förvaltningsområde ändras till hänvisningar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, som trädde i kraft vid ingången av 2020. Även separata närmare bestämmelser om ändringssökande ska enligt förslaget strykas till den del de överlappar den nya allmänna lagen efter det att den har trätt i kraft.
Lagarna avses träda i kraft hösten 2020.
Syftet med propositionen är att uppdatera och förtydliga bestämmelserna om ändringssökande i lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde. De ändringar som föreslås är i stor utsträckning av teknisk natur.
Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och är lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringsförslagen nedan. De föreslagna ändringarna är befogade. En hänvisning till förvaltningsprocesslagen någon annanstans i lag eller förordning avser enligt en allmän bestämmelse i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) efter ikraftträdandet av den lagen en hänvisning till denna nya allmänna lag. Likväl talar tydlighetsskäl för en uttrycklig ändring av hänvisningsbestämmelserna i de olika lagarna. Det är också motiverat att på det föreslagna sättet slopa de specialbestämmelser i olika lagar som gäller besvärstillstånd eller rätt att överklaga hos högsta förvaltningsdomstolen för den myndighet som fattat ett beslut, eftersom allmänna bestämmelser om saken ingår i den nya allmänna lagen och bestämmelser som överlappar den allmänna lagen kan ge upphov till tolkningssvårigheter.
11 §. Sökande av ändring i en avgift.
Lagutskottet fäster uppmärksamheten vid den första meningen i 1 mom., som i propositionen inte föreslås bli ändrad. Enligt den meningen får omprövning av ett beslut om att en avgift påförs begäras hos den tjänsteman eller myndighet som har påfört avgiften. Till följd av sammanhanget ska hänvisningen till ”myndighet” förstås som en hänvisning till ”domstol”, men uttrycket är inte tydligt och inte lyckat med tanke på domstolarnas oberoende. Det är dock inte motiverat att i detta sammanhang ändra det uttryck som används i momentet, eftersom uttrycket används också i andra paragrafer i lagen om domstolsavgifter. Det är således fråga om ett justeringsbehov som omfattar mer än en enskild paragraf. Utskottet anser därför att det i samband med den totalrevidering av lagen om domstolsavgifter som blir aktuell inom den närmaste framtiden är motiverat att också granska behovet av en terminologisk översyn av lagen.
Eftersom uttrycket ”myndighet” används också på andra ställen i lagstiftningen för att hänvisa till domstolar, anser utskottet att det är viktigt att man i fortsättningen är uppmärksam också på den terminologi som används om domstolar i annan lagstiftning.
26 §. Ändringssökande.
Regeringen anser att bestämmelserna i 2 mom. om att besvärstillstånd krävs för besvär hos högsta förvaltningsdomstolen är onödiga och föreslår att de stryks. Samtidigt föreslås det att det till bestämmelsen fogas en hänvisning till lagen om rättegång i förvalt-ningsärenden, som ska tillämpas vid sökande av ändring. Därmed tillämpas 107 § i den lagen, enligt vilken ett beslut som en förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att ändringen inte inskränker det nuvarande användningsområdet för systemet med besvärstillstånd.
12 §. Ombud och biträde.
Regeringen föreslår att andra meningen i 3 mom. ändras så att hänvisningen till förvaltningsprocesslagen ändras till en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Sakkunniga har fäst uppmärksamheten vid momentets första mening, enligt vilken ändring i en myndighets beslut om förbud att uppträda får sökas särskilt genom besvär hos den myndighet som är behörig att behandla en ansökan om ändring av avgörandet i ärendet. Bestämmelsen har ansetts vara vilseledande och avvikande från lagen om rättegång i förvaltningsärenden till den del som ändring i ett beslut som en myndighet har fattat i ett förvaltningsärende ska sökas hos myndigheten. Det har därför föreslagits att momentets första och andra mening formuleras om.
Enligt lagutskottet är det dock inte motiverat eller ändamålsenligt att ändra momentet innehållsmässigt i större utsträckning i samband med riksdagsbehandlingen av den nu aktuella propositionen, som är av teknisk natur, utan dessa ändringsbehov bör utredas och bedömas separat i en normal lagberedningsprocess. Utskottet anser det därför viktigt att ändringsbehoven i fråga om sökande av ändring i ett beslut om förbud att uppträda som ombud och biträde bedöms så snart som möjligt.
28 §. Ändringssökande.
20 §. Sökande av ändring i regionförvaltningsverkets beslut.
I propositionen föreslås det att 28 § 2 mom. upphävs i lagen om sammankomster. Enligt dess första mening får ett beslut av förvaltningsdomstolen i ett i 15 § avsett ärende som gäller förbud mot offentliga tillställningar överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Enligt momentets andra mening får besvär anföras över andra beslut av förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Samtidigt föreslås det i propositionen att paragrafen ska innehålla en bestämmelse enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Motsvarande ändringar föreslås i 20 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (lagförslag 41).
Utfrågade sakkunniga har tolkat regleringen på så sätt att systemet med besvärstillstånd fortfarande är partiellt, och därför har det ansetts att övergångsbestämmelser behövs i fråga om de aktuella förslagen till bestämmelser. Enligt utredning från justitieministeriet är det i propositionen till denna del endast fråga om att uppdatera och förtydliga bestämmelsen, varför övergångsbestämmelser inte behövs. I 28 § 2 mom. i lagen om sammankomster och 20 § 3 mom. i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare hänvisas det till förvaltningsprocesslagen både till de delar det i dem föreskrivs om direkt överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen och till de delar det föreskrivs om besvärstillstånd för sådant överklagande. Eftersom dessa hänvisningar till förvaltningsprocesslagen efter ikraftträdandet av lagen om rättegång i förvaltnings-ärenden i enlighet med dess övergångsbestämmelser avser hänvisningar till den nya allmänna lagen, är den nya allmänna lagen inklusive systemet med besvärstillstånd enligt justitieministeriet redan nu gällande rätt i situationer med överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen enligt de nämnda lagarna, oberoende av om besvärstillståndsförfarandet har iakttagits vid sådant överklagande innan lagen om rättegång i förvaltningsärenden trädde i kraft. Enligt justitieministeriet har således de bestämmelser i momenten som gäller tillstånd till direkta överklagande de facto upphävts redan i och med ikraftträdandet av lagen om rättegång i förvaltningsärenden den 1 januari 2020. Till stöd för sin ståndpunkt har justitieministeriet också hänvisat till förarbetena till den nya förvaltningsprocesslagen, dvs. lagen om rättegång i förvaltningsärenden (RP 29/2018 rd och LaUB 18/2018 rd).
I propositionen motiveras inte förslagen till ändring av de nämnda bestämmelserna särskilt, men utskottet anser att justitieministeriets tilläggsutredning motsvarar sakförhållandena. Av propositionsmotiven (s. 6—7) framgår också att slopandet av överlappande bestämmelser inte inverkar på innehållet i kvarstående bestämmelser, eftersom till exempel rätten för en myndighet som fattat ett förvaltningsbeslut att överklaga hos högsta förvaltningsdomstolen och bestämmelserna om besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen redan nu är gällande rätt enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden också i fråga om de lagar som nu ändras.
14 §. Förbud mot att överklaga.
I 1 mom. föreskrivs det att omprövning inte får begäras eller besvär anföras med anledning av en anmärkning eller åtgärdseftergift. Enligt 2 mom. får ett beslut om felparkeringsavgift eller klampning inte överklagas genom besvär. I propositionen föreslås det att paragrafen upphävs som onödig (RP, s. 14).
Lagutskottet konstaterar att med stöd av 5 § i lagen om parkeringsövervakning kan en anmärkning ges om felparkeringen eller tomgångsförseelsen är obetydlig. I anmärkningen ingår myndighetens avgörande enligt vilket en person har handlat i strid med den lagstiftning som reglerar parkering. Anmärkningen är således en administrativ påföljd, och beslutet om den innehåller ett avgörande i ett förvaltningsärende, som är ett överklagbart beslut enligt 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Det är dock fråga om en tämligen lindrig administrativ påföljd, och därför är det motiverat att i lagen uttryckligen föreskriva om att en anmärkning inte får överklagas eller omprövning av beslutet begäras. För klarhetens och konsekvensens skull är det motiverat att även det förbud mot att överklaga som gäller beslut om åtgärdseftergift kvarstår. Med stöd av detta anser lagutskottet således att paragrafens 1 mom. inte behöver upphävas.
Paragrafens 2 mom. kan däremot upphävas på det sätt som föreslås. Begäran om omprövning av ett beslut om felparkeringsavgift eller klampning enligt momentet får enligt 15 § göras hos parkeringsövervakaren.
Utskottet föreslår att de ovan föreslagna justeringarna görs i paragrafen. Också ingressen måste justeras.
Lagutskottets förslag till beslut:
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var