Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringarna nedan.  

Systemet för makars förmögenhetsförhållanden och de föreslagna ändringarna

Bestämmelser om de förmögenhetsrättsliga rättigheter som grundar sig på äktenskap finns i äktenskapslagen (234/1929). Förmögenhetssystemet bestämmer bland annat hur makarnas egendom ska fördelas efter äktenskapets upplösning på grund av äktenskapsskillnad. Dessutom har systemet betydelse när äktenskapet upplöses på grund av den ena makens död.  

Enligt äktenskapslagen har vardera maken giftorätt i den andra makens egendom, om inte något annat bestäms eller avtalas. När äktenskapet upplöses förrättas avvittring där makarnas makars förmögenhetsförhållanden utreds. Egendom som omfattas av giftorätt beräknas och fördelas jämlikt mellan makarna. Om den ena maken har mer egendom som omfattas av giftorätt, har den andra maken rätt att få egendom som utjämning. Avvittringen kan förrättas efter det att äktenskapsskillnaden har anhängiggjorts eller den ena maken har avlidit. Men det är även möjligt att avvittringen förrättas också en längre tid efter det att äktenskapet upphörde eller uteblir helt och hållet.  

Äktenskapslagen föreskriver när rätten att kräva avvittring av egendom som omfattas av giftorätt börjar, men inte när den upphör. Det kan leda till rättslig osäkerhet samt praktiska problem och dröjsmål bland annat i dödsbon och dödsboutredningar.  

Äktenskapslagen innehåller numera också bestämmelser som begränsar makens rätt att bestämma om egendom som är viktig för familjen, till exempel en bostad som används som gemensamt hem. Dessa bestämmelser förutsätter att den make som äger egendomen inhämtar den andra makens samtycke till överlåtelse av egendomen. Begränsade förfoganderätter är i kraft tills avvittring eller åtskiljande av egendom i stället för avvittring har förrättats. Begränsningarna kan bli ett problem om det har gått flera år eller årtionden sedan upplösningen och avvittring eller åtskiljande av egendom inte har verkställts.  

Äktenskapslagen innehåller också bestämmelser om en presumtion om samägande i fråga om innehav av lös egendom för den händelse att ägarförhållandena i fråga om den lösa egendomen inte är klara. Presumtionen är avsedd att tillämpas vid avvittring och åtskiljande av egendom efter äktenskapets upplösning, men den kan utsträcka sin verkan ännu en längre tid efter upplösningen.  

För att förtydliga rättsläget föreslås det i propositionen bestämmelser om preskription av giftorätt och om förfallande av de begränsade förfoganderätterna och av presumtionen om samägande. Regeringen föreslår att giftorätten preskriberas tio år efter det att ett lagakraftvunnet beslut om upplösning av äktenskap har meddelats. När giftorätten har preskriberats är ingen av makarna skyldig att med stöd av giftorätten överlåta egendom till den andra maken. Enligt propositionen kan preskriptionen av giftorätten avbrytas genom att hos domstol ansöka om en skiftesman för att förrätta avvittringen. Makarna kan också på vissa villkor komma överens om att preskriptionstiden är längre än tio år. Begränsningarna av förfoganderätten i äktenskapslagen föreslås för sin del gälla till dess att det har gått tio år från det att äktenskapet upplöstes. Presumtionen om samägande ska inte längre tillämpas om det har förflutit mer än tio år sedan äktenskapet upplöstes till följd av äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskapet.  

Lagutskottet välkomnar propositionens syften och de föreslagna ändringarna. Systemet för makars förmögenhetsförhållanden utgör allmän lagstiftning som berör en stor del av medborgarna, så det är viktigt att rättsläget är så tydligt som möjligt och att regleringen är enkel.  

Registret över giftorättsärenden

Om makarna vill komma överens om att giftorätten preskriberas senare än tio år efter äktenskapets upplösning på grund av äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskapet, ska de enligt den föreslagna regleringen ingå ett skriftligt avtal om preskription av giftorätten. Avtalet ska vara bevittnat av två ojäviga personer (103 d § i lagförslag 1). För att avtalet ska träda i kraft måste det registreras hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland.  

De föreslagna form- och registreringskraven för preskription av giftorätten är befogade av konsekvensskäl, eftersom de motsvarar form- och registreringskraven för äktenskapsförord. Lagutskottet understryker att det är viktigt att gå ut med information om lagstiftningsändringarna. Det är viktigt att makarna i alla situationer kan ingå ett formbundet avtal som kräver registrering för att giftorätten inte ska preskriberas.  

I propositionen föreslås det att makarnas födelsetid ska antecknas i registret över giftorättsärenden (4 a § 1 mom. 1 punkten i lagförslag 3). Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras så att makarnas personbeteckningar införs i stället för födelsetiderna på samma sätt som i registret över äktenskapsförordsärenden (4 § 1 mom. 1 punkten i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata).  

Enligt propositionen ska både Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Statens ämbetsverk på Åland vara registermyndigheter. Under beredningen av propositionen har avsikten varit att Statens ämbetsverk på Åland ska börja använda det nya ärendehanteringssystemet vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i början av 2026. Under utskottsbehandlingen har det emellertid framkommit att detta kan dra ut på tiden. Men en fördröjning föranleder dock enligt utredning till utskottet inga ändringsbehov i den reglering som föreslås i propositionen.  

Lagutskottet ser det som viktigt att anslutningen av Statens ämbetsverk på Åland till de digitala lösningarna vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata planeras och genomförs så att ämbetsverket kan fullgöra sina lagstadgade uppgifter på lika villkor som andra statliga myndigheter (se GrUU 17/2025 rd).