Sammantaget sett anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande synpunkter och ändringsförslag. 

Allmänt

I propositionen föreslås det att de maximala boendeutgifterna inom det allmänna bostadsbidraget binds till levnadskostnadsindex i stället för till hyresindex. De maximala boendeutgifterna höjs första gången vid ingången av 2019 i enlighet med förändringen i levnadskostnadsindex, så under 2018 ska fortfarande de maximala boendeutgifterna för 2017 tillämpas. I justeringen av bostadsbidraget vid prövningen av de förändrade inkomsterna föreslås det dessutom att förvärvsinkomstavdraget ska beaktas så att endast den del av inkomsterna som beaktas också vid beräknandet av bostadsbidragsbeloppet beaktas vid prövningen av de förändrade inkomsterna. 

Förslaget baserar sig på beslut av statsminister Juha Sipiläs regering vars syfte är att bryta en spiral där höjningar i hyresnivån och höjningar i bidragsnivån stegrar varandra, vilket försämrar incitamenten för att arbeta. Utgifterna för det allmänna bostadsbidraget har sedan 2015 ökat kraftigt efter totalreformen av bostadsbidraget. Från 2014 till 2016 har utgifterna för det allmänna bostadsbidraget ökat från 741 miljoner euro till 1 081 miljoner euro. 

Utskottet konstaterar att ökningen av utgifterna för bostadsbidraget särskilt har påverkats av att långtidsarbetslösheten har ökat, hyrorna stigit och förbättringar har genomförts vid 2015 års totalreform av bostadsbidraget. Enligt Statistikcentralens hyresindex har hyresnivån höjts med cirka 2—3 procent om året trots att den allmänna prisutvecklingen enligt konsumentprisindexet samtidigt har varit måttfull. Bostadsbidrag beviljas på basis av helhetshyror som efter reformen bestäms utifrån hushållets storlek och bostadens läge, samt på basis av självriskandelar som bestäms linjärt utifrån bruttoinkomsterna. De godtagbara maximala boendeutgifterna och bostadsbidragstagarnas självrisk för boendeutgifterna kan hålla tillbaka ökningen av utgifterna för bostadsbidraget. 

Frysningen av de maximala boendeutgifterna 2018 samt bindningen av de maximala boendeutgifterna till levnadskostnadsindex minskar utgifterna för bostadsbidraget med cirka 24 miljoner euro 2018 och i fortsättningen med 40 miljoner euro per år, på basis av antagandet att hyrorna höjs med 3 procent på årsnivå. Utgifterna för utkomststöd ökar analogt med cirka 10 miljoner euro 2018 och i fortsättningen med 16 miljoner euro per år, varav hälften utgörs av statens finansieringsandel. Den totala besparingen i de offentliga finanserna uppgår därmed till 14 miljoner euro 2018 och i fortsättningen till 24 miljoner euro per år. Att frysa de maximala boendeutgifterna 2018 och binda dem till levnadskostnadsindex ökar antalet hushåll vars boendekostnader överstiger de maximala boendeutgifterna och höjer således också bostadsbidragstagarnas självrisk för boendeutgifterna. Andelen hushåll som överskrider de maximala boendeutgifterna beräknas öka från 72 till 76 procent, och den genomsnittliga överskridningen beräknas öka från 148 till 160 euro. 

Utskottet konstaterar att frysningen av de maximala boendeutgifterna och bindandet av dem till levnadskostnadsindex ökar utgifterna för utkomststödet och behovet av utkomststöd. Sparbetingen för allmänt bostadsbidrag innebär utmaningar eftersom de drabbar de befolkningsgrupper som har de lägsta inkomsterna och ökar på så sätt också behovet av utkomststöd. En försämring av nivån på bostadsbidraget försvårar också försörjningen för sådana personer som trots en förbättring av incitamenten för att arbeta inte kan sysselsättas. Syftet med utkomststödet som förmån i sista hand är inte att fungera som ett fortgående komplement till primära förmåner eller att ersätta dem, utan det är menat att vara ett i huvudsak kortvarigt stöd som hjälper till med att överkomma eller förebygga uppkomsten av tillfälliga svårigheter. I propositionen konstateras att en sänkning av bostadsbidraget innebär att tyngdpunkten i stödet för boendet allt mer flyttas över från bostadsbidraget till utkomststödet och ökar antalet nya mottagare av utkomststöd. Likaså konstateras att av de besparingar som görs i bostadsbidraget blir uppskattningsvis 40 procent utgifter för utkomststödet. Utskottet konstaterar att de långsiktiga effekterna av den föreslagna ändringen delvis beror på hur hyresnivån utvecklas i förhållande till levnadskostnadsindexet. 

Också grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 51/2017 rd) ansett att det är oroväckande att följden av den föreslagna lagstiftningen sannolikt är att en del av förmånstagarna kommer att bli beroende av utkomststöd, som är avsett att vara en sista utväg. På grund av att frågan har konstitutionell betydelse, särskilt med hänsyn till 19 § i grundlagen, framhåller grundlagsutskottet i sitt utlåtande vikten av att det görs en samlad granskning av bostadsbidragssystemet och av en ändamålsenlig lagberedning som grundar sig på den information granskningen ger. 

Utskottet vill betona att de höga boendekostnaderna i huvudstadsregionen och de växande stadsregionerna är en del av incitamentsproblemet, och att skära i stöden för boende bör inte vara det primära sättet att ingripa i höga boendekostnader. Ett hållbart sätt vore att öka produktionen av bostäder till skäligt pris. Staten har en viktig roll i att främja målen för bostadspolitiken, och stödsystemet för boende är i sin helhet den viktigaste metoden härvidlag. Utskottet instämmer med propositionen i att det är viktigt för att garantera en skälig boendenivå för låginkomsttagare att stödsystemet för boende analyseras på ett övergripande sätt, så att frågan utreds både med avseende på bostadspolitikens och den sociala trygghetens funktion i nuläget, där omställningar i den ekonomiska miljön har lett till snabba förändringar i efterfrågan på stöd för boendet och i kostnaderna. Statsrådet har tillsatt ett projekt för att bereda en totalreform som hänför sig till grundskydd och aktivitet. Inom ramen för projektet utreds också vilka kostnads-, sysselsättnings- och inkomstfördelnings- samt övriga konsekvenser som följer om stödjandet av boende frikopplas från utkomststödet och sköts enbart via de olika stöden för boende. 

Utskottet ser med tillfredsställelse att riksdagens revisionsutskott har låtit utarbeta en undersökning om objekt för utveckling i bostadspolitiken (Revisionsutskottets publikation 1/2017), och temat behandlas också i ett brett perspektiv i riksdagen. Utskottet konstaterar också att riksdagen i ett uttalande som godkänts på förslag av miljöutskottet förutsätter att regeringen inleder åtgärder för en övergripande utveckling av modellen med fyrtioårigt räntestöd, så att villkoren för modellen blir sporrande och att miljöministeriet före utgången av 2018 lämnar utskottet en utredning om hur räntestödsmodellerna fungerar (RSv 81/2016 rd — MiUB 9/2016 rd). Utskottet har också vid godkännandet av bostadsbidragsreformen förutsatt att social- och hälsovårdsministeriet vidtar åtgärder för att bedöma de personers status i bostadsbidragssystemet som bor i gemensam bostad samt utreder om begreppet hushåll behöver revideras (RSv 237/2016 rd — MiUB 19/2016 rd). 

Förslag som gäller maximala boendeutgifter för delad bostad och bostäder mindre än 20 kvadratmeter

I propositionen föreslås att lagen om allmänt bostadsbidrag ska ändras så att det införs en särskild maximal boendeutgift som tillämpas på boendeutgifterna för en del av en bostad och bostäder som är mindre än 20 kvadratmeter. Men regeringen beslutade den 28 november 2017 till dessa delar återta ändringsförslaget, särskilt på grund av den sammantagna verkningarna som drabbar studerande. Miljöutskottet ställer sig ytterst positivt till att avstå från ändringen med hänvisning till såväl det som anförs i propositionsmotiven, grundlagsutskottets utlåtande och de yttranden som lämnats vid utfrågningen av sakkunniga. 

De studerande började omfattas av det allmänna bostadsbidraget först den 1 augusti 2017. I oktober omfattades 24 895 studerandehushåll som bor i en del av en bostad eller i en bostad som är mindre än 20 kvadratmeter av bostadsbidraget. Hos 48 procent av dem överstiger boendekostnaderna den maximala boendeutgiften för en del av en bostad enligt propositionen. Den maximala boendeutgiften för en del av en bostad kunde inte beaktas när de sammantagna konsekvenserna av överföringen av bostadsbidraget för studerande bedömdes, och allmänt taget försvårade de strukturella ändringarna i det allmänna bostadsbidraget precis när de studerande övergått till allmänt bostadsbidrag också konsekvensbedömningen av överföringen av bostadsbidraget för studerande. Enligt en färsk bedömning skulle den maximala boendeutgiften för en del av en bostad påverka en liten del av dem som får allmänt bostadsbidrag, vilket innebär att dess spareffekter är små relaterade till de besparingar som kan nås med att frysa de maximala boendeutgifterna och binda dem till levnadskostnadsindexet. Med beaktande av ökningen av utgifterna för utkomststödet till följd av utgifterna för den maximala boendeutgiften för en del av en bostad (2018 uppskattningsvis 1,6 miljoner euro och på årsnivå 2,7 miljoner euro) minskar slopandet av den maximala boendeutgiften för en del av en bostad de sammantagna besparingarna inom de offentliga finanserna 2018 med uppskattningsvis 2,4 miljoner euro och på årsnivå med 4 miljoner euro. 

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att ändringsförslagen i lagförslagets 10 § stryks. När de studerande så pass nyligen har överförts till allmänt bostadsbidrag finns det inte tillräckligt med fakta för en relevant utvärdering av dess ändamålsenliga genomförande, och helhetseffekten jämte indirekta verkningar ser särskilt i fråga om de studerande ut att vara skadlig och oändamålsenlig i relation till de fördelar som nås. 

Slutligen konstaterar utskottet på en allmän nivå att eftersom den största efterfrågan för närvarande gäller små bostäder, bör stödsystemet inte ha egenskaper som ytterligare stärker efterfrågan. Efterfrågan på små bostäder på den fria marknaden bland studerande kan reduceras exempelvis genom att producera fler studentbostäder. Också vid omställningar i strukturerna för stödsystemet bör fokus särskilt ligga på tydliga anvisningar om hur man kan bo i en så kallad kompisbostad utan att förlora bostadsbidraget, och man bör överväga möjligheterna att tydligt motivera exempelvis studerande till kompisbostadslösningar. I framtiden finns det också behov för innovativa lösningar exempelvis i fråga om gemensamt boende för äldre med behov av tillgång till tjänster av varierande slag.