Propositionens huvudsakliga syfte är att anpassa närings-, trafik- och miljöcentralernas naturvårdsuppgifter till de resurserna som finns att tillgå och samtidigt göra regleringen lättare på det sätt som avses i regeringsprogrammet utan att nivån på naturvården försämras. 

Utskottet konstaterar att närings- trafik- och miljöcentralernas personal inom miljöansvarsområdet i början av 2019 kommer att ha minskat med 28 procent jämfört med 2015. Eftersom minskningen främst genomförs genom pensionsavgångar, är den regionala variationen betydlig. Personalminskningen är numerärt så betydande att anpassningsåtgärder är av nöden. 

Sammantaget sett anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer. 

Utskottet anser att förslagen om att utmärkning i terrängen mildras är ändamålsenliga anpassningsåtgärder. Det är också ändamålsenligt att överföra miljöministeriets behörighet i fråga om undantag från fridlysningsbestämmelserna för naturskyddsområden som inrättats före 1991 till närings-, trafik- och miljöcentralerna. Den arbetsmängd som övergår till närings-, trafik- och miljöcentralerna är ringa och överföringen av behörigheten i enskilda fall som dessa från ministerienivå till den underlydande förvaltningen är ett led i en konsekvent utveckling av statsförvaltningen. 

I propositionen föreslås också att förfarandet med avgränsningsbeslut i fråga om föröknings- och rastplatser för flygekorrar enligt 72 a § i naturvårdslagen ska upphävas. Det är motiverat, anser utskottet och betonar att förbudet mot att förstöra eller försämra föröknings- eller rastplatser för flygekorrar enligt 49 § i naturvårdslagen förblir oförändrat trots att närings-, trafik- och miljöcentralen inte längre fattar ett särskilt förvaltningsbeslut för att bestämma läget för en föröknings- eller rastplats eller villkoren för tillåten skogsbehandling. Avgränsningsförfarandets inverkan på artens skydd har i praktiken varit obetydlig eftersom besluten om avgränsning enligt propositionsmotiven under den tid bestämmelsen har varit i kraft har gällt cirka 1—2 procent av flygekorrarna i Finland. 

Men utskottet vill betona att när förvaltningsbeslut om avgränsning av lägen inte längre görs kan det anses att aktörerna inom skogsbruket får ett större ansvar för att skydda föröknings- och rastplatserna. Det är angeläget att skogsägare och andra aktörer lätt kan komma över information om föröknings- och rastplatser på ett och samma ställe. När anvisningarna är praktiska och handlingsmodellerna etablerade har aktörerna goda möjligheter att genomföra skyddsåtgärderna med framgång. Välfungerande anvisningar är viktiga också med avseende på markägarnas rättssäkerhet. Därför bör vi i fortsättningen revidera anvisningarna om skogshantering till behövliga delar i samarbete med aktörerna i branschen. Det är också bra att satsa på regionalt heltäckande, uppdaterad och detaljerad geodata om föröknings- och rastplatser med utnyttjande särskilt av de möjligheter digitaliseringen ger. 

Utskottet konstaterar att flygekorren enligt den senaste bedömningen från början av 2016 inte längre är hotad utan att dess klassificering nu är ”nära hotad”. Enligt senaste uppföljning har artens bestånd under de senaste tio åren sjunkit med 22,7 procent. Utskottet framhåller att tillbakagången är snabb, men att eftersom artens utveckling företer betydande regional och tidsmässig variation behövs det en långvarigare uppföljning för att bedömningen ska vara tillförlitlig. 

Utskottet anser också att lagändringens konsekvenser för att lindra myndigheternas arbetsbörda inte nödvändigtvis är betydande eftersom myndigheternas rådgivnings- och övervakningsskyldighet består, och om behovet av rådgivning ökar kan det medföra extra arbete särskilt när lagen träder i kraft. Därför finner utskottet det angeläget att också de konsekvenser ändringen har för nä-rings-, trafik- och miljöcentralerna resurser följs upp.