Det femte målet för helheten ”Ett klimatneutralt Finland som tryggar den biologiska mångfalden” i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering är att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Detta mål ska nås bland annat genom en utvidgning av nätverket av nationalparker. Genom att utveckla det nätverket främjas också ökad företagsamhet inom turismen, vilket i sin tur bidrar till att nå regeringsprogrammets mål att bygga ett livskraftigt Finland. Enligt regeringsprogrammet är målet att möjligheterna att anlita turist- och upplevelsetjänster och använda naturresurser på ett hållbart sätt ska tas till vara när regionutvecklings- och livskraftspolitiken genomförs. Utskottet välkomnar varmt att den 41:e nationalparken ska inrättas i Salla. Salla kommuns initiativ att inrätta en park är en viktig utgångspunkt för detta arbete. Kommunens grundliga utredningsarbete och de lokala invånarnas och föreningarnas deltagande i beredningen utgör en utmärkt utgångspunkt för inrättandet av nationalparken. Sammantaget anser utskottet att lagförslaget fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker det med ändringarna nedan. 

Beredskap för kostnaderna för inrättandet av nationalparken ingår i den fjärde tilläggsbudgeten för 2021. Avsikten är att investeringskostnaderna av engångsnatur, 4,5 miljoner euro, ska täckas med medel från Forststyrelsens finansiella resurser och delvis med överföringar mellan budgetmoment. För kostnaderna för underhållet av nationalparksområdet reserveras enligt propositionen ett anslag som motsvarar de nuvarande underhållskostnaderna. Utskottet uttrycker oro över hur underhållsresurserna kommer att räcka till, eftersom underhållet av servicekonstruktioner som moderniserats och utvidgats med investeringsfinansiering kräver ökade finansiella resurser. Även det ökande antal besökare som eftersträvas genom nationalparken ökar kostnaderna för skötsel och underhåll av konstruktionerna. Enligt Forststyrelsens uppskattning behövs det årligen nästan fyrdubbla anslag, cirka en halv miljon euro, för att underhålla och sköta nationalparken. Det finns således en risk för att inrättandet av en ny nationalpark leder till att underhållet av nationalparkernas utrustning kommer att släpa efter ännu mer. En lösning kunde vara att begära en frivillig avgift av alla besökare, i synnerhet av dem som besöker populära nationalparker. Enligt utredning betalar till exempel de turismföretagare som bedriver verksamhet i Oulanka nationalpark en avgift för användningen av konstruktioner och ved. På motsvarande sätt kan man föreslå en frivillig avgift för andra som använder parken. Intäkterna ska användas för parkens tjänster och främja bevarandet av naturvärden. I princip anser utskottet att det är viktigt att nationalparkerna är avgiftsfria, men möjligheten att införa en frivillig avgift till exempel med hjälp av digitala tjänster behöver utredas. 

Enligt propositionen var Salla naturskyddsområdes inverkan på den regionalekonomiska totalinkomsten 5,2 miljoner euro 2019 och den totala sysselsättningseffekten cirka 40 årsverken. Antalet besök och därmed de inkomster som blir kvar i området väntas öka klart i och med att nationalparken inrättas. Enligt erfarenheterna från inrättandet av Hossa nationalpark kan inverkan på den totala inkomsten och den totala sysselsättningen fördubblas i och med att antalet besökare nästan fördubblas. Denna bedömning backas också upp av en genomförbarhetsstudie om inrättandet av Salla nationalpark. Enligt utredning medför inrättandet en betydande positiv effekt på sysselsättningen, företagsverksamheten och deras tillväxtpotential i regionen. Den stöder i form av skatteinkomster och andra inkomster också områdets livskraft och bevarandet av basservicen. När användningen av Salla nationalpark planeras och genomförs bör målet vara att bevara och utveckla områdets natur- och kulturvärden på ett sätt som främjar den ekonomiska utvecklingen i hela området. Kontakterna med närområdena, såsom Fennoskandiska gröna bältet, bör utnyttjas för att utveckla området. 

Enligt den föreslagna lagen ska nationalparken omfatta 9 983 hektar statsägda land- och vattenområden. Parkens närmare gränser fastställs på den karta som utgör bilaga till den föreslagna lagen. I nationalparken ingår 9 965 hektar av naturskyddsområdet i Sallatunturi. Nationalparken ska innefatta den del av Natura 2000-området i Aatsinki–Onkamo som är mest representativ och enhetlig i fråga om naturmiljön och landskapen. Dessutom föreslås det att ett 18 hektar stort område i Könkäänmaa inkluderas i nationalparken. Naturvärdena i nationalparksområdet omfattar vackra skogklädda höjder samt den mest representativa delen av den gamla skogs- och myrnaturen på statens marker i Sallatunturi. Den blivande nationalparken är särskilt ett område för gamla skogar, synnerligen representativa aapamyrar och trädbevuxna myrar, åsar samt markformer som formats av istiden och erosionen. I området finns bland annat den ungefär 250 meter djupa kanjonen Aatsinginhauta, på vars botten och sluttningar det förekommer särskilda koncentrationer av hotade arter. På dolomitklipporna i Könkäänmaa finns också särskilt betydande förekomster av mossarter i kalkberg som är hotade på riksomfattande nivå. Det område som föreslås bli nationalpark är betydande också med tanke på kulturarvet och Finlands krigshistoria. Det har funnits bosättning i området redan länge. Tecken på detta är fångstgropar och rester av bosättning från stenåldern som syns vid vattendragens stränder. Salla var en scen för vinterkriget och där finns många anknytande minnesmärken. 

Största delen av nationalparken utgörs av områden som hör till Sallatunturi naturskyddsområde, så parken omfattas redan nu av fridlysningsbestämmelserna i 17 a § i naturvårdslagen. Enligt den paragrafen har jakt varit tillåten i naturskyddsområdet. Friluftslivet och annan användning för rekreation kommer att regleras huvudsakligen på samma sätt som i naturskyddsområdet. Bestämmelser om förutsättningarna för inrättande av nationalparker och om begränsningar i användningen av dem finns i naturvårdslagen. Bland annat jakt och fiske, med undantag för allmänna fiskerättigheter, är enligt 13 § i naturvårdslagen förbjudna inom nationalparksområdet. I fråga om jakträtten i nationalparker för invånarna i de kommuner som avses i 8 § i jaktlagen föreskrivs särskilt genom lag, står det i 16 § i naturvårdslagen. I samband med inrättandet av Salla nationalpark föreslås bestämmelser om kommuninvånarnas jakträtt samt om ett jaktbegränsningsområde på 882,2 hektar där jakt är förbjuden, med undantag för älgdrev och jakt med skadebaserade jaktlicenser. 

Den allmänna principen vid bedömningen av grunderna för undantag från fridlysningsbestämmelserna i naturvårdslagen har varit att syftet med inrättandet av nationalparken i första hand är att långsiktigt skydda naturen och naturvärdena (MiUU 5/2017 rd). Också regeringsprogrammets föresatser utgår från att man genom att utvidga nätverket av nationalparker främjar bevarandet av den biologiska mångfalden. I hela landet är nationalparker alltid i första hand naturskyddsområden. När denna princip är garanterad kan man försöka samordna andra användningsändamål för nationalparken. I yttranden till utskottet har det föreslagits att området för Salla nationalpark ska utvidgas jämfört med Salla kommuns ursprungliga förslag. De föreslagna utvidgningarna innebär i synnerhet en betydande avgränsning av de statliga marker som får användas för jakt med licens från Forststyrelsen. Å andra sidan har det i en del yttranden föreslagits att jakträtten för icke-ortsbor ska finnas kvar inom nationalparksområdet. Jord- och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande föreslagit att det ytterligare ska utredas om rätten att jaga småvilt med hjälp av en lokal guide ska fortsätta vintertid (JsUU 20/2021 rd). I omfattningen enligt propositionen begränsar inrättandet av Salla nationalpark jakten på statlig mark till den del nationalparkens område dom i nuläget hör till Forststyrelsens licensjaktområde för småvilt i Vilma-Savina och licensjaktområdet för älg i Vilma. Men i ett samlat perspektiv krymper licensjaktområdet enligt förslaget bara i obetydlig mån. 

Enligt propositionen och inkommen utredning kommer närmare 67 000 hektar av Forststyrelsens licensjaktområde för småvilt i Vilma-Savina att vara uteslutet från nationalparken, likaså hela licensjaktområdet för småvilt i Naruska-Tuntsa på över 150 000 hektar och cirka 230 000 hektar licensjaktområden för älg. Dessutom säljer Salla samfällda skog jakttillstånd för småvilt och älg till sina områden på cirka 70 000 hektar. När det gäller fångstmängderna har endast ett tjugotal älgar och ett lodjur fällts i den blivande nationalparken under de senaste två åren. Följaktligen kan man inte tänka sig att inrättandet av nationalparken i väsentlig grad skulle inverka på jaktturismens framtid i Salla eller på möjligheterna för jägare från andra orter att jaga i Salla. Det finns inte heller på denna grund anledning att ändra de jaktbegränsningar som tillämpas inom nationalparksområdet. När det gäller avgränsningen av nationalparksområdet anser utskottet att avgränsningen enligt Salla kommuns förslag och propositionen på bästa möjliga sätt samordnar målen för inrättandet av nationalparken med de olika sätten att använda området. Med ytterligare betoning på nationalparkens karaktär som naturskyddsområde anser utskottet inte heller att det är nödvändigt att utreda möjligheterna att fortsätta med licensjakt på småvilt i nationalparksområdet så som jord- och skogsbruksutskottet föreslagit. Liksom jord- och skogsbruksutskottet anser miljöutskottet att det fortfarande måste vara möjligt att hämta fångst med motorfordon från nationalparksområdet. 

Det har varit möjligt att avvika från jaktbegränsningarna i 13 § i naturvårdslagen endast i landskapen Lappland och Kajanaland för att se till att de lokala invånarna får fortsätta med sin vildmarkstradition såsom jakt. Jaktbegränsningarna gäller således också de lokala invånarna, om det inte i den föreslagna lagen uttryckligen föreskrivs om rätten för kommuninvånarna i Salla att jaga inom nationalparksområdet. Utskottet har senast i samband med inrättandet av Hossa nationalpark ansett att var och en som har sin hemkommun i en kommun som hör till landskapet Lappland eller landskapet Kajanaland bör tillförsäkras rätt i enlighet med 8 § i jaktlagen att jaga på statlig mark i nationalparker som inrättas i norr (MiUU 5/2017 rd). En motsvarande bestämmelse finns i 3 § i den föreslagna lagen. På samma sätt som vid inrättandet av Hossa nationalpark föreskrivs det i den föreslagna lagen om rätt att jaga älg också för dem som hör till en sådan jaktförening vars jaktområde nationalparken hör till och som vid lagens ikraftträdande har varit registrerad i kommunen. Bestämmelsen begränsar inte rätten för nya medlemmar som ansluter sig till de här jaktföreningarna att jaga inom nationalparkens område. Dessutom har en delägare i ett renbeteslag som är verksamt inom området och en av viltcentralen utsedd person rätt att oberoende av hemkommun delta i att avlägsna vilt som orsakar fara eller skada inom området. 

Utskottet betonar att syftet med undantagen från jaktbegränsningarna är att säkerställa att den lokala vildmarkstraditionen fortsätter. Syftet med undantagsbestämmelsen om icke-ortsbor är att tillåta älgjakt också för de tidigare invånare i Salla som flyttat bort men som fortfarande hör till den lokala jaktföreningen. Genom de undantag som gäller renbeteslagets delägare tryggas förutsättningarna för att bedriva rennäring. Även kommuninvånarnas jakträtt begränsas dock inom nationalparkens jaktförbudsområde, där det bara är tillåtet att driva älg och avlägsna individer av vilt som orsakar skada. I begränsningsområdet, i närheten av turistcentret, finns bland annat starten till rutterna samt de vintertida rutterna i sin helhet. Avgränsningen av begränsningsområdet bygger på ett förslag av lokala aktörer, och den är mycket motiverad med tanke på användarsäkerheten. 

Friluftsliv blir allt populärare nationellt och detta visar sig i en betydande ökning av antalet besökare i nationalparker och strövområden. Detta är en mycket positiv men samtidigt utmanande utveckling med tanke på naturens bärkraft och den lokala servicestrukturen. I enlighet med principerna för hållbar turism bör aktörerna i Sallaområdet bidra till att främja möjligheterna att ta sig till området med allmänna färdmedel. Nationalparken ska användas med respekt för den lokala befolkningen och kulturarvet. Områdets natur och kulturmiljöer får inte smutsas ned eller skadas genom nedskräpning eller olika märken och konstruktioner som lämnas i naturen. Utvecklingen av området ska ske i samarbete med de lokala invånarna och näringsidkarna så att inrättandet av nationalparken bibehåller sin acceptabilitet också efter det att verksamheten har inletts. 

Utsikterna för användningen av nationalparken för rekreation påverkas också av att friluftsverksamheten blir mer varierad. Turismföretagarna och de som använder områdena för rekreation vill ha nya servicekonstruktioner såsom rutter där man kan använda snöskor och terrängcykel. Utvecklingen medför för sin del ett tryck på att samordna de olika användningsändamålen inom nationalparksområdet på ett sätt som tryggar användarsäkerheten och bevarandet av naturvärdena. När skötsel- och nyttjandeplanen för nationalparken upprättas måste man därför nå en balans mellan att bevara och utveckla områdets natur- och kulturvärden och möjliggöra mångsidigt friluftsliv. Detta kan påverkas bland annat genom god ruttplanering, styrning, skyltar och zonindelning. Utskottet betonar att användarnas säkerhet ska stå i centrum för all planering och styrning av nationalparkens verksamhet. När det gäller jaktsäkerheten bör man i det fortsatta arbetet nyttja den utredning om jaktsäkerhet som Forststyrelsen publicerade 2021 samt den lokala viltvårdsföreningens sakkunskap.