Allmänt
Syftet med propositionen är att göra hälso- och sjukvården för fångar till en mer integrerad del av den övriga hälso- och sjukvården så att den också omfattas av styrningen och tillsynen av hälso- och sjukvården. I 3 § i fängelselagen sägs det att fängelse innebär frihetsberövande eller begränsning av friheten. Verkställighet av fängelse får inte medföra andra begränsningar i fångarnas rättigheter och förhållanden än de som bestäms i lag eller som nödvändigtvis följer av själva straffet. Enligt bestämmelsen ska förhållandena i fängelserna ordnas så att de i så hög grad som möjligt motsvarar de förhållanden som råder i samhället. Dessutom ska fångarnas möjligheter att bevara sin hälsa och handlingsförmåga stödjas och de skador som orsakas av förlusten av frihet om möjligt förebyggas. Genom överföringen av ansvaret för att ordna hälso- och sjukvården för fångar förverkligas också den normalitetsprincip som nämns ovan.
Ett annat mål med ändringarna är att fullfölja den vedertagna internationellrättsliga principen om att hälso- och sjukvårdspersonalen i ett fängelse inte bör delta i några som helst uppgifter som gäller övervakning och upprätthållande av ordningen.
Det sägs i propositionsmotiven att fångarnas hälsa är betydligt sämre än den övriga befolkningens. Särskilt missbruksproblem, psykiska störningar och smittsamma sjukdomar är mycket vanliga bland fångarna. Också dödligheten är väsentligt mycket högre än hos den övriga befolkningen. Medellivslängden för fångar är 47 år. Kvinnliga fångar har relativt sett ännu svagare hälsa och arbetsförmåga än manliga fångar. En undersökning visar att det i fråga om riskbeteendet i samband med olika sjukdomar också finns skillnader mellan könen. Till exempel är leverinflammation orsakad av C-virus mycket vanlig bland unga kvinnliga fångar (71 % av kvinnorna i åldern 16—24 år). Det finns också skillnader mellan könen när det gäller kränkningar under barndomen och deras samband med missbruk och psykiska störningar senare i livet (Päivi Viitanen, Tammerfors universitet 2013).
Överföringen till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde
Överföringen av hälso- och sjukvården för fångar från justitieministeriets till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde stöder en enhetlig vårdkedja för fångar som övergår till den kommunala social- och hälsovården samtidigt som den möjliggör ett effektivare folkhälsoarbete och en effektivare bekämpning av smittsamma sjukdomar i fråga om en särskild riskgrupp. Ur fångarnas synvinkel är syftet att förbättra vårdens kontinuitet mellan fängelset och det omgivande samhället och på längre sikt att minska de hälsomässiga skillnaderna mellan fångarna och den övriga befolkningen. Utskottet anser att det är viktigt att man vid planeringen av hälso- och sjukvårdstjänsterna för fångar också beaktar till exempel skillnaderna mellan könen och de särskilda behov som dessa medför.
Som det sägs i motiven till propositionen kan en välfungerande hälso- och sjukvård för fångar erbjuda en möjlighet att ingripa i marginaliserade människogruppers problem och samtidigt bidra till att förebygga återfallsbrottslighet. I dagens läge när hälso- och sjukvården under tiden i fängelset ordnas separat från övriga offentliga hälsovårdstjänster avbryts dock befintliga vårdrelationer och därmed lider utvecklingen av resultatrik, kontinuerlig vård.
Det har bedömts att förtroendet för hälso- och sjukvårdspersonalen kan öka och tröskeln för att anlita hälso- och sjukvården sjunka när hälso- och sjukvårdspersonalen inte hör till fängelseorganisationen, fängelsets ledning eller den övriga fängelsepersonalen. Genom att hälso- och sjukvårdsuppgifterna separeras från övervakningsuppgifterna kan hälso- och sjukvårdspersonalen bättre fullgöra sina yrkesetiska skyldigheter och både det faktiska och det upplevda oberoendet ökar, står det i motiven.
Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar liksom lagutskottet både överföringen till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde och integreringen av hälso- och sjukvården för fångar med den allmänna hälso- och sjukvården. Utskottet anser också att det på grund av den specialkompetens som hälso- och sjukvården för fångar kräver är en bra lösning att samla ansvaret för verksamheten inom en rikstäckande enhet som är underställd Institutet för hälsa och välfärd.
Enligt förslaget ska Enheten för hälso- och sjukvård för fångar svara för ordnandet av hälso- och sjukvård och medicinsk rehabilitering som motsvarar fångarnas medicinska behov. Lagen ger goda möjligheter att förbättra vården och rehabiliteringen av fångar. Man bör även i framtiden se till att det finns tillräckliga resurser för detta. Utskottet betonar särskilt vikten av att ordna behövlig service i övergångsfasen mellan fängelsevistelsens slut och när fången kommer ut i det civila. Det är viktigt att myndigheterna samarbetar för att säkerställa kontinuiteten i vården och rehabiliteringen.
Efter reformen kommer det fortfarande att finnas bland annat socialarbetare och psykologer vid Brottspåföljdsmyndigheten. Man kan nu utnyttja samarbetet med Institutet för hälsa och välfärd i högre grad än förut för att utveckla deras arbete. Det är också meningen att i framtiden klarlägga personalens organisatoriska ställning till dessa delar. Lagutskottet föreslog i sitt utlåtande preciseringar i bestämmelserna om patientregisteranteckningar som görs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och om informationsgången mellan de olika aktörerna inom förvaltningsområdet. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att lagförslagen godkänns med ändringar enligt vad som närmare framgår av detaljmotiven.
Vid Åboenheten för psykiatriska sjukhuset för fångar är situationen exceptionell med tanke på den tillämpliga lagstiftningen. Enheten sörjer på det nationella planet för vården av fångar som tagits in för psykiatrisk vård oberoende av sin vilja, vilket sker med stöd av de särskilda bestämmelserna i mentalvårdslagen. Å andra sidan är en stor del av de fångar som vårdas vid enheten där av egen vilja med remiss av en fängelseläkare. Deras rättsliga ställning bestäms i första hand enligt fängelselagen och häktningslagen. Hälso- och sjukvårdspersonalen vid enheten kommer i framtiden inte längre att kunna utöva de övervaknings- och granskningsbefogenheter som de har i dag i egenskap av tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten, utan det är personalen vid Åbofängelset som ansvarar för dessa. Situationen vid psykiatriska sjukhuset för fångar kräver behörig utbildning för de anställda och tilläggsresurser för övervakningsuppgifterna. Enligt inhämtad utredning är det meningen att ordna tilläggsresurserna genom interna överföringar inom Brottspåföljdsmyndigheten.
Lagutskottet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid kostnaderna för det system som valts. Enligt propositionen kommer det att uppstå en bestående årlig tilläggskostnad på 250 000 euro när Institutet för hälsa och välfärd ska ordna verksamheten. Dessutom orsakar den nya tillsynsuppgift som gäller hälso- och sjukvården inom försvarsmakten tillsammans med denna reform ett behov av tilläggsresurser på 70 000 euro för Valvira och 150 000 euro för regionförvaltningsverken, utöver det anslag som redan tidigare beviljades för beredningen av reformen (421 000 euro). Utskottet anser att det är viktigt att överföringen till ett annat förvaltningsområde inte orsakar betydande merkostnader. Man bör också noga följa konsekvenserna av överföringen och hur den fungerar.
Styrning och tillsyn
Ett annat syfte med propositionen är att göra styrningen och tillsynen av hälso- och sjukvården för fångar i hela landet enhetlig bland annat med styrningen och tillsynen av den kommunala hälso- och sjukvården så att tillsynen sköts dels av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, dels även av regionförvaltningsverket och Valvira.
Syftet med en enhetlig organisationstillsyn är dessutom att främja tjänsternas kvalitet inom hälso- och sjukvården för fångar och att säkerställa patientsäkerheten och rättssäkerheten för de personer för vilka Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ansvarar. Genom tillsynen och den tillhörande styrningen går det att säkerställa att hälso- och sjukvården för fångar motsvarar den offentliga hälso- och sjukvård som erbjuds befolkningen i övrigt. Utskottet anser att propositionen även till denna del är motiverad.