I propositionen fastställs priserna för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen och ersättningsgrunderna för dem, när bestämmelserna om maximipriset för taxiresor upphävs vid ingången av juli nästa år. Syftet med bestämmelserna är att förutse hur stora sjukförsäkringens reseersättningar blir. Målet är även att de försäkrade inte ska behöva betala någon annan andel av priset på taxiresor än självriskandelen enligt sjukförsäkringslagen. Ett annat mål är att få alla taxiresor som ska ersättas av sjukförsäkringen att omfattas av samordningen av resor, vilket till en del hjälper till att minska ersättningsutgifterna för taxiresor. Enligt motiven har syftet varit att det ska utarbetas lagstiftning för tiden mellan det att lagen om transportservice har trätt i kraft och det att vårdreformen och förenklandet av flerkanalsfinansieringen inom social- och hälsovården, vilka är under beredning, har trätt i kraft. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är viktigt att man genom lagändringarna säkerställer att de försäkrade oavsett bostad kan få hälso- och sjukvårdstjänster på lika villkor, vid behov genom att använda taxi. Ett villkor för att få ersättning är enligt lagförslaget att taxiresan har beställts från en beställningscentral som har ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. Bara om det inte finns någon sådan central i området ersätts en taxiresa som beställs på något annat sätt. Taxibilar som kör taxiresor som förmedlas av en beställningscentral eller som har ingått avtal med Folkpensionsanstalten får inte debitera den försäkrade mer än det maximipris som föreskrivs genom förordning. Maximipriset utgör samtidigt grunden för den maximala ersättningen till den försäkrade. Utskottet konstaterar att det är befogat att koncentrera ersättningarna till taxiresor som beställs via en beställningscentral. Den försäkrades rätt till ersättningar är i övrigt oförändrad. I enlighet med den gällande lagen krävs det att trafikförhållandena eller den försäkrades sjukdom eller handikapp förutsätter att taxi används. 

De bestämmelser om maximipriserna som gäller till utgången av nästa år tryggar kontinuiteten i fråga om ersättningarna i övergångsfasen. Övergångstiden på ett halvt år kan anses vara rätt kort, och de sakkunniga ansåg att det kan uppstå oförutsedda risker vid upphandlingen av beställningscentraler. Det nuvarande direktersättningsförfarandet kan inte användas om FPA inte har något avtal med en beställningscentral eller ett transportföretag. Den försäkrade måste då ansöka om ersättning i efterskott hos FPA. Utskottet anser att det är synnerligen viktigt att FPA inleder konkurrensupphandlingen av beställningscentraler snabbt, så att det finns beställningscentraler som har ingått avtal i hela landet. Utskottet konstaterar att avtalen med beställningscentralerna kan ingås också för en längre tid än den tid som den föreslagna lagen ska vara i kraft. 

Ändringarna i 20 kap. 5 § om verksamhet för samordning av resor möjliggör en ändamålsenlig samordningsverksamhet. Ett positivt syfte med tanke på de försäkrade är enligt utskottet att beställningscentralerna inte ska ta ut samtalsavgifter av den som beställer en resa och att ingen annan självriskandel uppkommer för de försäkrade än självriskandelen enligt sjukförsäkringslagen. 

Vad gäller ersättningen av en följeslagares resa är målet att förenhetliga Folkpensionsanstaltens nuvarande varierande ersättningspraxis och begränsa ersättningen av följeslagarens kostnader till högst det belopp av den försäkrades egna resekostnader som ersätts. Utskottet tillstyrker förenhetligandet av ersättningspraxis. 

Folkpensionsanstalten har för avsikt att konkurrensupphandla beställningscentralernas verksamhet inklusive färdtjänstkostnader under 2018. Utskottet anser att det är viktigt att man vid konkurrensupphandlingen kräver att aktörerna kan producera verksamheten effektivt och på lika grunder för de förare som har anslutit sig till beställningscentralen. För att kunna nå det inbesparingsmål som eftersträvas genom samordningen av transporter är det ändamålsenligt att koncentrera beställningarna till beställningscentraler. Grundlagsutskottet pekar i sitt utlåtande på den risk som kan uppstå om resor som förmedlas av beställningscentralerna har dålig lönsamhet och därför minskar kraftigt. I det läget kan det i vissa fall vara oskäligt att bara resor via en beställningscentral ersätts från sjukförsäkringen. Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är viktigt att förordningen för övergångstiden bereds i samarbete mellan ministerierna och övriga myndigheter och att man vid beredningen hör olika kundgrupper och andra aktörer inom branschen. Man bör noga följa hur lagens syften nås och vilka konsekvenser den har. 

Det finns betydande kommunikationsmässiga utmaningar som hänför sig till ikraftträdandet av lagen, övergångstiden och även den senare verkställigheten. Särskilt det att ersättningen avskaffas för taxiresor som inte beställts från en beställningscentral kräver omsorgsfull information om ändringens konsekvenser för kunderna och till exempel personalen inom hälso- och sjukvården. 

Utskottet konstaterar att det är lämpligt att bara bestämmelserna om maximipriserna ska vara i kraft temporärt. För att förslaget ska vara lagtekniskt tydligt föreslår utskottet att det föreskrivs om de ändringar som gäller temporärt i ett nytt lagförslag 2.