Ändringarna i sjukförsäkringslagen

I propositionen föreslås flera ändringar i sjukförsäkringslagen. Ändringarna syftar till att främja användningen av partiell sjukdagpenning. 

Det föreslås att definitionen av heltidsarbete som är en förutsättning för partiell sjukdagpenning ändras så att heltidsarbete i regel avser arbete där den ordinarie arbetstiden är minst 30 timmar i veckan. Den föreslagna ändringen gör det möjligt att få partiell sjukdagpenning för de arbetstagare vars avtalade arbetstid inte motsvarar den ordinarie arbetstiden för en heltidsanställd enligt kollektivavtalen i branschen eller den ordinarie arbetstid som avses i arbetstidslagen (872/2019). 

Dessutom föreslås det att inledande av deltidsarbete redan under självrisktiden för sjukdagpenning inte ska hindra att självrisktiden löper ut och att partiell sjukdagpenning erhålls. Enligt den gällande lagen kan man komma överens om att deltidsarbetet börjar tidigast efter självrisktiden. Självrisktiden är dagen för insjuknandet och därpå följande 9 vardagar. Efter den föreslagna ändringen kan ett avtal om deltidsarbete således vara i kraft redan från det att arbetsoförmågan började. Det föreslås också att maximitiden för partiell sjukdagpenning förlängs från 120 dagar till 150 vardagar, vilket förbättrar situationen för dem vars nuvarande maximitid inte räcker till för att återställa arbetsförmågan. 

Utskottet välkomnar att möjligheterna att utnyttja partiell sjukdagpenning främjas för att stärka möjligheterna att stanna kvar i arbetslivet och återgå till arbetslivet. Partiell sjukdagpenning har konstaterats stödja återgången till arbete på heltid samt minska användningen av full sjukdagpenning och övergången till full invalidpension. Dessutom kan det öka deltagandet i arbetet senare och sänka kostnaderna för arbetsoförmåga. Utskottet välkomnar att frånvaron från heltidsarbetet kan minskas när deltidsarbete är möjligt med tanke på personens hälsotillstånd och återhämtning. Utskottet betonar att medvetenheten om stödåtgärder för återgång till arbetet och kvarhållande i arbetslivet bör ökas ytterligare hos arbetstagarna och arbetsgivarna samt hos företagshälsovården och andra hälso- och sjukvårdsenheter. 

Utskottet betonar dock att en allmän förutsättning för partiell sjukdagpenning också i fortsättningen är att arbetstagaren och arbetsgivaren kommer överens om deltidsarbete. En ytterligare förutsättning är att arbetet utförs utan att arbetstagarens hälsa och återhämtning äventyras. Arbetstagaren har alltid rätt att under arbetsoförmåga vara frånvarande från arbetsplatsen, och också det arbete under självrisktiden som föreslås i propositionen baserar sig på frivillighet. 

Sakkunniga har påpekat att det bör föreskrivas om full lön för deltidsarbete i arbetsavtalslagen för att lagen inte ska tolkas fel och för att arbetstagarens rätt till lön för sjukdomstid inte ska äventyras. Enligt propositionsmotiven (s. 29) har en arbetstagare som arbetar under självrisktiden rätt till full lön, det vill säga övergången till deltidsarbete orsakar inte någon inkomstförlust under självrisktiden. Om ett kollektivavtal tillämpas på arbetstagaren och kollektivavtalet innehåller bestämmelser om lön för sjuktid, betalas till arbetstagaren en kollektivavtalsenlig lön som motsvarar lönen för sjukdomstiden under partiell sjukledighet. Detta täcker hela den period som enligt kollektivavtalet omfattas av skyldigheten att betala lön för sjukdomstiden. Om kollektivavtal inte tillämpas på arbetstagaren, betalas lön för sjukledighet på heltid liksom lön för partiell sjukledighet enligt arbetsavtalslagen för nio dagar, det vill säga för motsvarande tid som den självrisktid som hänför sig till partiell sjukdagpenning. Utifrån propositionen anser utskottet att arbetstagarens rätt till lön är tryggad enligt den gällande arbetsavtalslagen och att arbetsavtalslagen inte behöver preciseras i detta sammanhang. 

I propositionen föreslås det också att sjukförsäkringslagens bestämmelse om föräldradagpenning ändras så att skötseln av ett förtroendeuppdrag inom välfärdsområdet inte ska betraktas som förvärvsarbete som hindrar utbetalning av föräldradagpenning. Utskottet anser det motiverat att bestämmelsen ändras på det föreslagna sättet så att den motsvarar bestämmelsen om kommunala förtroendeuppdrag i den gällande lagen. 

Ändringarna i rehabiliteringslagen och arbetspensionslagarna

I propositionen föreslås det flera ändringar som förtydligar förutsättningarna för beviljande av rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten. 

Betalning av rehabiliteringspenning enligt propositionen förutsätter inte längre att den som står utanför arbetslivet under tiden för yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § är helt förhindrad att arbeta på rehabiliteringsdagen. Rehabiliteringsdagens dagliga längd undersöks inte heller. Dessutom föreslås det i propositionen att rehabiliteringspenning kan betalas för väntetiden och den mellanliggande tiden inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, om rehabiliteringsklienten inte får utkomst av arbete under den tiden. Genom ändringen behöver en rehabiliteringsklient inte ansöka om en annan förmån eller tidsbegränsad rehabiliteringspenning för dagarna mellan rehabiliteringen, utan hans eller hennes försörjning är på förhand tryggad med full rehabiliteringspenning under hela rehabiliteringstiden. 

Det föreslås att den retroaktiva ansökningstiden för rehabiliteringspenning förlängs från nuvarande fyra månader till sex månader, så att ansökningstiden är den samma som för rehabiliteringspenning för arbetspensionsrehabilitering. Regeringen föreslår också att självrisktiden för rehabiliteringspenning slopas i de fall där rehabiliteringen föregås av utkomststöd. Det föreslås att det till lagen fogas särskilda villkor för beviljande av rehabiliteringspenning för tiden för arbetsprövning som ordnats med stöd av lagen om företagshälsovård. 

I propositionen föreslås det dessutom att ansvarsfördelningen i fråga om yrkesinriktad rehabilitering preciseras. Folkpensionsanstalten är inte skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering, om den försäkrade har fått ett förhandsbeslut om rätt till arbetspensionsrehabilitering och beslutet är i kraft vid ansökan om rehabilitering. Detta förtydligar ansvarsfördelningen mellan Folkpensionsanstalten och arbetspensionsanstalterna och försnabbar utredningen av rehabiliteringsansvaret. Dessutom föreslås det att bestämmelserna om regressindrivning i rehabiliteringslagen och arbetspensionslagarna förtydligas. Det minskar behovet av att rikta återkrav mot förmånstagaren, om arbetspensionsanstalten eller Folkpensionsanstalten beviljat rehabiliteringspenningförmån retroaktivt för den tid som en annan institution har betalat en förmån. 

När det gäller arbetspensionslagarna föreslås det att förutsättningarna för arbetspensionsrehabilitering ändras i fråga om bedömningen av hur den som ansöker om rehabilitering har etablerat sig i arbetslivet. Dessutom föreslås det att det till arbetspensionslagarna fogas bestämmelser om avbrytande av rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg. 

Utskottet konstaterar att de föreslagna ändringarna förtydligar och preciserar förutsättningarna för beviljande av rehabiliteringspenningförmån och förtydligar verkställigheten. Förtydligandet av förutsättningarna för betalning av rehabiliteringspenning och grunderna för fastställande av den ökar också de försäkrades jämlikhet och förutsägbarheten i förmånsbesluten. De ändringar som föreslås i arbetspensionslagarna förenklar och förtydligar verkställigheten av arbetspensionsrehabilitering. De nya bestämmelserna skapar också en tydligare grund än för närvarande för arbetspensionsanstalternas och Folkpensionsanstaltens lagstadgade ansvarsfördelning inom yrkesinriktad rehabilitering.