Rysslands angreppskrig mot Ukraina har avsevärt förändrat de ekonomiska utsikterna och medfört betydande prishöjningar på elenergi. Regeringen föreslår att det stiftas en lag om temporärt elstöd i syfte att stödja hushåll som på grund av låga inkomster inte kan utnyttja det hushållsavdrag som beviljas på grundval av elenergifakturan. 

Enligt propositionen ska elstöd betalas för de kostnader som elenergin i en stadigvarande bostad orsakar under januari-april 2023. I stöd betalas 60 procent av den del av den månatliga elenergifakturan som överstiger 400 euro. Med belopp som betalas för elenergi avses det skattepliktiga belopp som har betalts för den elenergi som skaffats till elförbrukningsplatsen samt eventuell grundavgift i anslutning till den. Det belopp av en elenergifaktura som beaktas vid beviljandet av stöd är högst 1 500 euro per månad. Stöd betalas inte om hushållet har fått utkomststöd på grundval av samma faktura. 

Stöd betalas enligt propositionen endast för kostnader för elenergi i stadigvarande bostäder. I situationer där hushållet samtidigt har mer än en stadigvarande bostad i sitt bruk, beviljas stödet för endast en elförbrukningsplats. Stöd fås inte heller för elräkningen för till exempel en fritidsbostad. 

Utskottet anser att propositionen behövs för att stödja hushåll med låga inkomster för att de ska klara av vinterns elkostnader, och tillstyrker lagförslaget. I det glest bebyggda Finland där avstånden är långa hotar de stigande elpriserna försvåra försörjningen särskilt för låg- och medelinkomsttagare som bor i eluppvärmda egnahemshus eller radhus. Elutgifterna för dem med de lägsta inkomsterna kan enligt gällande lagstiftning berättiga till utkomststöd. I både det allmänna bostadsbidraget och bostadsbidraget för pensionstagare beaktas dessutom separata uppvärmningskostnader. Men i en situation med kraftigt stigande kostnader kan man inte genom dessa förmåner trygga situationen för alla låginkomsttagare. 

Propositionen har ett nära samband med regeringens proposition RP 204/2022 rd, som är under behandling i riksdagen och där det föreslås att det till inkomstskattelagen (1535/1992) temporärt fogas bestämmelser om hushållsavdrag som beviljas på basis av elenergiräkningar. Hushållsavdrag kan ändå inte göras om inkomsterna är så små att ingen inkomstskatt behöver betalas på dem. I vissa hushåll räcker skatterna dessutom till för att utnyttja endast en del av hushållsavdraget. Avsikten är att skatteavdraget ska utnyttjas av dem vars skatter räcker till för att avdraget ska kunna utnyttjas fullt ut. 

Utskottet betonar att för att dessa två olika stödformer i anslutning till förbrukningen av elenergi ska vara begriplig och situationen för kundens eget hushåll ska kunna ses mot bakgrunden av dem måste det ges tydlig information och kundhandledning för att rätt personer ska söka elstöd respektive elavdrag. Utskottet betonar också vikten av samarbete mellan Folkpensionsanstalten och skattemyndigheten vid planeringen och genomförandet av verkställigheten. 

Enligt konsekvensbedömningarna i propositionen finns det omkring 100 000 potentiella mottagare av elstöd. Statens utgifter beräknas öka med cirka 85 miljoner euro till följd av dettstödet används, om det räcker till och hur det inverkar på elförbrukningen och att resultaten av uppföljningen beaktas vid utvecklandet av elstödet, om ett sådant stöd behövs även i fortsättningen. 

Utskottet välkomnar att det i lagen har uppställts tydliga kriterier för erhållande av elstöd och att de föreslagna eurogränserna innehåller ett incitament att spara el, eftersom inbesparingen också kan påverka elens tillräcklighet och marknadspriset på el. Sakkunniga har dock påpekat att de föreslagna gränserna oundvikligen också leder till att vissa grupper faller emellan stödåtgärderna. Stödet omfattar exempelvis inte hushåll vars kostnader för elenergifakturan är nära 400 euro, men inte överstiger det. Den tidsperiod som valts för stödet täcker inte heller för hela Finlands del hushåll som drabbas av de negativa effekterna av det höga elpriset, eftersom uppvärmningskostnaderna kan vara stora också under andra månader än januari-april. Dessutom påpekar utskottet att exempelvis de som bor i ett hus med oljeuppvärmning inte omfattas av stödet, trots att kostnaderna för energifakturorna stiger. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid den relativt höga självrisken på 400 euro och påpekar att enbart betalning av självriskandelen kan vara en omständighet som de som har de lägsta inkomsterna rimligen inte klarar av. För att stödja de hushåll som har de lägsta inkomsterna anser utskottet att det är ytterst viktigt att de höjda energikostnaderna beaktas vid prövningen av utkomststödet. 

I den nu aktuella propositionen föreslås inga bestämmelser om det minimibelopp av elstödet som ska betalas, så stödet betalas ut även om det bara skulle återstå en enda cent att betala. Utskottet anser att det med tanke på kundernas förväntningar och ett rationellt genomförande vore ändamålsenligt att föreskriva om minimibeloppet av det elstöd som betalas ut, på motsvarande sätt som i lagstiftningen om andra förmåner för social trygghet. Utskottet föreslår att 5 § i lagen om temporärt elstöd kompletteras med en bestämmelse om att elstöd inte betalas för de månader för vilka stödbeloppet understiger 5 euro.