Målsättning
Syftet med propositionen är att revidera familjeledigheterna i enlighet med skrivningen i programmet för regeringen Marin och att genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv. I propositionen föreslås det att sjukförsäkringslagen (1224/2004), arbetsavtalslagen (55/2001) och lagen om småbarnspedagogik (540/2018) ändras. Dessutom föreslås det ändringar i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996), lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016) plus i 24 andra lagar.
Tanken är att föräldraledigheterna och ansvaret för vården av barnen ska fördelas jämnare mellan båda föräldrarna. Dessutom är tanken att olika familjeformer ska behandlas mer jämlikt i systemet med föräldradagpenning och att systemet med familjeledighet ska bli mer flexibelt så att familjernas olika behov av att ta ut ledigheter och dagpenning beaktas.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens mål är ytterst viktiga och tillstyrker lagförslagen. Utskottet har vid behandlingen av ändringar som gäller föräldraledigheter (ShUB 40/2016 rd) konstaterat att föräldraledighetssystemet bör utvecklas så att varierande livssituationer i familjerna ska kunna beaktas på lika villkor.
Både arbetslivs- och jämställdhetsutskottet och kulturutskottet har i sina utlåtanden förhållit sig positiva till genomförandet av reformen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ser reformen av familjeledigheterna som en betydande insats för jämställdheten och anser att ändringarna är ett steg i rätt riktning och viktiga milstolpar mot en jämnare fördelning av familjeledigheterna och omsorgsansvaret mellan könen. Även kulturutskottet anser att propositionens mål är viktiga och betonar att genomförandet av reformen bör stödjas med tillräckliga åtgärder för att propositionens mål ska nås så väl som möjligt.
Propositionens centrala konsekvenser för barnens och familjernas välfärd, fördelningen av vård-ansvaret, jämställdheten och arbetslivet beror i stor utsträckning på hur föräldrarna i fortsättningen kommer att använda föräldradagpenning och föräldraledighet och i vilken mån användningen av ledigheter fördelas jämnare mellan båda föräldrarna än för närvarande. Reformen väntas öka utgifterna i de offentliga finanserna med cirka 80 miljoner euro på årsbasis. Reformens nettosysselsättningseffekter bedöms vara små.
Ändringar i föräldrapenningarna
I propositionen föreslås det att sjukförsäkringslagens system med föräldradagpenning revideras helt och hållet. Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara bra att de könsbundna begreppen moderskaps- och faderskapspenning slopas och att föräldradagpenning består i fortsättningen av särskild graviditetspenning, graviditetspenning och föräldrapenning. I stöden för vård av barn, såsom stödet för hemvård och stödet för privat vård, föreslås de nödvändiga ändringar som följer av att systemet med föräldradagpenning ändras, men i övrigt förblir stöden likadana som nu.
Antalet dagar med föräldradagpenning. Det totala antalet dagar med föräldradagpenning ökar från nuvarande 317 till 360 dagar, dvs. från cirka 12,5 till cirka 14,5 månader. Föräldrapenning betalas för sammanlagt 320 vardagar för ett barn. I propositionen har flerbarnsbörd beaktats så att det för det andra barnet och det därpå följande barnet betalas 84 extra föräldrapenningsdagar per barn. Till den som är gravid betalas graviditetspenning för 40 vardagar innan rätten till föräldrapenning inträder.
För att föräldraledigheterna och ansvaret för uppfostran ska delas jämnare än nu kvoteras dagarna med föräldrapenning jämnare mellan föräldrarna. Om barnet har två föräldrar som är berättigade till föräldrapenning, fördelas föräldrapenningen jämnt mellan föräldrarna. Vardera föräldern har således rätt att använda 160 föräldrapenningsdagar. En förälder kan överlåta högst 63 sådana dagar av sin kvot till barnets andra förälder, till en annan vårdnadshavare, till sin make eller till den andra förälderns make. Om barnet däremot har endast en förälder som är berättigad till föräldrapenning, kan föräldern ensam använda hela kvoten för varje barn, det vill säga 320 dagar. Således ökar antalet dagar med föräldradagpenning för familjer med en förälder avsevärt jämfört med nuläget. När förälderns egen dagpenningskvot är fylld kan föräldern få stöd för hemvård. Hemvårdsstödet kan således börja tidigast när barnet är ungefär sex månader gammalt.
Reformen inverkar inte i betydande grad på moderns nuvarande dagar med föräldradagpenning, eftersom modern, om familjen så önskar, fortfarande har möjlighet till familjeledighet av nuvarande längd. Den andra förälderns period med föräldradagpenning förlängs däremot jämfört med nuläget. Efter reformen är kvoten 160 vardagar för den ena föräldern och även om föräldern överför 63 dagar från sin kvot till den andra föräldern, är de återstående 97 vardagarna (ca 16 veckor) nästan två månader längre än den nuvarande kvoten för fadern. Reformen sporrar således till att dela på familjeledigheterna, eftersom användningen av den egna kvoten ökar det totala beloppet av familjens föräldradagpenning.
Social- och hälsovårdsutskottet betraktar kvoteringen av föräldradagpenningen för båda föräldrarna som en reform i rätt riktning i syfte att öka fördelningen av ledigheterna och omsorgsansvaret. En förlängning av föräldrapenningsperioden och en jämnare fördelning av den mellan föräldrarna främjar i synnerhet barnets rätt till båda föräldrarnas omvårdnad och familjernas välfärd samt föräldrarnas jämlikhet. Att föräldrarna har vårdansvar i början av barnets liv främjar uppkomsten av en nära relation mellan barnet och föräldern. En förlängning av perioden med föräldradagpenning förbättrar också försörjningen för familjer med små barn. En jämnare fördelning av omsorgsansvaret har en positiv effekt också i större utsträckning i hela samhället. Reformens långsiktiga mål är att stärka jämlikheten och jämställdheten i arbetslivet och minska löneskillnaderna mellan könen.
Utskottet betonar familjeledigheternas betydelse särskilt med tanke på tillgodoseendet av barnets rättigheter. Föräldrarnas närvaro har en väsentlig betydelse för barnets välfärd och uppväxt. Familjeledighetsreformen främjar således tillgodoseendet av barnets rättigheter.
Utskottet anser det vara bra att man i propositionen genom undantagsbestämmelser har beaktat situationer där det i praktiken är omöjligt för endera föräldern att vårda barnet och använda kvoterade föräldrapenningsdagar till exempel på grund av sjukdom, skada eller fängelsestraff. I dessa situationer har den andra föräldern rätt att själv använda alla 320 föräldrapenningsdagar.
Längden på den perioden med föräldradagpenning som familjen har till sitt förfogande förlängs dock inte jämfört med nuläget i sådana situationer där den andra föräldern underlåter att använda sin kvot av någon annan orsak än i de exceptionella situationer som anges i lagen. För närvarande utnyttjar mödrarna fortfarande 90 procent av föräldraledighetsdagarna, även om man genom de reformer som gjorts i systemet med föräldradagpenning har strävat efter att främja pappornas användning av föräldraledigheter. Också arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att pappornas ledigheter sannolikt kommer att öka mest i de socioekonomiska grupper där papporna redan nu tar ut sina ledigheter. Enligt propositionsmotiven (s. 47) används papporna familjeledigheter i större utsträckning i högutbildade och välsituerade familjer, medan färre faderskapsledigheter används i familjer med låga inkomster och låg utbildningsnivå. Att stå utanför arbetslivet, att modern saknar anställningsförhållande när barnet föds eller att pappan är företagare förebådar att pappornas ledigheter inte utnyttjas.
I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet att det är viktigt att exempelvis skillnaderna i utbildningsnivå, socioekonomisk ställning, inkomstnivå, ställning på arbetsmarknaden eller börd i användningen av pappornas ledigheter inte ökar ytterligare och att reformens konsekvenser för användningen och fördelningen av ledigheterna bör följas. Utöver reformen och uppföljningen av lagstiftningen bör en jämnare fördelning av familjeledigheterna och omsorgsansvaret enligt social- och hälsovårdsutskottets mening främjas genom attitydarbete i arbetslivet och i samhället i vidare bemärkelse för att reformens mål om likabehandling av barn och familjer ska uppnås.
Utskottet anser det vara mycket positivt att föräldrapenningen enligt propositionen kan användas betydligt flexiblare än för närvarande vid tidpunkter och perioder som är lämpliga med hänsyn till familjens situation och behov till dess barnet fyller två år eller det har gått två år sedan ett adoptivbarn togs i vård. Detta underlättar i synnerhet möjligheterna för företagare, egenanställda, arbetslösa och studerande att använda föräldrapenning. Föräldrarna kan också alternera i vården av barnet eller utföra deltidsarbete eller få partiell föräldrapenning. Också perioden med graviditetspenning kan börja mer flexibelt än för närvarande tidigast 30 dagar och senast 14 dagar före den beräknade tiden. Utskottet anser att en ökad flexibilitet stöder familjernas möjligheter att fatta beslut utifrån familjens och barnets individuella behov och med beaktande av barnets bästa.
Trots den ökade flexibiliteten begränsas möjligheten för båda föräldrarna att ta ut föräldraledighet samtidigt till 18 dagar i lagförslaget. Vid sakkunnighörandet i utskottet har det framförts att det i vissa situationer, såsom på grund av det första barnets födelse eller hälsoproblem hos barnet, kan vara motiverat att föräldrarna samtidigt stannar hemma längre än de föreslagna 18 dagarna för att främja familjens välbefinnande. Utskottet anser dock att en uttömmande reglering av sådana exceptionella situationer är krävande och att reglering som är beroende av prövning från fall till fall kan leda till tolkningsproblem och eventuellt ojämlik praxis vid verkställigheten. En förlängning av den gemensamma tiden i alla situationer minskar å sin sida föräldrarnas självständiga föräldrapenningsdagar, vilket strider mot propositionens mål om en jämn fördelning av vård-ansvaret.
Olika familjeformer. Utskottet anser det vara viktigt att man i reformen har strävat efter att så väl som möjligt beakta olika familjeformer. Antalet föräldrapenningsdagar per barn är lika stort oberoende av föräldrarnas kön eller om det är fråga om ett biologiskt barn eller ett adoptivbarn eller om det är fråga om en boförälder eller en frånlevande förälder. Antalet föräldrapenningsdagar är lika stort oberoende av om barnet har en förälder som är berättigad till föräldrapenning eller två föräldrar. För att trygga situationen för barn som fötts utom äktenskapet och deras föräldrar kan också den som erkänt föräldraskap få föräldrapenning i samband med barnets födelse i fyra månader, även om föräldraskapet ännu inte har fastställts. Om föräldraskapet inte bekräftas under denna tid, har barnets enda juridiska förälder rätt till alla återstående föräldrapenningsdagar. De så kallade sociala föräldrarnas ställning och barnets möjligheter att få vård också av dem har tryggats så att en vårdnadshavare kan överlåta sina egna föräldrapenningsdagar exempelvis till sin make eller till en annan vårdnadshavares make.
Vid sakkunnighörandet i utskottet har det fästs uppmärksamhet vid att olika familjeformer inte beaktas tillräckligt när rätten till föräldrapenning är bunden till barnets vårdnad och föräldraskapet. I sakkunnigyttrandena anses det också att föräldrapenningsdagar bör kunna överlåtas även till en större grupp av personer än vad som föreslagits, alltså till alla barnets faktiska föräldrar som ansvarar för vården av barnet.
Utskottet konstaterar att det i propositionen föreslås att den personkrets som kan få föräldrapenning eller föräldraledighet utvidgas betydligt jämfört med nuläget. Utskottet anser det vara viktigt att det i lagstiftningen så entydigt och tydligt som möjligt föreskrivs vem som har rätt att ta ledigt från sitt arbete på grund av vård av barnet och vem som har rätt till förmånen för denna tid, för att rätten till förmånen och ledigheten inte ska avgöras från fall till fall av verkställaren eller en enskild arbetsgivare. Dessutom ska regleringen gälla alla slags familjeformer på lika villkor och lämpa sig för olika situationer. Utskottet anser således att avgränsningen enligt regeringspropositionen är motiverad, men anser det ändå nödvändigt att följa reformens konsekvenser för hur olika familjeformer använder föräldraledigheter. Dessutom anser utskottet att det är nödvändigt att utreda hur reformen påverkar förekomsten av gemensam vårdnad och fastställandet av vårdnaden och om föräldrapenning bör kunna betalas för en längre tid än fyra månader till en person vars föräldraskap inte har kunnat bli erkänt på grund av fördröjning i systemet.
Utfrågade sakkunniga förde fram att s.k. väntepenning som motsvarar graviditetspenningen bör betalas till adoptivfamiljer. I reformen ökar antalet föräldrapenningsdagar för adoptivfamiljer på motsvarande sätt som för andra familjer. Men de har inte längre rätt till en längre föräldrapenningsperiod, vilket de har i det nuvarande systemet med föräldradagpenning som kompensation för att adoptivmodern inte har rätt till moderskapspenning. Utskottet framhåller att man måste ge akt på vilka konsekvenser reformen har för adoptivfamiljer.
Fastställande av föräldradagpenning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser i sitt utlåtande att det i vissa situationer, särskilt för personer vars arbete påverkas av graviditeten, kan vara ofördelaktigt att föräldradagpenningen bestäms utifrån inkomsterna under året före dagpenningen betalas ut. En gravid persons inkomster kan således minska under den tid för vilken föräldradagpenningen beräknas.
Social- och hälsovårdsutskottet har vid behandlingen av propositionen om fastställande av dagpenning (RP 296/2018 rd) ansett det viktigt att reformens konsekvenser för dagpenningsbeloppen för försäkrade i olika inkomstklasser och i grupper med särskilda behov följs upp, även om förändringarna då enligt propositionens konsekvensbedömning uppskattades bli små (ShUB 31/2018 rd). Utskottet upprepar sin tidigare åsikt om behovet av uppföljning och anser det vara viktigt att i synnerhet ändringens inverkan på dagpenningsbeloppet för gravida utreds.
I propositionen föreslås det att graviditetspenningen och föräldrapenningen för de 16 första vardagarna för båda föräldrarna ska betalas förhöjd, liksom för närvarande de första dagarna av moderskapspenningen. Om en förälder, till exempel en ensamförsörjare, har alla föräldrapenningsdagar, får han eller hon inte förhöjd dagpenning före två föräldrars dagpenningsperiod, utan förhöjd föräldrapenning betalas för 16 dagar. Om en ensamförälder emellertid överlåter föräldrapenningsdagar till en annan person, exempelvis sin make, får även denna andra person de första 16 dagarna förhöjda.
Utskottet anser det vara nödvändigt att reformens konsekvenser för de enföräldersfamiljer följs där rätten till en förhöjd dagpenningsperiod är kortare än i familjer med två föräldrar. Utskottet anser att man vid behov bör göra ändringar för att förbättra ställningen för enföräldersfamiljer.
Vid sakkunnighörandet i utskottet har det fästs uppmärksamhet vid att den förhöjda föräldrapenningen inte i tillräcklig utsträckning uppmuntrar papporna att ta ut självständiga ledigheter, eftersom höjningen riktas till de tre första ledighetsveckorna, som redan nu används av största delen av papporna samtidigt med mamman. Enligt social- och hälsovårdsutskottets syn kan det vara motiverat att betala förhöjd dagpenning endast för de dagar som inte hålls samtidigt med en annan förälder för att motivera pappornas självständiga vårdansvar. Enligt den utredning som utskottet fått har ändringen dock följdverkningar för arbetsgivarnas kostnader för familjeledigheter, eftersom beloppet av den dagpenning som arbetsgivaren betalas under ledigheten för avlönad tid minskar.
Ledigheter enligt arbetslagstiftningen
Utöver reformen av systemet med föräldradagpenning föreslås det i propositionen att bestämmelserna om familjeledigheter i arbetsavtalslagen ändras på det sätt som sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenning förutsätter och till följd av att direktivet om balans mellan arbete och privatliv genomförs. I arbetsavtalslagen föreslås också bestämmelser om ny ledighet för vård av anhörig.
Föräldraledighetsperioder. Efter reformen har arbetstagaren rätt att ta ut föräldraledighet tills barnet fyller två år och perioderna utökas från nuvarande två till fyra perioder. Minimilängden på en period är fortfarande tolv vardagar. Reformen gör användningen av föräldraledighet mer flexibel i synnerhet för mamman, eftersom också hon efter reformen kan ta ut föräldraledighet i flera perioder.
Utskottet konstaterar att trots de föreslagna ändringarna är flexibiliteten i användningen av föräldraledighet vid flerbarnsbörd mer begränsad i arbetsavtalslagen än i fråga om användningen av dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Enligt sjukförsäkringslagen kan en förälder under ett och samma kalenderår ha rätt till föräldrapenning för två eller flera barn, men med stöd av arbetsavtalslagen begränsas antalet föräldraledighetsperioder som arbetstagaren har till sitt förfogande under kalenderåret till högst fyra perioder. Begränsningarna motiveras i propositionen (s. 156) med arbetslivets behov. Enligt propositionen kan en indelning av föräldraledigheterna i över fyra perioder under ett och samma kalenderår medföra betydande problem i arbetsarrangemangen och leda till oskäliga situationer. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan ändå komma överens om att föräldraledigheten tas ut i ett större antal perioder eller i kortare perioder. Utskottet anser att det med tanke på jämlikheten mellan familjerna i viss mån är problematiskt att periodiseringen av föräldraledigheten till fler än fyra perioder beror på arbetsgivaren och anser det nödvändigt att man ger akt på vilka möjligheter familjer med flerbarnsbörd har till flexibel användning av föräldraledigheten.
Anmälningstider. Förutsebarheten i hur föräldraledighet utnyttjas från arbetsgivar- och vikariesynpunkt garanteras enligt propositionen fortsatt genom med bestämmelserna om anmälningstider. I dem föreslås inga innehållsliga ändringar. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar i sitt utlåtande att arbetslivet och sätten att arbeta har förändrats och att dagens anmälningstider inte alltid lämpar sig för olika former av arbete. Social- och hälsovårdsutskottet anser i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att anmälningstiderna för familjeledigheter och deras konsekvenser bör följas och vid behov ändras.
Graviditetsledighet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäster i sitt utlåtande social- och hälsovårdsutskottets uppmärksamhet vid att det är möjligt att flexibelt inleda graviditetsledigheten senare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten endast genom att komma överens med arbetsgivaren, vilket kan försätta arbetstagarna i ojämlik ställning på arbetsplatserna.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att en senareläggning av startdatumet på basis av ett avtal är motiverad med beaktande av arbetsgivarens skyldighet att sörja för arbetarskyddet. Forskning visar enligt propositionsmotiven (s. 119) att det i allmänhet inte är en riskfaktor att fortsätta arbeta till en tidpunkt i närheten av den beräknade tidpunkten för nedkomsten och att det därmed inte är motiverat att förbjuda en gravid person att arbeta senast 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Det är emellertid inte möjligt i alla arbetsuppgifter att exempelvis underlätta arbetsuppgifterna för en gravid arbetstagare om sådant förutsätts av arbetarskyddet.
Tryggande av amning. Utfrågade sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid att man i propositionen inte har beaktat tryggandet av fortsatt amning. Liksom för närvarande kan möjligheten till flexibel användning av föräldraledigheter leda till att barnet redan före ett års ålder i huvudsak överförs till vård av en icke-ammande förälder. I näringsdelegationens livsmedelsrekommendationer för barnfamiljer rekommenderas amning emellertid fram till ett års ålder och om familjen så önskar en längre tid. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar fortsatt amning fram till två års ålder.
I propositionen konstateras det att de långa moderskaps- och föräldraledigheterna i det finländska systemet har tryggat möjligheten att amma i enlighet med rekommendationerna. Finland har inte heller ratificerat ILO:s konvention nr 183 om skydd vid havandeskap och barnsbörd och rekommendation nr 191 i anslutning till den, som inbegriper rätten till pauser under arbetsdagen för ammande mödrar eller förkortning av arbetstiden.
Utskottet konstaterar att det nationella handlingsprogrammet för 2018—2022 för att främja amning, som Institutet för hälsa och välfärd publicerat, rekommenderar ratificering av ILO:s konvention om skydd vid havandeskap och barnsbörd och målet att förlänga amningen i Finland så att den motsvarar WHO:s rekommendationer. Social- och hälsovårdsutskottet delar arbetslivs- och jämställdhetsutskottets åsikt att behovet av bestämmelser som möjliggör amning och flexibilitet i arbetstiden bör utredas inte bara för barnets hälsa utan också för att stödja de ammande mödrarnas återgång till arbete tidigare än för närvarande samt för att stödja en icke-ammande förälders föräldraledighet.
Ledighet för vård av anhörig. Syftet med förslaget om ledighet för närståendevård är att genomföra minimikraven för ledigheten för närståendevård i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Enligt propositionen har en arbetstagare vars anhöriga behöver sådant betydande bistånd eller stöd som förutsätter arbetstagarens omedelbara närvaro på grund av en allvarlig sjukdom eller allvarlig skada som avsevärt försämrat funktionsförmågan rätt till fem dagars oavlönad ledighet för närståendevård. Arbetstagaren har rätt till motsvarande ledighet också för deltagande i terminalvård för en anhörig eller en närstående som bor i samma hushåll. Med anhörig avses arbetstagarens barn, förälder, make och sambo samt den som lever i registrerat parförhållande med arbetstagaren.
I likhet med kulturutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet att ledigheten för närståendevård är en positiv reform som gör det lättare att kombinera arbetsliv och familjeliv i situationer där arbetstagarens anhöriga och närstående behöver hjälp på grund av nedsatt funktionsförmåga. Sakkunniga har dock ansett att bestämmelserna om ledighet för närståendevård inte beaktar mångfalden i familjeförhållanden och nära relationer. Utskottet konstaterar dessutom att fem dagars ledighet för närståendevård är en rätt kort tid exempelvis i situationer med terminalvård. Utskottet konstaterar att arbetstagarna också har möjlighet att utnyttja andra ledigheter för att vårda närstående. I 4 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen föreskrivs det att arbetsgivaren ska försöka ordna arbetet så att en arbetstagare kan utebli från arbetet för viss tid om arbetstagarens frånvaro är behövlig för särskild vård av en familjemedlem eller någon annan närstående. Dessutom kan arbetsgivaren och arbetstagaren alltid avtala om en oavlönad frånvaro även för andra behov, exempelvis assistering av andra närstående. Därtill kan arbetstagarna utnyttja exempelvis semester-, semesterpennings- och saldoledighetsdagar, dagar från arbetstidsbanken, distansarbete och flexibla arbetstider.
Småbarnspedagogik
I propositionen föreslås sådana ändringar i lagen om småbarnspedagogik som behövs på grund av reformen av familjeledigheterna. Syftet med ändringarna i lagen om småbarnspedagogik och lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken är att stödja flexiblare användning av föräldraledigheter samtidigt som de lagstadgade målen och personaldimensioneringarna för småbarnspedagogiken uppnås.
Enligt propositionen börjar rätten till småbarnspedagogik i fortsättningen vid ingången av den kalendermånad under vilken barnet fyller nio månader. Dessutom kvarstår rätten till samma plats inom småbarnspedagogiken även om barnet är frånvarande från verksamheten på grund av förälderns föräldraledighet, om frånvaron varar högst tretton veckor utan avbrott. På förhand anmälda frånvaroperioder inom småbarnspedagogiken på grund av föräldraledighet är avgiftsfria för föräldrarna.
Social- och hälsovårdsutskottet delar kulturutskottets åsikt att det är viktigt för barnen och familjerna att föräldraledigheterna och insatserna inom småbarnspedagogiken är smidiga och sammanhållna. Kvaliteten på småbarnspedagogiken har stor betydelse för föräldrarna när de funderar på det lämpligaste sättet för sina barn att delta i småbarnspedagogisk verksamhet, likaså för möjligheterna kombinera arbete och föräldraskap. Därför är det särskilt viktigt att se till att det finns tillgång till småbarnspedagogiska tjänster av hög kvalitet. Den småbarnspedagogiska verksamheten ska kunna agera i enlighet med barnets bästa och tillgodose familjernas behov.
Utskottet välkomnar att reformen säkerställer att barnen får behålla sin plats inom småbarnspedagogiken under föräldrapenningsperioden. Barnet får fortsätta på samma plats inom småbarnspedagogiken även om föräldrarna utnyttjar föräldraledigheten ännu efter det att barnet har börjat delta i verksamheten, om frånvaron varar högst tretton veckor utan avbrott.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäster dock i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att begränsningen av frånvaroperioden till tretton veckor kan leda till att pappan överlåter 63 dagar till den andra föräldern och använder endast tretton veckor föräldraledighet, alltså den tid som barnets plats inom småbarnspedagogiken bevaras. Genom att reglera den maximala sammanhängande tiden av frånvaro vill man enligt propositionsmotiven (s. 151) ta hänsyn både till anordnarna av småbarnspedagogik och till familjerna, och framför allt garantera att barnet behåller sin plats inom småbarnspedagogiken. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar till denna del att båda föräldrarna också har möjlighet att använda föräldrapenning och föräldraledighet flexibelt tills barnet når två års ålder och föräldrarna beslutar själva om antalet dagar som eventuellt ska överlåtas. Barnets rätt till småbarnspedagogik börjar vid ingången av den kalendermånad då barnet fyller nio månader och bestämmelsen möjliggör en längre oavbruten frånvaro på högst tretton veckor och även upprepad frånvaro exempelvis 1—2 dagar per vecka. Ett barn kan också vara borta i flera perioder på tretton veckor utan att förlora sin plats inom småbarnspedagogiken, om barnet emellanåt har deltagit i verksamheten.
Kulturutskottet betonar i sitt utlåtande vikten av att barngrupperna inom småbarnspedagogiken är bestående när det gäller att stödja barnens kamratrelationer och delaktighet och påpekar i sitt utlåtande att det förblir oklart om barnet får behålla samma plats inom småbarnspedagogiken under den frånvaro som följer på föräldraledigheten. Enligt uppgifter till social- och hälsovårdsutskottet är syftet med den föreslagna bestämmelsen i lagen om småbarnspedagogik uttryckligen att se till att barnets plats inom småbarnspedagogiken bevaras på samma verksamhetsställe inom småbarnspedagogiken. I lagen ingår dock inte bestämmelser på gruppbildningens detaljnivå om att samma plats ska bevaras. Sådana bestämmelser finns inte heller i den gällande lagen.
Regeringen bedömer i propositionen (s. 67) att de offentliga finanserna varken gör inbesparingar eller orsakas nya kostnader för den småbarnspedagogiska verksamheten till följd av reformen. Sakkunniga framhöll också att en följd av ändringen kan vara att småbarnspedagogiska tjänster för mindre barn kan komma att anlitas i större omfattning och att barn oftare deltar periodvis i verksamheten, beroende på hur familjerna använder föräldrapenningdagarna och hemvårdsstödet för att vara hemma med barnen. Anordnandet av småbarnspedagogik för barn i babyåldern har ansetts öka kostnaderna. Social- och hälsovårdsutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det är viktigt att man förbereder sig på de förändringar och kostnader som reformen medför inom småbarnspedagogiken med tillräckliga ekonomiska och kvalitativa resurser.
Uppföljning av reformen och information samt övriga iakttagelser
Social- och hälsovårdsutskottet anser i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att de ändringar som föreslås i propositionen på ett betydande sätt reformerar hela systemet med familjeledigheter och att uppnåendet av målen för reformen bör följas utifrån forskningsrön. Utöver register- och statistikuppgifter behövs det forskningsdata exempelvis om den föreslagna reformens konsekvenser för hur olika befolkningsgrupper, såsom olika familjeformer och invandrarfamiljer, och kvinnor och män använder familjeledigheter samt för praxis på arbetsplatserna, arbetsgivarens kostnader och sysselsättningen. Social- och hälsovårdsutskottet betonar också vikten av att ge akt på reformens konsekvenser för barn. Utöver uppföljningen betonar social- och hälsovårdsutskottet vikten av att informera om reformen och ge föräldrarna råd till exempel vid rådgivningsbyråerna och Folkpensionsanstalten.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår utöver lagförslagen i propositionen ändringar i lagen om alterneringsledighet och lagen om vuxenutbildningsförmåner så att begreppen moderskapspenning, särskild moderskapspenning, faderskapspenning eller föräldrapenning i dessa lagar ändras till graviditetspenning, särskild graviditetspenning och föräldrapenning på samma sätt som i de anknytande lagarna i propositionen.