I propositionen föreslås det bestämmelser om en ny bestämningsfaktor för välfärdsområdenas finansiering med allmänna budgetmedel, nedan kallat universitetssjukhustillägg. Genom tillägget beaktas de högre kostnaderna som områden med universitetssjukhus enligt undersökningar har jämfört med andra områden. Kostnaderna ingår i den finansiering på riksnivå som överförs från kommunerna, men utan en separat bestämningsfaktor riktas finansieringen inte på samma sätt som nu till de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus. Avsikten är enligt propositionsmotiven (s. 13) att förbättra en rättvis fördelning av finansieringen av varje välfärdsområde så att man i de områden som är huvudmän för ett universitetssjukhus inte blir tvungen att använda finansiering avsedd för tjänster för invånarna till att finansiera de nu aktuella uppgifterna.
De högre kostnaderna för universitetssjukhusen beror enligt motiven (s. 14) bland annat på upprätthållandet av specialkompetens, utrustning och lokaler (krävande specialiserad sjukvård), mer mångsidig och krävande utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet än i andra sjukvårdsdistrikt samt andra lagstadgade eller överenskomna uppgifter. I motiven konstateras det också att den omfattande undervisningsuppgiften och forskningen delvis sänker produktiviteten i tjänsteproduktionen. Dessutom förutsätter skötseln av uppgifterna vid ett universitetssjukhus att beredskap och tillräcklig kapacitet upprätthålls.
Universitetssjukhustilläggets andel av finansieringen av social- och hälsovården i välfärdsområdena i hela landet föreslås enligt propositionen vara 0,556 procent, vilket motsvarar 116 miljoner euro enligt kostnadsnivån 2022. Universitetssjukhustillägget föreslås bli helt och hållet finansierat med statlig tilläggsfinansiering, vilket innebär att finansieringen inte minskar för något välfärdsområde på grund av det föreslagna universitetssjukhustillägget. Från och med 2024 höjs nivån på finansieringen av välfärdsområdena i hela landet med ovan nämnda finansieringsandel för finansieringen av universitetssjukhustillägget. Den föreslagna nivån på universitetssjukhustillägget på 116 miljoner euro motsvarar enligt propositionsmotiven den nivå som enligt det utkast till proposition som var på remiss hösten 2022, i hela landet skulle ha överförts som nettobelopp till de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus, när universitetssjukhustillägget skulle ha finansierats inom ramen för finansieringsmodellen genom en minskning av den invånarbaserade finansieringsandelen för alla områden. Det föreslagna universitetssjukhustillägget riktas till alla välfärdsområden med ett universitetssjukhus till ett enhetligt belopp, 34 euro per invånare.
En del sakkunniga ansåg att det vore mer motiverat att lösgöra finansieringen från den generella finansieringen och att de extra kostnader som universitetssjukhusen och andra sjukhus orsakas av forskning och utbildning ska ges välfärdsområdena direkt genom den öronmärkta särskilda finansieringen enligt hälso- och sjukvårdslagen. I och med förslaget uppstår det två finansieringskanaler för välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus, eftersom universitetssjukhusens forsknings- och utbildningskostnader ersätts separat från den särskilda finansieringen enligt hälso- och sjukvårdslagen. Med tanke på att bestämningsfaktorerna för finansieringen ska vara rättvisa ansågs den separata finansieringen vara mer transparent, eftersom forskning och utbildning också bedrivs på andra sjukhus.
Det framfördes både gillande och kritiska åsikter om att den föreslagna invånarbaserade fördelningen de facto inte direkt korrelerar med omfattningen av universitetssjukhusens uppgifter och ansvar. I vissa yttranden ansågs det vara mer motiverat med en modell där invånarantalet i hela samarbetsområdet används som fördelningsgrund. Den föreslagna fördelningsgrunden ansågs förfördela i synnerhet Kuopio universitetssjukhus, som upprätthålls av Norra Savolax välfärdsområde, i förhållande till andra universitetssjukhus. Den ansågs också ge samarbetsområdena varierande förutsättningar i fråga om universitetssjukhusens och branschens resurser för forskning, utveckling och innovationer. Men det framfördes också att det mest rättvisa vore att fördela finansieringen utifrån välfärdsområdenas produktion, varvid grunden för fördelningen skulle vara volymen för sjukhusens utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens mål är välkomna och att universitetssjukhustillägget behövs. Utskottet betonar att det är särskilt viktigt att se till att universitetssjukhusens roll inom forskning, utveckling och innovationer bibehålls och stärks. Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden (ShUB 36/2022 rd, s. 4, och ShUU 8/2022 rd, s. 7) och konstaterar att kostnaderna för att upprätthålla centraliserade och särskilt krävande tjänster inom den specialiserade sjukvården samt tillhörande beredskap som områdena med universitetssjukhus ansvarar för ska bedömas och beaktas i den statliga finansieringen till den del det inte är möjligt eller motiverat att täcka kostnaderna för dem genom fakturering mellan områdena.
Utskottet välkomnar att det anvisas tilläggsfinansiering på basis av välfärdsområdenas uppgifter inom forskning och utbildning. Utskottet uttrycker dock sin oro över finansieringsnivån. Utskottet konstaterar att den nuvarande statliga särskilda finansiering som beviljats för utbildning och forskning inte räcker till för att täcka de högre kostnaderna för verksamheten. Också det totala beloppet på 116 miljoner euro för det nu föreslagna universitetssjukhustillägget ansågs vid utskottets sakkunnigutfrågning vara otillräckligt för att täcka de faktiska kostnaderna för specialansvaret. Utskottet betonar att nivån i fortsättningen bör bevakas och anslagen höjas om de inte räcker till för att täcka de kostnader eller om tillgången till tjänster äventyras.
Utskottet anser också att den föreslagna finansieringsmodellen i den nuvarande fasen av reformen är motiverad för att korrigera bristerna i anslagsfördelningen. En fördelning som baserar sig på invånarantalet i välfärdsområdet är enkel att tillämpa, och enligt uppgift behövs det inga särskilda bestämmelser om HUS-sammanslutningen, till skillnad från det alternativ som baserar sig på invånarantalet i samarbetsområdena. Genomförandet av en heltäckande statlig särskild finansiering kräver enligt uppgift ännu betydande tilläggsforskning och kan sannolikt inte genomföras inom de närmaste åren.
Social- och hälsovårdsutskottet upprepar dock sin tidigare ståndpunkt (ShUU 8/2022 rd, s. 8, ShUU 5/2022 rd, s. 9, och ShUB 3/2022 rd, s. 8—9) och betonar att statsrådet vid behov behöver utvärdera och bereda ändringar i lagstiftningen för att alla välfärdsområden på basis av de finansieringsbehov som berör forskning och utbildning inom social- och hälsovården på ett rättvist sätt ska fördelas tillräcklig finansiering för dessa funktioner. I finansieringsmodellen är det enligt utskottet motiverat att också beakta forsknings- och utbildningsvolymen inom olika områden. Utskottet betonar att man i den fortsatta beredningen också måste se till att tilläggsfinansieringen för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet inom socialvården samt för den mest krävande socialvården är rättvis i förhållande till hälso- och sjukvården.