Genom propositionen kompletteras bestämmelserna om arbetspensionsanstalternas riskhantering. Pensionsanstalterna ska regelbundet göra en risk- och solvensbedömning som ett led i riskhanteringen och dessutom uppdatera bedömningen utan dröjsmål när riskerna förändras väsentligt. I likhet med ekonomiutskottet kan social- och hälsovårdsutskottet ställa sig bakom förslagen i propositionen. Att bedömningen görs bidrar till att understryka styrelsens ansvar för placeringsverksamheten i pensionsanstalten och kan göra det lättare för Finansinspektionen att fullgöra sin tillsynsuppgift. 

Den föreslagna skyldigheten att göra en risk- och solvensbedömning som en del av riskhanteringen gäller pensionsanstalterna inom den privata sektorn. Någon motsvarande skyldighet finns inte i lagstiftningen för Keva, som verkställer pensionsskyddet för den offentliga sektorn. Utskottet menar att det finns skäl att föreskriva att skyldigheten för pensionsanstalterna inom den privata sektorn att göra en risk- och solvensbedömning också ska gälla Kevas placeringsverksamhet och anser att lagberedning för ändamålet bör inledas. 

Regeringen föreslår också att giltighetstiden förlängs för den temporära lag genom vilken sådana bostadsaktiebolag som är dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag på vissa villkor har tillåtits använda främmande kapital i fastighetsplaceringar från och med den 1 januari 2015. Det föreslås att giltighetstiden förlängs med två år, det vill säga till utgången av 2019. Ekonomiutskottet föreslår i sitt utlåtande att giltighetstiden förlängs mer än vad som föreslås i propositionen, exempelvis med fyra år. 

Social- och hälsovårdsminister Hanna Mäntylä föreslår i en skrivelse till social- och hälsovårdsutskottet av den 13 april 2016 att giltighetstiden för den temporära lagen förlängs till utgången av 2022. Enligt skrivelsen kan planläggningen av den mark som behövs för bostadsbyggande ta flera år i anspråk, varvid det tar lång tid att bilda bostadsaktiebolag och färdigställa byggnader. Lagens giltighetstid bör således vara längre än vad som ursprungligen föreslagits för att den temporära lagen ska bidra till fler bostäder och för att ökningen ska fördelas över flera år. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser utifrån de anförda grunderna att giltighetstiden bör förlängas och föreslår att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslag 2 ändras enligt ministerns skrivelse.