ANSLAG
Huvudtitel 23
STATSRÅDETS KANSLI
01. Förvaltning
25. Sunda lokaler 2028 (reservationsanslag 3 år)
Alla har rätt till sund inomhusluft
Det dåliga inomhusklimatet har redan länge ansetts vara ett av de största problemen i miljö- och hälsohänseende. Det finns tiotusentals finländare som har insjuknat av dålig inomhusluft eller som uppvisar symtom.
Konsekvenserna är allvarliga både för hälsa och ekonomi. Kalkylerna för engångskostnaderna för att åtgärda allvarliga fukt- och mögelskador varierar mellan 1,2 miljarder och 14,5 miljarder euro. Det eftersatta underhållet beräknas i dagsläget kosta 3 050 miljarder euro. Hälsoproblem orsakade av allvarliga fukt- och mögelskador kostar enligt undersökningar 450 miljoner per år. SDP talar för att motverka nya problem, åtgärda de redan existerande och stödja de insjuknade som har det svårt.
Det viktigaste är att förebygga nya skador. Det är ett sorgligt faktum att också nya byggnader har ständiga problem med fuktskador.
- Kommunerna måste förpliktas att göra upp fastighetsstrategier som utgångspunkt för underhåll av offentliga byggnader och som fungerar som tidsplan för grundliga renoveringar och annan service.
- Det behövs ökad rådgivning och information om hur byggnader ska tas i bruk och skötas.
- Kvaliteten på byggandet måste höjas genom förpliktande lagstiftning som bland annat förtydligar ansvarsfrågan.
- Tillsynen över materialsäkerheten i byggande skärps.
Det är viktigt att åtgärda problemen så det blir tätt med en gång innan de vuxit sig oöverkomligt stora. Största delen av de problem som orsakats av dålig inomhusluft är lindriga och går att åtgärda om man agerar snabbt. Det har redan gjorts en hel del för att utveckla byggnadssätt och underhållsmetoder och denna kunskap måste spridas och användas på bred bas innan nya program startar.
- Kommunerna måste förpliktas att undersöka offentliga byggnaders skick, statistikföra problemen och göra upp program för att sanera eller vid behov riva.
- Systemet med reparationsunderstöd från Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ses över.
- Arbetarskyddsmyndigheternas och hälsoinspektörernas befogenheter utökas när det gäller rätten att
- förordna om reparationer.
De som blivit sjuka av dålig inomhusluft måste äntligen tas på allvar. För tillfället blir de ofta förminskade. En människa kan vara oförmögen att arbeta på ett bestämt ställe utan att trots det vara arbetsoförmögen.
När dålig inomhusluft har konstaterats, kan invånarna stå inför en flyttcirkus, omfattande och dyra bostadsreparationer och nyanskaffning av lösöre. I värsta fall kan det visa sig att hemmet inte går att reparera varvid det stämplas som ett mögelhus. Det här kan betyda förlust av betydande egendom och i värsta fall att den personliga ekonomin ligger i ruiner.
- Personalen inom social- och hälsovården och myndigheterna inom vård och arbetarskydd måste ges möjlighet att höja sin kompetens i fråga om inomhusluft; rekommendationerna för diagnostisering, vård och rehabilitering behöver uppdateras.
- Grundtrygghetsreformen bör också omfatta den bristande sociala tryggheten för dem som blivit sjuka av dålig inomhusluft, bland annat genom stöd vid byte av arbetsplats, men också vid bostadsbyte och möjlighet att hitta tillfälligt boende.
- Arbetsgivarens ansvar för att garantera de anställda en hälsosam och trygg miljö skärps. Förfarandena vid konditionsbesiktningen av byggnader måste förbättras och kompetenskraven för besiktare ses över och köerna till besiktning kortas.
- Byggnadstillsynsmyndigheternas roll och ansvar preciseras och deras skyldighet att ge råd och anvisningar återinförs.
- Rättssäkerheten för dem som köper bostädereller hus förbättras.
- Barns rätt till utbildning tryggas om de har blivit sjuka av inomhusluften i skolan.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 23.01.25 med 5 000 000 euro för programmet Sunda lokaler och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 29
Riksdagen förutsätter att regeringen i samarbete med kommunerna främjar reparation av skolor, daghem och andra offentliga byggnader så att inomhusluften blir sund och att regeringen bereder föreskrifter som förtydligar ansvarsfördelningen mellan byggarna och de som har hand om byggnaderna på det sätt som framgår av riktlinjerna i revisionsutskottets rapport.
Reservationens förslag till uttalande 30
Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart inleder beredningen av nya, enkelt tillämpliga understöd för åtgärdande av sanitära olägenheter och energireparationer.
Huvudtitel 24
UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
30. Internationellt utvecklingssamarbete
66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år)
Det bärande temat i FN:s Agenda 2030 för målen för en hållbar framtid är att ingen ska lämnas efter i utvecklingen. I en värld av ömsesidigt beroende måste staterna binda upp sig till internationellt samarbete och tillsammans överenskomna avtal. Finland ska öka sitt understöd för multilateralt samarbete och aktivt medverka till att genomföra internationella åtaganden och stödja det regelbaserade systemets stabilitet och legitimitet. En aktiv roll i utvecklingssamarbetet är en del av det globala ansvaret som nedskärningarna i anslagen har rubbat.
Om målen för en hållbar utveckling ska nås måste Finland och andra länder anslå 0,7 procent av bni för utvecklingssamarbetet. Utan dessa satsningar kommer det inte att vara möjligt att genomföra Agenda 2030 inom utsatt tid. Enligt regeringens proposition kommer anslaget för utvecklingssamarbete 2019 vara 583,7 miljoner euro, dvs. bara 0,41 procent av bni. Finland stöd till de minst utvecklade länderna måste höjas från nuvarande 0,13 procent till 0,2 procent av bni i enlighet med vad man kom överens om vid konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba. Det långsiktiga arbetet för ökad medvetenhet om jämställdhetsperspektivet i finansieringen måste ta sikte på att 85 procent av alla nya program i enlighet med EU:s mål uppfyller kraven på ökad jämställdhet.
Följderna av klimatförändringen hotar i första hand de människor och länder som är mest utsatta, såsom många länder i Afrika, som kämpar mot en kraftig befolkningstillväxt och en tilltagande ungdomspuckel. Under Finlands ordförandeskap ges det en möjlighet för oss att koordinera medlemsstaternas utvecklingssamarbete och lyfta fram Afrika som ett viktigt mål för det. Genom att ta ansvar för den social aspekten på utvecklingspolitiken och förbättra arbetsmarknaden, utbildningen och strukturerna för social trygghet kan man mura en hållbar grund för samhällen och motverka utslagning av unga personer. Insatser för en hållbar utveckling är samtidigt handlingar som främjar jämställdheten.
De senaste årens nedskärningar i finansieringen av utvecklingssamarbetet har urholkat frivilligorganisationernas villkor. Organisationernas internationella nätverk spelar ändå en viktig roll för påverkansarbete på gräsrotsnivå och därför är det motiverat att öka anslaget för organisationernas utvecklingssamarbete med 15 procent. Det måste också till nya metoder för att stödja det småskaliga samarbetet mellan frivilligorganisationer. Med ett samarbete som överskrider statsgränserna och når alla samhällsskikt kan vi öka förståelsen för andra kulturer som redan har blivit en del av vår vardag En öppen dialog tar kål på fördomar och ökar ömsesidigt förtroende och på så sätt kan den nedåtgående sociala ojämlikhetspiralen brytas.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 24.30.66 med 130 000 000 euro för egentligt utvecklingssamarbete och att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 31
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att höja anslaget till egentligt utvecklingssamarbete.
Reservationens förslag till uttalande 32
Riksdagen förutsätter att frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete ges större resurser och att tillräckliga anslag reserveras för att organisationerna ska kunna fortsätta sin utvecklingskommunikation och globalfostran i nuvarande form.
89. Finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet (reservationsanslag 3 år)
Regeringen har under de senaste åren höjt finansinvesteringarna inom utvecklingssamarbetet med över 200 miljoner euro årligen. Finansinvesteringsmomentet för egentligt utvecklingssamarbete har höjts till 130—140 miljoner euro per år, utöver vilket finansinvesteringar har kanaliserats från andra moment till bland annat Euroepiska utvecklingsfonden, Finnfund och i form av räntestöd genom andra finansieringsinstrument.
Finansinvesteringarna är inte problemfria. Det finns till exempel inga trovärdiga utredningar om deras verkningsfullhet. Utrikesministeriet lyfte fram denna aspekt i en rapport 2016. Problemet är globalt och därför har finansinvesteringarna och bristen på transparens i fråga om dem kritiserats bland annat i Europaparlamentets undersökningar. Undersökningarna har visat att finansinvesteringar har lett till penningflöden från utvecklingsländer till utvecklade länder och man har även funnit penningöverföringar som kunde tyda på skattefusk. Finansinvesteringarna är verkningslösa instrument för att styra medel till de allra minst utvecklade länderna.
De ökande finansinvesteringarna är ett internationellt fenomen. De har lett till ett överutbud av finansiering med ökade risker som följd och de har också konkurrerat ut privat finansiering i stället för att skapa ny finansiering. Exempel på detta finns i Sverige.
Regeringens nya linje har lett till nedskärningar i det egentliga utvecklingssamarbetet, i det multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbetet och i frivilligorganisationerna utvecklingssamarbete, trots att det konstaterats att dessa är de mest effektiva sätten att stödja de minst utvecklade länderna och deras invånare och att stärka den offentliga sektorn. Det finns rentav tecken på att utvecklingssamarbetsmedel har styrts till enskilda företag varvid det finns risk för att utvecklingsmålen faller i glömska. I fjol investerades det 114 miljoner euro i fonden Finland-IFC, genom vilken finansiering marknadsfördes i synnerhet till finländska företag.
Finansinvesteringsanslagen borde skäras ned fram till dess att man får fram övertygande bevis för att de är verkningsfulla. Internationella utvecklingsfonder, företag som får understöd och Finnfund måste leverera transparenta rapporter för att Finland ska kunna försäkra sig om att medlen används effektiv. Inom Finnfund pågår som bäst en utvärdering, vars resultat finns att tillgå i slutet av året.
Finansieringen borde hellre inriktas på det multilaterala och bilaterala samarbetet och på frivilligorganisationerna än på finansinvesteringar eftersom den först nämnda formen av samarbete ger svagare länder ett bättre stöd och förutsättningar till utveckling på deras egna villkor. När de här länderna får en stabilare skattebas blir deras regeringar tydligare ansvariga inför sina medborgare för hur medlen används. Utvärderingar har visat att frivilligorganisationers utvecklingssamarbete är effektivt.
Vi föreslår
att riksdagen minskar moment 24.30.89 med 30 000 000 euro för finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 33
Riksdagen förutsätter att regeringen minskar anslagen för finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet och i stället stärker det multilaterala och bilaterala samarbetet och utvecklingssamarbetsfinansieringen till frivilligorganisationer.
90. Övriga utgifter inom utrikesministeriets förvaltningsområde
50. Vissa statsunderstöd (fast anslag)
Ett brett samförstånd ger Finlands utrikespolitik stabilitet och förutsebarhet, vilket ökar trovärdigheten på den internationella arenan. Konsekvens och planmässighet är viktiga förutsättningar för ett verkningsfull utvecklingssamarbete. De utvärderingar som gjorts under de senaste åren har lett till fokusering på förutsebarheten, kvaliteten på långsiktigheten och verkningsfullheten och som en följd har man övergått till längre, minst treåriga partnerskaps- och samarbetsavtal.
Men de stödinstrument som organisationerna på utrikes- och säkerhetspolitikens område kan använda har dessvärre utvecklats i rakt motsatt riktning. Under innevarande regeringsperiod har finansieringen skurits ned märkbart och stödet till organisationer som arbetar med utbildning och kommunikation i anslutning till många internationella samarbetsstrukturer och åtaganden är nu beroende av stöd som beviljas för ett år i sänder. Det här sättet att arbeta är osäkert både för organisationerna och deras samarbetspartner såsom skolor, universitet och företag och styr in verksamheten på kortvariga projekt med snabba resultat med sämre genomslag och möjligheter att dimensionera funktioner som man vet är bra.
Våra frivilligorganisationer utför ett viktigt arbete utifrån bred expertis som inte finns någon annanstans i statsförvaltningen. Organisationerna ger medborgarna en möjlighet att delta i att utforma utrikespolitiken och fostrar nya ansvarsfulla och medvetna globala medborgare. I det arbetet har många organisationer en viktig roll, t.ex. Finlands FN-förbund, som arbetar på bred bas med en global agenda.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 24.90.50 med 1 000 000 euro till stöd för organisationer som arbetar med frågor som anknyter till viktiga teman inom Finlands utrikespolitik, såsom FN och det globala regelbaserade samarbetet.
Huvudtitel 25
JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Bättre villkor för personer med skulder i utsökning
I dagsläget har över en halv miljon finländare skulder som är föremål för utsökning. Dessa personers ställning måste förbättras och de bör erbjudas rådgivning och andra tjänster. Om den som har skulder i utsökning befinner sig i en säkrare position kan det öka incitamenten att skaffa jobb och sköta skulderna.
I synnerhet utsökningen av avgifter till den offentliga social- och hälsovården måste ses över. Årligen lämnas cirka 300 000 avgifter till social- och hälsovården och över 30 000 avgifter till förskoleverksamheten för utsökning. Läget har blivit sämre efter att regeringen genomförde en höjning av klientavgifterna. När det gäller klientavgifter inom social- och hälsovården är det skäl att dryfta det ändamålsenliga och skäliga i indrivningsåtgärderna och i stället öka möjligheterna att avstå från indrivning när det av de nämnda orsakerna anses motiverat.
Gällande 11 § i klientavgiftslagen förpliktar till att avstå från indrivning om indrivningen har oskäliga följder. Om den gällande regleringen eller tillämpningen av den inte är tillräckligt effektiv finns det skäl att skärpa lagen.
Större jämlikhet i rättsskyddet
Kostnaderna för rättsprocesser måste uppmärksammas eftersom de är en del av rättssäkerhet och tillgång till domstol (access to court). Kostnaderna och riskerna inför en rättegång blir lätt så höga att medborgarna de facto inte kan kräva sin rätt i domstol, i synnerhet om de har inkomster som är något högre än gränsen för att beviljas fri rättegång och rättshjälp.
Förutom att rättegångskostnaderna måste vara skäliga bör det föreskrivas närmare om i vilken utsträckning motpartens rättegångskostnader kan påföras den förlorande parten. I regel ska det bara vara möjligt att ålägga den förlorande parten att betala motiverade rättegångskostnader som är skäliga både till belopp och prissättning och som står i proportion till ärendets natur och de intressen som rättegången gäller. På så sätt kan prisutvecklingen när det gäller rättstjänster påverkas också på ett mer allmänt plan.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 34
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att genom rådgivning och andra tjänster förbättra de personers ställning som har skulder i utmätning. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid ändamålsenligheten och rimligheten i indrivningsåtgärder med anledning av klientavgifter till social- och hälsovården och den småbarnspedagogiska verksamheten. Avgifter ska inte drivas in om detta har oskäliga följder.
Reservationens förslag till uttalande 35
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att trygga jämlikheten i rättsskyddet så att rättegångskostnader och kostnadsriskerna inte äventyrar rättssäkerheten eller tillgången till rättstjänster för någon.
10. Domstolar och rättshjälp
03. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
Handläggningen av ekonomiska brott kräver resurser också i domstolarna. Ärendebalansen och de allt längre behandlingstiderna är ett stort problem, särskilt i de större allmänna domstolarna. En stor del av de mycket långa och omfattande rättegångar som belastar domstolarna gäller uttryckligen komplicerade ekonomiska brott.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 25.10.03 med 3 100 000 euro till domstolarna för bekämpning av svart ekonomi.
20. Betalningsstörningar, utsökning och konkursbevakning
01. Utsökningsväsendets och konkursbevakningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
En effektiv verksamhet med tillräcklig resurstilldelning vid utsökningsväsendet och konkursbevakningen bidrar till att förhindra ekonomisk brottslighet och svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 25.20.01 med 2 000 000 euro till utsökningsväsendet för bekämpning av svart ekonomi.
30. Åklagarna
01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
Åklagarväsendet har framgångsrikt bekämpat svart ekonomi. De senaste årens ekonomiska vinning av brott som konfiskerats till staten i processer om grå ekonomi har uppgått till cirka etthundra miljoner euro per år. Förhållandet mellan input och output är således synnerligen bra från statsfinansiell synpunkt. I praktiken handlar det om grova skatte-, gäldenärs- och bokföringsbrott, där ekobrottsutredningens genomslag i hög grad beror på hur väl åklagarväsendet förmår sköta de ärenden som kommer till handläggning. En tilläggsfinansiering till åklagarväsendet för bekämpning av grå ekonomi skulle stärka förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret och innebära extra inkomster till staten i form av konfiskering av vinning av brott.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 25.30.01 med 2 100 000 euro till åklagarväsendet för bekämpning av svart ekonomi.
Huvudtitel 26
INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Ett av samhällets viktigaste uppgifter är att svara för medborgarnas säkerhet. Det viktigaste är att identifiera och förebygga krissituationer. Medborgarnas förtroende för myndigheterna upprätthålls med öppen, kompetent och kostnadseffektiv myndighetsverksamhet.
Säkerheten kräver insatser. Det är en samhällssektor som inte kan automatiseras. Myndighetsansvaret kan inte heller läggas ut. Vi förutsätter därför att såväl Polisen, Skyddspolisen, Gränsbevakningsväsendet, Nödcentralen, Räddningsväsendet som Tullen tillförsäkras tillräckliga personella resurser. På lång sikt så som det definieras i redogörelsen för den inre säkerheten.
Vi är särskilt bekymrade över resurserna för dold brottslighet, undersökning av drogrelaterad brottslighet, bekämpning av svart ekonomi och ekobrott. Dessa funktioner blir ofta lidande när myndigheterna tvingas prioritera sina uppgifter. Ju fler brott som blir outredda, desto fler begås, och desto mer raseras medborgarnas tilltro till rättsstaten. En sådan utveckling har vi inte råd med.
Efter ekonomiskt bekymmersamma år med en nedskärningspolitik har nästan alla säkerhetsmyndigheter drabbats av kronisk resursbrist. Resurserna för grundläggande funktioner måste i fortsättningen definieras på lång sikt och inte utifrån det ekonomiska läget och det måste finnas ett politiskt samförstånd som varar över valperioderna. De eftersatta satsningarna på säkerhet måste upphöra.
På de flesta områden av säkerheten råder det brist på utbildad arbetskraft, vilket gör det svårt att lyfta de personella resurserna till den nivå som krävs. Utbildningarna på området måste därför samordnas och arbetsplatserna göras attraktiva.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 36
Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart vidtar åtgärder för att säkerställa tillräckliga personella resurser inom Polisen, Skyddspolisen, Gränsbevakningsväsendet, Nödcentralen, Räddningsväsendet och Tullen och anvisar ett anslag på 20 000 000 euro i en tillläggsbudget för 2019.
10. Polisväsendet
01. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen. För att effektivisera bekämpningen måste polisens resurser ökas.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 26.10.01 med 3 000 000 euro till polisen för bekämpning av svart ekonomi.
Huvudtitel 27
FÖRSVARSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
10. Militärt försvar
01. Försvarsmaktens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Den allmänna värnplikten och en utbildad reserv är kritiska faktorer med avseende på försvarsmakten uppgifter. Inte bara antalet beväringar och reservister utan också längden och nivån på deras utbildning är väsentliga för landets försvarsförmåga. I samband med reformen av försvarsmakten skars anslagen för reservens repövningar ner. År 2014 var den parlamentariska arbetsgruppens gemensamma vilja att anslagen ska höjas.
Försvarsmaktens personal
Under de senaste åren har omvärldsförändringarna påverkat försvaret i hög grad och arbetsbördan har blivit ohållbar inom försvarsmakten. Den enorma personalbristen har under valperioden åtgärdats med kontraktsanställda militärer. Den tillfälliga lösningen har inte lättat på den press Försvarsmaktens personal lever under.
Det finns flera orsaker till att Försvarsmaktens uppgifter har ökat. Man har exempelvis fått en ny lagfäst uppgift, det vill säga att ge internationell hjälp samtidigt som beredskapskraven har ökat klart. Utbildarmålet – 2,5 utbildare under grundutbildningen per enhet – har varit omöjligt att nå vilket påverkat personalens förmåga och ork.
Arbetsmängden inom Försvarsmakten orsakar en orimlig belastning och det mest alarmerande tecknet är att 43 procent av officerarna har uppgett att de drabbats av utmattning. Också yrkesmilitärerna och Försvarsmaktens civila personal kan drabbas när de ständigt pressas allt hårdare. Försvarsmakten har medgett att dess personal är överarbetad.
Det fördelaktiga konjunkturläget gör att det nu är möjligt att med en gång avhjälpa personalproblemet och utbildarbristen. Det kan ske genom att inrätta 400 nya tjänster inom Försvarsmakten eftersom de kontraktsanställda inte har den kompetens som krävs för en fullödig skötsel av tjänsterna. De saknar också behörighet och åtkomsträttigheter.
Finansiella konsekvenser för den basala verksamheten av deltagandet i internationella utbildningar och övningar
Medverkan i internationell utbildnings- och övningsverksamhet bygger på ett långsiktigt samarbete. Syftet med övningsverksamheten är att förbättra beredskapen, försvarsförmågan, samarbetet samt personalens kompetens och förmåga. Också deltagandet i internationell krishantering stödjer de långsiktiga målen. Deltagandet handlar framförallt om krävande internationella övningar där man under 2017—2019 satsar på att utveckla försvarsmaktens förmåga på dess kärnområden och det internationella militära samarbetet. Kostnaderna för deltagandet i denna verksamhet bestrids med anslagen för försvarsmaktens omkostnader. Det är helt rätt att delta i verksamheten. Men om avsikten är att öka dimensionen i deltagande kommer det samtidigt att innebära ökade kostnader. Eftersom det inte finns några anslag för stora militärövningar kan det sluta med att de resurser som läggs på övningarna har negativa konsekvenser för försvarsmaktens basala verksamhet. Stora militärövningar få inte äventyra balansen mellan finansieringen av den basala verksamheten och omkostnaderna.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 37
Riksdagen förutsätter att regeringen avsätter tillräckligt stora resurser för att hålla kvaliteten och kvantiteten för repetitionsövningar på tillräckligt hög nivå.
Reservationens förslag till uttalande 38
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att inrätta fasta tjänster inom Försvarsmakten så att personalbristen och utbildarbristen kan åtgärdas på ett bestående sätt.
Reservationens förslag till uttalande 39
Riksdagen förutsätter att regeringen ser till att försvarsmaktens deltagande i internationell utbildnings- och övningsverksamhet inte äventyrar finansieringen av den basala verksamheten.
Huvudtitel 28
FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Svart ekonomi, ekonomisk brottslighet, skattefusk och anknytande fenomen skadar ekonomin och utgör på många sätt ett hot för ett rättvist samhälle. De minskar skatteintäkterna, snedvrider konkurrensen, försvagar de anställdas position och utgör i sista hand ett hot mot rättsstatens trovärdighet. Det skattefel som den svarta ekonomin ger upphov till är enligt en utredning som riksdagens revisionsutskott har låtit göra uppskattningsvis 4—8 miljoner euro om året.
Årligen går Finland miste om hundratals miljoner euro när multinationella företag bedriver aggressiv skatteplanering. Också skattefusk i samband med internationell investeringsverksamhet gör att Finland går miste om flera hundra miljoner euro i skatteinkomster.
SDP har under de senaste åren varit aktivt när det gällt att påtala grå ekonomi, ekonomisk brottslighet och internationellt skattefusk. Vi har också sett resultat. Enligt Skatteförvaltningens rapport har enbart de reformer som gjorts i byggbranschen minskat olagligheterna och ökat skatteintäkterna med 100 miljoner euro på årsnivå. Den ränteavdragsbegränsning som infördes 2014 har lagt band på aggressiv skatteplanering och ökat skatteintäkterna med minst tio miljoner euro på årsnivå.
De aktiva åtgärderna mot skattefusk måste fortsätta. Hösten 2017 lade SDP fram ett program mot aggressiv skatteplanering och skattefusk genom skatteparadis och i vår skuggbudget presenterade vi ett åtgärdsprogram på 13 punkter mot grå ekonomi. Vi lade fram konkreta förslag till hur man kan ingripa mot ekonomisk brottslighet, grå ekonomi och internationell skatteflykt. Vid sidan av lagändringar och andra åtgärder är det viktigt att myndigheterna ges tillräckliga resurser för att motarbeta den svarta ekonomin. SDP föreslår att resurserna för att bekämpa svart ekonomi höjs med sammanlagt 20 miljoner euro inom ett flertal förvaltningsområden. De här åtgärderna skulle resultera i skatteintäkter på flera hundra miljoner euro. Enligt finansministeriets bedömning skulle en begränsning av avdragsrätten för räntor ge en ökad skatteinkomst på 140 miljoner euro enbart med avseende på aggressiv skatteplanering. Skatteförvaltningen har gjort den bedömningen att elektroniska kassasystem skulle öka skatteinkomsterna med 120—140 miljoner euro på årsnivå.
Åtgärderna mot skattefusk hänger ihop med åtgärder för en effektivare och digitaliserad förvaltning. SDP skulle arbeta för att de för beskattningen behövliga uppgifterna på ett säkert sätt kan fås fram automatiskt via plattformar och andra tjänsteproducenter. Exempelvis kunde hyror och annan mervärdesskatt underkastad försäljning samlas in direkt från plattformar till skattedeklarationerna, varvid inga separata deklarationer skulle behövas. Detta skulle garantera en effektiv hantering och minska risken för skattefusk. Att utnyttja de uppgifter som plattformsekonomin kan erbjuda i kombination med digitala kassasystem gör det möjligt i framtiden att operera med en långt automatiserad beskattning. SDP föreslår att det reserveras ett extra anslag om10 miljoner euro för att säkerställa digitaliseringen av förvaltningen. Nya verktyg kräver samtidigt investeringar i tillräckliga resurser samt koordinering inom förvaltningen.. Ansvaret för att samordna åtgärderna mot svart ekonomi bör koncentreras till finansministeriet. Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 40
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att åstadkomma en bättres styrning av digitaliseringen och nödvändiga investeringar inom den offentliga sektorn, för att öka upphandlingskompetensen och minska överlappande arbete och anvisar tillräckliga resurser för detta.
10. Beskattningen och Tullen
01. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Kampen mot svart ekonomi är ett av de prioriterade insatsområdena inom Skatteförvaltningen. Skattemyndigheten bekämpar den svarta sektorn bland annat genom skattegranskningar, olika typer av projekt, kampanjer och genom styrning och övervakning vid beskattningen. Åtgärderna har intensifierats, särskilt inom branscher där det bevisligen finns stora skatterisker, bland annat hotell- och restaurangbranschen, transportsektorn och byggbranschen. Skatteförvaltningen måste absolut få tillräckligt stora resurser för att bekämpa svart ekonomi och skattefusk. Anslagen till Skatteförvaltningen måste höjas med 3 700 000 miljoner euro.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 28.10.01 med 3 700 000 euro till Skatteförvaltningens omkostnader.
02. Tullens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Kampen mot svart ekonomi är ett genomgående tema i Tullens organisation. Idag kämpar Tullen mot svart ekonomi med förebyggande insatser och genom övervakning i realtid och i efterskott. Tullen har goda förutsättningar att bekämpa den svarta sektorn och det är viktigt att den totalt sett får tillräckligt stora resurser för att genomföra sin handlingsmodell utifrån sin strategi och sina prioriteringar. Också för kampen mot internationell brottslighet och smuggling är det av största vikt att Tullen har tryggade anslag.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 28.10.02 med 2 100 000 euro för Tullens omkostnader och att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 41
Riksdagen förutsätter att regeringen genast vidtar åtgärder för trygga tillräckliga personella resurser inom Tullen.
90. Stöd till kommunerna
30. Statsandel till kommunerna för ordnande av basservice (förslagsanslag)
År 2019 försvagar statens beslut kommunernas inkomstunderlag med mer än 250 miljoner euro. Nästa år hotar att bli mycket kärvt ekonomiskt för kommunerna. Kommunernas statsandelar reduceras av bland annat indexfrysningarna av statsandelarna för basservicen (91 miljoner euro), den dubbla nedskärningen genom justeringen av kostnadsfördelningen av en besparing motsvarande den sänkta semesterpenningen (59 miljoner euro), den nya konkurrenskraftsavtalsnedskärningen (29 miljoner euro och föregripande nedskärningar av statsandelar för koncentrering av specialiserad sjukvård, anhörig- och familjevård med mera (33 miljoner euro), trots att motsvarande besparingar inte uppkommer i kommunerna. Vidare reduceras statsandelen med allmän täckning för basservice av ny allokering för att främja digitalisering (30 miljoner) och behovsprövad höjning av sammanslagningsunderstöd(10 miljoner). Också utbildningssektorns index är frusna 2019.
SDP:s alternativ skulle innebär att kommunernas ekonomi stärks 2019. Indexhöjningarna av statsandelarna för basservice och utbildning höjs normalt utan några extra nedskärningar. De förluster kommunerna gör till följd av ändringar i beskattningen och sänkta avgifter inom småbarnspedagogiken kompenseras. Dessutom höjs statsandelen för basservice så att det blir möjligt att sänka klientavgifterna inom social- och hälsovården.
En betydande brist i budgeten för nästa år är att sysselsättningsförsöken föreslås bli nedkörda trots att kommunerna anser att de har fungerat. Kommunerna har goda erfarenheter av försöken och de har bidragit till att minska i synnerhet långtidsarbetslösheten. När försöken upphör innebär det sämre service för många människor som har svårt att hitta jobb. SDP föreslår att försöken ska fortsätta.
I sin alternativa budget föreslår SDP bland annat att
- Statsandelen för kommunal basservice höjs med 250 miljoner euro vilket används till att genomföra indexhöjningarna till fullt belopp, avstå från nya nedskärningar av statsandelarna och sänka klientavgifterna inom social- och hälsotjänster samt stärka dessa tjänster.
- Indexhöjningarna av statsandelarna för utbildning höjs fullt ut.
- Det inkomstbortfall som kommunerna drabbas av på grund av de skattesänkningar för små- och medelinkomsttagare och sänkningar av klientavgifter inom småbarnspedagogiken som SDP föreslår i sin alternativa budget kompenseras till fullt belopp i statsandelarna. Kompensationen för ändringarna i beskattningen är 160 miljoner och för klientavgifterna inom småbarnspedagogiken 82 miljoner euro.
- De kommunala försöken för skötseln av sysselsättningen ska fortgå.
Tusen nya uppgifter som läkare-sjukvårdare
Regeringens nya vårdmodell har visat sig vara omöjlig att genomföra och senast nu är det viktigt att göra de brådskande och nödvändiga satsningarna för att säkerställa basservicen i kommunerna och i ett senare skede i de självstyrande vårdområdena.
Möjligheten att få den service som vård- och omsorgsgarantin utlovar måste förverkligas inom vårdreformen genuint och inom en snävare tidtabell. Tjänsterna på basnivå måste stärkas så att man snabbare, i rätt tid och utifrån behov får en läkartid, bedömning av servicebehovet eller hemvård.
Det finns verkningsfullare och säkrare sätt att på jämlik basis förbättra servicen än det tvivelaktiga vårdreformsbygge som regeringen pläderar för. Vi föreslår att det omedelbart inrättas 1 000 läkar-sjukvårdaruppgifter inom basservicen.
Avgiftsfria besök på hälsocentralerna, sänkt tak för klientavgifter
De finländska hushållens andel av finansieringen är internationellt sett hög i synnerhet inom hälso- och sjukvården. De höga klientavgifterna är ett hinder för att utnyttja servicen och i många fall har avgifterna resulterat i skuldsättning.
Klientavgifter kan sänkas eller efterskänkas om indrivningen äventyrar förutsättningarna för vederbörandes försörjning. I praktiken utnyttjar kommunerna inte just denna möjlighet och avgifterna betalas i stället med utkomststöd. Av 2017 års utkomststöd gick över 10,6 miljoner euro direkt till betalning av klientavgifter till den fakturerande enheten. År 2016 sändes nästan 400 000 klientavgifter inom social- och hälsovården för utsökning. Kostnaderna kan mångdubblas om människor på grund av de höga avgifterna låter bli att söka hjälp i social- och hälsovårdsärenden.
Vi föreslår att lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården skärps så att avgifterna nedsätts automatiskt på det sätt lagen medger om en klients livssituation kräver det. Kriterierna för att nedsätta eller efterskänka avgifter bör vara tydliga och gälla i hela landet. Vi föreslår att ett tillräckligt kriterium är att vederbörande är beroende av utkomststöd. I framtiden kan det nationella inkomstregistret utnyttjas för att definiera grunderna för nedsättning av avgifter.
Klientavgifterna får inte heller på annat sätt vara ett hinder för tillgång till vårdtjänster.
Vi föreslår att beredningen av en sammanslagning av avgiftstaken påbörjas skyndsamt. Målet för beredningen ska vara att sammanföra det nuvarande taket för klientavgifter inom social- och hälsovården och avgiftstaket för läkemedels- och resekostnader och att taket sänks till en skälig nivå. Uppföljningen av hur avgifterna kumulerar måste bli bättre.
Vi föreslår att besök hos hälsocentralsläkare och sjukvårdare blir avgiftsfria.
Rejäla satsningar på basservice
Regeringen har under valperioden fattat en hel del beslut som ökar ojämlikheten mellan barnfamiljer. Som exempel kan nämnas nedskärningar i förmåner och sämre service inom den småbarnspedagogiska verksamheten. Barnfamiljerna behöver allsidigt stöd Den reform av socialvårdslagen som genomfördes under den förra regeringsperioden medförde rätt till hemservice, som numera är en rätt som alla barnfamiljer kan utnyttja. Men denna form av service har förblivit rätt okänd och de som berörs kan varken erbjuda eller efterfråga den.
Vi ser det som viktigt att alla familjer som behöver service omfattas av stödet. För att säkerställa att barnfamiljerna i hela landet får lågtröskelservice och stöd i rätt tid måste regeringen satsa mer på hemservice.
Läget inom barnskyddet är allvarligt. Kommunerna lämnar oroväckande besked om att antalet barnskyddsanmälningar håller på att öka och att antalet socialarbetare är otillräckligt. Vi föreslår satsningar på personalen inom barnskyddet och på utvecklingsåtgärder för att förbättra barnskyddet.
Serviceutbudet är mycket viktigt för pensionärerna. Regeringens nedskärningar i finansieringen av servicen till den äldre befolkningen samt försämringen av äldreomsorgslagen kommer till uttryck i sämre kvalitet på servicen och tillgängligheten. När man tillåtit att kompetensen och sakkunskapen inom äldreservicen försämrats blir det svårare för hela organisationen att arbeta, vilket gör att arbetet blir mer betungande och att brådskan ökar t.ex. inom hemvården.
Vi accepterar inte de försämringar som regeringen föreslår. Dessutom vill vi satsa särskilt på rehabilitering av äldre utifrån bästa praxis.
Situationen inom närståendevården berör i sin mest typiska form äldres familjer och därför har man utvecklat stödet särskilt med utgångspunkt i detta. Men en del av de som behöver närståendevård är barn, i allmänhet med intellektuell funktionsnedsättning och vårdaren är nästan alltid barnets mor. Det handlar om helt vanliga barnfamiljer som också har andra barn som ska vårdas. Enligt en enkät som Folkpensionsanstalten har gjort är över 60 procent av vårdarna yrkesverksamma men upplever det som svårt att kombinera arbetet och vårdåtagandet. I många kommuner saknas det lämpliga stödtjänster eller så är en del tjänster tillgängliga endast under arbetstid. Om en närståendevårdare i arbetsför ålder förlorar löneinkomster kan det ha många verkningar på familjens försörjning och påverkar också den framtida pensionen. Vårdsituationen kan också ha relevans för rätten till utkomstskydd. Man är medveten om problematiken men regeringen har inte gjort någonting för att åtgärda dem.
Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2016. Konventionen framhåller likabehandling av personer med funktionsnedsättning och deras rätt att delta i samhällslivet på lika villkor. Enligt konventionen har personer med funktionsnedsättning rätt att välja sin bostadsort och de kan inte förpliktas till särskilda boendeförhållanden. Upphandlingen av boendetjänster för personer med funktionsnedsättning har lett till stor oro i synnerhet bland dessa personer själva och deras anhöriga. Riksdagen godkände den nya upphandlingslagen i december 2016. Vi krävde då att den särskilda personliga boendeservice för personer med funktionsnedsättning på grund av sina särdrag inte skulle upphandlas enligt den lagen bland annat på grund av att detta kan ha inhumana konsekvenser. Men regeringen gick inte på vår linje trots att problemen är väl kända. Riksdagen behandlar just nu ett medborgarinitiativ i saken – "Ingen marknadsvara". Initiativtagarna kräver att de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tryggas och att för deras liv oundgänglig service ska lämnas utanför upphandlingslagen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 42
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen så att statsandelen till kommunerna för att ordna kommunal basservice höjs för att motverka nedskärningarna enligt bland annat indexfrysningar och konkurrenskraftsavtal, att klientavgifterna inom social- och hälsovården sänks och att nya vårdare och läkare anställs samt för att kompensera kommunerna för inkomstbortfall på grund av förlorade skatter och sänkta avgifter för den småbarnspedagogiska verksamheten. Dessutom bör indexhöjningarna av statsandelarna för utbildning betalas till fullt belopp.
Reservationens förslag till uttalande 43
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att möjligheten att få den service som vård- och omsorgsgarantin utlovar genuint och inom en snävare tidtabell ska förverkligas inom vårdreformen. Tjänsterna på basnivå måste stärkas så att man snabbare, i rätt tid och utifrån behov får en läkartid, bedömning av servicebehovet eller hemvård.
Reservationens förslag till uttalande 44
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att anställa 1000 nya vårdare/läkare inom mottagningsverksamheten på basnivå.
Reservationens förslag till uttalande 45
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att göra all läkar- och sjukvårdarmottagning avgiftsfri inom den öppna hälso- och sjukvårdsmottagningen.
Reservationens förslag till uttalande 46
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra barnfamiljernas ställning och trygga barnets rättigheter genom ytterligare finansiering i synnerhet av hemservice enligt den nya socialvårdslagen och genom att trygga barnskyddets resurser.
Reservationens förslag till uttalande 47
Riksdagen förutsätter att regeringen genast vidtar åtgärder för trygga försörjningen för närståendevårdare i barnfamiljer.
Reservationens förslag till uttalande 48
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att trygga kvaliteten i äldreomsorgen och kompetensen på området och dess attraktionskraft. Äldreomsorgslagen måste följas konsekvent och vi får inte längre sänka nivån på vården och omsorgen av våra äldre. Särskilda satsningar måste göras på rehabiliteringen av äldre.
Reservationens förslag till uttalande 49
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att livslånga tjänster för personer med funktionsnedsättning lämnas utanför upphandlingslagens tillämpningsområde eller i första hand ordnas på något annat sätt än genom upphandlingsförfarande.
Reservationens förslag till uttalande 50
Riksdagen förutsätter att regeringen genomför reformen av social- och hälsovården utifrån de ursprungliga målen med hänsyn till att skillnaderna i hälsa och välfärd minskar, att alla ska få service på lika villkor och att integrationen av tjänster genomförs med målet att kostnaderna kan dämpas utan att likabehandlingen av medborgarna sätts på spel. Det bästa sättet att uppnå detta är att servicen i första hand produceras av den offentliga sektorn kompletterad av den privata och den tredje sektorn. Regeringen måste avstå från sina planer på en splittrande mångproducentmodell.
91. Stöd för sysselsättningen och näringslivet
41. Energiskattestöd (förslagsanslag)
På återbäringen av energiskatten föreslår vi ett tillfälligt tillägg på 20 miljoner euro till den maximala nivå som EU-lagstiftningen tillåter, för att förhindra att finländskt arbete flyttas till länder med billigare produktion. Uppbyggnaden av energiskatterna (lägre skattesats för industrin och den s.k. energiskattegiljotinen) ska ses över för att en del av stöden ska inriktas på energieffektivitet, produktivitet och nya energisnåla investeringar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 51
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag att se över systemet med återbäring av energiskatt till energiintensiv industri för att stärka konkurrenskraften inom exportsektorn.
Huvudtitel 29
UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
En högklassig utbildning, en välutbildad befolkning och målmedvetna satsningar på forskning, produktutveckling och innovationer ligger bakom Finlands ekonomiska framgångar. Nu håller denna grund på att vittra sönder.
För första gången befinner vi oss i en situation där de kommande generationernas utbildningsnivå riskerar att bli lägre än tidigare generationers. Fortfarande saknar nästan 15 procent av åldersklassen examen på andra stadiet. Det är en oroväckande utveckling i ett läge där den internationella konkurrensen och omvälvningarna på arbetsmarknaden kräver högre och högre kompetens.
Vill vi också i fortsättningen klara oss i den internationella konkurrensen måste vi värna om kompetensen och vår förmåga till ekonomisk förnyelse. Vi måste skapa ett hållbart utbildningssystem där utbildningen på alla nivåer, från småbarnspedagogik över grundläggande utbildning till genuint avgiftsfri utbildning på andra stadiet, garanterar var och en jämlika möjligheter och låter förmågorna blomma ut till förmån för samhällsekonomin. Efter andra stadiet går de unga vidare antingen till högskola eller ut i arbetslivet. De är då yrkesskickliga och redo att under hela sin arbetskarriär lära sig nya saker.
Även satsningarna på forskning och produktutvecklingen måste höjas. Vi måste arbeta för att vetenskapen kommer till heders igen. Anslagen för vetenskap och forskning måste vara stabila och förutsebara — och högre än i dag. FoUI-investeringarna måste bli klart större än i nuläget.
Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken och många forskare har på senare tid uttryckt sin oro över finländarnas sjunkande kompetens. Utbildningen och bildningen behöver försvarare. Omvälvningarna i arbetslivet och den så kallade fjärde industriella revolutionen är en utmaning för var och en av oss. Den vanligaste slutsatsen är att kompetens kommer att få än större betydelse i framtiden.
Sdp har en vision för utvecklingen av utbildningen och kompetensen fram till 2030 (Osaamispolku 2030). Utbildning är det lättaste sättet att förändra världen. Vi behöver en samlad uppfattning av hur utbildningen i vårt land ska fås på rätt köl. Därför behövs vår kompetensvision fram till 2030. År 2030 bygger Finlands framgång och globala roll på utbildning, bildning, forskning, kompetens och innovationer.
Vi måste se till att varje ung person får den utbildning och kompetens som krävs i dagens och morgondagens samhälle. De jobb som kräver endast utbildning på grundnivå försvinner i snabb takt. Läroplikten måste därför utökas från vår nioåriga grundläggande utbildning till hela andra stadiet. Samtidigt måste läromedlen bli gratis, vilket undanröjer ett hinder för utbildningen. Det är också viktigt att se till att de som möter särskilda studiesvårigheter får det stöd de behöver.
Det räcker inte heller att enbart avlägga examen. Vi behöver en reform för ständigt lärande, där varje finländare ges möjlighet att inhämta och uppdatera den kompetens som behövs i det ständigt föränderliga arbetslivet. Låt oss alltså ta fasta på kompetensvisionen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 52
Riksdagen förutsätter att regeringen följer konsekvenserna av nedskärningarna i utbildningsanslagen och i förekommande fall vidtar korrigerande åtgärder.
Förläng läroplikten och stärk ungdomsgarantin
De som endast har grundskola i ryggen får det allt svårare på arbetsmarknaden. Kompetenskraven ökar i arbetslivet, och arbetsmarknaden är inne i en tid av förändringar. Utan en effektiv utbildningspolitik kommer ojämlikheten och utslagningen bland unga att öka.
Under de senaste 30 åren har det försvunnit 600 000 arbetstillfällen som inte krävt mer än grundskoleutbildning. Det finns fortfarande nästan 100 000 personer under 30 år som saknar examen efter grundskolestadiet. De har en svag ställning på arbetsmarknaden, vilket leder till ökad ojämlikhet och utslagning. Särskilt marginaliseringen av unga män är ett avsevärt problem.
Sysselsättnings- och inkomstutvecklingen kan för de ungas del förbättras genom en höjning av läropliktsåldern. Sysselsättningen för personer med bara grundläggande utbildning är cirka 40 procent, medan siffran för personer med examen på andra stadiet är över 70 procent och för högskoleutbildade cirka 85 procent. Utbildning förbättrar i hög grad sysselsättningen men förlänger också tiden i arbetslivet. De högskoleutbildade arbetar i upp till femton år längre än de som bara har grundläggande utbildning. Det är absolut nödvändigt att höja utbildningsnivån om vi vill höja sysselsättningsnivån klart.
Det mest effektiva sättet att höja utbildningsnivån är att förlänga läroplikten. I nuläget inleder ungefär åtta procent av de som gått ut grundskolan inte en examensinriktad utbildning följande höst. Många av dem som fortsätter studera hoppar dessutom av studierna. Genom en förlängning av läroplikten kommer betydligt fler att avlägga examen på andra stadiet.
Övergången till andra stadiet är en viktig fas där de unga för första gången tvingas göra val som gäller hela deras utbildningskarriär. De 16- och 17-åringar som inte får utbildning kommer att under hela sitt liv stå i en sämre ställning än andra i samma åldersklass. I dag, och i synnerhet i framtiden, räcker det inte med enbart grundskoleutbildning. Målet måste därför vara att hela årsklassen får utbildning åtminstone på andra stadiet. Det är framför allt viktigt för de unga själva att läroplikten förlängs.
Utbildningen på andra stadiet måste bli kostnadsfri, eftersom utbildningskostnaderna inte får hindra någon från att ta examen. Förlängd läroplikt och gratis utbildning på andra stadiet är en relativt fördelaktig reform jämfört med nyttan. Statens ekonomiska forskningscentral VATT har gjort den bedömningen att ett år till av läroplikt innebär kostnader på 17—27 miljoner euro per år. Spridningen beror på i vilken mån läromedlen kan cirkuleras. Satsningen skulle återbetala sig mångfaldigt i form av ökad sysselsättning och minskad marginalisering.
Vid sidan av förlängd läroplikt gäller det att underlätta för unga och unga vuxna att få fotfäste på arbetsmarknaden genom andra metoder, som samtidigt förebygger marginalisering.
Regeringen har kört ned ungdomsgarantin och ersatt den med ett spetsprojekt för en kollektiv garanti. I praktiken innebär det här att finansieringen av ungdomsgarantin kan minska med hela 96 procent. På denna punkt, som i så många andra frågor, bildar spetsprojektet en dimridå för att dölja det faktum att man av rent ideologiska skäl vill köra ned ett fungerande system och i stället erbjuda blott smulor. SDP lade vintern 2017 fram sin modell för hur ungdomsgarantin kan utvecklas.
Regeringen har helt lagt ned kompetensprogrammet för unga vuxna. En följd av detta blir att många som saknar examen efter grundskolan i verkligheten lämnas åt sitt öde. Programmet lyckades väl med att ta fram skräddarsydda studievägar. Därför måste det startas på nytt och anslagen för det tryggas.
En förlängning av läroplikten och stärkning av ungdomsgarantin höjer sysselsättningen och sätter fart på tillväxten. Det är ändå inte enbart en fråga om hur nyttiga eller kostsamma dessa åtgärder är med tanke på de offentliga finanserna. Reformerna hjälper de mest utsatta unga. Livslångt lärande ger de bästa förutsättningarna att få fotfäste på arbetsmarknaden och är ett effektivt sätt att minska ojämlikhet och marginalisering.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 53
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition som innebär att läroplikten förlängs och att utbildning på andra stadiet ges gratis.
Reservationens förslag till uttalande 54
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att aktivare inkludera unga människor, bekämpa marginalisering och höja utbildnings- och sysselsättningsnivån.
Reservationens förslag till uttalande 55
Riksdagen förutsätter att det finns ett tillräckligt antal nybörjarplatser inom utbildningen på andra stadiet, geografiskt jämt fördelade över hela landet.
Småbarnspedagogiken måste ses över
En högkvalitativ småbarnspedagogik är ett av de lönsammaste investeringsobjekten för samhället. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har sagt att utbildningsinvesteringar ger störst avkastning när de sätts in i ett tidigt skede av livscykeln. Enligt OECD:s beräkningar ger varje euro som satsas på småbarnspedagogik en sex-sjufaldig avkastning. En högkvalitativ småbarnspedagogik kan effektivt stoppa upp kretsloppet av social utsatthet och förbättra barnens inlärningsmöjligheter i skolgången.
Deltagandet i småbarnspedagogik bland finländska barn ligger på en låg nivå i ett europeiskt perspektiv. Särskilt för utvecklingen hos barn med annan språk- och kulturbakgrund och barn i utsatt ställning har småbarnspedagogiken en avgörande betydelse för språkinlärning, integration och senare skolframgång.
I en högklassig småbarnspedagogik håller förhållandet mellan antalet barn och antal personal en förnuftig nivå. I en alltför stor grupp kan den vuxna inte uppmärksamma varje barn eller svara på barnens individuella behov. Att avgränsa rätten till småbarnspedagogik utifrån familjens situation i fråga om exempelvis arbetet innebär att barnen bemöts ojämlikt.
Därför har SDP som långsiktigt mål att småbarnspedagogiken ska vara avgiftsfri för alla. Vi vill införa avgiftsfri småbarnspedagogik stegvis. För nästa år föreslår vi en höjning av den nedre gränsen för 0-avgiftsklassen.
Vi vill höja kvaliteten på småbarnspedagogiken och likaså höja deltagandet i småbarnspedagogik. Utöver att en fungerande småbarnspedagogik gagnar barnets bästa är det en förutsättning för en smidig samordning av föräldrarnas arbete och familjeliv.
Socialdemokraterna menar att småbarnspedagogiken utgör en oskiljaktig helhet bestående av lek, omsorg, uppfostran och undervisning. En småbarnspedagogik som beaktar barnens individuella behov erbjuder de bästa förutsättningarna för en balanserad utveckling.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 56
Riksdagen förutsätter att regeringen återinför de tidigare gruppstorlekarna inom småbarnspedagogiken.
Reservationens förslag till uttalande 57
Riksdagen förutsätter att regeringen återinför den subjektiva rätten till småbarnspedagogik.
Reservationens förslag till uttalande 58
Riksdagen förutsätter att regeringen sänker avgifterna inom småbarnspedagogiken kännbart och att avgifterna stegvis sänks med sikte på att slopas helt.
Reservationens förslag till uttalande 59
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att höja graden av deltagande i småbarnspedagogik.
Reservationens förslag till uttalande 60
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att införa en modell för tidigt ingripande inom småbarnspedagogiken.
Fler högskolestuderande, högre kompetensnivå
Utbildningsnivån har slutat stiga i Finland. Det betyder i praktiken att de yngre åldersklassernas utbildningsnivå inte längre överstiger de äldre åldersklassernas och tidigare generationernas utbildningsnivå. Samtidigt har många andra europeiska länder och andra samhällen med hög kompetens gått om Finland när det gäller utbildningsnivå. På 1990-talet låg Finland i täten när det gäller utbildningsnivå, men under Sipiläs regering har vi fallit under genomsnittet för OECD-länderna.
Utbildningsnivån anknyter nära till den framgångsstrategi Finland valt, det vill säga en strategi där kompetens och kvalitet är våra trumfkort i den internationella konkurrensen. Hela samhället drar nytta av hög kompetens, eftersom den främjar utvecklingen och implementeringen av innovationer. Det är ingen tillfällighet att Finland ännu i början av 2000-talet gick i spetsen för digitaliseringen. Det är angeläget att höja utbildningsnivån också av den anledningen att arbetsmarknaden i Finland ständigt har gått i en riktning där de nya arbetstillfällena kräver högre kompetens än de arbetstillfällen som försvunnit.
Högskolorna är dessutom motorer för regional livskraft och knutpunkter för forskning, utveckling och innovationer (FUI) på olika håll i landet. Finländsk FUI kan hålla världsklass inom vissa utvalda områden, men alla sektorer måste kunna bedriva internationellt samarbete.
SDP har som mål att hälften av alla i de yngre åldersklasserna avlägger högskoleexamen år 2030. För att nå dit krävs det att allt fler studerande kan anvisas forskarplatser vid universitet och högskolor.
För att nå målet krävs också att anstormningen av sökande till högskolor — cirka 60 000 sökande — avhjälps temporärt genom att höja högskolornas antagningsvolym. På längre sikt förbättrar det sysselsättningen och bidrar till ett bättre fungerande antagningssystem. En utökning av antalet högskoleplatser är av vikt också för näringslivet, eftersom många branscher i dag lider av brist på kompetent personal.
En höjning av antalet studerande förutsätter att resurserna till högskolorna utökas i samma grad. Fler studerandeplatser behövs särskilt inom de sektorer som redan lider av brist på kompetent personal eller som enligt prognoserna kommer att behöva fler arbetstagare.
Vi föreslår att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 61
Riksdagen förutsätter att regeringen inför fler nybörjarplatser inom högskoleutbildningen för att avhjälpa anstormningen av sökande och höja utbildningsnivån.
Tillräcklig och förutsebar finansiering för grundforskning
Finland har varit ett vetenskaps- och innovationsintensivt samhälle där vetenskapen och forskningen har utgjort ett stöd för beslutsfattandet. Beslutsfattarna har också i praktiken visat sin uppskattning genom att tilldela ändamålsenliga resurser för utbildning och forskning.
På 2010-talet har tyvärr basfinansieringen till universitet och yrkeshögskolor minskat genom direkta nedskärningar och frysning av universitets- och yrkeshögskoleindex. Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har i en rapport om finansieringen av universiteten visat att basfinansieringen i reella tal för närvarande inte ens är på 2012 års nivå. Realvärdet av finansieringen till yrkeshögskolorna har sedan 2012 minskat kumulativt med 23 procent. Finland kommer inte att nå målet på att satsa 4 procent av bnp på FUI-verksamhet.
Att dra in på resurserna till högskoleutbildning är ett internationellt sett sällsynt fenomen. De andra europeiska länderna har under recessionen särskilt sett till att bibehålla forskningsfinansieringen för att säkra en ljusare framtid. Finland har dessutom gjort hårda nedskärningar i anslagen till forskningsinstitut.
Universiteten, yrkeshögskolorna och forskningsinstituten behöver stabila och förutsägbara betingelser, så att de kan fokusera på huvudsaken, det vill säga forskning och nyskapande. Forskarna måste ges möjlighet att fokusera på forskningen, vilket förutsätter tillräcklig basfinansiering som frigör tid också för annat än att jag projektpengar.
Forskningen i Finland finansieras numera ur många och splittrade källor. På senare år har anslagen för strategisk forskning höjts. För att undvika en snedvriden politisk styrning måste finansieringen bli mer transparent i alla steg från val av forskningsobjekt till rapportering av forskningsresultat.
Vill vi säkerställa en tillräcklig forskningsfinansiering på högskolenivå och korrekt inriktning, måste den samlade bedömningen ta hänsyn till förhållandet mellan basfinansiering och konkurrensutsatt finansiering. Bedömningen måste gå igenom andelen förutsebar och långsiktig finansiering och införa ett element av stabiliserande finansiering. Man måste också ta hänsyn till finansieringskällor utanför statsbudgeten och till rutinerna för administrering av konkurrensutsatt finansiering, exempelvis anställningarnas längd.
Samtidigt behövs en finansieringsmodell som ger högskolorna ökade resurser för ständigt lärande.
I samband med utvecklingen av finansieringen till universiteten utreds det också om anslagen till Finlands Akademi a) är tillräckliga med hänsyn till de vetenskapspolitiska uppgifter och mål som ställts upp för Akademin och b) är ändamålsenligt styrda med tanke på det fortsatta behovet av balans mellan å ena sidan forskarinitierade projekt som i första hand syftar till vetenskapliga resultat och å andra sidan tematiskt orienterade projekt med vidare samhälleliga mål.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 62
Riksdagen förutsätter att regeringen stärker resurserna för högskolornas och forskningsinstitutens grundforskning och säkerställer att finansieringen är förutsebar och transparent.
Kultur och kreativ ekonomi – grunden för bildning och delaktighet, en källa till ekonomisk tillväxt
Sipiläs regering har misslyckats med revideringen av statsandelssystemet för kultur. Det enda som genomförs är översynen av statsandelssystemet för museer. Utöver det föreslås det ändringar i de behovsprövade stöden fria grupper inom den utövande konsten. Nästa regering får ta hand om statsandelssystemet för den utövande konsten. SDP stöder en genomgripande översyn av statsandelssystemet för konst.
Kulturen har stor betydelse för välfärden. Den stödjer förebyggandet av marginalisering, ökar allmänhetens delaktighet och stärker gemenskaperna. Konst och kultur är ytterst arbetsintensiva sektorer, och relativt små satsningar kan ge avsevärda sysselsättande effekter. Kulturen har också ekonomiska effekter genom såväl kulturexporten som turistinkomsterna. I kulturella sammanhang ligger Finland efter jämförelseländerna.
Det största hindret för tillgängliga kulturtjänster är penningbrist. Pengarna påverkar kulturutbudet, priserna och möjligheterna till aktiviteter på varje ort, vare sig man är utövare eller arrangör. Resurserna påverkar direkt teatrarnas, orkestrarnas och muséernas utbud. Och ändå är konstens och kulturens värde för samhället, samhörigheten och välfärden obestridligt. SDP har därför som mål att säkra tillräckliga kulturanslag med fokus på tillgänglighet och universella kulturella rättigheter.
Internationellt är de kreativa branscherna på stark frammarsch. Företagsverksamheten kan mångdubblas förutsatt att man hittar de rätta ämnena för företagsverksamhet, sammanför dem som producerar och dem som produktifierar och lär sig att skapa värde för upphovsrätt.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 63
Riksdagen förutsätter att finansieringsbasen för kulturen stärks så att tillgången till kulturtjänster tryggas på bred bas och för alla befolkningsgrupper. Statsandelssystemet för kultur måste ses över så att systemet tar hänsyn till förändringar på konstfältet och i samhället överlag.
Reservationens förslag till uttalande 64
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att inrätta ett tillväxtprogram för de kreativa branscherna.
Reservationens förslag till uttalande 65
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att ordna en avgiftsfri museimånad.
10. Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet
30. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för allmänbildande utbildning och småbarnspedagogik (förslagsanslag)
Flexibel skoldag
Studieresultaten i Finland har sjunkit märkbart. Problem finns också i barnens studiemotivation och skoltrivsel. Skoleleverna vill ha fler timmar fritidsaktiviteter och självständiga fritidsaktiviteter i samband med skoldagen. Det skulle ha en stor betydelse för att förbättra skoltrivseln. Med tanke på skoltrivseln är det också angeläget att i inlärningen beakta elevernas individuella utveckling och motivation så att inlärningen alltid förknippas med en känsla av framgång.
Skillnaderna i skolframgång beror allt oftare på föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och tiden utanför skolan. Alla barn har inte möjligheter till fritidsaktiviteter och självutveckling på fritiden i en övervakad miljö eftersom många aktiviteter har blivit väldigt dyra att delta i. I hela Finland finns 126 000 mindre bemedlade barn, fler än det finns invånare i Lahtis. De familjer som aktivt sysslar med idrott hade 2014 i genomsnitt inkomster på 87 000 euro per år. Endast en tredjedel av familjerna i Finland når denna inkomstnivå.
Det finländska försöket med flexibel skoldag och den så kallade isländska modellen visar klart på det positiva sambandet mellan stöd för fritidsaktiviteter omedelbart före eller efter skoldagen och såväl elevernas som lärarnas skoltrivsel.
Försöket med flexibel skoldag resulterade bland annat i att eleverna och lärarna trivdes bättre i skolan och att skolmobbningen minskade. Medverkan i klubbverksamheten stärkte skolmotivationen och viljan att fortsätta studera, samtidigt som den minskade rökningen, mobbningen och skolkningen.
I den isländska modellen får de unga varje år en voucher värd cirka 420 euro för fritidsaktiviteter, exempelvis idrott, efter skolan. Idrottsföreningar och andra organisationer deltar i programmet. Kommunerna står kostnadsfritt för övningslokaler, och hela folket betalar för aktiviteterna genom olika skatter.
Hela 99 procent av de isländska barnen deltar i någon av de 571 aktiviteter som erbjuds. Aktiviteterna startar genast efter skoldagen, och de yngsta eleverna skjutsas exempelvis till bollplanen direkt från skolan.
Socialdemokraterna föreslår att Finland går över till flexibel skoldag och att det därför reserveras ett tillräckligt belopp för ett försök. Anslaget kan också användas för stöd till aktivitetsarrangörer för ordnande av säkra och effektiva transporter.
Utvidgad läroplikt och avgiftsfritt andra stadium
Ännu i början av 2000-talet var Finland ett mönsterland i fråga om utbildning. De ungas studieresultat var utmärkta och finländarnas utbildningsnivå ökade. Efter det har framgången minskat. I en internationell jämförelse har de finländska ungdomarnas utbildningsnivå under 2000-talet sjunkit från världstoppen till medelnivå bland de utvecklade länderna. Jämför man utbildningsnivån bland hela den arbetsföra befolkningen är siffrorna ännu dystrare. Ökningen av den finländska arbetskraftens utbildningsnivå kommer att avstanna de närmaste åren, 20 år före de andra utvecklade länderna. Internationella studier visar att inte bara utbildningsnivån utan också inlärningsresultatet har sjunkit i Finland under hela 2000-talet. Inom den grundläggande utbildningen har skillnaden mellan de svagaste och de bästa studieresultaten ökat enormt. Uppskattningsvis var tionde elev som går ut det grundläggande stadiet når inte den läsfärdighet som krävs för att klara sig i samhället. Också skillnaderna i läskunnighet mellan flickor och pojkar är stora i ett internationellt perspektiv.
Framgången för det finländska utbildningssystemet har försvagats samtidigt som omställningar i samhället och arbetslivet avkräver alla finländare mer och bättre kompetens. Arbetslivsfärdigheterna ökar i betydelse.
Varje ung person behöver tillräckliga kunskaper och färdigheter för att klara sig i en värld i förändring. Det handlar framförallt om möjligheterna till framgång i arbetslivet och livslångt lärande. För närvarande förebådar utslagning från utbildning på andra stadiet jämfört med högutbildade sämre hälsotillstånd, fler arbetslöshetsperioder och en betydligt kortare karriär i arbetslivet. Denna utveckling kan stärkas ytterligare när kompetenskraven i arbetslivet växer.
Att få fortsätta studierna på andra stadiet bör vara en rättighet för alla som gått ut den grundläggande utbildningen. Också personer som har funktionshinder och behöver stöd och andra som är i behov av stöd har rätt till studier på andra stadiet. Studiehandledningen intar en avgörande roll vid ansökning till fortsatta studier. Det är viktigt för de unga att få handledning om alternativen för yrkesutbildning och gymnasieutbildning. Det är också viktigt att identifiera och erbjuda multidisciplinärt stöd för de unga som inte har förutsättningar att övergå direkt från grundläggande utbildning till examen på andra stadiet. Särskilt viktig är handledningen för de unga vars närmaste krets saknar kunskap om studier eller som inte får stöd hemma för att välja utbildning.
För att rättigheter och skyldigheter ska vara i balans bör vi som samhälle kunna kräva att de unga satsar på sin kompetens och erbjuda dem stöd för att nå målet. Därför bör läroplikten förlängas till utbildning på andra stadiet. När läroplikten förlängs genomförs avgiftsfrihet på andra stadiet.
Kvaliteten på och jämställdheten inom den grundläggande utbildningen
Det finländska skolsystemet är känt för sin lyckade kombination av goda kunskaper, jämlikhet och effektivitet. På senare år har det dock skett en klar försämring i fråga om studieresultat, trivsel i skolan, studiemotivation och attityder. För att stoppa denna oönskade utveckling och uppgradera den grundläggande utbildningen har samtliga riksdagsgrupper och hundratals sakkunniga och intressenter genomfört ett parlamentariskt baserad genomgripande reform av grundskolan. Baserat på gedigen forskning och politisk samsyn ger denna färdplan, godkänd av samtliga riksdagsgrupper, stöd för behovet av fortsatt finansiering för större jämlikhet och mindre grupper och av särskilda anslag för utveckling av grundskolan.
Inlärningsresultaten har försämrats också enligt internationella forskningsrön, och skillnaderna mellan skolorna håller på att öka. Men regeringen har ruinerat de anslag som den förra regeringen hade avsatt för att förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen och minska undervisningsgrupperna. Det gör skolorna mindre jämlika bland annat eftersom skolor, där det finns många invandrare och barn som behöver större uppmärksamhet bland annat i undervisningen i finska, kan anställa färre lärare och andra medarbetare.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.10.30 med 50 000 000 euro för understöd för försök med flexibel skoldag och garanti för fritidsaktiviteter (en finsk version av den isländska modellen).
att riksdagen ökar moment 29.10.30 med 40 000 000 euro för bidrag till en högkvalitativ och jämlik grundläggande utbildning och godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 66
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för en övergång till flexibel skoldag och genomförande av en garanti för fritidsaktiviteter lik den isländska modellen.
Reservationens förslag till uttalande 67
Riksdagen förutsätter att de nedskärningar som gjorts i den grundläggande utbildningen och den övriga allmänbildande utbildningen till följd av indexnedskärningar stoppas och att nedskärningarna i anslagen till mindre undervisningsgrupper, större jämlikhet och utveckling av grundskolan återtas.
Reservationens förslag till uttalande 68
Riksdagen förutsätter att regeringen utarbetar ett nationellt program för att förebygga mobbning och utslagning i den småbarnspedagogiska verksamheten och i skolorna.
Reservationens förslag till uttalande 69
Riksdagen förutsätter att regeringen avsätter ett extra anslag för att minska undervisningsgrupperna för att de minskade grupperna inte ska inkräkta på jämlikhetsanslaget som går till flera olika ändamål och har gett de bästa resultaten.
Reservationens förslag till uttalande 70
Riksdagen förutsätter att regeringen ger ett löfte om att främja välmående och vidtar konkreta åtgärder för att förbättra skolhälsovården på ett sätt som gör det möjligt att genom multiprofessionellt samarbete reagera i tid på psykiska problem hos barn och unga.
31. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete (förslagsanslag)
Det fria bildningsarbetet syftar till att öka jämlikheten genom större tillgänglighet till utbildning. Det finns risk för att informationssamhället, som betonar öppenhet, stängs för i synnerhet seniorer, lågutbildade och personer utanför arbetsliv och utbildning.
Det fria bildningsarbetet producerar inte direkt validerad kompetens för fortbildning eller arbetsliv. I stället har det fått ta hand om utbildning av personer utanför arbetslivet, bland annat för att bevara deras arbetsförmåga och förebygga marginalisering och för att hjälpa äldre att bevara sin funktionsförmåga och lindra deras ensamhet.
I och med migrationen har det fria bildningsarbetet också återfått en del av sitt ursprungliga folkbildningsuppdrag. För första gången på flera årtionden bor det i Finland en hel folkgrupp, invandrarna, med låg utbildningsnivå. En del av invandrarna saknar helt och hållet grundläggande utbildning. På grund av den snabba informationstekniska utvecklingen finns det också bland den övriga befolkningen hos oss personer som inte är jämställda med andra i informationssamhället vad beträffar kunskaper och färdigheter.
Över 15 procent, dvs. närmare 2 000, av folkhögskolornas årsstuderande är invandrare. Merparten av dem får utbildning enligt integrationslagen som finansieras genom statsandelen för fritt bildningsarbete. Folkhögskolorna får ändå inte ta ut någon avgift hos dessa kursdeltagare, medan detta är möjligt när det gäller andra studerande inom det fria bildningsarbetet. Differensen mellan statsandelen och de faktiska kostnaderna har kunnat täckas genom understöd i form av studiesedlar, men också detta endast i ringa mån och bara vid vissa folkhögskolor.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.10.31 med 1 000 000 euro för studiesedelsunderstöd till folkhögskolor.
51. Statsunderstöd för organisationer (fast anslag )
De riksomfattande kvinnoorganisationerna främjar jämställdheten mellan könen och samhällelig påverkan. Organisationerna har en lång historia, och de har nått önskade förändringar i lagstiftningen, den offentliga maktens agerande i övrigt och i samhällsutvecklingen. Trots den gynnsamma utvecklingen har organisationerna inte slutfört sitt arbete, och utvecklingen går inte nödvändigtvis mot ökad jämställdhet eller lika inflytande för kvinnor och män. Kvinnoorganisationerna behöver därför statligt stöd för sitt arbete.
Bestämmelser om statsbidrag samt grunderna och förfarandet för beviljande av statsbidrag finns i lagen om statsbidrag till vissa kvinnoorganisationer (663/2007). I 1 § 2 mom. i den lagen sägs att den med kvinnoorganisationer avser Naisjärjestöjen Keskusliitto – Kvinnoorganisationernas Centralförbund r.y., Naisjärjestöt yhteistyössä – Kvinnoorganisationer i Samarbete NYTKIS ry och Monika-Naiset liitto ry. Alla utför ett viktigt och resultatrikt jämställdhetsarbete. Stödbeslutet fastställs varje år genom beslutet om statsbudgeten. I budgetpropositionen för nästa år har det reserverats 318 000 euro. Förslaget räcker inte för att täcka det arbete som avses i lagen, och anslaget måste höjas till 450 000 euro för 2019.
20. Yrkesutbildning
30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen (förslagsanslag)
Ännu i början av 2000-talet var Finland ett mönsterland i fråga om utbildning. De ungas studieresultat var utmärkta och finländarnas utbildningsnivå ökade. Efter det har framgången minskat. I en internationell jämförelse har de finländska ungdomarnas utbildningsnivå under 2000-talet sjunkit från världstoppen till medelnivå bland de utvecklade länderna. Jämför man utbildningsnivån bland hela den arbetsföra befolkningen är siffrorna ännu dystrare. Ökningen av den finländska arbetskraftens utbildningsnivå kommer att avstanna de närmaste åren, 20 år före de andra utvecklade länderna. Internationella studier visar att inte bara utbildningsnivån utan också inlärningsresultatet har sjunkit i Finland under hela 2000-talet. Inom den grundläggande utbildningen har skillnaden mellan de svagaste och de bästa studieresultaten ökat enormt. Uppskattningsvis var tionde elev som går ut det grundläggande stadiet når inte den läsfärdighet som krävs för att klara sig i samhället. Också skillnaderna i läskunnighet mellan flickor och pojkar är stora i ett internationellt perspektiv.
Framgången för det finländska utbildningssystemet har försvagats samtidigt som omställningar i samhället och arbetslivet avkräver alla finländare mer och bättre kompetens. Arbetslivsfärdigheterna ökar i betydelse.
Varje ung person behöver tillräckliga kunskaper och färdigheter för att klara sig i en värld i förändring. Det handlar framförallt om möjligheterna till framgång i arbetslivet och livslångt lärande. För närvarande förebådar utslagning från utbildning på andra stadiet jämfört med högutbildade sämre hälsotillstånd, fler arbetslöshetsperioder och en betydligt kortare karriär i arbetslivet. Denna utveckling kan stärkas ytterligare när kompetenskraven i arbetslivet växer.
Att få fortsätta studierna på andra stadiet bör vara en rättighet för alla som gått ut den grundläggande utbildningen. Också personer som har funktionshinder och behöver stöd och andra som är i behov av stöd har rätt till studier på andra stadiet. Studiehandledningen intar en avgörande roll vid ansökning till fortsatta studier. Det är viktigt för de unga att få handledning om alternativen för yrkesutbildning och gymnasieutbildning. Det är också viktigt att identifiera och erbjuda multidisciplinärt stöd för de unga som inte har förutsättningar att övergå direkt från grundläggande utbildning till examen på andra stadiet. Särskilt viktig är handledningen för de unga vars närmaste krets saknar kunskap om studier eller som inte får stöd hemma för att välja utbildning.
För att rättigheter och skyldigheter ska vara i balans bör vi som samhälle kunna kräva att de unga satsar på sin kompetens och erbjuda dem stöd för att nå målet. Därför bör läroplikten förlängas till utbildning på andra stadiet. När läroplikten förlängs genomförs avgiftsfrihet på andra stadiet.
Yrkesutbildningen måste få större resurser
Vi socialdemokrater föreslår att det avsätts tillräckligt stora anslag för kommunerna för att anordna yrkesutbildning. Statsandelarna till kommunerna måste höjas för att stoppa den tidigare nedskärningen på 190 miljoner euro. Dessutom måste de nedskärningar återtas som gjorts i yrkesutbildningen till följd av indexsänkningarna.
Yrkesinriktad arbetskrafts- och integrationsutbildning
Utbudet av och efterfrågan på arbetskraft är i obalans. Det har uppstått en flaskhals på arbetsmarknaden, och det behövs smidiga åtgärder inom olika sektorer för att lösa den. På grund av nedskärningarna inom yrkesutbildningen behövs det ett särskilt anslag som kan riktas till områden och kommuner där man snabbt kan svara på behovet av arbetskraft genom precisionsutbildning av arbetslösa, permitterade och personer som byter bransch. Samtidigt förblir regionernas särpräglade kompetensområden livskraftiga och konkurrenskraftiga och kan föra över tyst kunskap till nya generationer. Också studiemiljön hålls aktuell och vital genom samarbete mellan näringslivet och kommunerna.
Yrkesutbildning
Reformen av yrkesutbildningen på andra stadiet är en reform med mycket betydande konsekvenser. Ungefär hälften av de årskullar som slutför den grundläggande utbildningen går vidare till yrkesutbildning. Sakkunniga har påpekat att det hade varit på sin plats att se över hela andra stadiet när reformen bereddes och lagstiftningen reviderades. I ungdomsutbildningen bör gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen vara en sammanhängande process för de som går ut den grundläggande utbildningen. Dessutom bör vi ha kvar modellen med två utbildningsvägar. Exempelvis Kommunförbundet uttryckte en viss oro för att en uppdelning av utbildningssystemet på andra stadiet på sikt kan försämra möjligheterna att få utbildning för de som går ut den grundläggande utbildningen. I stället borde lagstiftningen ha tagit ett större och djupare grepp om andra stadiet.
Vi välkomnar till största delen målen med reformen, men för att det skulle kunna nås på bästa sätt borde finansieringen av yrkesutbildningen ha förbättrats avsevärt. I det rådande finansiella läget är det osäkert om reformmålen kan nås och därför föreslår vi att finansieringen omprövas.
Om man vill dra in på anslagen, hade det varit vettigare att göra neddragningarna mer strategiskt i samband med reformen och slå ut dem över flera år. På så sätt hade de ställt till med så lite skada som möjligt för reformen av yrkesutbildningen. Som det är nu blir reform lätt synonymt med nedskärning, och även de positiva målen riskerar att komma i skymundan när anslagen ska kapas.
Det viktigaste målet med reformen av yrkesutbildningen bör vara att minska ojämlikheten i utbildning — inte att öka den genom att skapa strukturer som är blinda för ojämlikhet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.20.30 med 20 000 000 euro för yrkesinriktad arbetskraftsutbildning,
att riksdagen ökar moment 29.20.30 med 190 000 000 euro för yrkesutbildning och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 71
Riksdagen förutsätter att nedskärningarna inom yrkesutbildningen återtas och att det avsätts tillräckligt stora statsandelar för kommunerna så att de kan anordna yrkesutbildning också i fortsättningen.
33. Kompetensprogrammet för unga vuxna (fast anslag )
Det är mycket oroväckande att ungdomsarbetslösheten ökar och att unga människor tvingas ut i marginalen. Under den förra regeringsperioden togs en ungdomsgaranti fram och regeringen avsatte 60 miljoner euro varje år för att genomföra den. Ett av den nuvarande regeringens spetsprojekt har som mål att utveckla ungdomsgarantin och ge den mer karaktären av kollektiv garanti. För hela valperioden har regeringen avsatt 10 miljoner euro för spetsprojektet.
Tyvärr verkar regeringen inte satsa på att genomföra ungdomsgarantin och höja sysselsättningsnivån, utan man ger tvärtom upp målsättningen att höja kompetensnivån för dem som bara har grundskola i bagaget. I Finland finns det fortfarande 300 000 vuxna med bara grundskolekompetens. Dessutom har Finland fortfarande 100 000 unga vuxna under 30 år som saknar examen på andra stadiet. Sysselsättningen kan höjas genom att alla garanteras åtminstone examen på andra stadiet. Då har var och möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kompetens och allmänbildning oberoende av ålder, kön och förmögenhet.
I kompetensprogrammet för unga vuxna har personer i 20—29-årsåldern som bara har gått ut grundskolan möjligheter att avlägga yrkes- eller specialyrkesexamen eller yrkesinriktad grundexamen.
Nu vill regeringen dra in programmet helt och hållet före slutet av innevarande år, det vill säga regeringen vill göra det ännu svårare för de som löper störst risk att hamna i marginalen.
Vi föreslår
att riksdagen återinför moment 29.20.33 i budgeten och ökar momentet med 20 000 000 euro för kompetensprogrammet för unga vuxna.
40. Högskoleundervisning och forskning
20. Gemensamma utgifter inom högskoleväsendet och vetenskapens område (reservationsanslag 3 år)
Vi måste se till att varje ung person får den utbildning och kompetens som krävs i dagens och morgondagens samhälle. De jobb som kräver endast utbildning på grundnivå försvinner i snabb takt. Läroplikten måste därför utökas från vår nioåriga grundläggande utbildning till hela andra stadiet. Samtidigt måste läromedlen bli gratis, vilket undanröjer ett hinder för utbildningen. Det är också viktigt att se till att de som möter särskilda studiesvårigheter får det stöd de behöver.
Det räcker inte heller att enbart avlägga examen. Vi behöver en reform för ständigt lärande, där varje finländare ges möjlighet att inhämta och uppdatera den kompetens som behövs i det ständigt föränderliga arbetslivet.
Samtidigt behövs en finansieringsmodell som ger högskolorna ökade resurser för ständigt lärande.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.20 med 1 000 000 euro för utredning av högskolornas uppgift i anknytning till ständigt lärande och för beredning av en finansieringsmodell.
50. Statlig finansiering av universitetens verksamhet (reservationsanslag 2 år)
En innovationsdriven och kompetensbaserad ekonomi kan inte fungera utan framgångsrika universitet. Nedskärningarna äventyrar högskolornas möjligheter att erbjuda högkvalitativ utbildning, sänker kunskapsnivån och krymper framför allt resurserna för den livsviktiga grundforskningen, som utgör grunden för framtidens innovationer. Om utbildningsnivån slutar stiga, har det stora följder för näringsstrukturen och för möjligheterna att skapa högkvalificerade arbetstillfällen.
Ändå säger regeringen att Finland ska lyftas genom innovationer och samtidigt skär den ned på grundforskning och vetenskap. Varje euro som tas från undervisning och forskning försvagar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Utbildningsnivån bland Finlands befolkning stiger inte längre på samma sätt som förr. I fråga om antal högt utbildade har vi ramlat från Europas topp till den mittersta kasten. Anslagen till spetsprojekt och enskilda anslagsökningar ändrar ingenting på det faktum att nedskärningarna i anslagen till universiteten den här valperioden varit så stora att toleransgränsen har överskridits. Därefter måste basfinansieringen till universiteten indexjusteras till fullt belopp.
Fler nybörjarplatser vid högskolorna
Unga studerande arbetar hårt för sina studier och sin försörjning för att bygga sig en framtid och stötta vårt samhälle. Med avgiftsfri utbildning, finansiellt stöd till studier och smarta studiearrangemang ger vi studerande med varierande bakgrund möjligheter att bedriva högskolestudier. Vår utbildningspolitik måste tillförsäkra var och en möjligheter att oavsett bakgrund få tillgång till den högsta utbildningen.
Internationella jämförelser har länge visat att Finland håller på halka efter i kompetens och utbildningsnivå vad beträffar både ungdomar och arbetsför befolkning. Högst utbildade var 40—44-åringarna 2015 och av dem hade 46 procent högskoleexamen, visar uppgifter från Statistikcentralen. I åldersgruppen 35—39 år var andelen 45 procent och i åldersgruppen 30—34 år 40 procent.
Samtidigt har utbildningsnivån upphört att öka och Finland har i det avseendet sjunkit ner till OECD-ländernas medelnivå. Pisaresultaten pekar på att de grundläggande färdigheterna bland ungdomarna har försämrats och att de lågpresterande eleverna har blivit fler. I Finland anses kompetensen bland de unga åldersklasserna överlag uppvisa en sjunkande trend.
Den stora anstormningen av sökande mellan andra och tredje stadiet kan ibland fördröja studiestarten med flera år. Om vi vill göra något åt anstormningen och höja utbildningsnivån i vårt land, måste vi få fler nybörjarplatser i högskolorna.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.50 med 53 700 000 euro för finansieringen av universitetens verksamhet,
att riksdagen ökar moment 29.40.50 med 10 000 000 euro för att möjliggöra fler nybörjarplatser på högskolestadiet och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 72
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar indexnedskärningarna i basfinansieringen av universiteten.
53. Avkastning av penningspelsverksamheten för främjande av vetenskap (förslagsanslag)
Under moment 29.80.16 föreslår regeringen ett anslag på 19 225 000 euro för extra konstnärs- och journalistpensioner. Under moment 29.90.50 anvisas i sin tur 370 000 euro för extra pension för idrottsutövare.
Intjäningen av pension för stipendietagare som bedriver vetenskapligt eller konstnärligt arbete ändrades år 2009, då rätten till arbetspensions- och olycksfallsförsäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) utvidgades också till stipendietagare. Lagreformen innebar en ytterst efterlängtad förbättring av stipendietagarnas sociala trygghet.
Många forskare har dock med stöd av stipendier arbetat i många år före lagreformen 2009, vilket har en stor inverkan på den intjänade pensionen. Det är känt att en person som efter fyrtio års forskarkarriär går i pension som professor kan ha tjänat in endast tvåhundra euro i pension. Det vore skäligt att det i sådana fall beviljas exempelvis en forskarpension som motsvarar konstnärspensionen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 73
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att stärka pensionsskyddet för forskare.
55. Statlig finansiering av yrkeshögskolornas verksamhet (reservationsanslag 2 år)
En innovationsdriven och kompetensbaserad ekonomi kan inte fungera utan framgångsrika yrkeshögskolor. Regeringen fortsätter på sin linje att skära i anslagen till yrkeshögskolorna. Nedskärningarna äventyrar yrkeshögskolornas möjligheter att erbjuda högkvalitativ utbildning, och det sänker kompetensnivån. Om utbildningsnivån slutar stiga, har det stora följder för näringsstrukturen och för möjligheterna att skapa högkvalificerade arbetstillfällen.
Ändå säger regeringen att Finland ska lyftas genom innovationer samtidigt som den skär ner på hela högskoleutbildningen. För varje euro som skärs ned inom forskning och undervisning reduceras ekonomin och arbetstillfällena med sex euro.
För vår konkurrenskraft behöver vi en stark högskolesektor av världsklass, och av det är yrkeshögskolorna en väsentlig del. Regeringens kortsiktiga nedskärningslinje har satt den långsiktiga utvecklingen av yrkeshögskolorna på spel. Indexhöjningarna av den statliga finansieringen av yrkeshögskolorna måste därför genomföras fullt ut, och dessutom måste finansieringsnivån höjas.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.55 med 30 600 000 euro för yrkeshögskolornas verksamhet och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 74
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar indexnedskärningarna i basfinansieringen av yrkeshögskolorna.
70. Studiestöd
55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)
De studiesociala förmånerna är en del av den sociala tryggheten och inte någon lön till studerande. De ska ge alla möjlighet att studera på heltid. Men för att alla ska ha möjlighet att studera på lika villkor måste det studiesociala stödsystemet vara välordnat och studiestödet vara indexbundet. Redan nu är studiepenningen är mycket liten. I synnerhet det allra lägsta stödet, som studerande på andra stadiet får, är så litet att det inte räcker till för den grundläggande försörjningen. När studiepenningen släpar efter den allmänna höjningen i kostnadsnivån måste de studerande arbeta mer och mer vid sidan av studierna. Då drar studierna ut på tiden.
Det här ligger inte i linje med regeringens planer på förkortade studietider. Det står klart att den kraftigt nedskurna studiepenningen på sikt knappast kommer att räcka till, samtidigt som detta får konsekvenser för den grundlagsfästa möjligheten att oavsett medellöshet enligt förmåga och behov få utbildning, när kostnadsnivån stiger.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 75
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar nedskärningarna i studiepenningen.
80. Konst och kultur
31. Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för teatrar, orkestrar och museer (förslagsanslag)
Konst ger livet mening i flera hänseenden och konst består av verk som skapats av människor och de genererar estetiska upplevelser. Konst är också ett verktyg för att uttrycka sig, ta ställning och skapa välbefinnande. Via konst kan människan glömma vardagen för en stund och uppleva att livet består av något som höjer sig över det alldagliga. I en människas liv är konst nära förknippat med värderingar och betydelser. Konst kan lära oss att visa större mänsklighet och bry oss om varandra. För att lära oss förstå konst måste vi stanna upp och ge oss en möjlighet att uppleva konst.
Teatrar, orkestrar och museer har en enorm betydelse för kulturutbudet i hela landet, tillgången till kultur och funktionen som nationens kollektiva minne. De återkommande nedskärningarna har haft stora negativa effekter på sysselsättningen och produktionen vid kulturinrättningarna. Genom tilläggsanslaget kan vi avsevärt stärka den utövande konsten och museisektorn. Socialdemokraterna vill också att översynen av statsandelssystemet för kultur sker samlat och så att systemet tar hänsyn till förändringar på konstfältet och i samhället överlag.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.31 med 12 000 000 euro i stöd till museers, teatrars och orkestrars verksamhet och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 76
Riksdagen förutsätter att regeringen tilldelar konsten och kulturen bidrag i sysselsättningsfrämjande syfte ur de utdelade tippningsvinstmedlen.
41. Vissa dispositionsrättsersättningar (reservationsanslag 3 år)
Regeringen föreslog att anslaget för kompensation för privatkopiering som finansieras via budgeten sänks från 11 till 9 miljoner euro år 2019. Kulturutskottet ställde sig kritiskt till en sänkning av kompensationsavgiften. I finansutskottets betänkande föreslås ett tillägg på 2 miljoner euro jämfört med budgetpropositionen.
Det bör noteras att de årliga kompensationsundersökningar som Taloustutkimus Oy gör på uppdrag av undervisnings- och kulturministeriet visar att privatkopieringen inte längre minskar utan rentav pekar i svagt uppåtgående riktning. År 2017 kopierades enligt undersökningen 241—261 miljoner verk för privat bruk, medan motsvarande siffra för 2018 blir 242—264 miljoner. Det finns alltså ingen grund för att sänka kompensationsmedlen. Kompensationen för privatkopiering är viktig för de kreativa branscherna.
50. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)
Världen över lyfter man fram tillståndet i det civila samhället som ett led i demokrati, mänskliga rättigheter, delaktighet och välfärd. Också EU tillerkänner de icke-vinstsyftande medborgaraktörerna, tjänsteleverantörerna och frivilligarbetarna en viktig roll för att manifestera medborgaraktiviteten.
Den civila aktiviteten kan främja delaktigheten, den sociala sammanhållningen på det lokala planet och dialogen mellan generationerna. På EU-nivå främjar aktiviteterna hållbar utveckling, sysselsättning, social rättvisa, ekonomisk tillväxt och miljöaspekter. Vi har också här i Finland känt oro över tillståndet för demokratin och i det civila samhället i dessa tider av stora förändringar. Ju större mångfalden i samhället är, desto bättre beredskap har det att klara av kriser.
Samtidigt som undervisnings- och kulturministeriet har slagit samman anslagen till organisationerna under ett enda moment har det också gjort neddragningar i dem. Förklaringen till användningsändamålen har blivit allt mer diffus. Till exempel nämns inte fredsarbetet längre särskilt.
Extra oroväckande är läget för Förbundet för mänskliga rättigheter. Förbundet är den enda organisationen i landet som heltäckande följer upp människorättssituationen i Finland. I sin utrikespolitik understryker Finland människorättsorganisationernas betydelse och hur viktigt det är att de som försvarar mänskliga rättigheter får arbeta under säkra förhållanden. Förbundet har genererat viktig information om bland annat diskriminering i Finland och det undersöker för närvarande så kallat hedersrelaterat våld som är ett mycket aktuellt problem i Finland just nu, vilket varit önskemålet från ett flertal myndigheter. Flera ministerier lutar sig mot förbundets expertis och förbundet ombeds ofta lämna officiella yttranden. På begäran av internationella organ (OSSE, Europarådet etc.) som besöker Finland lämnar Förbundet för mänskliga rättigheter rapporter om läget i Finland och rapporterar dessutom till de FN-kommittéer som övervakar konventionerna om mänskliga rättigheter.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.50 med 1 700 000 euro för statsunderstöd till organisationer och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 77
Riksdagen förutsätter att regeringen dels säkerställer förutsättningarna för ett civilt samhälle präglat av mångfald och för frivilligorganisationernas verksamhet, dels ökar anslagen till frivilligorganisationerna.
91. Ungdomsarbete
51. Verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete (reservationsanslag 2 år)
Det är mycket oroväckande att ungdomsarbetslösheten ökar och att unga människor tvingas ut i marginalen. Under den förra regeringsperioden togs en ungdomsgaranti fram och regeringen avsatte 60 miljoner euro varje år för att genomföra den. Ett av den nuvarande regeringens spetsprojekt har som mål att utveckla ungdomsgarantin och ge den mer karaktären av kollektiv garanti. Regeringen har inte avsatt mer än 10 miljoner euro för spetsprojektet för hela valperioden.
Tyvärr verkar regeringen inte satsa på att genomföra ungdomsgarantin och höja sysselsättningsnivån, utan man ger tvärtom upp målsättningen att höja kompetensnivån för dem som bara har grundskola i bagaget. Dessutom har Finland fortfarande 100 000 unga vuxna under 30 år som saknar examen på andra stadiet. Sysselsättningen kan höjas genom att alla garanteras åtminstone examen på andra stadiet. Då har var och möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kompetens och allmänbildning oberoende av ålder, kön och förmögenhet.
Det uppsökande ungdomsarbetet hjälper de unga som löper allra störst risk att marginaliseras. Antalet unga som nås av det uppsökande ungdomsarbetet har ökat klart på 2010-talet, så dess roll i det förebyggande arbetet har stärkts.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.91.51 med 3 000 000 euro för verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete.
Huvudtitel 30
JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
01. Förvaltning och forskning
01. Jord- och skogsbruksministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Regeringen har inte förlängt tjänsten som djurskyddsombudsman, som alltså ursprungligen inrättades på viss tid. Tjänsten drogs in i slutet av 2015. En tjänst som djurskyddsombudsman inrättades förra regeringsperioden på initiativ av SDP för att samordna den rikstäckande djurskyddspolitiken. När djurskyddslagen totalrevideras (lagen om djurvälfärd) måste vi undersöka möjligheterna att inrätta en myndighet som ska arbeta för djurens välbefinnande. Djurskyddsombudsmannen var administrativt sett en självständig myndighet inom jord- och skogsbruksministeriet, och uppgiften var att förbättra djurens välbefinnande på generell nivå i vårt samhälle. Finland var ett progressivt land i det här avseendet; det finns inte många andra länder som har en djurskyddsombudsman. Tjänsten förtjänar att inrättas på nytt.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 30.01.01 med 100 000 euro för djurskyddsombudsmannens omkostnader och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 78
Riksdagen förutsätter att tjänsten som djurskyddsombudsman inrättas på nytt.
55. Statsbidrag för 4H-verksamhet (reservationsanslag 2 år)
4H-organisationen utför ett nationellt betydande ungdomsarbete och är landets största ungdomsorganisation. 4H-verksamheten stödjer de ungas livskompetens, stödjer sysselsättning bland unga och sporrar till företagsamhet. Det är viktigt att jobba för att hålla organisationens resurser på en skälig nivå. Resurserna för 4H-verksamhet måste absolut tryggas också för 2019.
Huvudtitel 31
KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Regeringen betonar i sitt program minskningen av eftersatt underhåll som ett spetsprojekt och har finansierat det delvis genom icke namngivna nya projekt i ramen för statsfinanserna. Vi har även under tidigare år kritiserat detta förfarande där ökningen av det eftersatta underhållet har gått att bromsa, men samtidigt har ett rekordlågt antal nya investeringar initierats. Det totala beloppet på trafikledsinvesteringar är jämfört med tidigare regeringar 1—1,5 miljarder lägre.
Nya projekt som stöder ekonomisk tillväxt och sysselsättning har inte gått att inleda, utan kommande regeringsperioder har fått en anhopning av investeringar att bena ut. I det avseende har regeringen åtminstone i fråga om transportsektorn inte fått till stånd en hållbar balans i statsfinanserna. Finansieringen för eftersatt underhåll upphör innevarande år och regeringens spetsprojekt kommer inte att under sitt sista år kunna genomföra den parlamentariska överenskommelsen om att minska eftersatt underhåll då finansieringen för bastrafikledshållning enligt Trafikverket sjunker med 370 miljoner euro. Det eftersatta underhållet för vårt trafikledsnät börjar åter växa, vilket visar på regeringens inkonsekventa trafikledspolitik.
Vi ser det fortfarande som en felbedömning att regeringen inte under innevarande period gjorde någon trafikpolitisk redogörelse som skulle ha representerat en långsiktig plan, och vi hoppas att den nya 12-årsplanen får en omsorgsfull och realistisk beredning och ett brett parlamentariskt stöd bakom sig. Linjen under innevarande regeringsperiod är inte hållbar inom trafiksektorn, som även för en ytterst kort tidsperiod har betydande klimatmål samtidigt som samhället och tekniken i omgivningen förändras.
Därför ser vi det som beklagligt att regeringen inte i sin budgetproposition genomförde det nya moment på 3 miljoner euro som kommunikationsministeriet föreslog för bidrag till kommunerna för projekt för infrastruktur och annat som gynnar gång- och cykeltrafik. Tillsammans med kollektivtrafiken utgör gång- och cykeltrafik med avseende på trafiken viktiga redskap för arbetet mot klimatförändringen.
När stora offentliga datalager samlas för att effektivera verksamheten och utveckla nya tjänster, läggs fokus på säkerheten i våra informationsnät. Allt fler av våra kritiska tjänster kräver att informationsnäten fungerar tillförlitligt. När 5G-näten tas i bruk och när sakernas internet vinner terräng blir vi mer sårbara för cyberattacker och cyberstörningar. Dessa hot måste uppmärksammas i tid och Cybersäkerhetscentrets verksamhet måste stärkas.
Ett program för ren trafik
Riksdagen har godkänt ett mål för minskade utsläpp från trafik och transport som innebär ungefär en halvering av utsläppen fram till 2030. Det är ett ambitiöst mål som kräver nytänk och omvärdering av kända och välbekanta handlingsmodeller. Finlands glesa samhällsstruktur kräver ett brett spektrum av lösningar.
Svårighetsgraden ökas ytterligare av att inte bara utsläppen utan också transportprestationerna måste minska — utan att ekonomin tar allvarlig skada. Det krävs också satsningar på teknik och infrastruktur för att dämpa klimatförändringen. Digitaliseringen och smart samhällsplanering erbjuder verktyg för att minska behovet av fysisk mobilitet, samtidigt som en bättre lätt trafik och kollektivtrafik kan bli ett fungerande alternativ till privatbilismen.
Den tekniska utvecklingen inom trafiksektorn har varit snabb, tack vare digitalisering, robotik och automation. Den nya tekniken skapar utrymme för flexiblare mobilitet. Nya it-lösningar och bättre utnyttjande av information ger smartare möjligheter att utveckla affärsverksamheter och trafiksystemen. Vi måste fördjupa vår förståelse för hur vi med hjälp av ny teknik kan göra det dagliga livet enklare för varje finländare.
Finland har i dagsläget cirka 2,7 miljoner personbilar. Bilarnas medelålder är 11,5 år och det genomsnittliga CO2-utsläppet 160 g/km. De nyare bilarnas genomsnittliga CO2-utsläpp är 116 g/km. För att nå EU-målet på högst 95 g/km för personbilars specifika utsläpp senast 2020 måste bilskatten var strängt progressiv och utsläppsbaserad.
Enligt regeringens tidigare beslut om bilskatten sjunker den progressiva skatten för lågutsläppsbilar stegvis till den lägsta nivån och för renodlade elbilar till 2,7 procent. Stödprogrammet för elbilar har inte haft någon nämnvärd effekt. I strid med målet har regeringen dessutom beslutat sänka fordonsskatten med 50 miljoner euro från och med 2020. Att skatten på fordon som ger medelhöga utsläpp sänks betyder att lågutsläppsbilar inte favoriseras tillräckligt.
Vi vill stödja bilar med lägre utsläpp och en förnyelse av den privata bilparken. Bland annat måste vi se till att gamla bilar kan konverteras så att de kan drivas med lågutsläppsbränslen som biogas och bioetanol. Vidare måste vi utreda hur skattepraxisen kan läggas om så att den stödjer miljömålen.
Vi vill se fler renodlade elbilar och s.k. plug-in-hybrider, så att bilparken snabbt består av så många lågutsläppsbilar att det verkligen ger effekt. Stödet är motiverat med tanke på vikten av att sprida ny teknik, däribland den laddningsinfrastruktur som krävs för att elbilarna ska slå igenom.
Sätt fart på elektrifieringen av trafiken
Klimatförändringen förutsätter att Finland åtminstone halverar sina utsläpp från trafiken fram till 2030 jämfört ned nivån 2005. För att utsläppen ska minska behövs det bland annat mer kollektivtrafik och en omfattande elektrifiering av trafiken.
Tjänstebilarna är typiskt nya bilar och utgör därför en betydande del av de förstaregistrerade bilarna. SDP:s mål är att alla tjänstebilar år 2025 är antingen renodlade elbilar (EV) eller laddhybrider (PHEV). Det målet bör vid behov uppnås genom lagstiftning. Övergången till elbilar måste stödjas genom ett brett urval åtgärder. Beskattningen måste i högre grad än i dag leda till köp av lågutsläppsbilar. Det allmänna måste dessutom säkerställa tillräckliga investeringar i laddningsnätet för elbilar.
SDP har i sin alternativa budget för 2019 föreslagit totalt 10 miljoner euro för en övergång till elbilar, i synnerhet eldrivna tjänstebilar, så att vi kan nå målet fram till 2025. Anslaget kan användas för tre ändamål.
För det första stödjer SDP en övergång till elbilar i pendeltrafiken genom att stärka skattenyttan för EV- och PHEV-tjänstebilar. Användaren får fri bilförmån på samma villkor som i dag gäller för endast bruksförmån (där användaren själv betalar bränslet). För det andra vill vi sänka bilskatten vid köp av elbil eller laddhybrid. Det kompletterar anskaffningsstödet för elbil, som gäller fram till och med 2021. SDP vill planera ett mer permanent anskaffningsstöd som också gäller laddhybrider. För det tredje vill SDP höja arbets- och näringsministeriet anslag för byggande av offentliga laddstationer för elbilar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 79
Riksdagen förutsätter att regeringen under kommande år tryggar långsiktiga medel för en minskning av det eftersatta underhållet och för det ändamålet anvisar tilläggsanslag för genomförande av det enhälliga förslag som framfördes av den parlamentariska arbetsgruppen för finansiering av transportnätet.
Reservationens förslag till uttalande 80
Riksdagen förutsätter att regeringen ökar investeringarna i trafikleder och därigenom stärker den ekonomiska tillväxten och främjar miljövänlig mobilitet, och för detta ändamål anvisar ett tilläggsanslag på minst 10 miljoner euro.
Reservationens förslag till uttalande 81
Riksdagen förutsätter att regeringen höjer anslaget för Cybersäkerhetscentret till den nivå som behövs för att svara på morgondagens utmaningar och säkerställa centrets självständiga ställning.
Reservationens förslag till uttalande 82
Riksdagen förutsätter att regeringen med målsättningen att snabbt minska utsläppen från trafiken utan dröjsmål börjar bereda ett program för ren trafik och anvisar ett anslag på 10 000 000 euro för genomförande av programmet, samt att regeringen beaktar utsläppsmålen när beskattningen av trafiken fastställs och vidtar åtgärder för att främja en övergång till eldrivna transporter genom att rikta skattesänkningar till noll- och lågutsläppsbilar.
10. Trafiknätet
20. Bastrafikledshållning (reservationsanslag 2 år)
Då finansieringen av spetsprojekt i anknytning till bastrafikledshållningen slopas i linje med regeringsprogrammet kommer det eftersatta underhållet av trafikledsnätet, som i dag är 2,5 miljarder euro, att börja öka på nytt. Regeringen säger nej till det mål som förra året framfördes av den parlamentariska arbetsgruppen för eftersatt underhåll. I och med att finansieringen rasar nästa år låter Sipiläs regering i stället nästa regering ta ansvaret för det eftersatta underhållet.
Vi föreslår en ökning på 100 000 000 euro för fortsatt bekämpning av det eftersatta underhållet av trafikledsnätet. Anslaget är synnerligen viktigt för att upprätthålla trafikledsnätets funktions- och serviceförmåga.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 31.10.20 med 100 000 000 euro för bastrafikledshållningen.
77. Utveckling av trafikledsnätet (reservationsanslag 3 år)
Regeringen har i linje med regeringsprogrammet satsat på bryta ökningen av det eftersatta underhållet inom bastrafikledshållningen, och medlen tas ur nya, icke namngiva trafikprojekt i planen för de offentliga finanserna. Regeringens val ökar vår investeringsskuld i fråga om trafikledsnätet, och många investeringar som skulle behövas med tanke på trafiken, boendet och näringspolitiken kommer nu att falla på de kommande regeringarnas ansvar. Också den nytta investeringarna ger samhället skjuts nu upp eller går helt förlorad på grund av den internationella konkurrensen.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 31.10.77 med 100 000 000 euro för utveckling av trafikledsnätet.
Huvudtitel 32
ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Trots att konjunkturläget har förbättrats, är tillväxtutsikterna på längre sikt fortsatt osäkra. För att sysselsättningsnivån ska fås nära de övriga nordiska ländernas nivå behövs stöd för en kompetens-, innovations- och exportdriven tillväxt och strukturella reformer.
Näringspolitiken bör utgå från att skapa ny tillväxt, stärka kompetensbasen och från en brett förankrad framgångsrik export. Vi behöver breda axlar att bygga välfärden på med hjälp av tjänster och kreativa affärsmodeller. För att stärka exporten bör vi utreda ett nytt bolag med specialuppgifter som är gemensamt för den offentliga och privata sektorn. Bolagets viktigaste uppgift skulle vara att ge draghjälp och ingå avtal om kompletta leveranser och på det sättet stödja små och medelstora tillväxtföretags export på den internationella marknaden.
Innovationer och forskning som källor till tillväxt
Också i fortsättningen är Finlands ekonomiska tillväxt framför allt beroende av kompetens, högutbildad arbetskraft och hög förädlingsgrad. Forskning, kompetensutveckling och innovationer intar en viktig roll för att se över näringsstrukturen. Här hade regeringen vunnit på att gå in för modigare lösningar.
Av vår finansiering för forskning, utveckling och innovationer (FUI) kommer mer än två tredjedelar från företagen och resten från staten. Statens andel har de senaste åren sjunkit klart och vi har kommit ordentligt på efterkälken jämfört med satsningarna i jämförbara ekonomier. Det är en bidragande orsak till att FUI-satsningarna minskat. Finland har trillat ner från positionen som innovationsföregångare. Nedskärningarna har varit cirka 140 miljoner euro årligen. Målet måste vara att Finland når en stark position som innovationspolitisk föregångare. Nivåhöjningarna av anslagen för FUI inom ramen för Business Finland måste vara större och permanenta. Anslag till en nivåhöjning kan vi få om företagsstöden reformeras.
Omstruktureringen av Business Finland har ännu inte slutförts och genomförandet måste bevakas noga. Nya satsningar är välkomna, men de kompenserar inte de nedskärningar i FUI-satsningarna som regeringen har gjort under valperioden. Vi i SDP föreslår att FUI-satsningarna höjs med 20 miljoner euro. Av beloppet ska två miljoner användas för att hjälpa upp cirkulär ekonomi och tre miljoner för att starta ett tillväxtprogram för kreativa branscher.
Företag i kreativa branscher är vanligen mycket små. Företagsverksamheten kan mångdubblas förutsatt att man hittar de rätta ämnena för företagsverksamhet, sammanför dem som producerar och dem som produktifierar och lär sig att skapa värde för upphovsrätt. Programmen inom Business Finland behöver kompletteras med ett projekt som bland annat kan generera produktifieringsföretag med kapacitet för produktutveckling och export. De har kapacitet att effektivt utnyttja satsningar på kulturexport som återgår till anslagen till undervisningsministeriet. De kreativa branschernas företagsverksamhet och internationalisering kan också gynnas genom att beskattningen av upphovsrättsinkomster ses över.
Mer innovationer i upphandling
Målet i regeringsprogrammet om en andel på fem procent för innovativa upphandlingar av alla offentliga upphandlingar är bra men otillräckligt. Upphandlingsenheterna behöver också handledning, rådgivning och stöd. Små och medelstora företag svarar allt oftare för innovationerna och skapar mest nya arbetstillfällen. Små företag måste få möjligheter att internationalisera sig. Samhället måste erbjuda dem jämbördiga konkurrensförhållanden plus en stabil och förutsägbar nationell företagsmiljö som plattform för deras väg ut på den globala marknaden.
I centrum för näringspolitiken hör tjänsteexport, särskilt utveckling av turism för att möjliggöra en stark internationell tillväxt. Som stöd för strategiska mål behövs ett affärsprogram baserat på att stärka de för turismen centrala partnerskapen.
SDP presenterar också ett system där stora företag agerar exportlokomotiv och i en internationell anbudstävlan samlar små och medelstora företag med tillväxtambitioner till ett gemensamt konsortium.
Företagsstöden ska ge ny verksamhet
Det viktigaste resultatet från den parlamentariska arbetsgruppen för företagsstöd var att den enhälligt kunde lägga fast de nya kriterierna för företagsstöd. De här kriterierna harmonierar med SDP:s mål och utgör en god grund för framtida beslut om företagsstöd. Företagsstöden bör lägga fokus på FoUI-stöd och de bör mer än förr var förnyande stöd snarare än bevarande. Dessutom måste stöden i första hand vara tidsbegränsade. De medel som blir över när det sovras bland företagsstöden måste användas till FoU-satsningar.
SDP föreslår att nya företag samt tillväxt och internationalisering bland små och medelstora företag ska stödjas och att överlappande styrmedel inom energipolitiken rensas ut. Vidare behövs det större effektivitet och motiverande element i stöden till jordbruket. Det är också viktigt att förtydliga stödsystemen och ansökningskriterierna och att minska den administrativa bördan.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 83
Riksdagen förutsätter att regeringen för förnyande av näringspolitiken fäster mer uppmärksamhet särskilt vid att stödja för verksamhetsförutsättningar för tjänster, exempelvis turism, vilket har betydande sysselsättande effekter.
Reservationens förslag till uttalande 84
Riksdagen förutsätter att regeringen fäster mer uppmärksamhet vid att bygga upp förutsättningar för en hållbar utveckling på lång sikt och på att nå de energi- och klimatpolitiska målen genom att i stället för nedskärningar satsa mer på forsknig, produktutveckling och innovation och på utbildning, vilket också stödjer sysselsättningen och en bättre produktivitet.
Reservationens förslag till uttalande 85
Riksdagen förutsätter att statsrådet snabbt bereder modeller för att effektivisera exporten hos små och medelstora företag, såsom konsortier som eftersträvar internationella helhetsleveranser samt ett specialbolag som ska grundas i samarbete mellan staten och den privata sektorn.
Fart på cirkulär ekonomi: hållbarare produkter och mindre plaster
Många av dagens miljöproblem kan sammanfattas i överkonsumtion av naturresurser. Vi slösar, skräpar ner och lever över våra tillgångar. Ett mål för alla bör vara en ekonomi där råvarorna cirkulerar länge, vissa för alltid. En ekonomi baserad på cirkulation förskjuter fokus i värdekedjan från material till arbete när sortering, återvinning och separering av fraktioner skapar arbeta.
Finland är inte ett modelland för återvinning i Europeisk eller nordisk skala, i motsats till vad som ofta påstås. Vi har mycket att göra för att ett effektivt, enkelt och hållbart materialutnyttjande ska omfatta också hushållsavfall. Industrin har effektiviserat sitt materialutnyttjande exemplariskt. Samhällets strukturer, beskattningen och incitamenten bör stödja en konsumtion som primärt riktas till tjänster och immateriell konsumtion och sekundärt till produkter gjorda av återvunna råvaror.
I världshaven finns över 250 000 ton plastskräp. Det har väckt upp medborgarna och EU-kommissionen till att tänka ut lösningar för att vi inte ska drunkna i plast. De mest betydande utsläppskällorna och passagerna för skräp till havs är dåligt skötta soptippar, dagvatten, avfallsreningsverk och nedskräpning i närheten av kusterna. Åar transporterar skräp till havet. Cirka 20 procent av skräpet uppstår till havs bland annat av transporter, fiske och vattenbruk.
Enligt utredningar härstammar en stor del av mikroplasterna i haven från dryckesförpackningar, fiskeredskap och bland annat bilism (däck och vägbeläggning). Ökad spårtrafik minskar sannolikt effektivt såväl klimatutsläpp som belastningen av mikroplaster. Mikroplaster från kläd- och kosmetikaindustrin förorenar genom avloppsvatten.
Bioplaster bör utvecklas hållbart så att utgångspunkten är att de är återvinningsbara såsom fossila platser. Råmaterialet till bioplaster och andra förnybara förpackningsmaterial bör primärt vara fraktioner som inte duger som näring, och sidoströmmar. Plasternas värdekedjor bör bli en del av cirkulär ekonomi.
SDP har för att främja cirkulär ekonomi föreslagit följande åtgärder:
- Åtgärder för en plastvägplan tas under effektiv fortsatt beredning och finansiering ordnas för ändamålet.
- Det behövs ett ambitiöst program för att främja cirkulär ekonomi där det framställs konkreta mål och metoder för alla samhällsaktörer för att främja resurssmarthet och öka återvinning. Programmet når alla samhällets delområden.
- Vi främjar forskning och innovationer för att produkter som ökar plastprodukter och anhopningen av mikroplaster förnuftigt ska kunna ersättas med biobaserade återvinningsbara produkter.
- Vi minskar konsumtionen av engångsvaror och onödig förpackning av produkter.
- Vi förtydligar användningen av olika plastslag för att återvinningsbarheten ska förbättras och kvalitetsvariationen i plastavfallet ska minska.
- Vi exporterar finländsk kompetens i avfallshantering och cirkulär ekonomi till länder med bristfällig avfallshantering.
- Vi utreder möjligheten att utvidga systemet för återvinning av pantförsedda plast-, glas- och aluminiumförpackningar från dryckesförpackningar också till andra produktgrupper.
- Mikroplatser inom kosmetik kan förbjudas nationellt i snabb takt.
- Återvinning av plats som råmaterial effektiviseras och mängden plast som bränns minskas.
- En ökning av användningen av förnybar plast utreds bland annat inom byggindustrin.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 86
Riksdagen förutsätter att regeringen agerar aktivt för att främja åtgärderna i vägplanen för cirkulär ekonomi i hemlandet och lyfter upp främjandet av cirkulär ekonomi till ett spetsprojekt under perioden som EU-ordförandeland. Målen för cirkulär ekonomi bör fås in inte bara i företagens utan också kommunernas näringsstrategier.
Reservationens förslag till uttalande 87
Riksdagen förutsätter att regeringen bedömer behoven av att ändra avfallslagstiftningen med avseende på att effektivisera den cirkulära ekonomin.
Offentlig upphandling ska främja hållbar konsumtion
Av finländarnas klimatutsläpp bildas bara en del i hemlandet. Inom internationell ekonomi kan en minskning av produktionsutsläpp endast vara en del av lösningen eftersom produktionen och utsläppen då endast kan flytta till regioner där regleringen är slappare. Särskilt i förmögna länder måste konsumtionen styras i en mer hållbar riktning.
Ökad hållbarhet i konsumtion och offentliga upphandlingar bromsas av brist på information och kompetens. Det är oklart både för konsumenterna och ofta även för beslutsfattare inom offentlig sektor vilka tjänster och produkter som är hållbart producerade, och att jämföra upphandlingarna sinsemellan är svårt. Systemet med certifiering och bonus kan motivera och underlätta hållbara val både i privat konsumtion och offentliga upphandlingar.
I Sydkorea kan hållbarhetscertifikat beviljas en produkt eller tjänst som är miljöbättre än genomsnittet. Certifikatet gäller en begränsad tid. Eftersom certifikatet endast kan tilldelas en produkt eller tjänst som är bättre än genomsnittet, leder systemet automatiskt till att kriterierna med tiden stramas åt på marknadsmässiga villkor. Det motiverar firmor till innovationer.
Enbart information, till exempel i form av miljömärken, påverkar inte människors val och konsumtionsvanor tillräckligt. Frivilliga etiska val är värdefulla men för att nå större genomslag behövs incitament. Det koreanska ”gröna kreditkortet” har snabbt spritt sig till miljoner människor och ökar ständigt i popularitet.
Det gäller inte ett egentligt kort utan en egenskap som kan kopplas till vilket elektroniskt betalningsmedel som helst genom vilket konsumenterna motiveras att göra mer hållbara val genom att betala bonus för användning av certifierade produkter och tjänster. Konsumenten får således bonus vid köp av exempelvis biljetter för kollektivtrafik eller miljömärkta produkter. Systemet är på ett sätt ett alternativt sätt att genomföra moms för hållbar utveckling, då vissa produkter ger bonus på sätt och vis som skattesänkning.
Om vi i Finland kunde finna sätt som stämmer överens med EU-lagstiftningen att genomföra de ovan beskrivna modellerna, skulle de ha förutsättningar att spridas till större användning. För att följa Sitras rapport bör vi också i Finland genom konsumtion och offentlig upphandling
- öka utbud och efterfrågan på gröna produkter och tjänster
- stärka forskning och produktutveckling för gröna produkter och tjänster
- främja företagens konkurrenskraft på en marknad där efterfrågan på ekologiska produkter ökar både i den privata och den offentliga sektorns upphandlingsbeslut
- skapa handlingsmodeller som i större skala kan tas i bruk inom EU, genom vilka vi främjar bekämpning av klimatförändringen och en hållbar utveckling mer allmänt.
Näringspolitiken är en helhet
Den nationella närings- och industripolitiska strategin måste basera sig på en förutsägbar och stabil ekonomisk politik som stöder tillväxt.
Branscher som är relevanta för framtiden behöver djärva initiativ och satsningar. Utöver tjänster och turism måste cirkulär ekonomi och delningsekonomi höra till toppen i nästa regerings prioriteringar. Cirkulär ekonomi påskyndar ekonomins förnyelse och en hållbart energi- och klimatpolitik. På global nivå är dess tillväxtpotential mångdubbelt större än för bioekonomin. I Finland begränsar sig bioekonomin och virkesanvändningen i stor utsträckning till råvaruförsörjning inom skogsindustrin, energiproduktion och jordbruk. Utgångspunkten ska vara att förädla virke till en produkt med lång livslängd och så hög bearbetningsgrad som möjligt. Cirkulär ekonomi och delningsekonomi måste ges hög prioritet i hela EU.
Trafik- och transportpolitiken i vårt land har varit alltför kortsiktig. Planerna upprättas på bara fyra års sikt medan de övriga nordiska länderna lägger upp sina projekt på åtminstone tolv års sikt. Vi måste gå in för mer långsiktig planering och våga lyfta fram våra nationella mål.
Vi måste fullt ut kunna utnyttja vår geografiska position mellan Asien och Europa och få med Ryssland i planerna. Om vi i logistiskt avseende tidigare spelat rollen av en avlägsen ö bortom världshaven, ska vi i framtiden vara knutpunkten mellan Asien och Europa. Finland har inte fått del av den europeiska transportfinansieringen (TEN-T) på grund av att det inte finns några färdiga planer att lägga till grund för en finansieringsansökan.
Ishavsbanan har väckt stort intresse i Europa och är därmed ett projekt som modigt måste drivas på. Möjligheterna i det arktiska området måste främjas betydligt starkare också i internationella sammanhang. En välfungerande nordisk infrastruktur förbättrar näringslivets konkurrenskraft och främjar internationaliseringen.
Gruvindustrin har betydelse, vi behöver tydligare reglering
Råämnespotentialen hos Finlands berggrund är lockande också i en global skala. Likaså har gruvindustrin betydande nationalekonomiska verkningar. Under tio års tid har det i utveckling av gruvor investerats cirka tre miljarder euro och i malmletning cirka 600 miljoner euro. Huvuddelen av investeringarna har gällt östra och norra Finland. Det är också betecknande för branschens kraftiga utveckling att det just nu för långsiktig utveckling av gruvorna investeras som följer: Gruvan i Kemi 250 miljoner euro, gruvan i Kittilä 160 miljoner euro och gruvan i Kevitsa 80 miljoner euro.
I våras godkände riskdagen ekonomi- och handelsavtalet CETA mellan Kanada och Europeiska unionen. Riksdagen förutsätter att en reform av gruvlagen bedöms innan CETA träder i kraft.
Det finns också andra grunder för att revidera gruvlagen. I Finland beskattas gruvdrift internationellt sett lindrigt. Vi saknar en gruvroyaltyskatt baserad på malmens värde, vilket nästan alla betydande gruvländer har. En måttligt höjd beskattning skulle inte förhindra nya gruvinvesteringar vilket visas av andra gruvländers erfarenheter. SDP:s alternativbudget innehåller en framställning och bedömning om gruvroyaltyskatt som skulle vara 2 procent av omsättningen och tillämpas på brytning av metallmalm. Skatten skulle på årsnivå inbringa cirka 15 miljoner euro årligen.
Gruvindustrin sysselsätter och tillför kommunerna livskraft. Samtidigt är gruvornas miljökonsekvenser omfattande och långverkande. Gruvindustrin måste ha en bred acceptans bland de lokala invånarna. En generalplan med rättsverkan bör därför vara ett villkor för att bevilja gruvtillstånd.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 88
Riksdagen förutsätter att regeringen inleder beredningen av en revidering av gruvlagen med målet att öka den lokala acceptansen för gruvdrift och kommunens bestämmande inflytande när en gruva planeras och förtydliga ansvaret för återställning när gruvdriften upphör och bedöma funktion och alternativ i fråga om principen om inmutning.
En genuint aktiv arbetskraftspolitik
Hos oss är resurserna för en aktiv arbetskraftspolitik betydligt mindre än i de övriga nordiska länderna. När den konjunkturrelaterade arbetslösheten minskar, blir någon faktor som minskar marknadsdugligheten ett hindre för sysselsättning för allt flera arbetslösa. Den arbetslösa behöver då stöd och tjänster eftersom de många olika problem som ligger bakom en långvarig arbetslöshet inte kan lösas genom bestraffning.
Regeringen har samtidigt som man har skurit i resurserna för en aktiv arbetskraftspolitik skapat en arbetskraftspolitisk aktiveringsmodell där man kan skära i försörjningen för en arbetslös trots att han eller hon har gjort sitt bästa för att få jobb. Modellen är vettig bara om man tror att arbetslösheten till stor del beror på ovilja att arbeta. Trots en del rubriker som väckt uppmärksamhet finns det inga bevis för att det i vårt land skulle finnas en utbredd ovilja att arbeta.
Den modell med ”tillväxttjänster” som regeringen nu bereder splittrar arbetskraftstjänsterna på två sätt. Den riksomfattande strategiska styrningen hotar att bli svag om landskapen måste ta hand om arbetskraftstjänsterna utan att få särskild finansiering eller incitament för att sköta arbetskraftspolitiken på ett bra sätt.
Ett läge där ansvaret för sysselsättningen vältras över på företag och de arbetslösa själva genom allt värre bestraffningar gynnar enskilda arbetskraftstjänster, men inte de som behöver tjänsterna.
Det finns risk för att vi är på väg mot billighetstjänster som lagts ut på konsultbyråer och att de arbetslösa får bära hundhuvudet när dessa inte fungerar, vilket man kan förutse redan i dag. På det sättet berättigar man sedan nya allt strängare sanktioner för de arbetslösa.
Medan de övriga nordiska länderna satsar på en aktiv arbetskraftspolitik, går pengarna i Finland mer till passiva förmåner. Det enklaste sättet att öka resurserna för en aktiv arbetskraftspolitik är att använda utgifterna för de nuvarande passiva förmånerna i större utsträckning exempelvis för att finansiera lönesubvention. Dessutom vill SDP öka resurserna för arbetskraftspolitisk utbildning och integrationsutbildning och stärka verkställandet av ungdomsgarantin.
Organisationerna har en stor roll särskilt när det gäller att erbjuda jobb åt de mest svårsysselsatta. Organisationernas möjligheter att erbjuda de svårsysselsatta jobb har inskränkts på konstlad väg i och med att regeringen begränsar antalet personer som kan sysselsättas med lönesubvention till 4000. Det finns i och för sig resurser inom många områden, men de kan inte utnyttjas eftersom gränsen för antalet årsverken har nåtts. Den här onödiga regeln måste omedelbart slopas.
Kommunförsöken med sysselsättning inleddes hösten 2017 och de avses fortgå till slutet av 2018. Kommunförsöket har uppvisat goda resultat på kort tid. Matchningsproblemet i fråga om arbetskraft och den höga arbetslösheten är koncentrerad till de större urbana regionerna, och av dessa omfattas vissa av regionala försök. Men regeringen har gått in för att rätt som det är avsluta kommunförsöken, som visat sig fungera. Att avbryta försöken minskar också de resurser som kommunerna använder för att sysselsätta arbetslösa — deras värde beräknas till cirka 1 000 miljoner euro. SDP anför att kommunförsöken bör fortsätta.
Register för lönesubvention
SDP har länge föreslagit införandet av en sysselsättningssedel enligt den så kallade Rinne-modellen. Den arbetssökande skulle automatiskt få en sysselsättningssedel (704 euro/månad) som motsvarar arbetslöshetsförmånens grundskydd eller den inkomstrelaterade trygghetens grundbelopp. Sedeln skulle kunna utnyttjas som stöd för arbetsgivarens lönekostnader. Det skulle göra det lättare att hitta jobb för de svårsysselsatta och det skulle förskjuta kostnaderna för sysselsättningsinsatserna från passiva utgifter mot en mer aktiv riktning. Sedeln ska finansieras på motsvarande sätt som arbetslöshetsförmån för arbetssökande för närvarande. I stället för arbetslöshetsförmån får människorna stödet som lönesubvention.
SDP:s kommunbaserade sysselsättningsmodell som en del av tillväxttjänster
I SDP:s alternativ ombesörjs sysselsättningen av kommunerna och regionförvaltningen i samarbete. Skötseln av sysselsättningen genomförs som närtjänst medan ansvaret för att skapa förutsättningarna för sysselsättning fördelas mellan staten, kommunen och regionförvaltningen.
I SDP:s modell utvecklas arbetskraftspolitiken i en nordisk riktning. Personliga och vid behov yrkesövergripande tjänster utvecklas till stöd för människor i krävande livssituationer. De arbetskraftspolitiska tjänsterna förs ner till lokal nivå. De ytterst framgångsrika lokala och kommunala arbetskraftspolitiska försöken utvidgas till en riksomfattande modell.
I arbetskraftspolitiken behövs det riksomfattande strategisk styrning dels för att behärska de snabba strukturella förändringarna i arbetslivet, dels för att arbetskraftspolitiken om den genomförs rätt är ett betydande konjunkturpolitiskt verktyg. Det är ändå klokast att de åtgärder som behövs för att genomföra strategin vidtas på det lokala planet, eftersom det är kommunerna och städerna som har den bästa kunskapen om förhållandena i pendlingsregionen. I kommunerna och städerna kan man möta människorna och ge dem personlig service.
För att genomföra de lokala sysselsättningstjänsterna utvecklas de kommundrivna centren för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen till en finländsk yrkesövergripande JOB-center-modell. Utifrån den sektorsövergripande samservicen som visat sig fungera bra bygger man på kommunal bas upp en arbetskraftsservice på lokal nivå med tillräckliga personalresurser och sektorsövergripande stöd. Användningen av lönesubvention utvidgas i samarbete med arbetsmarknadsorganisationerna så att man inte äventyrar det arbete som grundar sig på kollektivavtal och inte snedvrider konkurrensen. Arbetskraftstjänster kopplade till det lokala näringslivet ger också de bästa förutsättningarna för att styra lönesubventionerna så att de används på ett ändamålsenligt sätt.
På de nya centrens ansvar är bedömning av arbetslösas behov av tjänster, och på den grunden utarbetas en aktiveringsplan. På centrens ansvar kommer utöver sysselsättningstjänster också ett behovsprövat utkomststöd. Produktion inom den offentliga och tredje sektorn tryggas i en struktur där arbetslösa kan få mångsidig och yrkesövergripande hjälp. Som långsiktigt mål uppställs att höja resurserna för aktiv arbetskraftspolitik till de övriga nordiska ländernas nivå.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 89
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen en proposition om att arbetslöshetsförmånen kan utnyttjas som sysselsättningssedel i enlighet med Rinne-modellen.
Reservationens förslag till uttalande 90
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om förlängning av kommunförsöket för sysselsättning och om att det gradvis utvidgas till hela landet så att alla kommuner som så önskar kan delta i det. Tillräckliga anslag måste anvisas för förlängningen av försöket.
Bättre matchning av arbetstagare och arbetstillfällen
Den ekonomiska tillväxten och det successiva uppsvinget i sysselsättningen har fördelats ojämnt mellan landskapen. Därför finns det risk för att de regionala skillnaderna ökar ytterligare. Arbetskraftens rörlighet måste ökas samtidigt som familjernas livssituationer beaktas bättre än nu.
Från att reagera på ”plötsliga strukturomvandlingar” måste vi övergå till en föregripande beredskap där utmaningar inom olika branscher och områden möts redan innan företagen behöver stora minskningar eller ökningar av personal. Här behövs massiva satsningar på grundläggande yrkesutbildning, omskolning, examensinriktad fortbildning och bättre engagemang och uppbackning från företagens och arbetsgivarnas sida när det gäller att hitta bostad och pendla till jobbet.
Bristen på kvalificerad arbetskraft och den höga arbetslösheten är utmaningar som måste tacklas samtidigt. Det behövs närings-, investerings- och utbildningspolitiska mål som överskrider kommungränserna, samt omstruktureringsprogram på landskapsnivå. Alla landskap måste upprätta sina egna strukturomvandlingsprogram och åta sig att följa dem.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 91
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att stärka den regionala ekonomin, det lokala näringslivet och en positiv strukturomvandling på lika villkor i hela landet. På så sätt skapar vi bland annat förutsättningar för arbetskraftens rörlighet och bättre matchning mellan arbetstillfällen och anställda.
Smidigare inflyttning för kompetenta personer
Finland måste konkurrera om kompetent arbetskraft. Konkurrensen måste satsa på att locka kompetent folk och skapa ordentliga förutsättningar för det, eftersom det inte alltid går att få tillräcklig kompetens eller personal i Finland. Hinder för arbetsrelaterad inflyttning bör undanröjas för att kompetent arbetskraft lättare ska gå att få där den behövs.
En smidigare arbetskraftsmigration kräver särskilt att tillståndsprocesserna görs snabbare och smidigare. De nuvarande väntetiderna på upp till ett år är ett stort slöseri. Regeringens åtgärder har förblivit blygsamma. SDP föreslår att för att effektivera tillståndsprocesserna för arbetskraftsinvandring ökas arbets- och näringsbyråernas resurser med 5 miljoner euro.
SDP vill främja arbetskraftsinvandring också genom beskattningen så att flyttkostnader för de som flyttar från utlandet till Finland betraktas som skattefria kostnadsersättningar. På så sätt behöver de inte betala förvärvsinkomstskatt vilket hjälper tillväxtföretag att få kompetent arbetskraft från utlandet. På motsvarande sätt bör flyttkostnaderna gå att avdra från beskattningsbar inkomst när arbetsgivaren inte ersätter dem. Avdragsgilla skulle bara vara faktiska flyttkostnader och reformen skulle endast gälla flyttningar vars bakgrund påvisbart är inledning av arbete eller företagsamhet i Finland. Kostnaden för reformen skulle i första skedet uppgå till uppskattningsvis några miljoner euro. På grundval av av erfarenheterna kan det bedömas om reformen borde utvidgas också till interna arbetsrelaterade flyttningar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 92
Riksdagen förutsätter att statsrådet omedelbart börjar bereda ett förvaltningsövergripande program för att främja rekryteringen av internationella toppkompetenta personer till Finland för att tillväxtföretags omvärldsvillkor ska förbättras och små och medelstora företags export ska ökas. Särskild uppmärksamhet ska ägnas tjänster för arbetstagarfamiljer och befrielse från skatt av ersättningar som arbetsgivaren betalar.
01. Förvaltning
01. Arbets- och näringsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Finland förlorar varje år hundratals miljoner i skatter och avgifter på grund av ekonomisk brottslighet och svart ekonomi. Det försämrar den finansiella basen för välfärdsstaten och skadar sund företagsverksamhet. Målet bör vara att Finland ligger i framkant i kampen mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. Bekämpningen av den svarta ekonomin är ett långsiktigt arbete, varför de insatser som i form av ett spetsprojekt genomfördes förra valperioden bör få fortsätta och arbets- och näringsministeriet tilldelas behövliga anslag.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.01.01 med 1 000 000 euro för arbets- och näringsministeriets omkostnader.
20. Närings- och innovationspolitik
40. Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (förslagsanslag)
Tillväxtprogram för kreativa branscher
Företag i kreativa branscher är vanligen mycket små. Företagsverksamheten kan mångdubblas förutsatt att man hittar de rätta ämnena för företagsverksamhet, sammanför dem som producerar och dem som produktifierar och lär sig att skapa värde för upphovsrätt.
Inom bokbranschen har det under senare år uppstått agenturer, förmedlingsorganisationer som sammanför, produktifierar och marknadsför verkportföljer runtom i världen. Inom många andra branscher tvingas upphovsmännen själva sälja sina produkter. Programmen inom Business Finland behöver kompletteras med ett projekt som bland annat kan generera produktifieringsföretag med kapacitet för produktutveckling och export. De har kapacitet att effektivt utnyttja satsningar på kulturexport som återgår till anslagen till undervisningsministeriet. De kreativa branschernas företagsverksamhet och internationalisering kan också gynnas genom att beskattningen av upphovsrättsinkomster ses över. Vi har föreslagit 5 miljoner euro i programmet för tillväxt inom de kreativa branscherna.
Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet
Finlands ekonomi är uppbyggd på hög kompetens och innovationer. Andelen högteknik och förädlingsvärde inom vår export har minskat oroväckande. Regeringen har ökat stödet för forskning, utveckling och innovation i 2019 års budget men det totala beloppet är lägre än i början av valperioden. Innovationer som påskyndar ekonomisk tillväxt, investeringar och sysselsättning, är väsentliga för framtida framgång. Statens andel av FUI-stöden har de senaste åren sjunkit klart och vi har kommit ordentligt på efterkälken jämfört med satsningarna i jämförbara ekonomier. Finland har trillat ner från positionen som innovationsföregångare. Utan extra satsningar på forskning och produktutveckling riskerar Finland att förpassas till periferin i de globala värdekedjorna. Vi måste snabba upp den tekniska utvecklingen och fokusera kraftigare på en kompetensbaserad tillväxt.
Vetenskaplig forskning visar att stöd till forskning, utveckling och innovation är effektivast bland stödformer. Stöd till nya innovationer kan i bästa fall ha stora effekter för tillväxt, sysselsättning och ekonomisk förnyelse. För att få bukt med klimatförändringen måste alla klutar sätts till och då står tekniska lösningar i fokus. Cirkulär ekonomi och uppfinningar, processer och produkter för att ge den mer luft under vingarna är likaså av stor vikt för att ekonomin ska växa på ett hållbart sätt och naturresurser utnyttjas effektivt.
Det behövs också en omvärdering av fördelningen av FUI-städen. Eftersom stöd för nya och små företag har bedömts vara de effektfullaste stöden, bör också FoUI-stöd i fortsättningen allokeras med större tyngd för denna sektor.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.20.40 med 20 000 000 och att momentets beslutsdel kompletteras med omnämnandet att av anslaget under momentet riktas 2 000 000 euro till projekt som främjar cirkulär ekonomi.
att riksdagen ökar moment 32.20.40 med 3 000 000 euro för ett tillväxtprogram för kreativa branscher.
30. Sysselsättnings- och företagsamhetspolitik
01. Arbets- och näringsbyråernas omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Kommunförsök för att främja sysselsättning
Regeringens kommunförsök upphör trots att man redan i samband med lagberedningen visste att försökstiden är kort och att det redan gick att ana att schemaläggningen för en eventuell landskapsreform var alltför optimistisk. Nu vet vi att landskapen är i funktion tidigast den 1 januari 2020. Dit är det alltså lång tid. Kommunförsöken har gett uppmuntrande resultat — framför allt i Birkaland där enbart Tammerfors stad investerade 10 miljoner euro.
Intervjuer av arbetslösa ansikte mot ansikte utan gruppintervjuer står i nyckelposition för en lyckad väg tillbaka till arbetslivet. De intervjuer som regeringen utlovade tycks ha torkat ihop till en sysselsättningsplan som den arbetslösa själv gör för sig själv genom en webbuppkoppling. Det är ingen riktig arbetskraftspolitik, särskilt inte för de ens lite mer svårsysselsatta — för att inte tala om personer som saknar möjligheten att gå ut på nätet.
Vård- och landskapslagarna som är under behandling i riksdagen garanterar på intet vis att kommunernas nuvarande satsning på cirka en miljard euro för skötsel av sysselsättningen skulle bestå i den nya statliga regionförvaltningsreformen som regeringen driver. Med andra ord: det blir mindre pengar för sysselsättning.
Utöver detta finansieringsunderskott lindras saken inte heller på något sätt av den långa övergångsperioden i områden där försöken har nått goda resultat. Behovet av att fortsätta försöken är uppenbart, så att regionerna inte tvingas exempelvis säga upp erfarna anställda vid arbets- och näringsbyråerna som överförts till försöken. Därför bör anslagsökningen riktas till kommunernas och arbets- och näringsbyråernas omkostnader. Försökskulturen bör inte användas för att smygsanera de anställda till att själva bli arbetslösa eller till att bli tvångsföretagare som erbjuder branschens tjänster.
Ungdomsgarantin
Etableringen av verksamheten vid de Navigatorn-serviceställen för unga som inrättats som en del av regeringen Sipiläs spetsprojekt "Ungdomsgarantin ändras i riktning mot en kollektiv garanti” fortsätter enligt budgetpropositionen. För utökande av den resultatbaserade upphandlingen som är riktad till unga är målet att styra 10 000 unga under 30 år till tjänsterna.
Målet för den ursprungliga ungdomsgarantin var att alla friska personer under 25 år ska ha jobb, utbildning eller andra arbetskraftspolitiska tjänster, det vill säga ingen ska vara arbetslös, än mindre långtidsarbetslös.
Regeringens linje har visat sig vara felaktig: trots en gynnsam sysselsättningsutveckling har antalet under 25-åringar som varit arbetslösa 2—3 år, 3—4 år och över 5 år ökat under regeringen Sipiläs tid.
Smidigare inflyttning för kompetent folk
Finland måste konkurrera om kompetent arbetskraft. Konkurrensen måste satsa på att locka kompetent folk och skapa ordentliga förutsättningar för det, eftersom det inte alltid går att få tillräcklig kompetens eller personal i Finland. Hinder för arbetsrelaterad inflyttning bör undanröjas för att kompetent arbetskraft lättare ska gå att få där den behövs.
En smidigare arbetskraftsmigration kräver särskilt att tillståndsprocesserna görs snabbare och smidigare.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.30.01 med 5 000 000 euro för att försnabba tillståndsprocesserna för invandrande arbetskraft och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 93
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om effektivering av tillståndsprocesserna för invandrande arbetskraft och ökar arbets- och näringsbyråernas resurser för hantering av tillstånd med fem miljoner euro.
51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år)
Lönesubvention för organisationer
I budgetpropositionen för 2018 presenterade och genomförde regeringen i riksdagen en maximimängd på 3 000 personer för lönesubvention till organisationer. Nu föreslår regeringen att maximimängden ska höjas till 4 000 årsverken för 2019.
Denna nedskärningsbestämmelse som främst siktar på att sysselsätta organisationer försvårade och kommer att försvåra sysselsättningen av uttryckligen de som har den svåraste arbetsmarknadspositionen. Kvoten på 3 000 personer med 100 procents lönesubvention i den tredje sektorn har lett till att organisationer inte längre sysselsätter lika många av de arbetslösa som är mest utsatta. Det är positivt att lönesubventionerat arbete styrs i större utsträckning till företag, eftersom de har de bästa resultaten i fråga om sysselsättning i fortsättningen. Men det att man samtidigt avvecklar sysselsättningen i organisationerna leder till mindre möjligheter till lönearbete för dem som är mest utsatta och till nedläggning av organisationernas betydande arbete för samhällelig välfärd. Begränsningen försvårar exempelvis ordnande av tjänster för ensamboende pensionärer för att klara vardagen.
Exempelvis verkstäder är för partiellt arbetsföra eller personer som länge varit arbetslösa en väg att genom lönesubventionerat arbete återkomma till den öppna arbetsmarknaden.
Arbetskraftspolitisk integrationsutbildning
Med avseende på invandrarnas integration är det av primär vikt att ta till sig finska språket, skrivfärdigheter och lagbundenheterna i det finländska arbetslivet. Något som försvårar läget är dåliga eller svaga läs- och skrivfärdigheter i det egna modersmålet. En genväg som kan fungera är att ge invandraren ett sammanhang på en arbetsplats i kombination med grundläggande utbildning. Särskilt invandrarkvinnorna utgör en grupp som riskerar att isoleras hemma för att sköta barn, utanför samhället och arbetslivet. Samhällelig och regional segregation måste undvikas på alla sätt där det redan finns lösningar eller där sådana står att finna i regionens, kommunens eller stadsdelens särdrag och i näringsstrukturen.
Vi föreslår
att beslutsdelen i moment 32.30.51 ändras så att maximigränsen på 4 000 sysselsatta personer och lönetaket stryks.
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 5 000 000 miljoner euro för att fortsätta kommunförsöket för ökad sysselsättning,
att riksdagen ändrar motiveringarna för moment 32.30.51 så att anslaget kan användas också för att återställa ungdomsgarantin i ursprunglig form i alla Finlands kommuner,
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 10 000 000 euro för arbetskraftspolitisk integrationsutbildning och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 94
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar mer effektiva åtgärder för att främja integrationen runtom i Finland, underlätta partiellt arbetsföras deltagande i arbetslivet och förbättra rehabiliterande verksamhet som främjar arbetsförmågan.
Reservationens förslag till uttalande 95
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att slopa den i beslutsdelen till moment 32.30.51 angivna begränsningen till 4000 årsverken för lönesubventioner till aktörer inom den tredje sektorn.
40. Företagens omvärld, marknadsreglering och arbetslivet
01. Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Ett mål för konkurrens- och konsumentpolitiken är en sund och välfungerande marknad där företag och andra verksamhetsutövare fungerar ansvarsfullt och beaktar också konsumenternas intressen. Under de senaste åren har målet varit att öka konkurrens- och konsumentärendenas samhälleliga vikt och genomslag. Konkurrens- och konsumentverket stödjer för sin del arbetet för att gynna kampen mot ekobrottslighet och svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.40.01 med 1 500 000 euro för Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader.
50. Regionutveckling och strukturfondspolitik
42. Stödjande av företagens utvecklingsprojekt (förslagsanslag)
Nyslott har drabbats av massiva följder av att institutionen för lärarutbildning på campusområdet vid Östra Finlands universitet i Nyslott lagts ner. I ett slag förlorade Nyslott cirka 900 studieplatser och drygt 100 arbetstillfällen. Om man ser till hävstångseffekten innebar flyttningen av lärarutbildningen att Nyslott gick miste om cirka 300 arbetstillfällen. En femtedel av stadens butiker stor tomma, studiebostädernas användningsgrad har rasat och försäljningen av bostäder har blivit långsammare. Man har tvingats riva flera flervåningshus. Så omfattande och plötsliga omställningar raserar stadens näringsliv och framför allt den framtida utvecklingen.
Nyslott förtjänar ett stödpaket eftersom näringslivsstrukturerna har förändrats plötsligt och permanent. Flyttningen av studieplatser genom ett regeringsbeslut har gjort att staden drabbats av perspektivlöshet och arbetslöshet. I juli hade Nyslott den högsta arbetslösheten i Södra Savolax, 12,7 procent. Flytten av lärarutbildningen ger också mer generellt avtryck i landskapet Södra Savolax. Tilläggsanslag har stor betydelse för att skapa ny företagsverksamhet och nya arbetstillfällen. Nyslottsregionen har tillväxtpotential bland annat inom turism, skogs- och virkesindustri och båtbyggande.
Dessutom har flytten av lärarutbildningen fördubblat utflyttningen från staden och skapat en enorm perspektivlöshet bland unga invånare genom förlusten av utbildningsplatser. I år har utflyttningen från Nyslott rentav fördubblats jämfört med ifjol, när utflyttningen nådde historiska mått. Nyslott har cirka 34 000 invånare. Med ett stödpaket skulle allt fler företagare och familjer kunna stanna kvar i Nyslott, vilket i sin tur gynnar utvecklingen av stadens näringsliv.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.50.42 med 3 000 000 euro till Nyslotts ekonomiska region.
Huvudtitel 33
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Regeringen har försvagat ställningen för låginkomsttagare och fördjupat fattigdomen. Situationen för människor som får förmåner har försvagats under innevarande regeringsperiod. Indexnedskärningarna kommer nästa år att fortsatt försämra den köpkraft grundtryggheten ger och samtidigt öka ojämlikheten. Höjningarna av de förmåner som är bundna till folkpensionsindex har varit frysta under hela regeringsperioden, och det har dessutom gjorts nedskärningar i förmånerna. Frysningarna gäller alla grundtrygghetsförmåner och sänker nästa år grundtryggheten med cirka 68 miljoner euro. De år efter år återkommande indexfrysningarna och andra nedskärningarna, som gjorts under regeringsperioden exempelvis i fråga om läkemedelsersättningar och bostadsbidrag, samt höjningarna av klientavgifterna slår hårt mot de mest utsatta i samhället.
Sluta äntligen med indexnedskärningarna
Vi föreslår att indexjusteringarna av de förmåner som är bundna till folkpensionsindex permanent görs enligt lagstiftningen.
Indexnedskärningarna kumuleras dels genom de olika förmånerna, dels tidsmässigt. Det blir ofta så att de olika ändringarna drabbar samma personer och hushåll och i synnerhet dem som länge åtnjutit vissa förmåner. Regeringens politik ökar och fördjupar fattigdomen och driver människor för lång tid till beroende av utkomststöd.
Vi föreslår också att regeringens nedskärningar i allmänt bostadsbidrag dras tillbaka och att maximala boendeutgifter åter knyts till hyresindex. Regeringens förslag till nedskärningar är fel medicin för att dämpa stegringen av boendekostnaderna. Ett av de vanligaste problemen med det allmänna bostadsbidraget är att den godtagbara hyresnivån är så låg i jämförelse med hyrorna på bostadsmarknaden. Lösningen kan inte vara att försämra bostadsbidraget, vilket för allt fler människor leder till att egenandelen växer och bostadsbidraget ersätts med utkomststöd, som är långvarigt passiverande.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 96
Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart gör en samlad analys av vad nedskärningarna, åtstramningarna och avgiftshöjningarna kostar vårt samhälle och hur individens och olika människogruppers ställning och sociala välfärd påverkas och att den utifrån det vidtar åtgärder för att hindra ojämlikheten från att öka.
Reservationens förslag till uttalande 97
Riksdagen förutsätter att regeringen fäster allvarlig vikt vid att snabbt stoppa de sociala problem som följer av utslagningen och tryggar mentalvårdstjänsterna och missbrukarvården.
Reservationens förslag till uttalande 98
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att köpkraften för de förmåner som är knutna till folkpensionsindex och konsumentprisindex tryggas i enlighet med hur levnadskostnadsindexet utvecklas och att nivån på bostadsbidraget tryggas i överensstämmelse med hur hyrorna utvecklas.
Förnya ledighet av familjeskäl
Det nuvarande systemet för familjeledigheter beaktar inte de förändringar som har skett i familjestrukturerna och i arbetslivet. I synnerhet mödrarna är numera borta långa perioder från arbetslivet, något som dels sänker sysselsättningsnivån, dels förvärrar löneskillnaderna mellan könen.
En översyn av familjeledigheterna på barnens och familjernas villkor är ett effektivt sätt att jämna ut vårdansvaret, öka jämställdheten på arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. Familjerna är betjänta av större flexibilitet i utnyttjandet av ledigheter och förmåner. De måste fungera för alla typer av familjer, från regnbågsfamiljer och enföräldersfamiljer till traditionella kärnfamiljer.
SDP:s modell för familjeledighet utgår från individuella och flexibla ledigheter för alla familjer, stöd för kvinnors arbetskarriärer, bättre möjligheter för pappor att vårda barn och möjlighet att överföra en förmån till någon annan än en förälder, beroende på familjens behov.
I SDP:s modell för ledighet av familjeskäl garanteras bägge föräldern en tre månaders inkomstbunden ledighet. Dessutom kan en sex månaders andel av den inkomstbundna ledigheten delas mellan föräldrarna på det sätt som familjen själv väljer. Ytterligare garanterar graviditetspengen ett 28 dagars förhöjt stöd genast i samband med födseln. Om förmånstagaren inte har haft några arbetsinkomster, betalas förmånerna till minimibelopp precis som nu. Utöver det får föräldrarna enligt eget val under ett år dela på en föräldrapenning till eurobelopp som de, om de så önskar, också kan halvera, varvid det utbetalas under en motsvarande längre tid.
För att familjeledighetsreformen verkligen ska ge den önskade nyttan för sysselsättningen måste den stödjas genom en fungerande småbarnspedagogik och en fungerande sysselsättningspolitik. Över hälften av de mammor som sköter två år fyllda barn hemma saknar jobb, enligt en utredning gjord av Institutet för hälsa och välfärd. Det är för många av dem svårt att hitta jobb. Sysselsättningen måste därför stödjas genom aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder, exempelvis utbildning.
Återta den orättvisa aktiveringsmodellen
Nedskärningarna av utkomstskyddet för arbetslösa fortgår då aktiveringsmodellen hålls i kraft. Enligt modellen minskas utkomstskyddet med 4,65 procent för de arbetssökande som inte har hittat jobb eller fått delta i aktiveringsåtgärder. Aktivt arbetssökande, utbildning och rehabilitering är viktiga saker, men det är fel att skära ner bastryggheten för människor som trots aktivitet inte uppfyller aktiveringsmodellens kriterier.
Utkomstskydd för arbetslösa räcker inte till, framgår det av rapporter från Institutet för hälsa och välfärd och Europarådets utskott för sociala rättigheter. Även en liten nedskärning i en förmån som färdigt är för liten gör att arbetslösa allt oftare blir beroende av utkomststödet jämte påföljande stimulansfälla, varefter det är än svårare att få jobb.
Vi föreslår att förmånsnedskärningen som är inbyggd i aktiveringsmodellen ska slopas.
Vi föreslår en utveckling av arbets- och näringsbyråernas personliga service, utnyttjandet av lönesubventioner, organisationernas möjligheter att sysselsätta, arbetskraftsutbildningen etc. Vi föreslår en lägre tröskel för sysselsättningen genom att introducera en sysselsättningssedel till samma belopp som arbetsmarknadsstödet enligt den så kallade Rinnes modell.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 99
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om en sysselsättningsmodell som ersätter aktiveringsmodellen och som bemöter de arbetssökande jämlikt utan aktiveringsmodellens byråkratiska kriterier och karenser.
01. Förvaltning
01. Social- och hälsovårdsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Som välfärdssamhälle är Finland i huvudsak ett bra ställe att åldras på. Befolkningen lever också längre och tilläggsåren är friskare än förr. Statistiskt sett börjar behovet av utomstående hjälp tydligare efter 80 levnadsår varvid försvagad funktionsförmåga gör att det särskilt behövs fler tjänster i hemmet liksom också serviceboende. Också tjänstebehoven till följd av minnessjukdomar ökar. Men alla äldre får inte den hjälp och den trygghet de behöver av samhället, och alla har inte heller möjligheten att ty sig till hjälp från make, barn, andra släktingar eller grannar. I vårt välfärdssamhälle förekommer bland äldre vårdfattigdom, vanskötsel och rentav övergivande.
Äldres möjligheter till inflytande har under de senaste åren ägnats mer uppmärksamhet, men ännu har man inte inrättat en äldreombudsmannatjänst trots ett flertal initiativ och adresser. Vi anser att den växande gruppen äldre behöver en officiell talesperson, en äldreombudsman, som är insatt i uttryckligen deras ärenden och som försvarar de äldres ställning och att deras rättigheter förverkligas i samhället. I ombudsmannens uppgifter ska bland annat ingå att identifiera olägenheter i samhället för att förbättra de äldres ställning, och att göra initiativ. Andra medel för inflytande som ombudsmannen ska kunna använda är rekommendationer, anvisningar och råd. Utöver att lyfta fram olägenheter vore det viktigt att ta fram också god praxis. En av de viktigaste delarna av äldreombudsmannens verksamhetsbild vore dock att lyfta fram de äldres — också de som behöver mycket hjälp — röst mer hörbart i samhällsdebatten.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 33.01.01 med 100 000 euro för frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 100
Riksdagen förutsätter att regeringen inrättar en äldreombudsmanstjänst.
02. Tillsyn
07. Omkostnader för regionförvaltningsmyndigheternas ansvarsområde för arbetarskyddet (reservationsanslag 2 år)
Arbetarskyddsmyndigheterna fyller en viktig funktion i kampen mot svart ekonomi bland annat när det gäller tillsynen av rätten att arbeta, arbetsavtalslagen och beställaransvarslagen. Arbetarskyddsmyndigheterna måste få mer pengar för sitt viktiga tillsynsuppdrag när det gäller att bekämpa svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 33.02.07 med 1 500 000 euro för regionförvaltningsmyndigheternas omkostnader.
10. Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster
Regeringens nedskärningar och frysningar av förmåner gör att de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna inte längre lika självklart kommer i första hand i relation till utkomststödet, som är den sista utvägen inom socialvården. Utkomststödet ska vara temporärt men i dagsläget används det för att täcka de otillräckliga primära förmånerna, såsom bostadsbidraget. Systemet med utkomststöd innehåller inte samma typ av aktiverande element som de primära förmånerna och det ökar marginaleffekterna. Långsiktigt beroende av stödet passiverar och gör människor och familjer fattigare plus att det ökar risken för utslagning.
Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) har köpkraften när det gäller de inkomstöverföringar som är viktigast för barnfamiljer, bland annat barnbidrag, föräldradagpenning och hemvårdsstöd, sackat efter den allmänna prisstegringen och inkomstökningen. I ungefär hälften av de barnfamiljer som ligger under fattigdomsgränsen finns ingen som förvärvsarbetar. Om största delen av familjens sammanlagda inkomster utgörs av inkomstöverföringar, är risken för barnfattigdom stor.
Ekonomisk ojämlikhet visar sig i barnens dagliga liv i synnerhet i form av skillnader i konsumtion och hobbymöjligheter. Familjens låga inkomster kan leda till att barnen särbehandlas, utestängs och mobbas. Av Institutet för hälsa och välfärds kohortundersökning, som med hjälp av registermaterial följt upp barn födda 1987 fram till det att de fyllt 21 år, framgår det att antalet barn som är lågutbildade, får psykiska problem, omhändertas och gör sig skyldiga till mindre brott ökar om föräldrarna har fått utkomststöd under en längre tid. Samtidigt fick barnen problem med att klara sig ekonomiskt i vuxen ålder. Förhållandena i barndomen har således en betydande inverkan på den senare välfärden.
Vi kan inte acceptera beslut som behandlar barnfamiljerna ojämlikt. Exempel på sådana beslut är, utöver nedskärningarna i förmånerna, fördubblingen av maxavgifterna för skolbarnens morgon- och eftermiddagsverksamhet, begränsningen av rätten till småbarnspedagogisk verksamhet samt nedskärningarna i utbildningen för barn och unga och särskilt i finansieringen av yrkesutbildningen på andra stadiet. Vi anser att nedskärningar i förmåner och tjänster till barnfamiljer inte får göras utan föregående, uttömmande bedömningar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 101
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att avskaffa barnfattigdomen.
51. Barnbidrag (förslagsanslag)
Regeringen har slopat indexförhöjningen av barnbidrag och gjorde dessutom en extra nivånedskärning i barnbidragen 2017. Vi kan inte acceptera enskilda nedskärningar som påverkar barnfamiljernas utkomst så länge regeringen envetet underlåter att göra en sammantagen konsekvensanalys. Regeringens beslut försvagar köpkraften hos dem som ska komma tillrätta med små förmåner och ökar fattigdomsrisken.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 102
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar de försämringar i barnbidraget som den genomfört under regeringsperioden och gör en samlad utvärdering av hur dess politik påverkar barnfamiljernas försörjning och barnfattigdomen.
53. Militärunderstöd (förslagsanslag)
Regeringen fortsätter att skära i de minsta förmånerna genom indexfrysningen av förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Vi godkänner inte nedskärningarna i de minsta förmånerna och föreslår att indexfrysningen återtas.
54. Bostadsbidrag (förslagsanslag)
Regeringen tänker sänka nivån på det allmänna bostadsbidraget genom att förlänga frysningen av de maximala boendeutgifter som godkänns vid beviljande av bostadsbidrag. Regeringen har i budgetarna för 2016–2018 frusit utgifterna vid nivån för 2015. Dessutom har regeringen sänkt de maximala boendeutgifterna i kommungrupperna 3 och 4. I år har regeringen dessutom kopplat de maximala boendeutgifterna till levnadskostnadsindex i stället för hyresindex.
Ett av de vanligaste problemen med det allmänna bostadsbidraget är att den godtagbara hyresnivån är så låg i jämförelse med hyrorna på bostadsmarknaden. När bostadsbidraget kringskärs och de maximala boendeutgifterna fryses betyder det att allt fler får en ökande självriskandel. Många bidragstagare måste dryga ut det låga bostadsbidraget med långvarigt utkomststöd. Redan regeringens tidigare beslut har lett till ökat behov av utkomststöd. Långvarig användning av utkomststöd ökar fattigdomen och är fel väg att gå med tanke på elimineringen av bidragsfällorna. Samhällspolitiskt sett vore det en mer hållbar lösning med högre primära förmåner, så att utkomststödet, som är hjälp i sista hand, som regel ska kunna tillgripas vid akuta behov av ekonomiskt stöd. Efter att FPA vid ingången av 2017 tog över utbetalningen av grundläggande utkomststöd från kommunerna har stödtagarna till viss del fått sämre villkor bland annat eftersom tolkningarna av hur boendeutgifterna ska beaktas har skärpts. Vi ser det som viktigt att dämpa ökningen av boendeutgifterna, men det är fel att försöka nå det målet genom att försvaga den dagliga utkomsten för förmånstagarna.
Socialdemokraterna vill systematiskt utveckla bostadspolitiken och boendestöden som ett element i ett hållbart samhälle. Vi föreslår att nedskärningarna i bindningen av boendeutgifterna till levnadskostnadsindex (8 miljoner euro) i nästa års budget och frysningen av den maximala boendeutgiften (8 miljoner euro) återtas.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 103
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra situationen för dem som får bostadsbidrag.
55. Underhållsstöd (förslagsanslag)
Regeringen fortsätter att skära i de minsta förmånerna genom indexfrysningen av förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Vi godkänner itne nedskärningarna i de minsta förmånerna och föreslår att indexfrysningen återtas.
57. Grundläggande utkomststöd (förslagsanslag)
Frysningen av och nedskärningen i index för den grundläggande tryggheten gör att de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna inte längre lika självklart kommer i första hand i relation till utkomststödet, som är den sista utvägen inom socialvården. På sikt kommer de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna och bostadsbidraget att förlora i betydelse och det behovsprövade och hushållsspecifika utkomststödet i stället bli viktigare för människors försörjning och boendeutgifter.
Systemet med utkomststöd innehåller inte samma typ av aktiverande element som de primära förmånerna och det ökar marginaleffekterna. Långsiktigt beroende av stödet passiverar och gör människor och familjer fattigare plus att det ökar risken för utslagning.
Regeringens agerande har lett till att utkomststödet har börjat ersätta de primära förmånerna trots att avsikten är att det ska vara en stödform i sista hand. Därmed har grunderna och logiken för systemet med socialtrygghet undergått en förändring.
Om de nedskärningar i de primära förmåner som regeringen föreslår inte genomförs, minskar behovet av utkomststöd betydligt och utkomststödet återfår sin ursprungliga roll.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 104
Riksdagen förutsätter att regeringen inte genomför de föreslagna nedskärningarna i de primära förmånerna, vilket leder till att behovet av utkomststöd klart minskar.
20. Utkomstskydd för arbetslösa
50. Statsandel till förtjänstskyddet och alterneringsersättningen inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag)
Regeringen fortsätter skära i indexskyddet. Indexnedskärningarna kommer nästa år att fortsatt försämra den köpkraft grundtryggheten ger och samtidigt öka ojämlikheten. Indexen har varit frusna hela regeringsperioden — utom den negativa indexjusteringen 2016, då nivån på förmåner tilläts sjunka enligt index — vilket redan har inverkat betydligt på förmånernas nivåer. De år efter år kumulerande nedskärningarna och andra nedskärningarna, exempelvis i fråga om läkemedelsersättningar och bostadsbidrag, samt höjningarna av klientavgifterna slår hårt mot de mest utsatta i samhället. Vi kan inte acceptera indexfrysningen och föreslår att stöden betalas ut enligt bestående lagstiftning.
Aktiveringsmodellen har också inneburit nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa. Enligt modellen minskas utkomstskyddet med 4,65 procent för de arbetssökande som inte har hittat jobb eller fått delta i aktiveringsåtgärder. Det är viktigt att stödja människors aktivitet i fråga om att söka jobb och skaffa utbildning, men regeringens modell leder till nedskärning också i det fall att den arbetslösa påvisar sin aktivitet men det faktiskt inte finns något jobb att få eller någon aktiveringsåtgärd att delta i, eller hälsotillståndet inte gör det möjligt att ta emot jobb. Nedskärningarna drabbar lätt de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. Det finns andra sätt att aktivera människor och förbättra sysselsättningen än att skära i utkomstskyddet för arbetslösa. Därför kan vi inte godkänna den nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa som ingår i aktiveringsmodellen.
SDP föreslår en lägre tröskel för sysselsättningen genom att introducera en sysselsättningssedel till samma belopp som arbetsmarknadsstödet enligt den så kallade Rinnes modell. Denna sysselsättningssedel som betalas till arbetsgivaren och vars värde är 700 euro i månaden ska fås för att stödja sysselsättningen för en tid på ett halvt år. Vi föreslår att sysselsättningssedeln finansieras ur utgifterna för utkomstskydd för arbetslösa, varvid pengarna fördelas för att finansiera sysselsättning i stället för arbetslöshet.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 105
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra den inkomstrelaterade dagpenningen.
52. Statsandel till grundskyddet inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag)
Regeringen fortsätter skära i indexskyddet. Indexnedskärningarna kommer nästa år att fortsatt försämra den köpkraft grundtryggheten ger och samtidigt öka ojämlikheten. Indexen har varit frusna hela regeringsperioden — utom den negativa indexjusteringen 2016, då nivån på förmåner tilläts sjunka enligt index — vilket redan har inverkat betydligt på förmånernas nivåer. De år efter år kumulerande nedskärningarna och andra nedskärningarna, exempelvis i fråga om läkemedelsersättningar och bostadsbidrag, samt höjningarna av klientavgifterna slår hårt mot de mest utsatta i samhället. Vi kan inte acceptera indexfrysningen och föreslår att stöden betalas ut enligt bestående lagstiftning.
Aktiveringsmodellen har också inneburit nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa. Enligt modellen minskas utkomstskyddet med 4,65 procent för de arbetssökande som inte har hittat jobb eller fått delta i aktiveringsåtgärder. Det är viktigt att stödja människors aktivitet i fråga om att söka jobb och skaffa utbildning, men regeringens modell leder till nedskärning också i det fall att den arbetslösa påvisar sin aktivitet men det faktiskt inte finns något jobb att få eller någon aktiveringsåtgärd att delta i, eller hälsotillståndet inte gör det möjligt att ta emot jobb. Nedskärningarna drabbar lätt de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. Det finns andra sätt att aktivera människor och förbättra sysselsättningen än att skära i utkomstskyddet för arbetslösa. Därför kan vi inte godkänna den nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa som ingår i aktiveringsmodellen.
SDP föreslår en lägre tröskel för sysselsättningen genom att introducera en sysselsättningssedel till samma belopp som arbetsmarknadsstödet enligt den så kallade Rinnes modell. Denna sysselsättningssedel som betalas till arbetsgivaren och vars värde är 700 euro i månaden ska fås för att stödja sysselsättningen för en tid på ett halvt år. Vi föreslår att sysselsättningssedeln finansieras ur utgifterna för utkomstskydd för arbetslösa, varvid pengarna fördelas för att finansiera sysselsättning i stället för arbetslöshet.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 106
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra grunddagpenningen.
Reservationens förslag till uttalande 107
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra arbetsmarknadsstödet.
55. Statsandelar till Sysselsättningsfonden (förslagsanslag)
Av anslaget under momentet betalas vuxenutbildningsstödet för företagare. Dessutom betalar staten i fråga om personer i statens tjänst de i Sysselsättningsfondens bokslut fastställda kostnaderna för yrkesexamensstipendier som beviljats statsanställda. Vuxenutbildningsstödets grunddel är bunden till folkpensionsindex som förblir fruset 2019. Vi anser att indexhöjningen bör betalas ut enligt gällande lagstiftning.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 108
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra vuxenutbildningsstödet.
30. Sjukförsäkring
60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Utöver det gjorde regeringen en nedskärning på 0,85 procent i förmåner bundna till folkpensionsindex 2017 och frös indexet 2018 till 2017 års sänkta nivå. Nu förlänger regeringen således indexfrysningen. Det innebär en nedskärning på 1,18 procent i de mindre socialskyddsförmånerna. Ändringen som gäller indexjusteringarna är avsedda att vara permanent. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Regeringen har å andra sidan lämnat en proposition om att minimibeloppen av dagpenningarna höjs till samma nivå som arbetsmarknadsstödet, ställningen för flerlings- och adoptivfamiljer förbättras, självrisktiden på 55 dagar för sjukdagpenningen slopas och att avgiftstaket för läkemedelsersättningar sänks något. Vi anser att dessa förbättringar är viktiga, men de är blygsamma jämfört med regeringens tidigare nedskärningar.
Vi kan inte acceptera regeringens fortsatta linje att skära i förmåner som är bundna till folkpensionsindex, där man utan en övergripande konsekvensanalys upprepade gånger har riktat flera förmånsnedskärningar mot samma personer och därmed drivit in dem i fattigdom och tvingat dem att bli mottagare av utkomststöd.
Återta nedskärningarna av ersättningar för diabetsläkemedel
Vi föreslår att läkemedelsersättningarna vid typ 2-diabetes återställs till den högsta specialersättningsklassen. Regeringens nedskärning från början av 2017 i ersättningar för diabetesläkemedel är en av de nedskärningar som mycket orättvist drabbar äldre, särskilt multisjuka och mindre bemedlade människor. Redan nu koncentreras följdsjukdomarna av diabetes till de lägsta inkomstklasserna och nedskärningen kommer att öka de socioekonomiska skillnaderna i hälsa ytterligare. Målet måste vara att förebygga de följdsjukdomar som går att undvika. Allt annat blir betydligt dyrare för både individen och samhället.
I stället för att sänka enskilda ersättningar vore det rättvisare att se över ersättningarna för behandling vid alla sjukdomar på en gång och utifrån likvärdiga kriterier. Eventuella ändringar i ersättningar bör inte göras i sparsyfte utan på medicinska och sociala grunder.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 109
Riksdagen förutsätter att regeringen återställer den ersättning för diabetesläkemedel som den genom en förordning har sänkt och föreskriver att läkemedlen ersätts till 100 procent och att regeringen i fortsättningen gör eventuella ändringar i ersättningsnivåerna på enahanda grunder så att enskilda patientgruppers ställning inte försämras utan grund.
40. Pensioner
60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 1,18 procent. Ändringen som gäller indexjusteringarna är avsedda att vara permanent. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Neddragningarna gäller de minsta förmånerna, som alltså är bundna till folkpensionsindex. I och med indexnedskärningarna ska de statsfinansierade folkpensionsutgifterna 2019 till följd av frysningen sjunka med 24,4 miljoner euro, nedskärningen i garantipensioner ska vara 2,7 miljoner euro, familjepensioner och barnförhöjningen 300 000 och pensionsstödet 300 000 euro samt handikappförmåner 6,5 miljoner euro.
Indexnedskärningarna kumuleras dels genom de olika förmånerna, dels tidsmässigt. Det blir ofta så att de olika ändringarna drabbar samma personer och hushåll och i synnerhet dem som länge åtnjutit vissa förmåner. Dessutom kan effekterna kumuleras beroende på livssituationen. För den som får flera olika förmåner ger också en enskild nedskärning kumulativa effekter, eftersom en indexsänkning samtidigt drabbar flera av de förmåner som personen får. Det bör också beaktas att regeringen genom tidigare beslut bland annat har försvagat bostadsbidraget för pensionstagare och det allmänna bostadsbidraget, dragit in celiakiersättningen, skurit ner läkemedelsersättningarna för patienter med typ 2-diabetes och höjt klientavgifterna inom social- och hälso- och sjukvården märkbart.
Vi kan inte acceptera regeringens linje där man utan en övergripande konsekvensanalys upprepade gånger riktar flera förmånsnedskärningar mot samma personer och därmed driver in dem i fattigdom och tvingar dem att bli mottagare av utkomststöd.
Pensionärer med små inkomster måste få bättre försörjning
Vi föreslår ett åtgärdsprogram där ställningen för pensionärer med låga inkomster granskas i sin helhet och det framställs genuint verkningsfulla åtgärder för att förbättra försörjningen och vardagen för pensionärer med låga inkomster, särskilt äldre kvinnor och de som får små arbetspensioner. Regeringen Sipilä har pryglat pensionärer med låga inkomster genom att underlåta att göra indexjusteringarna i folkpensionen och garantipensionen, vårdbidraget för pensionstagare, fronttillägg och bostadsbidrag för pensionstagare. Dessutom har klientavgifterna inom social- och hälsovården höjts med 30 procent samtidigt som läkemedelsersättningarna och FPA:s reseersättningar har skurits ner. Också boendekostnaderna har stigit under regeringsperioden.
Vi föreslår att samordningen av folkpensionen och arbetspensionen ska ändras så att försörjningen för den som får en liten arbetspension (under 1400 euro per månad) ska förbättras med 30 euro per månad. Dessutom ska garantipensionen höjas med 21 euro per månad, så att den tillsammans med den höjning regeringen föreslår stiger med 30 euro per månad. Utöver de här ändringarna bidrar indexförhöjningarna av förmånerna till att pensionärernas försörjning förbättras och beskattningen lindras för pensionärer med små och medelstora inkomster.
Serviceutbudet är också mycket viktigt för pensionärerna. Regeringens nedskärningar i finansieringen av servicen till den äldre befolkningen kommer till uttryck i sämre kvalitet på servicen och tillgängligheten. Vi föreslår att kommunernas statsandelar stärks bland annat för att trygga en tillräcklig personal inom äldreomsorgen och satsningar på rehabilitering för äldre enligt bästa praxis.
Det finns i dag inga uttryckliga bestämmelser om avgifter för serviceboende och bestämningen av avgifterna är mycket brokig. Vi föreslår att grunderna för bestämning av avgifter för boendetjänster görs enhetliga och tydliga.
Vi föreslår också andra ändringar i klientavgifter. Se punkten tjänster och klientavgifter.
Se ovan moment 28.90.30 Statsandel till kommunerna för ordnande av basservice.
Genom att inrätta en äldreombudsmannatjänst kan vi stärka de äldres ställning och att deras rättigheter tillgodoses i samhället. Se ovan moment 33.01.01 Social- och hälsovårdsministeriets omkostnader.
Återställ kostersättningen för celiakier
Att kostersättningen som var avsedd för vård av celiaki slopades i början av 2016 är en av de nedskärningar som utfaller mycket orättvist. Högre priser på glutenfria livsmedel medför extra kostnader för celiakier på i genomsnitt nästan 750 euro per vård. För närvarande får de inget som helst stöd av samhället för vården av sin sjukdom. En oskött celiaki exponerar för andra sjukdomar som kräver långvarig vård och medför arbetsoförmåga. Sådana är bland annat osteoporos, anemi och som värsta alternativ malign cancer i tunntarmen. Att återinföra celiakiersättningarna vore av nöden i namn av jämlikhet och mänsklighet, men det skulle också bidra till att förebygga sjukdomar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 110
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att kostersättningen till personer med celiaki, som regeringen tidigare drog in, ska återinföras under benämningen celiakiersättning och att dess nivå binds till index.
Reservationens förslag till uttalande 111
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att minska fattigdomen bland pensionärer och trygga pensionärernas försörjning genom att höja de lägsta pensionerna. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid ställningen för äldre kvinnor och dem som får låg arbetspension. Som ett led i helheten bör dessutom effekten av beskattningen av pensioner, bostadsbidrag för pensionstagare och serviceavgifter utredas.
50. Stöd till veteraner
50. Fronttillägg (förslagsanslag)
Regeringen avser åter att skära i fronttilläggen för våra krigsveteraner med indexfrysning som förevändning. När folkpensionsindex fryses sjunker också de särskilda veteranförmånerna, nämligen fronttillägget, det extra fronttillägget och veterantillägget. Liksom med de övriga nedskärningarna av folkpensionsindex anhopas konsekvenserna hos de som har de allra lägsta inkomsterna och i fråga om veteranerna också de veteraner som har den sämsta hälsan och som också får folkpension och vårdbidrag för pensionstagare med förhöjning eller med högsta belopp.
Vi anser att regeringens linje med att frysa index för de minsta förmånerna är fullständigt oskälig och i detta fall dessutom särskilt omänsklig.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 112
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra fronttillägget.
60. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård
52. Statlig finansiering av utgifterna för skyddshemsverksamhet (reservationsanslag 2 år)
Organisationerna bistår kommunerna i de lagstadgade uppgifterna — att tillgodose kommunbornas välfärd och hälsa. Familjevåld är barnets största säkerhetsrisk. Enbart medlemsorganisationerna i Förbundet för mödra- och skyddshem i samarbete med kommunerna och staten hjälper årligen 11 000 hjälpbehövande av vilka 4 000 är barn. Trots att staten under sin period har ökat statens finansiering, är behovet av ytterligare skyddshemsplatser fortfarande akut. Särskilt geografiskt finns det stora skillnader i möjligheterna till tillflykt.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 33.60.52 med 2 000 000 euro till skyddshemsplatser.
Huvudtitel 35
MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Klimatförändringen — från hopp till gärningar
År 2035 ska Finland vara koldioxidneutralt och kort därefter ska vi nå en negativ koldioxidbalans. Att globalt bromsa uppvärmningen till 1,5 grader är enligt senaste uppgifter nödvändigt för att jordklotets bärkraft ska bestå. Redan en halv grad mer ökar risker, förödelse och mänskligt lidande märkbart. Tiden är knapp och de förändringar som behövs är stora. I SDP:s alternativbudget inleds genomförandet av åtagandena och skapas en grund för nödvändiga reformer.
Varje lands åtgärder bör vara baserade på dess särskilda styrkor. Människosläktets kompetens och resurser måste fås i bästa användning för att den stora omställningen ska kunna genomföras på ett ekologiskt och socialt rättvist sätt. Ett globalt gemensamt ansvar ställer mänskligheten inför oerhörda utmaningar.
Finlands styrkor är en utbildad och kompetent befolkning, en ansvarsfullt hanterad skogssektor och rollen som påverkar som medlem i ett betydande ekonomiområde, EU. Finland ska vara en föregångare för handlingsmodeller och tekniska lösningar som kan reproduceras på andra ställen. Finland kan inverka på bromsandet av klimatförändringen genom att agera målmedvetet i det fördjupade internationella samarbetet.
Att nå målen för klimatavtalet från Paris avkräver Finland och Europeiska unionen mer åtgärder än förr under de närmaste åren. Näringslivet, de offentliga tjänsterna och den privata konsumtionen genomgår förändringar. En bred samhällsdebatt behövs för att ekologiska hållbarhet ska vara också socialt acceptabelt.
Vi behöver en bred förändring mot en miljöbättre samhällsstruktur, ett helt och hållet nytt förhållningssätt till produktion, konsumtion och transporter. Dessutom behövs en kulturell förändring mot en livsstil där det förbrukas mindre materiella förnödenheter.
En hållbar utveckling är med som princip för budgetering också i budgetpropositionen för 2019. Klimatförändringen tacklas dock inte med hjälp av tidsbundna spetsprojekt. Det behövs strukturella reformer som vänder både den privata och offentliga konsumtionen till en hållbar nivå. Funktioner och produkter som grundar sig på stora koldioxidutsläpp ska göras dyrare för både företag och medborgare. Nu är styrmedlen motstridiga då man samtidigt både bekämpar klimatförändringen och stöder verksamheter som är skadliga för miljön och klimatet. Det behövs skattereformer, incitament och ålägganden.
Bostadspolitiken ska främja arbetskraftens rörlighet
En långsiktig bostadspolitik skapar förutsättningar för tillväxt och välfärd. Tillväxtorterna lider brist på bostäder till skäliga priser och i all synnerhet på anställda inom servicebranscher. Brist på fördelaktiga hyresbostäder förhindrar arbetskraftens rörlighet och sysselsättningen och förorsakar rekryteringsproblem för företag och för offentliga samfund exempelvis inom vårdbranschen. Endast genom långsiktig bostadsproduktion som är oberoende av konjunkturer, stabil och stödd med offentliga medel kan vi korrigera en situation som vuxit fram under åratal och nå ett läge där lämpliga bostäder och invånare möts. Städernas förmåga och vilja att planlägga tillräckligt och överlåta skäligt prissatta tomter till byggare är en väsentlig del av lösningen. Att förena bostads- och transportpolitiken har effekter också på tjänsternas och arbetstillfällenas läge och på regionernas och företagens konkurrenskraft.
Utvidga och förstärk avsiktsförklaringar om markanvändning, boende och trafik (MBT)
Att det är dyrt att bo på tillväxtorter beror framför allt på att det finns för få bostäder. Bostadsbristen försvårar arbetskraftens rörlighet. Att boende i stadsregioner är dyrt och att det råder brist på statsstödda hyresbostäder till rimligt pris gör det svårare att få arbetskraft och försvårar företagens tillväxtförutsättningar. Det viktigaste verktyget för att lösa problemet är att öka planläggningen och därmed också byggandet.
Staten kan påverka hur många bostäder som planläggs, inte minst via MBT-avtalen.
Genom MBT-avtalen förbinder sig städerna att öka sitt utbud av bostadstomter och att reservera en viss del av tomterna för sådan produktion av bostäder med skäliga boendekostnader som finansieras med räntestödslån. Staten har för sin del förbundit sig att finansiera regionernas stora transport- och andra infrastrukturprojekt. MBT-avtalen har visat sig vara effektiva verktyg för att främja byggandet av bostäder, och meningen är att fortsätta denna avtalspraxis efter 2019.
När staten kräver ökat tomtutbud, måste kommunerna i sin tur kräva att byggherrarna står till tjänst med fler bostäder till rimligt pris. En utgångspunkt måste dessutom vara att kommunerna har obebyggd och planlagd mark för bostäder för fem års behov. MBT-avtal bör i fortsättningen ingås också med nya stadsregioner.
MBT-avtalen ska eftersträva en planläggning som främjar hållbara transportformer. Arbetsplatser, fritidsaktiviteter och tjänster ska vara lätta att nå med kollektivtrafik eller gång- och cykeltrafik. På så sätt svarar vi också mot klimatutmaningarna.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 113
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att avsevärt öka bostadsplaneringen särskilt i tillväxtcentra genom en nära sammanbindning av markanvändnings-, bostads- och trafikpolitiken och genom att utvidga MBT-avtalen också till nya växande stadsregioner.
Ingrip i överstora husbolagslån
Byggandet av nya flervåningshus har varit livligt. På grund av hushållens stora och växande skuldsättning är finanssystemet och ekonomin i Finland på många sätt utsatta för risker i fråga om kreditgivning för bostäder och husbolag och i fråga om bostadsmarknaden mer allmänt. Det är vanligt vid köp av nya bostäder att bolagslånets andel av bostadens skuldfria pris är betydande och försäljningsprisets andel i sin tur relativt liten. Samtidigt har fastighetsplacerarna hittat Finland. Enligt vissa uppskattningar är fastighetsmarknaden i Finland stor i förhållande till ekonomins storlek. I en förändrad marknadssituation kan det leda till snabbt återtåg från Finlands blygsamma marknad med prissänkningar som följd.
SDP hyser oro över vanliga medborgare som har köpt bostad med stor bolagslåneandel och råkar i trångmål när det är tid att betala lånet. Nybyggen är de första åren typiskt amorteringsfria, det vill säga att delägarna inledningsvis endast betalar ränta på bolagslånet. Eventuellt prisfall på bostäder, betalningssvårigheter och att placerarna i detta läge drar sig undan leder till att en stor andel av bolagslånet i värsta fall landar på husbolagets eller delägarnas konto. Delägarna svarar i sista hand solidariskt för bolagslånet: För att minska risken med skuldsättning är det viktigt att delägarna dimensionerar sin samlade skuldsättning långsiktigt enligt sin förmåga till återbetalning.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 114
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål genomför en utredning för att förbättra konsumentskyddet vid bostadsköp och samtidigt bedömer möjligheterna att ingripa i överstora husbolagslån.
01. Miljöförvaltningens omkostnader
65. Understöd till organisationer och miljövård (reservationsanslag 3 år)
Det arbete som de rikstäckande miljöorganisationerna utför är viktigt för miljöskyddet, stödet till det civila samhället och miljöutbildningen. Miljöorganisationerna utför ett värdefullt arbete för naturvården och miljön. Samtidigt är de viktiga expertorganisationer och deras expertis anlitas i många sammanhang. Arbetet är också internationellt. Att utnyttja frivilliga arbetsinsatser är ett utmärkt sätt att öka finländarnas miljömedvetenhet och göra konkreta insatser för miljöskyddet. Belastningen på myndigheterna minskar när exempelvis organisationer inom bostads- och byggnadsbranschen bedriver informations- och upplysningsverksamhet.
Genom sina beslut har regeringen ökat och kommer ytterligare att öka organisationernas ansvar för rådgivningen och till exempel laglighetskontrollen av besluten, om propositionen om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) framskrider. Om regeringens planer genomförs behövs det en nivåhöjning av organisationernas resurser.
Att säkerställa och utveckla miljöorganisationernas verksamhetsmöjligheter är ett viktigt samhälleligt mål som främjar naturvården.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.01.65 med 200 000 euro för understöd till miljöorganisationer.
10. Miljö- och naturvård
22. Vissa utgifter för miljövård (reservationsanslag 3 år)
Finland inledde i början av juli ordförandeskapet för Östersjöns skyddskommission (HELCOM). Finland har inte nått HELCOM:s mål för minskad belastning för någotdera näringsämnet, fosfor och kväve. I fråga om nationella kustnära vatten är behovet av att minska belastningen likaledes stort. Det bör vara ett gemensamt mål att genomföra HELCOM:s handlingsprogram för skydd av Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) och HELCOM:s rekommendationer.
Om vi vill nå ett gott tillstånd för Östersjön betyder det att den största belastaren, livsmedelsproduktionen, måste minska sina utsläpp betydligt. Det orsakar cirka 60 procent av finländarnas genomsnittliga ekologiska fotavtryck i Östersjön.
Den animaliska näringsproduktionen förfogar över cirka 70 procent av Finlands åkerareal. Från åkrar invid åar flyter näringsämnena ut i havet. Skyddszoner vid de värsta avrinningsområdena förhindrar att avrinningen av näringsämnen hamnar i havet. Mest nyttigt vore det dock om särskilt vild fisk som fiskas i Östersjön och vegetabilier skulle ersätta köttdieten.
Gipsbehandling av åkrar har visat sig vara en adekvat metod för att minska fosforbelastningen i Östersjön. Om gips skulle spridas på hela den åkerareal som det lämpar sig för (0,5 miljoner hektar) vid våra södra och sydvästra kuster, skulle Östersjöns fosforbelastning minska med uppskattningsvis 200—300 ton per år. Enbart genom denna åtgärd skulle vi nästan nå HELCOM:s minskningsmål för Finland. Priset för gipsbehandling beräknas uppgå til 220 euro per hektar. Att behandla hela arealen på en halv miljon hektar skulle kosta 110 miljoner euro.
Det finns således gott om hopp och metoder för att förbättra Östersjöns tillstånd. Östersjöns skick förbättras inte med enskilda nya metoder, utan det behövs långsiktiga åtgärder genom vilka utsläppen kan minska permanent och mod och visioner för att genomföra de åtgärder som behövs.
I SDP:s alternativa budget tryggas en tillräcklig finansiering för gipsbehandling för att reducera fosforutsläpp för alla lämpliga områden. Dessutom finansierar SDP en bredare utredning av användning av fiberslam och strukturkalk som ett led i ett paket för att minska näringsbelastningen och klimatutsläppen från jordbruket.
Vattenskyddet inom jordbruket stöds nu årligen med cirka 200 miljoner euro vilket har gett ganska blygsamma resultat. Redan en förnuftigare fördelning av miljöstödet för jordbruket skulle förbättra miljöskyddet åtskilligt. Kravnivån måste höjas.
Regeringens årliga extra satsning på 15 miljoner euro för skyddet av Östersjön är en god start. Men det handlar inte bara om pengar utan i synnerhet om att fördela medlen effektivt och riktigt.
Klimatpanelens resurser måste stärkas.
Bestämmelser om Finlands klimatpanels verksamhet utfärdas genom lag. Finansieringen måste vara tillräcklig.
Det arbete som de rikstäckande miljöorganisationerna utför är viktigt för miljöskyddet, stödet till det civila samhället och miljöutbildningen. De är viktiga expertorganisationer och deras expertis anlitas i stor omfattning.
Genom sina beslut har regeringen ökat och kommer ytterligare att öka organisationernas ansvar för rådgivningen och till exempel laglighetskontrollen av besluten, om propositionen om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) framskrider. Om regeringens planer genomförs behövs det en nivåhöjning av organisationernas resurser. Att säkerställa och utveckla miljöorganisationernas verksamhetsmöjligheter är ett viktigt samhälleligt mål som främjar naturvården.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.10.22 med 5 000 000 euro till skyddet av Östersjön och vattendragen genom att minska näringsbelastningen exempelvis genom gipsspridning, och att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 115
Riksdagen förutsätter att regeringen bedömer genomslaget för miljöstödet för jordbruket och föreslår behövliga ändringar samt utvidgar gipsbehandlingen av åkrar till alla lämpliga områden för att minska näringsämnena i Östersjön.
Reservationens förslag till uttalande 116
Riksdagen förutsätter att regeringen stärker Klimatpanelens resurser och ställning som expertorgan och säkerställer tillräckliga resurser för dess verksamhet.
52. Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter (reservationsanslag 3 år)
Forststyrelsen har utfört ett viktigt arbete för att sysselsätta unga med hjälp av särskilda anslag och lönesubvention. Åren 2010—2015 sysselsatte Forststyrelsen ungefär 550 unga på landsbygdsorter där det funnits jämförelsevis få andra sysselsättningsmöjligheter. Det har upplevts som mycket nyttigt att sysselsätta ungdomar, och samtidigt har arbetslösa ungdomar getts möjlighet att skaffa värdefull arbetslivserfarenhet, särskilt i glesbygden. Ungdomsarbetslösheten håller lyckligtvis på att minska. Trots det förväntas i snitt 28 000 unga under 25 år vara arbetslösa 2019 (Arbets- och näringsministeriets arbetsmarknadsprognos på kort sikt, maj 2018). Det är beklagligt att denna viktiga satsning på sysselsättning för unga har strukits i statsbudgeten.
Anslaget är av stor samhällelig vikt och bör därför bevaras. Samtidigt förbättras nationalparkernas skamfilade infrastruktur.
Grundande av Porkala nationalpark
Porkala (Träskö) nationalpark hörde till de första nationalparkerna i Finland som grundades år 1938. Porkala nationalpark var den första som uppstod till följd av lokal medborgarverksamhet: initiativet togs av en lokal ungdomsförening. Nationalparken lades dock ner efter Porkalas utarrendering till Sovjetunionen (1944—1956) eftersom dess naturvärden hade blivit lidande. Porkalas naturvärden är betydande. Nationalparkskommittén föreslog 1976 att Porkala nationalpark ska grundas på nytt. Den tidigare nationalparken med vissa tilläggsområden blev naturskyddsområde genom förordning 1995.
Porkala har bedömts vara en naturhelhet vars natur- och rekreationsvärden uppfyller standarden för en naturpark. Häckningsbestånden i skyddsområdena i Porkala hör till de mest representativa i Finland. Mångfalden i områdets naturtyper och att området sträcker sig från inlandet ända till yttersta skärgården skulle vara unikt i Finlands nätverk av nationalparker.
Finlands nationalparksnät bör utvidgas så att det omfattar naturtyper och naturvärden som inte finns i andra nationalparker. Att grunda Porkala nationalpark är det nästa steget i att utvidga nätverket av nationalparker. Utöver naturvärdena är beslutet välgrundat också därför att besökstrycket på nationalparkerna är störst i södra Finland. Folkmängden ökar i huvudstadsregionen och allt mer tid tillbringas i naturen. Besökarantalen ökar i nationalparkerna runt om i Finland och nätverket av nationalparkerna har en stor betydelse för naturturismen. Samtidigt som nätverket av nationalparkerna utvidgas ska man se till att infrastrukturen i nationalparkerna repareras och får tillräckliga anslag.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.10.52 med 1 000 000 euro till Forststyrelsen för att stödja sysselsättning av unga och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 117
Riksdagen förutsätter att regeringen inleder lagberedningen för att grunda Porkala nationalpark och för syftet anvisar ett anslag på 2 000 000 euro i en tilläggsbudgetproposition för 2019.
63. Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år)
Finlands skogar växer fort men samtidigt utarmas skogsnaturen tyvärr. Av våra skogsarter är 814 utrotningshotade, dvs. riskerar att försvinna, och nästan en lika stor skara, 776 arter, har klassificerats som nära hotade. I år har det förflutit 25 år sedan FN:s konvention om biologisk mångfald träffades. Finland har åtagit sig att senast 2020 stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden, minska påfrestningen på mångfalden och öka en hållbar användning av naturresurserna. Med tanke på den nuvarande utvecklingen ser utarmningen av den biologiska mångfalden inte ut att kunna stoppas före 2020 utan det krävs betydligt effektivare åtgärder för att lyckas. Skyddsåtgärderna via handlingsplanen för mångfald i skogarna i södra Finland (METSO) har varit ett effektivt och populärt sätt att skydda privatägda skogar. Trots att regeringen och riksdagen har höjt anslagen till Metso för att kompensera de nedskärningar som regeringen Sipilä gjorde 2015 behövs det fortfarande mer pengar, i synnerhet från och med 2020.
För närvarande är våra finländska skogar föremål för stort politiskt och ekonomiskt intresse. Klimatforskarna har framfört en allvarlig oro för att kolsänkorna minskar, vilket fördröjer uppnåendet av klimatmålen. Massiva projekt inom bioekonomi och i synnerhet den stora roll som biodrivmedel inom transportområdet ges i ett läge när resten av världen går mot elbilar har väckt frågor om hur det ska gå för skogarna och skogsnaturen i Finland i framtiden. Biobaserade engångsprodukter frigör kolet snabbt i atmosfären. Det kol som finns uppbundet i biomassan ska bindas till produkter där det hålls länge. Det vi just nu behöver mer än på länge är en vettig skogspolitik och vettiga skyddsåtgärder. Det enda som är säkert i det här läget är att vi kommer att behöva långt fler metoder för att mota klimatförändringen i grind och att Finlands skogar kommer att spela en viktig roll för måluppfyllelsen.
Den biologiska mångfalden är ett värde i sig. Ekosystemtjänsterna (ren luft och rent vatten osv.) är nödvändiga och ovärderliga för människan. Vi måste se till att mångfalden i naturen bevaras för kommande generationer även om ekonomin är stram. De skyddade områdena har också ett värde med tanke på rekreation, jakt och naturprodukter.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.10.63 med 5 000 000 euro för förvärv av naturskyddsområden och att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 118
Riksdagen förutsätter att regeringen inleder en reform av programmet METSO med genomslag, tryggade resurser och utvidgning som mål.
Reservationens förslag till uttalande 119
Riksdagen förutsätter att myrskyddsprogrammet fortsätter.
20. Samhällen, byggande och boende
60. Överföring till statens bostadsfond
Statens bostadsfonds medel ska användas till förmån för hyresboende och hyresgäster genom att ombyggnation och nybyggnation av bostäder till skäligt pris utökas, boendet görs bekvämare och mer trivsamt och de anknytande sociala problemen reduceras. Statens bostadsfond är en fond utanför budgeten vars finansiella intäkter består av ränteavkastningen på aravalån beviljade av staten. År 2017 inflöt cirka 84 miljoner euro i finansiella intäkter. Lånestocken och därigenom intäkterna minskar eftersom det inte längre beviljas nya lån ur fonden. Statens bostadsfonds möjligheter att stödja social bostadsproduktion och ombyggnader bör tryggas, liksom också dess ställning som fond utanför budgeten. SDP föreslår ändringar i motiveringen till moment 35.20.60 i fråga om bostadsfondens bevillningsfullmakter.
Utvidga och förstärk intentionsavtal om markanvändning, boende och trafik (MBT)
Att det är dyrt att bo på tillväxtorter beror framför allt på att det finns för få bostäder. Det viktigaste verktyget för att lösa problemet är att öka planläggningen och därmed också byggandet. Staten kan påverka hur många bostäder som planläggs, inte minst via MBT-avtalen. I SDP:s alternativ undanröjs flaskhalsarna inom boendet och trafiken genom utveckling av intentionsavtalen för markanvändning, boende och trafik (MBT) och genom att utvidga tillämpningen av dem till nya stadsregioner. Genom MBT-avtalen bör man vid planläggningen i ökad utsträckning främja transportformer som stöder hälsan och en hållbar utveckling. Genom MBT-avtalen förbinder sig städerna att öka sitt utbud av bostadstomter och att reservera en viss del av tomterna för sådan produktion av bostäder med skäliga boendekostnader som finansieras med räntestödslån. Staten har för sin del förbundit sig att finansiera regionernas stora trafikprojekt och andra infrastrukturprojekt och att öka attraktiviteten hos räntestödslån genom att i Helsingforsregionen bevilja objekten för räntestödslån startbidrag. MBT-avtalen har visat sig vara effektiva verktyg för att främja byggandet av bostäder, och meningen är att fortsätta denna avtalspraxis efter 2019. Vi behöver långsiktiga mål som sträcker sig över flera valperioder och vi måste vara aktiva inom många sektorer. Den strategiska planeringen av markanvändningen stärks i stadsregionerna och därmed kan bygg- och infrastrukturprojekt planeras i ett större perspektiv som sträcker sig över kommungränserna.
När staten kräver ökat tomtutbud, måste kommunerna i sin tur kräva att byggherrarna står till tjänst med fler bostäder till rimligt pris. En utgångspunkt måste dessutom vara att kommunerna har obebyggd och planlagd mark för bostäder för fem års behov. MBT-avtal bör i fortsättningen ingås också med nya stadsregioner.
Utveckla räntestödssystemet för att trygga produktionen till rimligt pris
Bostadspolitiken bör inte lämnas åt marknadsaktörerna. Ju större del av hyresbostäderna som är kostnadsbaserad produktion, desto effektivare hålls prisutvecklingen i schack även på den fria marknaden. I Sverige har staten nästan helt och hållet slutat stödja bostadsproduktionen och priserna har skenat iväg.
Förutsättningarna för långsiktig bostadsproduktion till rimligt pris bör förbättras ytterligare bland annat genom att reformera räntestödssystemet. Villkoren för den kortvariga räntestödsmodellen som trädde i kraft 2016 är för närvarande fortfarande förmånligare än villkoren för det långvariga räntestödet. Begränsningstiden är som minst tio år, och låntagarens självriskandel av räntan på räntestödslånet är 2,5 procent. Maximiräntan på låntagarens självfinansieringsandel och den maximiavkastning som betalas till ägaren är 6 procent, medan den är 4 procent i fråga om det långvariga räntestödet. Dessutom betalas räntestöd under hela begränsningstiden, medan betalningen av stöd i modellen enligt räntestödslagen upphör senast 30 år efter det att räntestödslånet godkändes. När riksdagen godkände den kortvariga räntestödsmodellen godkände den ett uttalande som miljöutskottet hade föreslagit i sitt betänkande. Enligt uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen inleder åtgärder för en övergripande utveckling av modellen med 40-årigt räntestöd, så att villkoren för modellen blir sporrande. En proposition om detta (RP 12/2018 rd) lämnades till riksdagen våren 2018. Ändringsförslagen i regeringens proposition räcker inte till för att åstadkomma en betydande ökning av hyresbostadsproduktionen inom ramen för systemet med långvarigt räntestöd. Regeringen bör genast tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att fundera på hur det ska gå att få byggherrarna att bli intresserade av att producera bostäder som länge eller permanent är uthyrda och följa lagändringens inverkan på ombyggnader och likabehandlingen av de boende. Dessutom ska man utan dröjsmål fortsätta med att utveckla det långvariga räntestödet enligt SDP:s förslag.
Villkoren för den långvariga räntestödsmodellen görs mer lockande än villkoren för den kortsiktiga modellen. Räntan på självfinansieringsandelen höjs till åtta procent och självriskräntan binds till förändringarna i den allmänna räntenivån.
Räntestödstiden utsträcks till att omfatta hela låne- och begränsningstiden, och räntestödsbeloppet är konstant hela lånetiden.
Som omedelbar åtgärd sänks självriskandelen av räntan på räntestödslån till en procent så att den blir konkurrenskraftig i relation till marknadsräntorna.
Program för utveckling av bostadsområden
Programmet för att utveckla bostadsområden, det så kallade förortsprogrammet, bör få en fortsättning. Hela 1,5 miljoner finländare bor i förorter. Deras boendeförhållanden bör fortsatt utvecklas via programmet. Förra regeringsperioden hade programmet som mål att motverka segregation i bostadsområden, främja serviceutbud och näringsverksamhet i bostadsområden, stärka invånarnas delaktighet, hälsa och välbefinnande, förbättra kommunikationen mellan olika grupper av invånare och skapa trivsamma, trygga och intressanta boendemiljöer.
Reparationsbyggande ska basera sig på energiprestanda och klimatsmarta lösningar
I samband med reparationer måste utrustningsstandarden och andra egenskaper förbättras så att de svarar mot nutida och framtida krav, boendekomforten inte att förglömma. Sådana krav är bland annat energiprestanda, vattenbesparande åtgärder, tillgänglighetsanpassning (till exempel hissar installerade i efterskott) och inglasning av balkonger. Kraven på reparationsbyggande, såsom tillgänglighet, ökar till följd av boendebehoven bland den åldrande befolkningen. I samband med reparationsbyggande måste man kunna förbättra bostädernas energiprestanda och den vägen minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen i Finland. Ombyggnad av energisystemen i småhus måste stödjas som ett led i arbetet för att nå energi- och klimatmålen.
Situationen i avfolkningsregioner
Finland urbaniseras med fart, fastän senare än de övriga europeiska länderna. Landet delas allt kraftigare i regioner med inflyttningsöverskott och regioner med utflyttningsöverskott. Det är viktigt att fundera på metoder som å ena sidan gör det lättare för människor att flytta efter arbete och service till stads- och kommuncentrum, och å andra sidan ökar livskraften och levnadsmöjligheterna även på landsbygdsorter. Å ena sidan bör ekonomiskt utsatta hyreshussamfund göras mer livsdugliga, och å andra sidan bör man se till att det finns tillräckliga incitament för att också riva objekt som är i dåligt skick och lider av invånarbrist. Ett alternativ kunde vara att staten och kommuner går in för avtalsbaserade lösningar av typ MBT-avtal. För närvarande fungerar självkostnadsprincipen inte i avfolkningsregioner eftersom självkostnadsprincipen förutsätter att bostädernas ekonomiska användningsgrad är hög. Därför har hyresgästerna de facto blivit tvungna att betala alltför höga boendeutgifter. Det är viktigt att matcha bostadsbeståndet mot den rådande efterfrågan i regionen. Hösten 2018 torde regeringen överlämna till riksdagen ett lagpaket som förbättrar verksamhetsförutsättningarna för hyreshusbolag i avfolkningsregioner. I bästa fall kommer lagpaketet att öka viljan att riva hus (rivningsackord) och att ansöka om befrielse från ARA-begränsningar i förtid (begränsningsackord). Därmed kommer anslagsbehovet antagligen att öka. Anslagen för sanerings- och rivningsackord ökas med 1 000 000 euro för 2019. Därtill behövs ett tidsbundet statligt program för att förbättra ekonomin i hyreshussamfund och bostadsrättshussamfund i avfolkningsregioner. Under programmets giltighetstid skulle antalet ackord höjas för en viss tid till en klart högre nivå än den nuvarande. Det skulle uppmuntra samfunden och deras ägare att raskt ta itu med problemet med tomma bostäder.
Åtgärda bostadslösheten och satsa mer på boenderådgivning
Finland har lyckats bra med att åtgärda bostadslösheten eftersom antalet bostadslösa har minskat. Målet bör vara att avskaffa bostadslösheten helt och hållet i Finland. Alla har rätt till en bostad. Vi måste fortsätta arbeta oförtrutet för att minska bostadslösheten. Bostadslöshet kan bäst motverkas med proaktivt socialt arbete, boenderådgivning och tillräckligt stor produktion av hyresbostäder till rimligt pris.
Ytterligare en miljon euro bör satsas på boenderådgivning. Via boenderådgivning minskas utgifterna för problem med boende i hyresbostadsbolag samtidigt som trivseln förbättras. Rådgivningen har gett resultat. Den har breddats och blivit en uppgift för socialväsendet. Ambitionen har varit att den också ska bidra till att förebygga utanförskap. Tack vare rådgivningen kan utgifterna för problem minska, onödiga vräkningar bli färre, trivseln förbättras, konflikter bland de boende lösas, det kulturella umgänget främjas och utanförskap motverkas.
Vi föreslår
att riksdagen ändrar beslutsdelen i moment 35.20.60 enligt följande:
- år 2019 får lån enligt lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån (604/2001) och enligt lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus (574/2016) godkännas som av statens bostadsfonds medel understödda räntestödslån till ett belopp av sammanlagt högst 1 410 000 000 euro,
- självriskandelen av räntan på räntestödslån sänks till en procent och de återstående utvecklingsåtgärderna som konstaterades i samband med behandlingen av RP 12/2018 rd genomförs,
- utvecklingsprogrammet för förorter fortsätter och för boenderådgivningen anvisas 1 900 000 euro år 2019,
- år 2019 får det av Statens bostadsfonds medel beviljas understöd enligt lagen om understöd för sanering av ekonomin i hyreshussamfund och i bostadsrättshussamfund (1030/2008) till ett belopp av sammanlagt högst 3 100 000 euro, av vilket Statskontoret får använda högst 200 000 euro för kostnader för utredningar och åtgärder som främjar saneringen av ekonomin och planeringen av underhåll i fråga om bostadssamfund som har ekonomiska svårigheter,
- år 2019 får man av Statens bostadsfonds medel med stöd av statsunderstödslagen bevilja rivningsunderstöd för bostäder till ett belopp av sammanlagt högst 3 500 000 euro enligt vad som närmare bestäms genom statsrådets förordning om bidrag till kostnader för rivning av aravahyreshus (79/2006),
- det startas ett program för att förbättra ekonomin i hyreshussamfund och bostadsrättshussamfund i avfolkningsregioner och att riksdagen godkänner följande uttalanden:.
Reservationens förslag till uttalande 120
Riksdagen förutsätter snabba och effektiva åtgärder för att fortsatt förnya och följa upp genomslaget för incitamenten för att producera hyresbostäder till skäliga priser, särskilt villkoren för långfristigt räntestöd. Riktade anbudsstöd för byggande är nämligen ett effektfullt medel för att öka produktionen av skäligt prissatta hyresbostäder och därigenom dämpa ökningen av utgifterna för bostadsbidragen.
Reservationens förslag till uttalande 121
Riksdagen förutsätter att bostadsområden utvecklas genom programmet i syfte att motverka segregation i bostadsområden, främja serviceutbud och näringsverksamhet i bostadsområden, stärka invånarnas delaktighet, hälsa och välbefinnande, förbättra kommunikationen mellan olika grupper av invånare och skapa trivsamma, trygga och intressanta boendemiljöer. Boenderådgivningen stärks.
INKOMSTPOSTER
Avdelning 11
SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR
Huvudprinciperna för en bra beskattning är enkla. Skattebaserna måste vara täta för att vi ska ha råd med skäliga skattesatser. Skatterna ska tas ut där det är minst skadligt för den ekonomiska verksamheten samtidigt som skatterna sänks där nyttan för sysselsättningen och tillväxten är störst. Regeringen har inte använt beskattningen som ett verktyg för att finansiera utvecklingen av de offentliga tjänsterna. Regeringen har i sina skattepolitiska avgöranden glömt de främsta principerna för ett gott skattesystem: rättvisa och ekonomisk effektivitet.
Bäst kan vi garantera rättvisan genom att ta hänsyn till skattebetalningsförmågan när vi fattar skattebeslut. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt. Den allra nyttigaste verksamheten ska beskattas minst. Det gäller både förvärvsarbetet som grund för samhället och de ekologiskt bästa alternativen som förutsättning för att mänskligheten ska bevaras.
Regeringens skattebeslut har otvetydigt ökat inkomstskillnaderna. De har också skadat ekonomin. Företagaravdraget (det s.k. apotekaravdraget) och skogsgåvoavdraget har punkterat skattebasen i strid med experternas synpunkter. Genom dyra skattesänkningar har regeringspartierna närstående intressenter gynnats men för ekonomins funktion har reformerna varit skadliga. Den här linjen får en fortsättning i regeringens förslag till ändringar i den ränteavdragsbegränsning som ska tygla aggressiv skatteplanering. I stället för att skattebasen ska bli tätare kommer det att bli ett gap på tiotals miljoner euro i lagen. Det gynnar framför allt internationella investerare som drar sig undan skatter i Finland.
I vår alternativa budget bygger vi vår beskattningsstrategi på en enkel idé: principerna för ett bra skattesystem måste införas. Förslagen i den alternativa budgeten är de första stegen på kort sikt. På längre sikt vill vi socialdemokrater se över beskattningen utifrån riktlinjerna i det skatteprogram vi publicerade i våras. Under nästa valperiod vill vi lindra skatterna på arbete och pensioner och fokusera beskattningen på ägande och verksamhet som belastar miljön, framför allt genom att åtgärda hålen i skattebasen och bredda skattebasen. En jämlik beskattning stöder också ekonomisk tillväxt. Med färre fripassagerare stärks välfärdsstatens legitimitet samtidigt som drivkraften för populism försvinner.
Beskattningens huvudmål är fiskalt: att finansiera de offentliga tjänsterna. Genom vår rättvisa skattemodell finansieras investeringar i framtiden och förbättras de offentliga tjänsterna och förmånerna. Den totala skattekvoten ökar då med ungefär en halv procent jämfört med regeringens budget. Den totala skattekvoten mäter relationen mellan skatteinkomster och bnp och den är högst i de länder där välfärden ligger på en högre nivå. Vi vill samla in mer skatteinkomster främst genom att koncentrera skattebasen, vilket betyder att skattesatserna också sänks. Skattelättnader görs huvudsakligen i förvärvsinkomstbeskattningen.
I vår alternativa budget lindras beskattningen för löntagare med små och medelstora inkomster, företagare, pensionärer och förmånstagare mer än i propositionen. När skattebasen koncentreras genom att svart ekonomi och internationell skatteflykt motverkas bidrar det till en rättvis konkurrens och förutsättningar för ekonomisk tillväxt.
Vi skulle säkerställa en mer rättvis och med avseende på ekonomins funktion mer effektiv beskattning genom att flytta fokus från arbete och sociala förmåner till innehav. Beskattningen bör användas också för att finansiera utvecklingen av offentliga tjänster och social trygghet eftersom de gynnar mindre bemedlade mest.
Det behövs effektiva åtgärder mot svart ekonomi och aggressiv skatteplanering
Kampen mot svart ekonomi har avancerat under senare år på vårt initiativ och under partiets ledning. Det är viktigt att förebygga skattefusk, höja risken att åka fast och snabba upp myndigheternas möjligheter att ingripa vid misstanke om brott. Programmet får bättre genomslag, om följderna blir allvarligare och vinning av brott kan beslagtas effektivare.
Målet bör vara att Finland ligger i framkant i kampen mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. Exempelvis genom ett utvidgat förfarande med skattenummer och effektivare tillämpning av beställaransvarslagen kan vi konkret bekämpa svart ekonomi och skattesmitning. Dessutom kan lagändringar ytterligare öka företagens ansvar för att bekämpa svart ekonomi. I den alternativa budgeten från SDPs riksdagsgrupp föreslås 13 konkreta punkter för att ingripa i svart ekonomi. Utöver dem bör resurserna för att bekämpa svart ekonomi ökas med 20 miljoner euro.
Att bekämpa aggressiv skatteplanering hos multinationella företag, fusk med skatteparadis i internationell placeringsverksamhet och övrig svart ekonomi är viktiga mål. SDP publicerade i september 2017 ett omfattande åtgärdsprogram på 23 punkter för att kringskära internationell skatteflykt. Lagändringarna som föreslås i programmet skulle kunna genomföras bland annat med att genomföra de centrala bestämmelserna i direktivet om skatteflykt med höga ambitioner. Programmet ger precisering av lagstiftningen en central roll; genom den förbättras beskattningens förutsägbarhet och minskas företagens och myndigheternas administrativa börda.
Effekterna av åtgärder mot svart ekonomi och internationell skatteplanering är svåra att förutse exakt. På grundval av undersökningar i ämnet bedömer vi att statens skatteinkomster på kort sikt skulle öka med cirka 300 miljoner euro om de åtgärder vi föreslagit blir genomförda.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 122
Riksdagen förutsätter att regeringen effektiviserar sin bekämpning av svart ekonomi och lämnar propositioner för att bekämpa svart ekonomi och således också öka skatteinkomsterna.
Reservationens förslag till uttalande 123
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om strängare åtgärder mot kringgående av skatt och aggressiv skatteplanering i multinationella företag, bland annat genom att i enlighet med reservationen till
FiUB 21/2018 rd begränsa rätten till avdrag för räntor som använts vid skattesmitningen och genom att utvidga tillämpningen av bassamfundslagen till bolag i länder med låg beskattning.
Reservationens förslag till uttalande 124
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt lämnar en proposition till riksdagen med förslag till bestämmelser som hindrar att räntor dras av på den beskattningsbara inkomsten i Finland, att aktierna i ett företag som bedriver företagsverksamhet i Finland köps i ett holdingbolags namn och räntorna på skulden då har kunnat dras av från vinsten i företagsverksamheten.
Reservationens förslag till uttalande 125
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt lämnar en proposition till riksdagen med förslag till bestämmelser som hindrar att ett företag får skattefördelar genom att betala räntor till den förmånstagare som utövar bestämmande inflytande i företaget eller till förmånstagarna eller till någon som förvaltar dem eller till förmån för ett fondanslutet försäkringsavtal:
Reservationens förslag till uttalande 126
Med hänvisning till uttalandet om uppföljning i finansutskottets betänkande
FiUB 31/2012 rd förutsätter riksdagen att regeringen följer upp vilka konsekvenser de ändrade bestämmelserna om begränsning av ränteavdrag har, särskilt hur skatteplanering påverkas av undantaget för balansbefrielse.
Reservationens förslag till uttalande 127
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om att samfund ska betraktas som inhemska enligt 9 § 1 mom. i inkomstskattelagen om 1) samfundet är grundat i enlighet med finsk lagstiftning, 2) samfundet har registrerad hemvist i Finland eller 3) dess faktiska ledning finns i Finland.
Skatteändringar som främjar företagsverksamhet, sysselsättning och export
Vi vill stödja företagsverksamhet och sysselsättning i första hand med hjälp av fungerande offentlig service. Tillgång till kompetent och frisk arbetskraft och en heltäckande infrastruktur är de viktigaste faktorerna för framgång och de ska stärkas med hjälp av bra offentlig service. Dessutom ska de sänkta förvärvsinkomstskatterna och arbetsinkomstavdraget till dem som har de minsta lönerna göra det lättare för företagen att få arbetskraft. I stället för nya kryphål i beskattningen har vi täta skattebaser, vilket garanterar en rättvis konkurrens. Små och medelstora företag på hemmamarknaden får den största nyttan av att den internationella skatteflykten tyglas.
Dessutom föreslår vi vissa åtgärder som främjar sysselsättningen och i synnerhet är riktade till nystartade företag. Vi vill underlätta sysselsättningen av kunniga personer i uppstartsföretag genom att undanröja hindren för arbetsrelaterad flyttning och missförhållandena i beskattningen av incitamentsystemen. Vi vill höja den nedre gränsen för momspliktig verksamhet till 30 000 euro per år, vilket skulle minska statens skatteinkomster med 87 miljoner euro. Ändringen lindrar den administrativa bördan för nya och små företag och blir ett incitament för nya företagare.
SDP vill stödja tillväxtföretagare och sysselsättning genom ett avdrag för anställning av den första arbetstagaren. Avdraget ska vara temporärt avgränsat till företag som anställer sin första arbetstagare utom familjen. Av den nya arbetstagarens lön ska 20 000 euro kunna dras av från följande års resultat. Det betyder att statens skatteinkomster minskar med 5 000 euro i genomsnitt per arbetstagare. Avdraget ska genomföras som ett regionalt försök som kan utvidgas till hela landet när det finns resultat. Skattelättnaderna i fråga om förvärvsinkomster för låg- och medelinkomsttagare kommer också till nytta för företagare.
På återbäringen av energiskatten föreslår vi ett tillfälligt tillägg på 20 miljoner euro till den maximala nivå som EU-lagstiftningen tillåter, för att förhindra att finländskt arbete flyttas till länder med billigare produktion. Uppbyggnaden av energiskatterna (lägre skattesats för industrin och den s.k. energiskattegiljotinen) ska ses över för att en del av stöden ska inriktas på energieffektivitet, produktivitet och nya energisnåla investeringar. Vidare skulle SDP halvera farledsavgifterna jämfört med nivån i budgeten för 2018. Då minskar statens skatteinkomster med 24 miljoner euro men de finska hamnarna får det lättare att hävda sig i konkurrensen, inte minst i Finska viken.
01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet
01. Skatt på förvärvs- och kapitalinkomster
Vi föreslår rättvisa ändringar i inkomstskatteskalorna och inkomstskattelagen för att bidra till sysselsättning och tillväxt. Skattelättnader ska införas för löntagare med små och medelstora inkomster, pensionärer och förmånstagare. Enligt vårt förslag sjunker löntagarnas skatter fram till månadsinkomster på ungefär 5 000 euro, när man jämför med regeringens budget. De som har månadsinkomster under 5 000 euro får ungefär 10 euro mer i disponibla inkomster per månad jämfört med regeringens modell. Allra mest ökar inkomsterna för löntagare som tjänar under 1 500 euro, eftersom de inom beskattningen ska få ett arbetsinkomstavdrag. Däremot vill vi skärpa beskattningen av förvärvsinkomster på mer än 90 000 euro med två procent.
Vi vill sänka pensionärernas beskattning mer än regeringen gör fram till inkomster på 3 600 euro. De pensionärer som har de minsta inkomsterna får mer inkomster när folkpensionen och garantipensionen höjs. Skatterna sänks också för förmånstagare med mindre än 2 000 euro i månadsinkomster. SDP vill också se över hushållsavdraget så att de som har de minsta inkomsterna får nytta av det.
Beskattningens tyngdpunkt bör förskjutas från beskattning av arbete till beskattning av innehav på många sätt. Vi vill skärpa beskattningen av miljonarv genom att höja skattesatsen på de största gåvorna och arven med två procentenheter, vilket ger 59 miljoner euro i intäkter. SDP skulle höja skattesatserna på kapitalinkomstskatt från nuvarande 30 och 34 procent till 32 och 35 procent. Det skulle medföra en ytterligare skatteintäkt på 145 miljoner euro.
Största delen av de extra skatteintäkter som vår alternativa budget medför bygger på att koncentrera skattebasen i stället för att höja skattesatserna. För att skattebasen ska bli tätare föreslår vi bland annat följande reformer av beskattningen av innehav.
Vi vill koncentrera skattebasen genom att slopa de företagaravdrag (s.k. apotekaravdrag) och skogsgåvoavdrag som regeringen införde i fjol. De kan anses obefogade eftersom effekterna på sysselsättning och ekonomisk tillväxt är så små. Dessutom bör vi avgränsa rätten att avdra överlåtelseförlust och andra förluster som begränsar skattebasen, och som bland annat hör ihop med skatteplanering. Dessa reformer skulle ge cirka 160 miljoner mer i skatteinkomster av vilket statens andel skulle vara 106 miljoner. Skattebasen för vinstutdelning fungerar dåligt i många avseenden.
Vi vill koncentrera skattebasen genom att införa en källskatt på fem procent för vinstutdelning i utländska fonder och andra samfund som befriats från skatt på utdelning. De beräknade skatteintäkterna till staten blir då 400 miljoner euro. I Tyskland är motsvarande skatt 15 procent, vilket gör att villkoren för placeringar i fonder blir mer jämlika i förhållande till direkta aktieplaceringar. Under nästa valperiod vill vi se över beskattningen av icke-börsnoterade aktiebolag så att förmögna privatpersoner inte kan undvika skatt genom att ta ut sina inkomster via aktiebolag.
Vi vill beskatta avkastning som samlas i placeringsförsäkringar och försäkringsskal genom att introducera en måttlig skatt som baserar sig på försäkringarnas värde och bottnar i Sveriges skattemodell. Skatteintäkterna skulle således öka med cirka 168 miljoner euro. Vi vill beskatta också den faktiska avkastningen på placeringarna när dessa lyfts eller överlåts, så att stor avkastning inte ska beskattas lättare än liten. Samtidigt vill vi se till att eventuella placeringsförluster i fråga om försäkringar kan dras av från motsvarande avkastning. På längre sikt bör beskattningen av försäkringsskal och andra motsvarande investeringsprodukter bli densamma som för direkta investeringar. Då kan försäkringsskal inte användas för kringgående av skatt eller aggressiv skatteplanering. Samtidigt säkerställs det att förlusterna för dessa investeringsprodukter kan dras av från placeringsavkastningen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 128
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om källskatt på vinstutdelning gällande samfund som är befriade från skatt på utdelning efter tysk modell för skatt som gäller utländska och inhemska fonder.
Reservationens förslag till uttalande 129
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag till ändring av inkomstskatteskalan så att skattesatsen för förvärvsinkomster i fråga om inkomster över 90 000 euro höjs med två procent.
Reservationens förslag till uttalande 130
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om höjning och rättvisare inriktning av arbetsinkomst- och pensionsinkomstavdraget så att låg- och medelinkomsttagare gynnas mer, och att regeringen lämnar en proposition om att omforma arbetsinkomstavdraget för de företagare som har de minsta lönerna och inkomsterna.
Reservationens förslag till uttalande 131
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition där maximibeloppet för grundavdraget i kommunalbeskattningen höjs till 3 505 euro.
Reservationens förslag till uttalande 132
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag till höjning av den lägre skattesatsen till 32 procent och den högre till 35 procent.
Reservationens förslag till uttalande 133
Riksdagen förutsätter att regeringen med det snaraste bereder ett lagförslag om beskattning av placeringsförsäkringar och försäkringsskal för att beskattningen ska bli mer jämlik i förhållande till direktinvesteringar.
Reservationens förslag till uttalande 134
Riksdagen förutsätter att regeringen med det snaraste lämnar en proposition om att främja sysselsättning i tillväxtföretag på så sätt att en skattelättnad införs för aktiepremier när försäljningen av aktierna är begränsad och att beskattningen av anställningsoptioner lindras på motsvarande sätt.
Reservationens förslag till uttalande 135
Riksdagen förutsätter att regeringen med det snaraste lämnar en proposition med förslag om att främja sysselsättning i tillväxtföretag på så sätt att de ersättningar som arbetsgivaren betalar till arbetstagare som flyttar till Finland från utlandet på grund av arbete betraktas som skattefria kostnadsersättningar och de motsvarande flyttningskostnader som arbetstagarna betalat själva får dras av i beskattningen, samt att regeringen utan dröjsmål börjar utreda en utvidgning av motsvarande beskattning så att den gäller flyttningar på grund av arbete inom landet.
Reservationens förslag till uttalande 136
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om upphävande av inkomstskattelagens 30 a § om företagaravdrag.
Reservationens förslag till uttalande 137
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om upphävande av inkomstskattelagens 55 a § och 55 b § om skogsgåvoavdrag.
Reservationens förslag till uttalande 138
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att slopa den nedre gränsen för det hushållsavdrag som avses i 127 a § i inkomstskattelagen, att ombilda avdraget till ett hushållsnära stöd, att sänka det maximala avdragsbeloppet med 400 euro med undantag för energirenoveringar, att höja ersättningsprocenterna enligt 127 b § i inkomstskattelagen för omsorgstjänster till personer över 70 år samt att regeringen inleder beredning för att låta hushållsavdraget omfatta sådana renoveringar i höghus och radhus som delägarna i bostadsaktiebolaget har finansieringsansvar för.
02. Samfundsskatt
Avdrag för anställning av en första arbetstagare för ensamföretagare
Redan i vår alternativbudget för 2016 föreslog vi i företagarpaketet ett anställningsavdrag för ensamföretagare. Företaget bör kunna göra ett avdrag på 20 000 euro på resultatet för året därpå. Sysselsättningsavdraget genomförs som regionalt försök som i fall av positiva resultat utvidgas till hela landet. Det avsätts 20 miljoner euro för stödet.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 139
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om ett försök med avdrag för anställning av en första arbetstagare så att arbetsgivaren från räkenskapsperiodens beskattningsbara resultat kan avdra lönesumman för en första arbetstagare, dock högst 20 000 euro.
04. Skatt på arv och gåva
SDP skulle strama upp beskattningen på arv med 59 miljoner euro genom att höja beskattningen av stora arv mest. Skattesatserna ska återställas till 2016 års nivå och dessutom ska beskattningen av gåvor och arv på över en miljon stramas åt med två procentenheter.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 140
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att strama åt beskattningen av arv och gåvor på över 1 000 000 euro med 2 procentenheter både i skatteklass I och II och om att i övrigt återföra skattesatserna för arvs- och gåvoskatt till 2016 års nivå.
04. Skatter och avgifter på grund av omsättning
01. Mervärdesskatt
Vi föreslår en strukturreform där nedre gränsen för momsplikt höjs från nuvarande 10 000 euros årlig omsättning till 30 000 euro. En reform som lockar till företagsamhet och som väsentligt underlättar för småskalig företagsverksamhet är en naturlig fortsättning på att Antti Rinne som finansminister 2015 höjde momspliktens nedre gräns från 8 500 euro till den nuvarande summan. Att höja den nedre gränsen för momsplikt kräver undantagstillstånd av EU, men det kan sannolikt fås eftersom den undre gränsen i många EU-länder är lägre än 30 000 euro.
Enligt VATT:s undersökning hindrar den nuvarande nedre gränsen små företag från att växa. VATT bedömer också att de administrativa kostnaderna för momsrapporteringen uppgår till 1 600 euro vilket är oskäligt med tanke på en liten omsättning. Detta lindringssystem som komplicerar systemet används inte i andra EU-länder och det kan frångås. Förslaget minskar skatteinkomsterna med 87 miljoner euro.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 141
Riksdagen förutsätter att regeringen söker undantagstillstånd enligt artikel 395 i rådets direktiv (2006/112/EG) för att höja den nedre gränsen för företags momsplikt från en omsättning på 10 000 till 30 000 euro.
10. Övriga skatter
03. Bilskatt
Regeringen föreslår i enlighet med sitt program att bilskatten sänks så att effekten på skatteintäkterna är cirka 200 miljoner euro på 2019 års nivå. Så stora skattelättnader är inte motiverade, och vi föreslår att en del av bilskattesänkningarna återtas. Intäkterna av bilskatten kunde vara 65 miljoner euro större än vad regeringen föreslår 2019. I stället för skattelättnader kunde bil- och fordonsbeskattningen förnyas så att den ännu effektivare än nu skulle styra bilisterna att skaffa utsläppssnåla bilar. På så sätt skulle beskattningen av registrerade bilar med medelhöga och höga utsläpp öka och beskattningen av elbilar kunde sänkas nära noll. SDP vill också lindra beskattningen för elbilar och laddhybrider som används som tjänstebilar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 142
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om partiell återtagning av lindringen av bilskatten så att den effektivare än nu skulle motivera till anskaffning av bilar med låga utsläpp.
Reservationens förslag till uttalande 143
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en proposition om reform av tjänstebilsförmånen så att förmånen gynnar helt eldrivna bilar och laddhybrider för att påskynda övergången till elbilar.
07. Fordonsskatt
Det är uppenbart att skatter måste utnyttjas till att minska utsläppen om vi ska kunna nå målen för utsläppen från trafiken. Fordonsskatten är ett viktigt verktyg för att styra människor att välja utsläppssnåla fordon. För att vi ska komma åt klimatförändringen krävs det att fordonsskatten får ännu mer utpräglad styreffekt. Det i sin tur kräver att skatten på utsläppssnåla fordon sänks och att den i stället höjs på bilar med höga utsläpp.
Utsläppsintervallen för fordonsskatten måste bli strängare för att motivera människor att skaffa i synnerhet elbilar, men också laddningsbara hybridbilar. Det mest effektiva sättet att minska utsläppen är att det köps fler nya bilar med låga utsläpp eftersom de bilar som köps nu kommer att finnas på våra vägar i många år. Därför vore det klokt att den sänkta fordonsskatten bara riktas in på fordon som har lägre utsläpp än personbilar vid första registreringen i snitt (uppskattningsvis 116 g/km 2018). Samtidigt måste utsläppsintervallet för skatten bli strängare än nivån 2017, det vill säga skatten för elbilar och andra bilar som har de minsta utsläppen sänks mer än regeringen föreslår. I stället ska man höja fordonsskatten på bilar med de största utsläppen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 144
Riksdagen förutsätter att regeringen verkställer ändringen i bilagan till fordonsskattelagen på följande sätt: grundskatten inom fordonsskatten ligger kvar på samma nivå som 2017 för fordon med ett koldioxidutsläpp på 116 gram per kilometer, sjunker med intervaller för fordon med ännu mindre utsläpp och stiger med intervaller för fordon med högre utsläpp med resultatet att utsläppen från trafiken sjunker och den totala avkastningen från fordonsskatten uppskattas ligga kvar på den föreslagna nivån.
19. Övriga inkomster av skattenatur
06. Farledsavgifter
Farledsavgifterna halverades 2015—-2018 som ett led i svavelkompensationen och arbetsmarknadsuppgörelsen så att avgifterna sänktes främst för lastfartyg och fartyg i de högsta isklasserna. För att sänka logistikkostnaderna för exportindustrin och förbättra konkurrenskraften för de finska hamnarna är det befogat att sänka farledsavgifterna ytterligare. Farledsavgifterna ska fortsatt halveras främst för fartygen i de högsta isklasserna för vilka avgiften slopas helt. Intäkterna av avgifterna minskar med 24 miljoner euro.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 145
Riksdagen förutsätter att regeringen för att främja exportens konkurrenskraft lämnar en proposition om sänkning av farledsavgifterna och i synnerhet för fartygen i de två högsta isklasserna för vilka avgifterna bör slopas helt och hållet.
09. Övriga skatteinkomster
Hälsobaserad skatt
Hälsorelaterade skatter kan främja hälsan. I stället för sötsaksskatten bör det beredas en ny hälsobaserad skatt som ska samla in 102 miljoner euro. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott förutsatte detta för två år sedan i ett enhälligt betänkande.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 146
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en proposition med förslag till en hälsoskatt som på ett genomgripande sätt tar hänsyn till hälsopåverkande delfaktorer.
Kraftverksskatt
SDP vill också ta i bruk en kraftverksskatt som skulle samla in 85 miljoner euro. Den skulle gälla kraftverk som utan egen förtjänst gynnats av systemet med utsläppshandel och andra överstora vinster baserade på energistöd.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 147
Riksdagen förutsätter att regeringen börjar bereda en kraftverksskatt i form av en statlig fastighetsskatt som gäller kraftverk som får oförtjänta vinster av handeln med utsläppsrätter samt översubventionerade kraftverk.
Gruvskatt
SDP vill säkerställa en hållbar användning av naturresurserna genom en gruvroyaltyskatt på två procent baserad på mineralvärdet. Den kan inbringa uppskattningsvis 15 miljoner euro. På så sätt kan Finland få en skälig ersättning för exploatering av nationalegendomen och för de tillhörande riskerna och kostnaderna.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 148
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en proposition om en gruvroyaltyskatt som säkerställer en skälig ersättning av naturresurser för utnyttjande av nationalförmögenheten och därav förorsakade risker och kostnader.
Skatt på finansieringsverksamhet
Finansieringsbranschen är en öppning i mervärdesskattens skattebas. Därför används i exempelvis Island, Norge och Danmark en separat skatt som riktas till finansieringsbranschens mervärde (Financial Activities Tax). SDP vill täppa till hålet genom att enligt nordisk modell ta i bruk en skatt för finansieringsbranschens mervärde, som skulle få in 230 miljoner euro. En sådan finansieringsverksamhetsskatt var enligt analyser från Näringslivets forskningsinstitut och Statens tekniska forskningscentral de bästa inkomstkällorna för att samla in Europeiska unionens egna medel.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 149
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om finansieringsskatt som bereds enligt modell i de övriga nordiska länderna.
Avdelning 13
RÄNTEINKOMSTER, INKOMSTER AV FÖRSÄLJNING AV AKTIER OCH INTÄKTSFÖRING AV VINST
03. Utdelningsinkomster och inkomster av försäljning av aktier
01. Utdelningsinkomster, kapitalåterbäringar och nettoinkomster av försäljning av aktier
I sitt vårt blåvita program för ägande lägger SDP upp omfattande mål för ägarpolitiken och beskriver relationen mellan ägande och den samlade närings- och innovationspolitiken. Statens ägarlinje måste stödja en reform av näringspolitiken och satsa på ny kreativ affärsverksamhet. Statens ägarpolitik ska stärka finländskt ägande inom branscher av nationell relevans och motarbeta alla tecken på att Finland kan bli någon sorts dotterbolagsekonomi.
Staten bör bevara sitt bestämmande inflytande i sådana statsägda bolag där man tryggar strategiska intressen såsom försörjningsberedskap och infrastruktur. Vi har föreslagit att staten och den privata sektorn tillsammans ska bilda ett specialbolag med inriktning på exporten i små och medelstora företag. Uppgifterna, beskrivningen och arbetsfördelningen för Statens utvecklingsbolag Vake Oy behöver förtydligas.
- Genom aktiv ägarpolitk stöder vi ägande, tillväxt och investeringar med inhemsk förankring och utvidgar exportbasen.
- Vi bildar ett specialbolag med särskild inriktning på att stödja exporten i små och medelstora företag i samarbete med staten och den privata sektorn.
- En del av inkomsterna från försäljning av statlig egendom måste satsas på investeringar i framtiden, bland annat FoU-investeringar, kompetens och bättre infrastruktur.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 150
Riksdagen förutsätter att statens särskilt intäktsbringande egendom inte bör säljas.
Avdelning 15
LÅN
03. Statens nettoupplåning och skuldhantering
Den sammanlagda effekten av socialdemokraternas inkomst- och utgiftsförslag på statens nettoupplåning är en minskning med 525 miljoner euro jämfört med utskottets betänkande.