ANSLAG 

Huvudtitel 24 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

Regeringens budgetproposition lämnar Finlands utvecklingssamarbete i samma läge som efter nedskärningarna 2015. Utvecklingssamarbetets faktiska finansieringsnivå har halkat långt efter Finlands mål om 0,7 procentsom rekommenderas av FN. Finlands hela utvecklingssamarbete väntas nästa år uppgå till endast cirka 0,4 procent av BNI. 

Budgetpropositionen vidmakthåller nedskärningslinjen för frivilligorganisationerna. Många centrala medborgarorganisationer inom utvecklingssamarbete har tvingats skära ner sina funktioner när finansieringen har skurits ner med upp till 40 procent. Det strider mot evalueringsresultaten där det konstateras att medborgarorganisationernas arbete är en av de mest effektiva formerna av utvecklingssamarbete. 

Regeringen styr 140 miljoner som anslag utanför ramen till finansplaceringar och lån för utvecklingssamarbete. Som låneandel för 2017 föreslås 100, som finansplaceringar 30 och som kapitalförhöjning för Finnfund 10 miljoner euro. Men det är oklart hur det föreslagna beloppet på 100 miljoner euro för lån ska användas. Regeringen borde kunna motivera mer specifikt vart dessa finansplaceringar och lån kommer att kanaliseras. Likaså hur man i praktiken säkerställer att spelreglerna för utvecklingssamarbetets resultat ska iakttas. Transparens i användningen av medlen för utvecklingssamarbete har högsta prioritet. Likaså frågan om vart pengarna riktas. De ovan nämnda bedömningarna talar för att pengarna bör riktas till frivilligorganisationer i tilltagande utsträckning. 

Målet med utvecklingssamarbetet är att eliminera fattigdom och orättvisor och främja en hållbar utveckling. Utvecklingssamarbetet för de fattigaste länderna väntas nästa år minska till 0,15 procent av bruttonationalinkomsten. Det är viktigt att säkerställa att utvecklingssamarbetet fortfarande bistår de allra fattigaste människorna och att en andel av bruttonationalinkomsten på 0,2 procent i enlighet med våra internationella åtaganden styrs till de fattigaste LDC-länderna. 

Under 2015 upplevde också Finland en flyktingkris av aldrig förr skådade dimensioner. Vid hanteringen av den har Finland betonat vikten av att ta itu med kriser redan där de börjar. Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd är effektiva medel också för att lösa kriser. Också stödet från Finlands fredsmedling kanaliseras genom anslagen för utvecklingssamarbete. 

Nedskärningarna har oundvikligen konsekvenser också för bilden av Finland och landets inflytande i det internationella samfundet och för vår ställning som nordisk aktör. Med den nuvarande nivån på utvecklingsfinansieringen blir Finlands stöd till många FN-organisationer blygsamt och det inverkar också på finländarnas möjligheter att bli rekryterade för höga FN-uppdrag. 

Finland har under åratal varit en av de största finansiärerna av FN:s miljöprogram UNEP och vi har haft ett större inflytande i organisationen än vad vår storlek förutsätter. Nedgången i UNEP:s finansiering är ett exempel på ett illa valt sparobjekt i internationella organisationer. Miljö- och klimatfrågorna bör förbli Finlands prioritering. 

FN antog hösten 2015 nya mål för hållbar utveckling som gäller till 2030. I målen ingår ovanligt många miljömål som är viktiga för Finland och finländarna men stärker också möjligheterna att exportera finländsk miljökompetens och clean tech. Vi borde vara med om att genomföra dessa mål fullt ut. 

Klimatkonferensen i Paris kräver också att de utvecklade länderna agerar och tar sitt globala ansvar. Under föregående regering skapades ett av de mest innovativa instrumenten för att finansiera utvecklingssamarbetet, användning av inkomster från utauktionerade utsläppsrätter i sin helhet till utvecklingssamarbete, framför allt klimat- och miljöprojekt. Denna finländska innovation har rönt mycket beröm runtom i världen. I budgetpropositionen lämnas möjligheten att kanalisera inkomsterna från utauktionerade utsläppsrätter till utvecklingssamarbete outnyttjad. 

Omfattande nedskärningar i biståndet till mindre utvecklade stater och människor som bor där står i stark konflikt med principen att människor ska hjälpas i sina hemländer eller närområden. Utvecklingssamarbetet har skapat levnadsmöjligheter, perspektiv och hopp där omständigheterna driver människor på flykt undan krig, hungersnöd eller miljöomställningar.  

Vi föreslår  

Huvudtitel 25 

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Domstolar och rättshjälp 

03. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år) 

Den svarta ekonomin minskar skatteinflödet och undergräver samhällets förmåga att tillförsäkra oss alla basservice och ett välfärdssamhälle. Företag som kringgår skatter får orättvisa konkurrensfördelar. De som tvingas bära upp välfärdssamhället är de vanliga människorna och de små och medelstora företagen som inte har möjligheter eller vilja till skattearrangemang. 

EU-länderna väntas förlora upp till 1 000 miljarder euro per år på grund av svart ekonomi och skattesmitning. Det är mer än ländernas hälsovårdsbudgeter sammanlagt. I Finland omfattar den svarta ekonomin 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar mer än fem procent av bruttonationalprodukten. 

Myndighetssamarbetet spelar en nyckelroll i att bekämpa svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. En flaskhals kan spoliera hela kedjan. Myndighetssamarbetet kan väsentligt förbättras genom bättre samordning och informationsutbyte. Framför allt myndighetssamarbete i realtid har visat sig vara ett effektivt sätt att ingripa mot dold brottslighet. Även riksdagen har förutsatt åtgärder för att förbättra förutsättningarna för informationsutbyte och övrig samverkan mellan myndigheterna. Men det kräver också stora resurser. Under de senaste decennierna har vi satsat på att bekämpa svart ekonomi. Om vi vill att den här utvecklingen ska fortgå måste nivån på resurserna tryggas. 

Att rättsväsendet fungerar stabilt och tillförlitligt är ett villkor för att rättssäkerheten ska genomföras i enlighet med kraven på de grundläggande och mänskliga rättigheterna och för rättssäkerheten. Såväl för individen som för samhället är det viktigt att trygga en snabb handläggning av ärenden samt rättssäkerheten hos besluten. 

Domstolsväsendet drabbas i vår tid av många slags tryck. Antalet personer som ansöker om internationellt skydd har ökat märkbart också i Finland. Rättshjälp ges i regel inte längre vid asylsamtal och Migrationsverkets resultattryck har omdebatterats mycket i offentligheten. Det har fått återverkningar på domstolarna. Det behövs finansiering inte bara för att bekämpa svarta ekonomin utan i synnerhet för att garantera asylsökandes rättssäkerhet och kortare handläggningstider. 

Vi föreslår således 

30. Åklagarna 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Den svarta ekonomin minskar skatteinflödet och undergräver samhällets förmåga att tillförsäkra oss alla basservice och ett välfärdssamhälle. Företag som kringgår skatter får orättvisa konkurrensfördelar. De som tvingas bära upp välfärdssamhället är de vanliga människorna och de små och medelstora företagen som inte har möjligheter eller vilja till skattearrangemang. 

EU-länderna väntas förlora upp till 1 000 miljarder euro per år på grund av svart ekonomi och skattesmitning. Det är mer än ländernas hälsovårdsbudgeter sammanlagt. I Finland omfattar den svarta ekonomin 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar mer än fem procent av bruttonationalprodukten. 

Myndighetssamarbetet spelar en nyckelroll i att bekämpa svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. En flaskhals kan spoliera hela kedjan. Myndighetssamarbetet kan väsentligt förbättras genom bättre samordning och informationsutbyte. Framför allt myndighetssamarbete i realtid har visat sig vara ett effektivt sätt att ingripa mot dold brottslighet. Även riksdagen har förutsatt åtgärder för att förbättra förutsättningarna för informationsutbyte och övrig samverkan mellan myndigheterna. Men det kräver också stora resurser. 

Under de senaste decennierna har vi satsat på att bekämpa svart ekonomi. Om vi vill att den här utvecklingen ska fortgå måste nivån på resurserna tryggas. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 26 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Polisväsendet 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Den svarta ekonomin minskar skatteinflödet och undergräver samhällets förmåga att tillförsäkra oss alla basservice och ett välfärdssamhälle. Företag som kringgår skatter får orättvisa konkurrensfördelar. De som tvingas bära upp välfärdssamhället är de vanliga människorna och de små och medelstora företagen som inte har möjligheter eller vilja till skattearrangemang. 

EU-länderna väntas förlora upp till 1 000 miljarder euro per år på grund av svart ekonomi och skattesmitning. Det är mer än ländernas hälsovårdsbudgeter sammanlagt. I Finland omfattar den svarta ekonomin 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar mer än fem procent av bruttonationalprodukten. 

Myndighetssamarbetet spelar en nyckelroll i att bekämpa svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. En flaskhals kan spoliera hela kedjan. Myndighetssamarbetet kan väsentligt förbättras genom bättre samordning och informationsutbyte. Framför allt myndighetssamarbete i realtid har visat sig vara ett effektivt sätt att ingripa mot dold brottslighet. Även riksdagen har förutsatt åtgärder för att förbättra förutsättningarna för informationsutbyte och övrig samverkan mellan myndigheterna. Men det kräver också stora resurser. 

Under de senaste decennierna har vi satsat på att bekämpa svart ekonomi. Om vi vill att den här utvecklingen ska fortgå måste nivån på resurserna tryggas. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 28 

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Beskattningen och Tullen 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Den svarta ekonomin minskar skatteinflödet och undergräver samhällets förmåga att tillförsäkra oss alla basservice och ett välfärdssamhälle. Företag som kringgår skatter får orättvisa konkurrensfördelar. De som tvingas bära upp välfärdssamhället är de vanliga människorna och de små och medelstora företagen som inte har möjligheter eller vilja till skattearrangemang. 

EU-länderna väntas förlora upp till 1 000 miljarder euro per år på grund av svart ekonomi och skattesmitning. Det är mer än ländernas hälsovårdsbudgeter sammanlagt. I Finland omfattar den svarta ekonomin 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar mer än fem procent av bruttonationalprodukten. 

Myndighetssamarbetet spelar en nyckelroll i att bekämpa svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. En flaskhals kan spoliera hela kedjan. Myndighetssamarbetet kan väsentligt förbättras genom bättre samordning och informationsutbyte. Framför allt myndighetssamarbete i realtid har visat sig vara ett effektivt sätt att ingripa mot dold brottslighet. Även riksdagen har förutsatt åtgärder för att förbättra förutsättningarna för informationsutbyte och övrig samverkan mellan myndigheterna. Men det kräver också stora resurser. 

Under de senaste decennierna har vi satsat på att bekämpa svart ekonomi. Om vi vill att den här utvecklingen ska fortgå måste nivån på resurserna tryggas. 

Vi föreslår således 

90. Stöd till kommunerna 

Kommunerna har massor av skolor, daghem och vårdanstalter med mögel-och fuktskador. Enligt utredningar finns det problem med inomhusluften i betydligt mer än hälften av skolorna och daghemmen. Betydande fuktskador finns i 12—18 procent av våningsytan i skolor och daghem och i 20—26 procent av våningsytan i vårdanstalter. I mögel- och fuktskadade lokaler vistas upp till 300 000 personer. 

En stor del av dem som utsätts för mögel-och fuktskador är barn och ungdomar. En del av dem har tvingats vistas i mögelbyggnader i åratal och insjuknat för resten av livet. Läget är oskäligt. 

Problemen med inomhusluft har varit kända i 25 år. I stället för att saken skulle ha åtgärdats har det eftersatta underhållet fördubblats under denna tid. Beloppet på eftersatt underhåll i skolor, daghem och vårdanstalter uppgår redan till cirka 4,65 miljarder euro. Nu är rätt tid att bli kvitt denna skuld när räntorna är låga och behovet av arbetstillfällen är särskilt trängande. 

Revisionsutskottet gjorde 2012 en utredning om mögel- och fuktskador i byggnader. Utifrån utredningen godkände riksdagen 2013 ett betänkande som innehöll en stor mängd konkreta åtgärdsförslag för att avhjälpa situationen. Som en åtgärd förutsatte riksdagen att regeringen utarbetar en långsiktig plan för sanering av daghem, skolor och social- och hälsovårdsbyggnader och för åtgärdande av sanitära olägenheter i dem. Ett större statligt stöd än nu bör betalas för att genomföra planen. Vårt förslag svarar mot detta krav. 

Vi föreslår att staten stödjer projekt för ombyggnad av läroanstalter och daghem samt verksamhetsenheter inom social- och hälsovårdsområdet med 100 miljoner euro årligen under de följande tre åren. Stödet ska beviljas kommunerna på ansökan främst till projekt som säkerställer sunda och trygga verksamhetsmiljöer. Stödet per projekt ska vara 15—25 procent av projektens godtagbara kostnader. Som ett villkor för stödet ska kommunerna förbinda sig att underhålla och reparera sina fastigheter på ett långsiktigt, hållbart och föregripande sätt. 

På grundval av det ovanstående föreslår vi att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 19  

30. Statsandel till kommunerna för ordnande av basservice (förslagsanslag) 

I regeringens proposition föreslås en lag om indexjustering för 2017 av folkpensionen och vissa andra förmåner. Den innebär att folkpensionsindex inte höjs enligt den permanenta lagstiftningen, utan fryses på samma nivå som i år. Därutöver sänks folkpensionsindex med 0,85 procent. 

Ändringen skulle i stor omfattning gälla låginkomsttagare i Finland. Frysningen av indexet ska gälla folkpensioner, garantipension och övriga förmåner som ses över enligt folkpensionsindex eller i övrigt är kopplade till folkpensionen. Bland de övriga förmånerna märks handikappförmåner, fronttillägg, grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetsmarknadsstödet och barnhöjningen. Ändringen ska också gälla kriterierna för förmåner bundna till folkpensionsindex och vissa belopp, bland annat gränsen för den årliga självrisken vid läkemedelsersättningar. 

Den föreslagna ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Det handlar således om en bestående försämring i låginkomsttagarnas vardag. 

De gröna anser att regeringens indexnedskärning saknar hållbara grunder och inte bör accepteras. Vi anser att det varken är hållbart eller skäligt med indexbesparingar som drabbar särskilt barnfamiljer, arbetslösa, pensionärer, studerande, personer med funktionsnedsättning, de som fullgör sin värnplikt och sjuka finländare samtidigt som regeringen driver på ett konkurrenskraftsavtal som gynnar höginkomsttagarna och miljöförorenande verksamhet föreslås få nya skattestöd. Åtgärderna försvagar låginkomsttagarnas köpkraft vilket försvagar den inhemska efterfrågan och tillväxtutsikterna för inhemska företag.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 20 

Undersökningar visar att en högklassig småbarnspedagogisk verksamhet är ett effektivt sätt att främja barnens välmående. Småbarnspedagogiken stöder livslångt lärande och de färdigheter som behövs i skolan. Den förebygger samtidigt utslagning och generationsöverskridande utsatthet. Internationella studier visar att barnpedagogisk verksamhet är det mest framgångsrika och kostnadseffektiva sättet att säkerställa barnens välfärd och utveckling. 

Att begränsa dagvårdsrätten försvårar vardagen för barnen och familjerna och försvagar småbarnspedagogikens genomslag. Att begränsa dagvårdsrätten ökar dessutom regleringen, byråkratin och kommunernas administrativa kostnader, vilket står i konflikt med regeringens mål att minska byråkratin och gallra i regleringen. Familjer där endera föräldern eller bägge föräldrarna är hemma använder redan nu ganska sällan rätten till heldagsvård. Begränsningen drabbar således uttryckligen de familjer och barn som behöver dagvård allra mest. 

Begränsningen utesluter barn som gagnas av och behöver småbarnspedagogik på heltid. Det ökar ojämlikheten. Den subjektiva rätten till dagvård är särskilt viktigt för barnen i de familjer som har det sämst ställt. Utredningar visar att den subjektiva rätten till dagvård jämnar ut social ojämlikhet som relaterar till utbildning och inkomstnivå och förebygger att existerande problem fördjupas. Den är en av de viktigaste stödåtgärderna för barnskyddets öppenvård och att begränsa den kan öka kostnaderna för barnskyddet. 

Barnets rätt till småbarnspedagogik kan inte vara beroende av föräldrarnas arbetsmarknadsposition. Det handlar i främsta rummet om barnets rättighet, inte förälderns. Men samtidigt stödjer den subjektiva rätten till dagvård familjer, arbetsgivare och i vidare bemärkelse hela samhället. Vi anser att regeringens förslag till att minska anslaget inte bör godkännas, utan barnens subjektiva rätt till dagvård bör återställas. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 21 

Undersökningar visar att en högklassig småbarnspedagogisk verksamhet är ett effektivt sätt att främja barnens välmående. Småbarnspedagogiken stöder livslångt lärande och färdigheter som behövs i skolan. Den förebygger samtidigt utslagning och generationsöverskridande utsatthet. Internationella studier visar att småbarnspedagogisk verksamhet är det mest framgångsrika och kostnadseffektiva sättet att säkerställa barnens välfärd och utveckling. 

I den nyligen förnyade lagen om småbarnspedagogik definierades mål för småbarnspedagogiken som är goda, krävande och som kräver pedagogisk kompetens. Att genomföra dem kräver barngrupper av lämplig storlek och en tillräcklig dimensionering av anställda med pedagogisk utbildning för varje barngrupp. Regeringens förslag om att ändra vårdardimensioneringen står i konflikt med lagen om småbarnspedagogik och äventyrar genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter. 

Att öka gruppstorlekarna och minska antalet professionella pedagoger i dagvården försvagar småbarnspedagogikens kvalitet. I stora barngrupper är det svårt att genomföra en mångsidig verksamhet och beakta barn som behöver särskilt stöd. Småbarnspedagogiken arbetar för att ordna en välfungerande och trygg vardag och skapa en miljö som stöder inlärning och utveckling för barn med ytterst olika slags utgångspunkter. Det kräver att barnen beaktas individuellt både i planeringen och genomförandet av verksamheten. Större grupper försvagar barnens rätt att få undervisning, fostran och vård som beaktar deras personliga behov. 

Att försvaga vårdardimensioneringen ökar ytterligare belastningen på den redan fysiskt och psykiskt tunga, lågavlönade och kvinnodominerade branschen, och försvagar sysselsättningen i branschen. Regeringen har inte gjort en adekvat bedömning av propositionens konsekvenser för jämställdheten eller barnets bästa. 

Vi anser att regeringens förslag om att minska anslaget inte bör godkännas utan vårdardimensionen i småbarnspedagogik bör återställas till 2015 års nivå. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 22 

91. Stöd för sysselsättningen och näringslivet 

41. Energiskattestöd (förslagsanslag) 

Nedskärningarna i utbildningen bör ersättas genom att skära ner miljöskadliga stöd. Det finns 11 skattestöd som riktas enbart till energiskatteinkomster och deras totala belopp överstiger två miljarder euro. 

Det näst mest betydande av skattestöden under energiskattemomentet är att bränsle för arbetsmaskiner beskattas under normen. Skattestödet uppstår av att vissa arbetsmaskiner har getts rätt att köra på lätt brännolja, som beskattas lindrigare än diesel. Lätt brännolja används bland annat i dieselmotordrivna rörliga arbetsmaskiner och jord- och skogsbruksmaskiner. 

År 2017 beräknas detta skattestöd uppgå till 451 miljoner euro. Vi föreslår att skattestödet skärs ner med en knapp fjärdedel. Tekniskt kan detta genomföras exempelvis så att de som använder lätt brännolja övergår till att använda diesel, men merparten av skatten återbärs till dem i samband med beskattningen. Ett motsvarande återbäringssystem har skapats exempelvis för jordbruksföretag. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 23 

Skatteåterbäringarna för energiintensiva företag riktas nu till storföretag och huvudsakligen för att upprätthålla en förorenande ekonomi. Skattelättnader för företag som förbrukar mycket energi strider mot Finlands miljömål eftersom skattestödet urvattnar incitamenten för företagen att finna utsläppssnåla lösningar och förbättra sin energiprestanda. 

Statens ekonomiska forskningscentral konstaterar i sin färska undersökning från 2016 att återbäringar av energiskatt har blivit ett omfattande skattestöd för storföretag som förbrukar mycket energi. Staten förlorar årligen 200 miljoner euro i skatteinkomster utan att få någonting igen eftersom ingenting pekar på att stödet förbättrar företagens konkurrenskraft. Företagens konkurrenskraft beror inte på energiskatten. 

Att stöden från energiskatten inte stöder ekonomin beror på att industrin också annars betalar betydligt mindre för el i Finland än exempelvis i Danmark, Tyskland och Storbritannien, och att företagens energiskatter före återbäringen i genomsnitt bara utgjorde 1—2 procent av omsättningen åren 2011—2014. Sättet att beräkna energiskatteåterbäringarna gynnar stora företag och över 95 procent av återbäringarna hamnar också hos internationella storföretag. 

”Stöd till jordbruket” 28.91.41 under samma moment föreslås inte bli minskat. Men detta stöd bör under de närmaste åren förnyas så att det motiverar jordbruket att övergå till att använda hållbar förnybar energi. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 24 

Huvudtitel 29  

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE  

10. (29.10 och 30, delvis) Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet  

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag) 

En högklassig utbildning är grundstenen i vårt välfärdssamhälle och en viktig faktor för att erbjuda barnen lika möjligheter till utbildning och att effektivt förebygga utslagning och en lönsam investering. Regeringens nedskärningar i utbildning är kortsiktiga och den dyraste skuld vi kan ta. 

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att utgångspunkten för utvecklingen av den småbarnspedagogiska verksamheten och den allmänbildande utbildningen är att skapa jämlika möjligheter samt att garantera en högklassig fostran och utbildning för alla, oberoende av boningsort, språk och ekonomisk ställning.  

Men nu är regeringen i färd med att helt slopa de medel som öronmärkts för att hålla nere gruppstorlekarna. Pengarna har bland annat använts till att anställa behöriga resurslärare, att öka antalet delningstimmar och att ordna samordnad undervisning. De har alltså använts till att anställa riktiga lärare som stöd för svagare elever, att främja inlärningen och att förbättra kvaliteten på undervisningen. Det gynnar alla barn att grupperna förblir tillräckligt små eftersom det ger möjligheter till individuellt bemötande. 

Undervisnings- och kulturministeriet har föreslagit att finansieringen ska fortgå (Undervisnings och kulturministeriets arbetsgrupps-PM och utredningar 2014:4). Åtgärderna för att minska grupperna stärker jämställdhet i utbildningen och möjliggör flexibla undervisningsarrangemang och metoder. 

I budgetpropositionen föreslås också att koefficienten per enhet inom den förberedande undervisningen före den grundläggande utbildningen sänks från 2,49 till 1,67. Det lönar sig inte att skära i anslagen för denna undervisning. En god förberedande undervisning underlättar integrationen och förbättrar möjligheterna för elever med mycket olikartad bakgrund att arbeta i grundskolan.  

Satsningar på den förberedande undervisningen minskar senare kostnader och underlättar vardagen för alla som studerar och undervisar i grundskolan. Koefficienten ska hållas på nuvarande nivå vilket säkerställer rättvisa över hela landet, också på orter där antalet elever som deltar i den förberedande undervisningen inte har ökat. 

Med stöd av det som sägs ovan och med hänvisning till BM 446/2016 rd föreslår vi 

Regeringen skär också ner det statsunderstöd för den allmänbildande utbildningen som används för åtgärder som främjar jämlikhet inom utbildningen, utvecklande av kvaliteten på specialundervisningen inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen och anställning av skolgångsbiträden i anknytning till det och för att minska undervisningsgruppernas storlek. 

Pengarna har använts till stöd för åtgärder som förbättrar studieresultat, förhindrar utslagning och stöder elevernas möjligheter att få jobb. Att skära i dessa pengar är därför ytterst kortsiktigt och gör det svårare att nå de mål som regeringen eftersträvar med sina spetsprojekt. 

En jämlik utbildning är den faktor som på ett basalt sätt utjämnar klasskillnaderna i det finländska välfärdssamhället. Att erbjuda barnen lika möjligheter till utbildning är ett effektivt sätt att förebygga utslagning och därmed en god investering. 

Kvalitetspengarna för den allmänbildande utbildningen, som regeringen också drar ner på, har använts för pedagogisk utveckling av arbetskulturen i den förberedande undervisningen och i den grundläggande utbildningen och för projekt som ökar skoltrivseln och samarbetet mellan hem och skola. Pengarna har också gått till att lära utbildningsanordnarna använda digitala hjälpmedel i undervisningen. 

Regeringens förslag att skära ner just de utbildningsanslag som avsätts för digitalisering av utbildningen och för att öka elevernas digitala kompetens står i strid inte bara med regeringens spetsprojekt där digitalisering och utveckling av IKT-färdigheter är i fokus, utan också med behoven i framtidens arbetsliv. I det framtida arbetslivet efterfrågas uttryckligen digital kompetens och innovationer, det vill säga precis det som har gynnats av kvalitetspengarna för den allmänbildande utbildningen. 

Digitalisering möjliggör skapande av nya redskap för individuell inlärning, framtagande av olika slags styrkor, utveckling av grupparbetsfärdigheter, möjligheter för eleverna att uttrycka sig själva och bättre kontakter mellan hem och skola. 

Ett intensivare samarbete mellan hem och skola är ett bra sätt att motverka mobbning och underlättar tidiga insatser. Det hjälper också eleverna att utveckla sitt lärande. 

Pengarna har använts till stöd för åtgärder som förbättrar studieresultat, förhindrar utslagning och stöder elevernas möjligheter att få jobb. Att skära i dessa pengar är därför ytterst kortsiktigt och gör det svårare att nå de mål som regeringen eftersträvar med sina spetsprojekt. 

Vi föreslår således 

31. (29.30.30) Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete (förslagsanslag) 

Regeringens nedskärning i driftskostnaderna för läroanstalterna inom fritt bildningsarbete innebär att utbudet på undervisning i medborgarinstitut, folkhögskolor, studiecentraler och andra läroanstalter för vuxenstudier inskränks märkbart. Det är en ytterst oroväckande utveckling när behovet av fritt bildningsarbete samtidigt är större än någonsin. I de övriga nordiska länderna har man under de senaste åren tvärtom satsat just på fritt bildningsarbete. Inom fritt bildningsarbete studerar årligen över 50 000 personer med invandrarbakgrund. Det fria bildningsarbetet har färdiga flexibla strukturer som effektivt bidrar till integrationen när mängden invandrare ökar. 

Nu hotar regeringens nedskärning i fritt bildningsarbete väsentligt försvaga möjligheten till framgångsrik integration. Samtidigt tvingas läroanstalterna minska sitt övriga utbud av utbildning: de kommunala medborgarinstitutens hobbykurser som ökar kommunbornas välbefinnande, stöd för aktivt medborgarskap och organisationsverksamhet som erbjuds av organisationernas studiecentraler samt idrottsutbildningscentrens utbildningar som stöder sunda levnadsvanor och språkundervisning. 

De besparingar i anslutning till den strukturpolitiska reformen som görs i fritt bildningsarbete är oskäliga jämfört med andra utbildningssektorer. Sedan 2011 har nedskärningarna uppgått till 18 procent. Fritt bildningsarbete har på så sätt redan medverkat till de strukturpolitiska besparingarna, särskilt när statsstödet på denna grund minskar med ytterligare 8,5 miljoner euro nästa år. Statsandelarna för fritt bildningsarbete utgör bara 57 procent av finansieringen; nästan hälften av verksamheten finansieras således på annat sätt. 

Konkurrenskraftsavtalet innebär större nedskärningar av anslaget till det fria bildningsarbetet än man hittills räknat med. I konkurrenskraftsavtalet avtalades att de besparingar som kommer av längre arbetstider och nedskurna semesterpenningar används för att sänka arbetsgivaravgifterna. Men i avtalet ingick också att bara den offentliga sektorn tvingas kompensera för nyttan av sänkta arbetsgivaravgifter genom ytterligare nedskärningar. Nedskärningarna på grund av konkurrenskraftsavtalet kom som en överraskning för aktörerna inom det fria bildningsarbetet eftersom de endast skulle drabba den offentliga sektorn, och inte de privata aktörer inom det fria bildningsarbetet. 

Till det fria bildningsarbetet hänförs medborgarinstitut, folkhögskolor, studiecentraler, sommaruniversitet och idrottsinstitut. Ungefär en miljon människor deltar årligen i det fria bildningsarbetet. De nedskärningar som följer av konkurrenskraftsavtalet inverkar kraftigt på det fria bildningsarbetet eftersom läroanstalterna kan bli tvungna att gallra i kursutbudet eller höja kursavgifterna. Höjda kursavgifter påverkar direkt människors möjligheter att delta i utbildning och kurser. I värsta fall kan nedskärningarna leda till uppsägningar. 

Det fria bildningsarbetet är mycket betydelsefullt eftersom det erbjuder alla en möjlighet att studera och utbilda sig. Det ger också en ram för ett livslångt lärande.  

Vi föreslår således 

20. (29.20 och 30, delvis) Yrkesutbildning 

30. (29.20.30, 30.31, 32 och 51) Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningens driftskostnader (förslagsanslag) 

En högklassig yrkesutbildning ger de studerande färdigheter för fortsatta studier, kompetens för arbetslivet och ett yrke. Att skära ned på yrkesutbildningen är alltså det samma som att skära av de ungas väg till en god framtid. 

Yrkesläroanstalternas möjligheter att erbjuda utbildning och därmed främja sysselsättningen försämras märkbart om den planerade nedskärningen från statsmaktens sida på 190 miljoner genomförs. Nedskärningarna kommer att märkas i form av inskränkningar i utbildningsutbudet, minskad undervisning och personalnedskärningar. Det blir dessutom stora förändringar i den regionala tillgången till utbildning. 

Nedskärningarna inom yrkesutbildningen blir ungdomsgarantins svanesång. En OECD-undersökning visar att av unga män i Finland är var femte i dagsläget utan utbildning och jobb. Det finns alarmerande många marginaliserade ungdomar och antalet har ökat under de senaste tio åren. Nedskärningarna i yrkesutbildningen kommer att leda till att allt fler avbryter sina studier och droppar ur utbildningssystemet. Allt fler unga blir utan studieplats och antalet marginaliserade ökar. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 25 

40. (29.40 och 30, delvis) Högskoleutbildning och forskning 

50. (29.40.50 och 30.21, delvis) Statlig finansiering av universitetens verksamhet (reservationsanslag 2 år) 

Utbildningen i Finland från småbarnspedagogik till högskolor står inför stora utmaningar: statens och kommunernas sparbeting har ansträngt resurserna till bristningsgränsen och undervisningens kvalitet lider. Undervisningsgrupperna blir större och bildningstanken förlorar terräng till en renodlat ekonomisk tankevärld. Högskolorna utsattes för nedskärningar redan under föregående regeringsperiod, och förvaltningen kan inte spara ytterligare. Att frysa universitetsindex ökar sparbetingens hävstångseffekt. Samtidigt kräver omställningar i världen en genomgripande förnyelse av utbildningen. 

Jämlikheten i utbildningen är i fara då skillnaderna mellan skolorna ökar och det blir vanligare att utbildning går i arv. Regeringen satsar nu kortsiktigt enbart på framtidens kompetenta medborgare och hoppas att de ska rädda Finlands samhällsekonomi. Bildning, fostran och undervisning måste också ses som ett värde. Uppmuntran från lärarhåll är den enskilda faktor som mest ökar studiemotivationen under skolåren. Det måste också i framtiden i våra skolor finnas lärare som förstår och uppmuntrar till studier. 

De aktuella nedskärningarna i universiteten är ett direkt minus för forskning, undervisning och stödtjänster och försvagar i avgörande grad universitetsstuderandenas studieförmåga. Konsekvenserna syns redan i universitetens verksamhet och i personalens dagliga arbete. 

En stabil finansiering möjliggör forskning på toppnivå på universiteten och en utveckling av finländsk kompetens och bildning. För att Finland också framöver ska klara sig på den globala marknaden måste vi satsa på hög kvalitet i utbildning och forskning. Finland behöver både basforskning på toppnivå och forskning som betjänar innovation och ekonomi. 

Regeringen äventyrar detta mål genom att skära i universitetens basfinansiering. Det behövs större anslag för basfinansiering och finansiering av den offentliga forskningen och utvecklingen vid universiteten än vad som föreslås i budgetpropositionen. 

Universiteten drabbas också av konkurrenskraftsavtalet som innebär att universiteten förlorar 13,9 miljoner euro. I konkurrenskraftsavtalet avtalades att de besparingar som kommer av längre arbetstider och nedskurna semesterpenningar används för att sänka arbetsgivaravgifterna. Men i avtalet ingick också att bara den offentliga sektorn tvingas kompensera för nyttan av sänkta arbetsgivaravgifter genom ytterligare nedskärningar. Nedskärningarna på grund av konkurrenskraftsavtalet kom som en överraskning för universiteten eftersom nedskärningarna endast skulle drabba den offentliga sektorn, medan universiteten inte är offentliga aktörer. Finansministeriet har gjort den tolkningen att universiteten hör till den offentliga sektorn på samma sätt som exempelvis kommunerna och kyrkan. Hela utbildningssektorn har redan tidigare bantats ner med upp till 700 miljoner och de nya nedskärningarna till följd av konkurrenskraftsavtalet har en betydlig negativ effekt på universitetens arbete. 

Vi föreslår således 

51. Finlands Akademis forskningsanslag (förslagsanslag) 

Regeringen har bestämt att Finlands Akademis forskningsanslag ska minskas med tre miljoner för 2017. Vetenskapligt arbete kräver långsiktighet, tid och stabil finansiering för att forskningen ska vara fri och slippa tampas med ständiga krav på resultat. Det krävs en sådan grund att stå på för att den tillämpade forskningen och möjligheten till innovationer ska nå framgångar. Grundforskningen måste upplevas som värdefull och ges resurser såväl inom ramen för universiteten som Finlands Akademi. Det är fel att i stället skära ner resurserna. 

Forskarna spelar en viktig roll när det gäller att förmedla forskningsresultat till de politiska beslutsfattarna. Forskningen är också viktig för det civila samhället när det ska ta ställning till vilka vägar vi vill slå in på i framtiden och hur medborgarna allt aktivare kunde delta i diskussionen kring dessa vägval. För att Finland också framöver ska klara sig på den globala marknaden måste vi satsa på hög kvalitet i utbildning och forskning. Finland behöver både basforskning på toppnivå och forskning som betjänar innovation och ekonomi. 

Regeringen äventyrar detta mål genom att skära i finansieringen av forskningsanslagen till Finlands Akademi. Forskningsfinansieringen måste få större anslag än vad som föreslås i budgetpropositionen. 

Vi föreslår således 

52. Särskild statlig finansiering för undervisning och forskning vid Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet (fast anslag) 

Med stöd av universitetslagen har staten årligen kompenserat Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet med det belopp de betalar i samfundsskatt för apoteksverksamheten och i apoteksavgift. Genom att slopa apotekskompensationen minskar regeringen medlen för Helsingfors universitet med ca 30 miljoner euro och en dryg miljon euro för Östra Finlands universitet. 

Nedskärningen i basfinansieringen äventyrar nu utbildningens kvalitet och jämlikheten. Genom att slopa apotekskompensationen piskas två universitet extra hårt. I synnerhet Helsingfors universitet blir lidande på grund av den slopade apotekskompensationen eftersom den står för ungefär halva anslagsminskningen. 

Grundlagsutskottet ansåg att apoteksnedskärningen var så markant att utskottet krävde att slopandet sker i flera faser. Kulturutskottet föreslog att de drabbade universiteten bör kompenseras. Men regeringen har inte gått med på någotdera kravet. 

För att Finland också framöver ska klara sig på den globala marknaden måste vi satsa på hög kvalitet i utbildning och forskning. Genom att slopa apotekskompensationen äventyrar regeringen detta mål och vi föreslår därför att kompensationen ska återinföras. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 26 

55. (29.40.55 och 30.21, delvis) Statlig finansiering av yrkeshögskolornas verksamhet (reservationsanslag 2 år) 

Utbildningen i Finland från småbarnspedagogik till högstadiet står inför stora utmaningar: statens och kommunernas sparbeting har ansträngt resurserna till bristningsgränsen och undervisningens kvalitet lider.  

En stabil finansiering möjliggör forskning i yrkeshögskolorna och en utveckling av finländsk kompetens. För att Finland också framöver ska klara sig på den globala marknaden måste vi satsa på hög kvalitet i utbildning och forskning. 

Regeringen äventyrar detta mål genom att skära i yrkeshögskolornas basfinansiering. Samtidigt håller regeringen på och drar mattan undan yrkeshögskolorna och den nyss ändrade lagen om yrkeshögskolor (932/2014) som trädde i kraft den 1 maj 2015. 

Yrkeshögskolorna samarbetar särskilt inom sina respektive områden tätt med näringslivet och arbetslivet, liksom med finländska och utländska högskolor. Yrkeshögskolorna spelar en viktig roll när det gäller att utbilda experter för arbetslivet och utveckla arbetslivet regionalt. De producerar teknologiska innovationer och dessutom sociala innovationer och systeminnovationer. Basfinansieringen av yrkeshögskolorna måste få större anslag än vad som föreslås i budgetpropositionen. 

Yrkeshögskolorna drabbas också av konkurrenskraftsavtalet som innebär att de förlorar 6,9 miljoner euro. I konkurrenskraftsavtalet avtalades att de besparingar som kommer av längre arbetstider och nedskurna semesterpenningar används för att sänka arbetsgivaravgifterna. Men i avtalet ingick också att bara den offentliga sektorn tvingas kompensera för nyttan av sänkta arbetsgivaravgifter genom ytterligare nedskärningar. Nedskärningarna på grund av konkurrenskraftsavtalet kom som en överraskning för yrkeshögskolorna eftersom de endast skulle drabba den offentliga sektorn, medan yrkeshögskolorna inte kan ses som offentliga aktörer. Finansministeriet har emellertid gjort den tolkningen att yrkeshögskolorna hör till den offentliga sektorn på samma sätt som exempelvis kommunerna och kyrkan. 

Vi föreslår således 

70. Studiestöd  

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag) 

De studerandes låga inkomster är redan i dag den faktor som bromsar upp studierna mest. Men regeringen är ändå beredd att sänka stöden med en fjärdedel. Studiestödsreformen kommer dessutom att försämra jämlikheten i utbildningen. 

Reformeringen av studiestödssystemet genom inbesparingar kommer att förlänga studietiderna och ytterligare sänka antalet studerande som utnyttjar studiestöd. De studerandes möjligheter att fokusera på studierna blir allt svagare när de i ökande grad måste försöka hitta extrainkomster genom att arbeta. 

Att utsätta den befolkningsgrupp som redan har de lägsta inkomsterna för nedskärningar är en kortsynt politik. Regeringen förnyar studiestödssystemet så att det i högre grad bygger på studielån. Ett lånedominerat studiestöd passar inte i dagens värld, där arbetslivet är instabilt och splittrat och inte garanterar fast jobb efter studierna. 

Att dra in på antalet månader som berättigar till studiestöd, såväl per examen som totalt sett, äventyrar möjligheterna att slutföra studierna. Nedskärningen kommer framför allt att påverka de studerande som endast kan studera på deltid, har familj eller lider av olika studiesvårigheter. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 27 

80. Konst och kultur  

30. Statsunderstöd för verksamhet vid allmänna bibliotek (fast anslag) 

Biblioteket är en plats dit alla är välkomna. Det är ett gemensamt rum där alla samhällsmedlemmar kan mötas oberoende av om de har pengar på fickan eller inte. Biblioteket är också en samhällsinstans som ger möjligheter till livslångt lärande och bildning och bär dessutom ett ansvar för de inhemska språken.  

Biblioteket är en viktig välfärdstjänst. Biblioteken har till uppgift att säkerställa medborgarnas lika möjligheter att utöva kultur, bättra på sin bildning och utveckla sitt kunnande. 

De medborgare som utnyttjar en så basal service som den biblioteken erbjuder borde vara jämlika oberoende av boningsort. I små kommuner kan biblioteken vara de enda instanserna som erbjuder möjlighet till kulturella hobbyn och som arrangerar kulturella evenemang eller upprätthåller hemortskänslan. 

Men redan nu finns det skuggområden i biblioteksnätet där bibliotekens omkostnader hålls nere på ett konstgjort sätt genom att servicen försämras. De nedskärningar som regeringen föreslår är ödesdigra för dessa bibliotek. 

Vi föreslår således 

31. (29.80.31 och 32) Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för teatrar, orkestrar och muséer (förslagsanslag) 

Konkurrenskraftsavtalet innebär en anslagsnedskärning på 583 000 euro för teatrar, orkestrar och museer. I konkurrenskraftsavtalet avtalades att de besparingar som kommer av längre arbetstider och nedskurna semesterpenningar används för att sänka arbetsgivaravgifterna. Men i avtalet ingick också att bara den offentliga sektorn tvingas kompensera för nyttan av sänkta arbetsgivaravgifter genom ytterligare nedskärningar. Nedskärningarna på grund av konkurrenskraftsavtalet kom som en överraskning för teatrarna, orkestrarna och museerna eftersom de endast skulle drabba den offentliga sektorn, och dessa aktörer är inte offentliga utan privata. Syftet med konkurrenskraftsavtalet var att minska personalkostnaderna och med stöd av det anser finansministeriet att man samtidigt kan skära i anslagen. 

Undersökningar har visat att kulturtjänster är ekonomiskt lönsamma för samhället eftersom kulturutbudet ökar turismen, vilket i sin tur medför ökade inkomster. Det anses att kulturtjänster bidrar till att människor kommer bättre överens med varandra och har lättare att förstå varandras kulturer. Kultur främjar dessutom människors välbefinnande och ökar livskvaliteten. 

Vi föreslår således 

50. (29.80.50 och 54) Vissa understöd (reservationsanslag 3 år) 

De mänskliga rättigheterna tillkommer alla människor. De är universella, oförytterliga och basala. De är en del av den internationella rätten och flera internationella och nationella tillsynsorgan övervakar hur de förverkligas. Förbundet för mänskliga rättigheter är den enda organisationen som har heltäckande tillsyn över människorättssituationen i Finland. 

Det är en kulturstats kännetecken och plikt att slå vakt om och främja de mänskliga rättigheterna. För detta behövs det ett starkt civilt samhälle. Frivilligorganisationer såsom Förbundet för mänskliga rättigheter har tillsyn över och främjar de mänskliga rättigheterna. 

Förbundets arbete med att bekämpa våld mot kvinnor och människohandel samt för att tillvarata barns, flyktingars och minoriteters rättigheter är värdefullt och nödvändigt. Förbundets sakkunskap har relevans för samhällsdebatten och beslutsfattandet och nödvändig för att följa upp hur de mänskliga rättigheterna förverkligas. Bland annat förser förbundet medborgarna och internationella tillsynsorgan med information exempelvis om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det utför också viktigt antirasistiskt arbete och verkar för att det ska vara lättare att identifiera hatbrott. 

Fredsrörelsen har varit verksam i Finland i över hundra år. Frivilligorganisationer som är aktiva inom fredsrörelsen stödjer statens mål bland annat genom att fostra människor till fred och internationalism och med sin sakkunskap är de ett bra komplement i samhällsdebatten. 

Att stödja organisationerna är ett billigt sätt för staten att främja gemensamma mål. Fredsarbetet bygger i huvudsak på frivilliga insatser trots att utmaningen är ansenlig. Stöd från staten tryggar ett kontinuerligt och långsiktigt arbete. 

I en tid av komplicerade internationella konflikter är det synnerligen kortsiktigt att skära i anslagen för fredsarbete. Fostran till fred och internationalism har blivit ett allt viktigare inslag i skolorna med den nya läroplanen. Anslagsnedskärningarna försvårar klart fredsorganisationernas möjligheter att bidra till denna fostran och att genomföra ett fredsarbete långt in i framtiden och för att främja stabilitet i Finland och i hela världen. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 30 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

40. Naturresursekonomi 

31. Stödjande av vattenhushållnings- och fiskeriprojekt (reservationsanslag 3 år) 

För att förbättra fiskbeståndens livskraft används anslaget för genomförande av projekt som främjar fiskens vandring, den naturliga förökningen inom fiskbestånden och bevarandet av mångfalden.  

Under momentet ”Stödjande av vattenhushållnings- och fiskeriprojekt” ingår en besparing på en miljon euro i överensstämmelse med regeringsprogrammet, men någon ändring i momentets slutsumma jämfört med året innan märks inte, eftersom man tagit upp en satsning på en miljon på spetsprojektet ”Bioekonomi och ren teknik”. Basfinansieringen av vattenhushållnings- och fiskeriprojekt har döpts om till ett spetsprojekt, vilket innebär att det under momentet inte alls ingår någon finansiering av projekt som främjar fiskens vandring. Behovet av tilläggsfinansiering är stort för att stärka de försvagade bestånden av vandringsfisk. Detta är också ett sätt att främja bland annat naturturismen. 

Statsrådet godkände i mars 2012 en nationell fiskvägsstrategi för att skydda utrotningshotade fiskbestånd. Ett av fiskeristrategins viktigaste mål är att stärka livskraften hos våra hotade och sårbara vandringsfiskbestånd. Det här är möjligt genom att återupprätta vandringsvägarna och vidta andra åtgärder som stödjer naturlig fortplantning. Anslaget under momentet har tidigare använts för detta. Anslaget för att förbättra fiskbeståndens livsduglighet måste ökas med en miljon euro för att stärka livskraften hos våra hotade och sårbara vandringsfiskbestånd. 

Vi föreslår således 

45. Främjande av vården av skogsnatur (reservationsanslag 3 år) 

Åtgärdsprogrammet Metso förenar vård och skydd av skogar. Syftet är att stoppa utarmningen av skogsbiotoper och skogsarter och att stabilisera en gynnsam utveckling av den biologiska mångfalden. Enligt programmet ska mångfalden tryggas med hjälp av naturvård som används för att förbättra naturvärdena i livsmiljöerna.  

Programmet genomförs med ekologiskt effektiva, frivilliga och kostnadseffektiva metoder och det har gett goda resultat. Tack vare programmet ska tusentals nya naturskyddsområden och miljöstödsobjekt inrättas på olika håll i landet, med undantag av nordligaste Lappland.  

Programmet bygger på frivilliga insatser och det har även förbättrat acceptansen för naturvården samtidigt som samarbetet mellan aktörerna inom skogs- och miljöområdet har ökat. Naturvården säkerställer också att det i skogsnaturen finns livsmiljöer som är representativa i fråga om strukturella egenskaper hos träden och som har en mångfald av arter. Nedskärningar i Metsoprogrammet är skadliga både för miljön och för markägarna.  

Ett av regeringens spetsprojekt är att främja bioekonomi. Men samtidigt gallrar regeringen i anslagen för naturvård och nedskärningar skulle drabba Metsoprogrammet särskilt hårt. Om anslagen skärs ner kommer de viktiga målen för programmet inte att nås fram till 2025, alltså att permanent skydda totalt 96 000 hektar och temporärt skydda 82 000 hektar.  

Vi föreslår således 

Huvudtitel 31 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Trafiknätet 

20. Bastrafikledshållning (reservationsanslag 2 år) 

Att gynna spårtrafiken är en av de viktigaste åtgärderna inom trafiksektorn för att bromsa upp klimatförändringen. Det måste skapas snabba och störningsfria förbindelser mellan städer. I storstadsregioner vore det viktigt att satsa på lokal spårtrafik. Extra spår på bansträckan Helsingfors–Tammerfors är ett steg i denna riktning. 

Stambanan mellan dessa städer är en av de viktigaste sträckorna i hela bannätet. Sträckan förenar norra, mellersta och västra Finland med huvudstadsregionen. 

En tredjedel av finländarna bor inom järnvägsförbindelsens influensområde, där också 40 procent av landets arbetstillfällen finns. Järnvägsförbindelsen mellan Helsingfors och Tammerfors är samtidigt en del av TEN-T nätet som sträcker sig ända till Europa. Denna viktiga tillväxtkanal bör ha tillräcklig kapacitet och det måste ses till att den fungerar störningsfritt. 

Antalet tåg beräknas bli mycket fler på denna järnvägslinje. Bansträckan Helsingfors–Tammerfors är redan nu den livligast trafikerade fjärravsnittet med sina 4,2–6,3 miljoner passagerare per år. Ökningen under 2010–2030 kan tänkas bli hela 40 procent. När det gäller godstransporter är sträckan Tammerfors–Toijala en av de livligast trafikerade avsnitten med 2,4–3,7 miljoner ton om året. Här beräknas tillväxten vara ca 16 procent under 2013–2025. När tågtrafiken ökar med denna fart hotar järnvägsförbindelsernas kapacitet sina. 

Arbetet på att förbättra banavsnittet Böle–Riihimäki har redan kommit i gång och i den första fasen byggs det nya spårlösningar, växlar, perronger och infartsparkeringar. I den andra fasen ska det byggas extra spår mellan Kervo och Jokela och då kommer det att finnas ett cirka 20 kilometer långt obrutet banavsnitt med fyra spår. De gröna föreslår i sin alternativa budget att den andra fasen av förbättringen av banavsnittet Böle–Riihimäki inleds så fort som möjligt. 

Efter att projektet slutförts kommer banavsnittet trots allt att till största delen ha bara två spår. 

För att trygga kapaciteten och bygga ut bland annat lokaltrafiken söder om Tammerfors är följande viktiga steg att planera extra spår på sträckan Tammerfors–Riihimäki. Planeringen bör utgå från samma lösning som gällt för avsnittet Helsingfors–Åbo, det vill säga att man kan resa mellan Helsingfors och Tammerfors på en timme.  

Vi föreslår således 

77. Utveckling av trafikledsnätet (reservationsanslag 3 år) 

Trafiken på stambanan mellan Helsingfors och Tammerfors beräknas öka i framtiden. 

Det är fråga om en av de viktigaste tillväxtkorridorerna i Finland och en tredjedel av finländarna bor inom järnvägsförbindelsens influensområde, där också 40 procent av landets arbetstillfällen finns. Järnvägsförbindelsen mellan Helsingfors och Tammerfors är samtidigt en del av TEN-T nätet som sträcker sig ända till Europa. Denna viktiga tillväxtkanal bör ha tillräcklig kapacitet och det måste ses till att den fungerar störningsfritt. 

Bansträckan Böle–Riihimäki är för närvarande fyrspårig fram till Kervo. Därifrån fortsätter den som huvudsakligen dubbelspårig. Av den fyrspåriga sträckan utgör de två östligaste spåren en stadsbana som är fristående från stambanan, vilket betyder att det också på denna sträcka finns två tillgängliga spår för trafiken mellan Helsingfors och Riihimäki. 

Den första fasen av det projekt som syftar till att förbättra trafikkapaciteten på sträckan Böle-Riihimäki innefattar bland annat reparation av trafikplatser och ett extra spår mellan Kyrölä och Purola. 

I den andra fasen byggs de egentliga extra spårsträckorna så att det bildas ett obrutet banavsnitt på ca 20 kilometer mellan Kervo och Jokela. I den fasen ingår också två extra spår på sträckan Kytömaa–Ainola och Purola–Jokela samt extra spår från stambanan vid Kytömaa till direktbanan till Lahtis. På hållplatserna Ainola och Nuppulinna ska perrongerna förnyas och förbindelserna till stationsområdena förbättras. Kostnadskalkylen för den andra fasen av projektet Böle–Riihimäki belöper sig på ca 200 miljoner euro. Själva arbetet beräknas ta cirka tre år. 

Den förbättrade trafikkapaciteten främjar också trafikkapaciteten och gör att man kan öka antalet lokal- och fjärrtåg. Den 20 kilometer långa fyrspåriga sträckan mellan Kervo och Jokela möjliggör en trafikstruktur där fjärrtågen kan passera lokaltågen tidtabellsenligt. Genom att utnyttja denna möjlighet kan lokaltrafiken mellan Helsingfors och Riihimäki ökas till fyra tågpar per timme jämfört med nuvarande två. Också godstrafiken kan erbjudas tidtabeller som betjänar kunderna bättre och antalet tåg kan vid behov ökas på kort varsel. Trafiken blir energieffektivare när den löper smidigare. 

Den andra fasen av projektet för att förbättra trafikkapaciteten på sträckan Böle–Riihimäki bör därför komma igång så fort som möjligt. Projektet har också en avsevärd betydelse för sysselsättningen i byggbranschen.  

Vi föreslår således 

Banavsnittet Jyväskylä-–Tammerfors är inte bara viktigt för persontrafiken utan också för godstrafiken. Exporttransporterna från skogsindustrin i Jämsänjokilaakso till hamnen i Raumo är en av de viktigaste godstrafikrutterna i Finland och trafiken beräknas öka. Banavsnittet kommer också att vara den viktigaste exportrutten för Finlands genom tiderna största investering i skogsindustri, det vill säga i fabriken för bioprodukter i Äänekoski.  

Godstrafikens funktionssäkerhet och trafikkapacitet kommer att försämras klart när verksamheten kommer igång. Den genomsnittliga restiden ökar med nästan en femtedel och de icke-kommersiella fördröjningarna vid stopp fördubblas nästan samtidigt som variationerna i restiderna blir allt större. Det blir allt svårare att bemästra olika typer av störningar. I värsta fall återverkar problemen klart på det övriga bannätet. 

I en preliminär utredning som gjorts av Trafikverket och Mellersta Finlands Förbund föreslås det att bansträckan förbättras så att hela sträckan får ett snabbt dubbelspår. 

Det skulle dock löna sig att med en snabbare tidtabell genomföra billigare förbättringar som ökar funktionssäkerheten och hanteringen av störningar. I anslutning till projektet ”Trafikförbindelser för Äänekoski bioproduktfabrik” ska banstrukturer, tunnelavsnitt och säkerhetsanordningar förbättras. Dessutom bör dubbelspåret på sträckan Jämsä–Jämsänkoski samt ett extra mötesspår i Muurame förverkligas så snart som möjligt. Enligt Trafikverkets kalkyler är kostnaderna för dubbelspåret Jämsä–Jämsänkoski ungefär 15 miljoner euro och kostnaderna för mötesspåret ca två miljoner euro. 

Det ungefär fyra kilometer långa dubbelspåret Jämsä–Jämsänkoski skulle vara en stor fördel för den livliga trafiken mellan produktionsanläggningarna och förbättra funktionssäkerheten på hela banavsnittet. Det extra mötesspåret i Muurame underlättar likaså tidtabellsplaneringen och möjligheterna att hantera störningar. 

Vi föreslår således 

30. Stöd till trafiken och köp av tjänster 

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år) 

I fjol minskade regeringen anslaget för köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster med ca 15 miljoner euro i jämförelse med 2015. I budgetpropositionen riktas 13,5 miljoner euro av nedskärningarna till köpt trafik och obligatorisk trafik. En nedskärning av samma storlek görs nu i budgeten för 2017. 

Nedskärningen av avslagen till köpt trafik ledde till att 217 tågturer per vecka lades ned. Ministeriet ålade VR att ordna ersättande trafik på samma rutter. Sammanlagt 88 förlustbringande turer per vecka flyttades till VR:s åliggande och därmed kunde man undvika att tågtrafiken helt upphörde på vissa banavsnitt. Hösten 2016 förhandlade kommunikationsministeriet igen med VR om hur trafiken ska ordnas. 

Trots förhandlingarna står det klart att tågtrafiken inte kommer att återgå till den nivå som rådde före 2015 års nedskärningar. Ändringarna tvingar passagerarna att oftare köra privatbil eftersom busstrafiken är praktiskt taget obefintlig på en del av de nuvarande förbindelsesträckorna. Koldioxidutsläppen från trafiken och andra olägenheter kommer att öka. 

En följd av indragningen av tågturer blir att jämlikheten i fråga om rörlighet äventyras. Många av de tågförbindelser som ska dras in utnyttjas mycket av unga, studerande och pensionärer. För dem är privatbilism inget alternativ. Inte heller ersättande bussturer är ett faktiskt alternativ för alla som åker tåg bland annat för att de är långsammare och svårare att jobba i. 

Välfungerande tågförbindelser är viktiga för landskapens livskraft. Att dra in tågförbindelserna försvårar möjligheterna till företagsverksamhet i landskapen och försvagar möjligheterna att locka investeringar. Också landskapens attraktionskraft i inflyttares ögon lider. Särskilt indragningen av tågturer kommer att försvaga attraktionskraften för högskolorna i de centrala städerna i landskapen. För turistnäringen i landskapen är indragningen av tågtrafiken ett svårt bakslag. 

En besparing på drygt en miljon jämfört med 2015 riktas till utvecklingsprojekt som strävar efter att utveckla kollektivtrafikens verksamhetsförutsättningar, konkurrenskraft och attraktionskraft på lång sikt. Till följd av sparåtgärderna hotar digitaliseringsprojekten för kollektivtrafiken bli försenade: bland annat utvecklingen mot gemensam användning av kollektivtrafiken och mer allmänt trafiktjänster fördröjs. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 32 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE  

01. (32.01, delvis) Förvaltning 

89. Aktieförvärv (reservationsanslag 3 år)  

Näringsminister Olli Rehn yttrade i plenum att de som aspirerar på att investera i Terrafame alltid gör en synnerligen noggrann utvärdering av bolagets ekonomiska ställning och miljöansvar och av prisutvecklingen på bolagets produkter och lämnar utifrån dessa kalkyler sitt anbud. Riksdagen ges inga sådana uppgifter som underlag för finansieringsbeslut. 

Riksdagen förväntas däremot fatta sina beslut om investeringar i Terrafame, som redan har kostat skattebetalarna minst 840 miljoner euro, i blind tro på mirakel utan några samlade ekonomiska kalkyler, externa utvärderingar av hur produktionsprocesserna fungerar, utredningar om kostnaderna för de allt strängare miljöskyddsbestämmelserna och för byggplaner, prisprognoser, riskanalyser eller en oavhängig utredning om de alternativa kostnaderna för att köra ner gruvan. 

Det skulle vara fint om gruvbolaget som är viktigt för regionens ekonomi och sysselsättning skulle vara miljövänligt också i andra sammanhang än i sin marknadsföring. Likgiltigheten inför kravet på att minimera gruvans negativa miljökonsekvenser slår tillbaka i form av att bilden av Kajanaland lider, vilket har konsekvenser för regionens turism, landsbygdsnäringar och fiske. 

Konsekvensbedömningen av en gruva som har en förväntad livslängd på decennier har gjorts utifrån föroreningar och andra produktionseffekter under endast två år och redan nu märks gruvverksamheten inte bara i form av nedsmutsade småsjöar utan också i ekologin i sänkorna i sjön Nuasjärvi. 

Terrafame saknar ett trovärdigt och målinriktat program för att minimera de negativa miljökonsekvenserna och riskerna. Ett sådant program borde bland annat omfatta en finansierings- och byggplan för ett helt nytt industriellt vattenreningsverk, att åta sig slutförvaringen av allt svartskifferrelaterat avfall på ett sätt som uppfyller kraven på slutförvaring av farligt avfall, beslut att upphöra med överklagandet av miljötillstånden och ett löfte att avhålla sig från olagliga extra avtappningar av avloppsvatten. 

Vi föreslår således 

20. (32.20 och 01, delvis) Närings- och innovationspolitik 

40. Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (förslagsanslag) 

Världsekonomiskt forum publicerade i september 2015 en rapport om olika länders strukturella konkurrenskraft på lång sikt. I en jämförelse av 140 stater var Finland det bästa nordiska landet. Totalt sett placerade sig Finland på åttonde plats. En av Finlands styrkor var överflödet av innovationer, där låg vi på andra plats. 

Regeringen har fokuserat på att förbättra priskonkurrenskraften på kort sikt. Viktigare för vår konkurrenskraft är likväl faktorer som vi byggt upp under decennier, till exempel en transparent och effektiv förvaltning, en högklassig hälsovård, en hög utbildningsnivå och en långsiktig innovationsverksamhet. Finland har inte råd att låta allt detta förvittras. 

Trots det föreslår regeringen att anslaget för stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet ska skäras ned med 45,8 miljoner euro 2017. 

Avsikten med statens innovationsstöd är att stödja radikala och ambitiösa projekt som inte lyckas hitta privat finansiering. Då spelar det statliga stödet en stor roll i att utveckla, kommersialisera och globalisera innovationer. I de små och medelstora företag som finansierats av Tekes och där stödprojekten avslutades 2010–2011, ökade omsättningen under 20102013 med 14 procentenheter mer än i motsvarande företag i genomsnitt. För företag som siktar på internationell tillväxt var motsvarande procenttal 24 procentenheter. Av Tekes hela finansiering hänför sig 85 procent till de innehållsområden som betonas i regeringsprogrammet: digitaliseringen, cleantech, bioekonomi och hälsa och välfärd. Regeringen gör nedskärningar i innovationer inom dess egna spetsområden. 

I regeringsprogrammets lägesbild konstateras att vår konkurrenskraft har försvagats och är lägre än i de länder som är våra väsentligaste konkurrenter, att exporten inte drar, att kompetensen inte omvandlas till innovationer och att innovationerna inte kommersialiseras. Då är det inte läge att skära ned på forskning, utveckling och innovationsverksamhet, utan tvärtom måste vi satsa mer. 

Systemet med företagsstöden måste ses över. Stödsystemet borde utgå från de områden där mervärdet av statsstödet är störst och där det inte finns privat finansiering att få. Dessutom borde stöden ändras så att det inte delas ut utan motprestation utan förskjuts i en riktning mot ett lånebaserat system eller ett system med statsgarantier. Direkta nedskärningar utan systemförändringar ökar inte resultaten av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten. 

Vi föreslår således 

30. (32.30, delvis) Sysselsättnings- och företagsamhetspolitik 

51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år)  

I slutet av augusti fanns det sammanlagt 342 500 arbetslösa arbetssökande i Finland. Det fanns 127 900 långtidsarbetslösa, vilket är 15 100 fler än året innan. Antalet unga arbetslösa arbetssökande under 25 år var 46 200. Dessutom fanns det 126 100 arbetslösa arbetssökande som är äldre än 50 år, vilket är 500 fler än vid samma tid i fjol. I slutet av augusti fanns det 27 200 permitterade och arbetslösheten låg på 7,2 procent. 

I augusti anmäldes 51 300 nya lediga jobb till arbets- och näringsbyråerna, alltså 13 900 fler än i fjol. I augusti fanns det 82 500 lediga jobb som kunde sökas via arbetskrafts- och näringsbyråerna, vilket är 16 200 fler än året innan. I augusti var antalet sysselsatta 27 000 fler än året innan. Sysselsättningsnivån var 69,9 procent. 

De snabba förändringarna på den internationella marknaden ställer en lönsam affärsverksamhet och en traditionell företagsamhet inför stora utmaningar. Vi behöver en ny sorts innovativ företagsamhet och startpeng som stöd för nya företagare. Också i år är det oroväckande att sysselsättningsstödet och startpengen inte räcker till för hela året. Vi behöver ökade satsningar på bland annat utvecklingen av arbetskrafts- och företagsservice, arbetskraftspolitisk utbildning, sysselsättningspolitiska understöd, anställning av arbetskraft och startpeng. För att vi ska kunna ha en aktiv sysselsättningspolitik som ger resultat behöver vi mer och uppdaterad kompetens. 

De nedskärningar på 50 miljoner som gjorts redan tidigare och de på 20 miljoner som ska göras nu i anslagen för arbetskrafts- och företagsservice kommer inte att förbättra sysselsättningen eller göra det lättare att matcha arbetsplatser och arbetslösa. 

Vi föreslår således 

En av de viktigaste integrationsmätarna är tillräckliga språkkunskaper. För de flesta invandrare är studier i finska eller svenska ett obligatorium för att t.ex. hitta arbete och sin plats som en aktiv medborgare. Att satsa på integration är rätt mänskligt sett, men också en god investering för samhället. 

Målet bör vara en högklassig och fungerande språkundervisning som erbjuds i ett tidigt skede och ger resultat. En sådan undervisning kräver resurser. Ett alternativ kunde vara att erbjuda invandrarna utbildningschecker som de kan använda för att i ett lämpligt skede skaffa sig språkutbildning. Möjligheterna till språkutbildning bör inte begränsas utifrån längden på vistelsen i landet eller ställningen på arbetsmarknaden utan också exempelvis föräldrar som sköter sina barn hemma ska ha möjlighet att studera språk. 

Vi föreslår således 

60. Energipolitik  

40. Energistöd (förslagsanslag) 

Solkraftverk producerar ren energi och exportutsikterna i branschen är enorma. I takt med investeringarna ökar den finländska expertisen och produktutvecklingen, vilket skapar innovationer och hjälper företag att slå sig fram på de expanderande globala marknaderna. 

Enligt arbets- och näringsministeriet skulle inemot en femtedel av vår elkonsumtion kunna produceras med solpaneler. Småskalig produktion av solenergi skapar en bra grund för innovationer som främjar flexibilitet i efterfrågan och ett intelligent elnät. 

Hittills har i synnerhet villaägarna installerat solpaneler på sina tak men takarealen också på andra typer av byggnader borde utnyttjas för ändamålet. Bostadsaktiebolag borde stödjas och uppmuntras att skaffa solkraftverk. 

Finansieringen av ett treårigt projekt för att uppmuntra bostadsaktiebolag till detta skulle kosta 15 000 000 per år. Efter tre år med understöd skulle 10 000 byggda solkraftverk kunna producera uppskattningsvis 0,24 terawattimmar energi om året. I byggnadsfasen skulle investeringens sysselsättande effekt vara ungefär 1 500 årsverken. 

I nuläget kan en boende i småhus göra hushållsavdrag för sin investering medan företag och kommuner kan få energistöd. Utöver detta beviljar arbets- och näringsministeriet särskilda investeringsstöd för projekt för förnybar energi. Men detta stöd gäller endast projekt som överstiger fem miljoner euro. Bostadsaktiebolagen kommer i kläm i det här avseendet. 

De som bor i villa kan få ett hushållsavdrag för installation av solpaneler som är värt ungefär 15 procent av den totala investeringen. Lagstiftningen tillåter inte att bostadsaktiebolag gör hushållsavdrag. Dessa bolag borde beviljas ett motsvarande stort investeringsstöd på 15 procent för investeringar i solkraftverk. 

Vi föreslår således 

Investeringarna i biogas har inte ökat på önskvärt sätt. Det finns ett outnyttjat potential i synnerhet i produktion på gårdsbruksenhets- och byastorleksnivå, där man inrättat högst ett tiotal biogasanläggningar. I Sverige, Tyskland och Österrike har man redan investerat i småskalig biogasproduktion med lovande resultat. I synnerhet i Tyskland är biogasen redan en viktig del av hela energiproduktionen. 

I regeringsprogrammet föreslås det åtgärder för att utveckla bioekonomin. Men åtgärderna är otillräckliga och alltför ensidiga. Regeringsprogrammet vill i första hand utveckla bioekonomin genom att utnyttja skogarna. Däremot glömmer man bort den potential för produktion av biogas som finns hos gårdsbruksenheterna. 

Dessa skulle kunna producera betydande mängder biogas både för eget bruk, som trafikbränsle och i framtiden också i form av el som kan matas in i elnätet. Biogasprojekt kunde hjälpa gårdsbruk som kämpar med lönsamhetsproblem att förnya och utvidga sin näringsstruktur och därmed skapa arbetstillfällen. 

Finansieringen av ett treårigt projekt med investeringsstöd skulle kosta 25 000 000 per år. Efter tre år med understöd skulle 300 byggda reaktorer kunna producera uppskattningsvis en terawattimme energi om året och skapa 600 bestående arbetstillfällen. I byggnadsfasen skulle investeringens sysselsättande effekt vara ungefär 1 500 årsverken. Samtidigt skulle man kunna minska användningen av fossila bränslen betydligt och främja återvinningen av näringsämnen. 

Vi föreslår således 

44. Produktionsstöd för förnybar energi (förslagsanslag) 

Produktionsstödet till skogsflis har kopplats ihop med skatten på torv för att prisförhållandet och konkurrensställningen mellan dessa konkurrerande bränslen inte ska förändras. 

I en budgetmotion föreslår de gröna att skattestödet för torv ska sänkas och därmed måste också stödet till skogsflis sänkas på motsvarande sätt. Den sammanlagda effekten av dessa åtgärder främjar klimatmålen. 

Vårt förslag att minska skattestödet skulle öka statens intäkter med 12 miljoner euro och det sänkta stödet för skogsflis skulle minska statens utgifter med ca 8 miljoner euro. Den totala effekten gynnar således statsfinanserna med cirka 20 miljoner euro. 

Vi föreslår således 

46. Kompensationsstöd för utsläppshandelns indirekta kostnader (förslagsanslag) 

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (15.9.16) att de sektorer som är särskilt utsatta för risker för kolläckage, i praktiken den tunga industrin, kan beviljas stöd som kompensation för det högre elpris som beror på priset på utsläppsrätterna. 

Stödet utgör kompensation för en skada vars existens inte har bevisats. Till exempel konstaterar Statens ekonomiska forskningscentral i en rapport ("Ilmastopolitiikan vaikutukset Suomen kansantalouteen ja kilpailukykyyn") att den empiriska forskningen inte upptäckt något kolläckage. Forskningslitteratur visar att klimatåtgärdernas effekter på företag på sin höjd är marginella och i allmänhet obefintliga. Enligt Eurostat var dessutom elpriset för industriaktörer i Finland det näst billigaste i EU under den senare hälften av 2015. Forskning vid Aalto-universitetet har visat att de förnybara energiformernas inmarsch på marknaden har sänkt elpriset, inte höjt det (Liski & Vehviläinen, 2016). 

Dessutom riktas kompensationen till sektorer som redan nu får rikliga stöd genom sänkt elskattesats (cirka 400 miljoner euro) och skatteåterbäringen för energiintensiv industri (cirka 220 miljoner euro). Statens ekonomiska forskningscentral menar att ökat stöd till industrin inte förbättrar samhällsekonomins tillväxtutsikter och att binda ytterligare resurser i sektorer med jämförelsevis svaga tillväxtutsikter tvärtom försvagar utsikterna för samhällsekonomin. 

Stödet finansieras med intäkter från utsläppshandeln. Enligt utsläppshandelsdirektivet och Europeiska rådets riktlinjer ska minst 50 procent av inkomsterna från utsläppshandeln riktas till klimatgärningar. Under tidigare år har man bland annat finansierat klimatgärningar i utvecklingsländer. Nu styrs pengarna till den tunga industrin i form av extra stöd i stället för att använda intäkterna till åtgärder som Parisavtalet förpliktar till såsom forskning och utveckling kring ren energi och till finansiering av klimatgärningar i utvecklingsländerna. 

Vi föreslår således 

70. Integration  

30. Statlig ersättning för integrationsfrämjande verksamhet (förslagsanslag) 

Kommunerna gör en hel del insatser för att stödja och främja integrationen av invandrare och för att ge dem arbete och göra dem delaktiga i vårt samhälle. Staten ersätter kommunerna för integrationskostnaderna genom att betala ersättningar får för mottagande av kvotflyktingar och asylsökande som fått uppehållstillstånd. 

Målet är att invandrarna ska lära sig komma till rätta i vardagen självständigt och att själva sköta sin utkomst. Ju större del av invandrarna som sysselsätter sig permanent och ju snabbare det går desto större blir också den samhällsekonomiska nyttan. För att inte tala om den mänskliga sidan av saken. Arbete är av väsentlig betydelse för integrationen. 

Ersättningarna till kommunerna är 6 845 euro för under 7-åringar och 2 300 euro för 7 år fyllda. Nivån på de kalkylerade ersättningarna bestämdes 1993. Därefter har en höjning gjorts bara två gånger och senast 2011. 

Kommunernas faktiska kostnader för invandringen är betydligt större än ersättningen. I synnerhet under invandrarnas första tid i landet behövs det mycket tid och personella resurser på integreringen. Kommunernas beredskap att sköta integrationen varierar kraftigt. Hela samhället har nytta av att det satsas rejält på integrationen av invandrarna och att de fås med i arbetslivet och det övriga samhällslivet. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 33 

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE  

03. Forskning och utveckling 

31. Främjande av hälsa och välfärd (reservationsanslag 3 år) 

Vi behöver absolut ett försök med basinkomst. Försöket ger oss en möjlighet att se hur människors liv, sysselsättning, fattigdom samt näringslivet påverkas av basinkomst. 

Regeringens försök är emellertid så begränsat att det inte kommer att generera någon information som kan användas eller generaliseras för fortsatta utredningar. Målen med regeringens försök begränsar sig till att öka förvärvsfrekvensen bland personer som får arbetsmarknadsstöd. Men basinkomst handlar om mycket mer än så. 

Samplet måste utvidgas för att man ska kunna se hur olika grupper påverkas av försöket och vilka effekter det har på människors beteende i varierande livssituationer. Resultaten snedvrids och inskränks när bara en snävt avgränsad grupp deltar i försöket.  

Basinkomsten är förtjänt av ett brett upplagt försök, som följer vetenskapliga kriterier och principer för god kunskapsproduktion. Det behövs tillräckligt stora resurser för att försöket ska vara tillräckligt omfattande. Målet bör vara att ta fram generaliserbar information och resultat som kan tjäna som underlag för politiska beslut om fortsatt basinkomst. 

Vi föreslår att försöket utvidgas så att samplet breddas såväl kvantitativt som kvalitativt och täcker in fler kategorier av människor. Försöket bör samtidigt förlängas från tvåårigt till treårigt. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 28 

30. Sjukförsäkring 

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag) 

För närvarande beviljar Folkpensionsanstalten ersättning för arvode, behandling och undersökning hos privata läkare och tandläkare. Den som inte vill köa till offentlig hälsovård kan betala ett högre belopp för besök hos privat läkare, varvid Folkpensionsanstalten återbetalar en del till kunden. 

FPA-ersättningar för privatläkararvoden skapar större ojämlikhet i hälsa och delar upp befolkningen i förmögna som anlitar privat vård och mindre bemedlade som anlitar offentlig vård. Samtidigt ökar skillnaderna i hälsa och försämras den offentliga hälso- och sjukvården. Dessutom får alla högre försäkringspremier när den privata vården gör extra undersökningar och låter kunderna stå för dyra hjälpmedel. 

Vi inser att den föreslagna anslagsminskningen för FPA-ersättningar för besök hos privata läkare ökar trycket på den offentliga hälso- och sjukvården. Vi är likväl övertygade om att de som har råd att anlita privata läkare gör det trots nedskärningen av FPA-ersättningen. 

FPA-ersättningen för privata läkare är en direkt inkomstöverföring till privata läkarstationer och styr inte i nämnvärd grad människornas beteende. Det är inte alls bra att rika människor har en gräddfil till hälso- och sjukvård. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 29 

Enligt regeringsprogrammet ska ersättningarna för läkemedelskostnaderna skäras ner med 150 miljoner euro från och med 2017. En del av nedskärningarna har genomförts redan i år. Nästa år ska staten spara in 60 miljoner. 

Besparingarna 2017 ska enligt ett utkast till en regeringsproposition genomföras genom att öka priskonkurrensen mellan läkemedelsföretagen, minska läkemedelsavfallet, främja rationell läkemedelsbehandling och se över specialersättningarna. Dessa är välkomna mål som vi stöder. Regeringen riktar in ändringarna huvudsakligen på aktörerna inom läkemedelsområdet i stället för att ytterligare höja patienternas andel av kostnaderna. 

Sparåtgärderna i år har emellertid slagit hårdast mot sjuka människor med små inkomster. Läkemedelsersättningarna har skurits ned med 22,5 miljoner euro och ersättningarna för resor med 11 miljoner euro. Dessutom infördes en initial självrisk och en självrisk i de högre specialersättningskategorin. Samtidigt höjdes självrisken för läkemedel som tas ut efter att utgiftstaket nåtts. Självrisken för patienternas resekostnader har höjts från 16 till 25 euro. 

Enligt uppgifter från FPA steg självrisken för läkemedel för fler låginkomsttagare än höginkomsttagare. Bland människor med de allra lägsta inkomsterna fanns flest som fick sina utgifter höjda med hela 100–200 euro om året. Sänkningen av reseersättningarna drabbar i synnerhet äldre personer bosatta i glesbygd. 

I stället för att öka patienternas utgiftsbörda bör besparingar sökas i en genomgripande reform av apotekssystemet. I Finland hör detaljhandelspriserna på läkemedel till de lägsta i Europa, men konsumentpriserna är bland de högsta. Med andra ord betalar konsumenterna med dagens system alltför mycket för sina läkemedel samtidigt som apoteken drar oförskämt stor nytta av läget. I vårt system är det en myndighet som beslutar hur många apotek det får finnas i ett område, till vilket pris läkemedel säljs och vilka apotekare som får tillstånd. Alla sökande får inte öppna apotek trots att de uppfyller de stränga kriterierna, och apoteken konkurrerar inte med varandra om priser. 

Det betyder utan vidare högre kostnader och sämre tillgång till läkemedel. Konkurrensbegränsningarna är ett hinder för effektivare läkemedelsdistribution och större kostnadsbesparingar. Ari Hyytinen, professor i ekonomi vid Jyväskylä universitet, har gjort bedömningen att apoteken på grund av den stränga regleringen årligen får 90–100 miljoner euro i extra vinst.  

En översyn av apotekssystemet kan ge staten minst lika stora besparingar som regeringens nedskärningar av läkemedels- och reseersättningarna. 

Läkemedelspriserna skulle sannolikt sjunka om vi avskaffar bestämmelserna om antalet apotek och inför pristak. Då skulle apoteken konkurrera med varandra om priser, kvalitet och läge. En reform av apotekssystemet kan alltså ge de eftersträvade besparingarna och höjningarna av patienternas andelar av utgifterna kan återtas. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 30 

40. Pensioner 

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar (förslagsanslag) 

I propositionen föreslås en lag om indexjustering för 2017 av folkpensionen och vissa andra förmåner. Den innebär att folkpensionsindex inte höjs enligt den permanenta lagstiftningen, utan fryses på samma nivå som i år. Därutöver sänks folkpensionsindex med 0,85 procent. 

Ändringen skulle i stor omfattning gälla låginkomsttagare i Finland. Frysningen av indexet ska gälla folkpensioner, garantipension och övriga förmåner som ses över enligt folkpensionsindexet eller i övrigt är kopplade till folkpensionen. Bland de övriga förmånerna märks handikappförmåner, fronttillägg, grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetsmarknadsstödet och barnhöjningen. Ändringen ska också gälla kriterierna för förmåner bundna till folkpensionsindex och vissa belopp, bland annat gränsen för den årliga självrisken vid läkemedelsersättningar. 

Den föreslagna ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Det handlar således om en bestående försämring i låginkomsttagarnas vardag. 

De gröna anser att regeringens indexnedskärning saknar hållbara grunder och inte bör accepteras. Vi anser att det varken är hållbart eller skäligt med indexbesparingar som drabbar särskilt barnfamiljer, arbetslösa, pensionärer, studerande, personer med funktionsnedsättning, värnpliktiga och sjuka finländare samtidigt som regeringen driver på ett konkurrenskraftsavtal som gynnar höginkomsttagarna och miljöförorenande verksamhet föreslås få nya skattestöd. Åtgärderna försvagar låginkomsttagarnas köpkraft vilket försvagar inhemska efterfrågan och tillväxtutsikterna för inhemska företag.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande:  

Reservationens förslag till uttalande 31 

60. (33.60, delvis) Av kommunerna anordnad social- och hälsovård 

52. Statlig finansiering av utgifterna för skyddshemsverksamhet (reservationsanslag 2 år) 

Finland har ratificerat Istanbulavtalet som förpliktar att ingripa mer effektivt i diskriminering och våld mot kvinnor. I Finland har var tredje kvinna upplevt våld eller hot om våld i parrelationen. Våld i hemmet är ett hot inte bara mot kvinnor utan också mot många män. Förutom mänskligt lidande orsakar våld mot kvinnor kostnader på över 2 miljarder euro årligen enligt uppgifter från Europeiska jämställdhetsinstitutet. 

Skyddshemmen erbjuder skydd och krishjälp för de som inte kan vistas i sina hem på grund av omedelbart våld eller hot om våld. Alla som söker hjälp i en sådan situation bör få det så snabbt som möjligt, för bara på så sätt kan man effektivt bryta en våldsspiral. 

Antalet skyddshemsplatser i Finland motsvarar inte Europarådets rekommendation och inte heller det verkliga behovet. Enligt uppskattningar som gjorts av Förbundet för mödra- och skyddshem, Institutet för hälsa och välfärd och Amnesty tvingades man under 2015 avvisa 1 200—-2 000 hjälpbehövande personer. Det faktiska antal som inte får plats i ett skyddshem är större för i många fall får inte heller barnen till den hotade personen plats. 

Enligt social- och hälsovårdsministeriets uppskattning är anslagsbehovet minst tre miljoner euro större än vad som regeringen nu föreslår. I synnerhet i storstäderna är behovet av platser akut. Skyddshemsnätet borde täcka in hela landet bättre eftersom långa avstånd kan hindra behövande från att söka hjälp. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 35 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. Miljöförvaltningens omkostnader 

65. Understöd till organisationer och miljövård (reservationsanslag 3 år) 

Under denna regeringsperiod har miljöorganisationernas anslag skurits ned med sammanlagt 270 000 euro. Detta har klart försvårat organisationernas verksamhet och deras arbete för miljöupplysning och fostran i miljöfrågor. 

Organisationerna ökar dialogen i samhället och ger människor påverkansmöjligheter. Organisationernas roll inom miljörådgivningen och när det gäller att följa upp verksamhet och beslut har blivit allt större när miljöförvaltningen har fått minskade resurser och laglighetskontrollen av miljöbeslut i allt högre grad förefaller vara beroende av överklaganden. 

Med hjälp av projektstöd som hittills har beviljats av anslaget har man genomfört högkvalitativ och för hela landet betydelsefull miljöfostran som bland annat har stött arbetet i skolor och daghem för en hållbar utveckling. Projektstöd för miljöfostran har varit ett kostnadseffektiv sätt att främja en ansvarsfull attityd till miljön. 

Vi föreslår således 

10. Miljö- och naturvård 

63. Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år) 

I 2017 års budgetproposition (15.9.2016) föreslår regeringen att utgifterna för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden ska minskas med 20 miljoner euro jämfört med den tidigare ramnivån, från 38 till 18 miljoner euro.  

En sådan nedskärning förstör en stor del av betingelserna för handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (Metso), som bygger på frivillighet och stöds av både markägarna och miljöorganisationerna. Regeringen säger att programgenomförandet fortsätter. Det är ändå oklart hur väl detta kommer att lyckas med mindre än hälften av det tidigare anslaget. Dessutom förhindras genomförandet av det kompletterande programmet för skydd av myrar.  

Regeringen äventyrar skogarnas mångfald när den skär stort i anslagen för anskaffning av naturskyddsområden och samtidigt främjar avverkning i sina spetsprojekt. Finland har åtagit sig att följa FN-konventionen om biologisk mångfald och EU:s strategi för biologisk mångfald, och enligt den ska mångfalden inte längre minska från och med år 2020. Metso och myrskyddsprogrammet har hört till de viktigaste inslagen när det gäller att hålla dessa åtaganden.  

Vi föreslår således 

20. Samhällen, byggande och boende 

60. Överföring till statens bostadsfond 

I budgetpropositionen föreslår regeringen att det ska betalas ett tidsbundet startbidrag på högst 10 000 euro per bostad för byggande av hyresbostäder som omfattas av MBT-avtalet för Helsingforsregionen och som genomförs med hjälp av långvarigt räntestöd (lag 688/2001). 

I Helsingforsregionen råder det stor brist på hyresbostäder till skäligt pris. Räntestödet är i praktiken det enda redskapet som verkligen genererar bostäder till skäligt pris. För att sätta fart på bostadsproduktion med detta räntestöd och för att öka träbyggandet borde stödet höjas till 15 000 euro per bostad vid träbyggande. 

Vi har mycket skog i landet och därför är träbyggande ett naturligt alternativ. Om vi får fart på träbyggandet öppnas nya möjligheter till export och sysselsättning. I programmet för byggande i trä ställer arbets- och näringsministeriet som mål att höja andelen träbyggande inom byggandet av nya höghus från 1 procent till 10 procent. Genom förhöjt stöd kan vi snabba upp tillkomsten av ett behövligt anknytande kompetensnätverk inom skogsindustri och träbyggande. Stödet ska vara temporärt och snedvrider därför inte marknaden i någon betydande grad. 

Träbyggande ingår också som ett viktigt element i hållbar bioekonomi, där virkesråvaran ska användas för så långvariga ändamål som möjligt för att det ska vara hållbart med tanke på klimatet. Träbyggande lämnar dessutom minsta möjliga kolavtryck. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 32 

INKOMSTPOSTER 

Avdelning 11 

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR 

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet 

01. Skatt på förvärvs- och kapitalinkomster 

Centralorganisationerna på arbetsmarknaden godkände konkurrenskraftsavtalet. För att stödja förhandlingarna meddelade regeringen att den tänker lindra inkomstbeskattningen. Regeringen sänker inkomstskatten i alla inkomstklasser med totalt 515 miljoner euro. 

Regeringens skattelättnader korrigerar inte inkomstfördelningen och kompenserar inte Konkurrenskraftsavtalets effekter på ett rättvist sätt. En stor del av skattelättnaderna riktas till hög- och medelinkomsttagarna medan exempelvis pensionärernas och förmånstagarnas faktiska köpkraft rentav försämras. 

Konkurrenskraftsavtalet skulle kräva skattelättnader som i högre grad gynnar låg- och medelinkomsttagarna. 

Av skattelättnadens totalbelopp används bara 18 miljoner till att höja grundavdraget i kommunalbeskattningen. Grundavdragets maximibelopp höjs bara från 3 020 euro till 3 060 euro. 

En rättvisare ekonomisk politik skulle kräva en betydligt större höjning av grundavdraget. Avdraget görs efter andra avdrag och gäller utöver löneinkomster också förmåner och pensioner. En höjning av avdraget skulle därför vara ett bra sätt att minska fattigdomen och inkomstklyftorna. En höjning av maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget lindrar beskattningen av i synnerhet små- och medelinkomsttagare. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 33 

I dag beskattas utdelning från icke-noterade företag ganska lindrigt upp till en viss gräns. Gränsen går vid 150 000 euro om gränsen för avkastningsgraden (8%) tillåter det. 

Vår nuvarande beskattning av utdelning gör att resurser tas bort från materiella och immateriella reella investeringar med relevans för företagens operativa verksamhet och i stället används på värdepapper och investeringstillgångar som inte utsätts för förslitning. Den lindriga beskattningen på utdelning medverkar också till att öka inkomstklyftorna. 

Vi föreslår att gränsen i euro sänks till 60 000 euro och avkastningsgraden till 4 procent, vilket bättre motsvarar gränsen för så kallad normal avkastning. Med strängare beskattning av utdelning från icke-noterade bolag blir det dessutom olönsammare att omvandla förvärvsinkomster till utdelningsinkomster.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 34 

Regeringen ökar statens skatteintäkter genom att minska rätten att dra av ränta på bostadslån. Enligt budgetpropositionen skulle räntorna på bostadslån som 2017 tagits för förvärv av egen bostad vara avdragbara upp till 45 procent. 

Rätten att göra ränteavdrag förvränger bostadsmarknaden eftersom den uppmuntrar till att ta lån. Att avstå från avdragsrätten skulle stödja målet att förtydliga beskattningen. 

Regeringen har för avsikt att införa en moderat minskning av avdragsrätten men nu när räntorna är så låga kunde man agera med en snabbare tidtabell så att avdragsrätten redan 2017 skulle sänkas till 30 procent. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 35 

Arbetsgivaren kan betala ut ersättning till en arbetstagare som reser till och från jobbet med egen bil. Ersättningen är skattefri och beloppet läggs årligen fast av Skatteförvaltningen. I år uppgår basbeloppet till 0,43 euro per kilometer. 

Anställda måste kompenseras för sina resor till jobbet, men den nuvarande ersättningsnivån är dock förknippad med en tydlig överkompensation. Med andra ord är ersättningarna högre än de verkliga kostnaderna för att använda egen bil. 

Överkompensation uppstår av flera anledningar. För det första beaktas det i uträkningen av ersättningar inte alls hur stor andel som är privata resor och de står för en stor del av antalet kilometer. För det andra ersätts inköp av egen bil också efter att de fasta kostnaderna i snitt har ersatts. För det tredje kan man med fog påstå att de fasta kostnaderna har uppskattats ganska högt när utgångspunkten är medelpriset på sålda nybilar och det är nästan 30 000 euro. 

Årligen betalas det ut något över en miljard euro i skattefria kilometerersättningar. Också efter justeringarna återstår det ca 120 miljoner euro i överkompensationer och i det beloppet ingår inte alla element såsom det relativt höga anskaffningspriset. 

Vi föreslår att såväl kompensationsnivån som hela modellen justeras så att kompensationen ersätter alla löpande kostnader för användning av bil men att bara en del av anskaffningspriset kompenseras.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 36 

Arbetstagare har rätt att göra avdrag i beskattningen på kostnader för resor som beror på arbetet. Självrisken för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är 750 euro om året och avdraget är högst 7 000 euro om året. 

Avdraget sänker skattegraden och därmed också den beskattningsbara inkomsten. Nettoeffekten för inkomsterna till stat och kommuner var 630 miljoner euro 2013, säger miljöministeriet i en rapport om skadliga stöd. 

Avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats betalas enligt billigaste möjliga färdsätt, men i verkligheten handlar det om ett klart stöd till persontrafiken. Ungefär 80 procent av avdragen styrs till privatbilisterna. I motsats till den allmänna uppfattningen är privatbilismens andel av avdragen särskilt stor i de stora tillväxtcentrumens kranskommuner. 

Det nuvarande avdragssystemet leder till ökad trafik eftersom det är ett indirekt incitament till att flytta längre bort från arbetsplatsen. Det finns många orsaker till att markanvändningen splittras men avdraget är ett av dem. Avdraget kan därför betraktas som ett miljöskadligt stöd, även om det också kan anses motiverat. 

Målet på längre sikt måste vara att övergå till ett mindre byråkratiskt, kilometerbaserat system som ligger i linje med klimatpolitiken. Grunden för avdraget borde vara avståndet till arbetsplatsen. Avdragets storlek kunde också påverkas av huruvida det finns kollektivtrafik på orten. Avdraget skulle då vara större på landsbygden är i städer. Inemot 800 000 personer berörs av avdragen och de har stor betydelse för mångas ekonomi. Därför måste justeringen vara moderat. Vi föreslår att avdragsnivån i det här skedet sänks så att självrisken höjs från 750 euro till 900 euro medan maximibeloppet sänks till 6 000 euro. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 37 

Det företagaravdrag på fem procent som regeringen föreslår är avsett att stödja företagande och ge personföretag fördelar som motsvarar den tidigare sänkningen av samfundsskatten. En stor del av små- och mikroföretagen är personföretag och står i en nyckelställning när det gäller att stärka sysselsättningen. 

Nackdelen med ett jämnt, schablonmässigt företagaravdrag är att nyttan koncentreras hos stora och framgångsrika personföretag, exempelvis apotek, juridiska byråer och motsvarande. 

För att jämna ut effekterna på inkomstfördelningen föreslår de gröna därför att företagaravdrag beviljas vid inkomster på högst 50 000 euro. Alla personföretag kan alltså göra avdraget upp till den gränsen, men på inkomster över 50 000 euro beviljas inte längre företagaravdraget på 5 procent. Det skulle eliminera nyttan av avdraget för de mest framgångsrika företagen, men den sporrande effekten skulle kvarstå oförändrad för övriga företag. Enligt beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst skulle den här modellen öka skatteinkomsterna med cirka 23 miljoner euro. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 38 

02. Samfundsskatten 

Den svarta ekonomin minskar skatteinflödet och undergräver samhällets förmåga att tillförsäkra oss alla basservice och välfärdsstaten. Företag som kringgår skatter får orättvisa konkurrensfördelar. De som tvingas bära upp välfärdssamhället är de vanliga människorna och de små och medelstora företagen som inte har möjligheter eller vilja till skattearrangemang. 

EU-länderna väntas förlora upp till 1 000 miljarder euro per år på grund av svart ekonomi och skattesmitning. Det här är mer än ländernas hälso- och sjukvårdsbudgetar sammanlagt. I Finland omfattar den svarta ekonomin 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar mer än fem procent av bruttonationalprodukten. 

Vi gröna tror på att en målmedveten bekämpning av svart ekonomi kan ge större fördelar än vad regeringen eftersträvar. Att bekämpa svart ekonomi lönar sig eftersom de pengar som placeras i det kommer mångfaldigt tillbaka. 

Vi föreslår således 

04. Arvs- och gåvoskatten 

Riksdagen föreslår att skalan för arvs- och gåvoskatt ändras och att ändringen 2017 har en skatteintäktsminskande effekt på 25 miljoner euro. Till arvs- och gåvobeskattningen hänför sig 15 olika skattestöd, av vilka beloppet av skattelättnaden i samband med generationsväxling i företag, som är det mest betydelsefulla skattestödet, beräknas vara ca 141 miljoner euro 2017. 

Generationsväxlingar får således redan nu stöd genom betydande skatteförmåner och dessa förmåner kan inte anses obetydliga. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 39 

08. Punktskatter 

05. Punktskatt på läskedrycker 

Regeringen avstår från punktskatten på sötsaker och glass eftersom den misstänker att skatten strider mot EU:s bestämmelser. Kommissionen har inofficiellt meddelat att den nuvarande skatten eventuellt innehåller statsstöd eftersom den inte bemöter likartade produkter på samma sätt. 

Men det finns goda grunder för skatten och den borde inte slopas utan en ersättande skatt. Den nuvarande punktskatten på sötsaker och glass bör hållas i kraft under 2017. Nästa år bör man bereda införandet av en ny skatt som baserar sig på sockermängden.  

En övergång från skatt på sötsaker till en mer omfattande sockerskatt blir möjligt i slutet av året när EU-direktivet om förpackningspåskrifter och tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna träder i kraft, vilket innebär att sockermängden måste uppges.  

Att ändra sötsaksskatten till en sockerskatt lägger grunden för en hälsobaserad skatt som bidrar till att motverka våra folksjukdomar. Vid beredningen måste det noteras att det finns naturligt socker i vissa matvaror som rekommenderas av hälsoskäl, däribland frukt och bär.  

Också Evira och Institutet för hälsa och välfärd förordar en hälsobaserad sockerskatt, eftersom den skulle gynna folkhälsan. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 40 

07. Energiskatter 

Dieselbränsle beskattas lindrigare än motorbensin. Där ingår ett skattestöd på totalt cirka 767 miljoner euro. I fråga om persontrafiken skärs skattestödet bort med hjälp av drivkraftsskatten, som ingår i fordonsbeskattningen. 

För att bekämpa klimatförändringen och i synnerhet för att genomföra Parisavtalet måste alla metoder för att minska koldioxidutsläppen tas i bruk. En minskning av skattestödet för dieselbränsle gynnar klimatmålen och stärker dessutom statsfinanserna. 

Diesel används inte bara i tung godstrafik och kollektivtrafik utan också i personbilstrafik. De gröna föreslog i en budgetmotion att personbilstrafiken ska kompenseras för det minskade skattestödet för diesel genom en sänkning av drivkraftsskatten. 

I tung godstrafik förorsakar minskningen av skattestödet för diesel en lindrig ökning av transportkostnaderna. Samtidigt är det här också en orsak till att försöka ta fram alternativa drivmedel för den tunga godstrafiken, såsom flytande natur- eller biogas. Tekniken för detta kan ännu inte tas i bruk i stor skala, men att minska skattestödet skulle försnabba utvecklingen av alternativa bränsletekniker. Å andra sidan förbättrar minskningen av skattestödet för diesel järnvägstransporternas konkurrenskraft mot vägtrafiken. 

Inom kollektivtrafiken — särskilt inom stadsregionerna — finns det redan alternativ. Det finns gasbussar på marknaden, och elbussarna kommer stort. Att minska skattestödet för diesel förbättrar incitamenten och försnabbar övergången till alternativa miljövänliga bussar.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 41 

regeringen föreslår att den el som förbrukas vid gruvdrift och utvinning av mineraler återförs från den högre elskatteklass I till industrins lägre elskatteklass II från och med ingången av 2017. Det är egendomligt att det för gruvor föreslås separat sänkta elskattesatser. 

Gruvdrift och utvinning av mineraler är mycket energiintensivt och en ytterst förorenande industri. Att sänka gruvornas elskatt minskar gruvindustrins elräkning med statens stöd. När klimatet blir varmare och när statens finanser är strama är detta en ohållbar ekvation. 

Sänkningen av gruvornas elskatt kopplas som en del till en mer omfattande skattedebatt om hur mycket och vad vi ska beskatta. Däremot är det hållbart att skärpa beskattningen av konsumtion och skador och lindra beskattningen av arbete och utkomst. 

I stället för skattelättnader för gruvorna bör vi snarare införa en gruvskatt. Det skulle vara ett slags mineralutvinningsskatt som kunde fonderas i likhet med Norges oljefond. Medlen ska användas till förmån för kommunerna i gruvområden och för staten. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 42 

Nedskärningarna i utbildningen bör ersättas genom att skära ner miljöskadliga stöd. Det finns 11 skattestöd som riktas enbart till energiskatteinkomster och deras totala belopp överstiger två miljarder euro. 

Det tills vidare mest betydande av skattestöden under energiskattemomentet är att bränsle för arbetsmaskiner beskattas under normen. Skattestödet uppstår av att vissa arbetsmaskiner har getts rätt att köra på lätt brännolja, som beskattas lindrigare än diesel. Lätt brännolja används bland annat i dieselmotordrivna rörliga arbetsmaskiner och jord- och skogsbruksmaskiner. 

År 2017 beräknas detta skattestöd uppgå till 451 miljoner euro. Vi föreslår att skattestödet skärs ner med en knapp fjärdedel. Tekniskt kan detta genomföras exempelvis så att de som använder lätt brännolja övergår till att använda diesel, men en del av skatten återbärs till dem i samband med beskattningen. Ett motsvarande återbäringssystem har skapats exempelvis för jordbruksföretag. 

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 43 

Skattestödet för torv har ökats genom att sänka beskattningen av torv från 4,9 euro/MWh först till 3,40 euro/MWh 2015 och ytterligare till 1,9 euro/MWh 2016, vilket uppmuntrar till att öka användningen av torv, som ger höga koldioxidutsläpp, som bränsle särskilt vid kraftvärmeproduktion. I samma sammanhang har stödet för energiåtervinning av skogsflis höjts för att prisförhållandet mellan torv och flis inte ska förändras. Dessa insatser har sammantaget försvagat statsfinanserna med cirka 20 miljoner euro. 

De gröna föreslår att skattestödet för torv ska minskas genom att skatten återförs till nivån 3,4 euro/MWh. De gröna har lämnat en separat budgetmotion för en analog sänkning av skattestödet för skogsflis. 

Enligt gjorda bedömningar är skattestödet för torv jämfört med jämförbara bränslen för närvarande i storleksklassen 140 miljoner euro per år. Men detta för miljön skadliga skattestöd kan ändå inte slopas helt med en gång eftersom det i sin tur skulle locka till användning av stenkol och andra fossila importbränslen i stället för bränntorv och även skogsflis. 

För att bekämpa klimatförändringen och i synnerhet för att genomföra Parisavtalet måste alla metoder för att minska koldioxidutsläppen tas i bruk. Att minska skattestödet för torv stöder uppnåendet av klimatmålen och förbättrar dessutom läget för statsfinanserna.  

Vi föreslår således att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 44 

ANSLAG 

Huvudtitel 23 

STATSRÅDETS KANSLI 

10. Ägarstyrningen 

Utvecklingsbolag och försäljningen av statens ägande 

Regeringen kommer att göra stora ändringar i statens ägarpolitik. I den nya linjen ingår att statsägandet minskar i bolag som staten nu äger helt eller delvis. För detta ändamål skapas en ny typ av ”utvecklingsbolag”. 

Staten är ensam ägare, majoritetsägare, betydande minoritetsägare eller indirekt ägare i 64 aktiebolag av vilka 15 är börsbolag. Börsbolagsinnehavens sammanräknade marknadsvärde är drygt 18 miljarder euro. Staten har åren 2007—2015 fått utdelning och kapitalåterbäringar för sina bolag till ett sammanlagt värde av cirka 10,5 miljarder euro och under samma tid uppgår inkomsterna för försäljning av aktier till sammanlagt cirka 4,6 miljarder euro. 

I utvecklingsbolagets (Vake Oy) direkta ägo övergår i det första skedet statligt innehav för 2,4 miljarder euro i nio företag för vilka staten har fått cirka 72 miljoner euro i utdelning per år. Utvecklingsbolaget har motiverats med att det inom fastslagna gränser kan föra företagstransaktioner och företagsarrangemang friare än nu. På så sätt kan offentligt kapital effektivare sättas in för att skapa ny ekonomisk verksamhet. Regeringen har inte motiverat vilka ägarpolitiska åtgärder utvecklingsbolaget möjliggör som statsrådet inte redan nu kan vidta inom ramen för riksdagens mandat. Men utvecklingsbolagets inkomstflöden skulle vara utanför statens budgetekonomi vilket kan anses innebära att riksdagens budgetmakt inskränks. 

Risken är att arrangemanget med utvecklingsbolaget är ett steg i ett utvecklingsförlopp där staten av ideologiska skäl säljer fler strategiskt viktiga och/eller ekonomiskt rationella innehav än vad som vore motiverat. 

Finansieringen av Terrafame och Talvivaara 

Oklarheten i ägarpolitiken ökas av att samtidigt som regeringen har uppgett sig vilja minska statens innehav i strategiskt mindre viktiga bolag, är den redo att i nästa års budget åter bevilja mer pengar till Terrafames förlustbringande gruvdrift i Sotkamo. Riksdagen förutsätts ta ställning till Terrafames kapitaliseringar i nästa års budget utifrån otillräcklig information.  

Hittills har statliga medel placerats i Talvivaara och Terrafame till ett värde av sammanlagt 800 miljoner euro.  

Regeringen har motiverat den nya kapitaliseringen bland annat med att bolagets kassaflöde blir positivt 2018. Men kassaflödet berättar inte tillräckligt om gruvans lönsamhet ens på kort sikt för att inte tala om långsiktig lönsamhet. Därför måste riksdagen få mer information som underlag för sin placering.  

Statsbolagens skatteansvar 

Till ägarpolitikens viktiga uppgifter hör också att agera som föregångare som socialt, ekologiskt och ekonomiskt ansvarsfull ägare. Staten kan genom sitt eget exempel sända starka signaler till marknaden, signaler som kan förändra tillvägagångssätten i större utsträckning. 

Ur denna synvinkel är det problematiskt att den statliga ägaren inte har varit villig att främja statsbolagens offentliga land-för-land-rapport trots att saken fastställdes redan 2014 och trots att målet åter bekräftades i det ägarpolitiska principbeslutet i våras, där samhällsansvaret definieras som ”en grundläggande värdering för varje statsbolag”. 

Land-för-land-rapporten om bokslutet, som ger en heltäckande specifikation av olika nyckeltal, anses vara ett av de främsta sätten att ingripa i krackelerande skattebas, konstgjord överföring av vinster och aggressiv skatteplanering. Det ger myndigheter, medborgare och medier möjlighet att bedöma om internationellt verksamma bolag redovisar sina vinster i olika länder enligt faktisk värdeökning och om de betalar skatt vederbörligen i respektive länder. 

Tills vidare har dock inte ett enda statsbolag med verksamhet i stater med låg beskattning i sitt offentliga bokslut rapporterat om sin verksamhet i fråga om dessa länder. Det huvudsakliga problemet är att anvisningarna för statsrådets kansli i dag ger företagen fria händer att bedöma vilka uppgifter de anser värda att rapportera. Då kan de utesluta precis de uppgifter som är viktigast för att bedöma om det handlar om ansvarsfull eller aggressiv skattebetalning.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 26 

Reservationens förslag till uttalande 27 

Reservationens förslag till uttalande 28 

Huvudtitel 24 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

Finland är inget vakuum som är separat från den övriga världen. Vi är beroende av vad som sker omkring oss och genom egna val påverkar vi i vilken riktning världen utvecklas. Finland bör ta sitt ansvar och främja en positiv utveckling också utanför våra gränser. 

Genom utvecklingssamarbetet bidrar vi till att motarbeta fattigdom, förbättra de mänskliga rättigheterna, främja demokratin, förebygga konflikter och dämpa klimatförändringens negativa effekter. Finlands utvecklingssamarbete har bedömts vara ytterst resultatbringande och inflytelserik. 

Att kriget i Syrien har utvidgats till en regional konflikt har gett upphov till en av de största humanitära kriserna i historien. Klimatförändringen har förorsakat översvämningar, extrem torka och näringsbrist. De här problemen försvåras år för år. Flyktingsituationen, fattigdomen, hungern och kaoset tilltar.  

I detta läge är nedkörningen av utvecklingssamarbetet oansvarigt, i strid med Finlands grundläggande värderingar och med avseende på våra utrikespolitiska mål inkonsekvent. Ändå har regeringen Sipilä skurit ner utvecklingssamarbetet med hård hand. 

Fjolårets plötsliga och illa förberedda nedskärningar på 400 miljoner euro har lett till att flera framgångsrika projekt har upphört i förtid, berört hundratusentals förmånstagare och försvagat Finlands internationella rykte. Samtidigt har vi lösgjort oss från den nordiska värdegemenskapen. I de övriga nordiska länderna är det en självklarhet att bekämpningen av fattigdomen i världen är en skyldighet också för de rika länderna. 

Också utvecklingssamarbetets kvalitet, fokusområden och arbetssätt håller på att förändras snabbt. Allt mer uppmärksamhet och resurser ägnas nu olika projekt på den privata sektorn medan de traditionella arbetssättens andel krymps. Den privata sektorns utveckling är viktig. Ändå bör det uppmärksammas att det på den privata sektorns projekt tillämpas etablerade standarder med anknytning till utvecklingssamarbetets öppenhet och resultat, att det handlar om en genuint förmånstagarorienterad verksamhet och inte exportstöd maskerat till utvecklingssamarbete och att stödet till de minst utvecklade länderna och de allra fattigaste människorna inte minskar när resurser riktas mer marknadsdrivet.  

Vi föreslår således 

Reservationens förslag till uttalande 29 

Reservationens förslag till uttalande 30 

Reservationens förslag till uttalande 31 

88. Höjning av Finnfunds (Fonden för industriellt samarbete) kapital (reservationsanslag 3 år)  

Samtidigt som det egentliga utvecklingssamarbetet har skurits ner, har kapitalet för utvecklingsfinansieringsinstitutionen Finnfund ökats betydligt. För innevarande år höjdes Finnfunds kapital med 100 miljoner euro trots att institutionens själv hade begärt betydligt mindre och trots att det har förekommit brister i fråga om placeringsobjekt, insyn och principer. För nästa år ska regeringen styra ytterligare 10 miljoner euro till Finnfund.  

Offentliga utvecklingsfinansieringsinstitutioner som Finnfund har sin givna plats och uppgift, men i nuläget kan ny kapitalisering inte anses befogat.  

Vi föreslår således 

89. Finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet (reservationsanslag 3 år) 

Regeringen tänker avsätta 130 miljoner euro för ”finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet”. Hur de här pengarna ska användas, avsättas, följas upp och hur konsekvenserna ska granskas finns det mycket lite information om. Det är således oklart om finansplaceringarna kommer att användas i överensstämmelse med Finlands mål och principer för utvecklingssamarbetet.  

Det är problematiskt med avseende på demokrati och god förvaltningssed att riksdagen i samband med behandlingen av budgeten för 2017 ger sitt godkännande för ett så stort anslag på basis av bristfällig information. 

När anslagen för egentligt utvecklingssamarbete är osedvanligt små innebär en stark ökning av finansplaceringarna att åtgärder på marknadsmässiga villkor och de finansiella institutens relativa andel i utvecklingssamarbetet betonas markant. 

På grundval av det ovanstående föreslår vi att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 32 

Huvudtitel 25 

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Svart ekonomi, ekonomisk brottslighet och skatteflykt förorsakar en dryg räkning för de offentliga finanserna och utgör ett väldigt strukturellt problem.  

Den svarta ekonomin har i olika utredningar bedömts motsvara 5—14 procent av Finlands bruttonationalprodukt. Följden blir ett avsevärt skattefel. Att täta läckorna i skattebasen och bromsa upp skatteflykten skulle lyfta upp de offentliga finansernas finansiella ställning, effektivisera marknadsmekanismens funktion och förbättra konkurrensläget för ärliga och små företag. 

Under de senaste åren har arbetet mot svart ekonomi effektiviserats, och satsningarna har betalat sig själv tillbaka många gånger om. Men ändå finns det många funktioner nationellt och inom EU där svart ekonomi och skatteflykt kunde motarbetas effektivare än nu.  

Med avseende på inhemsk bekämpning av svart ekonomi och ekonomisk brottslighet är det viktigt att trygga tillräckliga myndighetsresurser och att underlätta samarbetet mellan myndigheterna. Tyvärr har satsningarna på bekämpningen av svart ekonomi som helhet börjat minska och är otillräckliga också i den budgetproposition som nu behandlas. Statsrådets strategi och åtgärdsprogram mot svart ekonomi från 2016 innehåller med avvikelse från det tidigare programmet inte några betydande resurssatsningar. 

För att bekämpningen av ekonomisk brottslighet ska vara effektiv måste anslagen höjas för skatteförvaltningen, polisen, åklagarväsendet, domstolarna och utsökningsväsendet och konkursbevakningen. 

10. Domstolar och rättshjälp 

03. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år) 

Ärendebalansen och de allt längre behandlingstiderna är ett stort problem, i synnerhet i de större allmänna domstolarna. På grund av besvär som gäller asylansökningar är en anhopning av ärenden att vänta också vid Helsingfors förvaltningsdomstol eller eventuellt vid flera förvaltningsdomstolar, om regeringens planer på att sprida på handläggningen av besvären genomförs. De allmänna domstolarna belastas extra mycket av stora rättegångar om ekonomiska brott.  

De föreslagna större resurserna skulle främja avarbetningen av ärendebalansen och göra rättegångarna kortare. 

Vi föreslår således 

20. Betalningsstörningar, utsökning och konkursbevakning 

01. Utsökningsväsendets och konkursbevakningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

En effektiv verksamhet med tillräcklig resurstilldelning vid utsökningsväsendet och konkursbevakningen bidrar till att förhindra ekonomisk brottslighet och svart ekonomi.  

Vi föreslår således 

30. Åklagarna 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Åklagarväsendet har framgångsrikt bekämpat svart ekonomi. Under de senaste åren har den ekonomiska vinning av brott som konfiskerats till staten i de straffprocesser om svart ekonomi som ekobrottsåklagarna drivit uppgått till cirka etthundra miljoner euro per år. Förhållandet mellan input och output är således synnerligen bra från statsfinansiell synpunkt.  

I praktiken handlar det om grova skatte-, gäldenärs- och bokföringsbrott, där ekobrottsutredningens genomslag i hög grad beror på hur bra åklagarväsendet förmår sköta de ärenden som kommer till handläggning. En tilläggsfinansiering för åklagarväsendet för bekämpning av svart ekonomi skulle stärka förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret och innebära extra inkomster till staten. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 26 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Polisväsendet 

01. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi 

Svart ekonomi, ekonomisk brottslighet och skatteflykt förorsakar en dryg räkning för de offentliga finanserna och utgör ett väldigt strukturellt problem. Den svarta ekonomin har i olika utredningar bedömts motsvara 5—14 procent av Finlands bruttonationalprodukt. Följden blir ett avsevärt skattefel.  

Att täta läckorna i skattebasen och bromsa upp skatteflykten skulle lyfta upp de offentliga finansernas finansiella ställning, effektivisera marknadsmekanismens funktion och förbättra konkurrensläget för ärliga och små företag. Bekämpningen av grå ekonomi har gett staten mångdubbla inkomster i relation till de resurser som satsats.  

Med avseende på bekämpning av svart ekonomi och ekonomisk brottslighet är det viktigt att trygga tillräckliga myndighetsresurser och att underlätta samarbetet mellan myndigheterna. Tyvärr har satsningarna på bekämpningen av svart ekonomi som helhet börjat minska och är otillräckliga också i den budgetproposition som nu behandlas.  

Tidigare innehöll polisens anslag ett separat moment för att bekämpa ekonomisk brottslighet och svart ekonomi. I 2016 års budget uppgick det till 6,4 miljoner euro. Med den extra finansieringen har myndigheterna tills vidare kunnat hålla åtgärderna mot den svarta sektorn på en relativt bra nivå trots sparbetingen i övrigt. Nu är det separata momentet struket.  

De extra medlen för polisen (2017: 5 miljoner euro, 2018 ja 2019: 10 miljoner euro) är öronmärkta dels för bekämpning av svart ekonomi och dels för automatisk trafikövervakning. Resurserna för att bekämpa svart ekonomi håller alltså tydligt på att minska. Dessutom bör det noteras att merparten av resurserna för att bekämpa svart ekonomi kommer ur polisens basfinansiering som också under de kommande åren kommer att skäras ner betydligt. Det kan inte undgå att synas också i bekämpningen av svart ekonomi. 

Övervakningen av tung trafik 

Att lägga ner rörliga polisen var en felbedömning. I fjol ökade antalet trafikolyckor med dödlig utgång kraftigt. De var mer än 40 fler än 2014. Dessutom har organisationer inom trafikbranschen och polisen uppgett att övervakningen av tung trafik på vägarna i Finland har minskat sedan rörliga polisen drogs in. Poliser som är specialiserade på trafik och trafikövervakning har en yrkesskicklighet som inte kan förutsättas hos lokalpolisen. Det kräver exempelvis yrkesskicklighet att övervaka förarnas körtider och viloperioder. Det måste finnas tillräckligt med myndigheter i trafiken som kan kontrollera färdskrivare.  

För närvarande ska paketbilar och långtradare alltid ha med trafiktillstånd, transporttillstånd, förartillstånd och fraktsedel. De ska kunna visas antingen på papper eller elektroniskt om polisen eller tullen frågar efter dem. Bestämmelsernas syfte är att säkerställa att transporterna är lagliga och i överensstämmelse med bestämmelserna om cabotage. Nu har kraven strukits ur propositionen. Finländska vägar trafikeras av utländska långtradare vars skick och gods inte motsvarar kraven i finländsk lag. Till råga på allt har övervakningen av transporterna överförts från polisen och Tullen till Trafi. Trafi har inte tillräckligt med resurser och erfarenhet för en sådan övervakning.  

Övervakningen av tung trafik kräver specialkompetens och yrkesskicklighet. En separat enhet skulle ha bättre möjligheter till en heltäckande övervakning av tung trafik och även cabotagetrafik. För närvarande räcker polisens resurser inte till för att övervaka den tunga trafiken med tillräcklig täckning. Att inrätta en separat övervakningsenhet skulle öka säkerheten för all trafik på Finlands landsvägar.  

Vi föreslår således 

20. Gränsbevakningsväsendet 

01. Gränsbevakningsväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

I likhet med andra aktörer inom området inre säkerhet har Gränsbevakningsväsendet på senare tid varit tvunget att se över sina administrativa strukturer med hård hand och anpassa verksamheten till den trånga ekonomiska ramen, vilket har tvingat gränsbevakningsväsendet att skära ner sin verksamhet. 

Anpassningsåtgärderna riskerar bland annat att inskränka beredskapen vid dåligt väder för helikopterbasen i Åbo. Det finns nämligen planer på att sluta anlita flygledningen och därmed sänka beredskapsnivån. I praktiken går det till så att Gränsbevakningsväsendet slutar köpa flygledning av Finavia och det leder till att flygplatsen i Åbo måste ha nattstängt i fortsättningen. Omställningen kommer att påverka sjöräddningen i skärgården. Under vissa omständigheter och i vissa områden kommer inga sjöräddningsuppdrag att kunna utföras. 

Vi föreslår således 

40. Invandring 

21. Mottagande av flyktingar och asylsökande (förslagsanslag) 

Det finns nu över 65 miljoner flyktingar i världen, fler än någonsin tidigare. Av dem befinner sig 86 procent i utvecklingsländer. Obalansen i ansvarsfördelningen visar sig i flyktingläget i Syrien. Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR har inbördeskriget i Syrien lett till den största humanitära krisen sedan andra världskriget.  

Upp till fem miljoner syrier har tvingats fly till grannländerna. Enbart i Turkiet finns 2,5 miljoner syriska flyktingar. I Libanon, som är ungefär lika stort som Finland, är var femte invånare syrisk flykting. I mitten av 2016 hade regeringarna utlovat mindre än hälften av de medel som biståndsorganisationerna behöver för att hjälpa de syriska flyktingarna. Det är viktigt med extra finansiella resurser, men det finns också ytterst stort behov av att vidarebosätta flyktingar som befinner sig i grannländerna. Nöden och hjälpbehovet begränsar sig inte till Syrien: på andra håll i världen finns miljoner som lider av långvariga konflikter eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna.  

Bristen på lagliga rutter leder till ökad människosmuggling. Genom att skapa lagliga rutter går det också att få bättre kontroll över invandringen och undergräva människosmugglingen. Ett konkret sätt att hjälpa dem som flyr undan krig och förföljelse och de allra mest sårbara människorna är att höja flyktingkvoten.  

Men den förvärrade humanitära krisen har inte inverkat bestående på Finlands kvot. Sedan 2001 har den varit 750 personer per år. Största delen av dem har kommit på grundval av gemensamma avtal i EU. År 2014 och 2015 höjdes flyktingkvoten temporärt med 300 personer. Nu har också denna tillfälliga ökning skurits ner. Exempelvis våra grannländer Sverige och Norge har höjt sina kvoter som redan tidigare var uppenbart högre än i Finland. 

En rad ministrar i regeringen har sagt i offentligheten att det finns möjlighet att höja flyktingkvoten betydligt "bara vi får kontroll över asylsituationen först". Nu har vi kontroll över situationen. År 2016 väntas det komma en tredjedel färre asylsökande än väntat till landet, bara en femtedel av antalet 2015.  

Finland måste reagera på den humanitära krisen genom att öka flyktingkvoten till 2 500 personer. Då måste det till extra pengar också för mottagningsverksamheten.  

Vi föreslår således  

Huvudtitel 28 

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. Förvaltning 

Beredningen av den ekonomiska politiken 

Regeringen bereder de centrala linjedragningarna för Finlands finanspolitik på grundval av finansministeriets kostnads- och konsekvensberäkningar. Finansministeriets prognoser för konsekvenserna av regeringens politiska åtgärder för tillväxt, sysselsättning och andra samhällsverkningar framställs för riksdagen och allmänheten som ett slags sanningar om den kommande utvecklingen utan att de antaganden som prognoserna grundar sig på förklaras. 

Eftersom resultaten av modeller som gäller framtiden i avgörande grad beror på vilka teorier, antaganden och betoningar som ligger bakom, bör regeringen redogöra för dessa grunder utförligt och så tydligt som möjligt i samband med budgetpropositioner. Det skulle öppna för att bedöma regeringens finanspolitiska val och påståenden kritiskt och i relation till olika alternativ. Det skulle också öppna för bättre kvalitet i den politiska debatten. 

Statsborgen för Terrafame Oy 

Regeringen vill åter bevilja ytterligare 100 miljoner euro för Terrafame Oy:s förlustbringande gruvdrift i Sotkamo. Hittills har statliga medel redan placerats i Talvivaara och Terrafame till ett värde av sammanlagt 800 miljoner euro. Utöver kapitaliseringen beviljas Terrafame också en statsborgen på 107 miljoner euro som motsäkerhet för de säkerheter som miljöskyddslagen kräver. 

Regeringen har motiverat den nya kapitaliseringen bland annat med att bolagets kassaflöde blir positivt 2018. Men kassaflödet berättar inte tillräckligt om gruvans lönsamhet ens på kort sikt för att inte tala om långsiktig lönsamhet. 

Det är ytterst problematiskt att riksdagen förutsätts ta ställning till beslutet om kapitalisering och lån för Terrafame och omstart eller nedgörning av fabriken utan att riksdagen har tillgång till tillgänglig information om bolagets affärsverksamhet och miljösituation. I ljuset av den information som finns är det omöjligt att göra en grundad bedömning av bolagets framtidsutsikter. Vi hänvisar i sammanhanget till reservationens förslag till uttalande 26 under huvudtitel 23. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 33 

10. Beskattningen och Tullen 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Skatteförvaltningen intar en central roll både i den inhemska och den gränsöverskridande bekämpningen av ekobrottslighet och svart ekonomi. Satsningar under tidigare år som har lett bland annat till grundandet av en separat enhet för utredning av svart ekonomi och bättre utredning av missbruk i företags internationella internprissättning har återbetalat sig i form av ökade skatteinkomster. Skatteförvaltningen har i Finland unik kompetens i att analysera komplicerade finansieringsarrangemang och skatteplaneringsförfaranden. 

Därför är det beklagligt att statsrådets strategi och åtgärdsprogram mot svart ekonomi 2016 inte innehåller några betydande nya verksamhetsresurser.  

Vi föreslår således  

90. Stöd till kommunerna 

30. Statsandel till kommunerna för ordnande av basservice (förslagsanslag) 

Småbarnspedagogik 

Regeringen Sipilä har försvagat kvaliteten på småbarnspedagogiken genom att öka gruppstorlekarna och begränsa den subjektiva rätten till dagvård till deltid i familjer där en förälder är hemma för att vårda barn, eller är arbetslös.  

Det är en mycket kortsiktig politik. I daghemmet lär sig barnen sociala färdigheter, att uttrycka sig själva och att jobba ihop. Enligt undersökningar jämnar småbarnspedagogik ut olikheter som beror på familjebakgrund och skapar en grund för senare välbefinnande. 

Äldreomsorg 

Det talas mycket om brister i äldreomsorgen. Problemen beror ofta på för lite personal. För mycket jobb försvagar välbefinnandet både för de äldre och för vårdpersonalen.  

Trots den svåra situationen inom äldreomsorgen har regeringen beslutat spara 6,3 miljoner euro nästa år genom att minska personaldimensioneringen i ålderdomshem och serviceboende med heldygnsomsorg. Till följd av skarp kritik drog regeringen i sista stund tillbaka sitt förslag, men tänker försöka kompensera för kostnaderna för den bevarade personaldimensioneringen genom att skära på annat håll. Det antas betyda att pruta på vårdkvaliteten eller personalens behörighetskrav. 

Samma följd får gallringen av uppgifterna i äldreomsorgslagen; genom den eftersträvas besparingar på 6,9 miljoner. Bestämmelsen om ansvarig arbetare stryks i äldreomsorgslagen, alltså den som är specialiserad på äldreomsorg och känner till de äldres individuella livssituation och behov ska bort. Det är de mest utsatta och mest ensamma åldringarna som blir mest lidande. I själva verket sänks alltså kraven på expertis inom äldreomsorg på enheterna, trots att bra kompetens är en förutsättning dels för god vård, dels för gott ledarskap och utveckling av insatserna. Allt detta möjliggör i sin tur verkningsfull och kostnadseffektiv verksamhet.  

Nedskärningen av statsandelar leder till att den totala nedskärningen i de så kallade kostnaderna enligt äldreomsorgslagen uppgår till totalt nästan 53 miljoner euro. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 34 

Reservationens förslag till uttalande 35 

91. Stöd för sysselsättningen och näringslivet 

41. Energiskattestöd (förslagsanslag) 

Finland har olika företags- och näringsstöd för flera miljarder euro. Enligt statsrådets fjolårsutredning delas direkta företagsstöd årligen ut för cirka 1,3 miljarder och skattestöd med konsekvenser för företagens verksamhet för 6 miljarder.  

Många stöd behövs med tanke på att främja den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften eller strukturförändringen. Vissa stödformer kan tjäna andra syften än de samhällsrelaterade. Men alla stöd kan inte motiveras trovärdigt med några som helst argument. Föregående regering identifierade i en undersökning företagsstöd för 850 miljoner euro som ”bromsar strukturförändringen eller som annars är skadliga.” 

Mycket diskussion har förts kring stöd för hundratals miljoner till den energiintensiva industrin. Exempelvis energiskatteåterbäringarna vars värde har mer än tiofaldigats sedan 2011 har inte förbättrat konkurrenskraften enligt en undersökning av Vatt. I stället minskar de incitamenten för att finna lösningar med lägre utsläpp och är också minus för andra offentliga funktioner. Även behovet av det planerade nya kompensationsstödet för utsläppshandeln är i nuläget tvivelaktigt.  

Tänker man på en hållbar strukturförändring och konkurrenskraften i framtiden så är problemet att en stor del av företagsstöden riktas till stora, gamla företag och att de inte motiverar tillräckligt till att utveckla nya lösningar. Stöden till forskning och produktutveckling har skurits ner samtidigt som skattestöden har ökats. 

Systemet med företagsstöd bör förnyas så att det stöder en långsiktig konkurrenskraft i vår samhällsekonomi, en hållbar strukturförändring och sysselsättningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 36 

Huvudtitel 29 

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Ett högkvalitativt, heltäckande och avgiftsfritt utbildningssystem, forskning vid universitet och specialiserade institut samt forskning, utveckling och innovationer inom företagen bildar en helhet som Finlands framgång vilar på. 

Småbarnspedagogiken lägger grunden för de sociala färdigheterna, den grundläggande utbildningen ger eleverna förmåga att lära sig och att tänka, det andra stadiet erbjuder allmänbildning och de grundläggande färdigheter som behövs i arbetslivet och högskoleutbildningen producerar experter. En god utbildning ger förutsättningar för livslångt lärande. 

I sin budgetproposition för 2017 fortsätter regeringen motarbeta utbildningsmålen trots löften i motsatt riktning. Nedskärningarna har redan orsakat ofantliga skador för den utbildningsmässiga jämlikheten och för utbildningens kvalitet och nåbarhet. Det mest förödande draget i regeringens nedskärningar är att de är så slumpmässiga — de vilar inte på någon utbildningspolitisk helhetssyn och inte heller på någon konsekvensbedömning värd namnet.  

Finland behöver en utbildnings- och forskningsstrategi som identifierar relevanta orsakssammanhang. Strategin bör täcka alla utbildningsnivåer från småbarnspedagogiken till högskoleutbildningen och har klar mål och medel för att trygga kvaliteten och rätten till jämlik utbildning. Den måste också ta hänsyn till utbildningens och forskningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen och därigenom för hela  

Vänsterförbundets riksdagsgrupp har föreslagit att nedskärningarna inom utbildningsväsendet återtas. Nästa års nedskärningar inom yrkesutbildningen i kombination med den tidigare skrotningen av ungdomsgarantin leder till att fler hoppar av skolan och marginaliseras. Nedskärningarna inom studiestödet underminerar den lika rätten till utbildning. De nya nedskärningar i högskoleutbildningen som gjorts i namn av konkurrenskraftsavtalet försämrar kvaliteten ytterligare.  

Sammantaget är nedskärningar inom utbildningen en kortsynt politik. Den försvårar också en ökning av sysselsättningen och ekonomisk tillväxt vilket regeringen eftersträvar. Vänsterförbundet vill tillförsäkra var och en en högkvalitativ studiegång från barnträdgård till doktors grad.  

10. (29.10 och 30, delvis) Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet 

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag) 

Grundskolan blir ojämlik. Studieresultaten har sjunkit och skillnaderna har ökat både mellan regioner och mellan könen. Allt färre studerande når minimimålen för grundläggande utbildning och allt fler behöver stödundervisning eller specialstöd. Också skoltrivseln har minskat och elevernas motivation är inte längre på tidigare nivå. Föräldrarnas utbildningsbakgrund inverkar mer än förr på barnens studieresultat i alla ämnen.  

Styrkan i det finländska grundskolesystemet ligger i att var och en oavsett bakgrund har rätt till undervisning av hög kvalitet. Det ger utslag i att befolkningens genomsnittliga kunskapsnivå har varit ovanligt hög internationellt sett. Vi måste hålla fast vid det. Mindre undervisningsgrupper möjliggör individuell undervisning och beaktande av eleverns specialbehov. Också den nya läroplanen betonar individuella studiegångar vilket kräver tillräckligt med undervisningspersonal.  

Då är det oroväckande och beklagligt att regeringen i sin kortsynthet har skurit ner den finansiering som var avsedd för att minska gruppstorlekarna i grundskolorna och förbättra den utbildningsmässiga jämlikheten. Vänsterförbundet vill bryta den negativa spiralen och säkerställa att den finländska grundskolan också framöver är världsbäst.  

Vi föreslår således 

20. (29.20 och 30, delvis) Yrkesutbildning 

30. (29.20.30, 30.31, 32 och 51) Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningens driftskostnader (förslagsanslag) 

Finansieringen för yrkesutbildning skärs ner med 190 miljoner euro nästa år. Besparingen genomförs så att det antal studerande som ligger till grund för finansieringen av den grundläggande yrkesutbildningen blir 12,5 procent lägre än maximiantalet studerande enligt tillstånden att ordna utbildning. Besparingen avsätts i sin helhet för den grundläggande yrkesutbildningen genom att ändra statsandelsprocenten i kommunfinansieringsandelen. 

Kommunerna måste finna besparingar genom att minska antalet studerande och/eller minska personalen.  

Den kalkylerade nedskärningssumman skulle motsvara en minskning på 18 000 nybörjarplatser. De unga som klarar sig mindre bra i grundskolan får då överhuvudtaget inte någon utbildningsplats. Regeringen har i praktiken redan avskaffat ungdomsgarantin. Följden av de här åtgärderna är att en allt större grupp unga tvingas klara sig med grundskolestudier och riskerar marginalisering. 

Av personalminskningen följer åtminstone två saker: grupperna blir större och de studerande får mindre närundervisning. De alltför stora grupperna försvagar inlärningen särskilt i studier som innefattar skapande arbete. Stora grupper är dessutom en säkerhetsrisk. Minskad närundervisning gallrar i arbetsgruppsarbetet. Att ingå i en grupp stöder likväl studierna särskilt i fråga om unga studerande. Det är särskilt viktigt inom utbildningen och integreringen av invandrare. Grupparbete bidrar också i hög grad till att utveckla de sociala färdigheterna.  

I vissa kommuner kommer regeringens planerade besparingar inte att genomföras. Exempelvis Helsingfors stads biträdande statsdirektör för kultursektorn har i offentligheten konstaterat att besparingarna är omöjliga att genomföra när antalet barn och unga ökar. På så sätt förorsakar besparingarna utbildningsmässig ojämlikhet i landet när vissa kommuner genomför dem och vissa inte.  

I en tid då den industriekonomiska omvärlden genomgår stora förändringar är en aktuell yrkesutbildning av hög kvalitet extremt viktig inte bara för de studerande utan för hela Finland.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 37 

33. (29.30.33) Kompetensprogrammet för unga vuxna (förslagsanslag) 

Under den förra regeringsperioden byggde man upp en samhällsgaranti för unga för att motverka ungdomsarbetslöshet, ojämlikhet och marginalisering. Ungdomsgarantin måste genomföras långsiktigt, regionalt heltäckande och med en räckvidd som når ut till alla unga, också unga invandrare. 

Som ett led i ungdomsgarantin har man genomfört kompetensprogrammet för unga vuxna. Personer i åldrarna 20–29 år som bara har gått ut grundskolan har möjligheter att avlägga yrkes- eller specialyrkesexamen alternativt yrkesinriktad grundexamen. De har avlagt yrkes- eller specialyrkesexamen som fristående examen. Förberedande utbildning för fristående examen har getts av läroanstalter och inom läroavtalsutbildning. 

Kompetensprogrammet för unga vuxna har nått övertygande resultat och det borde få en fortsättning. Men regeringen är i färd med att köra ner programmet. I år skars finansieringen ner med 20 miljoner euro. I 2017 års budget avser regeringen att ta bort ytterligare 12,2 miljoner vilket motsvarar en tredjedel av anslagen för kompetensprogrammet för unga vuxna, som redan har naggats i kanterna. 

Alla bör tryggas en möjlighet till en examen på minst andra stadiet. Det är en förutsättning också för att få upp sysselsättningen och förebygga utslagning.  

Vi föreslår således 

40. (29.40 och 30, delvis) Högskoleutbildning och forskning 

50. (29.40.50 och 30.21, delvis) Statlig finansiering av universitetens verksamhet (reservationsanslag 2 år) 

År 2015 ändrades universitetslagen på förslag av regeringen temporärt så att de anslag i budgeten som anvisas 2016—2019 för universitet inte höjs enligt den årliga förhöjningen i kostnadsnivån enligt universitetsindex. Enligt undervisnings- och kulturministeriets kalkyl är effekten för universiteten av att inte höja indexet cirka 15 miljoner euro 2017. Vänsterförbundet motsätter sig indexnedskärningen. 

Men denna så kallade frysning av universitetsindexet är bara en av de nedskärningar som den nuvarande regeringen riktar till universiteten. För i år berövades universitetens basfinansiering permanent 50 miljoner. 

Trots löften om motsatsen håller man också i 2017 års budget på att skära mer när besparingarna som konkurrenskraftsavtalet medför tas bort av dem. Det motiveras med att konkurrenskraftsavtalet sänker universitetens personalkostnader och att det på så sätt minskar statens behov av finansiering. Men i avtalet riktas finansieringsansvaret ändå till arbetsgivarna inom den offentliga sektorn. Universiteten är inte arbetsgivare inom den offentliga sektorn enligt universitetslagen eller principerna i konkurrenskraftsavtalet. De här nedskärningarna saknar således grund.  

Regeringens beslut har underminerat universitetens basfunktioner och lett till massiva uppsägningar särskilt inom Helsingfors universitet. Inom universiteten är bedömningen den att uppsägningarna kommer påverka universitetens förmåga att förnya sig och förnya samhället. Förutsättningarna för att utföra grundforskning på hög nivå har försvagats. I det rådande sysselsättningsläget är en uppsägning dessutom alltid en personlig tragedi.  

Universiteten har också samhälleliga förpliktelser gentemot de studerande. Undervisningskvaliteten och utbudet av undervisning blir lidande. När förvaltningen skärs ned minskar samtidigt studiehandledningen och den övriga studierådgivningen. Det dröjer alltid länge innan följderna av förändringar inom utbildningen får genomslag. Därför måste utvecklingen av utbildningen ske långsiktigt. 

Den kapitalisering som regeringen föreslår ersätter inte nedskärningarna i universitetens budgetfinansiering. Genom rekapitalisering eftersträvas långsiktig avkastning som inte inverkar på universitetens aktuella svaga situation. Dessutom borde rekapitaliseringssummorna uppgå till miljardbelopp för att nedskärningarna ens delvis ska kunna kompenseras. Att binda rekapitaliseringen vid strukturell utveckling kan också innebära ett nytt sätt att stärka den politiska styrningen av forskningen.  

Vi föreslår således 

(52) Särskild statlig finansiering för undervisning och forskning vid Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet (fast anslag) 

Som ett led i sitt utarmningspaket för högskoleutbildningen avser regeringen att dra in kompensationen för Helsingfors universitets och Östra Finlands universitets apoteksavgifter. Detta innebär att universitetens finansiering med en gång minskar med 30 miljoner. I det nuvarande, redan svåra läget är åtgärden oskälig. Vänsterförbundet anser att apotekskompensationen bör bevaras oförändrad eller ersättas till fullt belopp genom basfinansieringen.  

Vi föreslår således 

55. (29.40.55 och 30.21, delvis) Statlig finansiering av yrkeshögskolornas verksamhet (reservationsanslag 2 år) 

År 2015 ändrades yrkeshögskolelagen på förslag av regeringen temporärt så att de anslag i budgeten som anvisas 2016—2019 för yrkeshögskolorna inte höjs enligt den årliga förhöjningen i kostnadsnivån enligt yrkeshögskoleindex. Enligt undervisnings- och kulturministeriets kalkyl är effekten för yrkeshögskolorna av att inte höja indexen cirka sju miljoner euro 2017. 

Att frysa indexen är bara en av de nedskärningar som den nuvarande regeringen riktar till yrkeshögskolorna. Enligt ett tidigare beslut skär regeringen årligen 25 miljoner euro av yrkeshögskolorna med förevändningen att rationalisera högskolenätet. Som en följd av konkurrenskraftsavtalet förminskas finansieringen för yrkeshögskolorna med cirka tre procent åren 2017—2019. I 2017 års budget är effekten cirka 6,9 miljoner euro.  

Dessa nedskärningar lamslår verksamheten i yrkeshögskolorna som redan kämpar med ekonomiska svårigheter samt försvagar kvaliteten och utbudet på undervisningen och studiehandledningen.  

Vi föreslår således 

70. Studiestöd 

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag) 

Enligt regeringens budgetproposition försvinner en dryg fjärdedel av det månatliga studiestödet till studenter på högskolestadiet. Samtidigt förkortas stödtiden med tio månader. Ur de studerandes perspektiv är nedskärningarna helt orimliga. 

Den ökande tyngden för studiestödets lånedel kommer sannolikt att leda till att de studerande arbetar mer under studierna och att fler håller ett eller flera mellanår efter studierna på andra stadiet, vilket förlänger studietiden ytterligare. Det är inte lockande att ta lån i ett läge där det är osäkert om man får jobb efter studierna och där den framtida räntan på banklån är oviss. 

De studerande är redan i dag den befolkningsgrupp som har de lägsta inkomsterna, så nedskärningen innebär ett enormt avbräck för deras uppehälle. Undersökningar visar att viljan att ta lån är kopplad till den studerandes socioekonomiska bakgrund. Det innebär ökad ojämlikhet inom högskoleutbildningen. 

Det är oroväckande vanligt att studerande har mentala problem. Sedan 2000 har diagnoserna depression och ångest fördubblats bland de studerande. Nedskärningarna i och de åtstramade villkoren för studiestödet försvagar studiemöjligheterna för studerande med mentala problem. Oron och stressen för hur de ska klara av studierna ökar, varigenom också risken för mentala problem växer. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 38 

80. Konst och kultur 

31. (29.80.31 och 32) Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för teatrar, orkestrar och muséer (förslagsanslag) 

I ett litet land som Finland är statligt stöd av nöden för att möjliggöra en vital och mångsidig konst och kultur som täcker hela landet. Utan statligt stöd vore det omöjligt för många museer, teatrar och orkestrar att fungera. 

Under senaste regeringsperiod drogs redan statsandelarna för kulturen ned betydligt och nya nedskärningar kan inte längre göras utan att funktionerna naggas i kanten kännbart. Som en följd av de nedskärningar som görs med konkurrenskraftsavtalet som förevändning håller kulturen på att bli verkligt illa trängd, och att utveckla området mitt i de pågående nedskärningarna är allt annat än enkelt. 

Kulturbranschen är en arbetskraftsintensiv bransch och regionalt en betydande arbetsgivare. Nedskärningarna slår oundvikligen till mot personalstyrkan. 

I ett utvecklat samhälle ingår det att ha ett heltäckande, mångsidigt och högkvalitativt konst- och kulturliv i hela landet, med teatrar, museer och orkestrar. Denna nationella källa till stolthet bör främjas och inte medvetet utarmas. 

Vi föreslår således 

50. (29.80.50 och 54) Vissa understöd (reservationsanslag 3 år) 

Kultursedel för unga  

Många arbetstagare i Finland har njutit av kultursedeln som anställningsförmån. De unga som ofta studerar eller på annat sätt är utanför arbetslivet har inte haft en motsvarande förmån. 

Kultursedeln är ett utmärkt sätt att få folk att på bred front intressera sig för samhällets utbud av konst- och kulturtjänster enligt egna intressen. Men priset på inträdesbiljetter är ofta för högt för unga. Kultursedeln skulle öka användningen av kulturtjänster och bidra till att främja mångfald i kulturlivet i Finland. Det skulle också få en regionalt betydande sysselsättande effekt inom den arbetskraftsintensiva konst- och kulturbranschen. 

I Italien har 18 år fyllda ungdomar från september 2016 fått en kultursedel värd 500 av staten. Summan kan användas exempelvis för inträdesbiljetter till teatrar, museer och annan kultur och konst och till bokköp. Sedeln fås i bruk och avgifter kan betalas genom en mobilapp. Summan ska användas före utgången av nästa år. 

Ett motsvarande försök bör inledas också i Finland, exempelvis med en sedel värd 100 euro, och på grundval av erfarenheterna kan summan justeras senare. Åldersklassen 18-åringar omfattar i Finland cirka 57 000 personer. Sammanlagt skulle projektet innebära en årlig kostnad på sex miljoner euro inklusive inlednings-, förvaltnings- och uppföljningskostnader. 

Stöd till frivilligorganisationer 

Aktiva, omfattande och pluralistiska frivilligorganisationer är ett viktigt inslag i vår finländska demokrati och de är ett av de element som formar Finland till ett civilt samhälle. I Finland har vi förstått att det behövs statligt stöd för att hålla liv i ett stort och diversifierat utbud av organisationer.  

Fredsorganisationerna är viktiga aktörer och debattörer i samhället. De ger människor chansen att delta och påverka och de fostrar människor till fred och är aktiva internationellt och i samarbetet med närområdena. Ickevåld, antirasism och tolerans har alltid varit viktiga element i fredsarbetet. Som säkerhets- och samhällsläget ser ut i dag i Europa och våra närområden behövs det aktivt fredsarbete, men också vitala fredsorganisationer. Krig, flyktingskap och tilltagande rasism ställer nya och höga krav på frivilligorganisationerna. 

Fredsorganisationerna behövs som en aktiv part i samhällsdebatten och för fredsfostran i skolorna, informationsspridning, publikationsverksamhet, tillställningar och internationellt samarbete på gräsrotsnivå. Lägre anslag till fredsarbetet försvagar demokratin och våra möjligheter att möta det nuvarande tillståndet i samhället. Det finländska fredsarbetet måste få behålla sina verksamhetsmöjligheter. 

Vi föreslår således 

90. Idrottsverksamhet 

52. Statsandel för idrottsutbildningscenter samt finansiering för kostnader för utvärdering av idrottsvetenskapliga projekt (fast anslag) 

Kostnaderna för barns och ungas idrottsaktiviteter har under innevarande årtusende stigit oskäligt. Enligt undersökningar kan aktivitet i idrottsföreningar vara alltför dyrt redan för två av tre finländska familjer. Alla barn och ungdomar bör ha rätt till idrottsaktiviteter och staten ska bidra till att alla kan vara med i gruppträning. 

År 2013 uppställdes som mål för statens direkta föreningsstöd att sänka kostnaderna för fritidsaktiviteter. Som ett ovillkorligt tak har verksamhet som stöd fått kosta högst 50 euro per månad. Gränsen har uppställts för att föreningsstödet faktiskt ska sänka kostnaderna. Enligt undersökningar höjde det tidigare föreningsstödet rentav kostnaderna då andelen frivilliga insatser minskade. 

Nivån på föreningsstödet höjdes betydligt under föregående riksdagsperiod. Från 2011 till 2014 trefaldigades föreningsstödet och uppgick till fem miljoner euro. År 2015 började man skära ner föreningsstödet och 2016 skars det ner ytterligare. Regeringen har offentligt betonat möjligheterna till fritidsaktiviteter för barn och unga och behovet av att sänka kostnaderna för idrott. Men beslutet att skära i stödet till föreningarna gick stick i stäv med de uttalade målen. 

Stödet till föreningarna betalas ur tippningsvinstmedel och ministern har i fråga om dem en direkt makt att bestämma vad de ska användas till.  

För att öka andelen stöd till föreningar med 2 miljoner euro ur tippningsvinstmedel för idrott (moment 29.90.50) föreslår vi att statsandelsfinansieringen för idrottsutbildningscentren överförs till att finansieras från ett budgetmoment. Det genomförs genom att öka anslaget under moment 29.90.52 (Statsandel till idrottsutbildningscenter och finansiering av kalkylerade kostnader för idrottsvetenskapliga projekt) med 2 miljoner euro. 

Vi föreslår således 

91. Ungdomsarbete 

51. Verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete (reservationsanslag 2 år) 

Under den förra regeringsperioden byggde man upp en samhällsgaranti för unga för att motverka ungdomsarbetslöshet, ojämlikhet och marginalisering. Som ett led i ungdomsgarantin har regeringen satsat på ungdomsverkstäder och uppsökande ungdomsarbete. 

Ungdomsverkstäderna är avsedda för unga under 29 år som behöver stöd med färdigheter i vardagen, kunskaper och erfarenheter av arbete eller hjälp med sina färdigheter för studier eller arbetsliv. I verkstäderna lär sig deltagarna växelverkan, att arbeta tillsammans och arbetsuppgifter inom olika områden under ledning av coacher i arbetsträning och individuell träning. Verkstäderna är viktiga för de ungas framtid eftersom drygt 80 procent av deltagarna finner en väg framåt i livet efter tiden på verkstaden. 

Uppsökande ungdomsarbete utförs av specialungdomsarbetare. I deras uppgifter ingår det att hjälpa och slussa de unga vidare till insatser som de behöver. Uppsökande ungdomsarbete ger tidigt stöd till unga som är utan utbildning, jobb eller praktikplats eller som i övrigt behöver hjälp för att få nödvändiga insatser. Det uppsökande ungdomsarbetet har årligen nått över 20 000 unga av vilka över 15 000 har behövt långvarigare handledning. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 30 

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. Förvaltning och forskning 

01. Jord- och skogsbruksministeriets omkostnader  

Regeringen har meddelat som sitt mål att trygga djurens hälsa och förbättra djurens välbefinnande. Att dra in djurskyddsombudsmannens uppgift står i stark konflikt med detta mål. 

Den tidsbundna uppgiften som djurskyddsombudsman inrättades för att det iakttogs ett tydligt behov för en självständig myndighet som skulle främja djurens välbefinnande, utföra upplysningsarbete och upprätthålla diskussion med olika myndigheter, forskare, organisationer och experter. 

I det nutida samhället är djuren ytterst sårbara och beroende av människan. Det gäller såväl produktionsdjur, keldjur som naturlevande djur. Att testa matproduktion och läkemedel på djur är exempel på frågor som berör de flesta finländare. Det är människornas skyldighet att säkerställa djurens välbefinnande och möjlighet till ett arttypiskt beteende. När riksdagen för ett par år sedan förkastade ett medborgarinitiativ som krävde förbud mot pälsnäringen, krävde riksdagen samtidigt tydliga förbättringar i fråga om djurens välbefinnande. Indragningen av djurskyddsombudsmannens uppgift visar att riksdagens krav inte tas på allvar. 

Finland behöver också i fortsättningen en självständig myndighet som driver på djurfrågor, antingen en djurskyddsombudsman eller en djurombudsman med ett vidare uppgiftsfält.  

Vi föreslår således 

Reservationens förslag till uttalande 39 

05. Naturresursinstitutets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Naturresursinstitutets uppgift är att inom sitt område bedriva vetenskaplig forskning och utvecklingsverksamhet, producera information, statistik och specialisttjänster, sprida information och främja internationellt samarbete. 

Ett av regeringens spetsprojekt är att främja bioekonomi, men trots det skärs anslagen till Naturresursinstitutet som är en av de mest väsentliga aktörerna inom detta spetsprojekt. Utan evidensbaserad kunskap kan de goda målen för detta spetsprojekt inte främjas. Naturresursinstitutet tvingades anpassa sin verksamhet redan i fjol när regeringen beslutade överföra finansiering från Luke till Finlands Akademi. Ändå har Finlands Akademi inte förmått genomföra en forskning som skulle ha främjat regeringens spetsprojekt. Naturresursinstitutets sakkunskap och erfarenhet ger de bästa möjliga förutsättningarna för att främja en hållbar bioekonomi. 

Vetenskaplig forskning intar en nyckelroll vid främjandet av bioekonomi. För att Finland ska kunna blomstra behövs specialinriktad sektorsforskning. Därför bör nedskärningarna för Naturresursinstitutets forskning dras tillbaka. 

Vi föreslår således 

10. Utveckling av landsbygden 

63. Utvecklande av landsbygden (reservationsanslag 3 år) 

Byaverksamheten är ett effektivt utvecklingsarbete för landsbygden med stort genomslag. Byaverksamheten stärker byarnas och invånarsammanslutningarnas livskraft och påverkningsmöjligheter. 

Byaverksamheten har beviljats statsbidrag sedan 2003. Tack vare det ökade statsbidraget har bya-verksamheten stärkts. Det finns exempelvis allt fler registrerade byföreningar och gällande byplaner. I 2015 års budget höjde riksdagen statsbidraget för byaverksamhet till 1 100 000 euro. Men sedermera har stödet minskats till 400 000 euro. Framtidsosäkerheten har medfört stor oro på fältet inom byaverksamheten. 

Regeringsprogrammet lovar att underlätta organisationsarbetet och frivilligverksamheten, vilket förutsätter utveckling av gemensamma arbetsformer såsom byaverksamheten. 

Vi föreslår således 

40. Naturresursekonomi 

45. Främjande av vården av skogsnatur (reservationsanslag 3 år) 

Målet för programmet för mångfald i skogarna i södra Finland METSO är att stoppa upp tillbakagången av skogshabitat och skogslevande arter före utgången av 2025. Det konkreta målet för programmet, som baserar sig på frivilligt skydd, är att permanent skydda cirka 96 000 hektar och få tidsbundet skydd och naturvårdsprojekt att omfatta 82 000 hektar. 

Programmet METSO har varit framgångsrikt. Av målet har ungefär hälften nåtts. Programmet bygger på frivilliga insatser och har förbättrat acceptansen för naturvården samtidigt som samarbetet mellan aktörerna inom skogs- och miljöområdet har ökat. Programmets metoder är effektiva i förhållande till kostnaderna och de har dessutom gjort det möjligt att trygga skogsnaturens mångfald genom skogsvårdens metoder. Att främja skogsvården är ett väsentligt element i METSO-programmet. 

Programmets finansiering skars ner i fjol. Nu hotar målen gå om intet på grund av otillräcklig finansiering. Besparingen på tre miljoner enligt regeringsprogrammet måste annulleras. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 31 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

I sin budgetproposition för 2017 fortsätter regeringen sin tidigare linje i fråga om trafikinvesteringar. Det eftersatta underhållet av vägnätet förkortas vilket redan tidigare har beslutas parlamentariskt. Men samtidigt fryser regeringen nya projekt för trafikutveckling nästan helt. Reservationen på 0,7 miljarder för nya projekt enligt regeringens plan för de offentliga finanserna är redan fastslagen, och Finland har misslyckats i att utnyttja EU:s finansiering för trafikledsprojekt. Projekten för trafikutveckling skjuts på framtiden. Trots fraseologin har regeringen inte förmått ordna finansieringen förtrafiken som en hållbar helhet, utan knappa tillgångar har förflyttas mellan objekten.  

Regeringens trafikreformer har baserats på avreglering. Den bärande principen i trafikpolitiken har varit tron på marknadsvillkor samtidigt som övervakningsmekanismerna med avseende på bekämpning av marknadsstörningar och svart ekonomi har monterats ner. Lagstiftningen behöver visserligen ses över ibland, men i reformivern bör man inte nedmontera reglering som är till nytta för medborgarnas säkerhet, för en rättvis marknad och för samhället och miljön. 

Den första fasen i den totala översynen över trafikpolitiken, den så kallade transportbalken, gäller reglering av vägtrafiken. Regeringen har som mål att främja en digitalisering av trafiken, öppna alla information om trafiken, skapa bättre övergripande tjänster för passagerare, åstadkomma besparingar och skapa nya affärsmöjligheter för företagare. Att digitalisera trafikinformationen och att öppna den digitala informationen för alla enligt principen open data är värt att stödja, och näringspolitiskt bemöter det alla aktörer likvärdigt. Positivt är också målet om gemensamma biljetter och andra transporttjänster. Digitalisering av trafiken kan också medföra nya lösningar exempelvis i tjänster för glesbygdsområden.  

Det största problemet i regeringens planer är strävan efter att privatisera trafiken. Ett steg på den vägen är den planerade bolagiseringen av trafiknäten vilket skulle innebära en betydande minskning av demokratisk och politisk styrning jämfört med nuläget. Bolagsformen skulle också underlätta försäljning av trafiknät i ett senare skede. Alla åtgärder i transportbalken — såsom digitalisering av trafiken, vägavgifter, effektivare miljöstyrning, nya nätinvesteringar — kan genomföras av staten också utan ett separat bolag.  

Trafikbolaget planeras finansiera sin verksamhet, det vill säga underhåll av trafikleder och investeringar i infrastruktur, genom kundavgifter baserade på användning som ska ersätta en del av de nuvarande trafikrelaterade skatterna och avgifterna. Det betyder i praktiken en övergång från ett skattebaserat system till ett användnings- och avgiftsbaserat system. I en sådan modell ingår problem både i fråga om en för miljön vettig styrbarhet och i fråga om rättvisa i inkomstfördelningen. I transportbalkens första del noteras minskningen av utsläpp väldigt lite. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 40 

30. Stöd till trafiken och köp av tjänster 

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år) 

Regeringen Sipilä skar i fjol ner stödet till kollektivtrafiken med över 20 miljoner euro. Det syns i form av indragna tåg- och bussturer. Trots att VR har ålagts att sköta vissa av de bortgallrade tågturerna återgår trafiken inte till sin tidigare nivå utan ytterligare satsningar.  

Att höja kvantiteten och kvaliteten på spårtrafiken förbättrar sysselsättningen, erbjuder ett alternativ till privatbilismen, möjliggör rörelsefrihet också för dem som inte har bil och skonar miljön. Kollektivtrafiken måste vara enklare och förmånligare än privatbilismen. Då minskar också klimatutsläppen från trafiken snabbt.  

Människor väljer var de bosätter sig utifrån transportförbindelsernas smidighet. En kollektivtrafik som täcker hela landet garanterar regional likställdhet. En skäligt prissatt kollektivtrafik är också viktigt med avseende på att förhindra ojämlikhet. Vi slår ut människor från samhället om de inte kommer åt att röra sig. 

De stora stadsregionerna har fått kollektivtrafikstöd så sent som från 2010. Inom metropolområdet är en smidig och skäligt prissatt kollektivtrafik väsentlig för tillgången till arbetskraft. När det har blivit alltför dyrt att bo i staden måste man kunna ta sig smidigt till jobbet också från längre bort belägna bostadsområden. Stödet till kollektivtrafiken är viktigt med avseende på en skäligt prissatt och heltäckande kollektivtrafik, och nedskärningarna som drabbar den måste återtas. 

Vi föreslår således 

Huvudtitel 32 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. (32.01, delvis) Förvaltning 

89. Aktieförvärv (reservationsanslag 3 år) 

Regeringen kommer åter att bevilja ytterligare 100 miljoner euro för att kapitalisera Terrafame Oy:s förlustbringande gruvdrift, som har förorsakat enorma miljöskador. Hittills har statliga medel redan placerats i Talvivaara och Terrafame till ett värde av sammanlagt 800 miljoner euro. Utöver kapitaliseringen beviljas Terrafame också en statsborgen på 107 miljoner euro som motsäkerhet för de säkerheter som miljöskyddslagen kräver. 

Regeringen har motiverat den nya kapitaliseringen bland annat med att bolagets kassaflöde blir positivt 2018. Men kassaflödet berättar inte tillräckligt om gruvans lönsamhet ens på kort sikt för att inte tala om långsiktig lönsamhet. Också informationen om gruvans miljösituation är otillräckliga.  

Det är ytterst problematiskt att riksdagen förutsätts ta ställning till beslutet om kapitalisering och lån för Terrafame och omstart eller nedgörning av fabriken utan att ha tillgång till information om bolagets affärsverksamhet och miljösituation. I ljuset av den information som finns är det omöjligt att göra en grundad bedömning av bolagets framtidsutsikter. Innan den eventuella kapitaliseringen av Terrafame genomförs måste det genom statsministerns upplysning lämnas en bedömning till riksdagen av Terrafames ekonomiska och miljömässiga situation i slutet av 2018.  

Vi hänvisar i sammanhanget till reservationens förslag till uttalande 26 under huvudtitel 23. 

20. (32.20, delvis, och 01, delvis) Närings- och innovationspolitik 

En hög kompetens är Finlands främsta trumfkort. Ett starkt utbildningssystem har möjliggjort framstående forskning, utveckling och innovation som bedrivs såväl inom forskningsinstitut och i tankesmedjor som i företag. Dessa funktioner har en central roll för Finlands framtid. Ekonomins livskraft, skapande av arbetstillfällen och övergång till ett koldioxidsnålt produktionssystem med högt mervärde kräver att näringsstrukturen förnyas radikalt. Konkurrenskraften för vår exportindustri är beroende av den produktionstekniska utvecklingen och nya innovationer. 

Offentliga satsningar på forskning och produktutveckling betala sig tillbaka. Arbetet i forskningsinstituten skapar grunden för kommersiella lösningar och stöden till företagens egen forskning och utveckling möjliggör risktagning och nyskapande. Till exempel en euro satsad genom Tekes i företagens innovationsverksamhet sätter två euro i rörelse i företagen.  

Ändå har andelen av utgifterna för FoU-verksamhet av bruttonationalprodukten minskat i Finland sedan 2009. Under regeringen Sipiläs tid har betydelsen av stöd för forskning, utveckling och innovationer i näringspolitiken minskat ytterligare. I fjol sjönk andelen av FoU-funktionerna av bruttonationalprodukten redan under tre procent vilket är betydligt mindre än i våra centrala jämförelseländer. Exempelvis i Sverige är stödbeloppet två gånger och i Förenta staterna tre gånger så stort som i Finland. Nästa års budget tillsammans med årets genomförda nedskärningar har inneburit nedskärningar på hundratals miljoner euro. Därför har otaliga projekt, produkter och patent uteblivit. 

Utöver beloppen på satsningarna i forskning och utveckling bör uppmärksamhet riktas också på hur beloppen riktas in. För närvarande fokuserar företagen mycket på att förbättra existerande produkter. Andelen helt nya innovationer är bara några procent. Att ersätta allmänna skattestöd med direkta innovationsstöd kan bidra till att förbättra läget. 

Forskning är ytterst arbetskraftsintensivt. Nedskärningarna i finansieringen för forskningsinstitutens och företagens FoU-funktioner har således också förvärrat arbetslösheten. Analogt syns extra satsningar på forskning omedelbart i form av nya arbetstillfällen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 41 

01. Geologiska forskningscentralens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Geologiska forskningscentralen utför ett betydelsefullt arbete som stärker Finlands kompetensbas och förutsättningarna för en ekologiskt hållbar ekonomisk tillväxt.  

Vi föreslår således 

06. Omkostnader för Innovationsfinansieringsverket Tekes (reservationsanslag 3 år) 

Innovationsfinansieringsverket Tekes intar en särskilt central roll där forskning och affärsliv möts och som främjare av kommersialiseringen av finländska innovationer. En betydande del av de centrala finländska patenten och uppfinningarna har fått finansiering av Tekes.  

Regeringen skar ner finansieringen för Tekes omkostnader med två miljoner euro redan i årets budget och nästa år väntas nästan en motsvarande nedskärning. Det är en mycket kortsiktig politik. Tekes måste tillförsäkras tillräckliga kompetens-och personalresurser. 

Vi föreslår således 

40. Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (förslagsanslag) 

Expertisen är enig om att det är helt väsentligt för Finlands framtida välfärd att näringsstrukturen förnyas, produktiviteten förbättras och att nya innovationer uppstår. Det offentliga stödet har varit ett effektivt och oersättligt element i vår ekonomiska utveckling. 

Mot den bakgrunden är det obegripligt att Finlands regering skär ner i forskning, utveckling och innovationer. För att det ska åstadkommas arbetstillfällen med högt mervärde och en ekologiskt hållbar strukturomvandling måste de offentliga stöden ökas kännbart. 

Vi föreslår således 

49. Statsunderstöd för Teknologiska forskningscentralen VTT Ab:s verksamhet (reservationsanslag 2 år) 

VTT intar en central roll som utvecklare av Finlands kompetensbas. Att drastiskt skära ner dess verksamhetsresurser är ett ödesdigert misstag. 

Vi föreslår således 

30. (32.30, delvis) Sysselsättnings- och företagssamhetspolitik 

51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år) 

Arbetslösheten blir dyr och medför en lång rad samhälleliga problem. En hållbar balansering av de offentliga finanserna är möjlig bara om vi lyckas höja sysselsättningen och minska arbetslösheten. Särskilt oroväckande är det att långtidsarbetslösheten ökar, en trend som verkar fortgå. När långtidsarbetslösheten har ökat till en hög nivå är den svår att få ner (det så kallade hysteresfenomenet). När arbetslösheten blir långvarig försvagas arbetsförmågan och språkkunskaperna. 

Regeringens medel för att förbättra sysselsättningen är att försvaga anställningsvillkoren och att hunsa med de arbetslösa. Att öka andelen billig arbetskraft och införa arbetskraftspolitiska sanktioner representerar en världsbild där ojämlikhet är acceptabelt och arbetslösheten anses bero på de arbetslösas lättja. Vi i Vänsterförbundet vill tillförsäkra så många som möjligt ett bra arbete — oavsett om det handlar om traditionellt förvärvsarbete, småskalig företagsamhet eller en kombination av olika arbetsformer. 

Den viktigaste enskilda arbetskraftspolitiska åtgärden är att få fart på Finlands makroekonomi. Tillväxt ger jobb. Centralt är också att trygga tillräckliga sysselsättningsanslag och avsätta tilläggsanslag för mer effektfulla sysselsättande åtgärder, i synnerhet lönesubventionen som har reducerats kraftig. Det måste göra enklare för arbetslösa att bedriva självständiga studier och alla villiga bör erbjudas arbetskraftstjänster av god kvalitet. Väsentligt med tanke på sysselsättningen är att stöd och tjänster erbjuds genast i början av arbetslösheten. Karriärhandledning, utbildning, lönesubventionerat arbete och satsningar på effektiv arbetsförmedling betalar sig tillbaka.  

Ändå har arbets- och näringsbyråernas resurser skurits ner radikalt under de senaste åren. Exempelvis i Sverige finns det ungefär lika många arbetslösa som i Finland, men inom arbetskraftstjänsterna jobbar sex gånger fler människor. I praktiken innebär detta att i Finland betjänar en funktionär hundra personer, i Sverige några tiotal.  

De unga måste garanteras möjligheten att få arbetserfarenhet som motsvarar utbildning genast efter slutförda studier. Ju längre tid man behöver söka ett jobb inom den egna branschen, desto större är sannolikheten att man aldrig finner det. 

Språkundervisning och annan utbildning såsom yrkesutbildning eller komplettering av den är centralt för att invandrarna ska kunna anpassa sig snabbt och för att deras kompetens ska komma samhället till del. Integrationsutbildningen ska tilldelas tillräckliga resurser och tjänsterna ska vara tillgängliga för alla invandrare. Man ska få börja studera språket så snart man kommit till Finland.  

Vi föreslår således 

Reservationens förslag till uttalande 42 

60. Energipolitik 

46. Kompensationsstöd för utsläppshandelns indirekta kostnader (förslagsanslag) 

Den kompensation för de indirekta kostnaderna för utsläppshandeln som regeringen föreslår är i dagens läge onödig och dyr. Stödet motiveras med att man vill förhindra koldioxidläckage. Men 69 procent av stödet riktar sig till skogsindustrin, som just nu gör stora investeringar i Finland. Investeringarna visar att skogsindustrin anser att framtidsvillkoren är goda också utan nya stöd. 

Både priset på utsläppsrätter och elpriset är i dag lågt och kommer sannolikt att vara det också under de närmaste åren. Det finns alltså ingen risk för koldioxidläckage. Inom stålindustrin är produktionsflytten en realitet och risken för en fortsatt flytt är verklig. Den har ändå inte så mycket att göra med utsläppshandeln utan snarare med ståldumpningen i Kina, förändringarna på marknaden och priserna på insatsvaror. I och med klimatavtalet från Paris väntas villkoren bli utjämnade när alla länder i världen förhoppningsvis är med och minskar klimatutsläppen. 

För att EU:s utsläppshandel ska fungera tillräckligt väl, måste priset på en utsläppsrätt vara minst 30 euro. Då minskar utsläppen på ett effekt sätt. Om priset på en utsläppsrätt skulle vara på en fungerande nivå och de övriga länderna i världen inte skulle prissätta sina industriutsläpp, skulle risken för koldioxidläckage vara betydligt högre än i dag. I en sådan situation skulle det vara motiverat att kompensera den energiintensiva industrin för de elprishöjningar som utsläppshandeln orsakar. 

Stödet bör ändå inte beviljas utifrån ett företags gångna verksamhet som regeringen föreslår utan riktas till reformer inom branschen och till att minska utsläppen. Stödet bör användas till investeringar som förbättrar företagens energieffektivitet eller som kan generera nya miljövänliga exportprodukter. 

För att hindra eventuellt koldioxidläckage borde det införas koldioxidtullar vid EU:s yttre gränser . Koldioxidtullarna skulle vara ett effektivare och billigare sätt att hindra koldioxidläckage än kompensationerna. Genom koldioxidtullarna kunde man också prissätta koldioxidutsläpp i utlandet, utöva påtryckning på andra länder så att de minskar sina utsläpp och jämna ut konkurrensvillkoren för de europeiska företagen.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 43 

70. Integration 

30. Statlig ersättning för integrationsfrämjande verksamhet (förslagsanslag) 

Det finns nu över 65 miljoner flyktingar i världen, fler än någonsin tidigare. Av dem befinner sig 86 procent i utvecklingsländer. Obalansen i ansvarsfördelningen visar sig i flyktingläget i Syrien. Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR har inbördeskriget i Syrien lett till den största humanitära krisen sedan andra världskriget.  

Upp till fem miljoner syrier har tvingats fly till grannländerna. Enbart i Turkiet finns 2,5 miljoner syriska flyktingar. I Libanon, som är ungefär lika stort som Finland, är var femte invånare syrisk flykting. I mitten av 2016 hade regeringarna utlovat mindre än hälften av de medel som biståndsorganisationerna behöver för att hjälpa de syriska flyktingarna. Det är viktigt med extra finansiella resurser, men det finns också ytterst stort behov av att vidarebosätta flyktingar som befinner sig i grannländerna. Nöden och hjälpbehovet begränsar sig inte till Syrien: på andra håll i världen finns miljoner som lider av långvariga konflikter eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna.  

Bristen på lagliga rutter leder till ökad människosmuggling. Genom att skapa lagliga rutter går det också att få bättre kontroll över invandringen och undergräva människosmugglingen. Ett konkret sätt att hjälpa dem som flyr undan krig och förföljelse och de allra mest sårbara människorna är att höja flyktingkvoten.  

Men den förvärrade humanitära krisen har inte inverkat bestående på Finlands flyktingkvot. Sedan 2001 har vi tagit emot 750 kvotflyktingar per år. Största delen av dem har kommit på grundval av gemensamma avtal i EU. År 2014 och 2015 höjdes flyktingkvoten temporärt med 300 personer. Nu har också denna tillfälliga ökning skurits ner. Exempelvis våra grannländer Sverige och Norge har betydligt höjt sina flyktingkvoter som redan tidigare var uppenbart högre än i Finland. 

En rad ministrar i regeringen har sagt i offentligheten att det finns möjlighet att höja flyktingkvoten betydligt "bara vi får kontroll över asylsituationen först". Nu har vi kontroll över situationen. År 2016 väntas det komma en tredjedel färre asylsökande än väntat till landet, bara en femtedel av antalet 2015.  

Finland måste reagera på den humanitära krisen genom att öka flyktingkvoten till 2 500 personer. I så fall måste också integrationsersättningarna till kommunerna höjas.  

Vi föreslår således  

Huvudtitel 33 

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Regeringen fortsätter sin politiska nedmontering av välfärdsstaten i 2017 års budget. I en rapport om den grundläggande tryggheten sägs det att nivån inte räckte till för att garantera alla en skälig minimikonsumtion när regeringsprogrammet utarbetades. Så man frågar sig hur det är nu efter de många nedskärningarna. Situationen hotar att förvärras ytterligare, vilket leder till ökad fattigdom och ojämlikhet. Utöver nedskärningarna i förmåner och ersättningar sparar regeringen in genom de kommunala tjänsterna — nästa år genom att försämra tjänsterna för äldre och i fortsättningen genom neddragningar i tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. 

Samtidigt har regeringen ställt upp som mål att vårdreformen ska ge besparingar på hela 3 miljarder euro. Detta i kombination med den marknadsorienterade valfriheten kan enligt sakkunniga inte innebära mycket annat än att servicen försämras eller att självriskandelarna ökar avsevärt. Också höjningen av klientavgifterna inom social- och hälsovården försvårar situationen i synnerhet för dem med de lägsta inkomsterna, de långtidssjuka, de äldre och de arbetslösa. 

Försvagningen av de primära förmånerna tvingar till långvarigt beroende av utkomststödet. 

Nedskärningen av förmåner bundna till folkpensionsindex bör återtas 

Regeringen har beslutat skära ner förmåner bundna till folkpensionsindex med 0,85 procent. Det innebär att exempelvis arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen, bostadsbidraget, folkpensionen och garantipensionen, barnbidraget, hemvårdsstödet, sjukdagpenningen och handikappbidraget sammanlagt berövas nästan 200 miljoner. Besluten bottnar inte i en adekvat konsekvensbedömning. 

Redan tidigare har regeringen beslutat frysa nivån på dessa förmåner vilket under normala förhållanden innebär att deras realvärde skärs ner analogt med indexökningen. Detta innebär att regeringen medvetet stöder ojämlikhet mellan finländarna och försvagar grunden för välfärdssamhället.  

Vänsterförbundet godkänner inte regeringens särbehandlingsfrämjande politik. Indexnedskärningarna måste återtas och dessutom bör förmånerna i fortsättningen öka årligen enligt index. Garantipensionen bör höjas till 50 euro i månaden. 

Försök med faktisk basinkomst 

Regeringen har beslutat utreda ett nytt system för social trygghet genom ett ”försök med basinkomst”. Försöksvilja är i och för sig en utmärkt sak, men tyvärr är regeringens modell så begränsad att den inte resulterar i någon information som är generaliseringsbar eller användbar med tanke på fortsatt utredning av basinkomsten. I praktiken prövas nu endast ett nytt sätt att kanalisera arbetsmarknadsstöd, och målet är bara att folk ska jobba mer.  

Resultaten snedvrids och inskränks när bara en snävt avgränsad grupp deltar i försöket. Vänsterförbundet vill ha ett mer omfattande och långvarigare pilotprojekt i Finland, där många olika människogrupper ska ingå som stödtagare. Vi tror på att en faktisk basinkomst skulle öka människors möjligheter att utföra arbete som de upplever som meningsfullt, underlätta försörjningen för snuttjobbare, deltidsanställda och självanställda och gallra i den mångtydiga byråkratidjungeln. Stödet bör vara stort nog för att ingen ska få en sämre försörjning än i nuläget. 

Det behövs tillräckligt stora resurser för att försöket med basinkomst ska vara tillräckligt omfattande. Målet bör vara att ta fram generaliserbar information och resultat som kan tjäna som underlag för politiska beslut om fortsatt basinkomst. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:  

Reservationens förslag till uttalande 44 

Reservationens förslag till uttalande 45 

10. (33.10 och 60, delvis) Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster 

54. Bostadsbidrag (förslagsanslag) 

Regeringen kommer att föra studerande över till det allmänna bostadsbidraget. Deras rätt att få bostadsbidrag kommer således att avgöras enigt lagen om allmänt bostadsbidrag. Även om överföringen skulle inverka positivt särskilt på ställningen för ensamboende studerande, innebär propositionen stora problem för andra grupper.  

Studerande med familj är redan utsatta och skulle få det än sämre. Lagförslaget skulle absolut ha innehållit en vårdnadshavarförhöjning i studiepenningen för att förbättra ställningen för studerande med familj.  

Kostnaderna för reformen av bostadsbidraget ska täckas genom att sänka nivån på bidraget. De maximala boendekostnaderna föreslås bli nedskurna med fyra procent i alla kommuner utanför huvudstadsregionen. Dessutom föreslås det att indexjusteringen för bostadsbidraget görs först 2018. 

Det är vanligt att studerande bor i kompis- eller kollektivbostäder av ekonomiska orsaker och på grund av att det finns så få små hyresbostäder. En studerande kan dela bostad med andra studerande eller med personer som arbetar eller är arbetslösa, men det betyder sällan att de har ett gemensamt hushåll och alltså svarar för varandras försörjning. Hushållsbegreppet i fråga om allmänt bostadsbidrag lämpar sig därför inte särskilt väl för dessa situationer utan avviker väsentligt från det vanliga hushållet som främst består av en familj.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:  

Reservationens förslag till uttalande 46 

Reservationens förslag till uttalande 47 

Reservationens förslag till uttalande 48 

20. Utkomstskydd för arbetslösa 

50. Statsandel till grunddagpenning (förslagsanslag) 

Regeringen minskar de inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningarna med 200 miljoner euro. Perioden för inkomstrelaterade ersättningar sänks med 100 dagar och karenstiden stiger med två dagar. För personer med lång tid i arbetslivet slopas höjningsdelen och sänks aktivitetshöjningarna. 

Om arbetslösheten fortsatt är så här hög, kommer staten inte att spara någonting på att skära ner de inkomstrelaterade ersättningarna, eftersom utgifterna för arbetsmarknadsstöd och bostadsbidrag ökar i stället. Nedskärningarna betyder samtidigt att skattebetalarna själva får ta större ansvar för finansieringen i stället för arbetsgivarna. I kommunerna kan de offentliga utgifterna stiga när människor inte längre får inkomstrelaterade förmåner och måste ansöka om arbetsmarknadsstöd och utkomststöd.  

De sakkunniga bedömde att sysselsättningseffekterna kommer att vara ganska anspråkslösa, särskilt på kort sikt.  

På grundval av det ovanstående föreslår vi att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 49 

30. Sjukförsäkring 

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag) 

Nedskärningarna i läkemedels- och reseersättningar bör återtas 

Den viktigaste funktionen med systemet för läkemedelsersättningarna är att tillförsäkra dem som ofta är sjuka och som har låga inkomster möjligheter till tillräcklig medicinalvård. Så blir det inte nu. Under de senaste åren har läkemedelsersättningarna inskränkts radikalt och för nästa år föreslår regeringen åter nedskärningar på 60 miljoner. De nya nedskärningarna gäller bland annat långtidssjuka som lider av typ 2-diabetes. Egenandelen för diabetesmediciner stiger därför med upp till 300 euro per år. 

Diabetiker med små inkomster tvingas redan nu pruta på vården av sin sjukdom på grund av alltför höga kostnader för läkemedel. En bristfälligt vårdad diabetes ger utsatthet för många relaterade sjukdomar vars vård är en av hälso- och sjukvårdens största utgiftsposter. 

Egenrisken för reseersättning från sjukförsäkringen höjdes för ett år sedan från 16 till 25 euro. Reseersättningarna anknyter oftast till specialiserad sjukvård och de är ytterst angelägna särskilt för personer som har svårt att röra sig, som bor långt från tjänsterna och som har låga inkomster. Att skära i reseersättningarna har bidragit till att försvaga finländarnas lika rätt till adekvat vård. Nedskärningarna i läkemedels- och reseersättningarna kostar mycket i mänskligt lidande, och de är inte heller förnuftiga i termer av totalkostnader för folkhälsan. 

Kostersättningen för personer med celiaki bör återtas 

I överensstämmelse med regeringsprogrammet slopades kostersättningen för personer med celiaki den 1 januari 2016. När ersättningen senast betalades, kunde 16 år fyllda celiakier få 23,60 euro i månaden i kostersättning av FPA. Enligt Celiakiförbundet lider över 36 000 personer av celiaki i Finland. I februari 2015 betalade FPA kostersättning till sammanlagt 33 640 personer vilket innebär 9,6 miljoner euro årligen. 

Ovårdad celiaki kan förorsaka en mängd följdsjukdomar såsom osteoporos, barnlöshet, ledsjukdomar, depression och i värsta fall cancer i tunntarmen. Vården av dessa belastar hälso- och sjukvården. 

Kostersättningen täcker bara en liten del av de extra kostnader som vård med glutenfri kost förorsakar. Enligt en prisutredning 2014 förorsakar glutenfri kost personer med celiaki extra kostnader på 68 euro i månaden. Glutenfria livsmedel är upp till nio gånger så dyra som vanliga livsmedel. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 50 

Reservationens förslag till uttalande 51 

Reservationens förslag till uttalande 52 

40. Pensioner 

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar (förslagsanslag) 

Pensionärsfattigdomen blir ett allt svårare problem. Som en följd av regeringens beslut minskar köpkraften för nästan alla pensionärer nästa år. Mest förlorar i proportion de vars pension är under tusen euro i månaden. Det finns cirka 340 000 sådana personer. Garantipensionen till pensionärerna med de lägsta inkomsterna sjunker på grund av indexnedskärningen från 767 till 760 euro vilket innebär att köpkraften minskar med 1,9 procent.  

Vänsterförbundet vill ha bort pensionärsfattigdomen. För att främja detta mål har vi berett ett omfattande åtgärdspaket för att förbättra pensionärernas försörjning. Som ett led i pensionärspaketet vill vi backa indexnedskärningen i garantipensionen och höja den med 50 euro i månaden till 816,85 euro. Reformen går lös på omkring 69 miljoner euro. 

De som får en låg arbetspension har också rätt till folkpension. Efter en egenrisk på 55,95 euro minskar varje arbetspensionseuro folkpensionen med 50 cent. Vänsterförbundet föreslår en lindring i minskningen varvid varje arbetspensionseuro i fortsättningen ska minska folkpensionen med 40 cent. På så sätt förbättras situationen för dem som får båga pensionerna och flera arbetspensionstagare får också folkpension. 

Pensionärer som lever i parförhållande får lägre folkpension (562,62) än ensamboende (634,30). Folkpensionens makeavdrag innebär att pensionärer som bor i parförhållande och har låga inkomster har lägre nettopension än ensamboende. Vänsterförbundet anser att såväl social trygghet som pensionsskydd måste utvecklas med individen och inte familjen i fokus. Folkpensionens makeavdrag bör avskaffas.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 53 

Reservationens förslag till uttalande 54 

Reservationens förslag till uttalande 55 

60. (33.60, delvis) Av kommunerna anordnad social- och hälsovård 

Staten deltar i finansieringen av den kommunala basservicen med en andel enligt statsandelsprocenten. Staten minskar statsandelen med 0,38 procentenheter till 25,23 procent 2017. Kommunernas statsunderstöd uppgår till 10,3 miljarder euro 2017. Av det uppgår andelen för kommunal basservice till 8,5 miljoner euro. Statsandelen för basservice innehåller finansiella resurser för social- och hälsovård, men också för småbarnspedagogik, förskola och grundläggande utbildning, bibliotek och vissa tjänster inom kultursektorn.  

Enligt Finlands kommunförbund har statsandelen för basservice åren 2012—2016 skurits ner med 1,5 miljarder euro på 2016 års nivå. Det har inneburit en sänkning av statsandelsprocenten med nästan 10 procentenheter under motsvarande period. 

År 2017 sjunker statsandelen för kommunal basservice med 440 miljoner euro. Även om en del av ändringarna är kostnadsneutrala med avseende på kommunekonomin, kommer den direkta nedskärningen av statsandelen med 125 miljoner euro tillsammans med nettoeffekten av konkurrenskraftsavtalet (-90 miljoner euro) att strama åt kommunekonomin betydligt 2017. Dessutom föreslås på grund av besparingar i pensionsstöd för långtidsarbetslösa att statsandelarna skärs ner med 33 miljoner trots att regeringen själv i andra sammanhang har bedömt att reformens nettoeffekt för kommunerna uppgår till minus nio euro. 

Det är mycket osannolikt att åtgärderna i konkurrenskraftsavtalet, till exempel den förlängda årliga arbetstiden, kommer att möjliggöra de teoretiska besparingarna i kommunerna genast det första året, alltså 2017. Enligt det här antagandet har statsandelen till kommunerna skurits ner på förhand med 70 miljoner euro. Det bör vägas in att skillnaderna är stora mellan de enskilda kommunerna när det gäller att sätta in de avtalsenliga åtgärderna för att generera besparingar.  

Med tanke på en hållbar kommunekonomi är det oroväckande att staten drar sig ur finansieringen av den lagfästa basservicen och fullföljandet av finansieringsprincipen. I enlighet med finansieringsprincipen bör kommunerna ha faktiska ekonomiska möjligheter att klara av sina uppgifter med en skälig skatte- och avgiftsbörda.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 56 

52. Statlig finansiering av utgifterna för skyddshemsverksamhet (reservationsanslag 2 år) 

Enligt social- och hälsovårdsministeriets utredning är 100 000 kvinnor i Finland årligen föremål för fysiskt eller sexuellt våld eller hot om det från makens sida (SHM 2008:9). Av misshandel i hemmet drabbar 71 procent kvinnor, 15 procent män och återstoden barn under 15 år. Över 20 kvinnor dör årligen av familjevåld. 

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet förutsätter att antalet skyddshemsplatser i Finland ökas från nuvarande 114 till 530. Behovet är uppenbart: år 2015 blev cirka 1 200 nödställda människor utan skyddshemsplats. På grund av bristen på platser har offer för relationsvåld hänvisats till skyddshem på hundratals kilometers avstånd. 

Regeringen höjer nästa år anslagen för skyddshem med två miljoner, men det räcker inte till för att öka antalet skyddshemsplatser tillräckligt. 

Vi föreslår således  

Huvudtitel 35 

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. Miljöförvaltningens omkostnader 

65. Understöd till organisationer och miljövård (reservationsanslag 3 år) 

Det arbete som de rikstäckande miljöorganisationerna utför är viktigt för miljöskyddet, stödet till det civila samhället och miljöutbildningen. Miljöorganisationerna är viktiga expertorganisationer och deras expertis anlitas i stor omfattning. Arbetet är också internationellt. 

Att utnyttja frivilligas arbetsinsatser är ett utmärkt sätt att öka finländarnas miljömedvetenhet och göra konkreta insatser för miljöskyddet. Belastningen på myndigheterna kan minskas genom exempelvis informations- och upplysningsverksamhet riktad till organisationer inom bostads- och byggnadsbranschen. Vidare är det ett viktigt samhälleligt mål att säkerställa och utveckla miljöorganisationernas verksamhetsmöjligheter.  

Vi föreslår således  

10. Miljö- och naturvård 

63. Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år) 

Handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland Metso har som mål att förbättra nätverket av skyddade områden och utveckla naturvården i ekonomiskogar. Tillbakagången i skogbevuxna livsmiljöer och skogsarter bör stoppas före utgången av 2025. Det konkreta målet för programmet, som baserar sig på frivilligt skydd, är att permanent skydda cirka 96 000 hektar och få tidsbundet skydd och naturvårdsprojekt att omfatta 82 000 hektar. 

Metso-programmet har lyckats bra. Av målet har ungefär hälften nåtts. Programmet bygger på frivilliga insatser och har förbättrat acceptansen för naturvården samtidigt som samarbetet mellan aktörerna inom skogs- och miljöområdet har ökat. Metsos metoder är effektiva i förhållande till kostnaderna. 

Finland har förbundit sig att iaktta FN:s biodiversitetskonvention enligt vilken minst 17 procent av våra skogar bör skyddas. Det är långt till målet, och särskilt illa ser det ut i södra Finland, där endast cirka 2 procent av skogarna är skyddade. 

Finansieringen för Metso-programmet skars ner med 30 miljoner euro 2016 och anpassningsåtgärderna fortgår fram till 2019, vilket har framtvingat ett behov att ta fram nya riktlinjer för anslagsanvändningen. På grund av nedskärningarna hotar Metso-programmets mål bli ouppnådda.  

Vi föreslår således  

20. Samhällen, byggande och boende 

55. Understöd för reparationsverksamhet (reservationsanslag 3 år) 

Det finns enormt många daghem, skolor, vårdanstalter och andra byggnader som lider av fukt- och mögelskador i Finland. 

Problem med inomhusluft är en betydande olägenhet för folkhälsan. Upp till 800 000 finländare beräknas dagligen bli utsatta för orenligheter som beror på mögel- och fuktskador. Hälsokostnaderna på grund av dem uppgår till minst 450 miljoner euro årligen.  

Problemen har varit kända länge, men situationen har tillåtits bli värre. Det så kallade eftersatta underhållet för daghem, skolor och vårdanstalter har vuxit till över 4,5 miljarder euro. Många fastigheter är så illa däran att i stället för att repareras borde de rivas och ersättas med nybyggen.  

Vi måste ingripa i situationen nu. Utöver att ett omfattande reparationsprojekt skulle förbättra folkhälsan och människornas livskvalitet, skulle det skapa de arbetstillfällen vi så desperat behöver. Med hjälp av partiellt statligt stöd (under 25 procent av totalkostnaderna) kan kommunernas investeringar ökas varvid den totala effekten på ekonomin är betydligt större än statens stödandel.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 57 

60. Överföring till statens bostadsfond  

Det råder brist på hyres- och ägarbostäder till skäligt pris inte minst i tillväxtorter, samtidigt som bostäder står tomma i områden som avfolkas. Boendeutgifterna har ökat och ökningen väntas fortsätta. Det går inte att sänka dem enbart med hjälp av marknadskrafter och till exempel nybyggnation. Vi behöver en samhälls- och bostadspolitik som möjliggör boende till skäligt pris på alla håll i landet. Regeringens bostadspolitik innefattar också insatser som pekar i rätt riktning, men det behövs mer mod och en vision framför allt för incitament för prisreglerad hyresbostadsproduktion.  

Statens bostadsfonds medel ska användas till förmån för hyresboende och hyresgäster genom att ombyggnation och nybyggnation av hyresbostäder till skäligt pris utökas och boendet görs bekvämare och mer trivsamt och de anknytande sociala problemen reduceras. Lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus, som trädde i kraft i början av augusti 2016, kommer att leda till ökade utgifter för bostadsfonden, eftersom det har reserverats 80 miljoner euro i fullmakt för kortfristiga räntestödslån för hyreshus. Ett sådant stöd producerar i själva verket inte hyresbostäder till skäligt pris utan främjar snarare fiffel med hyresbostäder.  

I stället för kortvarigt räntestöd behövs det en förbättring av villkoren för så kallat långvarigt räntestöd. När det är högkonjunktur inom byggnation måste vi se till att det byggs tillräckligt många prisreglerade bostäder som länge eller permanent används som hyresbostäder. När fullmakterna för kortvarigt och långvarigt räntestöd slås samman kan medlen faktiskt bara användas för bostäder med kortvarigt räntestöd. Samtidigt utesluts årligen ett betydande antal bostäder från ARA-regleringen, och då minskar det prisreglerade bostadsbeståndet.  

Valet av hyresgäster till ARA-bostäder går i dag till på så sätt att bostäderna företrädesvis går till låg- och medelinkomsttagare. Det finns inget behov för de inkomstgränser för hyresgäster som regeringen föreslår; de skulle öka byråkratin och segregationen i bostadsområdena och försvåra byte av bostad. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 58 

INKOMSTPOSTER 

Avdelning 11 

SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR 

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet 

01. Skatt på förvärvs- och kapitalinkomster 

Inkomstskatteskalan 

En rättvis beskattning kräver att var och en betalar skatt enligt betalningsförmåga och att beskattningen jämnar ut inkomstskillnaderna. Regeringens proposition om inkomstskatteskalan för 2017 i kombination med andra propositioner ökar inkomstskillnaderna i landet. Beskattningen lindras totalt sett, men den största nyttan går till höginkomsttagarna. Skattelättnaderna är till ingen nytta för dem som har de lägsta inkomsterna.  

Som en följd av budgetpropositionen ökar köpkraften för dem med en månadsinkomst på över 7 500 euro mest i såväl absoluta som relativa termer. Köpkraften rentav minskar för de som har de lägsta inkomsterna. Det är inte motiverat vare sig med tanke på rättvisan eller den inhemska efterfrågan. Om de med låga inkomster får en euro till går den direkt till privat konsumtion, och den konsumtionen är avgörande för den i övrigt svaga ekonomiska tillväxten i dag.  

Regeringen föreslår att inkomstgränserna höjs med cirka 1,1 procent. Dessutom sänks marginalskatteprocenten för den lägsta inkomstklassen från 6,5 procent till 6,25 procent och marginalskatteprocenten för den högsta inkomstklassen från 31,75 procent till 31,5 procent. Vänsterförbundet föreslår att inkomstskatteskalan ändras så att den nedre gränsen för den så kallade solidaritetsskatten sänks till 70 700 euro och att det införs en ny skatteklass för inkomster på över 100 000 euro (34 % skatt på den del av inkomsterna som överskrider den nedre gränsen).  

I dag behandlas förvärvsinkomster och pensionsinkomster på olika sätt vid inkomstbeskattningen. Vid månadsinkomster på cirka 1 500—2 500 euro är pensionärernas skatteprocent högre än löntagarnas vid samma inkomstnivå. Detta är ett problem med avseende på likabehandlingen av medborgarna. 

Ett annat centralt problem till likabehandlingen och en rättvis beskattning är att också stora kapitalinkomster kan tas ut till en tämligen låg skatteprocent. Med höga inkomstnivåer beskattas lönerna betydligt strängare än kapitalinkomster. 

Skattesystemet bör i fortsättningen förnyas så att pensionärer beskattas lika som löntagare, att alla kapitalinkomster behandlas på samma sätt och att kapitalinkomster beskattas mer progressivt än nu.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 59 

Reservationens förslag till uttalande 60 

Reservationens förslag till uttalande 61 

Grundavdrag vid kommunalbeskattningen 

Grundavdraget vid kommunalbeskattningen görs efter alla andra avdrag och riktas till löner, pensioner och förmåner. Regeringen föreslår att grundavdraget ska höjas från 3 020 till 3 060 euro. I vänsterförbundets skattemodell höjs grundavdraget till 3 750 euro. 

Jämfört med förslaget i propositionen ökar Vänsterförbundets grundavdragsmodell klart de disponibla inkomsterna för löntagare, pensionärer och dagpenningstagare med låga inkomster. Ökningen är som mest 160 euro per år. Det skulle också minska inkomstskillnaderna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 62 

Hushållsavdraget 

Regeringen kommer att höja hushållsavdraget med fem procentenheter både för betald arbetsersättning och för lön. Den huvudsakliga nyttan av de föreslagna höjningarna av ersättningsgraden går till renovering av hem och fritidsfastigheter som ägs av människor med jämförelsevis höga inkomster, vilket inte kan anses motiverat. 

Systemet med hushållsavdrag bör snarare utvecklas så att det gynnar omsorgstjänsterna. Det vore med hänsyn till likabehandlingen och miljöaspekterna motiverat att också utvidga avdragets användningsområde så att det kan tillämpas också på exempelvis energihållbarhetsprojekt i bostadsaktiebolag och bostadsandelslag. Med hänsyn till att de med de allra lägsta inkomster överhuvudtaget inte kan utnyttja hushållsavdraget vore det skäl att jämsides med hushållsavdraget utveckla ett motsvarande system för hushållsunderstöd.  

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 63 

Reservationens förslag till uttalande 64 

Företagaravdrag 

Regeringen har föreslagit en ny typ av företagaravdrag med stöd av vilket privata näringsidkare (firmor, öppna bolag och kommanditbolag) samt ett avdrag på fem procent i beskattningen av jordbruk och renskötare när resultatet beaktas i beskattningen av en fysisk person eller ett dödsbo. Vid beskattningen av skogsbruk beaktas ett motsvarande avdrag. Med andra ord blir 95 procent av inkomsten skattepliktig för företagare och fem procent blir helt skattefritt. Företagarens återstående skattepliktiga inkomst delas som i dag upp i förvärvsinkomst och kapitalinkomst.  

Målet med propositionen är att uppmuntra till att bedriva företagsverksamhet. Målet att stödja företagsamhet är mycket välkommet, men det samma kan inte sägas om de metoder som regeringen har valt. Företagaravdraget är en dyr, ineffektiv och ojämlik reform. 

Priset för företagaravdraget, över 120 miljoner, är högt i relation till effekterna som också enligt de effektbedömningar som ingår i propositionen är osäkra och blygsamma. Propositionen skulle också öka inkomstskillnaderna eftersom den främst skulle gynna den lilla minoritet av företagarna som tjänar mest. Över 40 procent (53 miljoner euro) av skattelättnaden skulle gälla den högsta inkomstdecilen och klart över hälften (73 miljoner euro) de två högsta decilerna. För en vanlig småföretagare blir nyttan blygsam. För fyra av fem personbolag blir den årliga inkomsten under 30 000 euro. En eventuell om också osäker och moderat tillväxt kan enligt regeringens bedömning ske främst i personföretag vars resultat överstiger 100 000 euro. Deras antal är cirka 5 000.  

Företagaravdraget skulle också minska skattebasen och komplicera skattesystemet. Beskattningen av olika inkomster skulle differentieras allt mer. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 65 

Skogsgåvoavdrag 

Regeringen föreslår skogsgåvoavdrag för generationsväxling i skogsbrukslägenheter. Avdragsrätten uppstår på grundval av den gåvoskatt som betalas vid generationsväxlingen. Avdraget görs från kapitalinkomst av skogsbruk såsom inkomst av virkesförsäljning. Avdragsrätten beror på skogens beskattningsvärde och areal.  

Skogsgåvoavdraget är bokstavligen en gåva från regeringen till de som besitter stora skogsegendomar. Enligt MTK får över två tredjedelar av skogsägarna ingen fördel alls av avdraget. Avdraget är komplicerat och administrativt tungrott. Med avseende på likabehandling är avdraget problematiskt eftersom det endast gäller skogsmark och endast skogsmarksgåvor som överskrider en viss minimistorlek.  

Det har inte visats på någon fördel för samhällsekonomin av skogsgåvoavdraget (eller också har fördelen konstaterats vara ”moderat”). Det låser också skogsegendom till de nuvarande ägarsläkterna och höjer sannolikt priserna på skogslotter.  

Lättnaden kan antas öka efterfrågan på virke eftersom fördelen aktualiseras endast om den skattskyldige har inkomster av skogen. Virkeshandeln är nu livlig, och det behövs inga generösa gåvor till stora skogsägare. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 66 

Rätt till skatteavdrag för privata pensionsförsäkringar 

Med tanke på likabehandlingen av medborgarna är den i 54 d § i inkomstskattelagen avsedda avdragsrätten för privata pensionsförsäkringsarrangemang och långsiktiga sparavtal inte motiverad. Det skattestödet minskar statens skatteintäkter med cirka 110 miljoner euro per år och gynnar i huvudsak höginkomsttagare. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 67 

04. Arvs- och gåvoskatten 

Regeringen föreslår att beskattningen av arv och gåvor lindras på alla nivåer i skatteskalorna, vilket minskar statens årliga skatteintäkter med cirka 58 miljoner euro. De föreslagna sänkningarna av arvsskatten på 6—10 procent och av gåvoskatten på 12—14 procent är inte befogad eller rättvis med avseende på statsfinanserna. Beskattningen av egendom är i dag lindrigare i Finland än i många andra EU-länder.  

Regeringen lägger inte fram några som helst sysselsättande eller tillväxtfrämjande effekter som motivering. Däremot är dess grundlagsenlighet ifrågasatt av flera sakkunniga. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 68 

04. Skatter och avgifter på grund av omsättning 

01. Mervärdesskatt  

Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som försäljaren lägger på försäljningspriset på en vara eller tjänst och redovisar till staten. Momsskyldigheten gäller alla som i form av affärsverksamhet bedriver försäljning eller uthyrning av varor eller tjänster eller jämförbar verksamhet. 

De sänkta momssatserna gäller huvudsakligen förnödenheter där andelen inhemsk produktion är stor.  

För att förbättra sysselsättningsläget och stödja den inhemska tjänstesektorn bör de sänkta momssatserna temporärt sänkas med två procentenheter till 12 och 8 procent. Skattesänkningen skulle göra finländska tjänster och produkter mer lockande varvid en större del av hushållens konsumtion skulle styras till finländska företag.  

Den låga nedre gränsen för moms skadar uppenbart tillväxten för små företag. De reagerar på gränsen för omsättning genom att begränsa eller minska sin försäljning. Därför bör den nedre gränsen för momspliktig försäljning höjas från nuvarande 10 000 till 25 000 euro och den övre gränsen som berättigar till skattelättnad från 30 000 till 39 000 euro. I så fall skulle företagare som bedriver småskalig affärsverksamhet befrias från momsskyldighet vilket skulle lindra byråkratin, förbättra företagarnas marknadsposition och förbättra de små företagens ekonomi. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 69 

08. Punktskatter 

05. Punktskatt på läskedrycker 

Vissa särskilda skatter gynnar folkhälsan. Finland har hittills haft i kraft en hälsobaserad punktskatt på sötsaker, glass och läskedrycker. Från början av 2017 avser man att avskaffa punktskatt på sötsaker och glass med hänvisning till EU-lagstiftningen. Dessutom föreslås det att icke-smaksatta växtbaserade drycker som ersätter mjölk samt isbitar inte ska omfattas av punktskatten på läskedrycker.  

Världshälsoorganisationens (WHO) konstaterar i sin färska rapport att en tillräckligt kännbar beskattning av sockerhaltiga drycker kan minska fetma, typ 2-diabetes och karies. Minskad konsumtion av sockerhaltiga drycker har konstaterats minska sockerintaget, förbättra kvaliteten på kostsammansättningen och minska de ovan nämnda problemen. Enligt rapporten är det sannolikt att det totala antalet arbetstillfällen ökar i de branscher som erbjuder produkter som konsumeras i stället för de skadliga produkterna. 

Med stöd av EU:s livsmedelsförordning blir det i december 2016 obligatoriskt att för förpackade livsmedel ange mängden energi, kolhydrater, total sockermängd, fett, mättade fetter, salt och protein. Det innebär att den administrativa bördan för aktörerna i branschen inte skulle öka nämnvärt, även om punktskatten baserades på näringsvärdesdeklarationen. 

Regeringen skulle ha haft över ett på sig för att bereda en hälsobaserad skatt som bättre passar ihop med E-bestämmelserna och som vore mer omfattande än den nuvarande skatten på sötsaker, men så har inte skett. Om skatten bestäms utifrån hälsoaspekter kan skattebeloppet fastställas enligt produktens näringsämnen så att skatten höjs när mängden av ett skadligt näringsämne ökar. Skatten påverkar i så fall dels konsumenternas köpbeslut genom priset, dels industrins produktutveckling. Skatten bemöter olika produktgrupper neutralt. 

En hälsobaserad skatt kan dessutom locka till bruk av nyttiga näringsämnen. Det är till exempel viktigt för folkhälsan att motverka fetma och livsstilssjukdomar hos barn och unga, men det har också positiva verkningar för samhällsekonomin. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 70 

07. Energiskatter 

Finland har olika företags- och näringsstöd för flera miljarder euro. Enligt statsrådets fjolårsutredning delas direkta företagsstöd årligen ut för cirka 1,3 miljarder och skattestöd med konsekvenser för företagens verksamhet för 6 miljarder.  

Många stöd behövs med tanke på att främja den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften eller strukturförändringen. Vissa stödformer kan tjäna andra syften än de samhällsrelaterade. Men alla stöd kan inte motiveras trovärdigt med några som helst argument. Föregående regering identifierade i en undersökning företagsstöd för 850 miljoner euro som ”bromsar strukturförändringen eller som annars är skadliga.” 

Mycket diskussion har förts kring stöd för hundratals miljoner till den energiintensiva industrin. Exempelvis energiskatteåterbäringarna, vars värde har mer än tiofaldigats sedan 2011, har inte förbättrat konkurrenskraften enligt en undersökning av Statens ekonomiska forskningscentral. I stället minskar de incitamenten för att finna lösningar med lägre utsläpp och är också minus för andra offentliga funktioner. 

Även behovet av det planerade nya kompensationsstödet för utsläppshandeln och behovet av att sänka skattesatsen för gruvdriftens elskatt är i nuläget tvivelaktigt. Skattestödet för torv kunde med fördel återställas till 2014 års nivå varvid också stödet för skogsflis, som hör ihop med det, borde minskas. 

Tänker man på en hållbar strukturförändring och konkurrenskraften i framtiden så är problemet att en stor del av företagsstöden riktas till stora, gamla företag och att de inte motiverar tillräckligt till att utveckla nya lösningar. Stöden till forskning och produktutveckling har skurits ner samtidigt som skattestöden som vidmakthåller det gamla har ökats. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 71 

Avdelning 13 

RÄNTEINKOMSTER, INKOMSTER AV FÖRSÄLJNING AV AKTIER OCH INTÄKTSFÖRING AV VINST 

05. Inkomstföring av vinster i statliga affärsverk 

01. Inkomstföring av vinster i statliga affärsverk 

Inkomstföringen av Forststyrelsens vinst till staten har varit av samma storleksordning redan i flera års tid. År 2017 är inkomstföringen mindre eftersom bara två år räknas med till följd av bolagiseringen av Forststyrelsen. År 2016 var inkomstföringen analogt större. 

Forststyrelsen förvaltar vår nationalförmögenhet, statens skogar. En ansvarsfull skogsvård och en hållbar användning av naturresurserna samt ett samhälleligt sysselsättningsansvar ingår i Forststyrelsens uppgifter. Tidigare år har det upptäckts att ett högt mål för inkomstföring hindrar en hållbar skogsvård. Ändå har resultatmålet förblivit oförändrat. 

Staten bör agera som exempel i företagsverksamheten och i skogsvården. Denna höst har det åter uppstått konflikter bland annat i Suomussalmi där lokala människor starkt har försvarat landskapet mot Forststyrelsens avverkningar. Dessutom har Forststyrelsen permitterat alla sina skogsarbetare för januari—mars trots att sysselsättning ingår i Forststyrelsens samhällsuppdrag. Dessa exempel visar att inkomstföringen i statens budget är alltför stor. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 72 

ANSLAG

Huvudtitel 24

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

01. Utrikesförvaltningen 

01. Utrikesförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

För informationsverksamheten föreslås anslag på 250 000 euro. Med dessa anslag försöker man försvaga Finlands anseende för att flyktingarna inte ska söka sig till Finland. Vi kan inte acceptera ett sådant handlingssätt. 

Vi föreslår 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

Finland ska vara en pålitlig aktör i det internationella utvecklingsarbetet och en nation som tar sitt ansvar i biståndspolitiken. Här i Finland ska vi ta emot människor som blivit tvungna att fly sina hem, men också delta aktivt i globala miljö-, klimat- och utvecklingsfrågor och att stöda utvecklingsländernas ekonomiska utveckling helhetsmässigt. Vi vill inte att Finland drar undan sitt stöd för FN-organisationer eller att biståndsbudgeten slaktas. Vi kan inte acceptera att Finland inte tar sitt globala ansvar och att inbesparingar görs så att världens fattigaste och mest nödställda blir bortglömda. 

Regeringen föreslår i budgeten för 2017 att anslaget för internationellt utvecklingssamarbete minskas med 267 000 000 euro. En sådan radikal sänkning av biståndet, som föreslogs redan för 2016 och nu för 2017, innebär att det är nästan omöjligt att uppnå målet för biståndsbudgeten, 0,7 procent av bruttonationalprodukten, i en nära framtid. Det bedöms att biståndsanslagen uppgår till 0,4 procent av bruttonationalprodukten 2017. 

I Finlands utvecklingspolitik vill vi lägga större vikt vid att stärka utvecklingsländernas egen företagsverksamhet och egna skattebaser samt att förbättra utvecklingssamarbetets resultat, effekter och mätbarhet. Dessa målsättningar kommer att vara svåra att uppnå med tydliga resultat då regeringens inbesparingar drabbar speciellt multilateralt utvecklingssamarbete och utvecklingssamarbete med enskilda länder och regioner. 

Vi föreslår 

88. Höjning av Finnfunds (Fonden för industriellt samarbete) kapital (reservationsanslag 3 år) 

Målsättningen med biståndspolitiken ska vara att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och hjälpa de mest utsatta i världen. Det görs bäst genom egentligt utvecklingssamarbete. Regeringen föreslår i budgeten för 2017 att anslaget för internationellt utvecklingssamarbete minskas radikalt och finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet beviljas ett anslag på 10 000 000 euro. Det innebär i praktiken att man väljer att flytta verksamhet inom egentligt utvecklingssamarbete till Finnfund som erbjuder finansiering till privata företag. Detta gjordes i ännu större grad redan 2016. 

Finnfund erbjuder riskfinansiering i form av eget kapital, långfristiga investeringslån och kunskaper inom investeringar i utvecklingsländer med över 30 års erfarenhet. Det är fråga om en verksamhet som har goda målsättningar och behöver stöd, men inte på bekostnad av det långsiktiga biståndsarbete finska organisationer har byggt upp. En plötslig och stor höjning av medlen ger knappast önskad effekt. Vi vill inte urvattna finländska medborgarorganisationers långsiktiga och kontinuerliga arbete i utvecklingssektorn eller skära i finansieringen till FN-organisationer på det sätt regeringen föreslår. 

Vi föreslår 

89. Finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet (reservationsanslag 3 år) 

Målsättningen med biståndspolitiken ska vara att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och hjälpa de mest utsatta i världen. Det görs bäst genom egentligt utvecklingssamarbete. Regeringen föreslår i budgeten för 2017 att anslaget för internationellt utvecklingssamarbete minskas radikalt och finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet beviljas ett anslag på 130 000 000 euro. Det innebär i praktiken att man vill flytta verksamhet nom det egentliga utvecklingssamarbetet till placeringar i internationella utvecklingsbanker och fonder som förvaltas av andra aktörer inom utvecklingssektorn och som stöder den privata sektorn. Vi vill prioritera egentligt utvecklingssamarbete. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 25

JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Domstolar och rättshjälp 

03. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år) 

Rättsvården är en av grundpelarna för vår demokratiska rättsstat. En fungerande rättsvård förutsätter också att alla delar i kedjan, dvs. polis, åklagare, domstol, fångvård och utsökning fungerar. Detta betyder att resursproblem till exempel hos åklagarväsendet kommer att märkas senare i domstolarna, eftersom ärendena blir liggande. Det uppstår alltså ett slags propp inom kedjan. Det leder i sin tur till förlängda behandlingstider, vilket försämrar medborgarnas rättsskydd. En fungerande rättsvård är avgörande för vårt lands konkurrenskraft. Företagen måste kunna lita på att deras ärenden blir behandlade smidigt och effektivt inom domstolarna. Vårt land har inte råd att äventyra ett fungerande rättsväsende och människors grundläggande rätt till rättskydd. Därför är det ytterst viktigt att trygga en tillräcklig resursnivå för rättsvården. 

Före riksdagsvalet 2015 rådde det en stor enighet mellan de politiska partierna om att rättsvården behöver en nivåhöjning. Tyvärr har regeringen inte förverkligat denna målsättning i tillräckligt hög grad. Det är även viktigt att trygga resurserna så att asylsökandes rättskydd garanteras. 

Den grå ekonomin i Finland orsakar stora förluster av skatteintäkter för samhället. Dessutom försvagar den grå ekonomin den allmänna skattemoralen och försvårar konkurrensmöjligheterna för företag som bedriver laglig verksamhet. Enligt vissa undersökningar (riksdagens revisionsutskott 2010) uppgår den grå ekonomin till 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar 5,5—7,5 procent av bruttonationalprodukten. Det betyder att den grå ekonomin orsakar samhället ekonomiska förluster på 4—6 miljarder euro per år. 

Bekämpningen av den grå ekonomin kräver målmedvetna åtgärder av staten. Det centrala för att uppnå resultat är att minska möjligheterna att begå brott, öka risken att åka fast samt förbättra myndigheternas förmåga att reagera när det gäller avslöjande och bekämpning av svart ekonomi. Polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, Tullen och skatteförvaltningen behöver därför tillräckliga resurser för att effektivt kunna bekämpa den grå ekonomin Det är värt att komma ihåg att satsningarna på bekämpningen av den grå ekonomin snabbt betalar sig mångfaldigt tillbaka i form av skatteintäkter som inte annars skulle komma staten till godo. 

Vi föreslår 

20. Betalningsstörningar, utsökning och konkursbevakning 

01. Utsökningsväsendets och konkursbevakningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Rättsvården är en av grundpelarna för vår demokratiska rättsstat. En fungerande rättsvård förutsätter också att alla delar i kedjan, dvs. polis, åklagare, domstol, fångvård och utsökning fungerar. Detta betyder att resursproblem till exempel hos åklagarväsendet kommer att märkas senare i domstolarna, eftersom ärendena blir liggande. Det uppstår alltså ett slags propp inom kedjan. Det leder i sin tur till förlängda behandlingstider, vilket försämrar medborgarnas rättsskydd. En fungerande rättsvård är avgörande för vårt lands konkurrenskraft. Företagen måste kunna lita på att deras ärenden blir behandlade smidigt och effektivt inom domstolarna. Vårt land har inte råd att äventyra ett fungerande rättsväsende och människors grundläggande rätt till rättskydd. Därför är det ytterst viktigt att trygga en tillräcklig resursnivå för rättsvården. 

Före riksdagsvalet 2015 rådde det en stor enighet mellan de politiska partierna om att rättsvården behöver en nivåhöjning. Tyvärr har regeringen inte förverkligat denna målsättning i tillräckligt hög grad. Det är även viktigt att trygga resurserna så att asylsökandes rättskydd garanteras. 

Den grå ekonomin i Finland orsakar stora förluster av skatteintäkter för samhället. Dessutom försvagar den grå ekonomin den allmänna skattemoralen och försvårar konkurrensmöjligheterna för företag som bedriver laglig verksamhet. Enligt vissa undersökningar (riksdagens revisionsutskott 2010) uppgår den grå ekonomin till 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar 5,5—7,5 procent av bruttonationalprodukten. Det betyder att den grå ekonomin orsakar samhället ekonomiska förluster på 4—6 miljarder euro per år. 

Bekämpningen av den grå ekonomin kräver målmedvetna åtgärder av staten. Det centrala för att uppnå resultat är att minska möjligheterna att begå brott, öka risken att åka fast samt förbättra myndigheternas förmåga att reagera när det gäller avslöjande och bekämpning av svart ekonomi. Polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, Tullen och skatteförvaltningen behöver därför tillräckliga resurser för att effektivt kunna bekämpa den grå ekonomin Det är värt att komma ihåg att satsningarna på bekämpningen av den grå ekonomin snabbt betalar sig mångfaldigt tillbaka i form av skatteintäkter som inte annars skulle komma staten till godo. 

Vi föreslår 

30. Åklagarna 

01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Rättsvården är en av grundpelarna för vår demokratiska rättsstat. En fungerande rättsvård förutsätter också att alla delar i kedjan, dvs. polis, åklagare, domstol, fångvård och utsökning fungerar. Detta betyder att resursproblem till exempel hos åklagarväsendet kommer att märkas senare i domstolarna, eftersom ärendena blir liggande. Det uppstår alltså ett slags propp inom kedjan. Det leder i sin tur till förlängda behandlingstider, vilket försämrar medborgarnas rättsskydd. En fungerande rättsvård är avgörande för vårt lands konkurrenskraft. Företagen måste kunna lita på att deras ärenden blir behandlade smidigt och effektivt inom domstolarna. Vårt land har inte råd att äventyra ett fungerande rättsväsende och människors grundläggande rätt till rättskydd. Därför är det ytterst viktigt att trygga en tillräcklig resursnivå för rättsvården. 

Före riksdagsvalet 2015 rådde det en stor enighet mellan de politiska partierna om att rättsvården behöver en nivåhöjning. Tyvärr har regeringen inte förverkligat denna målsättning i tillräckligt hög grad. Det är även viktigt att trygga resurserna så att asylsökandes rättskydd garanteras. 

Den grå ekonomin i Finland orsakar stora förluster av skatteintäkter för samhället. Dessutom försvagar den grå ekonomin den allmänna skattemoralen och försvårar konkurrensmöjligheterna för företag som bedriver laglig verksamhet. Enligt vissa undersökningar (riksdagens revisionsutskott 2010) uppgår den grå ekonomin till 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar 5,5—7,5 procent av bruttonationalprodukten. Det betyder att den grå ekonomin orsakar samhället ekonomiska förluster på 4—6 miljarder euro per år. 

Bekämpningen av den grå ekonomin kräver målmedvetna åtgärder av staten. Det centrala för att uppnå resultat är att minska möjligheterna att begå brott, öka risken att åka fast samt förbättra myndigheternas förmåga att reagera när det gäller avslöjande och bekämpning av svart ekonomi. Polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, Tullen och skatteförvaltningen behöver därför tillräckliga resurser för att effektivt kunna bekämpa den grå ekonomin Det är värt att komma ihåg att satsningarna på bekämpningen av den grå ekonomin snabbt betalar sig mångfaldigt tillbaka i form av skatteintäkter som inte annars skulle komma staten till godo. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 26

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Polisväsendet 

01. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Ett fungerande polisväsende hör till grundpelarna i ett tryggt samhälle. Polisens verksamhetsförutsättningar har dock lidit märkbart under de senaste åren, då finansieringen har minskat på bekostnad av bland annat brottsutredningen och trafikövervakningen. Den bristande allokeringen av resurser till polisväsendet äventyrar polisens tillgänglighet samt möjligheterna till förebyggande brottsbekämpning. Den fortgående minskningen i personalresurser kommer att synas bland annat i att brottsutredningar tar längre tid och att färre brott blir utredda. 

Minskningen av personalresurser är också en fråga om arbetshälsa för dem som arbetar inom polisförvaltningen. Omständigheterna i polisens verksamhetsområde har förändrats och det traditionella polisarbetet har utmanats av nya säkerhetshot som kräver en annan sorts verksamhet och expertis av polisen. Till dessa hör bland annat cyberbrottslighet, radikalisering och bekämpning av extremiströrelser och terrorism. 

Den grå ekonomin i Finland orsakar stora förluster av skatteintäkter för samhället. Dessutom försvagar den grå ekonomin den allmänna skattemoralen och försvårar konkurrensmöjligheterna för företag som bedriver laglig verksamhet. Enligt vissa undersökningar (riksdagens revisionsutskott 2010) uppgår den grå ekonomin till 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar 5,5—7,5 procent av bruttonationalprodukten. Det betyder att den grå ekonomin orsakar samhället ekonomiska förluster på 4—6 miljarder euro per år. 

Bekämpningen av den grå ekonomin kräver målmedvetna åtgärder av staten. Det centrala för att uppnå resultat är att minska möjligheterna att begå brott, öka risken att åka fast samt förbättra myndigheternas förmåga att reagera när det gäller avslöjande och bekämpning av svart ekonomi. Polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, Tullen och skatteförvaltningen behöver därför tillräckliga resurser för att effektivt kunna bekämpa den grå ekonomin Det är värt att komma ihåg att satsningarna på bekämpningen av den grå ekonomin snabbt betalar sig mångfaldigt tillbaka i form av skatteintäkter som inte annars skulle komma staten till godo. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 28

FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Beskattningen och Tullen 

01. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Den grå ekonomin i Finland orsakar stora förluster av skatteintäkter för samhället. Dessutom försvagar den grå ekonomin den allmänna skattemoralen och försvårar konkurrensmöjligheterna för företag som bedriver laglig verksamhet. Enligt vissa undersökningar (riksdagens revisionsutskott 2010) uppgår den grå ekonomin till 10—14 miljarder euro, vilket motsvarar 5,5—7,5 procent av bruttonationalprodukten. Det betyder att den grå ekonomin orsakar samhället ekonomiska förluster på 4—6 miljarder euro per år. 

Bekämpningen av den grå ekonomin kräver målmedvetna åtgärder av staten. Det centrala för att uppnå resultat är att minska möjligheterna att begå brott, öka risken att åka fast samt förbättra myndigheternas förmåga att reagera när det gäller avslöjande och bekämpning av svart ekonomi. Polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, Tullen och skatteförvaltningen behöver därför tillräckliga resurser för att effektivt kunna bekämpa den grå ekonomin Det är värt att komma ihåg att satsningarna på bekämpningen av den grå ekonomin snabbt betalar sig mångfaldigt tillbaka i form av skatteintäkter som inte annars skulle komma staten till godo. 

Vi föreslår 

02. Tullens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Det finns ett behov av att effektivera myndigheternas arbete när det gäller livsmedelssäkerhet. En del av effektiveringen är att minska på uppgifter där två myndigheter i praktiken sköter samma funktion. Livsmedelssäkerhetsverkets verksamhet kunde effektiveras på två punkter. Den första är laboratorietjänsterna för livsmedelssäkerhet inom Livsmedelssäkerhetsverket och Tullen. Genom att överföra laboratorietjänsterna till Tullen kunde arbetet effektiveras utan att konsumenternas säkerhet äventyras. En överföring av laboratorietjänsterna skulle förutsätta att anslagen för Tullens omkostnader ökas med 1 500 000 euro. Detta kunde ge en inbesparing på tre miljoner euro. 

Den andra delen är övervakningen av djurvälfärd samt djur- och växthälsa. För tillfället kan Livsmedelssäkerhetsverkets och NTM-cent