Enligt statistikcentralen var ungdomarbetslöshetsgraden 11,8 procent i augusti 2016. Detta innebär konkret att var tionde ung person som inte studerar är i riskzonen för att marginaliseras. Regeringens initiativ hittills är inte tillräckligt ambitiösa för att råda bot på problemen. 

För att lyckas med målsättningen att varje ung ska ha arbete, studieplats eller praktik krävs resurser. Alternativkostnaden, att inte hjälpa de unga till rätta, skapar dock betydligt högre kostnader på sikt. Regeringen har skurit ordentligt i verkstadsverksamheten och den uppsökande ungdoms-verksamhetens anslag. Det vill vi rätta till för att ge varje ung människa en möjlighet att komma vidare i sitt liv.  

Vi vill att det görs en ordentlig uppföljning på ungdomsgarantin och den uppsökande ungdoms-verksamheten samt att regeringen satsar pengar på den verksamhet som har visat resultat. Vi vill satsa på att utveckla lärlingsavtal och dessutom bör så kallade minijobs enligt tysk modell utredas för unga under 30 år. 

I vår minijobsmodell får ungdomar under 30 år tjäna exempelvis 500 euro i månaden utan att inkomsten påverkar stöd eller andra förmåner. Ungdomarna har då möjligheten att få värdefull arbetserfarenhet som gynnar sysselsättningen i framtiden, samtidigt som det motverkar marginalisering då ungdomarna får ett fotfäste i samhället. 

Minijobsmodellen erbjuder också en morot för arbetsgivarna att anställa unga personer, i form av lägre arbetsgivarkostnader. Modellen begränsar den månatliga arbetstiden, vilket gör att den inte konkurrerar med en fast anställning. Den är ett verktyg som direkt främjar sysselsättningen av ungdomar samtidigt som det sänker tröskeln för arbetsgivare att anställa. 

Detta hjälper dels unga som riskerar utslagning men dels ger det också unga en möjlighet att få relevant arbetserfarenhet redan tidigt i livet. Det vinner både samhället och de unga på.