I regel 2.5 i internationella arbetsorganisationen ILO:s sjöarbetskonvention av 2006 fastställs i detalj i vilka situationer arbetstagaren har rätt till gratis hemresa samt de kostnader som arbetsgivaren ska betala (strandsättning av en sjöman). Enligt konventionen ska varje medlemsstat kräva att de fartyg som för medlemsstatens flagg har en ekonomisk säkerhet som tryggar att sjöpersonalen kan resa hem.
Bestämmelserna i konventionens regel 4.2 gäller redarens ansvar för vården av en sjöman som blivit sjuk och kostnader för vården samt för boende- och levnadskostnader. Dessutom ansvarar redaren i vissa fall för begravningskostnaderna. Bestämmelserna syftar till trygga sjömän i händelse av sjukdom, olycksfall eller död.
I de aktuella ändringarna, som antogs i koden till sjöarbetskonventionen 2014, definieras kraven på säkerheten mer detaljerat. Ändringarna ska sättas nationellt i kraft genom att ta in bestämmelser om systemet för ekonomisk säkerhet i lagen om sjöarbetsavtal.
I propositionen föreslås att 13 kap. i lagen om sjöarbetsavtal kompletteras med en ny 13 a §, vars 1 mom. föreskriver att arbetsgivaren ska teckna och vidmakthålla en försäkring eller ställa annan ekonomisk säkerhet för att i situationer som avses i regel 2.5 och 4.2 i sjöarbetskonventionen trygga arbetstagarnas rätt till hemresor och den ekonomiska ställningen för arbetstagare som insjuknat eller skadats. I bestämmelsen definieras dessutom de kostnader som försäkringen ska täcka.
I de yttrandet som utskottet fått av Alandia Försäkring, Finansbranschens Centralförbund och Rederierna i Finland rf anses det att den nya bestämmelsen om rätt till hemresa och tryggande av den ekonomiska situationen för en anställd som insjuknat eller blivit skadad går längre än vad ILO:s konvention kräver och att den således strider mot texten i konventionen. Detta gäller enligt uppgift särskilt punkterna 3 och 4 i den föreslagna paragrafen.
Utskottet konstaterar att enligt ILO:s sjöarbetskonvention av 2006 ska redare tillhandahålla ekonomisk säkerhet för att trygga ersättning vid dödsfall eller långvarig invaliditet hos sjöpersonal på grund av skada, sjukdom eller risk i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag, sjöpersonalens anställningsavtal eller kollektivavtal. Enligt den nu aktuella regeln som fogats till konventionen 2014 (4.2) ska det föreskrivas nationellt om ett system för ekonomisk säkerhet som ska trygga de avtalsgrundade anspråken. Utskottet understryker att sjöarbetskonventionen inte närmare definierar vad som i detta sammanhang avses med att trygga sjöpersonalens ekonomiska ställning. Det blir beroende av nationell lag, sjöpersonalens anställningsavtal eller kollektivavtal.
Till koden till sjöarbetskonventionen fogades 2014 närmare bestämmelser (2.5) också för situationer där en sjöman har blivit strandsatt genom att redaren inte betalar kostnaderna för sjömannens hemresa, har lämnat en sjöman utan nödvändigt underhåll och försörjning eller på annat sätt ensidigt har brutit sina band med sjömannen. Utskottet understryker att utifrån erhållen utredning har inga finländska sjömän blivit strandsatta. Bestämmelsens relevans för finländska fartyg är därmed liten. Men systemet för ekonomisk säkerhet måste också täcka sådana situationer.
Enligt 15 § i lagen om sjöarbetsavtal ska arbetsgivaren hålla de handlingar som förtecknas i bestämmelsen tillgängliga för arbetstagarna på fartyget. I propositionen föreslås att också ett intyg om försäkringen eller ekonomisk säkerhet, som avses i 13 kap. 13 a §, ska hållas framlagt ombord. Utskottet anser att det är befogat och behövligt att hålla sådana uppgifter framlagda eftersom sjöfararna på så sätt får information om vem de ska vända sig till med eventuella krav.
Sammantaget anser utskottet propositionen behövs och fyller sitt syfte, och utskottet tillstyrker de ändringar som hör till området för lagstiftningen av koden i ILO:s sjöarbetskonvention och att lagförslagen godkänns utan ändringar.