Allmän motivering

Allmänt

Ärendet har beretts med anledning av ett uttalande som riksdagen på förslag av arbetslivs- och jämställdhetsutskottet godkänt. Enligt uttalandet förutsattes regeringen skyndsamt förbereda förslag till åtgärder som avser att effektivisera övervakningen av anställningsvillkoren för utstationerade arbetstagare och lämna anknytande propositioner till riksdagen under höstsessionen 2004 (AjUB 2/2004 rd och RSv 45/2004 rd). Propositionen har beretts av en trepartsgrupp som arbetsministeriet tillsatte i april 2004 med uppgift att förbättra iakttagandet av de lagenliga anställningsvillkoren och främja en jämlik konkurrenssituation mellan företagen (Ulteva 2). Gruppens mandat löper ut den 31 januari 2006 men den har haft som etappmål att bereda de ändringsförslag som riksdagen efterlyste i sitt uttalande. I arbetsgruppen har suttit med representanter för arbetsministeriet, handels- och industriministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, inrikesministeriet, de centrala arbetsmarknadsorganisationerna och Företagarna i Finland. Propositionen grundar sig på arbetsgruppens enhälliga förslag.

Det centrala målet med propositionen är enligt motiven att genom effektivare och förbättrade tillsynsmöjligheter säkerställa att minimianställningsvillkoren för utstationerade arbetstagare kan tryggas och att arbetstagarna bemöts lika. För att detta ska uppnås måste arbetstagarna och arbetarskyddsmyndigheterna för sina tillsynsåtgärder ha tillgång till lämpliga förfaranden och nödvändig information och tillsynen i allt högre grad kunna utföras under arbetets gång.

Utskottet anser syftet vara angeläget. Det tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Utseende av företrädare

Enligt 4 a § i förslaget ska det utstationerande företaget ha en företrädare i Finland. En företrädare behöver dock inte utses, om den utstationerade arbetstagarens utstationering varar högst 14 dagar.

Utskottet påpekar att det jobbar en mängd utstationerade arbetstagare i Finland vars utstationering varar högst 14 dagar. För deras vidkommande kan det bli ännu besvärligare att få uppgifter, när det då enligt den föreslagna 8 § är den utländska arbetsgivaren som levererar informationen och inte den som låter utföra arbetet som det föreskrivs i den gällande lagen.

Det är motiverat att det utstationerande företaget åläggs skyldighet att utse en företrädare i Finland, menar utskottet, eftersom det gör det lättare att för tillsynen få behövliga uppgifter om utländska arbetstagare och deras anställningsvillkor. Det är viktigt, anser utskottet, att regeringen följer hur syftet med den föreslagna lagen uppnås för personer som kortvarigt arbetar i Finland och återkommer till saken om det behövs.

Lagförslagets lagtekniska kvalitet

Utskottet har bett justitieministeriet yttra sig om saken. I sitt yttrande fäster justitieministeriet uppmärksamheten vid straffbestämmelsen i förslaget.

Enligt yttrande är det problematiskt att det i paragrafen föreskrivs om straff för underlåtelse att ha uppgifter om utstationerade arbetstagare (4 b §), men inte för underlåtelse att utse företrädare eller åsidosättande av arbetstidsbokföringsskyldigheten eller skyldigheten att förvara löneuppgifter (5 §) eller för exempelvis åsidosättande av skyldigheten att betala minimilön (2 § 4 mom.). I det fall att det blir aktuellt med kriminalisering bör man inom straffrätten så vitt möjligt sammanväga hur klandervärda och skadliga underlåtelserna och gärningarna är samt välja att göra bara de skadligaste och mest klandervärda gärningarna straffbara eller behandla lika klandervärda gärningar på samma villkor.

Enligt paragrafen skulle det vara straffbart att bryta mot bestämmelserna om innehavande (på finska ylläpito) av i 4 b § avsedda uppgifter eller utredningar. I den föreslagna 4 b § talas det emellertid på finska inte om ylläpito, utan om "hallussaan" (på svenska inneha) av uppgifter som räknas upp i lagrummet, medan 3 mom. talar om meddelandeskyldighet.

Vid kriminalisering bör man försöka uppnå den exakthet laglighetsprincipen kräver bl.a. genom att i straffbestämmelsen konsekvent använda samma begrepp som i de bestämmelser bestämmelsen hänvisar till. Enligt förslaget skulle det vara straffbart att åsidosätta den i 8 a § avsedda skyldigheten att lämna uppgifter men inte (eventuellt) den i 4 b § 3 mom. avsedda meddelandeskyldigheten. I den föreslagna paragrafen begränsas ansvaret för en företrädare för den som låter utföra arbetet genom uttrycket "endast med beaktande av anvisningarna och förfarandena på arbetsplatsen". Uttrycket är så vagt att det är problematiskt med avseende på laglighetsprincipen. Enligt motiven fördelas ansvaret på den som låter utföra arbetet och är arbetsgivare eller företrädaren för arbetsgivaren i enlighet med 47 kap. 7 § i strafflagen. Detta preciseras med en särskild beskrivning av ansvaret "i de fall som avses i paragrafen" för å ena sidan den högsta ledningen och å andra sidan tjänstemän eller arbetstagare på lägre nivå. Beskrivningen av det ansvar den sistnämnda gruppen har motsvarar det ansvar som enligt paragrafformuleringen bärs av en företrädare för den som låter utföra arbetet. Paragrafen och motiven matchar inte varandra. Normalt används i paragrafmotiven mestadels samma begrepp som i paragrafen för att inringa paragrafen i begripliga ordlag. I 47 kap. 7 § i strafflagen ingår bestämmelser bland annat om faktorer som ska vägas in i bedömningen av ansvaret. Om meningen är att strafflagens 47 kap. 7 § ska tillämpas på ansvarsfördelningen ligger det i linje med legalitetsprincipen och det normala skrivsättet att ta in texten i själva paragrafen".

Det är enligt utskottets mening angeläget att minimianställningsvillkoren för utstationerade arbetstagare blir bättre tryggade och tillsynsmöjligheterna förbättras. De föreslagna ändringarna i lagen är nödvändiga för att syftet ska nås och därför tillstyrker utskottet lagförslaget. Med hänvisning till yttrandet från justitieministeriet vill utskottet dock påpeka att de föreslagna bestämmelserna lagtekniskt inte till alla delar uppfyller kraven på lagstiftning av denna typ. Utskottet uppmanar regeringen att ge akt på lagberedningskvaliteten och understryker att åtminstone när det gäller straffbestämmelserna bör propositionerna beredas i samråd med justitieministeriet.

Beramade skatteändringar som åtgärd mot svart ekonomi

Internationaliseringen och EU-utvidgningen har dragit med sig ett svårlösligt problem. Arbetskraftens fria rörlighet och liberaliseringen av tjänsteutbudet skapar nämligen en god grogrund för svart ekonomi. Övergångstiderna för medborgarna i de nya EU-staterna har också de i viss mån kunnat bidra till situationen. Problemet har tillspetsats särskilt inom byggbranschen där kringgående av skatt med hjälp av utländsk arbetskraft redan blivit en konkurrensnackdel för företag som lever efter lagens bokstav.

Finansministeriet utreder just nu om beskattningen behöver ändras för utlänningar, alltså både dem som låter utföra arbetet som arbetstagare. Det som särskilt utreds är om finsk skatterätt ska utsträckas till hyrda utländska arbetstagare och om utländska arbetsgivare ska införas i förskottsuppbördsregistret. Enligt gällande bestämmelser uppstår skattskyldighet gentemot Finland i regel först efter sex månaders vistelse. I nuläget råder en anteckning i förskottsuppbördsregistret inte heller bot på problemet med utländsk arbetskraft, eftersom begränsat skattskyldiga arbets- eller uppdragsgivare inte antecknas i registret om de inte har ett fast driftsställe.

I den proposition som nu bereds är det tänkt att ta ställning till när beskattningsrätten inträder för Finlands del i fråga om hyrd arbetskraft (skatteskyldigheten börjar omedelbart) men också till hur anteckningarna i förskottsuppbördsregistret kunde effektiviseras. Avsikten är också att bredda skyldigheten att lämna information om hyrd arbetskraft. Enligt utredning är meningen att lämna propositionen till riksdagen i början av 2006.

De ändringar finansministeriet just nu bereder och som gäller anteckning av utländska företag i förskottsuppbördsregistret och skattskyldighet genast från den stund arbetet i Finland inleds är enligt utskottets mening ytterst viktiga inte bara för kampen mot svart ekonomi utan också för rättvisa konkurrensförutsättningar. Utskottet skyndar på propositionen så att riksdagen kan börja behandla den så snart riksmötet 2006 inletts.

Arbetsmarknadens organisationer fortsätter sinsemellan att grunna på den utländska arbetskraftens anställningsvillkor och hur de kunde övervakas. Arbetet sker inom den sittande arbetsgruppen ULTEVA 2. Men det behövs också skatteändringar för att helt bemästra problemet med svart ekonomi.