Motivering

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har behandlat statsrådets redogörelse för EU-politiken i fråga om sitt eget ansvarsområde. Vi koncentrerar oss här på den finländska EU-politikens prioriteringar och innehåll i fråga om arbetsliv och jämställdhet.

Syftet med redogörelsen är att ge en övergripande bild av vilka principer som styr vår EU-politik, vilka innehållsmässiga prioriteringar politiken har och hur EU-inflytandet kan förbättras. Utskottet välkomnar huvudsakligen prioriteringarna för EU-politiken enligt redogörelsen, men konstaterar samtidigt att redogörelsen behandlar arbetslivs- och jämställdhetsfrågor tämligen sparsamt och delvis oklart. Det är viktigt, menar utskottet, att Finland har tydliga ståndpunkter och mål i fråga om utvecklingen av arbetslivet och jämställdheten i EU och Finland.

Finland har varit medlem av Europeiska unionen sedan 1995. Medlemskapet och i synnerhet den gemensamma valutan euron har stött ekonomisk stabilitet och en positiv samhällsutveckling. Finland har allt sedan början av medlemskapet deltagit aktivt i utvecklingen av unionens verksamhet och försökt öka sitt inflytande genom att agera i unionens huvudfåra. Utskottet anser att Finland även i fortsättningen ska vara en aktiv EU-medlem som försöker finna konstruktiva lösningar som beaktar både Finlands och EU:s intressen.

Den ekonomiska recessionen

Den ekonomiska recession som började i slutet av 2008 har kraftigt påverkat både EU:s ekonomi och världsekonomin. Inom EU har detta inneburit att arbetslösheten vuxit kraftigt och att de allvarliga sociala problemen ökat. EU har vidtagit kraftfulla åtgärder för att stimulera ekonomin och för att reducera de negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna av recessionen. Utskottet anser att Finland i sin EU-politik ska prioritera åtgärder som främjar sysselsättning och social delaktighet.

Recessionen ökar svartekonomin och ekonomisk brottslighet. Den svarta ekonomin orsakar EU och Finland omfattande skada i form av förlorade skatteintäkter och annan skada. Dessutom är människorättsproblem förknippade med den svarta ekonomin, till exempel utnyttjande av arbetskraft, diskriminering i arbetslivet, olaglig invandring och till och med människohandel. För att svartekonomin ska kunna bekämpas krävs det ett intensivt samarbete mellan EU-medlemsstaterna och icke-medlemsstater. Effektiva och fungerande tillsynsmekanismer måste skapas, och vidare måste man ta fram lagstiftning som förebygger svartekonomi.

Utskottet föreslår att kampen mot svart ekonomi lyfts fram som ett centralt mål för Finlands EU-politik.

Utveckling av arbetslivet

Arbetskraftens fria rörlighet är en av unionsmedborgarnas grundläggande friheter. I praktiken försvåras den fria rörligheten ändå av många hinder, bl.a. i fråga om social trygghet. I redogörelsen betonas det att EU bör vidta åtgärder för att målmedvetet undanröja faktiska hinder för människors fria rörlighet bland annat när det gäller samordning av den sociala tryggheten, serviceutbudet och utbetalning av pensioner. Detta är ett viktigt och behövligt principbeslut, men utskottet vill ändå betona att arbetskraftens fria rörlighet inte får leda till att spelreglerna för arbetslivet försvagas. Utskottet påpekar att hinder för arbetskraftens rörlighet också bör avvecklas när det gäller arbetskraftens rörlighet i riktning från Finland till unionen i övrigt.

Fri rörlighet för arbetskraften är i sig ett välkommet mål, men problem är fortfarande förknippade till förhållandet mellan bestämmelserna om ekonomiska friheter och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet och spelreglerna på arbetsmarknaden. Eftersom förhållandet mellan de ekonomiska friheterna och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet inte är klart reglerat inom EU har man gått till EG-domstolen för avgörande och riktlinjer i frågan om hur rätten att delta i arbetskonflikter, som hör till de grundläggande rättigheterna i arbetslivet, och inremarknadsfriheterna förhåller sig till varandra. Det är viktigt, menar utskottet, att lagstiftaren kan skapa så klara regler att domstolen inte behöver vara den instans som drar upp de exakta gränserna. Utskottet anser att redogörelsen i större utsträckning borde ha tagit fasta på den spänning som råder mellan de ekonomiska friheterna och de grundläggande rättigheterna och spelreglerna för arbetslivet. Vidare bör Finland betona den sociala dimensionens betydelse i EU i förhållande till de ekonomiska friheterna.

Utskottet ser den s.k. sociala dumpningen som ett allvarligt problem i Europa. EU får inte bli en gemenskap där exempelvis den som tillhör en minoritet i en medlemsstat behandlas illa eller där arbetstagare från olika länder har olika rättigheter. När det gäller att förhindra sådan dumpning är det viktigt att EU-medborgarna behandlas lika i de olika medlemsländerna och att alla medlemsstater sörjer för grundtrygghet. Det är synnerligen viktigt att Finland aktivt är med och förebygger social dumpning i EU.

Arbetskraftens fria rörlighet och en öppen inre marknad kommer förr eller senare att leda till en gemensam arbetsmarknad i EU. Om denna marknad ska fungera effektivt och störningsfritt krävs det enligt utskottets uppfattning att man inom unionen tar fram och garanterar gemensamma spelregler på arbetsmarknaden. Det överstatliga beslutsfattandet har hittills varit svårt. Som exempel kan nämnas den utdragna behandlingen av arbetstidsdirektivet och de svårigheter detta gett upphov till. Det är en brist att redogörelsen inte utvärderar Finlands och EU:s sysselsättningspolitik.

Utskottet föreslår att Finland ställer upp klara mål för utveckling av arbetslivet och arbetsmarknaden inom EU och försöker påverka EU så att medlemsstaterna själva får reglera detaljerna.

Europeiska unionen är en stark aktör inom den globala handelspolitiken, där unionen förhandlar som en enda aktör med handelspartnerna utanför EU. Tack vare sitt stora inflytande har EU goda möjligheter att inom den internationella handeln beakta hur mänskliga rättigheter tillgodoses och arbetslivsnormer iakttas, genom att ge akt på sådana frågor när handels- och samarbetsavtal ingås med tredjeländer. Redogörelsen säger inget om EU:s eller Finlands insatser och mål när det gäller att främja arbetstagarnas mänskliga rättigheter inom unionen. Detta är en brist, menar utskottet, som betonar att Finland som ett klart EU-politiskt mål måste ha att främja respekten för de grundläggande rättigheterna i arbetslivet både i EU-medlemsstaterna och i länder utanför unionen.

Internationella arbetsorganisationen ILO har specialiserat sig på att utveckla arbetslivet och förbättra samhällsförhållanden. En viktig uppgift är att ta fram och övervaka internationella normer för arbetslivet. Det är viktigt att Finland främjar samarbetet mellan EU och ILO när det gäller att utveckla arbetslivet.

Arbetsmarknadsorganisationerna har på unionsnivå förhandlings- och avtalsrätt med EU-institutionerna, och detta kan leda till bindande lagstiftning. Denna modell för samarbete med EU-institutionerna och förhandlings- och avtalsrätten är typiska handlingsmodeller för det nordiska civila samhället. När arbetsmarknaden i EU utvecklas är det viktigt att Finland betonar sina egna och de andra nordiska ländernas goda erfarenheter av ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter baserat på modell efter det civila samhället.

Ett välmående Europa

Redogörelsen understryker vikten av medborgarnas välbefinnande och vikten av en välmående arbetskraft för EU:s konkurrenskraft och framgång. Redogörelsen prioriterar rätt saker, och sådana prioriteringar behövs. Ändå vill utskottet framhäva att medborgarnas och arbetstagarnas välfärd också måste betraktas med tanke på individens hälsa och välbefinnande. Det går inte att sörja för medborgarnas välfärd enbart med utgångspunkt i näringslivets behov, utan det är en grundläggande medborgerlig rättighet för individen att må bra. Medborgarnas välbefinnande och en ekonomisk konkurrenskraft går hand i hand. Välmående medborgare och friska och kompetenta arbetstagare är en förutsättning för framgångsrika företag, och samtidigt tryggar de framgångsrika företagen medborgarnas välfärd.

Enligt redogörelsen ska den sociala dimensionen av integrationen stärkas i EU genom att det europeiska välfärdssamhällets grundläggande principer följs i unionens åtgärder och utveckling. Men det finns ingen närmare beskrivning av någon sådan princip i redogörelsen, varför dess innehåll förblir oklart. I det nordiska välfärdssamhället får alla ta del av de förmåner och tjänster som samhället erbjuder. Vi i Finland har ett högklassigt offentligt hälsovårdssystem som kompletteras av privat tjänsteproduktion. De nordiska länderna har heltäckande socialförsäkringar och ett folkpensionssystem. Norden satsar dessutom också på barnomsorg och en högkvalitativ utbildning som är öppen för alla. Vi har en lång tradition av att hjälpa de utsatta och missgynnade. Den offentliga sektorn ser till att medborgarna får behövlig service. Utskottet anser det vara viktigt att Finland tillsammans med de andra nordiska länderna aktivt för fram den nordiska välfärdsmodellen i EU.

Utskottet betonar vikten av en offentlig sektor och offentlig service för medborgarnas välbefinnande. Syftet med offentlig service är att se till att alla har möjlighet att få fullgoda grundläggande tjänster på lika villkor. Det är viktigt att Finland arbetar för att offentlig service i EU definieras utifrån den nordiska välfärdsmodellen.

EU hotas att under de närmaste åren drabbas av brist på arbetskraft till följd av att befolkningen åldras, och därför bör man se till att människor börjar jobba tidigare och jobbar högre upp i åldrarna. Om man vill sörja för motivation och längre tid i arbetet måste de enskilda arbetstagarnas arbetsmiljö stödja hälsa och trivsel i arbetet. Liksom jämställdhet ska också hälsofrämjande vara en genomgående princip i all unionsverksamhet. Arbetshälsa är en av hörnstenarna för Europas konkurrenskraft. Utskottet betonar att Finland inom EU ska arbeta aktivt för att utveckla arbetslivet och främja arbetstagarnas hälsa och välbefinnande.

Utskottet föreslår att den europeiska arbetskraftens välbefinnande lyfts fram som ett mål för Finlands EU-politik.

Årligen sker det fler än 5 000 olycksfall i arbetet med dödlig utgång och antalet fall där yrkessjukdomar och arbetsrelaterade sjukdomar har dödlig utgång uppgår till ca 150 000. Detta leder årligen på EU-nivå till stort mänskligt lidande och omfattande ekonomiska förluster. Samtidigt kan man förebygga en stor del av detta genom att förbättra hälsan och säkerheten i arbetet och arbetsmiljön. Utveckling av arbetslivet kräver emellertid ökade forsknings- och utvecklingsinsatser som gäller arbetslivet. Enligt utskottets mening är det angeläget att Finland i EU framhåller hur viktigt det är med forskning och utveckling som gäller arbetsplatser och arbetsmiljöer och främjar ökade ekonomiska insatser från EU:s sida när det gäller att utveckla arbetslivet.

Enligt redogörelsen är hög kompetens en förutsättning för att EU ska vara framgångsrikt. Det krävs stora satsningar på forskning och utveckling (FoU) för kompetensutveckling. och dessutom bör man skapa marknadsförhållanden som är innovationsfrämjande. Ett mål enligt Lissabonstrategin är att EU-ländernas FoU-utgifter senast 2010 ska vara minst tre procent av bruttonationalprodukten (bnp). Utskottet vill framhäva vilken betydelse innovationspolitiken har för att EU ska ha möjligheter att klara sig i den globala ekonomin också under konjunkturnedgången och anser det vara viktigt att Finland aktivt främjar EU:s innovationspolitik.

Jämställdhet i Europa

EU:s medlemsstater, inklusive Finland, är parter i många internationella konventioner om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Jämlikhet mellan könen, dvs. jämställdhet, finns också inskriven i EG-fördraget och främjande av jämställdhet är en genomgående princip i all unionsverksamhet.

EU-direktiven om jämställdhet och förbud mot diskriminering har stramat upp den nationella jämställdhets- och likabehandlingslagstiftningen i flera EU-medlemsländer och haft en positiv inverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män. I praktiken är ändå engagemanget i EU för att främja jämställdhet relativt svagt, och man ser också ganska snävt på vad detta arbete innebär — närmast rör det sig om att främja jämställdhet i arbetslivet. I Finland och Norden i övrigt betonar man däremot ett faktiskt främjande av jämställdhet. Utskottet anser därför att Finland bör vara mer aktivt inom EU för att främja faktisk jämställdhet. Det är viktigt att Finland deltar särskilt aktivt i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor och barn och människohandel.

Det pågår ett projekt inom EU som går ut på att se över lagstiftningen om lika lön för kvinnor och män. Det är viktigt att Finland främjar EU:s strävan att förverkliga likalönsprincipen.

Jämställdhet är ett omfattande begrepp som kräver insatser på många olika politikområden. Det är angeläget att EU främjar både jämställdhet och också bland annat arbetshandikappades möjligheter att delta i samhälls- och arbetslivet.

Utskottet föreslår att Finland lyfter fram främjande av jämställdhet i EU till en av sina viktigaste EU-politiska prioriteringar.