Allmänt

Syftet med propositionen är att spara in 200 miljoner årligen i utgifter för den inkomstrelaterade tryggheten. Sparåtgärden finns inskriven i regeringsprogrammet. Samtidigt är målet att minska hindren för att ta anställning, förkorta arbetslöshetsperioderna och minska den strukturella arbetslösheten på ett sätt som sparar in offentliga resurser. Propositionen ingår i regeringens spetsprojekt för att revidera utkomstskyddet för arbetslösa och den sociala tryggheten. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har behandlat propositionen med avseende på sitt ansvarsområde. Utskottet anser att reformen behövs och tillstyrker lagförslaget utan ändringar.  

Utskottet understryker att propositionen spelar en roll när det gäller att genomföra sparmålen för de offentliga finanserna och få ekonomin i balans. I och med att inkomstskydd betalas ut för kortare tid behöver arbetslöshetsförsäkringspremierna inte höjas på nytt, vilket skulle öka kostnaderna för att anställa. Ändringen har således positiv effekt Finlands konkurrenskraft.  

De föreslagna ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa är enligt utskottet ett steg i rätt riktning, men otillräckliga. De ekonomiska incitamenten att arbeta är inte tillräckligt bra ens efter den föreslagna reformen. Det är viktigt att hindren för att ta anställning undanröjs ytterligare och att det ska bli ännu mer attraktivt att ta ett jobb.  

Det är bra att propositionen har en tillräckligt lång övergångsperiod för att hushållen ska hinna anpassa sig till inkomstförändringarna. Enligt vissa bedömningar innebär förändringarna inga särskilt stora skillnader i levnadsstandarden per månad för hushåll bestående av två personer. Däremot är förändringen betydande i enpersonshushåll och ensamförälderhushåll. 

Vid budgetmanglingen kom regeringen överens om att arbetslösa arbetssökande ska intervjuas var tredje månad av arbets- och näringsbyråerna. Det är en viktig reform, anser utskottet och påpekar att den förbättrar vår internationellt sett relativt vagt definierade uppföljning och rapportering av jobbsökning och stöder den föreslagna reformen av utkomstskyddet för arbetslösa.  

Konsekvenser för sysselsättningen

Regeringen räknar med att sysselsättningseffekten av ändringen är omkring 9 000 årsverken. Merparten av effekten, cirka 7 500 årsverken, beror på att den längsta tillåtna tiden för inkomstrelaterad ekonomisk trygghet förkortas.  

Enligt uppgifter till utskottet bekräftas regeringens bedömning att förmåner och sanktioner spelar en roll för längden på arbetslösheten och möjligheterna till nyanställning av både utländska och finländska studier. Den inkomstrelaterade tryggheten är tänkt att ge arbetslösa tryggad försörjning när de söker arbete, men en generös förmån försämrar incitamenten för att ta ett jobb och chanserna att få ett jobb. 

Det är svårt att bedöma vad som är den optimala nivån eftersom frågan hänger samman med den aktuella ekonomiska situationen. Många ekonomiska experter anser att det vore till fördel om den inkomstrelaterade tryggheten varierade i takt med konjunkturen. Reformen kunde ha ännu större effekter i en högkonjunktur, men också i en lågkonjunktur är effekterna för sysselsättningen positiva, framhåller utskottet. De första effekterna av reformen kommer sannolikt att synas först 2018, när sysselsättningsläget enligt prognoserna ska vara en aning bättre än nu. Trots det ekonomiska läget tillstyrker utskottet ett snabbt genomförande av reformen och understryker att reformen har effekter på sikt.  

När tidsgränsen för inkomstrelaterad dagpenning förkortas påverkas sysselsättningen, vilket innebär att arbetskraftsutbudet ökar. När den inkomstrelaterade tryggheten försämras förväntas de arbetslösa söka arbete aktivare och i högre grad anpassa sina löneanspråk. Åtgärden förväntas också återspegla sig i lägre lönekrav från fackförbundens sida. Effekterna kan motivera arbetsgivarna att skapa fler arbetstillfällen. Det underlättar i sin tur för arbetslösa att få jobb. Utskottet understryker att antalet arbetstillfällen inte är konstant i ekonomin. När utbudet på arbetskraft ökar, aktiveras en anpassningsprocess i ekonomin för att skapa fler arbetstillfällen. 

Trots den höga arbetslösheten förekommer det rekryteringsproblem och arbetskraftsbrist lokalt och inom vissa yrkesområden. Reformen av utkomstskyddet för arbetslösa underlättar läget för företagen mer än om ingen reform alls hade gjorts. Det finns dock andra orsaker till rekryteringssvårigheterna, framhåller utskottet. I en del fall kan rekryteringen falla på bristande kompetens, läget på bostadsmarknaden, outvecklad kollektivtrafik, men också på själva arbetsuppgifterna. Också de här faktorerna bör åtgärdas för att det ska vara mer motiverande att ta ett jobb, understryker utskottet.  

Om det är ekonomiskt motiverande att arbeta beror dels på hur stora de inkomstrelaterade bidragen är, dels på det som kan kallas deltagandeskattesats eller tröskeleffekt. Skattesatsen visar hur många procent av bruttoinkomsten som försvinner när man går från att vara arbetslös till att ha arbete. Här beaktas skatter, avgifter av skattekaraktär, förmåner som upphör och inkomstrelaterade serviceavgifter, bland annat dagvårdsavgifter. Man brukar tala om arbetslöshetsfälla när skattesatsen är högre än 80 procent. Ofta är det ensamföräldrar som befinner sig i den situationen, när skattesatsen stiger av höjningsdelarna till trygghetsförmåner. Följaktligen är det viktigt att sysselsättningen inte bara främjas med hjälp av ändringar i den inkomstrelaterade tryggheten, utan att också andra sysselsättningsnedsättande faktorer åtgärdas, bland annat tiden med hemvårdsstöd, barnomsorgsavgifter, ändrade regler för inkomstrelaterade dagpenningar för att de ska kunna sjunka under arbetslöshetsperioden och avskaffade extra dagar för den så kallade arbetslöslöshetsslussen med inkomstrelaterade förmåner.  

Fler blir beroende av utkomststöd

Ersättning under kortare tid vid arbetslöshet är ett sätt att förbättra incitamenten för att ta jobb. Om människor inte får jobb, kan fattigdomen öka och inkomsterna minska när utbetalningarna av inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning tar slut. Det i sin tur leder till att människor blir mer beroende av transfereringar och utkomststöd. Därmed blir det svårare att uppnå de sparmål för de offentliga finanserna som reformen eftersträvar, också om lägre arbetslöshet ger en del besparingar längre fram.  

Utskottet anser det vara en brist att propositionen inte tar hänsyn till de tröskeleffekter som uppstår när människor går från att ha inkomstrelaterade förmåner till att leva på grundtrygghetsförmåner. Den utdragna ekonomiska knappheten inkräktar i hög grad på människors funktionsförmåga. Alltför knappa resurser för aktiverande åtgärder har snarare en nedslående och anpassande effekt än en motiverande och förändringspositiv effekt. Dessutom brukar det ha negativa effekter för självbestämmanderätten och motivationen, om människor tvingas anpassa sig till yttre incitament. Utredningar har visat att sannolikheten är liten för att personer som länge levt på utkomststöd får jobb. Därför kan man utgå från att utgiftsökningarna till följd av reformen kommer att vara långvariga. 

Beroendet av bostadsbidrag och utkomststöd gör att utbetalningen drar ut på tiden samtidigt som stödtagarna måste avrapportera förändrade förhållanden, i synnerhet tillfälliga anställningar och deltidsjobb. Dessa byråkratiska fällor kan i värsta fall betyda att utbetalningen upphör och att låginkomsttagare därmed får problem med att försörja sig. I vissa fall kan fällorna vara ett ännu större hinder än ekonomiska trösklar för att ta ett jobb, påpekar utskottet och understryker att åtgärder för att minska de byråkratiska fällorna måste ingå i de sysselsättningsfrämjande metoderna. 

Utvärdering och uppföljning

De senaste åren har utkomstskyddet för arbetslösa och de aktiva arbetskraftspolitiska åtgärderna ändrats i flera repriser. Det är viktigt att det görs en samlad utvärdering av vilka konsekvenser ändringarna i arbetskrafts- och företagsservicen och i sysselsättnings- och socialpolitiken har i ett helhetsperspektiv.  

Trots reformerna är det fortfarande inte ekonomiskt sett tillräckligt attraktivt att ta ett jobb. Samtidigt är en betydande del av vår arbetslöshet ett strukturellt problem. Utskottet understryker att vårt utkomstskydd för arbetslösa behöver revideras i grunden, exempelvis via ett parlamentariskt kommittéarbete. Då kan den bästa forskarkompetensen utnyttjas och utkomstskyddet för arbetslösa anpassas till andra planerade reformer av hindren för att ta ett jobb, bland annat de preliminära planerna på att införa basinkomst.