Bristen på svenskspråkiga vårdare inom hemvården är ingen nyhet. Att endast 15 procent av de svarande i Helsingfors stads enkät som ville ha hemvård på svenska hade fått det visar tydligt att utbudet inte alls svarar mot efterfrågan. Det har gått så långt att Justitieombudsmannen har bett social- och hälsovårdsverket vid Helsingfors stad bevisa att de språkliga rättigheterna säkras i hemvården. Helsingfors stad har upprepade gånger sökt personer till den svenskspråkiga hemvården som kan svenska, men oftast med dåligt resultat. Utmaningarna att rekrytera personal med kunskap i svenska är inte akut endast inom Helsingfors stad utan berör hela landet, men bristen accentueras i Helsingforsregionen.  

Svårigheten med att få svenskspråkig personal är tydlig även inom andra branscher än hemvården. Ambulanspersonalen använder sig av en elektronisk språkguide för att underlätta kommunikationen. Bristen på svenskspråkig personal inom nödcentralerna är också stor. Tekniska hjälpmedel är bra, men för att garantera kommande behov på ett hållbart sätt behövs starkare åtgärder.  

Erfarenheten visar att det inte finns tillräckligt många som ansöker till svenskspråkig utbildning för att personalbehovet ska kunna fyllas. Därmed kan en kompletterande lösning vara att öka språkundervisningen i svenska inom de andra utbildningsenheterna. Språkkurser behövs riktas till personer i arbetslivet eller personer som ämnar att tillträda arbetsmarknaden. Detta stöder regeringens strävan att skapa snabba åtgärder för att svara på bristen på kompetent arbetskraft och för att utbilda vuxna med svaga grundläggande färdigheter.  

Finland behöver språkkunnig personal som är kompetent i sitt arbete även på svenska.