Förebyggande och rådgivande arbete i anknytning till omskärelse av flickor har gjorts i Finland i nästan 20 år, och erfarenheterna är goda. Enligt integrationsprincipen har man strävat efter att ta med omskärelse av flickor i program och läromaterial som hänför sig till ämnet. Institutet för hälsa och välfärd har inte erbjudit fortsättning för den särskilda sakkunniga om kvinnlig omskärelse. Ansvar för området skall i framtiden falla under arbetet med våldsfrågor generellt. Oron för att kunnande i det förebyggande arbetet av kvinnlig omskärelse minskar och hamnar i skymundan är befogad. 

Traditionen att utföra omskärelse av flickor och kvinnor erkänns globalt som en kränkning både av barnets och av kvinnans mänskliga rättigheter. Liksom alla andra former av våld, innebär kvinnlig omskärelse ett angrepp på flickornas och kvinnornas värdighet, jämlikhet och integritet. Traditionen kränker bl.a. rätten till liv och fysisk integritet, rätten till ett liv utan våld, rätten till hälsa, rätten till ett liv utan diskriminering och många andra rättigheter som barn har. Trots att det inte nämns någonting om traditionella och skadliga sedvänjor i de flesta konventioner om mänskliga rättigheter, står det dock klart att kvinnlig omskärelse fördöms. I dag utförs därför förebyggande arbete mot kvinnlig omskärelse över hela världen för att få traditionen att upphöra. 

Social-och hälsovårdsministeriet ansvarade för verksamhetsplanen Förebygga omskärelse av flickor och kvinnor 2012—2016. Verksamhetsplanen är en nationell rekommendation för hur förebyggande av omskärelse av flickor ska ordnas i Finland. Syftet med verksamhetsplanen är att skapa stadigvarande nationella och regionala strukturer för att förebygga omskärelse av flickor och kvinnor. Genom att skapa bestående strukturer vill man säkra att det redan befintliga kunnandet om förebyggande och vård av omskärelse av flickor bevaras och fortsätter samt att det förebyggande arbetet utvecklas på lång sikt. Institutet för hälsa och välfärd var i nyckelposition beträffande verkställandet av verksamhetsplanen, och hade en anställd sakkunnig om kvinnlig omskärelse. Arbetet gav goda resultat. Genom att ha en heltidsanställd expert försäkrade man sig om att det funnits sakkunskap, bevakning och drivkraft för det förebyggande arbetet av kvinnlig omskärelse i Finland. Arbetet mot kvinnlig omskärelse kräver specialiserad yrkeskunnig personal samt fortgående koordinering av utbildningen av hälsovårdspersonalen. Även om problemet i Finland inte är av stor volym är våldets karaktär av allvarlig karaktär, inte minst för att det riktar sig mot barn. Därför är det berättigat att arbetet för att förebygga och förhindra kvinnlig omskärelse även i fortsättningen kan ha en heltidsanställd sakkunnig på Institutet för hälsa och välfärd