Den moderna försvarsmakten upprätthåller ett regionalt försvarssystem som täcker hela landet, och där försvarsförmågan grundar sig på försvarssystemets kapaciteter samt på det stöd som kan erhållas genom både nationellt och internationellt samarbete.  

I förslaget till statsbudget för år 2016 föreslår regeringen ett tillägg på 50 miljoner euro för anskaffning av försvarsmateriel, vilket nämns i regeringsprogrammet och stämmer överens med den parlamentariska utredningsgruppens rapport. Det är bra. Samtidigt görs en schematisk nedskärning av omkostnaderna på förvaltningsområdet. Det är i enlighet med den osthyvelmetod regeringen använt för att skära ner ministeriernas budget, men tvärt emot den princip som den parlamentariska arbetsgruppen kom överens om. Det vill säga principen om att man nu genomfört en försvarsreform och därmed har sparat tillräckligt på försvaret. Nya inbesparingar är inte möjliga, utan istället behöver nivån höjas med 50 miljoner. Regeringen har alltså tagit med ena handen och gett med den andra.  

Den omfattande försvarsreform som gjordes under den förra regeringsperioden resulterade i förhållandevis stora inbesparingar för förvaltningsområdet, samt en omfattande omstrukturering av vårt nationella försvar. Vi vill nu satsa på åtgärder som upprätthåller trovärdigheten i vårt reformerade försvar, inklusive tillräckliga personalresurser, därför vill vi höja anslagen till försvarsmakten.