Finland ligger under medeltalet i OECD-länder då det gäller barnens deltagande i dagvård och förskola. I många andra länder ses det som synnerligen viktigt för barnens utveckling att de får ta del av småbarnsfostran.  

I Finland finns istället en tendens att se dagvården enbart som förvar av barn för att möjliggöra föräldrars förvärvsarbete. Barnens rätt till en god uppväxt, fostran och utbildning ska inom de verksamheter samhället erbjuder därför inte vara föremål för försämringar av statsfiskala skäl. 

Den subjektiva rätten till dagvård är en fråga om barnens rätt till kvalitativ barnfostran. Familjeförhållanden varierar och där är samhällets möjligheter till åtgärder begränsade medan samhällets styrmekanism för att ge barnen bästa möjliga start i livet finns inom fostran och utbildning. 

De av regeringen föreslagna begränsningarna riskerar leda till att barn, beroende på familjeförhållanden, behandlas ojämlikt så att de barn som mest behöver den trygghet och stabilitet dagvården kan ge inte nödvändigtvis får den i tillräcklig utsträckning. Skapandet av parallella system för olika kategorier av barn med olika rätt till omsorg och uppföljningen av detta kräver i sin tur resurser som bättre behövs i själva kärnverksamheten, i barnomsorgen. 

Regeringens förslag om förstorade dagvårdsgrupper måste enligt logiken om barnens bästa undvikas för att säkra funktionaliteten och tryggheten i dagsvårdsgrupperna. Förändrad gruppdimensionering handlar i ett resursperspektiv förutom om personaldimensionering också om tillgången till lämpliga lokaler, vilket också medför kostnader. Vi vill inte skära ner av barnen.