Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
BM 64/2004 rd - Christina Gestrin /sv
Granskad version 2.0
Från år 1980 till år 1998 minskade sjukhusplatserna inom mentalvården från 20 000 till 6 200, men öppenvården utvecklades inte i motsvarande takt. Enligt en undersökning som Kommunförbundet utfört gällande sjukhusens brist på specialiserade läkare inom barnpsykiatrin år 2002 är behovet stort. Alla landets sjukhusdistrikt tillfrågades, och de uppger att de skulle ha behov av att permanent anställa 33 nya läkare specialiserade på barnpsykiatri, och att anställa 14 stycken tillfälligt. I hela landet finns enbart 63 heltidsarbetande läkare specialiserade på barnpsykiatri.
En specialistgrupp vid social- och hälsovårdsministeriet föreslog i februari 1999 att staten skulle reservera 1,5 miljarder mark för utvecklandet av mentalvården under åren 2001—2005. Det är uppenbart att specialiseringar behövs för att bygga upp och utveckla mentalvårdstjänsterna samt fortbilda personalen. I budgeten för år 2000 anslogs en öronmärkt summa på 70 miljoner mark för barn- och ungdomspsykiatriska tjänster, år 2001 var summan 45 miljoner mark. År 2002 utbetalades en summa på 7 568 457 euro via statsandelarna som en öronmärkt summa till barn- och ungdomspsykiatrin. Också år 2003 utbetalades 4 700 000 euro som en öronmärkt summa via statsandelar. För år 2004 reserverade riksdagen 7 000 000 euro.
Det finns många argument som talar för att det också ur statsekonomisk synvinkel skulle finnas orsak att grundligt fortsätta att förbättra mentalvården. Det öronmärkta anslaget för detta har givit lovande resultat. Barnens illamående är ofta också ett tecken på att de vuxna i familjen kämpar med mentala problem. Därför är det av central betydelse att hela familjer omfattas av specialriktade åtgärder. Som en följd av de specialinriktade anslagen för barn- och ungdomspsykiatrin år 2000—2002 har man fått goda erfarenheter bland annat av förebyggande verksamhet.
Med stöd av det ovan anförda föreslår jag
att riksdagen återinför moment 33.32.37 med rubriken Statsbidrag till samkommunerna för sjukvårdsdistrikten för kostnader för psykiatrisk vård och rehabilitering av barn och ungdomar i statsbudgeten för 2005 och anvisar 7 568 457 euro på momentet för tryggande av barn- och ungdomspsykiatriska tjänster och att riksdagen minskar anslaget under moment 33.32.30 på motsvarande sätt med 7 568 457 euro för social- och hälsovårdens driftskostnader.
Helsingfors den 24 september 2004