Propositionen har lämnats i en situation där det är klart att coronapandemin under innevarande år leder till en recession i Finlands och många andra staters ekonomi. Det är svårt att bedöma hur djup recessionen blir, eftersom man ännu inte vet hur smittläget kommer att utvecklas, vilka åtgärder som kommer att vidtas för att dämpa det och hurdana finanspolitiska åtgärder som kommer att införas för att lindra konsekvenserna av pandemin. 

Konsekvenserna av pandemin är i vilket fall som helst omfattande. I det första skedet ökar störningar i produktionskedjorna och dödsfallen den allmänna osäkerheten, vilket leder till minskad konsumtion och minskade investeringar. Den minskade efterfrågan försvagar å sin sida företagens kassaflöde och påverkar deras likviditet. Då kan företagen tvingas permittera eller säga upp personal. Således kan ekonomin för de sysselsatta och hushållen försämras precis när de kreditgivare som omfattas av kapitaltäckningsbestämmelserna stramar åt villkoren för konsumentkrediter i och med att dessa krediter blir mer riskfyllda. Detta kan förväntas återspegla sig i användningen av finansieringskällor med hög ränta som är avsedda att användas temporärt. Om personer med skuldproblem inte har tillgång till tillräckligt med adekvata lösningar, kan konsumenterna vara mer benägna att förbinda sig även till ogynnsamma avtalsvillkor än under normala förhållanden. Enligt experterna ger detta sällan en bestående och hållbar helhetslösning på överskuldsättningen. 

Propositionens syfte är att minska problemen med skuldsättning i anslutning till konsumentkrediter med hög ränta. Att det är lätt att få kredit har kunnat ge upphov till ett skenbart intryck av att ekonomin är under kontroll, när tidigare krediter har kunnat skötas med nya krediter. Konsumentkrediter utan säkerhet som är lätta att söka och som marknadsförs i stor skala har redan före det nu aktuella exceptionella finansiella läget fördjupat och förlängt problemen särskilt för konsumenter som är i svag ställning med tanke på balansen i sin ekonomi. Utan åtgärder kan covid-19-krisen antas försämra situationen ytterligare. 

Enligt förslaget ska det sättas ett tillfälligt räntetak på 10 procent för andra än nyttighetsbundna krediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen. De avgifter som tas ut för krediten får inte höjas under regleringens giltighetstid. 

I propositionen föreslås det dessutom ett temporärt förbud för direktmarknadsföring av alla krediter som omfattas av tillämpningsområdet för kapitel 7 i konsumentskyddslagen och för direktmarknadsföring av kreditförmedlares egna tjänster. Det tillfälliga räntetaket ska enligt förslaget tillämpas både på avtal som ingås efter ikraftträdandet av lagen och efter en övergångsperiod även på avtal om fortlöpande kredit som ingåtts före ikraftträdandet av lagen till den del det är fråga om kredit som utnyttjas under lagens giltighetstid. Enligt garanticentralens utredning har direktmarknadsföringen ökat betydligt efter covid-19-krisen, och krediter erbjuds i synnerhet för att åtgärda inkomstbortfall, permitteringarnas inkomstpåverkan och andra betalningssvårigheter till följd av krisen. Experter anser att det i detta avseende är motiverat att skydda särskilt utsatta och sårbara konsumenter. Begränsningarna i marknadsföringen anses ha goda möjligheter att påverka hushållens kreditanvändning. 

Ekonomiutskottet konstaterar att krediter som beviljas utan säkerhet, med hög ränta och för en kort tid har visat sig vara ett svårt regleringsobjekt. För att behålla flexibiliteten på finansmarknaden och på grund av kapitalmarknadens internationella karaktär har det varit motiverat att kreditgivning också med hög ränta är möjlig när lämpliga utredningar om solvens har gjorts. Branschen har ändå utnyttjat de undantag och möjligheter till flexibilitet som ingår i regleringen och anpassat affärsmodeller till regleringen på ett sätt som inte var lagstiftarens avsikt. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar, men med följande anmärkningar och förslag till uttalanden. 

Bestämmelserna om konsumentskydd baserar sig till många delar på Europeiska unionens lagstiftning. Konsumentkreditdirektivet är huvudsakligen ett EU-direktiv om fullständig harmonisering, vilket innebär att medlemsstaterna inte får utfärda eller vidmakthålla bestämmelser som avviker från direktivet i fråga om sådana omständigheter som har harmoniserats genom direktivet. Direktivet innehåller dock undantag som ger medlemsstaterna nationella marginaler. Enligt utredning till ekonomiutskottet finns det inget EU-rättsligt hinder för den föreslagna regleringen. Detta gäller särskilt bestämmelsernas räckvidd, information om reklam, ansvarsfull kreditgivning, förtida återbetalningsskyldighet för kredit samt kombinerade kreditavtal. 

Grundlagsutskottet har tidigare bedömt begränsningarna för utlåning med hög ränta utan säkerhet (GrUU 28/2012 rd) och konstaterat att bestämmelserna om räntetak onekligen ingriper "mycket kraftigt i det utbud av små krediter som förekommer i dagsläget" och att bestämmelserna alltså de facto "kommer att leda till en avsevärd inskränkning i näringsfriheten. Men också en kraftig begränsning av näringsfriheten kan vara motiverad för att skydda ett ytterst tungt vägande samhällsintresse, särskilt i en situation som denna där lindrigare åtgärder inte lett till önskat resultat." De nu föreslagna bestämmelserna hindrar inte heller i fortsättningen att någon i sin näringsverksamhet bjuder ut krediter, utan de bara styr verksamheten i en för samhället mer godtagbar riktning. Grundlagsutskottet menar att "man dessutom kan kräva att de näringsidkare som bjuder ut snabblån ska vara beredda på stora ändringar i lagstiftningen i ett fall som detta, då hög skuldsättning till följd av verksamheten fått stor synlighet under en lång räcka av år." 

Enligt grundlagsutskottet har lagstiftaren omfattande prövningsrätt vid reglering av denna typ av kreditfinansiering. 

Enligt utredning till ekonomiutskottet finns det godtagbara och samhälleligt vägande grunder för den föreslagna regleringen. Med tanke på proportionalitetskravet är det särskilt viktigt att det är fråga om temporär reglering och att den nya regleringen inte tillämpas på avtal om fortlöpande kredit som ingåtts innan lagen trätt i kraft, utom i fråga om nya uttag, och att regleringen inte heller tillämpas på nyttighetsbundna krediter. 

Eftersom den föreslagna lagstiftningen dock väcker frågor om de grundlagsfästa rättigheternas ställning i förhållande till de föreslagna finansiella begränsningarna, anser ekonomiutskottet att det är viktigt att konsekvenserna av lagstiftningen följs redan under den i och för sig korta giltighetstiden och att statsrådet börjar bereda ändringar i lagstiftningen, vid behov även med en snabb tidtabell. Ekonomiutskottet betonar att det med tanke på tillsynen och uppföljningen är viktigt att en aktuell proposition (RP 54/2019 rd) stärker utvidgningen av konsumentmyndighetens befogenheter och översynen av metodarsenalen. Lagändringen bör sättas i kraft så snart som möjligt. Samtidigt ska resurserna för tillsynen vara tillräckliga. 

Ekonomiutskottet påminner om att den höga räntan på lättillgängliga krediter utan säkerhet inte bara grundar sig på kreditgivarens strävan efter vinst, utan också på riskerna med en sådan lånestock och på att kreditinstituten enligt riskhanteringsbestämmelserna ska beakta förhållandet mellan avkastning och risker i sin prissättning: risken ska synas i priset. Om räntenivån genom lagstiftning sänks till en nivå som inte längre motsvarar sökandens riskprofil, erbjuds ingen kredit över huvud taget. När det gäller konsumenter med den allra svagaste betalningsförmågan kan i praktiken endast krediter utan säkerhet med hög ränta beviljas. Bland dessa konsumenter finns i princip också de som saknar återbetalningsförmåga. Att tillgången på kredit upphör bidrar till att bryta skuldspiralen. Enligt utfrågade sakkunniga är detta bra med tanke på de överskuldsatta, men samtidigt ökar behovet av andra lösningar betydligt. Detta kan å ena sidan bidra till att bryta skuldspiralen, men å andra sidan kan det leda till utebliven kredit också för konsumenter vars betalningsförmåga på lång sikt är hållbar, men försvagad uttryckligen på grund av de ekonomiska konsekvenserna av pandemin. Då kan det vara omöjligt att få kredit i situationer där krediten uttryckligen behövs för att klara av tillfälliga ekonomiska utmaningar under undantagsförhållanden och även om dessa konsumenter skulle ha en realistisk möjlighet att sköta krediten på längre sikt. Samtidigt kan det hända att också de konsumenter vars betalningsförmåga endast tillfälligt har försämrats inte alls får kredit. Detta problem lindras delvis genom att de nyttighetsbundna krediterna inte omfattas av denna reglering. Ekonomiutskottet betonar dock att konsumenter som lider av tillfälligt sämre betalningsförmåga i första hand bör erbjudas andra lösningar. 

Samtidigt bör man beakta risken att om de nyttighetsbundna krediterna lämnas utanför regleringen, kan det inverka försämrande på möjligheterna att nå målen med lagändringen. 

Man bör ge akt på regleringens konsekvenser också för digitala faktureringssystem som finns på marknaden och vars verksamhetsidé är att underlätta konsumenternas möjligheter att hantera betalning av fakturor på ett samordnat och kostnadseffektivt sätt. 

Utifrån sakkunnigyttrandena konstaterar ekonomiutskottet att i synnerhet de mest utsatta konsumenterna i första hand ska ha tillgång till andra medel och tjänster som står på hållbar grund för att få kontroll över den egna ekonomiska situationen i stället för krediter utan säkerhet med höga räntor. Ekonomiutskottet betonar att det med tanke på förebyggandet och hanteringen av överskuldsättning är viktigt att ingripa i de bakomliggande orsakerna till problemen. Enligt erhållen utredning ska det säkerställas att det i synnerhet finns tillräckligt med social kreditgivning samt ekonomiska rådgivnings-, skuldrådgivnings- och utbildningstjänster och att resurserna för dem tryggas. Många experter föreslår att den sociala kreditgivningen ska utvidgas till hela landet, eftersom den ska kunna tillämpas på ett enhetligt sätt oberoende av hemkommun. 

Ekonomiutskottet konstaterar att det samtidigt finns skäl att fästa uppmärksamhet vid Garantistiftelsens beredskap att tillhandahålla tjänster för överskuldsatta. Sådana är bland annat beviljande av små lån samt borgen för kombinerade lån. Ekonomiutskottet konstaterar att det är nödvändigt att utreda också verksamhetsförutsättningarna för andra än offentliga aktörer som bedriver ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning samt producerar skuldsanering. Eftersom propositionen kan leda till att tillgången till krediter försvåras särskilt för dem som har den svagaste ekonomiska ställningen, är det viktigt att dessa personer har tillgång till metoder för att se över sin ekonomi. Enligt utredning till ekonomiutskottet kan exempelvis efterfrågan på social kreditgivning och förväntningarna på till exempel små lån och borgen för krediter som beviljas av Garantistiftelsen öka. Utskottet anser det också utrett att det ofta finns sådana bakomliggande orsaker bakom överskuldsättningen som det är viktigt att kunna åtgärda förslagsvis med hjälp av socialvården. I ljuset av detta kan social kreditgivning vara en kanal för att få de gäldenärer som har problem att omfattas av stödåtgärder. Utskottet uttrycker sin oro över den kommunala ekonomins möjlighet att finansiera behövliga stödåtgärder. 

Ekonomiutskottet anser att det med tanke på gäldenärernas självbestämmanderätt och förmåga att klara av sin livssituation är viktigt att tidigare försummelser inte längre begränsar konsumenternas val på det sätt som det nuvarande registret över betalningsanmärkningar gör. Ekonomiutskottet påskyndar en ändring av lagstiftningen om registret för att förkorta dröjsmålet mellan betalningen av den avgift som ligger till grund för anmärkningen och raderingen av anmärkningen. Uppgifterna om en betalningsanmärkning ska vara så sanningsenliga och aktuella som möjligt med avseende på personens betalningsbeteende. Med beaktande av hur en betalningsanmärkning påverkar hur medborgarna ordnar det dagliga livet anser ekonomiutskottet att den som har betalat de avgifter som ligger till grund för en anmärkning ska avföras ur registret betydligt snabbare än enligt gällande lagstiftning. 

De finländska hushållens och privatpersonernas överskuldsättning sätter press också på revidering av lagstiftningen om skuldsanering för privatpersoner. Enligt erhållen utredning är de skuldproblem om kommer till Garantistiftelsen för behandling i många fall så pass allvarliga att de tjänster som stiftelsen tillhandahåller antingen inte räcker till eller inte är genomförbara. I dessa fall kvarstår som alternativ skuldsanering för privatperson som beviljas av tingsrätten. I ljuset av den befintliga informationen bör tillträdet till arrangemanget och processens längd förkortas. Ur gäldenärens synvinkel bör man också utveckla nya verktyg som underlättar hanteringen av den egna ekonomin, till exempel genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter. 

Ekonomiutskottet upprepar sin uppfattning att det är svårt att ändra den oroväckande skuldsättningstrenden genom någon enskild åtgärd eller ändring av lagstiftningen. För att problemet ska kunna lösas krävs det korrigerande åtgärder på flera nivåer som beaktar de olika situationerna för över-skuldsatta personer. Enligt inkommen utredning är ett positivt kreditupplysningsregister — och kravet på att det ska användas som en del av kreditgivningsprocessen — dock ett av de viktigaste elementen. Även om registret i sig ännu inte är ett tillräckligt verktyg för att lösa problemet skulle det vara mycket behövligt. Det är klart att det också finns aktörer på marknaden vars nuvarande affärsverksamhet inte primärt baserar sig på gäldenärens betalningsförmåga, utan affärsverksamhetens lönsamhet bygger på att förluster i kreditstocken kompenseras med mycket hög ränta. Det är svårt att reglera deras verksamhet när finansmarknaden fungerar över nationsgränserna. I anslutning till detta anser ekonomiutskottet att det är nödvändigt att man i den kommande lagberedningen beaktar de närmaste referensländernas erfarenheter av branschreglering, i synnerhet iakttagelserna om kapitalkravens inverkan på kreditgivarna. 

Ekonomiutskottet påpekar att även om regleringen till vissa delar är bristfällig har man redan utnyttjat lagstiftarens omfattande metodarsenal. Genom lagen om temporär ändring av utsökningsbalken ändrades utsökningsbalken (705/2007) till den del den reglerar villkoren för lindring och begränsning av utsökningsförfarandet eller uppskov med verkställigheten. Syftet vara att i utsökningsförfarandet bättre beakta de ekonomiska svårigheter som följer av de rådande undantagsförhållandena. Kravet på skyndsamt förfarande vid utsökning ändrades så att de lindringar och begränsningar samt eventuella uppskov med verkställigheten som beviljas i andra bestämmelser beaktas i bestämmelsen om skyndsamt förfarande. Tillfällig oförmåga att svara för skyldigheter skulle inte heller omedelbart leda till betalningsanmärkning. Lagen sänker således tröskeln till att tillämpa lindringar och begränsningar i utsökningsbalken. Utmätningsmannen får även fortsättningsvis i förekommande fall ändra eller begränsa extra tidsfrister och lindringar som beviljats enligt lagen ifall förhållandena kräver det. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2020 och gäller till och med den 31 oktober 2020. 

Lagstiftningen har också ändrats i fråga om dröjsmålsränta på skatter som förfallit till betalning och som är föremål för betalningsarrangemang. Räntan sänktes temporärt med tre procentenheter från sju till fyra procent. Ändringen gäller skatter som förfallit till betalning den 1 mars 2020 eller senare. Samtidigt som dröjsmålsräntan sänktes temporärt, lindrade Skatteförvaltningen med sina egna åtgärder villkoren för betalningsarrangemang. Åtgärderna hänför sig bland annat till tidtabellen för betalningsposterna i betalningsprogrammet och möjligheten att inkludera nya skatter i ett betalningsarrangemang som är i kraft. Ändringen (294/2020) trädde i kraft den 1 maj 2020. 

Dessutom kommer den lagstiftning som fortfarande är under behandling i ekonomiutskottet (RP 54/2019 rd och RP 10/2020 rd), genom vilken konsumentmyndigheternas befogenheter stärks, att inverka på kreditmarknaden. En påföljdsavgift enligt den föreslagna lagstiftningen kan komma i fråga om en näringsidkare till konsumenternas nackdel uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bland annat skyldigheten enligt 7 kap. 14 § i konsumentskyddslagen att bedöma en konsuments kreditvärdighet eller bryter mot det kapitlets 16 a § om beviljande av kredit. 

Ekonomiutskottet påminner om gällande uttalanden enligt vilka riksdagen har förutsatt (RSv 284/2018 rd) bland annat att 

- statsrådet skyndsamt bedömer utvecklingsbehoven i fråga om det skyddade beloppet vid utsökning och nivån på de nödvändiga levnadskostnader för gäldenären som ska beaktas i bedömningen av gäldenärens betalningsförmåga vid skuldsanering för privatpersoner, och att statsrådet bereder de lagändringar som behövs,  

- statsrådet snabbt vidtar behövliga legislativa och andra åtgärder för att effektivisera förebyggandet och minskandet av problemet med skuldsättning bland konsumenterna bland annat genom att bedöma om tiden för lagring av uppgifter om betalningsstörningar är lämplig, genom att utreda möjligheterna att begränsa reklam för konsumentkrediter utan säkerhet med höga räntor och genom att utreda möjligheterna att förbättra tillgången på social kreditgivning,  

- statsrådet skyndsamt börjar utreda och bereda lagstiftning som möjliggör tillräckliga och effektiva befogenheter för Finansinspektionen att övervaka och sanktionera verksamheten hos de som erbjuder snabblån med höga räntor, 

- statsrådet fäster uppmärksamhet vid en ökning av utbildning i ekonomisk kompetens på olika stadier som en åtgärd för att förebygga problemet med skuldsättning. 

Ekonomiutskottet påskyndar de lagstiftningsändringar som görs på grundval av dessa uttalanden, i synnerhet när det gäller betalningsanmärkningar, och förutsätter att statsrådet före utgången av höstsessionen 2020 lämnar en utredning till ekonomiutskottet om hur dessa åtgärder framskrider. Utskottet betonar dessutom vikten av noggrann beredning av kommande lagstiftningsförslag: det måste samlas in ett heltäckande informationsunderlag om konsumentkrediter och överskuldsättning, utifrån vilket man kan analysera orsakerna till överskuldsättning och identifiera ändamåls-enliga korrigerande åtgärder, inklusive ändringar i lagstiftningen och myndigheternas befogenheter och uppgifter. Det är också viktigt att följa hur de nuvarande instrumenten fungerar. 

Ekonomiutskottet har granskat inlämnade åtgärdsmotioner och konstaterat att de åtgärder som föreslås i AM 17/2020 rd syftar till samma mål som den aktuella propositionen. Utskottet anser att regleringslösningen i propositionen är mest ändamålsenlig för att nå det uppställda målet och föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.