Bakgrund till den föreslagna lagstiftningen.
Syftet med propositionen är att genomföra ändringarna i resolutionsdirektivet (2014/59/EU) vad gäller ordningsföljden för betalningar till borgenärer. Samtidigt klarläggs rätten för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag att avtala om förmånsrätt för efterställda finansiella instrument på det sätt som förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning.
Syftet är att stärka den privata sektorns kapacitet att absorbera förluster i händelse av en bankkris och att därigenom minska bankkrisernas negativa effekter på den finansiella stabiliteten och de offentliga finanserna.
I sista hand är det fråga om investeraransvaret och mekanismen för att realisera det samt om den ordning i vilken borgenärer ska få betalning vid ett instituts resolution eller insolvens.
Ekonomiutskottet tillstyrker bestämmelserna i propositionen med ändringar, på det sätt som närmare framgår av detaljmotiveringen.
Investeraransvaret.
Enligt resolutionsdirektivet ska innehavar- och investeraransvaret realiseras och finansiella instrument konverteras och skrivas ner på så sätt att den första riskbufferten är kärnprimärkapitalet (CET1), den andra övriga primärkapitalinstrument (AT1), den tredje supplementärkapitalinstrument (T2) och därefter andra finansiella instrument som är efterställda enligt avtal, och vidare ordinarie nedskrivningsbara skulder utan säkerhet i den ordning som följer av den nationella ordningsföljden för betalningar. Här beaktas dessutom vissa insättningars prioritet enligt direktivet.
Regeringen föreslår en ny lagfäst skuldklass för kreditinstitut och värdepappersföretag. I ordningsföljden för betalningar ska skuldklassen ha lägre prioritet än andra skuldklasser för ordinarie skulder utan säkerhet men högre prioritet än de skulder som avses i 6 § i lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning. Skuldförbindelsen ska uppfylla de tre kriterierna i direktivet: den får inte vara eller innehålla derivat, dess ursprungliga löptid ska vara minst ett år och i avtalsvillkoren för förbindelsen ska det konstateras att det i institutets förmånsrätt hör till just denna klass.
I ett insolvensförfarande görs betalning på en sådan skuld först efter annan ordinarie skuld utan säkerhet, men före en efterställd skuld.
I ett resolutionsförfarande ska värdet på en sådan skuld minskas före annan ordinarie skuld utan säkerhet, men efter en efterställd skuld.
Det rör sig alltså om en skuldklass för ordinarie efterställda skulder utan säkerhet. Borgenärer som har lika rätt till betalning ur tillgångarna i förhållande till beloppet av sina fordringar ska alltså i fråga om dessa institut delas in i två olika prioritetsklasser.
Konsekvenser för sektorn.
Utskottet räknar med att införandet av en ny skuldklass inte i sig medför kostnader för instituten. Dessa kommer fortfarande att kunna ge ut både skulder som ingår i den nya klassen och vanliga skulder utan säkerhet som inte ingår i den nya klassen samt övriga finansiella instrument. Marknaden kommer i sinom tid att avgöra hur den nya skuldklassen prissätts. Det är sannolikt att prissättningen kommer att ligga mellan vanliga skulder utan säkerhet och skulder som är efterställda enligt avtal.
Utskottet anser att det här skuldinstrumentet av ny typ är välkommet i det befintliga urvalet av instrument. Instituten får fler instrument för medelsanskaffning och fler skuldposter att använda vid resolution samtidigt som resolutionsmekanismen stärks och finansieringsstrukturen blir mer varierad. Det nya instrumentet kan också väntas leda till fler investeringsalternativ med olika kreditrisk.