PROPOSITIONEN
I propositionen föreslås det att det stiftas en lag om försäkringsdistribution. Samtidigt föreslås lagen om försäkringsförmedling bli upphävd. Dessutom föreslås det ändringar i försäkringsbolagslagen, lagen om försäkringsföreningar, lagen om utländska försäkringsbolag, lagen om försäkringsavtal, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare, lagen om Finansinspektionen, lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift, lagen om investeringstjänster. lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt lagen om Konkurrens- och konsumentverket. Med undantag av ändringarna i lagen om försäkringsavtal och i lagen om Finansinspektionen är de föreslagna ändringarna närmast av teknisk art. Genom de föreslagna författningarna genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv om försäkringsdistribution.
Lagen om försäkringsdistribution ska gälla försäkringsdistributörer, dvs. försäkringsgivare, försäkringsförmedlare, sidoverksamma försäkringsförmedlare samt till mindre delar vissa sidoverksamma försäkringsförmedlare som bedriver försäkringsdistribution i liten, avgränsad skala till den del som dessa aktörers verksamhet uppfyller definitionen av försäkringsdistribution. Lagen ska gälla direktförsäkring och till många delar återförsäkring.
I lagen föreslås bestämmelser om en försäkringsdistributörers skyldighet att i de uppdrag som uppdragsgivaren eller kunden gett handla hederligt, opartiskt, professionellt och omsorgsfullt. Försäkringsdistributören ska i all sin verksamhet, inklusive vid intressekonflikter, handla på ett sätt som är förenligt med kundens intresse.
Försäkringsförmedlare är försäkringsmäklare och ombud. De kan bedriva försäkringsdistribution som huvudsaklig verksamhet eller som sidoverksamhet. Enligt förslaget ska försäkringsmäklare agera med stöd av uppdragsavtal med kunden och de ska vara oberoende i förhållande till försäkringsgivarna. Ombuden ska agera för försäkringsgivarens räkning och på dennes ansvar. I lagen föreslås bestämmelser om hur försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare ska sköta sina uppdrag och om deras utrednings- och informationsskyldighet.
Enligt förslaget ska försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare registreras i det försäkringsförmedlarregister som förs av Finansinspektionen. Förutsättningar för registrering ska vara bl.a. tillräcklig yrkeskompetens samt god vandel. Av försäkringsmäklare som bedriver förmedling som huvudsaklig verksamhet eller som sidoverksamhet ska dessutom krävas att de är oberoende i förhållande till försäkringsgivarna och att de har en ansvarsförsäkring.
En försäkringsförmedlare eller sidoverksam försäkringsförmedlare som är registrerad i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får enligt förslaget bedriva verksamhet i andra stater inom samarbetsområdet. Utvidgning av verksamheten till en annan stat ska enligt förslaget förutsätta ett underrättelseförfarande mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Underrättelseförfarandet innefattar detaljerade bestämmelser om den behöriga myndighetens skyldigheter.
I lagen om försäkringsavtal och i lagen om Finansinspektionen föreslås flera preciseringar som följer av direktivet. I lagen om försäkringsavtal ska det i större detalj än tidigare föreskrivas om den utredningsskyldighet och informationsskyldighet som försäkringsgivare och sådana ombud som bedriver förmedling som huvudsaklig verksamhet eller sidoverksamhet har gentemot sina kunder. I lagen om Finansinspektionen föreslås bestämmelser om påföljdsavgift och andra administrativa påföljder samt om förbud mot sådana distributörers verksamheter eller förfaranden som distribuerar försäkringar i Finland.
I försäkringsbolagslagen och lagen om utländska försäkringsbolag föreslås det också vissa bestämmelser som preciserar genomförandet av direktivet om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Genom de föreslagna författningarna genomförs direktivet om försäkringsdistribution (EU) 2016/97. Syftet med direktivet är att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning och förbättra konsumentskyddet. Ekonomiutskottet ställer sig bakom de här målsättningarna och menar att den föreslagna lagstiftningen är välavvägd när man beaktar de olika intressen som hänför sig till distributionen av försäkringsprodukter. Ekonomiutskottet tillstyrker propositionen men med rätt många ändringar. Det handlar huvudsakligen om tekniska ändringar samt ett nytt lagförslag. Utskottet är bekymrat över det stora antalet skrivfel som måste rättas.
Omvärlden.
Under den senaste tiden har det kommit in många nya utomstående aktörer inom den traditionella försäkringsbranschen som också bedriver parallell verksamhet. De erbjuder tjänster i anslutning till riskhantering och riskfördelning, och deras verksamhetsmodeller avviker på många punkter från den traditionella försäkringsbranschen. De nya kanalerna för marknadsföring och nya verksamhetsmodellerna betyder också att det uppstår nya problemsituationer för konsumenterna och tillsynsmyndigheterna. Här räcker inte den nationella lagstiftningen till. Det finns ändå en klar efterfrågan på nya servicekoncept och gränsöverskridande distribution. Konsumenterna bedömer att de har nytta av tjänsteleverantörernas produkter och av den ökande konkurrensen som är en följd av internationaliseringen. Ekonomiutskottet konstaterar att en reglering på gemenskapsnivå är lämplig eftersom de nya tjänsterna i allt högre grad är gränsöverskridande.
Förbud mot korsförsäljning.
Vid utfrågningen i ekonomiutskottet var de sakkunniga delvis av olika åsikt om hur olika produkter ska kunna knytas till varandra genom avtal. Man övervägde de samverkanseffekter som fås genom paketering av produkter genom att tjänsteleverantören redan har information om kundens övriga produkter. Dessa effekter — enkla processer som kan leda till lägre priser samt serviceutbudet — har ansetts tala för att tillåta paketering. Ett argument mot paketering som förts fram är att de olika delarna i paketet blir mindre jämförbara och att det därför blir svårare att jämföra produkterna. Ekonomiutskottet anser att förbudet mot paketering i propositionen är motiverat. Tjänsteleverantörerna kan trots förbudet ändå fritt anpassa produkterna till varandra på lämpligt sätt. Om villkoren är fördelaktiga kommer konsumenterna att välja produkterna också utan paketering.
Försäkringsmäklare.
Regleringen i propositionen motsvarar regleringen i den gällande lagen om försäkringsförmedling. Syftet med den lagen var att få slut på en del förfaranden som förekommit vid tillhandahållandet av liv- och pensionsförsäkringsavtal. Det handlade om att försäkringsgivaren betalade arvoden som var väsentligt högre än arvodena för konkurrerande investeringsprodukter till försäkringsmäklare och ombud för att de skulle rekommendera kunderna vissa liv- och pensionsförsäkringsavtal.
Ekonomiutskottet påpekar att syftet med det nu aktuella förslaget är att säkerställa försäkringsmäklares faktiska oberoende av alla andra parter än sina uppdragsgivare. När man bedömer frågan om rättvisa konkurrensvillkoren bör man lägga märke till att också aktörer som har ställning som utländska försäkringsmäklare ska iaktta bestämmelserna i 27 § 2 mom. eller 28 § 2 mom. i den föreslagna lagen om försäkringsdistribution när de distribuerar försäkringar i Finland. Bestämmelserna är tillämpliga oberoende av om de utländska försäkringsdistributörerna har ett driftställe i Finland eller inte.
Efter att ha övervägt de sakkunnigas ståndpunkter anser ekonomiutskottet det klarlagt att oberoendet inte kan garanteras enbart genom att uppdragsgivaren får information om försäkringsmäklarens och försäkringsbolagets eller någon annan parts arvodespraxis. Utskottet påminner om att direktivet uttryckligen tillåter förbud mot mottagande av arvode (artikel 22.3 och artikel 29.1). Ekonomiutskottet tillstyrker regleringen i propositionen.
Examenstvång.
Vid utfrågningen av sakkunniga kom det fram en del synpunkter som talar för att införa examenstvång för distribution av fondförsäkringar. Detta för att säkerställa investerarskyddet och konkurrensneutraliteten för investeringsprodukter som konkurrerar sinsemellan. Utskottet påpekar att ett examenstvång i praktiken skulle betyda en begränsning av näringsfriheten. Därför bör ett sådant tvång föregås av en brett förankrad utredning där det också ingår en internationell jämförelse.
Distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter utan bedömning av ändamålsenlighet.
Under sakkunnigutfrågningen sades det också att så kallad execution only-distribution som gäller försäkringsbaserade investeringsprodukter bör tillåtas i lagstiftningen. Kriteriet ska vara att investeringsprodukterna är icke-komplexa. På europeisk nivå kommer bedömningen av om en försäkringsbaserad investeringsprodukt är icke-komplex att göras enligt den gällande regleringen utifrån anvisningar från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, där bedömningskriterierna upptar ett tjugotal sidor. Som utgångspunkt är det försäkringsdistributören som bedömer frågan om icke-komplexitet. I fråga om de här produkterna är det möjligt att deras struktur ändras, till exempel om investeringsobjekten ändras eller affärsverksamheten omstruktureras.
Ekonomiutskottet konstaterar att bedömningen av om distributionen av en försäkringsbaserad investeringsprodukt är ändamålsenlig eller inte handlar om att säkerställa att kunden förstår vad den försäkringsbaserade investeringsprodukten är och är införstådd med de risker som gäller investeringsobjekten. I praktiken kan detta enkelt ske med hjälp av en internettjänst eller någon annan motsvarande tjänsteplattform utan att det uppstår några betydande administrativa kostnader. På de grunder som anges ovan tillstyrker ekonomiutskottet regleringen i propositionen.
DETALJMOTIVERING
1. Lagen om försäkringsdistribution
1 kap. Allmänna bestämmelser
4 §. Begränsning av tillämpning på vissa sidoverksamma försäkringsförmedlare.
I 4 § 1 mom. 3 punkten förutsätts det att den försäkring som avses i paragrafen ska gälla varor som tillhandahållits av försäkringsförmedlaren. I den finska paragrafen används ordet myydä, sälja. Vid utfrågningen av sakkunniga framgick det att bestämmelsen utifrån den föreslagna ordalydelsen inte verkar gälla spedition, där det är fråga om varutransport men inte varuförsäljning. Ekonomiutskottet anser att detta inte har varit bestämmelsens syfte, vilket även framgår av detaljmotiven till bestämmelsen, där ordet toimittaa används. För ordet toimittaa talar även ordalydelsen i artikel 1.3 a i i direktivet. Ekonomiutskottet föreslår att punkten förtydligas. Ändringen påverkar inte den svenska paragrafen.
5 §. Definitioner.
Definitionen av placeringsförsäkring behöver ändras så att den stämmer överens med de ändringar som görs i lagen om försäkringsavtal.
2 kap. Registrering av försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare samt försäkringsförmedlarregistret
13 §. Uppgifter som ska föras in i försäkringsförmedlarregistret.
Ekonomiutskottet påpekar att det enligt lagförslaget inte ska föras in uppgifter om bedrivande av arbetspensionsförsäkring i försäkringsförmedlarregistret. Ekonomiutskottet föreslår en precisering om detta i bestämmelsen.
15 §. Utlämnande av uppgifter ur försäkringsförmedlarregistret samt uppgifters tillgänglighet.
Enligt 8 § 1 mom. 5 punkten i den gällande lagen om försäkringsförmedling ska den som beviljat försäkringsmäklarens ansvarsförsäkring och försäkringsbeloppet antecknas i i försäkringsförmedlarregistret. Bestämmelsen har tolkats så att Finansinspektionen ska hålla uppgifterna offentligt tillgängliga. En motsvarande bestämmelse finns i 13 § 1 mom. 8 punkten i den föreslagna lagen om försäkringsdistribution. Det finns emellertid ingen bestämmelse om saken i 15 § som uttryckligen gäller uppgifters tillgänglighet. Som utgångspunkt ska försäkringsmäklare och sidoverksamma försäkringsmäklare lämna uppgifterna till sina kunder. Det händer ändå att en försäkringsmäklare eller sidoverksam försäkringsmäklare inte vill lämna uppgifterna eller att kunden inte kan eller vill begära dem. Utan en uttrycklig bestämmelse är det Finansinspektionen som ska avgöra frågan med stöd av de allmänna bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Ekonomiutskottet föreslår för tydlighetens skull ett uttryckligt tillägg om den som beviljat ansvarsförsäkringen och försäkringsbeloppet i 15 § 3 mom.
3 kap. God vandel och yrkeskompetens
20 §. Upprätthållande och utvecklande av yrkeskompetensen.
I 20 § i lagen om försäkringsdistribution föreslås det ett krav på 15 timmars fortlöpande utbildning enbart för personer som deltar i försäkringsdistribution. Enligt kommissionens tolkning avses med anställd enligt artikel 10.2 första stycket i direktivet också en person som ansvarar för försäkringsdistribution. De bör därför fogas till lagen. Paragrafen bör kompletteras i enlighet med detta.
4 kap. Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsförmedlare och sidoverksamma försäkringsförmedlare
26 §. Förfarandet då en försäkringsförmedlare eller sidoverksam försäkringsförmedlare från en annan EES-stat inleder försäkringsdistribution i Finland.
I 26 § 2 mom. finns det endast bestämmelser om filialer. I direktivet föreskrivs det emellertid också om möjligheten att etablera en permanent närvaro. Enligt kommissionens tolkning får medlemsstaterna inte begränsa friheten att välja verksamhetsform för utländska aktörer till dessa delar. Därför bör bestämmelsen kompletteras med ett omnämnande av permanent närvaro.
28 §. Rätt att inleda försäkringsdistribution i Finland med stöd av etableringsfriheten.
I 28 § 1 mom. finns det endast bestämmelser om filialer. I direktivet föreskrivs det emellertid också om möjligheten att etablera en permanent närvaro. Enligt kommissionens tolkning får medlemsstaterna inte begränsa friheten att välja verksamhetsform för utländska aktörer till dessa delar. Därför bör bestämmelsen kompletteras med ett omnämnande av permanent närvaro.
5 kap. Uppföranderegler och informationsskyldighet
36 §. Försäkringsmäklarens informationsskyldighet.
I paragrafen föreskrivs det om försäkringsmäklarens informationsskyldighet. I 4 mom. preciseras det att den information som ska ges till kunden ska bygga på en viss sorts analys. I den finska bestämmelsen hänvisar undantagsbestämmelsen i momentet emellertid inte bara till försäkringsmäklare utan också till sidoverksamma försäkringsförmedlare (sivutoiminen vakuutusedustaja). Av paragrafrubriken och sammanhanget kan man dra den slutsatsen att det handlar om ett skrivfel och att det har varit meningen att föreskriva om försäkringsmäklarens och den sidoverksamma försäkringsmäklarens skyldighet gentemot kunden och om en möjlighet att göra undantag från detta avtalsförhållande. Ekonomiutskottet föreslår att den finska termen ”sivutoiminen vakuutusedustaja” i 4 mom. ersätts med termen ”sivutoiminen vakuutusmeklari”. Ändringen påverkar inte den svenska paragrafen.
42 §. Produkthanteringssystem.
Paragrafens 5 mom. bör kompletteras med numret på kommissionens delegerade förordning, 2017/2358.
6 kap. Tilläggskrav för placeringsförsäkringar
45 §. Förfarandet vid intressekonflikter.
Paragrafens 3 mom. bör kompletteras med numret på kommissionens delegerade förordning, 2017/2359.
46 §. Tryggandet av tjänstekvaliteten i samband med incitament.
Paragrafens 2 mom. bör kompletteras med numret på kommissionens delegerade förordning, 2017/2359.
49 §. Ändamålsenlighetsbedömning.
Paragrafens 2 mom. bör kompletteras med numret på kommissionens delegerade förordning, 2017/2359.
50 §. Personlig rekommendation och lämplighetsbedömning.
Paragrafens 3 mom. bör kompletteras med numret på kommissionens delegerade förordning, 2017/2359.
8 kap. Försäkringsförmedlingsnämnden
61 §. Tillsättande av nämnden samt dess ledamöter och beslutförhet.
Den finska bestämmelsen i 2 mom. bör kompletteras. Ändringen påverkar inte den svenska paragrafen.
65 §. Sökande av ändring i nämndens beslut.
Författningshänvisningen i 1 mom. bör korrigeras.
9 kap. Tillsyn, administrativa påföljder och skadeståndsansvar
69 §. Tillsynsmyndigheters avtal om överföring av tillsynsuppgifter.
Den finska bestämmelsen i 3 mom. bör korrigeras.
71 §. Påföljdsavgift.
För att klargöra författningshänvisningen bör 1 mom. 1—6 punkten kompletteras med ”i denna lag”.
10 kap. Särskilda bestämmelser
84 §. Övergångsbestämmelser.
Ekonomiutskottet menar att den andra meningen i övergångsbestämmelsens 4 mom. och den andra meningen i 5 mom. inte är tänkta att avse enbart fysiska personer som har registrerats som försäkringsförmedlare utan också juridiska personer. För tydlighetens skull föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 6 mom. Dessutom tillfogas ett nytt 7 mom. Det föreslagna 6 mom. blir därmed 8 mom.
2. Lagen om ändring av försäkringsbolagslagen
Definitioner
1 kap. De centrala principerna för försäkringsbolags verksamhet samt tillämpning av lagen
11 b §. Vissa definitioner som hänför sig till försäkringsmatematik och finansiering.
Und-er utfrågningen i ekonomiutskottet fäste de sakkunniga uppmärksamhet vid vissa kompletteringar av definitionerna som gjorts för att precisera genomförandet av det så kallade Solvens II-direktivet (2009/138/EG). Syftet med dessa ändringar är att genomföra kommissionens anmärkningar på behörigt sätt. De förslag i propositionen som gäller definitionerna har med vissa mindre ändringar kopierats ur Solvens II-direktivet. Kommissionen har ändå preciserat uppföljningen av genomförandet i medlemsstaterna på så sätt att man lägger vikt vid enskilda ord. Ekonomiutskottet anser att det är motiverat att vår nationella lagstiftning i så hög grad som möjligt harmoniserar med Solvens II-regleringen. Utskottet föreslår därför att vissa definitioner som hänför sig till försäkringsmatematik och finansiering preciseras.
6 kap. Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar
5 §. Bestämmelser som ska tillämpas på verkställande direktören och dennes ställföreträdare.
Ekonomiutskottet konstaterar att 6 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen i sin helhet skrevs om till en enhetlig paragraf i samband med att Solvens II-direktivet genomfördes. I 5 § 1 mom. finns det ändå bestämmelser där det hänvisas till momenten i den ändrade 4 §. Till följd av detta verkar det som om Finansinspektionen inte skulle ha behörighet att utfärda närmare bestämmelser om meddelandet om lämpligheten och tillförlitligheten hos ett försäkringsbolags verkställande direktör. Detta var inte meningen. Därför föreslås i 5 § 1 mom. en korrigering som motsvarar innehållet i artikel 42 i Solvens II-direktivet samt innehållet i och syftet med den gällande 4 § också när det gäller meddelandet om en verkställande direktörs lämplighet och tillförlitlighet.
31 kap. Övriga bestämmelser om försäkringsbolags verksamhet
Tillämpningsbestämmelsen bör kompletteras så att den lyder som följer: ”Bestämmelserna om upphävande av 31 kap. 1 och 3 § samt om ändring av mellanrubriken före 31 kap. 1 § tillämpas ...”.
4. Lagen om ändring av lagen om utländska försäkringsbolag
60 §. Marknadsföring.
Hänvisningsbestämmelsen i 60 § i lagen om utländska försäkringsbolag avviker från hänvisningsbestämmelsen i 12 kap. 2 § i förslaget gällande lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) i denna proposition. Den sistnämnda bestämmelsen kan till innehållet anses mer exakt än den förstnämnda. Det är befogat att i 60 § i lagen om utländska försäkringsbolag precisera de informativa och innehållsmässiga laghänvisningarna så att man följer ordalydelsen i lagen om försäkringsföreningar.
5. Lagen om ändring av lagen om försäkringsavtal
Ingressen.
Författningshänvisningen i lagens ingress bör korrigeras.
1 kap. Allmänna stadganden
Lagförslaget bör kompletteras med mellanrubriken för kapitlet.
2 §. Definitioner.
Det behövs en korrigering i 1 mom. 2 a-punkten i paragrafen. Det är befogat att i definitionen av placeringsförsäkring stryka hänvisningen till försäkring som tecknats med tanke på arbetsoförmåga, eftersom placeringsförsäkringarna enligt definitionen är livförsäkringar och försäkringar som tecknats med tanke på arbetsoförmåga inte är livförsäkringar enligt lagen om försäkringsavtal. De behöver således inte särskilt undantas från definitionen av placeringsförsäkring.
2 kap. Information om försäkringen
5 d §. Undantag från vissa försäkringsgivarens skyldigheter.
För tydlighetens skull bör författningshänvisningen kompletteras med ordet ”ovan”.
7 §. Information under försäkringens giltighetstid.
Utifrån ordalydelsen blir det oklart om skyldigheten enligt den föreslagna paragrafen enbart gäller ändringar som gjorts i försäkringsavtal och investeringsobjekt på uppdrag av kunden eller om den också gäller andra ändringar. Bestämmelsen bör förtydligas genom att stryka den andra meningen i 1 mom.
Ekonomiutskottet föreslår också att paragrafen får ett nytt 2 mom. Bestämmelsen kompletterar den gällande 7 § 1 mom., enligt vilket i det årliga meddelandet ska ges upplysningar om sådana omständigheter som är av uppenbar betydelse för försäkringstagaren. Om kostnaderna för dessa bestäms närmare i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar. Upplysningar om kostnaderna ska ges regelbundet. Minimum är ett årligt meddelande enligt 1 mom., men upplysningarna kan också ges särskilt för en kortare period.
9 a §. Närmare bestämmelser och föreskrifter.
Av sammanhanget och detaljmotiven kan man sluta sig till att ordalydelsen i 2 mom. är felaktig. På samma grunder som när det gäller 2 § ovan bör bestämmelsen korrigeras genom att stryka orden ”kuin eläkevakuutuksia” i den finska texten.
8. Lagen om ändring av lagen om Finansinspektionen
Ingressen.
Författningshänvisningarna i ingressen bör korrigeras.
40 §. Påföljdsavgift.
Det finska 1 mom. i propositionen är föråldrat och bör korrigeras. Ändringen påverkar inte den svenska paragrafen.
41 a §. Påföljdsavgiftens maximibelopp i vissa fall.
Bestämmelsen i 41 a § 3 mom. i propositionen är föråldrad och bör korrigeras som följer: Om påföljdsavgift påförs för en överträdelse av en bestämmelse som nämns i 144 b § 2 mom. i lagen om placeringsfonder, 15 kap. 2 § 6 eller 7 mom. i lagen om investeringstjänster eller 12 kap. 2 § 2 eller 3 mom. i lagen om handel med finansiella instrument, får en juridisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till antingen högst tio procent av den juridiska personens omsättning under året före gärningen eller försummelsen eller högst fem miljoner euro, beroende på vilkendera som är större, samt en fysisk person påföras en påföljdsavgift som uppgår till högst fem miljoner euro.”
Paragrafen har tidigare fått nya 9 och 10 moment, vilket inte har beaktats i propositionen. I propositionen föreslås det att paragrafen får ett nytt 4 mom. Det betyder att 4—12 mom. i den gällande lagen blir nya 5—13 mom.
I 11 mom., som blir 12 mom., gör utskottet också ändringar i den finska texten. Ändringarna påverkar inte den svenska paragrafen.
9. Lagen om ändring av 1 och 6 § i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift
Lagrubriken.
Ett skrivfel i den finska lagrubriken bör korrigeras.
Ingressen.
Det finns felaktiga författningshänvisningar som bör korrigeras.
6 §. Grundavgift för övriga avgiftsskyldiga.
Efter att propositionen överlämnades har paragrafen ändrats genom lag 1076/2017. Det behövs därför tekniska ändringar i den föreslagna paragrafen.
10. Lagen om ändring av 6 kap. 1 § i lagen om investeringstjänster
6 kap. Ekonomiska verksamhetsförutsättningar för tillhandahållande av investeringstjänster samt tillsyn över den ekonomiska stabiliteten
1 §. Minimikapital.
I propositionen föreslås det att det inledande stycket i 5 mom. ändras. Det framgår ändå av sammanhanget att detta inte har kunnat vara syftet med den föreslagna regleringen, utan meningen har varit att föreslå att 6 mom. ska ändras. Ekonomiutskottet föreslår att ändringen ska gälla det inledande stycket i 6 mom. i stället för i 5 mom.
12. Lagen om ändring av 11 § i lagen om Konkurrens- och konsumentverket
Lagrubriken.
Skrivfelet i den finska lagrubriken bör korrigeras.
11 §. Begäran om utlåtande.
Hänvisningen till värdepappersmarknadslagen bör korrigeras.
13. Lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
1 kap. Allmänna stadganden
1 §. Lagens tillämpningsområde.
Ekonomiutskottet konstaterar att det behövs tekniska preciseringar i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag till följd av de ändringar som föreslås ovan i detta betänkande. Lagens 1 § 3 mom. behöver ändras till den del det gäller begränsningen av till-lämpningsområdet för försäkringsbolagslagen på arbetspensionsförsäkringsbolag.
4 kap. Bolagets förvaltning
9 f §. Bestämmelser i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen som ska tillämpas på styrelsen.
Det behövs en likadan teknisk ändring i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) när det gäller de bestämmelser som tillämpas på styrelsen som den ändring som görs i försäkringsbolagslagen i fråga om verkställande direktören.
11 kap. Särskilda bestämmelser
33 b §. Marknadsföring.
I enlighet med de ändringar som gjorts i 1 § i denna lag bör 11 kap. kompletteras med en ny paragraf om marknadsföring av arbetspensionsförsäkringsbolag. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 31 kap. 1—3 mom. i försäkringsbolagslagen, som tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag.