15 kap. Förfaranden vid kundtransaktioner
6 §. Kunders rätt till grundläggande banktjänster.
Ekonomiutskottet anser att begreppet ”informera” i paragrafens 3 och 4 mom. passar illa i sammanhanget. Tjänsteleverantörens skyldighet beskrivs bättre av ”ge tillräcklig utredning”. Ekonomiutskottet föreslår motsvarande ändring i 3 och 4 mom.
6 b §. Ramavtal om betalkonton med grundläggande funktioner och uppsägning och hävning av avtal.
Paragrafen innehåller särskilda villkor för att säga upp och häva ett ramavtal om betalkonton med grundläggande funktioner. Paragrafen måste preciseras så att det tydligt framgår när ett ramavtal om ett betalkonto med grundläggande funktioner avslutas genom uppsägning och när det handlar om hävning. I sin ändrade form gäller paragrafens 2 och 3 mom. uppsägning och 4 mom. hävning av ramavtal. Paragrafens 5 mom. gäller båda fallen.
Att säga upp eller häva ett sådant avtal förutsätter således både att det finns allmänna förutsättningar för uppsägning eller hävning enligt betaltjänstlagen och att de särskilda förutsättningar som föreskrivs i den aktuella paragrafen är uppfyllda. Paragrafen innehåller dessutom särskilda bestämmelser om förfarande vid uppsägning och hävning som ska iakttas utöver de allmänna bestämmelserna om förfaranden i betaltjänstlagen.
Ekonomiutskottet betonar vikten i att om man har försummat att lämna uppgifter som skulle ha behövts för att godkänna en ny ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner, är denna försummelse en grund för att häva ramavtalet. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europarlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG förutsätter kundkännedom också medan kundförhållandet varar. Om inlåningsbanken inte får tillräckliga uppgifter av orsaker som beror på kunden är det befogat att lagstiftningen ger möjligheter att häva kundrelationen.
Hävning av ett avtal träder enligt de allmänna principerna i kraft omedelbart. Eftersom uppsägning för kunden är ett lindrigare sätt att avsluta avtalet, kan avtalet sägas upp också när rätt att häva avtalet föreligger.
6 d §. Jämförelsewebbplatser.
I propositionen föreslås att Finansinspektionen ska se till att det i Finland inrättas en webbplats för jämförelse av tjänsteleverantörers priser på sina betaltjänster. Betalkontodirektivet förutsätter att varje medlemsstat har minst en sådan webbplats. Betalkontodirektivet utgår från att webbplatsen kan drivas antingen av en privat eller en offentlig aktör, men en medlemsstat får också anförtro uppdraget åt en myndighet. Om det inte i Finland uppstår en webbplats som upprätthålls av en annan aktör ska Finansinspektionen enligt propositionen se till att en sådan konstrueras och upprätthålls. Användningen av webbplatsen ska vara avgiftsfri för konsumenterna.
Ekonomiutskottet anser att modellen i propositionen där Finansinspektionen i sista hand ges ansvaret innehåller flera drag som kan göra att arrangemanget inte är optimalt, vare sig för Finansinspektionen, tjänsteleverantörerna eller konsumenterna. Sistahandsansvaret är enligt ekonomiutskottets åsikt problematiskt, eftersom det innehållsmässigt ändå innebär ett faktiskt åläggande att konstruera och upprätthålla en jämförelsewebbplats för den händelse en privat webbtjänst inte skulle uppstå eller webbplatsen inte skulle uppfylla kriterierna, med påföljden att Finansinspektionens sistahandsansvar ändå realiseras. En av Finansinspektionens uppgifter är redan nu att följa och analysera tillgången på och prissättningen av bankernas bastjänster (lagen om Finansinspektionen 878/2008 och senare ändringar, 3 §). Därför anser ekonomiutskottet att Finansinspektionen är rätt myndighet att sköta uppdraget.
I ljuset av synpunkterna ovan anser ekonomiutskottet att det är ändamålsenligt att ge Finansinspektionen ansvaret för att se till att det finns en jämförelsewebbplats. Bestämmelsen innebär inte att uppgiften att upprätthålla den i direktivet avsedda jämförelsewebbplatsen ska ges Finansinspektionen som privilegium. Vem som helst har samma rätt att inrätta en motsvarande webbtjänst för jämförelse.
I enlighet med propositionen ska den som konstruerar och upprätthåller webbplatsen ha rätt att ta ut ersättning för skäliga kostnader hos branschaktörerna. Ekonomiutskottet förhåller sig reserverat till bedömningen att ersättning för skäliga kostnader skulle vara ett tillräckligt eller ens effektivt incentiv för att konstruera nya jämförelsewebbplatser, eller utveckla bättre webbplatser än de existerande. Ekonomiutskottet anser att rätten till ersättning för kostnader inte heller är någon garanti för bättre parallella webbtjänster, eller att ersättningsmekanismen särskilt skulle locka till att ständigt utveckla webbtjänsten. Ändå verkar den föreslagna regleringen inte erbjuda möjligheter att förhindra missbruk av mekanismen för ersättning av kostnader. Sammantaget skulle en lagstadgad skyldighet att ersätta kostnader för detta slags arbete till en på förhand obestämd och obegränsad grupp innebära att ett verksamhetsområde (tillhandahållarna av betalkonton med grundläggande funktioner) skulle åläggas att medverka till lönsamheten inom ett annat område (upprätthållarna av webbplatserna). Utskottet anser inte att den föreslagna regleringen optimalt främjar målet att tillhandahålla näringslivet en förutsägbar, rättvis och konsekvent handlingsram.
Därför föreslår ekonomiutskottet att lagförslagen i propositionen ändras så att den som tillhandahåller betaltjänster ska vara skyldig att ersätta Finansinspektionens kostnader för att inrätta och upprätthålla webbplatsen för jämförelse. Vem som helst kan inrätta parallella jämförelsetjänster men Finansinspektionen är den enda part som tjänsteleverantörerna är skyldiga att ersätta för skäliga kostnader förorsakade av att inrätta och upprätthålla webbplatsen.
Ekonomiutskottet har ingenting att anmärka mot förslaget till reglering i propositionen enligt vilket tjänsteleverantörerna ska vara skyldiga att avgiftsfritt lämna prisuppgifter till dem som begär dem.
18 kap. Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut
6 §. Marknadsföring och avtalsvillkor samt andra förfaranden.
I samband med ekonomiutskottets utfrågning av sakkunniga har det förts fram att bestämmelserna om kontobytestjänster bör gälla också i Finland verksamma filialer till utländska kreditinstitut och betalningsinstitut och eventuella aktörer inom det fria utbudet. Likaså behöver regleringen av alternativ tvistlösning utsträckas till att gälla i Finland verksamma utländska betalningsinstitut. En enhetlig och rättvis reglering anses främja rättvisa konkurrensförutsättningar. Att utvidga tillämpningsområdet till dessa förutsätter att kapitlet om särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut kompletteras med en hänvisning till 15 a kap. i denna lag.
Som en teknisk ändring föreslår ekonomiutskottet att paragrafens 1 mom. ändras i linje med utskottets tidigare ändring i samma paragraf (EkUB 17/2016 rd—RP 77/2016 rd).