Motivering

Sammantaget anser ekonomiutskottet att propositionen behövs och tillstyrker avtalet och lagförslaget utan ändringar med följande anmärkningar.

Syftet med avtalet mellan Finland och Ryssland är att skapa en rättslig ram för myndighetsverksamhet och samarbete mellan länderna för att främja en fredlig användning av kärnenergi. Ekonomiutskottet anser att med tanke på det omfattande och långvariga samarbetet på kärnenergiområdet med Ryssland kan avtalet betecknas som betydelsefullt och med hänsyn till det ökade samarbetet som nödvändigt. Finland har slutit motsvarande bilaterala avtal på kärnenergiområdet med flera olika länder, men i och med EU-medlemskapet har dessa avtal ersatts med samarbetsavtal mellan Europeiska atomenergigemenskapen och ifrågavarande länder.

De åligganden som ingår i avtalet är förenliga med de åligganden som Finland och Ryssland redan har förbundit sig vid inom ramen för internationella konventioner på kärnenergiområdet. Regeringarna i båda länderna har dessutom ingått politiska förbindelser om att följa Internationella atomenergiorganets (IAEA) rekommendationer.

I och med avtalet kan samarbetsprojekt genomföras bl.a. i forskning på kärnenergiområdet, överföring av utrustning och teknik mellan länderna och främjandet av kärnsäkerheten. Avtalet har inte någon inverkan på tillståndsplikt i samband med verksamheter. Ekonomiutskottet påpekar att avtalet har potentiell betydelse för kommersiellt utnyttjande av finländsk kompetens inom den ryska kärnkraftsindustrin. Avtalets viktigaste bestämmelser gäller skydd av konfidentiell information, användning av utrustning och teknik i samband med användningen av kärnämnen och kärnenergi och tillsyn över den samt ansvar för ersättning för skador som eventuellt uppkommer i samband med projektsamarbetet. I avtalet föreskrivs det om skadeståndsansvar på samma sätt som i det gemensamma protokollet om tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskonventionen (FördrS 98/1994), som möjliggör skadeersättning mellan länder som är parter i olika konventioner. Bestämmelsen är därför betydelsefull att den ger samma resultat i fråga om skadeersättning som det protokoll som länkar samman Pariskonventionen och Wienkonventionen (Gemensamt protokoll om tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskonventionen, FördrS 98/1994), där Finland är part men inte Ryssland.