Motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslaget
godkänns utan ändringar och att åtgärdsmotionen förkastas.
Regeringens proposition
Allmänt
Syftet med propositionen är att reducera koldioxidutsläppen
från landsvägstrafik och förbättra
den nationella bränsleförsörjningstryggheten.
Det är tänkt att målet ska nås
genom att man skapar en efterfrågan på biodrivmedel
och stegvis inför en obligatorisk minsta andel biodrivmedel
i bensin och diesel som släpps ut på marknaden.
De obligatoriska andelarna svarar mot referensvärdena i
drivmedelsdirektivet.
Ekonomiutskottet omfattar propositionens mål och metoder.
I sitt betänkande (EkUB 8/2006 rd)
om statsrådets energi- och klimatstrategi (SRR
5/2005 rd) lyfter utskottet fram behovet av att
dela utsläppsbördan och involvera också den
sektor som inte omfattas av utsläppshandeln. Propositionen
svarar mot riksdagens enhälligt antagna uttalande i samband
med behandlingen av strategin (RSk 17/2006 rd) att riksdagen
förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
för att främja en gradvis ökning av biobränslen
i fordonstrafiken i överensstämmelse med EU-målen.
Propositionen är en klar signal till marknaden om statens åtagande
att reducera trafikutsläppen och ger därmed en
god grund för investeringar samt forskning och utveckling.
Biodrivmedelsinsatserna bör ses som en långsiktig
process som utnyttjar tillgänglig teknik på ett
så kostnads- och energieffektivt sätt som möjligt,
med hänsyn till möjligheterna att utnyttja biomassa
också för andra ändamål.
Syftet med biodrivmedelsdirektivet som ska sättas i
kraft genom den föreslagna lagen är att hjälpa
till att stävja klimatförändringen. Det
förutsätter att de åtgärder
vi väljer reducerar växthusgasutsläppen
i absoluta termer. I en utvärdering måste en produkts
hela livscykel vägas in och lagstiftningens effekter bedömas
i ett globalt perspektiv. Det kräver internationell samverkan,
som EU för sitt vidkommande bör bidra till.
Propositionen har som mål att få ner växthusgasutsläppen,
men där ingår ingen bedömning av hur
mycket utsläppen kommer att minska på grund av
den nya lagstiftningen. Första generationens biodrivmedel
kan därför antas minska utsläppen bara
obetydligt. Andra generationens biodrivmedel beräknas vara
betydligt mer låg-emitterande tack vare en annan och bredare
energibas. En storskaligare användning av biodrivmedel
beror i hög grad på hur vi lyckas förbättra andra
generationens biodrivmedel och få ut dem på marknaden.
Det bör noteras att andra generationens biodrivmedel huvudsakligen är
dieselbränslen; för att de ska kunna införas
i större skala hos oss måste vår bilpark
också förändras avsevärt.
Användningen av biodrivmedel i Finland bygger i första
hand på tidsbestämda försök
som staten bistått med skattelättnader enligt
lagen om påförande av accis ().
Under den tid försöken pågick lyckades
man komma upp till en biodrivmedelsandel på ca 0,1 procent
av alla drivmedel. Det ligger under EU:s medelvärde, som
2004 var 0,6 procent. Det visar klart att användningen
av biodrivmedel inte har ökat med frivilliga åtgärder.
Det krävs snabba framsteg för att sätta
i kraft direktivet och det har kommissionen redan lämnat
en officiell anmärkning och ett motiverat yttrande om till
Finland. Det gör sig bäst genom en distributionsskyldighet
som den som regeringen föreslår.
Den föreslagna lagstiftningen utgår från
ett smidigt marknadsstyrt system där distributören
i stor utsträckning själv kan bestämma
hur skyldigheten fullgörs. Utskottet anser att strategin
i sig är motiverad. För att biodrivmedelspriserna ska
kunna hållas på en skälig nivå måste
skyldigheten fullgöras på ett så kostnadseffektivt
sätt som möjligt. Men flexibiliteten kan leda
till att kostnaderna inte delas lika mellan dem som får betala,
alltså bilisterna.
Det tilltänkta systemet skapar en ny marknadsmekanism
med effekter som ännu inte kan förutses i alla
delar. Därför understryker ekonomiutskottet att
de samlade effekterna måste följas upp noga. Det
måste särskilt ses till att bördan fördelas
rättvist. Om det finns risk för att målen
inte nås måste andra främjande åtgärder övervägas.
Distributören
För distributören föreslås
en distributionsskyldighet, dvs. för det företag
som enligt bestämmelsen om accisskyldighet i lagen om påförande
av accis är skyldig att betala accis på den motorbensin
eller dieselolja han överlåtit eller mottagit
för konsumtion. Det finns 10 sådana företag
i Finland. Distributören kan bestämma i vilken
produkt (bensin och/eller dieselolja) han blandar in biodrivmedel,
vid vilken tid av året och i vilket område. Distributören
kan också avtala om att helt eller delvis föra över
skyldigheten till en annan distributör. På detta
sätt kan det säkerställas att skyldigheten
fullgörs så kostnadseffektivt som möjligt.
Det beräknas att biodrivmedel i Finland kommer att
kosta omkring 2—3 cent mer per liter än vanliga
drivmedel. I samband med behandlingen av ärendet har det
påpekats att det står distributörerna
fritt att bestämma vilket drivmedel de vill att biokomponenten
ska ingå i. Om valet domineras t.ex. av framställningen
av biodiesel finns det risk för att merkostnaderna huvudsakligen
drabbar bara dem som använder just denna bränsletyp
och att kostnaderna sprids olika över hela landet. Skogsindustrin
bedömer t.ex. att en prishöjning på 3
cent per liter betyder årliga merkostnader om ca 7 miljoner
euro för branschen. Därför vill utskottet
att utvecklingen på marknaden noga följs upp och
att åtgärder i förekommande fall vidtas
för att räta ut eventuella snedvridningar. I en
analys av hur marknaden fungerar bör också inhemska
transportföretags konkurrenskraft i relation till konkurrenter
från tredje land beaktas.
Små distributörer, alltså producenter
som levererar mindre än en miljon liter motorbensin, dieselolja
och biodrivmedel för marknaden per år, undantas
från leveransskyldigheten. Utskottet vill få visshet
om att avsikten med undantaget inte är att hindra småskalig
produktion från tillträde till biodrivmedelsmarknaden,
utan att avsikten snarare är att underlätta deras
marknadstillträde genom att undanta dem från skyldigheten
i lagen. De här producenterna kan fortsatt fritt sälja
sina produkter också till distributörer som omfattas
av lagen. Det är lämpligt att avgränsa
tillämpningsområdet bl.a. på grund av den
administrativa börda som lagstiftningen innebär.
De administrativa normerna belastar små aktörer
oskäligt hårt i förhållande
till nyttan.
Enligt föreslagna 10 § kan en distributör
befrias från sin distributionsskyldighet på grund
av force majeure. I detaljmotiven nämns en helt exceptionell
och oförutsebar händelse eller situation, typ
en olycka i en produktionsanläggning som leder till ett
långvarigt avbrott i produktionen, som exempel på force
majeure. Utskottet anser att bestämmelsen behövs
och kan bli tilllämplig t.ex. vid allvarlig och överraskande
råvarubrist.
Biodrivmedel
Produktionskostnaderna för biodrivmedel ligger än
så länge betydligt över bearbetningskostnaderna
för fossila drivmedel. De ekonomiskt mest lönsamma
alternativa drivmedlen just nu är palmoljebaserad biodiesel
och sockerrörsbaserad etanol.
Kommunikationsutskottet behandlar i sitt utlåtande
(KoUU 28/2006 rd) problematiken kring biodrivmedelsstandarden
och framhåller att speciellt biodrivmedlens köldegenskaper
måste garanteras. Ekonomiutskottet omfattar denna syn och
menar att det behövs fortsatt forskning och utveckling
kring detta.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp biogasen, som har en
mycket positiv energi- och växthusgasbalans. Växthusgasutsläppen
från fordon som går med avfallsbaserad biogas är 80—90
procent mindre än från bensindrivna fordon. Men
för att biogaser ska kunna införas i större
skala måste t.ex. priserna på gasanpassade fordon
sänkas och distributionsnätet vidareutvecklas
i betydande grad.
Jord- och skogsbruksutskottet föreslår i sitt utlåtande
(JsUU 22/2006 rd) att definitionen på biodrivmedel
i lagförslaget också bör omfatta torv,
som kan utnyttjas som råvara för andra generationens
biodrivmedel. Ekonomiutskottet ser torven som en beaktansvärd
råvara för framtida biodrivmedel. Torv lämpar
sig precis som trä och rörflen som råvara
för den nya teknik som är under utveckling. Men
definitionerna i EU:s biodrivmedelsdirektiv omfattar inte torv och
därmed kan skyldigheterna i direktivet inte fullgöras
med alternativt torvbaserat drivmedel. Direktivet följer
den internationella principen att torv inte är en förnybar
energikälla. Ekonomiutskottet har senast i sitt betänkande
om energi- och klimatstrategin påtalat missförhållandet med
klassificeringen av torv och konstaterat att Finland fortsatt måste
arbeta aktivt för att få klassificeringen ändrad
så att torvens hela livscykel beaktas som en långsamt
förnybar bioenergikälla.
Inhemsk produktion
Framställningen av biodrivmedel ur de bioråvaror
som faller sig naturligast för oss, nämligen trä och
avfall, trampar ännu i barnskorna. För närvarande
bygger vår inhemska biodrivmedelsframställning
till största delen på spannmåls- och
oljeväxter, alltså främst korn och rybs.
Råvaruutbudet täcker inte den inhemska efterfrågan.
Arbetsgruppen Biodrivmedel (HIM Publikationer 11/2006)
bedömer att man med inhemsk råvara och modern
teknik kring 2010 kan framställa åkerbaserade
biodrivmedel i sådana mängder att de täcker
in ca 2—3 procent av den totala bränslekonsumtionen.
Med ny teknik kan det inhemska ursprunget möjligen höjas
till 7—8 procent kring 2020.
Studier av växthusgasbalansen och energibalansen för
produktion baserad på odlingsväxter antyder att
den totala balansen inte är särskilt god. Men
det finns många osäkerhetsfaktorer kring studierna.
Det finns en hel rad lösningar i samband med odling, logistik,
produktionsprocesser, framställning av den energi som processen
kräver och utnyttjande av biprodukter som kan förbättra
både växthusgas- och energibalansen i betydande
grad och säkerställa att den är positiv.
Ekonomiutskottet anser som sagt att det är speciellt
viktigt att satsa på att utveckla andra generationens drivmedel
och få ut dem på marknaden. Forskning visar att
vi kan åstadkomma betydligt större utsläppsminskningar
med andra generationens biodrivmedel. Enligt beräkningar kan
syntetisk diesel framställd av virkesavfall i integrerade
anläggningar i pappers- eller massafabriker ge omkring
80 procent mindre växthusgasutsläpp. Med rörflen
som råvara uppskattas minskningen till omkring 70 procent.
Jord- och skogsbruksutskottet tar i sitt utlåtande
upp den potential som en ökad användning av biodrivmedel
betyder för jordbruksnäringen och försörjningstryggheten.
Ekonomiutskottet omfattar denna syn.
Import
De minsta andelarna biodrivmedel i bensin och dieselolja enligt
referensvärdena i direktivet betyder mycket stora konsumtionsvolymer
i Europa. Det totala biodrivmedelsbehovet i hela gemenskapen beräknas
till ca 17—18 miljoner ton oljeekvivalenter kring 2010.
EU:s egen biodrivmedelsproduktion var 2004 omkring 2 miljoner ton.
På EU-nivå beräknas de totala investeringarna
i framställning av biodrivmedel ligga kring 30 miljarder
euro. Därmed har branschen också potential som
exportmarknad för finländska företag.
Av det ovan sagda framgår att EU för tillfället
inte kan tillgodose efterfrågan på biodrivmedel
utan måste importera. Läget är detsamma
för Finland. Etanol är det alternativa drivmedlet med
de snabbast ökande andelarna i världen. De största
producenterna och användarna är Brasilien och
Förenta staterna. Enligt beräkningar som sträcker
sig till 2010 (Trindade, S. 2005. Global Biofuels Trade) täcker
den totala etanolframställningen i världen nätt
och jämnt efterfrågan, som förväntas
mer eller mindre fördubbla sig jämfört
med i dag. EU och USA är fortsatt nettoimportörer
medan Brasilien är den största exportören.
På grund av de låga världsmarknadspriserna står
sig europeiska biodrivmedel inte i konkurrensen med biobränslen
från tredje länder. Men förändringar
i efterfrågan och utbud och oljeprisutvecklingen kan mycket
snabbt få konsekvenser för prisutvecklingen på den
internationella biodrivmedelsmarknaden.
Under behandlingen av propositionen har det i fråga
om import av biodrivmedel framkastats att det kan behövas
regler för framställningen av produkter som används
som råvara för biodrivmedel och då med
hänvisning till metoder som uppfyller miljönormerna
i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Syftet är bl.a. att
hindra import av råvara som produceras med metoder som
inte uppfyller EU:s interna kriterier. Det gäller speciellt
oljepalmer och sockerrör, där produktionen är
förknippad med miljöproblem och både
socialt och etiskt negativa konsekvenser. För miljön är
det största problemet att odlingen betyder att tropiska
skogar måste skövlas. Hela problemkomplexet behandlas
ingående i miljöutskottets utlåtande
(MiUU 47/2006 rd), som ekonomiutskottet
hänvisar till på denna punkt.
Utskottet anser att farhågorna för eventuella indirekta
miljökonsekvenser av biodrivmedelslagstiftningen är
befogade. Gemenskapens lagstiftning om biodrivmedel har som mål
att reducera utsläppen av växthusgaser för
att främja en hållbar utveckling. Det kan betyda
att gemenskapen importerar produkter som genom sin framställning
undergräver själva målet. Utskottet tror ändå inte
att det går att skriva in ett krav i lag om att en importvara
måste vara framställd på ett visst sätt.
Inom ramen för den nuvarande ordningen skulle det vara
omöjligt att övervaka att ett sådant
krav uppfylls och det skulle också stå i strid med
Världshandelsorganisationen WTO:s regler. Utifrån
WTO:s TBT-avtal (Technical Barriers to Trade) om tekniska handelshinder
får medlemsstaterna under vissa förhållanden
ställa villkor för varors egenskaper, inbegripet
för importvaror. Däremot betraktas ett villkor
för sättet att framställa en vara, om
det inte inverkar på varans kvalitet, enligt GATT-avtalet
1994 III:4 som ett förbjudet handelshinder som diskriminerar
andra medlemsstater.
Ekonomiutskottet är av den åsikten att gällande
internationella lagstiftning inte tar tillräcklig hänsyn
till den här typen av situationer. Även om det
i dagens läge inte går att skriva in det föreslagna
kravet på en varas framställningssätt
i lagen är det viktigt att företag genom frivilliga insatser
arbetar för att nå målet. Det kan också främjas
genom bistånd och inom ramen för samarbetet mellan
EU och tredjeländer samt eventuellt genom ett
internationellt avtal om produktionsmetoder som gynnar en hållbar
utveckling.
Främjande åtgärder
Att utveckla, kommersialisera och införa andra generationens
ny teknik kommer att kräva betydande extra satsningar både
från statens och från den privata sektorns sida.
Utskottet menar att det behövs ett program för
biodrivmedelsutveckling för att göra det fortsatta
arbetet effektivare och mer samordnat. Också biodrivmedelsarbetsgruppen
hänvisar till behovet i sitt betänkande (kapitel
6.6). I programmet bör ingå att ta fram ny, mer
konkurrenskraftig teknik, att främja pilot- och demonstrationsanläggningar
samt användningen av biodrivmedel och att skapa nya former
av sektorsövergripande samarbete.
Riksdagen godkände den 24 november 2006 en andra tilläggsbudget
för 2006 där det anvisades 9 miljoner euro för
utveckling av ny teknik för framställning av biodrivmedel.
Men det krävs ännu mer offentlig finansiering
för att kommersialisera den nya tekniken. Biodrivmedelsarbetsgruppen
bedömer att det fram till 2010 behövs totalt 30—40
miljoner euro och fram till 2015 omkring 30—50 miljoner
euro för att ta fram stora kommersiella demonstrationsanläggningar.
Dessutom behövs det totalt 60—100 miljoner euro
i investeringsbidrag på maximalt 40 procent i riskinvesteringar.
En del av pengarna kan tas ur EU:s sjunde ramprogram för
forskning.
Under behandlingen har flera parter påpekat att accisen
på biodrivmedel måste slopas eller sänkas.
Det har ansetts nödvändigt främst för
att hindra att kostnaderna för transportsektorn skjuter
i höjden eller för att det den vägen
skulle gå att öka användningen av biodrivmedel
mer än genom någon påtvingad skyldighet.
Beskattningen har behandlats ingående i kommunikationsutskottets
utlåtande, som ekonomiutskottet hänvisar till
här. Det framhåller att om det vid uppföljningen
av lagens konsekvenser klart visar sig att kostnadsbördan
blir oskäligt tung eller att bara en del av användarna
drabbas av en extra belastning, bör det övervägas
om bördefördelningen kunde göras mer
rättvis t.ex. genom beskattning. På längre
sikt finns det också anledning att utreda en gradering
av beskattningen av biodrivmedel och de främjande åtgärderna
utifrån klimatbalansen. En skattegradering bör
baseras på alleuropeiska kvalitetskriterier.
I samband med behandlingen av ärendet har det hänvisats
till olika slag av administrativa hinder som bromsar upp införandet
av biodrivmedel. Vägtrafiklagen och fordonsförordningen förmodas
innehålla sådana hinder. Det är angeläget
att onödiga hinder klarläggs och undanröjs,
menar utskottet.
Ekonomiutskottet understryker att det behövs en samlad
bedömning av hur växthusgasutsläppen
kan reduceras. Utsläppen kan påverkas både genom
att man använder biodrivmedel och genom att man tyglar
trafiktillväxten, främjar gång-, cykel-
och mopedtrafiken och minskar fordonens specifika utsläpp
och konsumtion.
Åtgärdsmotionen
Utskottet anser att regeringens proposition uppnår
de mål som eftersträvas i åtgärdsmotionen. Därför
föreslår utskottet att motionen förkastas.