Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 6 februari 2001 en proposition med förslag till lag om statliga exportgarantier (RP 215/2000 rd) till ekonomiutskottet för beredning.
I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet lämnat utlåtande om ärendet. Utlåtandet (GrUU 2/2001 rd) ingår som bilaga till detta betänkande.
Utskottet har hört
miljöminister Satu Hassi och och specialmedarbetare Marko Ulvila
biträdande avdelningschef Risto Paaermaa och industrirådet Eeva-Liisa Virkkunen, handels- och industriministeriet
regeringsrådet Raine Vairimaa, finansministeriet
linjechef Kalevi Ahti och linjechef Päivi Luostarinen, utrikesministeriet
verkställande direktör Markku Mäkinen, företagsverksamhetsdirektör Topi Vesteri och direktören för juridiska ärenden Marja Karimeri, Finnvera Abp
avdelningschef Jyrki Laakso, Bankföreningen i Finland
direktör Risto Suominen, Företagarna i Finland
ekonomiske experten Peter J. Boldt, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC
avdelningschef Juhani Huttunen, Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund TT
direktör Timo Airaksinen, Metallindustrins Centralförbund MET
finansieringsdirektör Pekka Hölttä, Metso Abp
Regeringen föreslår en ramlag om statliga exportgarantier. Genom den nya lagen upphävs den gällande lagen om exportgarantier. Lagen innehåller bestämmelser om villkoren och principerna för statens exportgarantiverksamhet. Exportgarantier skall beviljas för händelse av förlustrisk som kan uppstå i samband med export eller investeringar i utlandet. Om särskilda skäl föreligger kan också den kommersiella risken i samband med investeringar täckas. Lagen innehåller inte några branschavgränsningar. Syftet med exportgarantierna är att stärka den ekonomiska utvecklingen i Finland genom att främja exporten och företagens internationalisering.
Exportgaranti kan beviljas med stöd av en fullmakt som statsrådet av särskilda skäl har givit också när den med export eller utlandsinvesteringar sammanhängande risken är större än normalt.
Internationella bestämmelser om exportgaranti som Finland åtagit sig att följa, internationella konkurrensfaktorer och miljökonsekvenserna av de projekt som garanti söks för skall vägas in i beslutet om och villkoren för exportgaranti.
För exportgaranti tas ut en på risken beroende garantiavgift medan för beslut om exportgaranti kan tas ut en handläggningsavgift för de kostnader som uppstått.
Försäkringar, säkerheter, avtal om ansvarsbyte och andra arrangemang är tillåtna för att trygga statens intressen i händelse av förlust.
Det sammanlagda ansvaret för exportgarantier och skyddsarrangemang får uppgå till högst 7 900 miljoner euro. Däremot får garantiansvaret för specialrisktagning inte uppgå till mer än 700 miljoner euro och garantiansvaret för investeringsgarantier för kommersiella risker till mer än 200 miljoner euro.
Exportgarantierna beviljas och administreras av statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp.
Genom en statsrådsförordning utfärdas närmare bestämmelser om principerna för exportgarantiverksamheten.
Utskottet föreslår att lagförslaget godkänns i huvudsak med de ändringar grundlagsutskottet lägger fram i sitt utlåtande.
De statliga exportgarantierna är ett komplement till finansieringsutbudet när riskerna är så stora att inga pengar alls eller finansiering i otillräcklig utsträckning står att uppbringa hos privata finansiärer. Det är motiverat med exportgarantier när finska företag i finansiellt hänseende kan konkurrera på lika villkor och när de gagnar vår samhällsekonomi.
De statliga exportgarantierna beviljas av Finnvera Abp, som i praktiken också administrerar dem. Bolagets styrelse har godkänt miljöprinciper för exportgarantiverksamheten. Bolaget bedömer bland annat miljöriskerna utifrån de fastställda principerna. I enlighet med internationell praxis är bolagets minimikrav att den gällande lagstiftningen och myndighetsföreskrifterna i bestämmelselandet skall följas. I OECD deltar Finland aktivt i samarbetet kring miljökonsekvensbedömning.
Det är av största vikt, menar utskottet, att statens exportgarantiverksamhet bedrivs på ett i etiskt hänseende ansvarsfullt sätt. Ett beteende under etiskt ansvar innefattar förutom hänsyn till miljöfrågor också bland annat respekt för de mänskliga rättigheterna och skydd för de anställdas grundläggande fri- och rättigheter. Därför bör Finnvera Abp uppmärksamgöra de företag som beviljas exportgarantier på att de måste följa OECD:s handlingsdirektiv för multinationella företag.
De exportgarantier och andra ansvarsförbindelser som avses i lagen om statliga exportgarantier är privaträttsliga avtal. Ändring i beslut om dem kan inte sökas genom besvär utan eventuella tvistemål avgörs från fall till fall vid allmän domstol, om inte annat överenskommits.
Enligt det föreslagna 3 mom. omräknas för beräknande av ansvaret avtalsvalutan till euro enligt valutakursen den dag exportgarantin trädde i kraft.
Utskottet har ändrat bestämmelsen utgående från nuvarande praxis så att ansvaret beräknas enligt kursen den dag exportgarantin beviljades. Det går alltid att klart ange när exportkrediten beviljades och därmed också ansvarsläget i realtid.
Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet har utskottet kompletterat paragrafen med ett nytt 2 mom. om de bestämmelser i lagen om förvaltningsförfarande som skall tilllämpas vid behandlingen och administreringen av exportgarantier.
I överensstämmelse med grundlagsutskottets ståndpunkt kompletteras lagen med en ny paragraf om offentlighet vid behandlingen av exportgarantier. I paragrafen hänvisas till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och 5 § lagen om statens specialfinansieringsbolag. I det senare lagrummet stadgas om en tystnadsplikt jämförlig med den som följs av kreditinstitut.
Det är mycket viktigt att förtroende råder mellan samtliga parter i exportgarantiverksamheten. Det kan gå åratal från det ansökan om exportkredit inlämnades och beslut fattades tills det slutliga handelsavtalet ingås. Ett projekt kan gå helt i stöpet om information under förhandlingarnas lopp läcker ut till konkurrenter och andra som eventuellt är intresserade av projektet. Följden kan vara enorma förluster på det nationella planet.
I och med att lagen kompletterats med en ny 12 § har 12 och 13 § i propositionen i oförändrad form omnumrerats som 13 och 14 §.
Utskottet har bytt ut hänvisningen till lagen om exportgaranti (479/1962) i 2 mom. till en hänvisning till den nya lagen om statliga exportgarantier.
Också i denna paragraf byts hänvisningen till lagen om exportgaranti ut mot en hänvisning till den nya lagen om statliga exportgarantier.
Med stöd av det ovan anförda föreslår ekonomiutskottet vördsamt
att det första lagförslaget godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag) och
att ett nytt andra och tredje lagförslag godkänns (Utskottets nya lagförslag).
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
(Som i RP)
Ansvarsgränser
(1 och 2 mom. som i RP)
För beräknande av det ansvar som avses i 1 mom. omräknas avtalsvalutan till euro enligt den kurs som Europeiska centralbanken har meddelat för valutan den dag exportgarantin beviljades.
Beviljandet och administreringen av exportgarantier
(1 mom. som i RP)
Bolaget skall vid handläggningen och administreringen av exportgarantier iaktta lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) och språklagen (148/1922). (Nytt)
Offentlighet och sekretess
Beträffande offentligheten för bolagets verksamhet enligt denna lag gäller vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och 5 § lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998).
(Som 12 och 13 § i RP)
_______________
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 18 juni 1998 om statens specialfinansieringsbolags kredit- och borgensverksamhet (445/1998) 1 § 2 mom. som följer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om de förbindelser som bolaget ger bestäms dessutom i lagen om statliga exportgarantier ( / ), lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse (573/1972), lagen om statsgarantier och exportgarantier för investeringar som främjar miljövård (609/1973), lagen om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985) och lagen om statens kapitalgarantier (594/1992).
Denna lag träder i kraft den 200 .
ändras i lagen den 18 juni 1998 om statsgarantifonden (444/1998) 4 § som följer:
Statens ansvar
Staten svarar för de garantier och den borgen som specialfinansieringsbolaget har gett och som avses i lagen om statliga exportgarantier ( / ), lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- och rederirörelse (573/1972), lagen om statsgarantier och exportgarantier för investeringar som främjar miljövård (609/1973) och lagen om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985), om det i ett lagenligt förfarande har fastställts att bolaget i fråga om nämnda garantier och borgen är betalningsskyldigt och bolaget inte har fullgjort denna skyldighet.
Helsingfors den 25 april 2001
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare vid behandlingen i utskottet var
utskottsrådet Eelis Roikonen