Allmän motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslaget
godkänns med ändringar.
Konkurrenslagen bygger i stor utsträckning på EU-lagstiftning,
som till viss del är direkt tilllämplig lag, och
på rättspraxis i EU. Lagstiftningen spelar en
väsentlig roll för en fungerande konkurrens, högre
produktivitet och effektiv marknad. Det måste man ta hänsyn
till när man utvecklar också annan lagstiftning än
konkurrenslagstiftningen. Monopol och privilegier som införts
genom lagstiftning och hinder för branschtillträde
begränsar konkurrensen och bromsar upp marknadens utveckling
mot bättre effektivitet. Följderna visar sig som
högre kostnader. Hindren för konkurrens måste
gallras ut i lagstiftningen, om det inte finns några särskilda grunder
för att hålla kvar dem inom någon bransch.
Konkurrenslagen föreskriver om förbjudna konkurrensbegränsningar
och om åtgärder, befogenheter och påföljder
om brott mot lagen misstänks eller konstateras. Den konkurrensrättsliga sanktionen
är
en påföljdsavgift till staten. Avgiften får
vara högst 10 procent av omsättningen för det år
då den som varit delaktig i konkurrensbegränsningen
senast var med om den. Den bestäms av marknadsdomstolen
på framställning av Konkurrensverket.
Utskottet ser det som viktigt att avgiften är så stor
att den som varit delaktig i överträdelsen trots
avgiften kan dra nytta av sin delaktighet i den förbjudna
konkurrensbegränsningen och att avgiften förebygger
framtida överträdelser. Lämnande av felaktiga
uppgifter till myndigheten ska bestraffas enligt strafflagen. I övrigt
ska det inte finnas några straffrättsliga påföljder
för brott mot konkurrenslagen. Om det visar sig att de
konkurrensrättsliga sanktionerna i lagen inte räcker
till, måste de effektiviseras när det nationellt är
möjligt. Dessutom bör möjligheterna att bredda
de straffrättsliga sanktionerna undersökas när
de kan komma på fråga enligt rättsliga principer.
I 32 § finns det nya bestämmelser om angelägenhetsordning
och lämnande utan prövning. Konkurrensverket
ska ställa sina uppgifter i angelägenhetsordning
och får lämna ett ärende utan prövning
på de villkor som anges i lagen.
Trots detta anser utskottet att verket bör ha tillräckligt
med kompetenta resurser att långsiktigt bevaka och utreda
konkurrensärenden. Hotet om avslöjande bidrar
till den förebyggande effekten.
Svart ekonomi och försummelser av arbetsgivarskyldigheter,
som ofta hänger samman, snedvrider konkurrensen och försvårar
hederlig näringsverksamhet. För samhället
innebär det ett stort bortfall av skatter och avgifter.
I sina utredningar av konkurrensärenden måste
myndigheterna också ge akt på förekomsten
av svart ekonomi. Om konkurrensmyndigheterna får veta om misstankar
om svart ekonomi, ska de i samråd med andra behöriga
myndigheter arbeta för att få bort missförhållanden
och olagligheter och för att ställa de skyldiga
till svars.
Övrigt
I lagens 13 § finns bestämmelser om påföljdsavgiftens
storlek. Påföljdsavgiften får för
var och en av de näringsidkare eller sammanslutningar av
dessa som varit delaktiga i konkurrensbegränsningen vara
högst 10 procent av omsättningen för
det år då näringsidkaren eller sammanslutningen
senast var delaktig i överträdelsen.
Utskottet noterar att det år då näringsidkaren eller
sammanslutningen senast var delaktig i överträdelsen
avser ett kalenderår. Om räkenskapsperioden inte är
ett kalenderår, ska omsättningen räknas
för ett kalenderår. I regel är räkenskapsperioden
ett kalenderår, men den kan också vara någon
annan 12 månaders period. I vissa fall kan räkenskapsperioden
vara kortare eller längre än 12 månader,
dock högst 18 månader.
Ansökan om befrielse från påföljdsavgift
(14 §) och nedsättning av påföljdsavgiften
(15 §) ska enligt 17 § 1 mom. göras hos
Konkurrensverket. I 3 mom. står det att förfarandet
avslutas med att Konkurrensverket meddelar ett skriftligt beslut om
huruvida näringsidkaren uppfyller samtliga lagfästa
villkor. Enligt 44 § 1 mom. får ett beslut som
Konkurrensverket har meddelat med stöd av 17 § 3
mom. inte överklagas särskilt genom besvär.
Utskottet påpekar att verket ska meddela besluten enligt
17 § 3 mom. på det sätt som förvaltningslagen
föreskriver.
Vid utfrågningen i utskottet menade marknadsdomstolen
att rättsskyddet för parterna i domstolsprocesser
som gäller konkurrensärenden kräver exaktare
bestämmelser om domstolsförfarandet i sådana ärenden.
I motiven till propositionen står det att bestämmelserna
om behandling av ärenden i marknadsdomstolen är
mycket knappa och kommer att kräva uppdatering inom den
närmaste framtiden. De allmänna bestämmelserna
om behandling av ärenden i marknadsdomstolen revideras för
närvarande. Bestämmelserna om behandling av konkurrensärenden
i marknadsdomstolen kommer att ändras efter behov när
man ser vilken form de allmänna bestämmelserna
får.
Det är viktigt att behövliga ändringar
görs i bestämmelserna så snart det går.
Det är nödvändigt med tanke på parternas
rättsskydd, rättssäkerheten och en fungerande
behandling av ärenden vid Konkurrensverket och marknadsdomstolen.
Ekonomiutskottet hänvisar också till det som grundlagsutskottet
i sitt utlåtande säger om behandlingen av ärenden
vid Konkurrensverket och marknadsdomstolen. En behandling utan dröjsmål
kräver enligt grundlagsutskottet en bra informationsgång,
arbetsplanering, beredning och ett effektivt beslutsfattande av
Konkurrensverket och marknadsdomstolen.
Grundlagsutskottets utlåtande
Förbud mot och villkor för företagsförvärv.
I 25 § finns bestämmelser om förbud
mot och villkor för företagsförvärv.
Marknadsdomstolen kan på framställning av Konkurrensverket
förbjuda eller förordna om hävande av
ett företagsförvärv eller ställa
villkor för fullföljande av förvärvet.
Om hinder för konkurrensen eller skadliga verkningar av
företagsförvärvet kan undvikas, ska Konkurrensverket
i stället för att göra en framställning
förhandla och förordna om vilka villkor som ska
iakttas. Konkurrensverket kan inte förordna om sådana
villkor för ett företagsförvärv
som den som anmält företagsförvärvet inte
godkänner.
Grundlagsutskottet påpekar att det inte alls framgår
av författningarna vilket slag av villkor marknadsdomstolen
och Konkurrensverket kan ställa. Det föreslår
att bestämmelserna preciseras genom att komplettera dem
med en öppen förteckning över exempel
på villkor för ett företagsförvärv.
Lagförslagets 25 § motsvarar i sak 11 d § i
lagen om konkurrensbegränsningar. Inte heller i den paragrafen
ingår det någon förteckning med exempelvillkor.
Grundlagsutskottet pekade inte på den här detaljen
i sitt utlåtande om förslaget till den lagen (RP
105/2001 rd — GrUU 35/2001 rd).
I fråga om företagsförvärv
som är problematiska med tanke på en fungerande
konkurrens ska den som anmäler ett företagsförvärv
föreslå Konkurrensverket sådana villkor
som anmälaren anser kunna eliminera de konkurrensproblem
som är förenade med det förvärv
som undersöks, står det i propositionen. Verket
förhandlar om villkoren med anmälaren. Om konkurrensproblem
undviks tack vare villkoren och företagen godkänner
dessa, ska verket förordna att villkoren ska iakttas. I
så fall kan verket inte föreslå marknadsdomstolen
att företagsförvärvet förbjuds.
Konkurrensverket kan enligt lagen inte förordna om sådana
villkor för ett företagsförvärv
som den som anmält företagsförvärvet inte
godkänner. Om förhandlingarna inte ger resultat,
ska verket föreslå marknadsdomstolen att företagsförvärvet
förbjuds.
Ekonomiutskottet instämmer i att villkoren för
företagsförvärv kan variera mycket beroende
på bl.a. företagens branscher och marknadsstrukturen.
De som genomför företagsförvärv lämnar
dessutom Konkurrensverket förslag till villkor. Enligt
utredning ingår liknande bestämmelser i konkurrenslagarna
i många andra EU-länder och de har heller inga
exempelförteckningar. Den nationella tillsynen över
företagsförvärv ska också följa
kommissionens riktlinjer och rättspraxisen i EU.
Ekonomiutskottets ståndpunkt är således
att det är svårt att skriva in en förteckning
med exempelvillkor i lagen och att lagförslaget på den punkten
godkänns enligt propositionen.
Inspektionsbefogenheterna.
Enligt 35 § har tjänstemän vid Konkurrensverket
och regionförvaltningsverket rätt att inspektera
affärs- och lagerlokaler, markområden och fordon
som näringsidkaren har i sin besittning. I 36 § föreskrivs
det om rätt att inspektera andra lokaler.
Hemfriden omfattar i princip alla lokaler för boende
av permanent karaktär, menar grundlagsutskottet i sitt
utlåtande. Affärs- och lagerlokaler kan också omfatta
lokaler för boende. Den i grundlagen tryggade hemfriden
omfattar i princip också alla slag av eventuella lokaler
för permanent boende i fordon. Sådana lokaler
hamnar emellertid i ett slags gränszon när det
gäller den grundlagsskyddade hemfriden.
För hemfridsskyddet är det enligt utlåtandet motiverat
att komplettera 35 § med att inspektioner inte får
förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden,
utan att det föreskrivs om sådana inspektioner
i 36 §. Den sfär som omfattas av hemfriden definieras
inte på samma sätt i grundlagen som till exempel
i strafflagen och därför bör avgränsningen
formuleras så att sfären också omfattar
lokaler för boende av permanent karaktär.
Trots sina anmärkningar uppger grundlagsutskottet att
lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Ekonomiutskottet noterar att 35 § i förslaget till
konkurrenslag har samma innehåll som 20 § i den
gällande lagen om konkurrensbegränsningar, medan
36 § med vissa ändringar svarar mot 20 a § i
den lagen. I sitt utlåtande om propositionen med förslag
till bl.a. de här ändringarna i lagen om konkurrensbegränsningar
(RP 11/2004 rd — GrUU
7/2004 rd) tog grundlagsutskottet inte ställning
till hemfriden. Bestämmelserna i 35 och 36 § i
förslaget till konkurrenslag liksom också 20 och
20 a § i den gällande lagen om konkurrensbegränsningar
bygger på artikel 20 och 21 i EU-förordningen
om tillämpning av konkurrensreglerna i fördraget
(1/2003). Artiklarna är direkt tillämpliga.
Ekonomiutskottet föreslår att 35 § i
lagförslaget godkänns utifrån propositionen.
De som tilllämpar lagen bör dock vara uppmärksamma
på vad grundlagsutskottet säger i sitt utlåtande.
Utifrån 35 § om inspektioner i näringsidkarens
affärslokaler får man inte inspektera lokaler
som omfattas av hemfriden.
I övrigt hänvisar ekonomiutskottet till grundlagsutskottets
utlåtande.
Jord- och skogsbruksutskottets utlåtande
Jord- och skogsbruksutskottet går in på hur
2 § 2 mom. i konkurrenslagen ska tillämpas på jordbruk.
Regeringen åtog sig den 10 juni 2010 att bereda en proposition
om undantag från konkurrenslagstiftningen inom jordbruket
i syfte att genomföra arrangemang som sammanslutningar
av jordbruksproducenter och branschsammanslutningar inom jordbruket
vidtagit enligt EU-lagstiftningen. Jord- och skogsbruksministeriet
har börjat bereda en proposition. Utskottet vill se att propositionen
skyndsamt överlämnas till riksdagen.
Enligt propositionsmotiven motsvarar 2 § 2 mom. i konkurrenslagen
i sak 2 § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om
konkurrensbegränsningar. Undantaget från lagens
tillämpningsområde i fråga om primärproduktion
inom lantbruket motsvarar undantaget från räckvidden
för EU-bestämmelserna när det gäller
lantbruk och tilllämpningen är förenlig
med tillämpningspraxis i EU. Syftet är också att
den nationella lagstiftningen fortfarande ska tillåta arrangemang
som EU-rätten medger.
Ekonomiutskottet påpekar att när regeringen överlämnade
propositionen om konkurrenslagen den 10 juni 2010 uppgav den att
lagen är en allmän lag och att separata lagar
kommer att utfärdas om eventuella undantag. Samtidigt kom regeringen
med ett uttalande om att den åtar sig att förbereda
den proposition som jord- och skogsbruksutskottet nämner.
Ekonomiutskottet förutsätter att regeringen i
gott samarbete med arbets- och näringsministeriet och de
berörda grupperna snarast möjligt bereder en lagstiftning
som möjliggör producent- och branschorganisationer.
Jord- och skogsbruksutskottet föreslår inga ändringar
i konkurrenslagen.
Ekonomiutskottet noterar att kommissionen nyligen har initierat
ett tvåårigt forskningsprojekt om kooperativens
och producentorganisationernas roll i livsmedelskedjan. Projektet
ska också ta upp anknytande konkurrensrättsliga
frågor.
I utlåtandet går jord- och skogsbruksutskottet in
på bl.a. hur en högre produktivitet inom jordbruket
påverkar priserna, hur centraliserade vår livsmedelsindustri
och handel är, hur den fortlöpande prisbevakningen
behöver bli effektivare och hur man kan ingripa mot missbruk
av dominerande marknadsställning. Ekonomiutskottet hänvisar
till utlåtandet.
Detaljmotivering
12 §. Påföljdsavgift för
konkurrensbegränsning.
Närmare bestämmelser om verkställigheten
av påföljdsavgiften ska enligt 4 mom. utfärdas
genom förordning av statsrådet. Statsrådets
förordning om verkställande av konkurrensbrottsavgifter
(142/2002) ska fortfarande gälla enligt 49 § i lagförslaget.
Förordningen föreskriver att Rättsregistercentralen
har hand om verkställigheten av beslut om konkurrensbrottsavgifter.
Utskottet stryker momentet med hänvisning till grundlagsutskottets
utlåtande. Utifrån 1 § i lagen om Rättsregistercentralen
ska det föreskrivas om centralens uppgifter genom lag,
inte genom förordning.
Således stryker utskottet bestämmelsen i 49 § om
att förordningen om verkställande av konkurrensbrottsavgifter
fortfarande gäller och i stället skriver utskottet
in en ny 47 § som motsvarar förordningens innehåll
om att verkställa avgifter och meddela beslut om avgifter.
Förordningen kommer att upphävas samtidigt som
lagen om konkurrensbegränsningar upphävs.
19 §. Preskription av påföljdsavgiften.
En näringsidkare som verkställer ett företagsförvärv
i strid med 25 eller 27 § ska enligt lagförslaget åläggas
att betala en påföljdsavgift, om det inte finns
lagstadgade skäl att inte påföra avgiften.
Utskottet kompletterar 19 § med hänvisningar
till 25 § och 27 §, så att preskriptionstiden
för påföljdsavgiften för lagstridigt
verkställande av företagsförvärv
enligt paragraferna är densamma som för överträdelse
av bestämmelserna om förbjudna konkurrensbegränsningar.
20 §. Skadestånd.
Utskottet preciserar 2 mom. om jämkning av skadestånd
och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller
flera skadeståndsskyldiga, så att det tydligt
kommer fram att jämkningsbestämmelsen i 2 kap.
1 § 2 mom. i skadeståndslagen ()
och bestämmelserna i 6 kap. i samma lag om fördelning
av skadeståndsansvaret är tillämpliga
på ersättning av skador som orsakats av konkurrensbegränsning.
34 §. Kallelse att höras.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
och detaljmotiveringen till paragrafen preciserar utskottet paragrafen
så att Konkurrensverket får kalla in och höra
en företrädare för näringsidkaren
eller sammanslutningen av näringsidkare eller någon
annan, om det är nödvändigt för
att samla in uppgifter om föremålet för
utredning.
42 §. Behandling av ett ärende i
marknadsdomstolen.
Utskottet kompletterar 1 mom. med att konkurrensbegränsningsärenden
också blir anhängiga genom framställningar
enligt 30 § 2 mom. och ansökningar enligt 26 § 2
mom.
47 §. Hur påföljdsavgiften
verkställs.
Med hänvisning till motiveringen till 12 § ovan
lägger utskottet till en ny 47 § om att verkställa
en påföljdsavgift och meddela beslut om avgiften.
Paragrafen motsvarar i sak statsrådets förordning om
verkställande av konkurrensbrottsavgifter.
50 §. Ikraftträdande.
Utifrån motiveringen till 12 och 47 § ovan
stryker utskottet bestämmelsen om att förordningen
om verkställande av konkurrensbrottsavgifter fortfarande
ska gälla.