Allmän motivering

Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringar och kommentarer.

Allmänt.

I propositionen genomförs de befogenheter av myndigheter som REMIT-förordningen förutsätter och införs bestämmelser om påföljderna för överträdelser på grossistmarknaden för energi. De energipriser som bildas på grossistmarknaden påverkar de priser som slutanvändarna betalar och företagens konkurrenskraft. Därför är det viktigt att medborgarna, företagen och myndigheterna har förtroende för energimarknadernas integritet. Möjligheten till ohederlig handelspraxis underminerar den offentliga tilliten, bromsar ner investeringar, ökar energiprisernas instabilitet och kan överhuvudtaget leda till en ökning av energipriserna. Med den gällande lagstiftningen kan man inte tillräckligt effektivt ingripa i eventuella överträdelser på grossistmarknaden för el och gas, vilket är ägnat att undergräva förtroendet för verksamheten på energimarknaderna. De pålitliga priser som bildats på den likvida grossistmarknaden ger viktiga kortfristiga signaler för den optimala verksamheten av energiproduktionsanläggningar och konsumtionsenheter. De ger också på lång sikt vägledning för var det i framtiden behövs investeringar i energiinfrastrukturen. Av dessa orsaker anser ekonomiutskottet att ändringarna i propositionen är motiverade men kommer dock med följande anmärkningar och preciseringar.

Konsekvenserna av energimarknadernas särdrag för regleringen.

Energimarknaderna präglas av särdrag som bjuder på utmaningar med tanke på en fungerande konkurrens: efterfrågans låga priselasticitet, produkternas dåliga lagringsegenskaper och en hög tröskel för inträde i branschen. Typiskt för energimarknaderna är också tidsmässiga variationer i företagens möjligheter att utöva marknadsstyrka. Dessutom kan t.o.m. relativt små företag ha betydande möjligheter att påverka prisnivån. På grund av dessa faktorer kan det vara svårt att ingripa i utnyttjandet av marknadsstyrka endast med de instrument som finns i konkurrenslagstiftningen. Ekonomiutskottet anser att förslaget förstärker myndigheternas undersöknings- och verkställandebefogenheter och därmed främjar effektiviteten och konkurrensen på dessa marknader.

Påföljdssystemets tillräcklighet.

Energimyndighetens befogenheter i propositionen är dock till den grad begränsade att speciellt i fråga om allvarligare och mera komplicerade fall kan begränsningarna bli problematiska: eftersom det inte föreskrivs straffrättsliga påföljder för överträdelse av förbuden och förpliktelserna enligt REMIT-förordningen kommer Energimyndigheten sakna möjlighet att överföra misstanke om överträdelse på polisen för utredning. I och med en kriminalisering av de grövsta gärningarna kan i undersökningen av överträdelser också användas de förundersöknings- och tvångsmedelsbefogenheter som polisen har. I en straffrättslig förundersöknings- och domstolsprocess kan den misstänktes rättssäkerhet tryggas bättre än i en administrativ process.

El- och naturgasmarknaderna har samband med finansmarknaden med produkter i anslutning till el eller naturgas såsom derivatmarknaden för el. Med missbruk på denna nyttighetsmarknad kan man söka vinning på den anslutande finansmarknaden. Därför ska påföljderna för överträdelse av REMIT-förordningen motsvara de påföljder som infördes i samband med genomförandet av MAD-direktivet (Direktivet om marknadsmissbruk, Market Abuse Directive, 2003/6/EG). Till påföljderna för marknadsmissbruk på finansmarknaden hör både administrativa och straffrättsliga påföljder. I detta avseende avviket propositionen från påföljderna för marknadsmissbruk på finansmarknaden.

Till marknadsmissbruket i branschen ansluter sig betydande ekonomiska intressen med omfattande konsekvenser. I de administrativa påföljderna ingår inte heller förverkandepåföljder. Därför är det viktigt påföljderna för överträdelser är effektiva, avskräckande och proportionerliga. Risken för att åka fast ska vara stor och den avskräckande effekten tillräcklig. Missbrukets gränsöverskridande effekter blir allt större i och med en integrerad grossistmarknad för el och naturgas. Ur denna synvinkel är det speciellt viktigt att påföljderna för missbruket är så enhetliga som möjligt på den gemensamma marknaden. Straffrättsliga påföljder tillämpas både i Sverige och Danmark. En kriminalisering av de grövsta gärningar också i Finland skulle underlätta samarbetet mellan de nordiska förundersökningsmyndigheterna. Om metodarsenalen i Finland består endast av administrativa påföljder kan det på europeisk nivå ha konsekvenser för undersökningssamarbetet för gränsöverskridande överträdelser och dessutom för vart de som gör sig skyldiga till överträdelser söker sig till.

I ljuset av det ovan sagda anser ekonomiutskottet att det är viktigt att regeringen inleder beredningen av ändringar i lagstiftningen för att bestämmelserna om manipulering av energimarknaderna blir enhetliga med motsvarande bestämmelser på finansmarknaden. (Utskottets förslag till uttalande)

Energimyndighetens rätt att få uppgifter och utföra granskningar.

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid att varken lagförslaget eller den gällande lagen innehåller något motsvarande undantag från rätten att få uppgifter och granska som i exempelvis 25 § i lagen om Finansinspektionen i fråga om rättegångsombud, rättegångsbiträden och advokater. Den rätt att utföra granskningar som avses i lagförslaget gäller bara näringsidkares lokaler. Däremot kan den skyldighet att lämna information och handlingar som föreskrivs i det föreslagna 30 § 1 mom. gälla vilken person eller huvudman som helst som avses i artikel 13.2 b i Remit. Grundlagsutskottet anser att utifrån detta ter det sig som om det i viss mån förblir oklart om skyldigheten att lämna information också kan gälla advokater eller andra rättsliga biträden och om en sådan möjlighet inte är utesluten på grundval av det nämnda led b i Remit bör bestämmelserna kompletteras med samma undantagsbestämmelse som i 25 § i lagen om Finansinspektionen.

Grundlagsutskottet har dessutom konstaterat att det i reglering som gäller granskningar av tillsynskaraktär hos företag för klarhets skull bör hänvisas till den allmänna bestämmelsen om inspektioner i 39 § i förvaltningslagen. Därför bör lagförslaget också i detta fall kompletteras med en hänvisning till 39 § i förvaltningslagen.

Sanktionernas skälighet i vissa fall.

  Det har väckt oro vid sakkunnigutfrågningen i ekonomiutskottet att de föreslagna bestämmelserna skulle leda till oskäliga sanktioner för anställda när endast lindrig vårdslöshet kan läggas den anställda till last. Ekonomiutskottet konstaterar att till bedömningen avgiftens storlek enligt lagförslaget — både i fråga om påföljdsavgift och ordningsavgift — ansluter sig en samlad bedömning där det ska tas hänsyn till förseelsens eller försummelsens art och omfattning, det klandervärda i och varaktigheten av förseelsen eller försummelsen. Dessutom föreslås en ny 20 c § som ger Energimyndigheten möjlighet att avstå från att påföra administrativ påföljd om personen i fråga självmant har vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa förseelsen eller försummelsen omedelbart efter att ha upptäckt den och utan dröjsmål underrättat Energimyndigheten om den och det är inte fråga om allvarliga eller upprepade förseelser eller försummelser eller om förseelsen eller försummelsen kan anses vara obetydlig eller det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra påföljdsavgift eller ordningsavgift eller meddela offentlig varning. Motsvarande bestämmelse finns också i den gällande lagen om Finansinspektionen. Utskottet anser att de ovan beskrivna mekanismerna möjliggör en tillräcklig bedömning från fall till när påföljder påförs. En absolut avgränsning av sanktioner till uppsåt eller grov oaktsamhet kan äventyra målen för regleringen särskilt med beaktande av medlemsstaternas skyldigheter i artiklarna 3—5 i förordningen.