Ekonomiutskottet har i enlighet med sitt ansvarsområde granskat medborgarinitiativet ur näringslivets och särskilt finansmarknadens synvinkel. Ekonomiutskottet har inte sett det som ändamålsenligt att bedöma några teoretiska utvecklingsförlopp beträffande hurdana Finlands monetära förhållanden kunde vara om landet hade valt att stanna utanför euroområdet. Ekonomiutskottet menar att det inte finns något förnuftigt sätt att konstruera ett jämförbart parallellt händelseförlopp. Ekonomiutskottet tar inte heller i detta utlåtande ställning till konstitutionella aspekter på ett utträde ur eurosystemet.  

Medborgarinitiativets bärande tanke är antagandet att utanför euroområdet kunde Finlands räntenivå och valutakurs anpassas till de aktuella behoven i Finlands ekonomi. Men erfarenheterna från tiden med en självständig penningpolitik i Finland stöder inte ett sådant antagande. Medan Finland hade en självständig penningpolitik förekom återkommande perioder då valutakursen upplevdes som alltför stark eller svag utan att centralbanken kunde påverka saken. Valutakurserna styrs i hög grad av kapitalflöden som ofta varierar på ett sätt som inte gynnar en jämn utveckling av realekonomin. Nationalekonomisk framgång på lång sikt kan inte enbart förklaras med valutakurser eller priskonkurrenskraft, utan den påverkas framför allt av produktivitetsökningen och alla de faktorer som påverkar den.  

Ekonomiutskottet konstaterar att euroområdet inte har utvecklats åt det håll som förespeglades riksdagen 1998. EU-styrningen av euroländernas offentliga finanser och makrofinanspolitik har fördjupats på ett sätt som man då inte kunde förutse. Likaså var bank-unionen och de korrigeringsmekanismer som skapats för krishantering inte en del av den monetära union som Finland en gång anslöt sig till. Euroområdets finansförvaltning har präglats av snabb problemlösning där de faktiska alternativen till de föreslagna lösningarna har varit ytterst få.  

Ekonomiutskottet anser att eurosystemet har vissa strukturella drag som gör att det inte är optimalt. Av den gemensamma valutans negativa sidor har störst uppmärksamhet ägnats den ojämna fördelningen av konjunkturstörningar mellan medlemsländerna. Eftersom de osymmetriska störningarna bottnar i strukturella skillnader mellan ekonomierna syns effekterna av störningarna också på olika sätt. Ekonomiutskottet instämmer med den bedömning som också framförts vid utfrågningen av sakkunniga, att de mekanismer som nu används (gemensam regelbok, gemensam kontroll, krishanteringsmekanism, resolutionsfond, stabilitetsmekanismens möjlighet att rekapitalisera banker) åtminstone delvis kunde ha utnyttjats för att förhindra eskaleringen av problemen inom euroområdet om dessa instrument skulle ha varit i bruk tidigare.  

Enligt flera av de sakkunniga som ekonomiutskottet har utfrågat skulle ett byte av valutaenhet i ett läge då inga färdiga legislativa förfaranden för det existerar inbegripa en stor osäkerhet i fråga om hanteringen av depositioner, fordringar, skulder och avtal under processens gång. Kärnan i euroområdets finans- och skuldkris var ett starkt flöde av kapital från de svaga euroländerna till de starkare. Katalysatorn för dessa kapitalrörelser var en misstanke på marknaden om att euron inte är lika mycket värd i alla stater som anslutit sig till den gemensamma valutan. En förhandsförväntning om att Finlands nya nationella valuta skulle bli svagare än euron skulle hos aktörerna på marknaden skapa ett behov av att skydda sig för bytet av valuta och en eventuell kursändring vilket kan leda till svårförutsägbara kapitalrörelser då man försöker överföra tillgångar utomlands eller växla till kontanter i euro. En försvagning av den nationella valutans värde skulle medföra en värdestegring för utländska skulder i euro vilket i sin tur skulle påverka ställningen för många skuldsatta.  

Med en parallell valuta skulle vi tvingas bedöma tolkningen av avtal vid domstol varvid bedömningen bland annat skulle gälla huruvida avtalsparternas syfte har varit att utarbeta ett avtal i Finlands betalningsmedel euro eller i den europeiska gemensamma valutan euro. Bedömningen skulle påverkas av många faktorer såsom tillämplig lagstiftning, avtalsparternas nationalitet och huruvida det aktuella finansiella instrumentet har sålts i hemlandet eller internationellt. Finländares depositioner i finländska banker kunde sannolikt växlas till inhemsk valuta utan problem. Bedömningen vore svårare exempelvis i fråga om skuldebrev emitterade av finska staten. Finlands statsskuld har marknadsfört ovanligt internationellt och den är huvudsakligen i internationell ägo. Således kan det argumenteras att vid köp av finska statens skuldebrev trodde sig utländska placerare investera i objekt vars valuta var den gemensamma valutan euro, inte Finlands nationella valuta.  

De sakkunniga som utskottet har utfrågat har relativt samstämmigt ansett att Finlands finansiella problem under de senaste åren inte beror på medlemskapet i euroområdet utan att de huvudsakligen är en följd av strukturella problem i ekonomin. I synnerhet i detta ekonomiska läge har Finland gynnats av Europeiska centralbankens och eurosystemets ovanligt lätta penningpolitik. Ekonomiutskottet vill påpeka att vår välfärd i betydande utsträckning har byggt på export och på grund av vår småskaliga hemmamarknad har den förenade europeiska inre marknaden varit en ytterst betydelsefull faktor för Finlands ekonomi. 

Ekonomiutskottet anser det utrett att ett kontrollerat utträde inte är möjligt. Dels skulle det kräva omfattande förberedelser, bredbasiga internationella förhandlingar och eventuellt ändringar i fördragen, dels borde utträdet i så fall göras snabbt, i praktiken överraskande, för att minimera marknadseffekterna. I ingen händelse skulle det gå att undvika betydande marknadskonsekvenser. Om den nya valutan skulle försvagas, skulle det förbättra priskonkurrenskraften i vår ekonomi, men det skulle ske på bekostnad av den inhemska köpkraften. Hur valutakursen faktiskt skulle reagera är omöjligt att förutse. 

Ekonomiutskottet ser det som viktigt att i det nationella beslutsfattandet om eurosystemet utifrån en så bred diskussion som möjligt bedöma vilka våra mål och specialvillkor är för att föra utvecklingen vidare. Alla planer som har framlagts angående den monetära unionens framtid är inte problemfria. Det kan exempelvis iakttas att en del av beslutsfattandet har fjärmat sig utom räckhåll för den faktiska demokratiska kontrollen. Vidare vill ekonomiutskottet ta upp oron över att en fokusering på att fördjupa den monetära unionen ytterligare kan fjärma euroområdet från medlemsstater utanför den monetära unionen.  

Men ekonomiutskottet anser ändå att en välfungerande ekonomisk och monetär union inte står i konflikt med bevarandet av en omfattande suveränitet för medlemsstaterna. En gemensam myntenhet kräver integrering av den europeiska bank- och finansieringsverksamheten, men ett system med en stabil gemensam valuta kräver inte nödvändigtvis en fiskal union eller en betydande begränsning av medlemsstaternas budgetsuveränitet. 

Ekonomiutskottet ser det som viktigt att det förs en samhällsdebatt om behoven av att utveckla eurosystemet, men vill betona vikten av en stabil finansieringsmarknad med tanke på ny tillväxt. I det rådande ekonomiska läget är ekonomisk stabilitet av primär vikt för den begynnande återhämtningen i samhällsekonomin. Den spirande tillväxten kan bli allvarligt störd om marknaden börjar reagera på beredningen av en folkomröstning enligt medborgarinitiativet. Ekonomiutskottet anser att det är utrett att redan en misstanke om att Finland kan lösgöra sig ur eurosystemet skulle innebära ett hot mot stabiliteten inom vårt bank- och finansieringssystem. Att lösgöra sig från euron skulle vara en juridiskt ytterst tung och till sina ekonomiska konsekvenser svårförutsägbar process, och den skulle inte leda till en lösning på de strukturella problemen i Finlands ekonomi. 

Dessutom konstaterar utskottet att resultatet av folkomröstningen i Storbritannien kan påverka utvecklingen inom EU.