Motivering

Ekonomiutskottet har behandlat de delar av propositionen som gäller slutgiltig preskription av fordran och minderåriga gäldenärer.

Slutgiltig preskription av fordran

För utsökning föreskrevs en tidsfrist (15 eller 20 år) redan genom den lag som trädde i kraft den 1 mars 2004. Domstolen kan som sagt förlänga tidsfristen. Bestämmelserna om tidsfristen tilllämpas retroaktivt så att de första gäldenärerna befrias från utsökning den 1 mars 2008.

I 2 kap. 24—27 § i förslaget till utsökningsbalk finns föreskrivs om tidsfrister för verkställbarhet. Bestämmelserna om tidsfrist, beräkning av tidsfristen och förlängning av tidsfristen svarar mot bestämmelserna i gällande lag.

Nu föreslår regeringen att utsökningsbalken kompletteras med bestämmelser om slutgiltig preskription av fordran. En fordran preskriberas slutgiltigt samtidigt som utsökningsgrundens tidsfrist löper ut. En fordran kan inte heller längre utmätas i ett dödsbo. Slutlig preskription av fordran verkar på samma sätt retroaktivt som utsökningsgrundens tidsfrist, dvs. de första fordringarna preskriberas den 1 mars 2008, om inte talan om förlängning har väckts. Den 1 mars 2010 får man slutgiltigt visshet om att talan om förlängning inte har väckts.

Borgensmannen befrias från sitt ansvar samtidigt med huvudgäldenären. När huvudförpliktelsen har preskriberats har borgenären inte längre rätt att driva in sin preskriberade fordran hos borgensmannen heller.

När ett utsökningsärende väcks ska utmätningsmannen ex officio kontrollera att fordringen inte har preskriberats. I oklara fall ska utredning begäras av parterna.

Tidsfristen för en verkställbar utsökningsgrund rör enligt gällande lag bara en fysisk persons personliga betalningsförpliktelse. En sammanslutnings betalningsskyldighet upphör inte utifrån bestämmelserna i utsökningsbalken. Inte heller en fysisk persons fordran upphör att gälla om det inte finns någon dom om den.

Enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner kan en gäldenär befrias från ett skuldbelopp som överstiger hans eller hennes betalningsförmåga genom att binda upp sig vid ett flerårigt betalningsprogram. Skuldsanering för privatpersoner är avsedd för att hjälpa upp en sådan fysisk persons ekonomiska situation som bedöms ha betalningsförmåga.

Enligt lagen om företagssanering handlar det om ett saneringsförfarande som ska hjälpa ett livsdugligt företag i ekonomiska svårigheter att trygga sin fortsatta verksamhet. Vid saneringsförfarande upprättas i vanliga fall ett flerårigt saneringsprogram som anger olika saneringsåtgärder och bestämmer om bl.a. skuldreglering.

I lagen om preskription av skulder föreskrivs att den allmänna preskriptionstiden för en skuld är tre år, men fem år från en lagakraftvunnen dom eller annan utsökningsgrund. För att hindra att en skuld preskriberas inom den allmänna preskriptionstiden ska borgenären se till att avbryta preskriptionstiden innan den löper ut. Från avbrytandet börjar en ny, lika lång preskription löpa.

Preskriptionskommittén föreslog i sitt betänkande (kommittébetänkande 2001:4) att det ska föreskrivas om slutgiltig preskription av en penningskuld i lagen om preskription av skulder. En penningskuld ska preskriberas inom 15 år från en lagakraftvunnen dom eller någon annan utsökningsgrund gällande skulden. Kommittén föreslog vidare en sekundär tidsfrist som räknas från förfallotidpunkten. En penningskuld ska preskriberas senast inom 20 år från det skulden förföll till betalning. Syftet var att hindra att borgenären kunde ha förlängt preskriptionstiden genom att skjuta fram ansökan om utsökningsgrunden. I regeringens proposition (RP 187/2002 rd) föreslogs inte och togs inte heller in bestämmelser om preskription av skulder.

I lagmotion 133/2003 rd, som lagutskottet har under behandling, föreslås en likadan bestämmelse om slutgiltig preskription av penningskuld i preskriptionslagen som i preskriptionskommitténs betänkande.

Arbetsgruppen för skuldhantering föreslog i sin tur (justitieministeriets arbetsgruppsbetänkande 2004:7) att det primärt ska föreskrivas på ett samordnat sätt om slutgiltig preskription av skulder och tidsfrister för utsökning (15 eller 20 år). Sekundärt kan man överväga skuldspecifika förfaranden, anser arbetsgruppen.

Ekonomiutskottet föreslår att lagutskottet avgör frågan om slutgiltig preskription av skulder också i de fall som inte berörs av bestämmelserna om tidsfrist för verkställbarhet i utsökningsbalken.

Ekonomiutskottet förordar bestämmelser om slutgiltig preskription av skulder i lagen. Tiotals tusen fysiska personers skulder från lågkonjunkturens tider preskriberas slutgiltigt. Skulderna uppgår till totalt 1 600 miljoner euro. Varje år preskriberas fordringar från lågkonjunkturen för omkring 8 miljoner euro jämfört med uppskattningsvis 1—2 miljoner euro per år av övriga lån. De här preskriptionsbeloppen följer redan av tidsfristen för utsökning i den gällande lagen. Enligt utredning till utskottet innebär slutlig preskribering inte stora ytterligare förluster för borgenärerna.

Bestämmelserna gör läget klarare genom att skulderna och utsökningsgrunden preskriberas slutgiltigt samtidigt. Gamla skulder blir inte innestående och de kan inte längre utmätas i dödsboet heller. Befrielsen från skulder förväntas uppmuntra människor att söka arbete och bli företagare på nytt samt bidra till att bekämpa den grå ekonomin och minska behovet av exceptionella egendomsregleringar. Det minskar också samhällets kostnader för skuldproblemen.

Enligt utlåtande till utskottet är situationer där indrivningen rent konkret kunde fortsätta trots att tidsfristen för utsökningens verkställbarhet har gått ut mycket sällsynta. Utskottet emotser därför inga problem med att tidsfristen och verkställbarheten slutar gälla samtidigt.

I 2 kap. 26 § i förslaget till utsökningsbalk sägs att en borgenär kan väcka talan mot gäldenären i domstol och yrka förlängning av utsökningsgrundens tidsfrist, om gäldenären under den ursprungliga tidsfristen väsentligt har försvårat borgenärens möjligheter att få betalning på det sätt som anges i lagen. Talan om förlängning av utsökningsgrundens tidsfrist ska väckas senast inom två år efter det att den ursprungliga tidsfristen har gått ut. I 2 kap. 27 § 2 mom föreskrivs om innehållet i den betalningsskyldighet som ska föreläggas gäldenären och när den träder i kraft.

Av propositionens motivering framgår inte om borgen upphör eller fortsätter att gälla vid förlängning och inte heller vilken borgensmannens ställning är. Ekonomiutskottet föreslår att lagutskottet avgör hur en förlängning av utsökningsgrundens tidsfrist inverkar på borgen och att ser till att en förlängning av tidsfristen inte leder till ett oskäligt resultat för borgensmannen.

Minderåriga gäldenärer

I propositionen finns en utredning (s. 11—12) om personer under 18 år som drabbas av skuldsättning och utsökning. Där noteras bl.a. att totalt 4 300 minderåriga under tiden 1.3.2004—31.1.2005 hade ärenden för totalt 2,3 miljoner euro i utsökning. De flesta av de minderåriga gäldenärerna var i åldern 15—17 år. De hade flest offentligrättsliga fordringar och böter i utsökning. Merparten av de privaträttsliga ärendena gällde skadestånd på grund av brott, men det fanns också privaträttsliga indrivningsärenden i utsökning.

I utsökningsblaken föreslås nya bestämmelser för att skydda minderåriga gäldenärer. I föreslagna 3 kap. 113 § föreskrivs om meddelande gällande minderåriga. Om utsökningsgrunden är en dom i tvistemål och gäldenären inte har fyllt 18 år ska utmätningsmannen utan hinder av sekretessbestämmelserna skicka ett meddelande till förmyndarmyndigheten i gäldenärens hemkommun om att det finns en person som uppenbart behöver intressebavakning. Myndigheten ska utreda behovet och sörja för eventuella fortsatta åtgärder. Något meddelande skickas inte när det handlar om skadeståndsfordringar. Verkställigheten ska vara avbruten så länge det behövs.

För en gäldenär som inte har fyllt 15 år utfärdas inget intyg ur utsökningsregistret och i lagen avsedda uppgifter lämnas inte ut till den som bedriver kreditupplysningsverksamhet. Förbudet ska gälla alla utsökningsärenden oberoende av grund.

Ekonomiutskottet anser att bestämmelserna är motiverade. Det faktum att förmyndarmyndigheten kan ta kontakt med den minderårigas vårdnadshavare bör förebygga att den minderåriga skuldsätter sig. Med anledning av kontakten kommer en del av de fordringar som redan gått till indrivning sannolikt att hanteras så att behovet av tvångsindrivning faller bort. I den mån det gäller privaträttsliga indrivningsärenden uppmuntrar bestämmelserna finansiärerna till ännu större försiktighet.